Jag funderar mycket på saker, det är lite min grej. Jag har börjat läsa Matte. Jag har i hela mitt liv hatat matte, aldrig förstått det. Matte har fått mig att känna mig dum, fast i ärlighetens namn så har jag högsta betyg i allt som inte involverar Matte. Så jag vet att jag inte är dum, även om det ibland känns så.
Jag beslöt mig för att gå till botten med det här och anmälde mig till en Mattekurs på Komvux, kurs 1a. Jag har nämligen hört att det är i grunden man ska jobba om man har problem med något.
Nu har jag gått 6 lektioner och voila, jag förstår, Matte är jätteenkelt, mycket tack vare en enormt tålmodig lärare. Nu vet jag vad jag aldrig tidigare fattat. Jag förstår. Matte kräver fullkomlig tillit till regler. Följer du reglerna så blir svaret rätt. Och det är just där jag felat i alla år.




Ingenstans i min värld kan man följa några regler, varken när man är med barnen eller hästarna eller i relation med andra människor. Livet har inga regler. Matte däremot har regler.
Mitt problem har varit att jag inte litar på reglerna. Om man som jag inte har hjärna för matte så är reglerna ologiska. Läraren kan visa 1000 gånger varför det ska vara på ett visst sätt, han gör en komplicerad uträkning för att bevisa en regel för mig. Och så säger han att det är därför det blir sådär.
Jag bara..Eh..Öh… Okey. Om inte siffrorna talar till en så är regeln faktiskt inte bevisad (för mig då). Men om man bara skiter i allt tvivel och bara gör exakt så som man ska, så som läraren och boken säger att man ska så blir talen enligt facit rätt. Så lärdom för matte, lär dig reglerna, följ dem, tänk inte utanför ramen. Bara gör.
Jag är ju vansinnigt intresserad av autism och många autister har svårt att lära sig göra saker på nya sätt. Det innebär att många räknar matte med egna regler. En utomstående har svårt att hänga med i hur dom tänker, uträkningen kan vara oerhört komplicerad sett med andras ögon men svaret blir rätt (fast ibland inte alls rätt ;-)). Det stöder lite min tes att de här oerhört logiska människorna (autister är logiska) liksom jag inte finner Mattematikens regler självklara, att de inte alltid är så där logiska och stenklara.
Men vad har det här med hästar att göra tänker du säkert. Det här är faktiskt en hästblogg. Jo, jag vet, jag kommer till det. Jag tror att många tror att det finns regler för hästträning. Om man följer reglerna så blir det rätt.
Men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Hästträning är motsatsen till Mattematik. Det finns inga regler. Jag tror att om fler människor inser detta så kommer hästträning att bli lättare. Ingenstans i hästvärlden kan man följa en regel slaviskt.




När man läser på hästforum när någon skriver om ett problem och tusen människor ger sin syn på det hela med mer eller mindre dumma svar så vill jag säga, Hej, ni, det finns inga regler. Ni kan omöjligt svara på en fråga på internet om hur en människa ska lösa ett problem med en häst, oavsett om det handlar om lastning, ridning etc.
En av de absolut största anledningarna till att man inte kan besvara såna frågor är för att vi inte kan se in i frågeställarens hjärna. För det är oftast i människans hjärna som hästens problem uppstår.
Människor, även de mest akademiska sådana sysslar egentligen med att leka siare, spåkvinnor och spåmän som försöker förutse framtiden för hästen och dem själva.
En av de bra sakerna med hästar, det som gör hästträning enkelt är att hästen gör vad vi tänker.
                                                      Men
En av de svåra sakerna med hästträning är att hästen gör som vi tänker:-)
 
Ni har säkert hört eller sett exempel på det. Ryttaren sitter stel och styv på hästryggen och glor med misstänksam blick på det uberläskiga staketet där på andra sidan paddocken. Dit kan man inte gå eftersom staketet är FARLIGT och då kommer deras häst att bli rädd och hoppa till.
Japp, du har rätt, det kommer han att göra.
Människan går och har ångest i två dagar inför att hästens ska lastas, för transporten är läskig och hästen kommer att vägra gå på den.
Japp, du har rätt, det kommer han att göra.
Helt ärligt, det svåraste med att vara tränare är inte att träna hästarna utan det är att få ryttarna att sluta vara siare.
Så om jag får ge två räd till alla världens hästmänniskor så är det:
1.Ridning och hästträning  har inga regler
2. Sluta vara Siare.
Jag lovar att så fort ni inser detta och lyder dessa två ”regler” så kommer det att vara betydligt enklare att träna häst. Hästen lever här och nu, alltid här och nu. Det måste ni också göra. Här och nu. Endast här och nu.Alltid.



av Lindah