När sadeln glider fram

En vän uppfann detta smarta sätt att fixera sadeln utan att använda svanskappa. Mycket behagligare för hästen. Det finns elasticitet på bägge sidorna av alla gjordarna och man behöver inte spänna så hårt vilket gör det behagligt för hästen. Den fjärde stroppen få man genom att trä ett stigläder mellan sitsen och bossorna, det finns oftast ett hål där som man enkelt kan använda. jag har själv använt det väldigt mycket på sommarfeta Islänningar och jag är väldigt nöjd med lösningen. De brukar inte reagera nämnvärt på den bakre gjorden men vill man vara säker så kan man ju longera hästen med gjorden innan man sitter upp första gången.




Att skämmas för sin travare

Jag hör ofta ridtravarägare stolt deklarera att någon trott att deras travare var ett halvblod. Alltså, de blir glada över detta. Jag personligen hade blivit  förolämpad om någon sa så om någon av mina travare. Jag vet ingen annan grupp av hästägare som blir glada när folk tror att deras häst är av en annan ras. Jag förstår inte grejen, man köper ju en häst som man vill ha och det man vill ha borde man ju rimligtvis vara stolt över att ha? Jag undrar alltid varför många skäms över att äga en travare?  Det känns liksom fel, varför äger man en travare om man vill att den ska se ut som ett halvblod eller rent av vara ett halvblod? Då borde man ju köpa sig ett halvblod istället? Man väljer ju ras efter vad man vill ha, vad man trivs med.

Det finns så oerhört mycket bloggar och inlägg och skriverier om hur mobbad man känner sig för att man har en travare. Det sägs att om man målar över frysmärkningen så får man högre poäng på dressyrtävlingar och man blir bemött annorlunda. Det är bullshit tycker jag. Orden ”bra gjort för att vara en travare” tas som en personlig förolämpning.

Jag har jobbat halva mitt liv med tävlingstravare, ridit in och tränat gissningsvis flera hundra stycken. Travare är underbara varelser som gör ALLT för sin ryttare/kusk. Helt enkelt världens mest tillmötesgående häst. Jag älskar travare av hela mitt hjärta.

Jag har vänner som har både en ”vanlig” ridhäst och en travare. Dvs de KAN rida och de är medvetna om sin travares begränsningar. De upplever ingen mobbing, eller särbehandling. Det gjorde aldrig jag heller. Däremot så mötte jag stor acceptans och jag tar orden ”bra gjort för att vara en travare” som en komplimang.

Att vara ridhäst är SVÅRT för en travare. De har varken byggnaden eller balansen för att kunna balansera sig som en ridhäst. Om de då utsetts för ridning som går ut på att böja in halsen på den så blir det ännu svårare.

På travare är det faktiskt så att ju mer du drar in eller ner hästens nos, ju längre bak kommer bakbenen och ju mer svankar den. Att ha bakbenen långt bak och att svanka och samtidigt ha en ryttare på ryggen gör ONT i en hästkropp. Om man dessutom drar in dens huvud så blir det ännu mera plågsamt.

Oftast visar stolta ridtravarägare upp före och efter bilder där förebilden alltid är finare än efter bilden. Efterbilden visar en svankande , ihopdragen och framtung stackars häst medan förebilden visar en lång häst i god vigör.

Det är detta som får folk att döma ut travhästryttare, det är det som gör att domare dömer er lågt.  Det ser helt enkelt inte så bra ut. Det gör liksom ont att se på när man tex försöker välta runt en travare i galopp på en volt, eller håller på och bänder och sågar och grejar med dens hals. Man tycker synd om hästen helt enkelt.

Om du istället rider travaren som den är, utan att plåga eller tvinga så kommer du att bemötas annorlunda, jag lovar.

Jag älskar som sagt var travare, de gör alltid sitt bästa oavsett hur illa man behandlar den :-(. Jag blir ledsen när jag ser att man försöker förvandla en travare till ett dressyrhalvblod. Man kan TRÄNA dressyr på sin travare, men man bör aldrig tvinga den att gå i samma form som en dressyrhäst för det är ganska plågsamt för den. Dressyrträning handlar om att bygga starka magmuskler så att den kan lyfta sin rygg och få en lång härlig hals. Det har alls inget att göra med att få den att böja på halsen.

Var snäll mot era travare, rid dem efter hur de är byggda och börja vara stolta över att ni har en av de underbaraste raser som finns att få.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Bli en bättre ryttare i sommar

Mina helgkurser är väldigt fulla och jag har varit tvungen att bromsa mig lite för att kunna hinna med att vidareutbilda de som redan har börjat utbilda sig enligt mina stegkurser. Stegkurserna är just nu 7 till antalet men det kommer att komma fler, både inom den ädla ridkonsten men även arbete vid hand, tömkörning, longering etc. Det finns egentligen ingen gräns för hur lång stegen kan sträcka sig då hästeriet innebär ett livslångt lärande. Mer info kommer inom kort.

Jag får ofta frågan om det går att hoppa in senare i stegen och svaret på den frågan är nej. Du kommer att sakna nödvändiga pusselbitar för att kunna tillgodogöra dig följande steg om du missat grundkurserna. Till och med de numera ganska många instruktörer som börjat gå mina kurser säger att det jag lär ut, det borda ALLA fått lära sig innan de började rida. Det är så logiskt, men ingen lär ut det. Det är det man lär sig INNAN man börjar rida. att sitta mitt över en häst, att påverka den jämnt på bägge sidor, att sudda ut alla överflödiga hjälper, att sitta stilla på en häst i perfekt balans utan att störa den. Detta kan man kalla avancerad sitsträning.

Det handlar inte om greninriktning utan det här är ren och skär inridning av människa för att göra denna till ryttare. Jag har ryttare inom alla möjliga grenar på kurserna, western, dressyr, hoppryttare, AR ryttare, bågskyttar, riddare, Islandsryttare, ridskoleryttare, skogsmullar, proffsryttare, ridtravarryttare, ridinstruktörer etc

Man kan kalla det för rakriktning av ryttare om man ska tala i termer.

Mitt mål är att skapa ryttare som lätt kan ta till sig instruktioner från vanliga tränare, oavsett gren. Det finns de som är födda till ryttare, som bara KAN. Och så finns det vi andra. Som kämpar oss blåa med ganska dåliga resultat. Ni har mycket att hämta i stegen. Men även proffsryttare får sig otroliga AHA upplevelser av kurserna. Många upplever att de blir smidigare även till vardags av träningen, upplever ett ökat samarbete med hästen.

Mitt syfte är inte att ge privatlektioner, utan att skapa ryttare som med gott resultat kan ta till sig mer när de rider privat för andra tränare.

Dock har jag ju märkt att folk VILL rida privatlektioner för mig så jag kommer att erbjuda det till de som går stegen , men då i onlineform. Även stegkurserna kommer att komma som onlineutbildning i en lite annan form än så som de erbjuds nu. Mer info om detta kommer inom kort så håll utkik här i bloggen eller i min Facebookgrupp.

Man behöver inte vara nervös över att anmäla sig till stegkurserna, då dessa är av ett sådant slag att du faktiskt kan vara en ren nybörjare och ändå hänga med. Jag använder inga konstiga facktermer, de första 2 stegen rider du med ledare och ALLA är nybörjare oavsett hur mycket de ridit innan. Man hör ju så ofta ryttare säga att de snart ska börja rida för tränare, de måste bara träna lite först. Så funkar det INTE hos mig. Alla kan tillgodogöra sig detta, ingen behöver prestera och alla kommer att bli bättre. Det finns duktiga ryttare som släpat med sig sina icke ridkunniga pojkvänner på kurserna och pojkvännerna tycker att det är superkul och de tycker att de lärt sig massor.

Nåväl. Till hösten kommer jag att bege mig utomlands igen. Sverige är inget för mig, alldeles för kallt här. Jag kommer dock fortfarande att hålla kurser i Sverige, men inte varje helg och bara på vissa utvalda ställen som har kapacitet att ta emot många ryttare.

Så om du känner att du vill hinna med några kurser innan jag försvinner så ta chansen att gå stegkurser i sommar då jag kommer att åka Sverige runt och är tillgänglig för bokningar av kurser även på vardagar med början 16/6 tom 24/8-2014. Maila mig på libecatering@gmail.com för mer info eller bokning.

Har du tänkt på dina armar?

Man ska ju inte rida med handen, det vet ju alla egentligen. Man bara glömmer det ibland.. eller skiter i allt man logiskt vet och tar till handen i allafall. Det pratas mycket om handen, handen och handen.

Ofta hör man att hästen börjar protestera när man kräver mer kontakt. Då måste man ju börja fundera lite. Varför kräva mer kontakt? Vad hoppas man uppnå med detta? Det är ju hästen som ska komma fram till bettet, inte ryttaren som ska dra bettet bakåt tills det blir kontakt. Skillnaden är väldigt stor. Om hästen själv går fram till handen så kan man säga att den öppnar upp i vinkeln mellan hals och ganash, det är inte obehagligt för hästen, den kan andas och svälja då. Om ryttaren drar bak hästens nos så minskar hon vinkeln mellan hals och ganash och då kan hästen få svårigheter med att andas och att svälja.  gissa vilket sätt som är behagligast för hästen och vilket som den mer än gärna återgår till frivilligt?

Man vinner INGET på att tvinga hästen till mer kontakt än den själv vill ha. Det som sker i hästens huvud och hals är reptilreflexer som den inte på något sätt kan styra över. Allt huvudet gör är att kompensera för brister och obalanser i hästens bakben. Så om den inte går fram till handen så sitter felet i bakbenen och om man då drar handen bakåt så är ju det faktiskt om du tänker efter som att trampa på bromsen i en bil som redan har handbromsen åtdragen. Kaka plus kaka skapar bara .. Eh..fel typ. dubbel broms kräver ju dubbel skänkel och sen är cirkusen igång, man behöver större och grövre hjälper.

Det som låser hästens bakben mest av allt är ryttarens ben. Hästen härmar vår kroppshållning och just våra ben använder hästens som en spegel att härma med sina bakben. I Sverige har vi stor brist på framför allt hasaktivitet. Hasaktiviteten är i sin tur kopplad till sökning mot handen, det vill säga att det går som en kedja från hasen ända fram till hästens mun.

Om hästen inte går fram till bettet så har du troligtvis ett stopp i hasen. Givetvis kan felet sitta på ett annat ställe i hästens bakben men allt som oftast är det hasen det brister i. jag ser sällan bra hasaktivitet på Svenska hästar. Man kan se bra hasaktivitet på tex PRE er innan de varit här i Sverige länge och blivit utsatta att förvandlas till halvblod. Det är ytterligare en sak jag aldrig förstått. Varför köper man en fantastisk PRE och försöker få den att gå som ett halvblod med syfte att tävla i dressyr? De ser ju bara hemska ut när man försöker ge dem flak gång, de måste ju bli väldigt framtunga för att få halvblodsgång, de blir lååånga och tappar all spänst och ståtlighet.

Det är i mina ögon ungefär like korkat som att försöka förvandla en travare till ett ”dressyrhalvblod”.

Varken PRE eller Travare kan ju på ett hälsosamt vis ridas och tränas och tävlas som ett halvblod. Ungefär som att köpa en Nissan Mikra med syfte att tävla i Formel 1.

Alla raser är underbara, men använd dem efter hur de är byggda. Vill man tävla i ”halvblodsklasser” så köp ett halvblod. De har balansen , byggnaden och gången för detta.

Nåväl, litet sidospår, vi återgår till bristen på sökning till handen. Haser, dålig aktivitet där ger dålig sökning mot handen. Hasens motsvarighet på en människa är hälen. Är denna stramt nedtrampad och utan att spänsta i varje steg så kommer hästen att gå med kort bakåttänkande hals. Sååå, istället för att du kortar upp hästens hals för att få sökning till handen, pröva att spänsta lite i din vrist, för din underskänkel bakåt så att den kan prata med hästens bakdel. När du hittat rätt så kommer du att få sökning till handen. Får du inte sökning i handen så gör du fortfarande fel så då får du leta vidare.

I början får man vara glad för en sökning som motsvarar vikten av en tepåse typ. Sen kommer du att rida bättre och bättre och kanske kommer upp i tyngden av en använd tepåse. Allteftersom månaderna och åren går så kanske du kommer upp i tyngden av 2,3 eller 4 tepåsar . Thats it. Så där mycket mer sök än så har man inte direkt någon användning för om man inte är ute efter Mikrovågseffekten av hästträning. Less is More, glöm inte det.

Passande sadel pratas det mycket om

Sadlar läggs det mycket fokus på, för mycket i mina ögon. Man försöker få det till att just DEN sadeln är den bästa. Det finns ingen sadel som är bäst. Hästar är individer.

