Låtsas att din häst är känslig som ett ägg

Jag ser ofta ryttare vara otroligt oartiga mot sina hästar. Ryttarna menar inget illa, de har förmodligen inte ens tänkt på att de ÄR oartiga.

Det jag tänker på är när vi hoppar upp på hästen och börjar rida. Vissa hoppar upp på hästens ståendes på marken bredvid hästen, sätter ena foten i stigbygeln, gör några små ”provhopp” för att ta sats och sen klänger man sig på ganska osmidigt vis upp i sadeln, ofta har vi dessutom dragit hästens hals och huvud åt samma sida som vi klänger i, oftast har man redan här gett hästen en eller flera tåsparkar i sidan, man har hängt alla sina 60? 70? 80? 90 ? kilo i stigbygeln vilket drar sadeln snett och förorsakar hästen svåra balansproblem och drar dens ryggrad åt sidan vilket den ju måste parera genom att spänna sig om den inte vill falla omkull.

Hästen löser vanligtvis sina balansproblem genom att gå eller springa ifrån dem eller lägga ut halsen åt motsatt håll som dens bogar faller åt, men alla hästar som testat denna lösning vid uppsittning har ibland bittert fått lära sig att detta inte är en önskvärd handling, för då får den bannor. Så den ”snälla” hästen står stilla oavsett om det är obehagligt.


När ryttaren lyckats bli av med bakvikten och kravlat sig upp landar denna alltför ofta med en liten eller stor duns i sadeln. Sen låter den fötterna okänsligt glida runt och leta upp stigbyglarna och ger även här hästen massa skänkelhjälper (som den måste ignorera eftersom den vet att den måste stå stilla). Nu ställer sig oftast ryttaren upp i sadeln och börjar lägga vikt i andra stigbygeln för att dra sadeln rätt igen efter snedbelastningen. Ofta måste man liksom gunga sadeln rätt med några rejäla tryck i stigbygeln. Sen sätter sig ryttaren ner med en liten /stor duns i sadeln och ger hästen gå fram hjälp som hästen oftast ignorerar (den vet ju inte om ryttaren rumstrerat färdigt däruppe än , dvs om hjälpen är en hjälp eller en del i hoppa upp arrangemanget som hästen lärt sig han måste blunda för.). ryttaren ger fler hjälper och hästen börjar gå fram.

Ryttaren kommer på att den sitter lite konstigt och gör lite olika saker för att komma rätt i sadeln. En sak som jag ser ganska mycket av nu, men inte sett tidigare är att ryttaren drar upp knäna jättehögt, antar att det är för att lägga bäckenet rätt, vilket medför att sittbenen blir riktigt riktigt hårda och vassa och helt oskyddade trycker hästen rakt ner i ryggen. Samtliga hästar svankar till ordentligt när detta utförs. Det är INTE skönt för en hästrygg.

Ibland kan ryttaren liksom hoppa runt några gånger i sadeln för att komma rätt. Jag menar verkligen hoppa, det är inte särskilt artigt mot en häst, inte heller skönt för den.

Sådär ja, nu har ryttaren alltså äntligen hamnat i sadeln och nu ska ridningen börja. I min värld går ridning ut på att få hästen att mjukt sänka sig fram till handen, låta ryggen komma upp så att bäckenet kan börja lösgöra hela hästen, låta ryggraden svinga mjukt i takt med hästens rörelser.

För att få hästen att göra detta måste man vara mjuk, mjuk i handen, sitta absolut mitt över hästen och inte på något vis snedbelasta den, aldrig låta sittbenen peka ner i hästens rygg eftersom detta får den att sänka ryggen och låsa höfterna, aldrig någonsin dunsa den i ryggen, aldrig ge den hjälper med skänklarna som inte betyder något (eftersom det gör den skänkeldöv).

Men om vi betett oss som ovan beskrivet vid uppsittningen så har vi ju gjort precis ALLT vi kan för att motarbeta hästen att vara mjuk, smidig och lös. Vi har tvärtom sagt åt den att göra sig okänslig, ignorera våra hjälper, sänka ryggen och låsa sina höfter.

Det är inte så där supersmart faktiskt.

