Trav är inte bara trav, galopp är inte bara galopp, skritt är inte bara skritt, tölt är inte bara tölt. Om man alltid rider samma häst så är det oerhört lätt att fastna i ett mönster där man rider på så som man brukar, speciellt om man rider obalanserade hästar med många gångarter som travare och Islänningar. Även vanliga tregångshästar kan göra samma men felen blir inte lika uppenbara där. Då är det i första hand swung och spänst man tappar.
Oavsett vilken gångart man rider så ska man aldrig överlåta åt hästen att välja takt och tempo, man ska alltid rida i ett tempo och i en takt som hästen inte riktigt vill vara i. Om man låter hästen välja så väljer den det tempo och den takt som den tycker är lättast, där den förbrukar minst kalorier. Detta är aldrig utvecklande vare sig för häst eller ryttare.
Ett väldigt uppenbart exempel är travarna när de galopperar. Det är sällan GALOPP utan en slags gångart som är en korsning mellan att ramla omkull och pass, det jag kallar för fallande pass. Men om man alltid rider på sin travare så blir det det som ÄR galopp. Vad en travryttare bör göra är att så ofta det bara går rida en häst som inte är en travare som har en riktigt fin galopp. Då får ryttaren känns hur galopp SKA kännas, så att man sen kan ta med sig den känslan till sin travare och i sin tur lära den att galoppera som man ska galoppera. Om inte ryttaren vet hur det SKA kännas, hur ska hon då kunna lära sin travare hur den ska galoppera? Det är mission imposible.
Samma sak med vissa Islandshästar, speciellt 5 gångarna. Där är det lätt att acceptera en ”felaktig” galopp.
Om man sätter en icke travmänniska på en islänning eller travare så får hästen omedelbart en bättre galopp. Det beror inte nödvändigtvis på att den ryttaren RIDER bättre utan för att hon vet hur galopp SKA kännas och kommer automatiskt att korrigera takten tills det
känns som galopp. Detta handlar mycket om självbevarelsedrift eftersom fallande pass är en mycket obehaglig och obalanserad gångart där det känns som att man ska ramla omkull och bryta nacken typ. Men många ryttare har fastnat i att galopp känns som fallande pass och detta mönster måste man bryta om man ska kunna bygga upp en bra galopp. Så det är ett mycket bra tips att byta häst ibland bara för att öva upp känslan av vad det är man letar efter.
Även tregångarhästar kan ”tappa” gångarter. Men då kan takten fortfarande vara korrekt men man har tappat spänst och fastnat i denna känsla.
Så dagens tanke kan väl vara att försök att rida andra hästar och låt en ryttare som är van vid BRA, rena gångarter rida din häst ibland. Det vinner både du som ryttare på och din häst på. Och glöm inte att det inte handlar om att vara en bra eller dålig ryttare utan om att det man gör ofta blir man bra på, det blir en vana, ett mönster. Bryt detta och ekipaget kommer att utvecklas.
Sitt dessutom inte och ”åk häst” i hästens egenvalda tempo. rid fortare eller saktare, men kräv inte att den ska ”gå på tygeln”. När man börjar ändra tempo och takt kommer hästen att ”tappa” balansen och då åker huvudet ofelbart upp (som ett kvitto” på tappad balans. Rid bara på, ha en rytm i huvudet, rid denna och strunta i huvudet, hjälp hästen att hålla balansen genom att du är stadig i dig själv, har en stilla hand, inte svankar, inte viker dig i midjan, inte tappar DIN balans. Var stadig och låt hästen finns sin balans i den nya rytmen.
Det är ok att dela alla mina blogginlägg (får många frågor om detta)
Som alltid ett väldigt bra och tänkvärt inlägg! Ser många, många hästar som inte går rent taktmässigt eller bara har en växel i varje gångart. Även många vanliga ridhästar, t o m dressyrhästar som ska vara utbildade till LA-Msv som är fyrtaktiga i galoppen.