En still hand

Vad är en stilla hand? Jag har hört ryttare skryta om sin stilla hand och den har förvisso varit stilla, typ placerad på ett ställe ovanför hästens mankam, armarna på ryttaren har varit nästan sprikraka och ådrorna på ryttarens armar utbuktade av muskelspänningen som krävs för att lyckas hålla handen stilla på en plats när hästen gör allt för att flytta handen framåt.

I andra änden av tygeln såg jag en häst som la käken på sne eftersom det var endast i sidled han kunde flytta käken på grund av en för hårt spänd nosgrimma och kämpade för att kunna andas i sitt ytterst obekväma läge bakom lod.

Vet ni, det där är inte en sån stilla hand man vill ha.
Vi måste när vi rider ta i beaktande att hästen är en dynamisk varelse och vi är en dynamisk varelse och tillsammans bildar vi således ett dubbeldynamiskt ekipage 😉

Vi måste därför tänka om vad gäller en stilla hand. En bar tanke är att trycket i hästens mun ska vara lika stort på bägge sidor avsett vad han gör med sitt huvud. Varför?

För att hästen använder sitt huvud för att hålla balansen. Det innebär att han konstant måste flytta det upp, ner, höger och vänster. Om då ryttaren inte hänger med i detta flyttande så stör hon hans balans. Tex, hästen blir tung i höger bog och flyttar därför huvudet åt vänster för att viktkompensera.

Om ryttaren har en stilla hand enligt ovan beskrivet så kommer hon då att dra honom i höger mungipa och släppa vänster mungipa när han balanserar sig vilket kommer att förstärka hästens obalans vilket får honom att flytta huvudet ännu mer åt vänster. Ni som hört talas om bitandet i en tygel har svaret här.

Ironiskt nog så använder människor sina armar för att hålla balansen. Ridning innebär således att vi tar två varelsers balansorgan och fäster ihop dessa. Logiskt, eller hur 😉

Om ryttaren har en korrekt ” stilla hand” så kommer hon som om hon höll i ett cykelstyre att följa med med handen så att trycket i hästens mungipor inte förändras. Hästen kommer då att bli hjälpt i sin balans och snabbt komma tillbaka till balans igen. Detta sker i princip varenda sekund man rider.

Så hur tror ni då att en still hand bör vara? Absolut ostilla faktiskt :-). Den måste vara extremt snabb och rörlig för att kunna hänga med i huvudets kastande. Ju snabbare hand ryttaren har ju snabbare blir hästen en balanserad ridhäst.

Därför lägger jag stor vikt vid att träna upp snabbheten i ryttarens hand, men det ironiska är att handen kommer sist i vad man kan lära sig koordinera. Bäckenet är det första i ordningen så således börjar den snabba handen i ryttarens rumpa 🙂

Bjuder på en liten film på en relativt oskolad och därmed vinglig häst vars ryttare får sin första lektion på området snabb hand, eller på ryttarspråk så heter det att man har en följsam hand. Ser ni så vingligt det blir när man inte använder tyglarna för att skapa en skenbar rakhet?

Läsvärt blogginlägg på samma tema hittar du här

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *