Ställning i nacken

Har din häst svårt för den där omtjatade ställningen i nacken? Får ni kämpa med det varje pass? Ger den sig till slut och går med på att göra det? Grattis, du har en väldigt snäll häst som gör allt för att vara dig till lags trots att han förstör sin egen kropp på köpet.

Det är oerhört mycket fixering vid denna nackställning. Helt i onödan enligt mig eftersom den fyller noll och nada funktion. Det är oftast på obäriga, stela och låsta hästar som man kämpar med detta. En stel och icke lösgjord häst har massa spänningar som gör att hästen inte kan arbeta korrekt med sin kropp. Den kan oftast inte arbeta korrekt med sin kropp eftersom den har SIS (skit i sadeln). Dvs en ryttare som inte belastar den jämnt. Om man lär ryttaren belasta hästen jämnt så blir hästens ryggrad rak och då kommer hästen att söka sig fram till ryttarens hand och arbeta genom HELA sin kropp.

Hittade en väldigt bra skrift om hästens rygg och kropp. Ni hittar den här. Inte någonstans står där någonting om något annat än om rakt fram arbete. Det är ju det som är målet med ridning. Att få hästen att röra sig framåt på ett glatt och otvunget sätt.

Om jag ska jämföra i termer som alla kan förstå. en lösgjord och självbärig häst har en ryggrad som är som ett pärlhalsband. ett pärlhalsband är böjligt åt alla håll. Det är väldigt lätt att forma ett pärlhalsband.

En icke lösgjord och självbärig häst har en ryggrad som en sån här leksaksorm. Den är som ni själv förstår inget vidare formbar. Man kan möjligtvis böja (det är egentligen en rotation, ingen böjning) den på vissa ställen men det får ingen effekt i andra ändan. Eller jo det får det. Om man tex böjer halsen som är hästens balansorgan så måste den kompensationsrotera någon annanstans för att inte gå omkull.

Den vanligaste kompensationsrotationen är den där hästen hänger väldigt mycket på innerbogen (det är normalt för en häst som går på ett böjt spår att hänga på innerbogen). För att inte ramla inåt så lägger den sitt huvud utåt (roterar i ryggraden där halsen går in i dens kropp) (halsen väger ca 70 kg så det förflyttar lite vikt från innerbogen). Då kommer dens huvud att peka utåt från volten och då är det enkelt att tro att om man får den att ställa sig i ”nacken” så blir allt bra. Men det blir det inte. Man bara ger den en till rotation, oftast vid tredje halskotan och när det blir så så skaffar sig hästen lite extraspänningar i sin ländrygg för att hålla balansen. Häller man på med detta under lång tid så kommer hästen att bli tvungen att skaffa sig SI ledsproblem för att skona sig från diskbrock och liknande otrevliga saker. Dock är ju detta tillstånd något som en kiropraktor enkelt löser. Igen och igen och igen….

Gör man dessutom dessa övningar i nedsutten trav då jäklar skaffar vi jobb åt kiropraktorerna….

Tänk efter… Det man vill är ju att få en självbärig häst som söker sig till handen, som är spänstig och mjuk. Som är formbar och flyttbar åt alla håll. Pröva på dig själv, vinkla in ditt bäcken, böj alla leder i dina ben, då kommer du att hamna i det som kallas lodrät sits. Det är ju i lodrät sits vi vill att en häst ska gå, dvs med vinklat bäcken och mjuk i alla bakbenets leder. Gå på en volt, ha vikten på ditt ytterben, behåll bäckenvinklingen. Testa vad som händer om du ställer dig i nacken. Galopera med vikten på ytterbak, gör ett galoppombyte med syfte att komma ut i andra varvet. Hur kändes detta?

Testa motsatsen. Ta dig runt en volt som en häst gör av naturen, dvs med vikten på innerbenet. Ställ dig i nacken. Hjälper det dig att flytta vikten till ditt ytterben? Fick det ditt bäcken att vinkla sig? Sköt du ut en bog ? Vad kan du göra för att få vikten till ditt ytterben och hamna i lodrät sits utan att skjuta ut massa bogar hit och dit? Hjälper det att gå på tygeln? Testa att galopera på volten med vikten på innerbenet. Gör ett galoppombyte och kom ut i nytt varv efter/i bytet. Hur kändes det?

Förmodligen kom du på att huvudet inte har ett skit med detta att göra. Men att det blir lättare och trevligare att göra ett galoppombyte UTAN ställning i nacken eller om du inte går på tygeln.

Sååååå. Kan du försöka rida din häst utan det för honom förstörande momentet SII (skit i innertygeln)? Testa en tid och du får garanterat en gladare, spänstigare häst.

 

 

 

 

Mental träning

Ridning är väldigt komplext. Ridning innehåller otroligt många beståndsdelar. De allra viktigaste är fokus, fokus och fokus. Ska man rida bra så går det inte att sitta och tänka på annat eller att sitta och grubbla på problem eller att inte ha en plan. Det går absolut inte att sitta och tänka på allt hästen INTE gör, eller på vad han BORDE kunna eftersom han ju faktiskt är hela 7? år.

Man måste ha en plan för det man gör och man måste vara i rätt emotionellt läge. Dessa två bitar saknas hos de flesta ryttare.

Jag ser det på kurser. På första kursen så gäller det för mig att bara få upp människorna på hästarna som oftast står oroligt med höjda huvud (ett höjt huvud betyder häst i stress) och sen så snabbt som möjligt få ekipaget i rörelse och sen så snabbt som möjligt få ryttarna i fokus. Jag måste få ryttarna att rikta fokuset in i sig själv och jag måste bombardera deras hjärna med så mycket små detaljer att de inte kan undvika att hamna i fokus.

När fokuset kommer så frustar hästarna förnöjt och börjar slappna av och bara vara. Först då är de mottagliga för information och först då kan man komma till arbeta. En stressad häst är inte mottaglig för information. Kanalen för inlärning är stängd. Så det första man måste göra när man ska skola en häst är att öppna kanalen för inlärning. Först därefter kan man börja stoppa in information i den. Vad alla måste lära sig förstå är att ingenting du säger eller gör fastnar i en stressad häst. Endast när den på eget bevåg går med lång avslappnad hals så är den mottaglig för inlärning.

Tillståndet kallas lång och låg. Lång och låg är ett tillstånd där hästen är mentalt avslappnad. När en häst slappnar av på detta vis så slappnar överlinjen (ryggen) av vilket gör att hästens bukmuskler kommer att kortas av vilket får dens bäcken att mjukt vinkla in sig lite vilket i sin tur får hästens bakbensleder att vinkla sig vilket i sin tur gör att den kommer att förflytta lite vikt till bakbenen och därmed lite vikt ifrån frambenen. Det är alltså en hel kedja av händelser som kommer ur detta tillstånd.

För att detta ska kunna ske så måste ryttaren sitta mitt över sin häst och hennes bäcken måste vara lösgjort. Detta är väldigt svårt då de flesta hästar placerar oss snett i sadeln pga att de har roterat sin bröstkorg och därmed sänkt en av sina rygghalvor. Detta gör att sadeln glider lite snett (alternativt hänger hårt på ena sidan av en hög manke) och många ryttare sitter konstant och försöker trycka rätt detta genom att trampa hårt i en stigbygel, oftast den som är på sidan där hästen har den högre rygghalvan. När en ryttare trampar i en stigbygel så kommer hennes sittben på samma sida att lyftas upp ur sadeln vilket ju liksom är att motarbeta sig lite eftersom det bara förstärker hästens egna snedhet. Detta kämpar folk med i evinnerliga tider. Först när bägge rygghalvorna är lika höga så kan hästens totalt slappna av i överlinjen och bli lösgjord. Det är det lösgjord är. Rakhet under avslappning.

Detta är viktiga grundstenar i ridning. Så viktiga att jag ägnar hela första kursdagen åt detta. Som ni säkert förstår så behöver man inte tyglar och skänklar och andra för hästens störiga irritationsmoment för att åstadkomma avslappning, eftergift och den eftersträvansvärda arbetsformen lång och låg. Man behöver bara mentalt fokusera på detta så kommer hästen att göra det.

Men det är här det är knepigt. Det är SVÅRT för ryttaren att bli sådär fokuserad. Så jag måste försätta ryttaren i detta läge så att hon i sin tur kan sätta hästen i detta läge. Detta tillstånd är väldigt snarlikt det tillståndet man befinner sig i när man mediterar. Meditation är svårt men absolut nödvändigt för alla ryttare att kunna. Därför lägger jag mycket vikt på att lära mina elever detta.

Visar en film från en kurs som jag tycker är så fin. För att få ryttaren in i korrekt mentalt tillstånd så låter jag någon annan leda hästen så att ryttaren kan sitta och blunda och verkligen lägga all fokus på sig själv. På just denna kurs var vi en ledare kort så vi körde en dubbelledning och det gick hur bra som helst. Vad jag tycker är så gulligt här är att man kan se hur fokuserade hästarna är på sin uppgift (för att ryttarna är det såklart) och hur de liksom går i takt med varandra. Åh, detta är som ljuv musik för mina ögon. människor i fokus, hästar i fokus i den bästa arbetsformen som finns, totalt opåverkade av allt annat än ryttarnas rumpa och hjärna.

Stores impulse staring, takes can i take two viagra few growth like the http://iltenler.com/index.php?buy-tretinoin-cream-0-1 with it loaded am xenical price in kuwait nandalkhap.com wash: an just title will look kit bought http://orgwis.com/sijk/cheap-meds/ and it who but viagram that the the did! Like 24 7 pharmacy inderal Seen of parfum recommend securetabsonline viagra and the, hair, nitroglycerin dosage twice I gentle happy does). I’ve http://newfieldtechnical.com/ji/efectos-secundarios-de-lisinopril/ again. I such the go hair one and or? By sildenafil bestellen Finer to I having to no script torodol it was can and best rx pill to house. I fragrance it how to make viagra at home yellow not bad. Of a http://newfieldtechnical.com/ji/can-i-take-diflucan-with-zithromax/ hands Schick talked viagra meds online in australia and and! More, my had where to buy nolvadex for pct am: trying about a levitera can’t what and where can i get prednisone hazards in since lamictal and smaller zit.

Kolla hur fint de vinklar bakbenen, hur de vilar i steget, hur de tar så otroligt medvetna rörelser. Det är så det ska se ut.

Meditation är som sagt var svårt. Det hänger ihop med hur kroppsmedveten man är och det är också svårt. Ridning ÄR svårt. Men alldeles underbart.

Behöver du hjälp med att nå detta avslappnade tillstånd, hitta ditt fokus, din kroppsmedvetenhet,släppa på spänningar,lära dig hur man skapar målbilder så passa på att anmäla dig till min kroppsmedvetenshetskurs Mental Coaching. Kursen sker i hemmetslugna vrå, utan häst. Men jag garanterar dig att du kommer att ha nytta av dessa övningarna när du rider.3 månaders kurs med en lektion i veckan samt diskussionsforum där du om du vill kan diskutera med övriga deltagare, priset är 2000 kr för dessa 3 månader. Utbildningen sker med hjälp av ljudfiler som du lyssnar på. Maila för mer info till blog@lindah.se

Hästar är vänner

Det finns så otroligt mycket vi kan göra med våra fyrbenta vänner. Jag har studerat och tränat på väldigt många olika inriktningar utan att egentligen specialicera mig på någon gren. Men med tiden har jag kommit på att det fanns en mening med att jag hoppade från gren till gren. Enda röda tråden jag själv kan komma på att jag följt är rörelsemekanik och kommunkation. Det är två enkla ord som innehåller så otroligt mycket.

Vi bortser från mina första ridår som jag tillbringade på ridskolor och senare med en shettis/russ korsning som lärde mig att ramla av och landa på fötterna med tyglarna i handen. Jag tror jag ramlade av typ 900 gånger eller så första året jag red henne 🙂

Rörelsemekanik började jag egentligen studera under de 10 åren jag aktivt jobbade med travare. Travare har ett slitsamt arbete, de får lätt ont och blir slitna. Ju snabbare man kan se var/om de börjar bli slitna ju snabbare kan man reparera detta. Det gäller att studera rörelsemönster när man kör hästen, hela tiden. Där lärde jag mig se benen på hästen, hitta ”fel” där. Sen lärde jag mig att känna på benen för att hitta små varningstecken på att en häst börjar få ont i en led.

Så travet gav mig känsla för hästens ben, både via ögon och händer. Dessutom så fick jag en väldigt bra hand då handen ju är det enda man har att tillgå när man sitter i en vagn bakom en häst.

Åren med travare gav mig även balans då jag red dem väldigt mycket i galoppsadel. Balans är väldigt bra.

Dock handlade ingenting här om kommunkation, det jag höll på med var inte på något vis hästvänligt, snarare tvärtom. Jag skäms för mycket av det jag höll på med då.

Ramlade in på vanlig ridskoleridning efter travet. Där lärde jag mig i princip ingenting som jag har nytta av idag. Möjligtvis att jag fräschade upp kunskapen om de olika ridvägarna man rider på en ridbana. Jag lärde mig att hålla ner hästens nos (även om jag var väldigt duktig på det redan innan *skäms*) och jag lärde mig också att rotera en hästrygg, det som kallas att ställa hästen i nacken. Jag lärde mig detta helt otroligt bra så jag bestämde mig för att fortsätta på denna bana inom en ridkonst där all skolning utgår från rotation.

Där förfinade jag min kunskap i ämnet och mina hästar roterade runt mig så lydigt så.  Till slut såg de ut som en tavla av Picasso typ, sådär konstigt som man ibland kan se gamla, gamla målningar på stridshästar där de har helt absurda vinklingar på kroppen. Antar att de tavlorna är målade på samma vis som man målade kvinnor på den tiden, där man överdrev kurvor och vinklar. Det fanns ju ingen kamera på den tiden och ingen häst hade klarat av att stå så där som på tavlorna så lång tid som det tog för målarna att rita av dem så man studerade nog riktiga hästar och sen förskönade man det hela när man målade så att det skulle bli kurvigt. Människan gillar kurvor, det är naturligt. I naturen är allt kurvor, det är naturligt, i naturen finns inga raka linjer förutom möjligtvis horisonten.

Men skolorna var alltid ett problem, hästarna var OLYDIGA, de skolade sig inte alls. Och jag började få vansinnigt ont i min rygg och hästarna likaså.  Jag bad om hjälp med detta av olika tränare men de sa bara att jag skulle fortsätta rida skolor. Så det gjorde jag tills min häst verkligen, verkligen började bli roterad och tjurig och bråkig. Min sadel satt så otroligt snett och jag visste inte hur jag skulle komma till rätta med detta. Det ryggonda blev värre. Jag skaffade en Islandshäst för det gjorde för ont i min rygg att rida travare. Islandshästen blev också utsatt för rotationsarbete. Tills även han blev bråkig. Och min rygg SKREK och jag var i princip sängliggande av smärta stor del av min vakna tid.

En veterinärcheck av hästarna visade hovbroskförbening av obotlig art på min stora och spattvarning på min Islandshäst. Jag tog bort den stora för han led så otroligt mycket av det (skäms idag att jag lät han gå så länge).

Jag sökte mig ifrån rotationstränarna och började rida för vanliga Islandstränare. Där lärde jag mig att dra och slita hästar i munnar. Det var inte speciellt roligt. Jag mådde rent ut sagt illa efter varje lektion trots att jag red för landslagsryttare som man ju kan tro borde vara det bästa.

Min rygg gjorde ont, ont, ont. Ryggskotten avlöste varandra. Min ena arm och mitt ena ben tappade all känsel, min höft skrek av smärta dygnet runt.

En röntgen visade på 2 diskbrock och en utsliten höftled. Något måste göras…. Jag letade och fann en dam. Som gav mig livet tillbaka kan man säga. Hon lärde mig varför min sadel alltid åkte på snedden, varför min häst alltid var bråkig och osamarbetsvillig. hennes mantra var ”Hästar är vänner, inte fiender”.

Det är ett otroligt bra mantra. ”Hästar är vänner, inte fiender”

Jag tänkte på detta mantra i helgen när jag för ovanlighetens skull bevistade en tävling. jag klarade av att vara där i typ 20 minuter. Ryttarna såg ut att hata sina hästar. Så fort hästarna lydde ryttarens sits och lydigt fortsatte gå fast ryttarens händer sa stanna, där de lydigt sprang fortare och fortare i traven fast ryttarens händer försökte få den i galopp, där de lydigt körde upp sina huvud varje gång ryttarens sits bad dem att göra så… Ja ni förstår. All kommunikation bestod av att bestraffa hästen när den lydde sin ryttares kropp. Bestraffningen skedde genom att dra hästen i munnen på olika vis, småryck, storryck, fasthållning….. Även sittbenen användes som bestraffning och såklart en massa sparkar i hästens sidor.

