Mat och Mål

Janet funderar….

Om man vill bli en engagerad tennisspelare eller hockeyspelare har man sin utrustning i ordning, konditionen arbetar man på och finslipar på de där trixen för att få till det där lilla extra slagen som fintar motspelaren. Man är stolt över sin sport och utför den med glädje. skillnaden är mot att ha häst, att ett rack eller en klubba kan jag lägga från mig när energin tryter och genast ta en siesta för att åter ta upp intresset när det faller på plats igen..

Att ha häst räcker inte att ha utrustningen i ordning… energin måste alltid va på topp eller iaf finnas där fast man inte är ett dugg intresserad för stunden. Att göra saker man för stunden inte känner sig bekväm med, tär på ens inre tålamod och acceptans. Man blir trött, gnällig och kanske även otrevlig-mot allt och alla. Man kan inte lägga ifrån sig ”klubban” bara för att energinivån känns lite off… Att ha häst är ett livsåtagande och något man nästan är ”tvingad” att fortsätta med, trots tålamod och energiförlust…

Jag förstår att det blir konflikter i stall, att det blir grupperingar. Att det blir ”messchersmittar” lite här o var och framför allt konflikter mellan häst och människa.

Jag förstår att det till och med blir så att man blir ovän med sin bästa stallkompis, hästskötare, tränare på längre tid.

Inte att tala om att bli ovän med sin partner, kanske över pengar, för lite gemensam tid, du har aldrig ork att vara närvarande, du bryr dig bara om din häst-kommentarerna….

Oftast hinns inte en stadig lunch med eller kanske inte ens finns pengar? (för hästen behövde extra pengar denna månad) Den där smörgåsen hanns inte packas ner i väskan innan bussen gick, frukten glömdes att köpas på vägen-du hade ju så brått… utan mat orkar ingen…

I alla sporter pratas det om hur viktigt mat är.. I hästsporten pratas bara om hur viktig hästens mat är! O klart är det viktigt (för ett tennisrack eller Gundes skidor äter ju inte så mycket varje dag) men kära nån!! Nu måste det bli ändring. Ryttare måste börja tänka på vad dom äter och hur dom äter. Jag tycker absolut att vi måste börja prata om stressen och vart vi lägger den? och vem som är mottagen av den? Jag fattar inte varför det är så tabu att bli medveten som ryttare, oavsett om det är ridning eller mat? Jag anser att detta är en stor nyckel till att komma vidare i sin ridning genom att äta bra, känna sig lugn och harmonisk, bli en bättre samarbetspartner till sin häst men inte minst till sin partner i det övriga livet och en god vän till sina vänner.

Hästägare bär så mycket på sina axlar med krav och ansvar, för en del är kraven att prestera på tävlingsstegen, en del har sjuka hästar, en del har själv sjuka kroppar.

Att äta rätt minimerar stress, höjer energinivån och tålamodet kommer som ett brev på posten. Att äta rätt gynnar din kropp, din hälsa och dina medmänniskor kommer bli gladare över att se din glada min varje dag. Det bästa av allt är-din häst kommer va gladare äver att träffa en glad ägare och du kommer orka vara närvarande.

Äta rätt är inte dyrare, snarare billigare i längden. Att ändra sina matvanor (eller bara att ta sig tiden att lägga in nått som liknar matvanor) tar tid! Låt det ta tid då…

2014 är hästens år och förändringarnas år. Jag anser, att ska en förändring ske, gör man det med ordentligt, man har en plan en målsättning och delmål.

Börja idag!

 

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *