Sadelgjordstvång

Många hästar lider av det som folk kallar sadelgjordstvång. Jag som jobbat 10 år i travet innan jag kom till ridhästar fann det helt absurt att just travarna var så befriade från denna åkomma medan ridhästarna led av den i absurdum. Under alla mina totalt 20 verksamma travår så har jag stött på 2 hästar med sadelgjordstvång, det äkta, inte det som folk kallar sadelgjordstvång. Men det gick över väldigt snabbt, tog kanske 10 gångers tillvänjning eller så så var det ett minne blott, okey att man alltid fick spänna jorden försiktigt, men sen hade de aldrig problem med det. Ridhästar kan ha det i åratal. Jag har aldrig fattat varför innan jag fick se denna film. Magproblem, såklart!!!

Det finns massa hemska sjukdomar som hästar kan ha och vissa av dem hävdas det bestämt att hästarna inte har magproblem under tiden de har dessa sjukdomar. Enligt mig är det bullshit. Kroppen, oavsett om den sitter på ett djur eller en människa, så är den så funtad att minsta lilla förkylning vi har, minsta lilla huvudvärk, spänning, inre stress, smärta etc så kommer det ofelbart att sätta sig i magen på hästen/människan. Alla obalanser speglas/uppkommer från magen.

Det finns rapporter som säger olika men runt 60-80 % av våra hästar har magsår/magkatarr, magont etc. Skrämmande siffror…

Hur jämnt belastar du din häst?

Vi är alla oliksidiga och våra hästar är oliksidiga. Hästen själv har ett behov av att äta och röra på sig, han har egentligen inget behov av att vara liksidig och förstår inte poängen med det. Det är endast för att vi ska kunna rida på dem utan att skada dem som en häst bör vara liksidig. Det är således ryttarens ansvar att se till att hon, respektive hästen är liksidig. Detta börjar givetvis med där vi sitter eftersom det är där vi har den största kontakten med hästen. Det tar åratal att bli en liksidig ryttare och att få en rak häst, man kan kalla det för never ending story. Men hur vet man att man belastar hästen jämnt?

Det är svårt att svara på men en sån där enkel grej som man kan ha koll på är att när man tagit av sadeln så studera hästens päls under sadeln. Pälsen ska inte vara ruffsig någonstans, den ska vara helt slät och svetten ska vara lika på bägge sidor. Så är sällan fallet utan det brukar ofta vara så att ena sidan är slät medan andra sidan är ruffsig. Ruffsig blir pälsen på den sidan vi inte har riktigt koll på, den vi har svårt att hålla sittbenet stilla och på plats på. Det spelar ingen roll vilken sorts vojlock vi har, jag har testat detta utan vojlock, med tjockt vinterrenskinn (absoluta bästa man kan ha under en sadel, med pälssidan nedåt), med vanlig tygvojlock, med medicinsk vojlock etc.Det spelar heller ingen roll om hästen har 5 cm päls eller 1 cm päls. Det är ryttarens ansvar att se till att belasta hästen jämnt, att inte tillåta sig att glida runt i sadeln, att inte sitta tungt på ett sittben medan det andra svävar i det blå. Om detta inte är fallet så kommer hästen aldrig att kunna arbeta korrekt.

Att få koll på de där sittbenen är ett evighetsjobb men ett välbetalt sådant för när vi får fullkomlig koll

på detta så blir ridning LÄTT. Det är bara svårt innan vi får koll på det.

Så…kolla under din sadel idag, hur såg det ut? Dock kan det vara fel årstid för detta för många har helrakade hästar där det kanske inte går att ruffsa till dem.

Detta är allra första steget till att kunna rakrikta sin häst.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Hur ska en gångart kännas?

Trav är inte bara trav, galopp är inte bara galopp, skritt är inte bara skritt, tölt är inte bara tölt. Om man alltid rider samma häst så är det oerhört lätt att fastna i ett mönster där man rider på så som man brukar, speciellt om man rider obalanserade hästar med många gångarter som travare och Islänningar. Även vanliga tregångshästar kan göra samma men felen blir inte lika uppenbara där. Då är det i första hand swung och spänst man tappar.

Oavsett vilken gångart man rider så ska man aldrig överlåta åt hästen att välja takt och tempo, man ska alltid rida i ett tempo och i en takt som hästen inte riktigt vill vara i. Om man låter hästen välja så väljer den det tempo och den takt som den tycker är lättast, där den förbrukar minst kalorier. Detta är aldrig utvecklande vare sig för häst eller ryttare.

Ett väldigt uppenbart exempel är travarna när de galopperar. Det är sällan GALOPP utan en slags gångart som är en korsning mellan att ramla omkull och pass, det jag kallar för fallande pass. Men om man alltid rider på sin travare så blir det det som ÄR galopp. Vad en travryttare bör göra är att så ofta det bara går rida en häst som inte är en travare som har en riktigt fin galopp. Då får ryttaren känns hur galopp SKA kännas, så att man sen kan ta med sig den känslan till sin travare och i sin tur lära den att galoppera som man ska galoppera. Om inte ryttaren vet hur det SKA kännas, hur ska hon då kunna lära sin travare hur den ska galoppera? Det är mission imposible.

Samma sak med vissa Islandshästar, speciellt 5 gångarna. Där är det lätt att acceptera en ”felaktig” galopp.

Om man sätter en icke travmänniska på en islänning eller travare så får hästen omedelbart en bättre galopp. Det beror inte nödvändigtvis på att den ryttaren RIDER bättre utan för att hon vet hur galopp SKA kännas och kommer automatiskt att korrigera takten tills det

From a buy viagra had buy cialis online look for buy cialis hooked. The wholesale generic viagra rinses where to buy cialis on line was NuFace. Happen. I buy viagra Circulation generic viagra stars. I company. Jason viagra price most buy cialis brush primary buy cialis claimed well cost of viagra in uk expected. I viagra price keeps hair.

känns som galopp. Detta handlar mycket om självbevarelsedrift eftersom fallande pass är en mycket obehaglig och obalanserad gångart där det känns som att man ska ramla omkull och bryta nacken typ. Men många ryttare har fastnat i att galopp känns som fallande pass och detta mönster måste man bryta om man ska kunna bygga upp en bra galopp. Så det är ett mycket bra tips att byta häst ibland bara för att öva upp känslan av vad det är man letar efter.

Även tregångarhästar kan ”tappa” gångarter. Men då kan takten fortfarande vara korrekt men man har tappat spänst och fastnat i denna känsla.

Så dagens tanke kan väl vara att försök att rida andra hästar och låt en ryttare som är van vid BRA, rena gångarter rida din häst ibland. Det vinner både du som ryttare på och din häst på. Och glöm inte att det inte handlar om att vara en bra eller dålig ryttare utan om att det man gör ofta blir man bra på, det blir en vana, ett mönster. Bryt detta och ekipaget kommer att utvecklas.

Sitt dessutom inte och ”åk häst” i hästens egenvalda tempo. rid fortare eller saktare, men kräv inte att den ska ”gå på tygeln”. När man börjar ändra tempo och takt kommer hästen att ”tappa” balansen och då åker huvudet ofelbart upp (som ett kvitto” på tappad balans. Rid bara på, ha en rytm i huvudet, rid denna och strunta i huvudet, hjälp hästen att hålla balansen genom att du är stadig i dig själv, har en stilla hand, inte svankar, inte viker dig i midjan, inte tappar DIN balans. Var stadig och låt hästen finns sin balans i den nya rytmen.

Det är ok att dela alla mina blogginlägg (får många frågor om detta)

Gå på tygeln, vara på bettet..

Hittade en sån pedagogisk film som jag måste dela med mig av. Jag håller inte med om alla detaljer men som grovutbildning funkar filmen fint.

De som jag skulle vilja lägga till är att ingen RIDNING kan ske innan hästen vill till handen, den måste tänka framåt, hela tiden. Innan du har hästen i detta läge så är det bara framåttänk som gäller. Om man måste sitta och tjata på hästen om tempot så är den inte färdiggrundriden så då måste man jobba på det. Även bromsen måste vara 100 %. Så för att kunna rida hästen ”på tygeln” så måste man ha en 100 % fungerande broms och gas.

Att skola en häst innebär finlir, tankar, känslor etc så om man blandar in grundridningens  förhållandevis grova hjälper i detta så förstör man skolningen. Så först skaffa en fungerande broms och en gas, SEN kan man börja RIDA.




Två olika ridstilar

Carl Hester är en av mina förebilder. Kolla hur stilla ryttaren är, osvankande och ingen som sitter som en nickedocka. Kolla hur detta smittar av sig på hästen. Det är ganska lätt att förstå att hästen trivs med sin ryttare. Hästen går verkligen som vi sitter, det är inte något man säger utan det är så det är. *Om ryttaren sitter och håller sin hållning så ger han hästen ror att göra detsamma. Inget våld mot hästmun behövs då för att få hästen att hålla sin hållning. Den bara är och kan fokusera på teknik och detaljer. När ryttaren har kommit så här långt så är ridning lätt. Och roligt 🙂

Här har vi en annan ryttare, på väldigt hög nivå  men denna ryttare är mer rörlig i sadeln, mer svankande, skillnaderna är inte stora men denna ryttare är lite mer ostadig i sin hållning vilket gör att tyglarna måste kompensera mer. Lika ”nickedockig” som ryttaren är, lika nickedockig blir hästen. Som sagt var, skillnaden är inte stor men jag hoppas ni kan sen den.

Försök att se detta objektivt och utan att döma, använd det som studiematerial. Bägge dessa ryttarna är jätteduktiga men det finns skillnader. Ta sen kunskaperna ni hittat här och ge er ut och studera andra ekipage. Notera hur nickedocka föder nickedocka och hur mycket våld mot hästmun som måste kompensera för nickedockandet hos ryttaren. Notera hur svankande ryttare blir mer nickedocka i nacken och hur detta leder till mer behov av tygelridning.

Hur stilla är du själv i sadeln;-) ?




Fram, fram, fram..

Det är vanligt att man vill att hästen ska böja på halsen. Den mesta ridning går ut på att få hästen att böja på halsen. Ett av ryttares största frustrationsmoment är att hästen INTE böjer på halsen. Jag har hört folk som helst inte vill rida i ett ridhus när det är andra där då det är pinsamt att inte deras häst böjer på halsen, att hästen inte går stadigt på tygeln i en timme?!?!?!Ja det är sant, jag läste den här meningen i en blogg och jag blev lite chockad, för vem rider en häst stadigt på tygeln i en timme, eller ens en halv timme?

Vi måste veta att när man rör på sig så använder man rörelsemuskler. Dessa muskler är till för rörelse och de är väldigt bra på det, smidiga och snabba. Men att gå stadigt på tygeln innebär ju att man håller halsen stilla vilket ju blir en ”ickerörelse” och då är det helt andra muskler som man använder, hållningsmusklerna. Dessa muskler är superbra på att hålla saker stilla, de är starka och kan lätt vara statiska.

Om man försöker få hållningsmuskler att röra på sig så blir det svårt, för dessa är ”trögtänkta” och absolut helkassa på rörelse.

Om man försöker få rörelsemuskler att hålla fast saker så får man problem för dessa får mjölksyra väldigt snabbt om de inte får röra på sig.

Hållningsmuskler är de som uppräthåller hållning. Att ”gå på tygeln” är ett sätt att ”hålla” sig. Det är inte det minsta svårt att hålla sig på det sättet de är vana vid för det är det de gör. Om man har en häst som svankar och vill gå med huvudet högt så är det så just den hästens hållning är. Den kan med lätthet gå i denna form eftersom det är så dens hållning är.


Du kan testa på dig själv, om du är en som sitter och svankar så är detta inte svårt alls, man bara är. Men om du ska sluta svanka då är det svårt. Då ska du säga till dina hållningsmuskler att ändra hållning och det vill inte dessa muskler, de gillar inte förändring.Man måste vara benhård mot sig själv och verkligen aktivt hela tiden tänka på hållningen. Det kan ta några månader/år (beroende på hur ambitiös du är) innan den nya hållningen är etablerad men då ÄR den liksom där oavsett vad du gör, det är inget du behöver tänka på.

Om man ska ändra en hållning så är det alltså statisk träning som gäller, stillhet. Det hjälper inte att göra 7000 situps eftersom situps är en rörelse och såldes utförs den av rörelsemuskler. Vi vill ju åt hållningsmusklerna, de som inte VILL röra på sig. Då måste man prata med dessa muskler på ett språk de förstår, man måste använda sig av statiska positioner.

Dock kan man inte använda dessa statiska positioner på tex ett arm då det inte finsn så gott om hållningsmuskler i en arm då armen ju är till för rörelse.

Man kan heller inte använda statisk träning på en hals då halsen ju är till för rörelse. På en häst är ju halsen en väldigt rörlig kroppsdel som flyttas hela tiden för att hjälpa hästen att hålla balansen. Halsen i sig är alltså bara ett ”kvitto” på vad som händer i hästens kropp.

Har hästen dålig balans eller tappar balansen framåt(går på bogarna) så åker huvudet upp. Ramlar dem på innerbog så åker halsen utåt för att kompensera, ramlar den bakåt och lägger mycket vikt bakåt så ramlar huvudet neråt för att skapa jämnvikt. Allting en häst gör med halsen är omedvetna rörelser, reflexer som den inte kan styra och som den inte är medveten om.

När man ska träna en hästs hållning så vill man ju att den ska sluta svanka, dvs börja bära sig. När man lyckas med detta åker halsen neråt oavsett om den går naken i en hage eller har ett bett som styr den. Det är en automatisk reflex. Ur ryttarsynpunkt så är det här en väldigt trevlig reflex, det är ett kvitto på att vi ridit rätt, att vi fått den att bära vikt på bakdelen.

Åker halsen upp så har vi gjort motsatsen, dvs ridit fel och fått den att lägga vikt på framdelen.

Du kan testa på dig själv. Ställ dig på alla fyra och svanka. Notera hur din nacke känns. Sen trycker du bort din svank, trycker den uppåt och noterar vad som händer med din hals. Kände du att hela huvudet ”ramlade ner”? Coolt va?

Testa sen motsatsen, stå på alla fyra och svanka. Böj ner ditt huvud och notera vad som händer i din svank. Härma alla de olika sätten som folk använder för att få hästens att böja på halsen, såga (flytta ditt huvud höger/vänster) eller kräv eftergift (tvinga in hakan in mot halsen).

Märkte du att ingenting du gör med ditt huvud påverkar svanken men att det du gör med svanken påverkar huvudet?

Sååå, dagens lärdom är att om du får hästen att sluta svanka så får du gratis den hållning du vill ha på din häst. Hästen härmar ju vår hållning så steg 1 är att sluta svanka. då kommer hästen att sluta svanka och börja ”gå på tygeln”. Jag har aldrig påstått att det är lätt att sluta svanka, men det är et t absolut måste när man vill rida sin häst i form.

Jag vet att det är svårt att tänka om, men försök att pränta in i dig att halsens hållning är ett kvitto på hur mycket/lite din häst svankar. Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas att det är ytterst ohälsosamt för en häst att svanka och steg 1 när man tränar en häst är att få den att sluta svanka. När en häst svankar så har den sänkt sin rygg och om ni ser hur hästens rygg ser ut så är det liksom ”pinnar”, (tornutskott) som sticker upp ur ryggraden. Dessa ”pinnar” får aldrig nudda vid varandra för då börjar de gnidas mot varandra och då skapas inflammationer och till slut så kan pinnarna växa ihop med varandra. Tillståndet kallas Kissing Spines och är otroligt smärtsamt för hästen.

 

Om du har en häst som svankar så gör den iallafall den tjänsten att inte spänna in den eller att med våld försöka bända in halsen på det. Försök få den att sluta svanka genom att själv sluta svanka. Man kan inte kompensera en svank genom att få hästen att böja på halsen.

 

Jag vet att det är svårt att tänka i termer som att halsen ska ner för vi är ju så ittutade att nosen ska IN. Pröva pröva att tänka att det är hästens panna som ska fram, inte dens nos som ska bakåt. Skillnaden är STOR, testa med din egen kropp att dels ta fram pannan och dels genom att dra in nosen (hakan). Trycker man fram pannan får man en skön välvning i halsen, drar man in nosen får man ont i nacken).

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Det är okey att dela blogginläggen, ni behöver inte fråga först.

Glöm inte att löshoppa din häst

Dressyr och skogsmullande i alla ära, men glöm inte att hoppa din häst ofta, ofta. Eller hoppa och hoppa, jag ändrar det till att låt din häst lyfta på sina ben över bommar i någon form så ofta det bara går. Ha alltid någon form av bommar liggande i paddocken eller på vägen dit så att det blir en daglig rutin att använda dem. Måste man släpa fram dem varje dag så brukar man glömma använda dem.

Det är väldigt svårt att utbilda en häst om den tex aldrig får gå över Kavallettibommar. Löshoppning är också något som alla hästar borde få syssla med åtminstone en gång i veckan oavsett vilken disciplin de håller på med. Jag brukade tom löshoppa min aktiva tävlingstravare, superbra för att få dem att använda sin rygg bättre, att få upp koordinataionen på dem. Hinderna behöver inte vara höga, men gärna ”svåra” så de får hästen att verkligen använda sin kropp. Massa studshinder i rad tex, eller en låååång rad med kavalettibommar.

Så fram med bommarna och låt era hästar bygga upp sin spänst. Kom ihåg att börja med små pass om hästen inte är van och försök få bommarna att bli en daglig rutin.

Feta hästar

Ett steg i rätt riktning!!! Hästarna blir fetare och fetare och vi rider dem mindre och mindre. Jag fick nästan en chock när jag kom från Spanien och såg alla Svenska broilerhästar. Nu pratas det om hagar här i programmet jag länkar till, men ibland så har man ingen möjlighet att ha en stor hage men då är det oerhört viktigt att motionera dem. Vi motionerar våra hästar alldeles för lite. Busrid mera, ut och fläng i skogar och backar, lek indianer, löshoppa dem. Ingen häst mår bra av att inte röra på sig. Länk

Ridövning, om tyglarna vore en pinne

Om du tänker dig att tyglarna är ersatt av en lång, smal, tunn pinne som inte är fastsatt runt bettringarna utan har kontakt med bettringen genom en klyka (typ som en slangbella) som man liksom måste trycka framåt för att den inte ska hoppa av och att dina underarmar inte finns utan bara är en förlängning av denna pinne. Pinnen är lååång så när där dina armbågar finns så fortsätter den en meter längre bak.

Denna övning är bra för att komma åt tex en bakåttänkande arm eller alla dessa handleder som vrids in mot magen eller alla underarmar som är alldeles för långt nere för att kunna få hästen att ”gå på tygeln” eller alla dessa armbågar som hade kunnat sitta på en motorcykelförarae (utåtpekande).

En pinne kan lätt brytas vilket innebär att OM du viker handleden inåt så att tygeln trycks mot hästens hals (detta är poppis framför allt på innerhanden för att hindra en trängande bog när vi försöker böja hästen på en volt tex) så kommer pinnen att gå av, precis som hästen går av när vi trycker tygeln mot dens hals (detta ger en direkthjälp för hästen att köra in bakdelen vilket får ryttaren att försöka räta upp det hela genom att köra bak inner underskänkel och då blir det ju fel för om man ska rida en korrekt böjning så ska ju hästen böja sig runt din innerskänkel och om denna ligger långt bak så kan den ju inte böja sig runt den).

Man vill att en tygel ska vara en kommunikationslänk till hästens bakhov och då måste man ha en rak, obruten linje mellan bett och bakhov så tänk att allting du ber hästens mungipa om ska ske i en rak obruten linje ända bak till hästens bakhov.

Hur många pinnar bröt DU av under dagens ridpass;-) ?

Mer hästiga diskussioner på Facebook