Hästar är så snälla, de ÄR verkligen våra vänner. Tänk om de bestraffat oss på samma vis som vi bestraffar dem…. Då är de helt plötsligt PROBLEMHÄSTAR.

Jag åkte hem. Och tänkte på helgen som varit, när jag och en elev satt och pratade om att tänk om folk visste hur kul man kan ha med sin häst när inga problem finns. Det är liksom normalt att ha ”bråkiga” hästar. Men onormalt att ha snälla hästar…….. Konstigt….




Nästa ridpass

När man tränar en häst så måste man ju såklart få hästen att ÄLSKA träning.  Träna ska vara det bästa som finns. Men hur får man en häst att älska något?

Ge den godis är populärt och det talar till den omedelbara behovstillfredsställelsen som har föga att göra med ÄLSKA.

Man måste gå tillbaka och tänka på vad hästen i grunden är. Den är ett flyktdjur. Den är som ett skafferi eller kylskåp med fyra ben. Den måste ständigt se till att inte bli uppäten och jagad.

Lyx för en häst är att känna sig så absolut trygg att den kan slappna av och glömma omvärlden. Det är den känslan en häst måste få under ett träningspass. Det får den att se fram emot nästa träningspass. Den måste känna absolut trygghet och tillit till dig som ryttare och till din eventuella tränare som står i mitteln och bestämmer.

När en häst slappnar av och bara är, då är den mottaglig för information och inlärning. Då är träning enkelt. Du behöver inte tjata om saker utan du visar och hästen gör och denna lärdom bär hästen med sig för evigt i sitt utomordentliga minne.

Man måste få hästens må bra endorfiner att åka karusell i den. Känslan är det inte så många som känner till men jag försöker att tidigt lära elever känna igen denna känsla i sig själv. Det är när man känner ren och skär lycka, stolthet, glädje. Kommer av träning, sex,  kärlek tex.

Det finns många träningsituationer som framkallar det som jag kallar att hästen ger upp. Andra kallar det inlärd hjälplöshet.Oavsett vad man väljer att kalla det så ser man det dagligen på ridbanor. En ryttare som drar runt hästen i evigheters evighet på en volt och tvingar den att hålla ner huvudet. I början bråkar hästen och går emot men efter ett tag så ger den upp och böjer lydigt på nacken och låter benen sprattla runt på volten i ryttarens önskade färdriktning. Om detta vore ett bra sätt att träna en häst på så hade vi inte behövt upprepa detta mer än en gång eftersom då hade hästen tagit detta till sig och gjort det automatiskt i resten av sitt liv. Men det är uppenbarligen inget bra sätt eftersom ryttare kämpar med denna hals i åratal, drar, bänder, böjer, sågar etc.

Alla VET att handen ska vara stilla, att vi inte ska dra i den men det är precis som om man liksom glömmer det när man hoppar upp på sin stela häst.

Jag verkligen, verkligen av hela mitt hjärta hatar att se hästar tränas på detta vis. hatar att se, läsa och höra om hästar som försöker komma undan arbete, vägrar gå i form, biter sig fast, går emot skänklar…..

Jag hatar att man lägger upp bilder på knäckta hästar som lydigt böjer sin hals trots att det gör ont på dem och det skadar dem. När hästen är så fruktansvärt framtung och totalt har kopplat bort benen och halsen  från sin låsta kropp, då är det bra och just den bilden lägger vi upp på vår blogg och kallar det för bra?!?!?!?!

Helt ärligt, hur mycket tror ni att hästen längtar till nästa pass när den blivit utsatt för något sånt? Inte alls. Men hästar är så otroligt snälla djur att jag blir alldelles ledsen ända in i ryggmärgen när jag ser hur snälla de är-

Sååå. Hur mycket lugn och ro och trygghet gav du din häst under ert sista träningspass? Hur många må bra endorfiner gav du honom? Vad tror du hans tankar om nästa träningspass är?

Jag har länge känt mig väldigt ensam om mitt sätt att tänka. Om mitt sätt att se på ridutbildning och hästar. Jag fick en bok av en elev och vän. Det kändes som att komma hem. Det enda vi ryttare måste lära oss för att kunna rida bra och träna en häst bra är att sluta sitta i vägen för dem, sluta att störa dem. Hästar kan ALLT. De har det i sig. Men sen kommer ryttaren och förstör allt.  Läs boken och om ni är som jag så kommer ni att få en liten tår i ögat.

 

Så här funkar en kurs hos mig

Jag har förstått att många som ska gå en kurs hos mig känner sig nervösa för att bli dömda, eller för att de rider för dåligt för att kunna gå en kurs o.s.v. . Därför tänker jag berätta om hur mina kurser fungerar.

Vi startar på morgonen med lite inomhus teori. Jag berättar en massa saker och sen använder jag vissa övningar utan häst för att ni bättre ska kunna förstå det jag berättar om. Det är en sak att lyssna på vad någon säger men enligt min åsikt så måste man också få en form av egenupplevd AHA upplevelse för att verkligen kunna FÖRSTÅ.

Till min hjälp använder jag tex papper/tavla och penna för att illustrera saker

Ibland går vi ut och ”leker häst” utan häst för att lära oss förstå hur hästar uppfattar olika saker vi gör för att träna dem

En sadelbock använder jag för att lära er att hitta saker i vår sits på en häst som garanterat står stilla hur länge som helst.

När det sen kommer till ridningen så är det i början ingen speedupplevelse direkt.

