Ridövning

Det tjatas om ridövningar. Jag tycker att det är svårt med ridövningarna för jag märker på statistiken och på antal delningar vad folk vill ha för sorts ridövning. Det är poppis med ridövningar av typen gör så här, PUNKT.

Mindre poppis med ridövningar som försöker få folk att tänka, ändra saker mentalt, sånt som inte syns. Jag är inte bra på att skriva gör så här eftersom jag vet att om detta läses av 50 personer så kommer vi att se övningen utföras på 50 olika sätt. Tankeövningar där man inte ska GÖRA något, där det liksom inte händer så mycket ger mindre variation på feltolkning och dessutom bättre effekt på hästarna. Hästar gillar signaler som är mindre än en tanke.

Men vi kan ta en travgrej. När man rider lätt så belastar man alltid ena stigbygeln mer än den andra. Ena benet kommer då att pressas hårdare mot hästens sida och ge mer tryck vilket kommer att ge en viss bålböjning (minimal, knappt märkbar). Vi är oftast itutade att när vi travar så ska man alltid sitta ner på ytter. Det innebär att traven inte förändras särskilt mycket, den låser faktiskt hästen ganska rejält. Man vill ju ha en svingande rygg, men det ser man mycket mycket sällan. Man ser 2 rygghalvor som är lika högt uppe hela tiden, vi ser två ryttarben som är stilla, där vristerna är fasta. Detta är inget bra. Rygghalvorna ska lyftas uppåt en i taget , dvs bålen ska svinga lite och då kommer ju våra vrister att växelvis att sträckas, längas, sträckas, längas. Dvs när vänster vrist är längd, så är höger förkortad och vice versa.

Iallafall… sidospår där. Man måste börja försöka få traven att bli en upplösande rörelse. Det finns många vägar och alla bär de till Rom, men en väg är att när du rider lätt så byta sittben oberoende av varv vart 5 steg. I vartannat byte står du upp, i vartannat sitter du ner. Resultatet blir att man ändrar den där minimala böjningen man får av att man belastar en stigbygel mer hela tiden. Så man kan alltså ”bara” rida rakt fram ute i terrängen eller de olika vägarna i ett ridhus och bara ge hästen din hand och enda hjälpen (den medvetna) den får är att du ber om minimal skiftning av böjning i bröstkorgen vart 5 steg, sen får han 2 steg där du är stilla /byter) vilket ger den en form av halvhalt.

Försök låta bli att ha hästen på tygeln utan rid på, försök få hans nos några decimeter längre fram eller så. Spänsten kommer du att få gratis efter ett tag, OM du har tålamodet att INTE kräva eftergift eller böjning eller ställning eller någon annan av alla de där dumheterna som vi försöker göra med våra tyglar. Försök istället bara att få hästen att söka stöd i handen, ett lätt mjukt sådant. Men ingen eftergift för en eftergift vi kräver låser hästen. givetvis så ska du inte sitta och mala flera varv på en volt eller följa fyrkantspåret länge, det blir urtrist och hästen kommer att bli oinspirerad.

Lycka till!!!




Passgång på dressyrbanorna

Jag är inte ensam!!!! Fler har sett det! läs detta fantastiska inlägg.

Jag vet att det är svårt att se, men den där ridningen när man drar framtill och sparkar i mitteln leder till låsta höfter som ju på travare och Islänningar ger  pass, de galopperar inte utan de går i den där gångarten som jag döpt till fallande pass.

På tregångare som ju har bättre balans än ovannämnda raser så blir det bara stelt, låst och spänt, det ser rent ut sagt för jävligt ut.

I mina ögon är det juckskritten som är boven. Ryttare har tappat förmågan att rida gångarten skritt. Detta förstör så många hästar att det är helt sjukt.

Lägger in en liten film som visar detta. Filmen kan man kalla favorit i repris för jag har visat den innan men den måste visas igen och igen och igen. Det här mina vänner är skritt. skritt är ingen juckande rörelse som kan ridas genom att ryttaren juckar fram och tillbaka. Det förstör hästar, gör dem passaktiga.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Psoas, fiende för dagen

Jag som idag har fått den stora äran att gästa Lindahs blogg heter Jossan och har sedan det första inlägget i somras om kissing spines blivit lite av en fanatisk följare. Jag känner mig lite som ett svart hål som omättligt och ohämmat törstar och gapar efter mer kunskap i ämnet som Lindahs hjärta brinner så för, nämligen klassisk dressyr och ridning baserad på biomekanik, logik och respekt för hästen. Själv äger jag en gammal avdankad travare som är lite av ett måndagsexemplar och har enorma snedheter som jag kämpat mig blodig med under våra 1,5 år tillsammans. Varken skänklar eller tygeltag har dock hjälpt utan sakerna har snarare blivit värre. Motivationen kan ersättas med förtvivlan för mindre. Med sitsträning och enbart fokus på mig som ryttare och vad jag med min sits kan göra för hästen så har vi på bara ett par månader kommit längre än någonsin. Milton är finare än han varit på länge, skevheterna håller på att jämnas ut och både häst och pilot svänger på höfterna som aldrig förr! Nå, åter till dagens blogginlägg 🙂

Jag sitter numera och kämpar som ett djur i sadeln för att hålla låren platta mot sidan på hästen och få knäna att peka framåt. Eller, kämpa som ett djur kanske kan låta fel då det på utsidan inte ser så värst jobbigt ut, men då ska ni veta vilken kamp som pågår i min hjärna för att få alla nya nervsignaler att komma fram på rätt vis till rätt ställe! Jag försöker finna de där musklerna som måste kunna vrida om hela lårbenet men det är lite som att försöka tända en lampa där glödtråden gått av. Man trycker och trycker på strömbrytaren men det händer lik förbannat inte ett skit i andra änden.
Dock ska man inte beskylla musklerna enbart då höftleden hålls samman av ett gäng grymt starka ligament som gärna vill hålla lårbenskulan i höftskålen på just precis det sätt som de hållit den på plats i snart 27 år. Dessa måste alltså vänja in sig i den nya positionen och töja sig på vissa ställen och strama upp sig på andra. Detta kan ta ett tag 😛

Det handlar dock det inte endast om ligament och okontaktbara muskler utan också om motverkande sådana! En muskel som djävlas och gör precis som den alltid gjort tänker jag härmed redogöra för. Det är en muskel som jag just nu helst bara vill plocka bort och är just den muskeln som är största anledningen till att så många av oss svankar. Som vi vet så är svanken rytteriets största fiende och måste till varje pris och med alla medel avlägsnas innan man ens kan börja fundera på vart sittben och knän pekar. Nu har inte jag något större problem med svank men ändå så vill denna muskel mig ont! En muskeln har ju tyvärr inte endast en ände och kan alltså ställa till med problem på mer än ett ställe. En muskel är lite som ett starkt gummiband som drar sina två ändar emot varandra. Muskeln vill alltså dra de två skelettdelarna som sitter i ändarna emot varandra. Den muskeln som jag pratar om i detta inlägget är den som sitter fast på framsida ländkotorna, sträcker sig hela vägen ner framsida bäckenet och fäster in på in/baksida lårben precis under höftleden. Bilden nedan visar hela bäckenet snett bakifrån och illustrerar hur denna muskeln sträcker sig och i vilka skelettdelar den drar.

 

Detta är en muskel som man liksom aldrig lärt sig kontrollera, då den inte ingår i staben av rörelsemuskler, utan finns där enbart för stabilitet och hållning. Detta är en av musklerna man på något vis måste påverka för att förändra sin hållning, för det är precis det som det handlar om. Ni ser här att om man slutar svanka och istället kutar med ländkotorna så kommer muskeln att vilja dra i den andra änden och därmed rotera ut hela lårbenet = knä pekar utåt. Gaaaah! Så ni som tycker det är jobbigt att sluta svanka, prepare yourself, det kommer bli värre 😉

Sluta svanka = jobbigt, sluta svanka och rotera in lårbenet = jobbigt x 2!

//Jossan. Om någon vill följa min blogg så hittar ni den här.

