Reflektion på att hålla sinnet rent

Bjuder på en reflektion på blogginlägget om att hålla sinnet rent. Jag älskar när ni reflekterar det jag skriver, det hjälper mig och inspirerar mig att tänka ännu mer. Jag är just nu inne i ett tänkande om det djupa i vår tillvaro, det man inte direkt kan ta på. Tack alla ni som reflekterar, ni är bäst, jag ska bli bättre på att dela era reflektioner.

”Jeg praktiserte å holde sinnet rent, eller kanskje mest å ha fokus på oppgaven, ikke alle irritasjonsmoment og svårigheter.
Gikk i front av en liten hesteflokk på 12-15 stk, som har laget svårigheter i grannbygden.
Mørkt.
Hur fasan tar man hem en flokk hester ca 8-9 km?
Kjøre med bil framfor, og hive ut godsaker?
Funkade dårlig i mørket..
Inn alle sideveier.
Denne rampegjengen har forårsaket mye vansker gjennom sommeren, så jeg var irritert i utgangspunktet.
Det ble ikke bedre av at jeg har flyttet hingster i hele dag, fordi de har hatt for lite beite.
Bekymringer..
Steinar som måtte avbryte arbeidet med MIN varmestuga ved ridbanen🙄pga telefon om denne rampegjengen.
Ok, etter en del strul, bestemde jeg meg for å ta lederskap over hele flokken.
Jeg gikk jamnsides til jeg hadde passert alle, la til side all frustrasjon, vrede, bekymringer og motløshet.
JEG er leder, jeg går HER, dere følger, det er min ENESTE tanke.
Ikke tenk at det er langt, ikke tenk på rødvinsglasset ditt🤣, ikke at du har fortjent å hvile istedet for å traske her i for store gummistøvler, tenk rett fram, ikke på sideveiene..Ingen tvekan😎
Rens huvudet for alt du egentlig er forbanna på🤭
Det funkade🤩
Og hvilken lykkekjänsla då ledarstoet i just den ger flokken gikk ved min side, og jeg klødde henne på manke og hals🥰
Om jeg hadde fortsatt å fokusere på ”alt annat”, hadde nada fungert. ”

Hur håller man sinnet rent?

Jag har ju tidigare skrivit mycket om hur ens egna emotioner återspeglas i hästen. Hur kan man hindra detta från att ske kanske många av er undrar. Ni måste kunna bli lugna i sinnet, inte hetsa upp er över småsaker. Kom ihåg att precis alla tankar ni tänker har en direkt påverkan på din kropp, din andning och därmed ditt sinne. Jag ska visa en liten film som jag hittade av en slump idag. Om du är perfektionist så kommer du att vrida dig av obehag av denna film. Det vore ytterst oklokt att hoppa upp på en häst, eller ens ställa sig bredvid en häst när du är i det tillståndet.

Går du inte igång på denna film så tänk bara på alla gånger du under en helt vanlig dag hetsar upp dig. Kaffet slut. Ungarna bråkar. För sen till bussen. Chefen är orättvis. Du har glömt lunchen hemma. En kollega sviker dig, missar bussen till stallet. Hästen har grisat ner hela boxen. Hästen har blivit utsläppt med fel täcke. …

Tja, ni fattar, stress läggs på stress som läggs på stress. Hemligheten är att kunna stå över alla vanliga orosmoment, behålla ett rent sinne oavsett hur din dag ser ut. Jag sa dock aldrig att det är enkelt 😉

Hästen genomskådar dig direkt

Hästar är generellt sett dåliga terapeuter, eller väldigt, väldigt bra sådana, beroende på hur de väljer att tolka det hela. Hur menar jag kanske du nu undrar?

Jo, jag tänker på att mycket som lärs ut vad gäller ridning och hästhantering handlar om saker du ska göra. Men ibland så kan misströstan infinna sig, för oavsett hur mycket du tränar så går det fortfarande inte speciellt bra att rida ut, rida en galoppvolt, hoppa eller vad det nu är du tränar på. Det beror på att hästar reflekterar oss människor alldeles för bra. Den avslöjar dina innersta tankar och känslor.

En häst som är dum/svår att rida ut på, den lämnar kanske inte ens gården eller så hoppar den och skyggar för allt den ser. Det kan vara så att det inte är hästen som är dum/svår utan det kan ju vara så att den anser att du inte är en lämplig färdledare, du erbjuder ingen trygghet så den ”streetsmarta” hästen anser det mycket bättre att inte alls lämna gården, tryggare. Det kan vara så att det är din hjärna som är dum/svår att rida ut med. Är du rädd, osäker och saknar fokus så är du helt enkelt inte bästa valet för en uteritt.

Om galoppvolten blir ett ägg, eller sken, eller konstant avbruten så kan det vara så att ditt sinne är rakt, endast avbrutet av din innerhand som krampaktigt håller i innertygeln för att ”böja” hästen runt volten. Om en volt ska bli rund, jämn och harmonisk så måste ryttaren vara ”rund”, jämn och harmonisk.

Om hästen vägrar eller river hinderna så kan det möjligen vara så att du ser hinderna som livsfarliga, du är helt enkelt rädd för att hoppa. Ingen skam i att vara rädd för att hoppa, hey, jag är livrädd för att hoppa, därför hoppar jag inte då en klok häst hade behövt tvingas över hinderna för att hoppa med mig. Är man rädd så låser sig handen och den ädla hästen kommer då att få sig massa onödiga ryck i munnen när den hoppar. Det är ganska logiskt att om man får ett straff i form av ett ryck i munnen varje gång man hoppar så är det smartast att inte hoppa stort utan så smått och ovilligt det bara går för att minimera straffets effekter.

Lek med tanken att det är du som är ”dum”, svår, besvärlig etc. Att vara en bra Horsewoman eller ryttare kanske inte alls handlar om att lära sig GÖRA saker, utan mer om att titta sig själv djupt in i själen, acceptera sig för vad man är och jobba med sina egna brister? Man blir inte annorlunda i själen för att man hoppar upp på sin häst. Är man det minsta lilla neurotisk i vardagen och sätter sig på en häst så kommer hästen att fungera som en förstärkare och gör dig mer neurotisk genom att härma dina känslor och agera efter dessa. Vanligtvis förstärker alltså hästen dina brister.

Hur är en riktigt bra Horseman/woman då? För att inte göra inlägget för långt så ber jag dig bara leta upp någon gammal hästkarl, jag menar en väldigt gammal sådan eftersom det tar minst 40-50 år att bli en RIKTIG sådan. Skaka hand med vederbörande. Det är magiskt. Deras handslag är fast och stabilt, oerhört tryggt, det får en att vilja smälta på fläcken. Alla sorger och bedrövelser rinner av en, man är här och man är här nu. Allt på grund av ett handslag och blotta närvaron. De ÄR hästkarlar, men det är ingenting de direkt gör, de bara ÄR.

Hur kan du bli? Har du genomskådat dina brister än?

Hur man får en häst från 100-0 på en minut

”Hur man får min häst från 100 till 0 på en min, arbete vid hand är svaret 😄
Hoppade upp, red iväg och insåg att jag kommer inte att bli långvarig på hans rygg (helt sjövild!)🙈 så bara att hoppa av och påbörja en övning från arbete vid hand och på mindre en nån minut så gäspar och gäspar han och går att sitta upp på igen, som magi eller att ge honom en injektion med nått lugnande 😆

Alltid roligt att läsa om elevers framgångar 🙂 Nyfiken på att lära dig arbeta en häst vid hand? Kolla på våra handkurser.

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser

Hjärnan utvecklar de egenskaperna vi tränar den att ha

Jag har i många, många år jobbat med ryttarens sits. Jag har genom empiriska undersökningar förkastat och tagit fram nya sätt att jobba med ryttarens sits. De ryttare som haft lätt för att ändra på sin sits har inte sporrat mig att utveckla nya metoder eftersom ungefär alla övningar fungerar bra för dem. De ryttarna som däremot INTE haft lätt att ändra på sin sits har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har fått vända och vrida på mina kunskaper. I ärlighetens namn har jag grubblat mig typ galen i många, många år på varför vissa elever inte verkar mottagliga i sin kropp trots att de är ytterst ambitiösa och kämpar allt de kan.

Jag tänker att många av dessa elever redan innan jag träffade dem haft svårt för att lära sig kontrollera sin kropp och om man har svårt för något så är det väldigt lätt hänt att man tappar sitt självförtroende och intalar sig själv att man inte kan, att man inte duger. Då är det vanligt att man testar nya saker, prövar nya metoder, hoppar runt och blir det som jag kallar för russinplockare vilket i princip innebär att man tar lite saker här och lite saker där och så jobbar man enligt ett hopkok av saker. Oftast väljer man de saker som fungerar bra för en, det som är enkelt.

Saker som man redan kan är enkla och känns bra, triggar hjärnans belöningssystem. Då höjs självförtroendet och man mår bra. Men frågan är ju då om man egentligen tränat sig själv på djupet då? Om man undviker det som är svårt och bara kör på det som är lätt så bygger man upp ett bra självförtroende.Det kan ju tyckas bra. Och effektivt.

Det kan förmodligen fungera bra i alla sporter som inte involverar närkontakt med en annan individ. Men i ridning så har man en direktkontakt med en annan individ, en ytterst känslig sådan som gör allt du tänker, som härmar alla dina muskler. Dina låsningar blir hästens låsningar, dina tankar blir som regler för hästen eftersom han som det flockdjur han är, för sin överlevnads skull är är helt beroende av att läsa av sin omgivning, speciellt de som varnar för faror. När hästen känner en fara så vill han fly.

Problemet med ridning och hästhantering är att hästen inte tillåts fly. Vi håller på olika vis fast honom, man kan köra den hårda metoden med skarpa bett och hårda nosgrimmor eller den mjuka metoden med mutor för att få hästen att inte fly. Men faktum kvarstår, vi hindrar honom från att göra det som vår hjärna signalerar åt honom att göra, fly.

Om någon varelse, människa eller djur, ”tvingas” stanna kvar i en situation vi vill fly ifrån så låser denna varelse sitt sinne, det känner vi ryttare som att han blir olydig för hjälperna, lat eller trög. Vi kan försöka komma runt problemet med att öka kraftfodret för mer motor, eller sätta på en extra gaspedal i form av sporrar eller så kan vi försöka muta oss ifrån problemet. Men problemets grund kvarstår ändå. Allt ovan är symptomlösningar.

Detta har varit föremål för mina tankar i åratal. Jag har nu ägnat 1,5 år av studier om detta. Dels inom medicinen för att förstå det fysiska, dels inom psykiatrin för att förstå det psykiska. Det senaste jag hoppat på är en Instruktörsutbildning i Mediyoga vilken på ett fantastiskt sätt knyter ihop det fysiska med det psykiska. Jag tror jag förstår det det nu, nästan. Eller så är jag på väg att förstå det. Tror jag 😉 Det är så otroligt komplext, nästan ogreppbart faktiskt.

Men jag tror att vårt moderna samhälle faktiskt förstör vår förmåga att utveckla vår hjärna. Tänk dig förr i tiden. Du hörde av någon om något intressant. Du tänkte att du ville ta reda på mer om detta så du sparade några nyckelord i din hjärna för att sen när du hade en ledig stund ta dig iväg till ett bibliotek och läsa mer om det hela. Kanske fick du i någon bok reda på att det fanns en bra film. Du skrev ett brev till de som säljer filmen och beställde en film. En vecka senare landar denna i din brevlåda. Du ser hela den två timmar långa filmen. Många gånger ser du den. Insuper all kunskap du kan få. Du får en ny tanke. Sparar tanken, går till biblioteket fem dagar senare och letar efter mer kunskap om denna tanke.

Samma situation idag. Du hör något intressant. Tar upp mobilen från fickan, googlar om det. Läser lite. Blir länkad till en film på Youtube som är hela 4 minuter lång. Du ser halva eftersom det kom upp en ny grej som du var tvungen att googla på. Du kommer till en Instagramsida, du klickar i följa. Du ser att de har massa korta s.k storys som du med stort intresse följer. Storysarna är typ 10 eller är det 15? sekunder långa. Nu är du nöjd. Dessa 15 sekunder känns hanterbara att titta på. Det är enkelt. Du lär dig massor. Hjärnans belöningsystem triggas igång, vilket gör så att du känner dig duktig. Du börjar följa fler människor på samma ämne och kan nu dagligen avnjuta små, goda russin i form av korta storys utan att direkt anstränga din hjärna.

Förstår ni var jag vill komma? Ser ni vad jag menar? Jag tror att vi alla måste motarbeta detta fördummande av den mänskliga rasen. Vi måste sluta leta enkla saker. Vi måste engagera oss i svåra saker. Detta är anledningen till att jag inte ger er Storys utan bara helveteslånga svårlästa och urtrista blogginlägg. Det är mitt lilla bidrag till er ryttare. Varför? För att jag tror att om man vill bli en bra ryttare så måste man träna sin hjärna i det oändliga. Det spelar egentligen ingen roll hur man tränar den, men jag tror att det måste vara jobbigt, tidskrävande och frustrerande och inte innehålla några jäkla russin 😉

Jag fortsätter därför att erbjuda alla ryttare mina oändligt tidskrävande kurser som är svåra, frustrerande och utan russin. Mina fantastiska logiska instruktörer som jag utbildat i samma anda kommer även de att fortsätta erbjuda russinfri ridlektioner.Vi vägrar modernisera oss 🙂

När du tränar

När ni tränar på en av lektionerna, oavsett var ni är i kurserna så är det viktigt att ni inte tillåter er att känna er misslyckade före, under eller efter.

Det innebär att ni bör inte gå in i övningen med inställningen om att ni ska lyckas med en viss sak. Ni bör i ärlighetens namn inte ens bege er till stallet med den inställningen eftersom hästen plockar upp er inställning direkt.

Ni måste lämna alla såna dumma tankar hemma.

Ni är elever, ni är här för att lära er saker tillsammans med er häst. Under inlärandet så gör man fel, man misslyckas etc. Om det INTE vore så så vore ni inte elever för då kunde ni redan allt.

En bra inställning innan är att ni ska träna på den här grejen. Punkt.

Det ska bli spännande att lära sig något nytt. Lektionerna är uppbyggda så men av någon anledning så har de ibland misstolkats till att bli ett mål ni ska uppnå nu. Om ni läser lektionerna noga så inser ni att det finns inga mål, det är inga övningar som ska bli en viss rörelse eller en viss övning. Det handlar enbart om att träna din kroppskontroll.

När du tränar din kroppskontroll så tränar du även din hjärna att vara i fokus och fokus, eller bristen på fokus är ryttarens värsta fiende. Det är svårt att vara i fokus. Man måste öva. Fokuset bör vara i dig, djupt inne i dig, men absolut inte riktade mot ett mål för då tappar du fokuset.

När du tappar fokuset så kommer alla de dumma känslorna prestationsångest och mindervärdeskomplex fram. Och då är det bästa du kan göra att slappna av, ta ett djupt andetag, skratta lite åt dig själv och klappa på din häst och skritta runt lite innan du åter tar upp fokuset på övningen, gör övningen tills de dumma känslorna kommer (vilket innebär att du tappat ditt fokus.), ta en paus igen

Inlärning sker i princip endast i början och slutet av en övning. Det innebär att ju fler pauser du tar ju fler börjor och slut får du, dvs mer chanser till inlärning. Den moderna mobilhjärnan får kortare och kortare fokus för varje år. Jag vill dra det till sin spets och säga att mänskligheten i det stora hela är lite illa ute på grund av detta. Du kan motverka detta genom att öva dig. Acceptera verkligheten och skratta åt din mobilhjärna när den så fort något blir svårt, tråkigt eller jobbigt sätter på de dåliga tankarna. Klappa på dig, på din häst, ta en paus och njut lite av att du lyckades vara i fokus i hela 33 sekunder. Det är stort för en modern mobilhjärna. 🙂

Träna väl allesammans //Lindah

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Förhoppningen om prestation lägger alltid krokben för dig

Detta året har varit ett år av lärdom för mig. Jag tog en paus från undervisandet och satte mig i skolbänken. Jag har i många år ägnat mig åt det tekniska i ridandet, att få koll på kroppen. I många år höll jag på och jag kan liksom det nu. Dessutom har det blivit fler som börjar förstå hur viktigt det är att få koll på kroppen innan man kan begära saker av hästen, det är oerhört trevligt att veta att man inte är själv längre, som en befrielse faktiskt. Även om jag inte håller med om alla sätt det lärs ut på så känner jag ändå att det är bra att uppmärksamheten flyttas till människans kropp.

Lite sorgligt är det dock att ridskolorna inte hunnit med i utvecklingen, de håller fortfarande på med innertygelridning. Jag är mellan hästar nu och lät därför min dotter börja på en ridskola här i trakten för att hon inte skulle tappa allt men det var en extremt dålig ide, det hon mest får skäll om och kommentarer om från ridläraren är att hon drar för lite och hon har lärt sig ”hur man får in hästens huvud”.

Vi pratar nu om ett barn som sedan barnsben lärt sig rida med rumpan och inte hade en aning om att hästens huvud skulle in, snarare tvärtom, jag har varit på henne med att hon INTE får dra och att hon ska driva mer. Det nyaste som jag blev helt förfärad över var att hon lärt sig att hon ska sitta ner i traven och dra i tyglarna tills det slutar skumpa… Det är typ så fel. Skumpar det så sitt inte ner och dra absolut inte. I ärlighetens namn så är det så galet plågsamt frustrerande för mig att jag får anstränga mig för att tillåta henne gå kvar terminen ut.

Det är en sorg, att ridskolorna fortfarande är kvar i det gamla. En stor sorg. Våra barn blir förstörda redan på ridskolorna. Men, nu är vi så många som vurmar för att rida på ett annat sätt så någon gång måste det väl nå ridskolorna hoppas jag. Teori har hon varit på en gång, då gick de igenom dressyrprogram, öppna sluta och lite sånt. Tja, jag förstår liksom inte nyttan av en sån teorilektion om man är på stadiet ”hur man får in hästens huvud”. Det blir ett mål som endast kommer att kunna nås med våld mot häst. Man sätter prestationsmål i ryttarnas huvud, skapar ryttare som vill tävla. Man får dem att tro att tävling är ett mått på bra ridning, tävlingsryttarna blir målbilden. Jag personligen är av den åsikten att om man letar bra ridning så ska man inte se på tävlingsbanorna eftersom domarnas bild av vad man vill uppnå inte har någonting att göra med ridning som hästen mår bra av. Även de ryttarna som rider bra måste under tävlingsmomentet ge avkall på bra ridning för att ge domarna det de vill ha.

I mina studier har jag fokuserat på det mänskliga beteendet och där är man enig om att om man förväntar sig ett specifikt mål så tappar man liksom bort sin kropp. Det kan väl gå an om det inte vore så att under utövande av ridning sitter på en varelse som lyssnar och tar in precis alla tankar och känslor du har i din hjärna plus att den även härmar alla muskler du har i din kropp. Minsta lilla feltänk och felspänning du har så smittar du alltså din häst och problemet du då har att jobba med, felen din häst anses göra, är således dina egna fel.

Mina studier har varit och är fokuserade på vad som händer i din hjärna och hur man kan stoppa de negativa tankarna och får fram bättre tankar. Jag är inte helt klar än, men jag är snart där. Många frågor har jag fått svar på, men inte alla.

Att söka lärdom är för mig ett sätt att leva, jag lever för att lära. Snart anser jag mig redo att ta mig an en ny häst och det ska bli oerhört spännande :-).Då kommer bloggen att bli mer levande igen och undervisningen kommer att ändras, både online och IR.

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Bakom lod är ett dåligt referensmått

Överallt hör man detta tjat om bakom lod. Det finns i otaliga varianter. Jag har alltid undrat varför man inte istället pratar om bristen på att nacken inte är högsta punkten? Varför ser man det så sällan? Hur blev det en norm att nacken inte ska vara högsta punkten? Om man rider så att nacken alltid är högsta punkten så blir det sällan fel. Kan det beror på att man har svårt att kontrollera hästen när man inte rider den avknäppt? Kan det bero på att det är svårt att få nosen i lodplan när nacken är högst? Att man då känner att hästen inte ”går på tygeln”? Att grundutbildningen felar? Hur tänker ni?

Åh, vad svårt det är att träna häst

Om du har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Om du inte har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Men hur menar du nu kanske vän av ordning undrar. Jag pratar om de där nyanserna. Ridning består av nyanser och ytterst få regler. Det är det som gör det så utmanande.. Men hur menar jag?

Om du hoppar upp på din häst med mål att göra perfekta skänkelvikningar eftersom de ni gjorde sist var skitdåliga så kommer det för de allra flesta ryttare att skapa spänningar och frustration och inga perfekta skänkelvikningar.

Varför? Jo för regeln är att om du har problem med en rörelse så bör du inte träna mer på just den rörelsen. Vad du däremot bör göra är att ta reda på vilka ingredienser som ingår i en skänkelvikning och på detaljnivå i ytterst långsam snigelskritt öva på en av dessa detaljer i taget. En del på måndagen, en del på onsdagen, en del på fredagen och en del på söndagen. Hur ska du träna hästen på tisdag och torsdag och lördag då? Inte alls, om du vill uppnå största möjliga effekt av inlärning och muskelbyggande. Behöver din häst rastas så kan man låta någon liten kamikazzepilot ut och röja järnet på någon rolig uteritt eller kanske löshoppning, det är bra med flåsträning under helt kravlösa former.

Du själv däremot kan med fördel träna något för din egen kroppskontrolls skull. Yoga, spinning, feldenkraiss etc. eftersom brister i ridningen ofta, ofta beror på brister i din egen kroppskontroll.

Om du gör så här så når du snabbast effekt med att få till de roliga rörelserna. Men ja, jag vet, de flesta ryttare vill träna mer än så. Men det är viktigt att komma ihåg att ryttaren behöver träna oftare än hästen.

Om man inte har något mål alls? Om man bara hoppar upp på sin häst och planlöst rider ut i skogen och försöker överleva när hästen spanar efter faror överallt eller kravlar omkring på ridbanan och försöker undvika de farliga drakarna i hörnen. Vad händer då? Tja, jag beskrev just det faktiskt. Har ryttaren ingen plan så kommer hästen snabbt att skaffa en plan och det är att få er hem helskinnade och undvika att bli uppätna av farliga saker. Det är faktiskt inte speciellt roligt, alls.

Sååå, det är bra att ha en plan, ett mål, men det är smartast att tänka ett litet steg längre för snabbast möjliga utveckling.