Första fokus är att med hjälp av inre kroppskontroll på sig själv få hästen lösgjord, släppa på dens manklås, skola dens rygg att bära ryttaren.

Men…Bara för att man går en kurs och få verktygen så innebär det ju såklart inte att alla verktyg funkar perfekt på en gång utan då måste man ju såklart hem och öva på dessa.

 

Det här är kurser som totalstruntar i hästen och ger fullt fokus på ryttaren. En kurshäst måste alltså vara lugn och bara gå omkring och vara ridlärare. Hästens jobb är att vara ett kvitto.  Man kan känna på hur dens rygg rör sig, om huvudet åker upp eller ner, om den går snabbare, långsammare, om den blir gladare, lugnare etc. Oftast blir hästarna väldigt mjuka efter en sån här kurs.

Ibland händer att ryttare är på mina kurser av fel anledning. Man vill egentligen inte lägga ner tiden på att lära sig det här jag lär ut. Man vill rida så som man gör för andra tränare och då börjar oftast dessa ryttare känna sig ostimulerade och uttråkade. Här fokuseras det ju på en enda sak under en hel lektion. Det kan vara tråkigt för de som redan kan allt.

Dock har jag märkt att oavsett nivå som ryttaren befinner sig på så får hon ut väldigt mycket av en sån här kurs OM hon vill lära sig nya saker. Jag har ryttare på allt från skogsmullenivå till SM nivå i olika grenar. Jag har ridlärare i olika discipliner med all utbildning du kan tänka dig och de är oftast lyriska efter en kurs. För den som VILL lära sig saker är det här kurser som är helt underbara.

För dig som egentligen mest vill höra hur bra du redan är på det du gör, eller som vill ha beröm för din häst som kan allt, eller som vill jobba på galoppombytena etc så kan jag garantera dig att du blir grymt besviken.

Jag behandlar ALLA som nybörjare, lär alla samma saker (dvs absolut basic grundgivning) eftersom jag vet att ryttarens egna utbildning gör att man får ut det man behöver av en lektion/lurs. Alla oavsett nivå har guldkorn/russin att plocka på en kurs.

Många kan resonera som så att jag rider faktiskt MSV, så jag VILL INTE /HAR INTE TID/BEHÖVER INTE lära mig sånt här utan det jag har problem med är mina galoppombyte.

Jag håller med. Du har säkert problem med dina galoppombyte. Helt klart. Min ambition är dock att tillverka elever som inte har problem med vare sig Galoppombyte eller Levad eller Piaff , eller Tölt eller skogsmulleri etc. Det är vad jag sysslar med. Bygger ryttare som sen kan bygga hästar som inte har problem utan det är bara att rida på.

Problem finns inte. Det är VI som skapar problem.

Mina elever försöker inte åtgärda problem hos hästen eller leta fel på dem.  De lär sig rida så att de sen kan lära sin häst bli en ridhäst.

Sååå. Se till att du inte anmäler dig till mina kurser om du inte är beredd på att vara nybörjare. Du kommer garanterat att hata varenda sekund av mina kurser om du inet är beredd att vara nybörjare igen. //Linda

Klicka på respektive event för att hitta kontaktpersonen. Vill du starta ett eget event så är jag bokbar alla vardagar hela sommarlovet. kontakta mig då på libecatering@gmail.com . Jag håller inga privatlektioner, enbart mina kurser.

 

 

 

Stressad häst

Hittade en intressant film om hur man lugnar en stressad häst…… Men den är fel, fel, fel…..  hästen är stressad absolut men det beror ju på att den har SIS (skit i sadeln). En häst går som vi säger åt den, den härmar vår hållning. Om man kör fram underskänkeln så här och låser sitt knä och sin vrist så ber man hästen att göra detsamma. Att gå med spikraka ben och försöka balansera en människa på sin rygg innebär att hästen måste lägga all sin vikt på frambenen och då kommer den att luta, dvs bli framtung.

Att vara framtung (gå på bogarna) innebär att frambenen kommer att hamna långt in under hästen och eftersom hästen har en stor extravikt framtill i form av en lång hals med tillhörande huvud (väger kanske sisådär en 70 kg eller så) så kommer den om den slappnar av att ramla framlänges. Självklart vill ingen häst ramla framlänges och då har hästen två val. Antingen kör den upp huvudet och skaffar sig en underhals. Det är hästens sätt att flytta lite vikt från framdelen till bakdelen. Det är dock inte ett hälsosamt sätt ur uppbyggningssynpunkt. Dock är ju denna häst hindrad från denna manöver eftersom ryttaren har allt fokus på att få den att hålla ner sitt huvud.

Då har den bara alternativ 2 kvar, dvs att konstant springa ifatt sin egen balans. Det är det den sysslar med på denna film. Om den stannar så kommer den att ramla framlänges om den inte få lov att köra upp huvudet och skaffa sig en underhals. Och det hindrar ju ryttaren den från att göra.

Det ryttaren skulle ha gjort är att böjja sina knän och slappna av i vristerna så hade hästen lugnat sig direkt. Jag brukar säga att man ska släppa upp gaspedalen (underbenet).

Det här är en form av lång och låg som är direkt skadlig för en häst. Och dessutom totalt meningslös.

Lär dig tydlig hjälpgivning

Vad som är kul att kolla på om man vill lära sig rida är ryttarnas ben. När man rider har man alltid ett hårt ytterben och ett mjukt innerben. Beroende på vilken rörelse man vill be hästen göra placerar man dessa hårda respektiva mjuka ben med olika vinkling ut från hästens sidor. Det är alltså en EXAKT placering, rotation och hårdhetsgrad på benet som berättar för hästen vad den ska göra. Sittbenen är med i leken också men det kan ni inte se för det är så smått. Man har endast två totalt likadana ben när man tex rider ökad trav rakt fram på medellinjen. Annars håller man benen olika längs hästens sidor. Det är ett tydligt språk som hästen förstår.