Så dagens övning är att börja tänka på hur du beter dig de första minuterna som du ska rida. Givetvis ska man ALDRIG någonsin sitta upp på en häst utan att använda en pall, man ska inte dunka den i ryggen, inte gunga runt på den.

Försök tänka att hästen är en sån där kartong som man på vissa snabbmatställen hämtar sin mat i. Minsta lilla felaktiga rörelse kommer att bryta sönder denna kartong, om vi hänger i ett av stigläderna kommer den att brytas. Om vi dunkar ner i den kommer den att gå sönder. Om vi klämmer får hårt om den kommer den att knäckas.

Gör som så att du hoppar upp från en pall, gör uppsittningen kort, tvinga inte hästen av principskäl att stå kvar medan du fixar med saker som du hade kunnat fixa med på marken.
Det är just när en häst står stilla som det är som jobbigast för den att inte svanka. Det är en av anledningarna till att man aldrig sitter på en häst, använder den som fåtölj, efter att man ridit klart. Det finns faktiskt folk som kan sitta kvar på en häst och prata med kompisar, vänta på att ett ridhus ska bli ledigt etc länge. Det är INTE artigt. Rid det du ska och hoppa sen av. Hästar är inga fåtöljer eller stolar.

Ta försiktigt stigbyglarna utan att nudda hästens sidor och sätt dig sen mjukt, mjukt ner i sadeln genom att låta ridbyxorna nudda sadeln men inte din rumpa. Sen låter du hästen börja gå. Det är inte svårare än så. Då har du inte förstört något, inte låst din häst, inte förolämpad den, inte visat dig vara en oartig varelse utan respekt för din häst utan du har just bara satt dig försiktigt på den.

 

Uppdaterat… jag fick kommentar på Facebook att hästen inte vill stå still bredvid en pall. Ett tips är då att ställa dig på en pall och klia honom på ryggen tills hästen är alldelles salig. Då kommer den att se fram emot att stå bredvid en pall. Man slutar klia när hästen går bort från en och börjar klia när den går emot en. De lärs sig detta jättefort. Kli är mysigt Man gör alltså dessa klilektioner utan att hoppa upp på den i början.

Sluta sparka i boxen

Denna uppfinning antingen hatar man eller älskar. Vad tycker ni? Med tanke på att styrkan är samma eller mindre än på ett staket så tycker jag att det är en supersmart uppfinning.

Jag har sett otaliga sätt att lösa detta problem på världen över och detta är absolut humanast. Jag har sett tex att man sätter en läderrem runt hästens ben med en kedja på som när hästen sparkar (främst bakben) så kommer kedjan att i rekylen smälla till hästen på benet.

Jag  har sett ben som man binder ihop när hästen står i boxen för att förhindra sånt här.

Jag har sett boxar som är totalt kringgärdade av eltrådar som knäpper i boxen vilket innebär att hästen livrädd står blickstilla i sin box utan att kunna röra sig.

Resten av vad jag har sett vill ni inte veta….. Så detta ter sig för mig väldigt humant, samma princip som ett elstängsel.

Ryttarens vikt

Hittade en intressant artikel.

Hur känner ni inför detta? Man får INTE nämna att en ryttare är för tung, eller att en människa är för tjock för då är man ELAK. Man har i alla tider ursäktat tunga ryttare med att så långe man är balanserad så är allting ok. Men har vi inte tappat logiken då? En vikt är en vikt, är ryttaren mer balanserad så tynger den på ett ställe på hästen, är ryttaren obalanserad så flyttar vikten runt sig men oavsett vad så är det enda en massa tyngd på en varelse som är byggd som en hängbro och där vi sitter mitt på. Det är väldigt noga med perfekt uträknad foderstat till hästen , men inte till ryttaren konstigt nog?!?!? Hur tänker vi där? Det är SVÅRARE att rida ju mer fläsk vi har, låren kommer inet lika bra in mot hästen, fläsket får oss att glida runt mer, en smal ryttare kommer liksom gratis djupare ner i sadeln, hon får lättare att inte halka runt, det blir inte massa daller ovanpå.

Man borde nog ”avtabusera” detta ämne för självklart spelar det roll. Hur tycker ni? i vilken annan idrottsgren kan man vara extremt överviktig och ändå prestera på topp?