En sak som inte så många tänker på, som enligt min mening hade krävts lite mer tanke åt är sadelgjordar. jag ser så många illasittande sadelgjordar att jag ibland blir lite småfrustrerad.

Kolla n dessa bilder och fundera lite på hur det känns för hästen när den i steget har frambenet bakåt.

Ajajaj tänker jag. Jag slår vad om att många s.k reaktioner hos hästen som man tolkar som obehag av sadeln faktiskt egentligen är obehag av gjorden….

Här ser vi mysiga spännen som klämmer döobehagligt i alla rynkor och veck.

 

Här har vi en tunn, vass gjord som kan knipas ordentligt

 

Hur tror ni den här gjorden känns i armhålan på hästen?

 

En av anledningarna till att många hästar går bättre i hoppsadlar är att då får man de läskiga spännena uppe under sadelkåpan så hästen slipper ha dem knipandes i armhålan.

Sån här gjord borde vara obligatorisk på dressyrsadlar som ju oftast har sitt fäste precis vid armhålan.

 

Hur sitter spännena på DIN sadel? Finns det någon som helst risk att de inte påverkar hästens alls?

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

 




The Power of the Ass

Jag gillar när folk vill gästblogga hos mig, denna gång är det Jossan som Är i farten igen. Känner du också för att gästblogga så skicka ett mail till libecatering@gmail.com

 

Under alla år man ridit på ridskola och för tränare så har det fokuserats uteslutande på tygeltag, ställning, böjning och skänklar. Sittbenen hade man också hört lite om i förbifarten men det måste varit ytterst flyktigt och ytligt och absolut inget om några avancerade användningsområden. Balans pratas det en hel del om, men toleransnivån är helt otroligt hög och så länge man inte synbart vinglar från ena stigbygeln till den andra så ges saken inte särskilt mycket uppmärksamhet. Det pratas lite ibland om att man ska försöka isolera hjälperna och inte ge hästen mer än en hjälp per gång då det annars kan verka förvirrande för den. Också här är toleransnivån helt sjukt hög för så länge man inte gör något synbart allvarligt fel eller tydliga motsägande hjälper så påpekas inget från tränarens håll. Samtidigt så talas det om att en hästs hud är 10 ggr så känslig som en människas.

Varenda liten pytterörelse vår kropp gör som inte är i fullständig harmoni med hästens rörelser kommer att påverka hästen på ett eller annat sätt. Antingen så kompenserar hästen för obalans genom att eller motspänna en muskel eller ta ett kompenserande steg åt något håll, eller så trycker den emot och protesterar. Kanske det är så att hästen från början har en sådan snedhet att den påverkar en omedveten ryttares sits som hamnar någon millimeter på sidan och därav hjälper hästen att bli ännu mer sned (ja, det är en ond cirkel). Hur många av oss har verkligen 100% koll på vår kropp och vad vi gör på hästryggen? Hur många olika omedvetna signaler skickar vi inte till hästen genom att bara sitta där uppe? Då handlar det inte endast om olika tryck med vaden eller millimeterstora omedvetna tygeltag utan en sådan sjukt konstig grej som åt vilket håll dina sittben pekar eller om en viss muskel på ena sidan bäckenet är mer spänd än en annan. Hästen känner en fluga som kryper på pälsen så nog tusan känner den en vikt/tryckskillnad motsvarande ett par gram från ryttarens ojämna sits. Detta kommer den obönhörligen att kompensera upp med oönskade spänningar.

Under alla mina år som ryttare så har allt man vill göra med hästen uteslutande skett via hjälpgivning med hand och skänklar. Eventuellt så har en viss ojämn viktfördelning i stigbyglarna fått ta del av hjälpgivningen också men annars så har inåtfallande bog, skänkelviningar, ställning, böjning, öppnor, slutor och vändningar på fram- och bakdel skett med dessa hjälper. Där har man suttit på hästryggen och kämpat sig svettig och ibland med mjölksyra som resultat, för att få hästen att göra en eftertraktad rörelse på ett visst vis och helst ska den samtidigt vara lösgjord. (Jag måste bara kräkas lite här, hur fan kan man ens tänka tanken lösgjord häst när den är så sned att den inte kan gå med ryttare på rakt spår och vinglar fram och tillbaks för att kompensera upp både sina egna och ryttarens obalanser?).

Nästan alla av oss har ett bäcken som på ett eller annat vis är låst eller snett. Vi är starkare i ena sidan än den andra och spjärnar gärna emot med ena sidan för att kompensera vår egna obalans. Omedvetet. Alla gör vi så men endast den som är extremt medveten om detta kan själv kompensera för sin egen obalans. Har ni hört uttrycket att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan? Det är lite samma sak med rytteriet. Man måste ha full koll på sin egen kroppsliga balans för att över huvud taget ha en chans att på ett ärligt och sjysst sätt hjälpa upp hästens obalanser. Ofta stjälper man faktiskt hellre än hjälper.

Om man nu målmedvetet jobbar med sig själv och sin egen sits och skalar av så mycket störningsmoment som man absolut kan så kommer man att upptäcka en hel guldgruva gömd i sitt eget arsle. Det är helt otroligt vad man kan åstadkomma med rätt fokus och ett par välriktade sittben. Något som man kämpat otroligt länge med med hjälp av ställningar, böjningar och inramningar med skänklar KAN faktiskt åtgärdas så enkelt som ett sittben placerat på rätt ställe i sadeln. Hur många av oss tänker på det när vi sitter där och flänger, skänklar och sliter i tyglar? Herregud vilka upplevelser man får när man börjar hitta sittbenen och lär sig använda dem.

Att kunna använda sittbenen medvetet kräver att man har full koll på sitt bäcken då detta faktiskt är en otroligt stark och skarp hjälp, mycket skarpare än man kan tro. Med otroligt fina justeringar kan man få otroliga resultat men samtidigt så kan man få extremt dåliga resultat vid dålig kontroll, oftast utan att man vet om vad som är fel. Ofta skyller man på hästen eller förstärker den andra hjälpen man gav fast det egentligen var ens eget arsle som stjälpte den.

Mer rövmedvetenhet åt folket! When you learn to control the Power of the Ass, you control the world!!  //Jossan

Tänkte lite..

Vi har alla varit där, vi har suttit med hälarna uppdragna till nånstans under öronen typ för att komma åt att trycka hälen i pållens mage när vi rider.

Vi har suttit på en häst som sticker och förtvivlat dragit oss blåa i de där snören som man kan dra hästens underkäke ur led med om det vill sig illa.

Men egentligen, hur tänker man när man gör så här. Med tanke på att vi har en hel jävla röv, med tillhörande lår som ligger stadigt på hästen, dvs en väldigt stor kontaktyta som redan finns på plats runtom hästen.

Varför väljer vi då att använda 2 kroppsdelar som inte alla rör vid hästen för kommunikation? Jag pratar om hälarna och händerna. Ingen av dessa kroppsdelar når ju hästen utan att vi anstränger oss. För att händerna ska kunna nå och styra och bromsa hästen så behöver vi nån meter större och några hekto metall som vi binder fast runt hästens huvud.

För att kunna skänkla med hälarna måste vi dra upp dessa och då tappar man ju liksom kontakten med hästen med det som redan har kontakt med hästen, dvs rumpa och lår…

Hm…Om man tänker så här så är det ologiskt, hur kom man på tanken? Hm..Få se nu, jag måste kunna styra ett halvt ton häst. Hur blir det enklast? Att använda lämpligt placerad befintlig utrustning som dessutom är stark och stadig av naturen eller ska jag ta de där svårstyrda kroppsdelarna som sitter så långt ifrån hästen som möjligt? Hm, jag tror jag tar de där svårstyrda kroppsdelarna tack…

Måste skratta lite, känns liksom helt ologiskt. Vi använder inte det som redan är där, vi tar det mest komplicerade sättet 🙂

En annan sak som också är sådär konstigt det är det där med hur vi håller handen. Alla vet ju att hästen är ett mottrycksdjur, dvs att om man drar dens mun bakåt så kommer dens kropp att trycka nosen framåt.

Om man drar uppåt så kommer den då alltså att dra emot nedåt.

Därför vet de flesta att man inte ska rida med så där låg hand med sträckta armbågar eftersom det låser hästen och får den att gå emot draget bakåt.