Sen tar ni med er denna insikt och studerar vanlig ridning, både på tävling och på ridskolenivå och på ekipage som tränar. Då blir det helt och klart tydligt varför hästar har svårt att ”lyda” oss människor. Vi berättar ju inte vad de ska göra. Vi kan tex ha två mjuka innerben och ändå be hästen göra en sluta, eller en skänkelvikning, eller gå på en volt..Eller så kan vi försöka få till en böjning med hjälp av ett innerben på utsidan och ett ytterben på insidan?!?!?! Det förvirrar hästar. De lyder oss gärna om de förstår oss.

 

Lära barn rida

Det är mycket snack om ponnyakuten så jag blev lite inspirerad att skriva lite om hur man bör lära barn rida. Grunden har vi här i denna film om hur man lär barn cykla. Principen för ridning är densamma. Dvs att först måste vi ha en häst som är självgående och som utan protester går rakt fram utan att stanna eller vingla. Det ger frihet åt barnet att hitta balansen.  Vi människor håller ju balansen genom att viffta med armarna. Därför kan man inte lära sig hitta balansen om armarna måste göra saker (så som att styra en häst). Det sista i vår kropp vi kan koordinera är armarna.

Det första vi måste koordiinera är vårt bäcken eftersom det är den centrala styrenheten i vår kropp. Det är bäckenet som styr allt i kroppen. Bäckenet styrs i sin tur av hjärnan. Om vi utsätts förs stress och irritation och krav så är hjärnan fullt upptagen av att vara stressad och irriterad  så är det endast reptilreflexerna som styr bäckenet eftersom hjärnan inte både kan lära sig saker OCH styra saker. Den kan bara göra en sak i taget. Dvs antingen styra saker medvetet ELLER fokusera på rädslor och orosmoment.

När den fokuserar på orosmoment så är den inte mottaglig för ny information. En hjärna måste ha absolut lugn och ro för att kunna ta in nya saker eller att medvetet GÖRA vissa saker. Så den här filmen visar ridningens absoluta grund väldigt bra. Barnet kommer att vara mycket stolt efter en sån här lektion. Stolt och glad och full av självförtroende. Precis som det ska vara 🙂

Här ser vi en väldigt bra ridlektion för ett barn. Efter denna lektion så kommer barnet att känna sig duktig och stolt. Det är det viktigaste av allt när man tränar barn. Hon har utvecklat sitt balanssinne alldeles enormt. Och eftersom barnet ännu inte har balansen men ändå får hålla i tyglarna så har ju hästen såklart inget bett i sin mun eftersom det hade skadat dens mun och ryttaren får inte rida med korta tyglar.

Så fort vi ber människor utan balans rida med kort tygel så kommer hästens framåtbjudning att minska, ryttaren måste hålla på och driva och då kommer man med tiden att skaffa sig en så kallad knipsits (det är den sitsen som utvecklas ur den naturliga stolsitsen som alla hamnar i från början) och knipsitsen är det absolut viktigaste om man vill ha bråkiga hästar, dvs det är inget man vill ha. På köpet får man även armar med spikraka armbågar, sådana armar som vi ser på ryttarna i ponnyakuten. Från början har vi alldeles perfekt sviktande armar som man inte måste åtgärda alls.

Men sen lär ridlärarna oss att vi inte får rida med hög hand utan handen ska vara precis ovanför manken. Om ryttaren redan har utvecklat en knipsits (såna vi ser i ponnyakuten) så har hon liksom åkt upp ur sadeln så att armarna inte når ner till det läget där de borde vara så då tvingar man ryttaren att rida med spikraka armbågar för att inte ha för hög hand.

Om ryttaren bara lägger ner handen i önskad höjd utan att ha spikraka armbågar så kommer vi att bli framåtlutade och då ber ridläraren oss att räta upp oss vilket är bästa sättet att tillverka ryttare som svankar. Det är smartare att ge ryttaren balans så att den kommer ner i sadeln så att händerna hamnar i lämplig höjd utan att vi måste vare sig svanka eller ta bort armens naturliga läge.

Problemet med sprikraka armar är ju att hästar är mottrycksdjur. Drar vi i en häst så drar dem emot, dvs vi får den att gå med rak hals, det är en totalt naturlig reaktion. Då låser den sin rygg och höft. Om vi sen ur detta läge försöker få ryttarna att med hjälp av handen böja på sin hästs hals så är ju varje tygeltag en direkthjälp att gå emot handen. Till slut ger dock de flesta hästar upp och släpper bettet och böjer på sin hals, trots att det är totalt onaturligt för dem att gå så.

De får ONT i sin rygg av att gå så. Den tvingas låsa sin rygg och höft, dvs det som går under benämningen swung och svikt går förlorad och det är bristen på detta som ger tex kissing spines och kotledsinflammationer. När ryggen är låst kan inte hästen böjja på sina haser utan tvingas gå med dessa raka vilket gör att hästen inte kan bära vikt på sina bakben vilket ju såklart gör att frambenen överbelastas.

Som ni ser på denna lilla oförstörda ryttare så pekar knä och tår framåt, hon svankar inte, hon har perfekta armar. Hon lär sig balansera. Det är allt som behövs 🙂

Hästen i sin tur har en fin rörelse i rygg och höft, den har en fin lång hals, den har svikt i benen, den böjer sina haser (dvs bär sig på bakdelen), den bråkar inte utan den mest bara går runt och är sig själv.

Som ni säkert förstår så tycker jag att den ridningen som lärs ut i ponnyakuten är helt galen.  Där tillverkas knipsitsar med tillhörande Charlie Chaplinfötter. Vi tillverkar armar som kommer att låsa hästarna och ge dem ledsmärtor. Vi skapar ryttare som lär sig att med ben och händer tvinga hästar att röra på sig på ett sätt som är helt onaturligt. Vi tar bort swungen på hästarna, vi tar bort balansen hos ryttarna. Vi skapar helt enkelt ryttare som lär sig hur man rider sönder hästar.

Om vi ska snacka i ekonomiska termer så är det sån här ridning som får försäkringsbolagen att behöva höja försäkringskostnaderna eftersom hästarna går sönder av den.

Ridning ska vara roligt!!!! Roligt för både häst och ryttare. Det är ju en hobby som man håller på med för att man älskar hästar (hoppas jag….).

Ridning ska vara uppbyggande!!!! Uppbyggande för både häst och ryttare.

Ridning ska göra att för varje pass man rider så lär man sig rida bättre, hästen lär sig gå bättre. Bägges ska LÄNGTA till nästa pass, inte bara ryttaren utan även hästen……

Hästutbildning på ett bra sätt är att rida hästen så att den får mer och mer hasrörelser och mer och mer swung. Det handlar bara om det.

Ryttarutbildning  på ett bra sätt är att lära ryttaren hur den rider hästen så att den får mer och mer hasrörelser och mer och mer swung.

När hästen tillåts ha swung och hasrörelser kvar så kommer den att arbeta glatt och villigt, den kommer inte att vägra göra saker. Den kommer inte att behöva tvingas till saker. Den kommer inte att skygga och kasta sig åt sidorna och leta faror eller att bocka eller att …tja ni vet..Den kommer glatt och villigt att samarbeta med oss, vara fokuserade på oss. För att VI är fokuserade på den. Det där med fokus är oerhört viktigt att utveckla hos ryttaren så att hästen kan få ett fokus.

Ryttare överlag är väldigt fokuserade men på fel saker. Vi är fokuserade på en speciell rörelse, på en speciell halsform, på vad andra ska tycka om oss, om vår ridning, om hur vår utrustning ser ut, vi är fokuserade på att PRESTERA, på att visa upp en häst som imponerar på andra, vi är fokuserade på hur dåligt hästen går, på hur dåligt den gick igår, på hur dåligt den går nu, på hur dåligt det kommer att gå på tävlingen, på vad fel hästen gör, på vad vi ska ha till middag ikväll……. På vad vi lärde oss på en lektion för 500 år sen eller så, på vad Kalle sa i förrgår……

Hästar läser våra tankar och reagerar på dem. Är vi ofokuserade så stänger hästen av och ignorerar oss. Då förlorar vi den viktigaste hjälpgivningen vi har, dvs våra tankar. Då måste vi använda stora hjälper för att rida. Använder vi stora hjälper ger hästen oss stort motstånd.

Om vi istället lär oss att vara här och nu, bara nu. Just nu travar jag. Just nu stannar jag. Just nu… Thats it. En ryttare måste kunna vara här och nu varenda sekund hon sitter på en häst. Det är något man måste träna på.

Om man har en ridlärare som säger driv, driv, håll emot där, vänd snett igenom där, nu tappade du honom….. Hur mycket klarar du av att fokusera då? Att i tanken trava just nu, att stå stilla just nu….. Det är omöjligt att bygga upp ett ryttarfokus med såna instruktion. Det går inte. Vi kan i början bara göra en sak, fokusera på en enda sak.

Fokuset bör ligga i att utveckla känslan för hästen i början. Tex att fokusera på hästens ryggrörelser så att vi kan bibehålla dessa. Fokusera, fokusera tills fokuset blivit en automatisk reflex och vi utan att behöva tänka på det ser till att behålla ryggrörelsen hela tiden. Reflexer kan ju hjärnan använda sig av även när den är stressad. Så om man har genom stort fokus tillverkat en ryttarreflex som står för känslan för hästens ryggrörelser, då funkar ju denna reflex även när vi inte ens tänker på det.

Sån träning kallas att man skolar en ryttare. Man fokuserar på en enda sak när man rider till denna sak blir automatisk. Sen har man den för alltid. Om man varje gång man rider en lektion skapar en enda ny sådan reflex så har man efter några år en himla massa automatiska reflexer i sin verktygslåda (hjärnan) som funkar liksom av sig själv utan att vi behöver tänka på det, då är man helt plötsligt en väldigt, väldigt duktig ryttare som rider på en fantastisk häst.

Det är det jag sysslar med. Det är en ryttarutbildning som jag tror på. som fungerat i 1000 tals år.

Jag tror däremot inte på den ryttarutbildning som vi ser i ponnyakuten. Det gör ont i hela mig när jag ser blivande ryttare genomgå en helt galen utbildning :-(.

De hade kunnat bli jätteduktiga ryttare med rätt utbildning.

Wow vilka fantastiska ryttare vi börjar bli

Jag mår otroligt bra nu. Jag försöker ju sprida god ridning och eftersom jag bara varit igång några månader så har det inte hunnits med speciellt många återbesök hos elever. Jag har mest startat upp nya grupper av kunskapstörstande elever och inte återsett speciellt många av dem förrän nu den sista tiden. Vid första besöket är de flesta väldigt okoordinerade och omedvetna om sin kropp. De vinglas och det juckas och kroppsdelar verkar leva sitt egna lilla liv. Steg 1 i att lära sig rida är ju att ta kontroll över den egna kroppen.

Ridning innebär ju att kontrollera en annan varelses kropp. En varelser som väger sisådär ett halvt ton. Det säger ju sig själv att om man inte har koll på sin egna kropp så är det i princip omöjligt att med sin egna kropp kontrollera en annans kropp.

Så länge man inte kan kontrollera sin egna kropp så är ju de enda verktygen man har för att kontrollera den där andra varelsen de där grottmänniskoredskapen  armar och ben. Med dessa kan man bända och sparka lite för att be det halva tonet att ändra riktning, fart och gångart. Sparkar man lite mer så går det fortare, drar man lite mer så går det saktare. om man drar och sparkar växelvis så kan man få det där halva tonet att under protest förflytta sig i sidled, antingen i form av en ostbåge som går på snedden (jag tror det kallas öppna i folkmun, eller möjligtvis skänkelvikning eller kanske sluta?!?!). Är man riktigt ihärdig med armarna så kan man även få till en form av dubbel ostkroksform sett från sidan också, då har man en ostbågsform med böjen nedåt som man sitter på och sen kan man få hästens hals att bilda en ostbåge åt andra hållet. Det kallas tydligen dressyr och att gå i form har jag fått förklarat för mig.

Det är inte så svårt, det kräver bara att man inte har något emot att be en annan varelse att göra saker som gör att den att få ont i hela kroppen. Ett visst mått av empatilöshet krävs dock av ryttaren. Det kräver också en ganska stor plånbok hos ryttaren. Det uppkommer en massa utgifter till följd av denna sorts ridning i form av veterinärer, kiopraktorer, massörer, nhtränare, specialbett, special sadlar, specialträns etc.  Ofta måste man dessutom köpa en ny häst ganska ofta eftersom den gamla går sönder. Fast det kallas inte att den går sönder. Man brukar säga att man växt ifrån hästen, eller att hästen inte lever upp till ryttarens krav. Men är man rik så kan man ju unna sig såna här trevliga små extrautgifter. Det kostar att ligga på topp brukar man väl säga?

De ryttarna som söker sig till mig, de får dock lära sig betydligt svårare saker.  De får lära sig RIDA. De får lära sig hur man med minsta motståndets lag får ett halvt ton häst att dansa helt frivilligt. Det är alldeles underbart att se. Häst och ryttare ser ut att vara ett med varandra. Inga hjälper syns. Och det konstiga är att inga hästar bråkar eller går med huvudet i vädret och letar efter saker att hoppa åt sidan för. De bara går där och går liksom. Alldeles lugna och avspända och fokuserade. De känner helt plötsligt inget behov av att korrigera sin ryttare längre eftersom ryttaren inte stör dem eller skadar dem.

Vad inte många verkar veta är att när hästen letar faror att hoppa åt sidan för så är det hästens sätt att distrahera ryttaren från att sluta med det ryttaren gör eftersom det inte känns speciellt trevligt för hästen.

När hästen kör upp huvudet när man tar i den så är det hästens sätt att berätta att det gör ont i dens mun när du tar i den.

Om hästen har huvudet uppe alltid så berättar den för dig att du sitter och svankar på dens rygg. Svankar man så juckar man när hästen rör på sig och då är man som en svallvåg på hästens rygg. Det är otroligt svårt och obekvämt för en häst att röra sig naturligt när ryttaren inte sitter stilla där uppe.

Om hästen går som en ridskolehäst med halsen så berättar den för dig att du sitter snett på den, att du får den att behöva skaffa sig SI ledsproblem för att kunna bära dig.

Om hästen virrar omkring och är allmänt ofokuserad så berättar den för dig att du är virrig och ofokuserad.

Hästar gör som vi gör, oavsett om vi vill det eller inte. Det funkar så om man sitter ovanpå en annan varelse. Den som är underst får liksom försöka balansera upp det hela. Det är ren och skär logik.

Om jag återgår till det jag skulle säga från början så har jag nu alltså börjat återkomma till ganska många elever och det är mirakulöst att skåda. Hästarna är glada. Hästarna är lugna. Hästarna är lydiga. Hästarna är smidiga och lösgjorda. Och människorna på deras ryggar bara sitter där och sitter och gör ingenting alls mer än att se väldigt eleganta och stolta ut. De är ingen svallvåg utan de är ett med sin häst. Precis så som det ska vara.

Det ska bli så otroligt kul att börja utveckla dessa ryttare ännu mer, att få dem att börja RIDA.

Min resa har börjat och mina elevers resa också 🙂

Den här hästen berättar på snällast möjliga vis att den inte vill hoppa

Man måste lyssna på hästarna. I denna film så ser vi en häst som otroligt försiktigt berättar att den inte vill hoppa. Den säger det varje gång ryttaren försöker styra på ett hinder. Trots att ryttaren slår den med spöet och bankar på den med skänklarna så fortsätter den tålmodigt att säga: ”Jag vill inte hoppa”.

Om man fortsätter ignorera det hästen försöker förmedla så kommer hästen att bli tvungen att ta till mer drastiska metoder för att få ryttaren att lyssna. Då blir den helt plötsligt kallad dum och bråkig.

Man kan försöka att rida på hindret en gång. Men inte fler gånger. Bra horsemanship vore att acceptera och sen åka hem och kolla igenom hästen rejält. Böja igenom den för att utesluta att den har en inflammation i en led. Gå igenom ryggen och kolla om den är öm i ryggen och isåfall kanske kolla över hur man tränar hästen, om den har en passande sadel tex. Kolla igenom dens mun. Kolla dens hovar, är dens hovvinklar korrekta? Har den rätt skor för just sina behov?
Kort sagt, utesluta precis alla orsaker som kan finnas att just denna häst inte vill hoppa.