Nu i fångtider

Idag bjuder jag på ett gästbloggsinlägg som jag tycker passar bra nu i fångtider.

Jag heter Eva är husdjursagronom med ett stort hästintresse. Jag har ett eget företag inom foderrådgivning för häst där jag erbjuder föreläsningar, rådgivningsbesök och foderstatsberäkning. Kolla gärna in min FB-sida  för mer information om ni är intresserade 




Jag har läst denna blogg några år, och även gått grund- och travkursen online, något jag varmt rekommenderar för alla som vill bli en bättre ryttare. Det är inte lätt att programmera om kroppen, men så värt det! Jag blev tillfrågad av Lindah om jag ville skriva ett gästinlägg om fång, så här kommer det inlägget, hoppas det kan räta ut några frågetecken kring denna sjukdom. Det dessa olika former har gemensamt är symtomen: inflammation och smärta i en eller flera hovar, ökad (bultande) puls i hovarna, ovillighet att gå/plötslig hälta på ett eller flera ben (ofta värst på frambenen), ibland feber och svårighet att vända.

Vid svårare fångsymtom står hästen i typisk ”fångställning”: framhovarna framför sig och bakhovarna inskjutna under kroppen för att försöka avlasta framhovarna. Framhovarna drabbas ofta värst av fång eftersom framdelen normalt bär mer vikt än bakdelen, därför blir belastningen på framhovarna högre än på bakhovarna och symtomen syns därför mest fram. En häst kan ha fång i en hov eller alla fyra hovarna.
Fång är en komplex sjukdom som kan ha flera olika orsaker:

Belastningsfång: uppstår när hästen överbelastar ett eller flera ben. Det uppkommer ofta när hästen avlastar ett skadat ben, då överbelastas benet bredvid det skadade benet med belastningsfång som följd (om hästen t.ex. har ont i höger framben så kan den få belastningsfång på vänster fram). Belastningsfång kan också uppstå vid alltför tuff ridning på hårt underlag. Den alltför höga belastningen leder till blödningar och mekaniska skador i hovens lamellager, vilket leder till fångsymtom. Behandling är vila på mjukare underlag så att hoven får möjlighet att läka, och en bra hovvård så hoven kan fungera optimalt.

Förlossningsfång: uppstår oftast p.g.a. kvarbliven efterbörd vid fölning. Bakterier börjar växa inuti livmodern när efterbörden inte kommer ut som den ska, och vissa av dessa bakterier bildar toxiner som kommer ut i blodomloppet och påverkar hela hästen, däribland hovarna. I hovarna skapar toxinerna inflammation, vilket stör lamellagrets blodförsörjning. Detta leder till närings- och syrebrist i lammellagret, vilket gör att det uppstår vävnadsskador här. Det man kan göra för att förebygga detta är att se till att efterbörden kommer ut snabbt efter fölning, och att titta på efterbörden så inga bitar lossnat och ligger kvar i livmodern. Misstänker man att efterbörden inte släppt normalt ska man kontakta veterinär för att få hjälp att få ut det som eventuellt är kvar.

Akut utfodringsfång: uppstår typiskt vid betesläpp på spätt, frodigt bete eller om hästen kommit loss i stallet och fått i sig större mängder kraftfoder. Hästen är anpassad för att äta fiberrik föda i en långsam, jämn ström under i princip hela dygnet. Därför är inte hästens matsmältningsapparat anpassad för att bryta ned stora mängder stärkelse eller andra lättlösliga kolhydrater (socker) på en gång.

Dessa lättlösliga kolhydrater bryts normalt ned i tunntarmen, men om hästen får i sig för mycket socker eller stärkelse hinner inte tunntarmens enzymer med, utan en del socker och stärkelse kommer osmält ned i grovtarmen. I grovtarmen sker en förjäsning; jästsvampar och bakterier bryter ned fibrer så hästen kan ta upp energi även från fiberrika foder.

Om för mycket lättlösliga kolhydrater kommer ner i grovtarmen sker en för snabb förjäsning, vilket får pH:t i grovtarmen att sjunka. Detta gynnar en tillväxt av ”fel” sorts bakterier, vilka bildar toxiner som tas upp och via blodomloppet hamnar i hovarna. Där skapar toxinerna, liksom vid förlossningsfång, en inflammatorisk process som skadar lamellagret i hoven och skapar fångsymtomen. Det viktigaste här är att ta bort de snabba kolhydraterna från hästens kost, men ge den ett grovfoder med låg sockerhalt (max ca 100g socker/kg ts) så att mag-tarmsystemet får stabilisera sig. Eventuellt skulle probiotika (snälla mikroorganismer) eller prebiotika (ämnen som gynnar tillväxten av snälla mikroorganismer) kunna ha en viss effekt för att stabilisera tarmfloran, men vad jag vet är inte så mycket forskning gjort kring detta på häst.
EMS-relaterad fång: denna fång beror på en långvarig överutfodring. Om hästen under längre tid är överviktig (d.vs. får mer energi än den gör av med) riskerar den att drabbas av Equine Metabolic Syndrome (EMS). Vissa raser verkar vara känsligare än andra för att utveckla EMS, t.ex. ponnyer och kallblod. Detta beror troligen på sk. Thrifty genes, alltså att dessa hästar genetiskt har lättare att ta upp och spara näring. Detta är ju en jättebra egenskap om man är vildhäst och det är ont om föda, men detta kan leda till problem för en tamhäst som hela tiden har tillgång på ett överflöd av föda.

Symtom på EMS är, förutom en benägenhet att få fång, insulinresistens och fettdepåer, främst över nacke/mankam och runt svansroten. Dessa fettdepåer är en varningssignal att hästen riskerar drabbas av vällevnadssjukdomar, lite liknande som att bukfetma på människa visar på en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Normalt när hästen äter kolhydrater sker en utsöndring av hormonet insulin, detta hormon hjälper sockret att ta sig in i cellerna så att blodsockret sjunker till en normal nivå efter man ätit socker. Insulinresistens innebär att denna process fungerar sämre, det krävs mer och mer insulin för att hålla blodsockret på en normal nivå. Insulinresistens är ett förstadium till typ 2-diabetes hos människa.

En förhöjd insulinhalt i blodet (som blir resultatet av att hästen försöker kompensera den minskade insulinkänsligheten) påverkar hela kroppen. I hovarna verkar insulin t.ex. kärl-sammandragande. Detta leder till en undermålig cirkulation i hovarna, vilket leder till syre- och näringsbrist och inflammation. Det är detta som leder till fångsymtomen hos en EMS-häst, och man har i experiment lyckats framkalla fång hos friska hästar genom att på konstgjord väg härma insulinresistens. Behandling av en EMS-häst är först och främst att få ned vikten, vilket betyder mindre foder (dra i första hand ned på kraftfodret eller ta bort det helt, minska först i andra hand på grovfodret) och mer motion (i förebyggande syfte, självfallet ska man INTE motionera en häst med fångsymtom!).



En EMS-häst bör få en balanserad foderstat som fyller hästens behov men som innehåller så lite socker och stärkelse som möjligt, så man inte får ett onödigt stort insulinsvar efter varje utfodring. Ett grovfoder med låg sockerhalt bör vara basen, sedan kompletterar man med de mineraler som grovfodret inte har tillräckligt av och eventuellt något proteinfoder om det fattas protein i grovfodret. Regelbunden motion är viktig, inte bara för att hålla nere vikten utan också för att motion hjälper till att hålla nere blodsockret.
Slutligen vill jag trycka på att man ska kontakta veterinär om hästen visar tecken på fång, och i samråd med denne upprätta en behandlingsplan som fungerar. Fång är mycket smärtsamt, tänk typ att du slagit dig med hammaren på tummen så du har blånagel och sedan måste belasta denna nagel med flera 100 kg – Aj! Så prioritet ett är att få hästen smärtfri och häva inflammationen, detta gör man traditionellt med NSAID-preparat (Metacam, Finadyne m.fl.) i det akuta skedet. Sedan bör man arbeta med att eliminera orsaken till fånganfallet och i samråd med duktig hovslagare arbeta för att rehabilitera hovarna till optimal funktion.
Ta hand om er och era hästar i sommar och rid väl men glöm inte indiangalopperna i skogen, både för blodsockret och själen! 
/Eva Andersson

Dela gärna inlägget

Please follow and like us: