Ett av de största felen vi gör när vi tränar hästar är att vi försöker få igenom för mycket saker samtidigt. En häst är mentalt som ett 6 år gammalt barn. Är det någon som försökt kräva att ett 6 årigt barn ska springa i en speciell takt, hålla hakan mot sin hals, placera ena örat närmare sin axel, vifta fint med armarna, i takt givetvis, gå på ett speciellt spår och sluta med allt det här EXAKT när du säger det och….. Tja….
Jag har inte försökt och jag tänker inte göra det. Jag är nöjd om ett 6 årigt barn inte är alltför störig och att barnet försöker att gå över gatan någonstans vid övergångsstället när lampan lyser grönt. Och att det kanske inte står stilla när lampan lyser rött men iallafall stannar kvar någonstans på trottoaren. Då är barnet jätteduktigt.
Man måste tänka likadant när man tränar hästar. Och när man tränar ryttare. De kan bara fokusera på en enda sak samtidigt.
Här jobbar vi med galoppfattningar hos en häst som har lite svårt för det. Fokus är ytterbak. Ytterbak. Och lite mer ytterbak. Vad andra kroppsdelar gör är helt oväsentligt.
Vi börjar med att sitta i skritt. Inte i vanlig stressskritt utan i den medvetna skritten som man använder när man koordinerar om hästar. Skolskritt kallar jag den men den har många namn. Man kan inte få denna skritt genom att bromsa en snabb skritt för då börjar hästen svanka och då är det bara en ihopknycklad dålig skritt, ingen skolskritt. Ni ser att denna hästen är i total avsaknad av svank. Han är 100 % bärig. Han har tränat ett år på att få denna skritt. Det är en konstart som få behärskar. En långsam skritt som är totalt medveten och det känns otroligt kraftfullt att sitta i den fast det går sakta. Jag vill ha denna medvetenhet i alla gångarter. Då får man det snabbare tempot genom att släppa samlingen. Man behöver alltså aldrig driva fram ökningar utan man slappnar av för att få ökningen. Så otroligt mycket lättare att rida då. Sporrar och malande underskänklar liksom blir överflödiga då.
Nåväl, vi övar på något som ska bli en sluta och enda fokuset är att ytterbak ska göra rätt, allting annat är oväsentligt. I början när hästen grejar och kör upp huvudet och ser för publiken bedrövlig ut så är det lätt att man som ryttare kan känna att det går dåligt. Men kan ni se att när han grejar med huvudet och beter sig ”fel” då åker hans manke upp. I slutet när man som ryttare lätt luras att tro att det känns bra eftersom hästens huvud är stilla och han ”går på tygeln” då åker INTE manken upp. intressant va?
När vi har koll på ytterbak så testar vi att fatta galopp ur det. Enda fokuset är att ytterbak ska göra rätt. Ibland blir det bra, ibland inte. Teorin bakom det kan ni läsa om här.
När vi lyckats med detta så travade vi av hästen och vet ni vad? Denna häst har egentligen ingen trav att tala om, den är ganska springig. Men kolla!!!! Det fanns en spänstig, fjädrande trav innuti honom. Allt detta jobb gjorde att traven kom fram. Jag vil i trav se att alla leder är aktiverade, att hästen fjädrar. Först när man hittat denna trav så kan man börja arbeta med traven, förbättra den. För då behöver vi inte korrigera takt, form, samling etc utan då gör hästen allt det där av sig själv så då kan man be den om att göra något mer avancerat. Det som kallas att förbättra hästens gång.
För det är ju endast det som dressyr går ut på att, att förbättra hästen gång. Något som jag upplever lätt glöms bort idag.
Jobba fint med era hästar, be dem inte om det omöjliga. Ta till er att denna häst hela tiden tillåts stretcha sin överlinje, den hålls aldrig stilla och låst. Det är viktigt.
En sak som lätt glöms bort är att en häst har en viss längd på sin överlinje. Petar man in baken så tar den längd från halsen. Det är därför den här hästens stundtals kör upp huvudet. Det är när hans bäcken petar in sig lite extra. Det är alltså bra att hästen kör upp huvudet. Om man håller fast dens huvud och fortsätter peta in rumpan så kommer hästen att svanka för att få överlinjen att räcka till. Hästar är ju ”tyvärr” djur som gör allt för att behaga…… Så man MÅSTE tillåta hästen att göra precis allt den vill med sin hals och huvud.