Hur miljötränar du dig?

Vi har alla något som vår häst tycker är lite läskigt att gå förbi . Det kan vara brevlådor, soptunnor, häckar, högar med virke bredvid en skogsväg, lastbilar etc.Om vi inte har sällskap av en häst så kan vi utan problem gå förbi dessa föremål.

Då tolkar många det som att hästen behöver miljötränas för dessa ”farliga” föremål. Sätten är många. Man kan tjata på den, muta den, banka på den, tvinga den att gå förbi 32 gånger bara för att lära den.Lära den. Smaka på ordet. Du ska lära ett flyktdjur att inte vara rädd för brevlådor. Som faktiskt är ganska opålitliga varelser som när som helst kan slå upp sina käftar 😉

Då måste ju jag ställa en fråga . Är du själv helt orädd för föremålet ifråga? Jag tex har två akilleshälar, som alla hästar jag rider är rädda för. Det ena är kossor och det andra är stora högar med timmer (jag vet, rädslor är inte alltid logiska;-)).

Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag håller andan även när jag går förbi dem utan häst. Jag är inte LIVRÄDD, men jag är skeptisk.

Det vore tämligen ologiskt av mig att miljöträna min häst att inte vara rädd för kossor och timmerhögar.Varför?

För om jag tränar den att vara orädd för något som jag är rädd för så ber jag ju den att ignorera min hjärna. Gör inte som jag tänker, ignorera mina finaste hjälper. Hästar läser vår hjärna som en öppen bok. Det hjärnan tänker får dessutom följder i din kropp, muskler spänns, hjärtat ändrar takt, vår andning ändras och därmed tyngdpunkten.

Om man vill rida med de finaste av hjälper så är det smart att inte lära hästen att ignorera min tankar. Det är smartast att jobba med sina tankar utan häst. Så att du när du är med din häst kan vara ärlig.

Hur kommer man då förbi timmerhögar och kossor? Tja, jag brukar hoppa av hästen när jag märker att jag håller på och bubblar över i mina rädslor. Jag hoppar av så fort jag märker det så att hästen inte ska hinna registera min tvekan och börja försöka fly för att rädda oss från faran.

Hoppar jag av för sent så får jag problem. Sen går jag förbi dem med hästen i koppel. Tillåter den att gå så långt bort från faran som möjligt, med mig som skydd.

På detta viset så är jag lite mer ärlig och sann mot hästen. Sen kan man jobba på sina tankar och rädslor utan häst och hoppas att någon gång kan de gå över.Igår pratade jag med kossor. Det var läskigt men jag överlevde 🙂 Vilka är dina rädslor och hur miljötränar du dig?

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *