Vi fortsätter på temat ögon.
De flesta vet väl om det där att en unghäst måste titta på saker med bägge ögonen innan den kan avfärda dem som ofarliga/anse saken färdigundersökt?
Ni vet att om man rider förbi en sak från höger utan problem så kan den vara livsfarlig när man rider förbi den från vänster. Detta är fullkomligt logiskt i ett hästhuvud. De skiljer stort på höger och vänster sida.
Det är ju ärligt talat ganska jobbigt att rida tittiga unghästar som är ”tittiga” och måste vrida halsen hit och dit och upp och ner för att spana på saker. Svårt att komma till seriöst arbete liksom.
Det är så otroligt behagligt att rida en gammal klok häst som lugnt knallar på med halsen stilla rakt fram. Lätt att komma till arbeta.
Den gamla kloka hästen har lärt sig konsten att vrida sina ögon (låta dem rulla i ögonhålorna) för att kunna se saker på bägge sina sidor. Det gör honom till en trevlig och behaglig arbetskamrat. En fröjd att rida.
Men har du tänkt på hur du själv är?
Är du en sån där jobbigt ungmänniska som måste vrida hela huvudet var gång du svänger, eller vrida på huvudet bara för att prata med den som du rider bredvid?
Kan du ta dig runt en volt med huvudet rakt fram eller måste du glo neråt inåt?
Eller måste du konstant glo ner på hästens manke för att kolla så han inte tappar halsen?
Eller stör du honom alltid i hoppningen genom att sitta och glo på hindret istället för över det?
Behärskar du själv konsten att låta din ögon titta på saker utan att du måste vrida på huvudet?
Måste du sitta och glo på marken hela tiden?
Spanar du konstant efter faror genom att vrida huvudet hit och dit+
Eller är du en sån där tittig ungmänniska?
Vet du om att varje gång du vrider på huvudet så omfördelas din vikt i sadeln?
På en skala, hur jobbigt tror du att en häst tycker att det är att bära en ”ungryttare” på sin rygg 😉
Tänk på det alla ungmänniskor 😉