Men när samma människa sen tömkör så sätter hon ofta tömmarna i ringarna som sitter på hästens sida?!?! Dvs då verkar ju tömmen bakåt vilket får hästen att gå emot framåt (det är därför det ofta blir så bråkigt när man ska tömköra). Eller ännu värre, man sätter tömmen genom bettringarna och sen fast i gjorden, gärna mellan frambenen, så att trycket liksom kommer från två håll och inget stopp eller sökpunkt för hästens finns, dvs den har inget att dra emot alls så den knäpper av och lägger sig på bogarna istället.

Om man sitter och tänker på sånt här så finns det massor med saker som är väldigt ologiska.

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Ridövning

Det tjatas om ridövningar. Jag tycker att det är svårt med ridövningarna för jag märker på statistiken och på antal delningar vad folk vill ha för sorts ridövning. Det är poppis med ridövningar av typen gör så här, PUNKT.

Mindre poppis med ridövningar som försöker få folk att tänka, ändra saker mentalt, sånt som inte syns. Jag är inte bra på att skriva gör så här eftersom jag vet att om detta läses av 50 personer så kommer vi att se övningen utföras på 50 olika sätt. Tankeövningar där man inte ska GÖRA något, där det liksom inte händer så mycket ger mindre variation på feltolkning och dessutom bättre effekt på hästarna. Hästar gillar signaler som är mindre än en tanke.

Men vi kan ta en travgrej. När man rider lätt så belastar man alltid ena stigbygeln mer än den andra. Ena benet kommer då att pressas hårdare mot hästens sida och ge mer tryck vilket kommer att ge en viss bålböjning (minimal, knappt märkbar). Vi är oftast itutade att när vi travar så ska man alltid sitta ner på ytter. Det innebär att traven inte förändras särskilt mycket, den låser faktiskt hästen ganska rejält. Man vill ju ha en svingande rygg, men det ser man mycket mycket sällan. Man ser 2 rygghalvor som är lika högt uppe hela tiden, vi ser två ryttarben som är stilla, där vristerna är fasta. Detta är inget bra. Rygghalvorna ska lyftas uppåt en i taget , dvs bålen ska svinga lite och då kommer ju våra vrister att växelvis att sträckas, längas, sträckas, längas. Dvs när vänster vrist är längd, så är höger förkortad och vice versa.

Iallafall… sidospår där. Man måste börja försöka få traven att bli en upplösande rörelse. Det finns många vägar och alla bär de till Rom, men en väg är att när du rider lätt så byta sittben oberoende av varv vart 5 steg. I vartannat byte står du upp, i vartannat sitter du ner. Resultatet blir att man ändrar den där minimala böjningen man får av att man belastar en stigbygel mer hela tiden. Så man kan alltså ”bara” rida rakt fram ute i terrängen eller de olika vägarna i ett ridhus och bara ge hästen din hand och enda hjälpen (den medvetna) den får är att du ber om minimal skiftning av böjning i bröstkorgen vart 5 steg, sen får han 2 steg där du är stilla /byter) vilket ger den en form av halvhalt.

Försök låta bli att ha hästen på tygeln utan rid på, försök få hans nos några decimeter längre fram eller så. Spänsten kommer du att få gratis efter ett tag, OM du har tålamodet att INTE kräva eftergift eller böjning eller ställning eller någon annan av alla de där dumheterna som vi försöker göra med våra tyglar. Försök istället bara att få hästen att söka stöd i handen, ett lätt mjukt sådant. Men ingen eftergift för en eftergift vi kräver låser hästen. givetvis så ska du inte sitta och mala flera varv på en volt eller följa fyrkantspåret länge, det blir urtrist och hästen kommer att bli oinspirerad.

Lycka till!!!




Passgång på dressyrbanorna

Jag är inte ensam!!!! Fler har sett det! läs detta fantastiska inlägg.

Jag vet att det är svårt att se, men den där ridningen när man drar framtill och sparkar i mitteln leder till låsta höfter som ju på travare och Islänningar ger  pass, de galopperar inte utan de går i den där gångarten som jag döpt till fallande pass.

På tregångare som ju har bättre balans än ovannämnda raser så blir det bara stelt, låst och spänt, det ser rent ut sagt för jävligt ut.

I mina ögon är det juckskritten som är boven. Ryttare har tappat förmågan att rida gångarten skritt. Detta förstör så många hästar att det är helt sjukt.

Lägger in en liten film som visar detta. Filmen kan man kalla favorit i repris för jag har visat den innan men den måste visas igen och igen och igen. Det här mina vänner är skritt. skritt är ingen juckande rörelse som kan ridas genom att ryttaren juckar fram och tillbaka. Det förstör hästar, gör dem passaktiga.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Psoas, fiende för dagen

Jag som idag har fått den stora äran att gästa Lindahs blogg heter Jossan och har sedan det första inlägget i somras om kissing spines blivit lite av en fanatisk följare. Jag känner mig lite som ett svart hål som omättligt och ohämmat törstar och gapar efter mer kunskap i ämnet som Lindahs hjärta brinner så för, nämligen klassisk dressyr och ridning baserad på biomekanik, logik och respekt för hästen. Själv äger jag en gammal avdankad travare som är lite av ett måndagsexemplar och har enorma snedheter som jag kämpat mig blodig med under våra 1,5 år tillsammans. Varken skänklar eller tygeltag har dock hjälpt utan sakerna har snarare blivit värre. Motivationen kan ersättas med förtvivlan för mindre. Med sitsträning och enbart fokus på mig som ryttare och vad jag med min sits kan göra för hästen så har vi på bara ett par månader kommit längre än någonsin. Milton är finare än han varit på länge, skevheterna håller på att jämnas ut och både häst och pilot svänger på höfterna som aldrig förr! Nå, åter till dagens blogginlägg 🙂

Jag sitter numera och kämpar som ett djur i sadeln för att hålla låren platta mot sidan på hästen och få knäna att peka framåt. Eller, kämpa som ett djur kanske kan låta fel då det på utsidan inte ser så värst jobbigt ut, men då ska ni veta vilken kamp som pågår i min hjärna för att få alla nya nervsignaler att komma fram på rätt vis till rätt ställe! Jag försöker finna de där musklerna som måste kunna vrida om hela lårbenet men det är lite som att försöka tända en lampa där glödtråden gått av. Man trycker och trycker på strömbrytaren men det händer lik förbannat inte ett skit i andra änden.
Dock ska man inte beskylla musklerna enbart då höftleden hålls samman av ett gäng grymt starka ligament som gärna vill hålla lårbenskulan i höftskålen på just precis det sätt som de hållit den på plats i snart 27 år. Dessa måste alltså vänja in sig i den nya positionen och töja sig på vissa ställen och strama upp sig på andra. Detta kan ta ett tag 😛

Det handlar dock det inte endast om ligament och okontaktbara muskler utan också om motverkande sådana! En muskel som djävlas och gör precis som den alltid gjort tänker jag härmed redogöra för. Det är en muskel som jag just nu helst bara vill plocka bort och är just den muskeln som är största anledningen till att så många av oss svankar. Som vi vet så är svanken rytteriets största fiende och måste till varje pris och med alla medel avlägsnas innan man ens kan börja fundera på vart sittben och knän pekar. Nu har inte jag något större problem med svank men ändå så vill denna muskel mig ont! En muskeln har ju tyvärr inte endast en ände och kan alltså ställa till med problem på mer än ett ställe. En muskel är lite som ett starkt gummiband som drar sina två ändar emot varandra. Muskeln vill alltså dra de två skelettdelarna som sitter i ändarna emot varandra. Den muskeln som jag pratar om i detta inlägget är den som sitter fast på framsida ländkotorna, sträcker sig hela vägen ner framsida bäckenet och fäster in på in/baksida lårben precis under höftleden. Bilden nedan visar hela bäckenet snett bakifrån och illustrerar hur denna muskeln sträcker sig och i vilka skelettdelar den drar.

 

Detta är en muskel som man liksom aldrig lärt sig kontrollera, då den inte ingår i staben av rörelsemuskler, utan finns där enbart för stabilitet och hållning. Detta är en av musklerna man på något vis måste påverka för att förändra sin hållning, för det är precis det som det handlar om. Ni ser här att om man slutar svanka och istället kutar med ländkotorna så kommer muskeln att vilja dra i den andra änden och därmed rotera ut hela lårbenet = knä pekar utåt. Gaaaah! Så ni som tycker det är jobbigt att sluta svanka, prepare yourself, det kommer bli värre 😉

Sluta svanka = jobbigt, sluta svanka och rotera in lårbenet = jobbigt x 2!

//Jossan. Om någon vill följa min blogg så hittar ni den här.