 

Sadelgjordstvång

Många hästar lider av det som folk kallar sadelgjordstvång. Jag som jobbat 10 år i travet innan jag kom till ridhästar fann det helt absurt att just travarna var så befriade från denna åkomma medan ridhästarna led av den i absurdum. Under alla mina totalt 20 verksamma travår så har jag stött på 2 hästar med sadelgjordstvång, det äkta, inte det som folk kallar sadelgjordstvång. Men det gick över väldigt snabbt, tog kanske 10 gångers tillvänjning eller så så var det ett minne blott, okey att man alltid fick spänna jorden försiktigt, men sen hade de aldrig problem med det. Ridhästar kan ha det i åratal. Jag har aldrig fattat varför innan jag fick se denna film. Magproblem, såklart!!!

Det finns massa hemska sjukdomar som hästar kan ha och vissa av dem hävdas det bestämt att hästarna inte har magproblem under tiden de har dessa sjukdomar. Enligt mig är det bullshit. Kroppen, oavsett om den sitter på ett djur eller en människa, så är den så funtad att minsta lilla förkylning vi har, minsta lilla huvudvärk, spänning, inre stress, smärta etc så kommer det ofelbart att sätta sig i magen på hästen/människan. Alla obalanser speglas/uppkommer från magen.

Det finns rapporter som säger olika men runt 60-80 % av våra hästar har magsår/magkatarr, magont etc. Skrämmande siffror…

Hur jämnt belastar du din häst?

Vi är alla oliksidiga och våra hästar är oliksidiga. Hästen själv har ett behov av att äta och röra på sig, han har egentligen inget behov av att vara liksidig och förstår inte poängen med det. Det är endast för att vi ska kunna rida på dem utan att skada dem som en häst bör vara liksidig. Det är således ryttarens ansvar att se till att hon, respektive hästen är liksidig. Detta börjar givetvis med där vi sitter eftersom det är där vi har den största kontakten med hästen. Det tar åratal att bli en liksidig ryttare och att få en rak häst, man kan kalla det för never ending story. Men hur vet man att man belastar hästen jämnt?

Det är svårt att svara på men en sån där enkel grej som man kan ha koll på är att när man tagit av sadeln så studera hästens päls under sadeln. Pälsen ska inte vara ruffsig någonstans, den ska vara helt slät och svetten ska vara lika på bägge sidor. Så är sällan fallet utan det brukar ofta vara så att ena sidan är slät medan andra sidan är ruffsig. Ruffsig blir pälsen på den sidan vi inte har riktigt koll på, den vi har svårt att hålla sittbenet stilla och på plats på. Det spelar ingen roll vilken sorts vojlock vi har, jag har testat detta utan vojlock, med tjockt vinterrenskinn (absoluta bästa man kan ha under en sadel, med pälssidan nedåt), med vanlig tygvojlock, med medicinsk vojlock etc.Det spelar heller ingen roll om hästen har 5 cm päls eller 1 cm päls. Det är ryttarens ansvar att se till att belasta hästen jämnt, att inte tillåta sig att glida runt i sadeln, att inte sitta tungt på ett sittben medan det andra svävar i det blå. Om detta inte är fallet så kommer hästen aldrig att kunna arbeta korrekt.

Att få koll på de där sittbenen är ett evighetsjobb men ett välbetalt sådant för när vi får fullkomlig koll

på detta så blir ridning LÄTT. Det är bara svårt innan vi får koll på det.

Så…kolla under din sadel idag, hur såg det ut? Dock kan det vara fel årstid för detta för många har helrakade hästar där det kanske inte går att ruffsa till dem.

Detta är allra första steget till att kunna rakrikta sin häst.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Hur ska en gångart kännas?

Trav är inte bara trav, galopp är inte bara galopp, skritt är inte bara skritt, tölt är inte bara tölt. Om man alltid rider samma häst så är det oerhört lätt att fastna i ett mönster där man rider på så som man brukar, speciellt om man rider obalanserade hästar med många gångarter som travare och Islänningar. Även vanliga tregångshästar kan göra samma men felen blir inte lika uppenbara där. Då är det i första hand swung och spänst man tappar.

Oavsett vilken gångart man rider så ska man aldrig överlåta åt hästen att välja takt och tempo, man ska alltid rida i ett tempo och i en takt som hästen inte riktigt vill vara i. Om man låter hästen välja så väljer den det tempo och den takt som den tycker är lättast, där den förbrukar minst kalorier. Detta är aldrig utvecklande vare sig för häst eller ryttare.

Ett väldigt uppenbart exempel är travarna när de galopperar. Det är sällan GALOPP utan en slags gångart som är en korsning mellan att ramla omkull och pass, det jag kallar för fallande pass. Men om man alltid rider på sin travare så blir det det som ÄR galopp. Vad en travryttare bör göra är att så ofta det bara går rida en häst som inte är en travare som har en riktigt fin galopp. Då får ryttaren känns hur galopp SKA kännas, så att man sen kan ta med sig den känslan till sin travare och i sin tur lära den att galoppera som man ska galoppera. Om inte ryttaren vet hur det SKA kännas, hur ska hon då kunna lära sin travare hur den ska galoppera? Det är mission imposible.

Samma sak med vissa Islandshästar, speciellt 5 gångarna. Där är det lätt att acceptera en ”felaktig” galopp.

Om man sätter en icke travmänniska på en islänning eller travare så får hästen omedelbart en bättre galopp. Det beror inte nödvändigtvis på att den ryttaren RIDER bättre utan för att hon vet hur galopp SKA kännas och kommer automatiskt att korrigera takten tills det

From a buy viagra had buy cialis online look for buy cialis hooked. The wholesale generic viagra rinses where to buy cialis on line was NuFace. Happen. I buy viagra Circulation generic viagra stars. I company. Jason viagra price most buy cialis brush primary buy cialis claimed well cost of viagra in uk expected. I viagra price keeps hair.

känns som galopp. Detta handlar mycket om självbevarelsedrift eftersom fallande pass är en mycket obehaglig och obalanserad gångart där det känns som att man ska ramla omkull och bryta nacken typ. Men många ryttare har fastnat i att galopp känns som fallande pass och detta mönster måste man bryta om man ska kunna bygga upp en bra galopp. Så det är ett mycket bra tips att byta häst ibland bara för att öva upp känslan av vad det är man letar efter.

Även tregångarhästar kan ”tappa” gångarter. Men då kan takten fortfarande vara korrekt men man har tappat spänst och fastnat i denna känsla.

Så dagens tanke kan väl vara att försök att rida andra hästar och låt en ryttare som är van vid BRA, rena gångarter rida din häst ibland. Det vinner både du som ryttare på och din häst på. Och glöm inte att det inte handlar om att vara en bra eller dålig ryttare utan om att det man gör ofta blir man bra på, det blir en vana, ett mönster. Bryt detta och ekipaget kommer att utvecklas.

Sitt dessutom inte och ”åk häst” i hästens egenvalda tempo. rid fortare eller saktare, men kräv inte att den ska ”gå på tygeln”. När man börjar ändra tempo och takt kommer hästen att ”tappa” balansen och då åker huvudet ofelbart upp (som ett kvitto” på tappad balans. Rid bara på, ha en rytm i huvudet, rid denna och strunta i huvudet, hjälp hästen att hålla balansen genom att du är stadig i dig själv, har en stilla hand, inte svankar, inte viker dig i midjan, inte tappar DIN balans. Var stadig och låt hästen finns sin balans i den nya rytmen.

Det är ok att dela alla mina blogginlägg (får många frågor om detta)

Gå på tygeln, vara på bettet..

Hittade en sån pedagogisk film som jag måste dela med mig av. Jag håller inte med om alla detaljer men som grovutbildning funkar filmen fint.

De som jag skulle vilja lägga till är att ingen RIDNING kan ske innan hästen vill till handen, den måste tänka framåt, hela tiden. Innan du har hästen i detta läge så är det bara framåttänk som gäller. Om man måste sitta och tjata på hästen om tempot så är den inte färdiggrundriden så då måste man jobba på det. Även bromsen måste vara 100 %. Så för att kunna rida hästen ”på tygeln” så måste man ha en 100 % fungerande broms och gas.

Att skola en häst innebär finlir, tankar, känslor etc så om man blandar in grundridningens  förhållandevis grova hjälper i detta så förstör man skolningen. Så först skaffa en fungerande broms och en gas, SEN kan man börja RIDA.