Fantastisk helg i Göteborg

Helgen var fantastisk på många vis. stället vi var på var Hammarberg Gård i Kungsbacka. Fantastisk ridskola med Active Stabel . Sån vill jag ha när jag blir stor :-). Vissa av helgens elever lånade skolhästar från gården och jag måste ju säga att bättre skolhästar än dessa är nog svårfunna.  Glada, friska , välbalanserade, justa och arbetsvilliga individer. Taktfasta dessutom vilket är en nödvändighet när man ska ha en kurs som går ut på att lära sig rida fram kvaliteer i trav. Supertack till Maggan för att vi fick vara där.

Svårt att beskriva men ska göra ett försök. Jag älskar hästar. Jag älskar koordinerade hästar (och människor). Jag kan titta på det i timmar och njuta varenda sekund. Det är liksom vackert. Helgens kurs handlade grovt förenklat om Mentalt fokus, bygga upp spänst och swung i hästarna i trav och få dem fram till handen på ett ärligt vis. Man måste ju få hästen att VILJA jobba av egen fri vilja, att få den att tycka att ridning är det roligaste som finns. Det kändes som att ryttarna lyckades med detta på ett förträffligt vis. Jag kanske överdriver men hästar KAN le. Iallafall på sitt eget vis. Jag slår vad om att de gjorde det.

Vi hade hästar med härligt svingande ryggar, vackert vinklade bakben, mjuka avslappnade munnar som sög tag i betten utan motvilja och härliga långa halsar. Ryttarna satt med följsamma armar, välkoordinerade kroppar och RED.

Sånt här är för mig det vackraste som finns. Det är SVÅRT för ryttarna att få till det i början och jag anar att på den första dagen av denna kurs så är ryttarna alldeles förvirrade och hästarna är lite sisådär. Men allteftersom helgen fortgår så fylls ryttarnas verktygslåda med fler redskap. Hästarna börjar lyssna på ryttarnas stadiga fokus och därmed engagera sig och få ett eget fokus och på helgens sista lektion så vävs allting samman och då blir det vackert.

Perfekta hörnpasseringar, rakriktade hästar som är på yttertygeln, spänstiga travkliv, ryggrader som är lösa och höfter och ryggar som swingar. Åh, det är liksom ögongodis för mig.

Jag har alla möjliga raser på mina kurser. Denna helgen var det till största delen halvblod, som var riktigt, riktigt trevliga, det var ett par stycken med riktigt klass, såna som liksom dansar fram. Det är vackert, man förstår varför det är halvblod man ska satsa på om man vill tävla i dressyr. De har liksom alla kvaliteter som domare vill ha. Vi hade även en PRE och en Frieser, bägge är härliga fantastiska raser som jag tycker väldigt mycket om.

Med på denna kurs var två instruktörer som ju såklart redan kan rida väldigt bra. Men även de kan plocka guldkorn på en kurs som de sen kan använda när de instruerar sina elever. Tex när vi övade in lättridningens alla detaljer så uttryckte de att sådär gör väl alla redan? Men nej, alla gör inte allt det där som bra ryttare gör av sig själv. Och om instruktören tror att hennes elever gör allt som hon gör, trots att instruktören inte själv vet att hon gör det  (eftersom hon gör det naturligt och av sig själv, reflexmässigt) hur ska hon då kunna förklara för en elev hur den ska göra? Det är kul att kunna ge även superduktiga ryttare aha upplevelser.  Och även dessa redan otroligt välridande ryttarna fick med sig verktyg som förbättrar deras egna redan otroligt bra ridning. Man blir ju som ryttare aldrig fullärd. Det är lite det som är tjusningen med ridning.

En av instruktörerna har ridit för mig ganska länge nu. Hon har trots att hon var bra redan innan utvecklat sig väldigt mycket sen jag träffade henne första gången. Hur bra man än är så kan man alltid bli ännu bättre, och ännu bättre. Här kommer några ord från Hanna. Jag kan varmt rekommendera henne till dig som vill rida på ett hästvänligt vis.

”Linda ger mig verktyg att på egen hand utveckla min ryttarkänsla! Som utbildad Hippolog har jag jobbat som ridlärare i över 12 år. Många är timmarna i sadeln, både på egna och andras hästar. Genom åren hat jag tränat för en del olika tränare. Vissa bättre än andra. Jag har utvecklats. Jag har tävlat dressyr med varierande resultat upp till medelsvår B. Jag har förbättrat min ryttarkänsla. Och jag har letat efter bättre kommunikation med hästen. Stundtals har jag varit tillfredsställd med min ryttarkarriär. Stundtals galet frustrerad…

Och. Plötsligt. Händer. Det. Så_där_bara… Råkar liksom ”snubbla”över fröken Linda. Och vilken ovanligt lyckad snubbling det blev! Utvecklingskurvan pekar just nu rakt upp. Hästarna muskler sig, är nöjda med arbetet (de kommer till mig i hagen, och det är inte självklart. Det vet alla som har eller haft hästar i tävlingskondition…)

Och jag då? Jo, jag jobbar liksom på. Och hittar nya muskler som ska användas vid ridning. Jag jobbar med min snedhet. Man kan säga att jag ”spårar”. När jag är rakare spårar min häst bättre. Jag får ett jämnare stöd. Inte nog med det. När jag förbättrar min bålstabilitet spänner hästen sin mage. Fiffigt, eller hur?!

En sak till. Kom ihåg att; Hästen gör inte som du säger. Hästen gör som du gör. Med din kropp:) ” //Hanna Bergenkull

 

Det kommer att vara 5 dagars aktiviteter i Göteborgstrakten. Ni kan läsa mer om det här.  Möjlighet för privatlektioner för elever som gått steg 1-4, eventuellt så kommer det 2 av dagarna att vara ett steg 3-4 om intresse finns. Eventuellt en dags clinic öppet för fotfolk.  Mer detaljer än så är ännu inte bestämt.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *