(Inlägget publicerades ursprungligen2020)
Det är inte alls ovanligt att en ryttare som rider många hästar efter ett tag får samma problem med alla hästarna, eller i allafall flertalet.
Det kan vara problem som tex
*Alla biter sig fast i samma tygel.
*Alla kör ut samma bog.
*Alla fuskar med samma bakben.
*Alla är rädda för saker på höger sida, och skyggar därmed genom att kasta sig åt vänster.
*Massören/kiropraktorn/veterinären hittar spänningar och skador på samma ställe på alla hästarna.
*Alla hästar trampar av sig samma sko
*Alla hästar blir svåra att rida ut med
Listan kan göras längre. Jag minns att jag läste om en ryttare som hade oturen att alla hennes hästar dömts ut för artros i halskotpelaren och alla i hennes omgivning beklagade att hon hade sån otur vid sina hästköp.
Men var det egentligen otur? Njae, knappast va? Vi som såg tjejen rida insåg att om de inte får artros typ överallt av hennes ridning så vore det ytterst märkligt 😉 . Men det får man inte säga till någon, för det är elakt har jag hört, människan kan bli ledsen då. ;-). Det verkar vara bättre att säga att hon hade otur vid sina hästköp.
Jag menar, hästar finns det ju gott om, det är ju bara att döma ut dem/triangelmärka dem när de går sönder så får man tillbaka sina pengar och kan köpa en ny häst att ta sönder….
Nu spårade jag ur lite men ämnet berör mig på djupet. Vi återgår till inläggets början. Om man bara har en häst så är det kanske svårt att se mönstret i hur vi påverkar vår häst, vare sig vi vill det eller inte.
Men påverkar dem gör vi. Jag till exempel får precis alla hästar jag rider att vara LIVRÄDDA för kor och om jag inte passar det noga så börjar de fuska med höger bak.
Om jag är rädd för kor och har en gammal knäskada i högerbenet? Japp…..
Kan jag göra något för att motverka det då? Absolut. Var gång jag får en ny häst så måste jag miljöträna in mig på just den hästen. Jag måste visa den att den ska ignorera min korädsla. Jag utsätter mig för kor och gör andningsövningar i mängd, utan hästen. Sen tar jag hästen i koppel och tar med mig någon icke korädd människa och så går vi till en kohage och står utanför och pratar skit medan hästen betar. Typ.
Det är viktigt att inse att det är JAG som måste miljöträna mig, inte hästen som måste miljötränas. Det är en stor skillnad. I ärlighetens namn så är det där många felar. Man ser hemskt många inlägg på sociala medier om folk som miljötränar sina hästar. Konstigt nog är det samma saker de miljötränar hästarna för 😉
Transporter är en grej som utlöser ångest hos många människor. Då miljötränar de hästen för transporter?!?!? De kan hålla på i dagar, månader i år och inte nå någon större framgång.
En annan sak som folk miljötränar hästar för är att få dem att våga lämna gården så att man kan rida ut. Ironiskt nog så är det nästan alltid människan som har rädslor för att rida ut. Men ändå så är det hästen som ska tränas?
Det är både lite lustigt och sorgligt på samma gång. Om man miljötränar sin häst så måste man miljöträna alla framtida hästar. Om man miljötränar sig själv så behöver man lägga väldigt lite tid på att miljöträna sina framtida hästar. Man börjar liksom i fel ände.
Här tex. Hästen har mig veterligen aldrig sett eld. Jag är inte rädd för eld. Resultatet av en häst som inte har en förutfattad mening om något och en orädd människa blir bra. Man behöver inte ens miljöträna. Man går dit, kollar på elden, lär sig genom omvärldens reaktioner att eld är ok. Klart. Inget man behöver tjata mer om.
Spänningar och skador då? Japp, det är samma sak där. Dina snedheter och skavanker som uppkommer dels av att du ärvt dina föräldrars rörelsemönster och dels av att du är högerhänt och lever i ett samhälle som gör det enkelt att fortsätta att vara högerhänt och dels av ungefär 1000 andra orsaker nedärver du till din häst.
Det kan ta typ 10 minuters ridning av en ny häst innan den börjar röra sig och gå som din kropp säger åt den att göra (härmar din hållning) och det är då som du måste använda så väldigt mycket yttre hjälper(händer och fötter) för att få den att rakriktat röra sig framåt.
Rent tekniskt sett så är det alltså dina egna kroppsmönster som du ”sparkar på och drar i”.
Kan man göra något åt det då? JA!!! Rakrikta dig, rakrikta dig och rakrikta dig. Men det tar tid. Om du är 40 år och börjar rakrikta dig så är det just 40 års rörelsemönster och vanor som satt sig i din kropp. Det vore orimligt att tänka sig att man ska kunna bli rak på en helgkurs eller ens tre. Det tar snarare åratal att bli rak.
Om det är jobbigt? Tja, kanske?
Om det är svårt? Tja, lite?
Om det är omöjligt? Inget är omöjligt 🙂
Hänger rädslor och rakhet/spänningar ihop? Ja, defenitivt. Om du är rädd och spänd och oflexibel i sinnet så kommer din andning att påverkas negativt. Kanske du andas snabbt och kort högt uppe i bröstkorgen, eller så håller du andan så fort du gör en rörelse med dina armar (det gör de flesta). All påverkan på vår andning sätter sig bland annat i musklerna runt höfterna och gör dessa stela. Stel plus sned = låsning. Långvarig låsning blir lätt en regelrätt hälta/skada.
Det är en hel vetenskap det här. Jag länkar nedan till några intressanta inlägg på temat.
Snett bäcken eller olika långa ben
Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak
Elevers ord om snedhet efter kurser