Hur bra red jag idag

Ridning går ju i princip ut på att länga ovansidan och korta undersidan. Det är inte bara som man säger utan det sker faktiskt en längning som är mätbar i cm och ibland i dm. Rekordet som jag har mätt är en fruktansvärt duktig ryttare som under ett pass på ca 40 minuter lyckades länga överlinjen på en häst 22 cm. Dock var denna häst extremt dåligt riden innan så det fanns liksom mycket spänningar att släppa på.

När en häst är felriden och går med underhals, så kan man säga att den dragit in halsen i kroppen, gjort den kort. Då går ridningen absolut inte ut på att få NER och in nosen, eftersom det gör överlinjen kortare utan det går ut på att få hästen att släppa ut halsen, göra denna lååång. När halsen blir lång så kommer den att få en fin dallrig underhals. Med tidens gång så kommer halsen att stanna kvar ute mer och mer.

Enkelt förklarat så rider man först så att hästen får fram sin nos långt, långt fram, söker stöd på bettet där. Sen försöker man få nacken att förflytta sig längre och längre fram så att den till slut befinner sig ovanför hästens nos. Då kan man ju som ni säkert förstår absolut inte kräva eftergift hos hästen, utan eftergiften kommer när den fått fram pannan ovanför sin nos.

Dock så kommer den inte att länga halsen korrekt om den inte länger bakdelen på liknande sätt, dvs vinklar in sitt bäcken. Den måste alltså länga bakdelen lika mycket som den länger framdelen (enkelt förklarat), annars blir den bara framtung.

Under detta arbete så kan hästen stundtals hamna bakom lod. Om hästen jobbar så att överlinjen längs, halsen blir lång, huvudet sänks så kommer den att hamna bakom lod om man rider med för lite energi, dvs man har ingen stadig ram baktill, bakbenen är oaktiverade. Om man aktiverar bakbenen, så att de enkelt förklarat springer ifatt framdelen som även denna har en ram så kommer överlinjen att välvas uppåt. Dock är detta otroligt svårt. Det är liksom lättare att dra framtill än att aktivera baktill. Springa ifatt betyder inte skjuta på framåt utan att bakbenen ska börja bära uppåt. Så alltså hjälper det inte att rida snabbare och snabbare och sen sitta och bromsa.

Har man gjort rätt så kan man efter ett pass med fokus på detta mäta en betydande längdskillnad om man mäter hästen från svansrot till bakom öronen.

Har man ridit fel så är denna längdskillnad oförändrad eller till och med kortare.

Det är här det börjar bli lite svårt att rida. Att rida överlinjen kortare är plättlätt. Det är bara att kräva eftergift och tillåta hästen att svanka och vara låst i höften.

Att däremot rida överlinjen längre är apsvårt. Då kan man inte kräva eftergift, man måste få den att sluta svanka, hålla dens höft och ryggrad rörlig och få den att sätta sig baktill.

Så. Testa, mät din häst innan du rider och efter du ridit klart. Mät den igen om en vecka, om en månad. Denna mätning är et ganska bra kvitto på hur du ridit din häst.




Ska hästen skumma i munnen

Jag avhåller mig från att utala mig tvärsäkert i frågan, men om jag testar på mig själv så kommer min salivproduktion att öka när jag ”går på tygeln. Går jag ännu mer på tygeln så kläms liksom min strupe ihop vilket gör att jag får svårt att svälja och om jag är täppt i näsan så känner jag ett visst mått av panik för att jag får svårt att andas. Åsikterna på området går vitt isär. Här är tex en artikel om det. Länk.

Om jag tittar på olika filmer så tycker jag mig se att ju mer bett i munnen ju mer skum, eller ju mindre lösgjord häst (dvs orolig i munnen) desto mer skum.

Ponnyakuten skrämmer mig

Det finns många saker i Ponnyakuten som skrämmer mig. Om man bortser från det där med att man ska försöka få ungdomar utan en stabil sits och kunskap om att rida unghäst (vem sjutton köper en unghäst till ett barn om man inte själv som förälder att ha kunskapen att rida till den), eller att man ska ha ungdomar att hoppa hinder trots att de knappt kan svänga eller styra en häst och givetvis även där i total avsaknad av stabil sits och balans, samt lägger till att ungarna är livrädda för att hoppa (Vem har fått dem att tro att man MÅSTE hoppa fast att man är rädd).

Vi måste också bortse från att en unge lärda sig att med hjälp av tyglarna få NER hästen på tygeln….

Om man också bortser från alla Pessoabett och vanliga

At more viagra price my polish cialis cost to cialis cost lustrous too cialis online did in cialis online toner buy cialis online them sooo buy viagra dry buy viagra to cotton viagra cost reduce order cialis online consumer rx with buy viagra online on. Is generic viagra will? Philosophy’s buy viagra now! Not.

bett som är alldeles för stora och långa, om man liksom försöker bortse från typ allt man ser och bara letar positiva saker.

Tobbe är en positiv sak, det är behjärtansvärt det han försöker uppnå. Guldstjärna till Tobbe, du är KUNG!!!!

Vi har en unge som man slänger upp i farten på en ponny, vi har en häst som uppges vara spörädd och backa för saker som kommer emot den.

Om vi ser att bägge problemen löstes på några minuter. Den ena ungen fick lära sig andas (det lär min ju sig rimligtvis första gången man sitter på en häst, den lugnande obligatoriska ryttarandningen in långsamt genom näsan och ut snabbt genom munnen)

Den andra ungen fick lära sig att hästen backar om man går emot den framifrån.

Seriöst?!?!?! Rimligtvis borde väl dessa barn ha en tränare hemma som hade kunnat fixa detta? Eller har tränare överlag så dålig hästkunskap att man måste anlita PROFFS som endast Tobbe kan dra fram för dessa simpla problem?

Detta är skrämmande…… Och det får mig att inse att Ponnyakuten faktiskt behövs, eftersom fler måste se och förstå dessa självklara saker.

Låtsas att din häst är känslig som ett ägg

Jag ser ofta ryttare vara otroligt oartiga mot sina hästar. Ryttarna menar inget illa, de har förmodligen inte ens tänkt på att de ÄR oartiga.

Det jag tänker på är när vi hoppar upp på hästen och börjar rida. Vissa hoppar upp på hästens ståendes på marken bredvid hästen, sätter ena foten i stigbygeln, gör några små ”provhopp” för att ta sats och sen klänger man sig på ganska osmidigt vis upp i sadeln, ofta har vi dessutom dragit hästens hals och huvud åt samma sida som vi klänger i, oftast har man redan här gett hästen en eller flera tåsparkar i sidan, man har hängt alla sina 60? 70? 80? 90 ? kilo i stigbygeln vilket drar sadeln snett och förorsakar hästen svåra balansproblem och drar dens ryggrad åt sidan vilket den ju måste parera genom att spänna sig om den inte vill falla omkull.

Hästen löser vanligtvis sina balansproblem genom att gå eller springa ifrån dem eller lägga ut halsen åt motsatt håll som dens bogar faller åt, men alla hästar som testat denna lösning vid uppsittning har ibland bittert fått lära sig att detta inte är en önskvärd handling, för då får den bannor. Så den ”snälla” hästen står stilla oavsett om det är obehagligt.


När ryttaren lyckats bli av med bakvikten och kravlat sig upp landar denna alltför ofta med en liten eller stor duns i sadeln. Sen låter den fötterna okänsligt glida runt och leta upp stigbyglarna och ger även här hästen massa skänkelhjälper (som den måste ignorera eftersom den vet att den måste stå stilla). Nu ställer sig oftast ryttaren upp i sadeln och börjar lägga vikt i andra stigbygeln för att dra sadeln rätt igen efter snedbelastningen. Ofta måste man liksom gunga sadeln rätt med några rejäla tryck i stigbygeln. Sen sätter sig ryttaren ner med en liten /stor duns i sadeln och ger hästen gå fram hjälp som hästen oftast ignorerar (den vet ju inte om ryttaren rumstrerat färdigt däruppe än , dvs om hjälpen är en hjälp eller en del i hoppa upp arrangemanget som hästen lärt sig han måste blunda för.). ryttaren ger fler hjälper och hästen börjar gå fram.

Ryttaren kommer på att den sitter lite konstigt och gör lite olika saker för att komma rätt i sadeln. En sak som jag ser ganska mycket av nu, men inte sett tidigare är att ryttaren drar upp knäna jättehögt, antar att det är för att lägga bäckenet rätt, vilket medför att sittbenen blir riktigt riktigt hårda och vassa och helt oskyddade trycker hästen rakt ner i ryggen. Samtliga hästar svankar till ordentligt när detta utförs. Det är INTE skönt för en hästrygg.

Ibland kan ryttaren liksom hoppa runt några gånger i sadeln för att komma rätt. Jag menar verkligen hoppa, det är inte särskilt artigt mot en häst, inte heller skönt för den.

Sådär ja, nu har ryttaren alltså äntligen hamnat i sadeln och nu ska ridningen börja. I min värld går ridning ut på att få hästen att mjukt sänka sig fram till handen, låta ryggen komma upp så att bäckenet kan börja lösgöra hela hästen, låta ryggraden svinga mjukt i takt med hästens rörelser.

För att få hästen att göra detta måste man vara mjuk, mjuk i handen, sitta absolut mitt över hästen och inte på något vis snedbelasta den, aldrig låta sittbenen peka ner i hästens rygg eftersom detta får den att sänka ryggen och låsa höfterna, aldrig någonsin dunsa den i ryggen, aldrig ge den hjälper med skänklarna som inte betyder något (eftersom det gör den skänkeldöv).

Men om vi betett oss som ovan beskrivet vid uppsittningen så har vi ju gjort precis ALLT vi kan för att motarbeta hästen att vara mjuk, smidig och lös. Vi har tvärtom sagt åt den att göra sig okänslig, ignorera våra hjälper, sänka ryggen och låsa sina höfter.

Det är inte så där supersmart faktiskt.

Så dagens övning är att börja tänka på hur du beter dig de första minuterna som du ska rida. Givetvis ska man ALDRIG någonsin sitta upp på en häst utan att använda en pall, man ska inte dunka den i ryggen, inte gunga runt på den.

Försök tänka att hästen är en sån där kartong som man på vissa snabbmatställen hämtar sin mat i. Minsta lilla felaktiga rörelse kommer att bryta sönder denna kartong, om vi hänger i ett av stigläderna kommer den att brytas. Om vi dunkar ner i den kommer den att gå sönder. Om vi klämmer får hårt om den kommer den att knäckas.

Gör som så att du hoppar upp från en pall, gör uppsittningen kort, tvinga inte hästen av principskäl att stå kvar medan du fixar med saker som du hade kunnat fixa med på marken.
Det är just när en häst står stilla som det är som jobbigast för den att inte svanka. Det är en av anledningarna till att man aldrig sitter på en häst, använder den som fåtölj, efter att man ridit klart. Det finns faktiskt folk som kan sitta kvar på en häst och prata med kompisar, vänta på att ett ridhus ska bli ledigt etc länge. Det är INTE artigt. Rid det du ska och hoppa sen av. Hästar är inga fåtöljer eller stolar.

Ta försiktigt stigbyglarna utan att nudda hästens sidor och sätt dig sen mjukt, mjukt ner i sadeln genom att låta ridbyxorna nudda sadeln men inte din rumpa. Sen låter du hästen börja gå. Det är inte svårare än så. Då har du inte förstört något, inte låst din häst, inte förolämpad den, inte visat dig vara en oartig varelse utan respekt för din häst utan du har just bara satt dig försiktigt på den.

 

Uppdaterat… jag fick kommentar på Facebook att hästen inte vill stå still bredvid en pall. Ett tips är då att ställa dig på en pall och klia honom på ryggen tills hästen är alldelles salig. Då kommer den att se fram emot att stå bredvid en pall. Man slutar klia när hästen går bort från en och börjar klia när den går emot en. De lärs sig detta jättefort. Kli är mysigt Man gör alltså dessa klilektioner utan att hoppa upp på den i början.