Man måste lyssna på hästarna. I denna film så ser vi en häst som otroligt försiktigt berättar att den inte vill hoppa. Den säger det varje gång ryttaren försöker styra på ett hinder. Trots att ryttaren slår den med spöet och bankar på den med skänklarna så fortsätter den tålmodigt att säga: ”Jag vill inte hoppa”.
Om man fortsätter ignorera det hästen försöker förmedla så kommer hästen att bli tvungen att ta till mer drastiska metoder för att få ryttaren att lyssna. Då blir den helt plötsligt kallad dum och bråkig.
Man kan försöka att rida på hindret en gång. Men inte fler gånger. Bra horsemanship vore att acceptera och sen åka hem och kolla igenom hästen rejält. Böja igenom den för att utesluta att den har en inflammation i en led. Gå igenom ryggen och kolla om den är öm i ryggen och isåfall kanske kolla över hur man tränar hästen, om den har en passande sadel tex. Kolla igenom dens mun. Kolla dens hovar, är dens hovvinklar korrekta? Har den rätt skor för just sina behov?
Kort sagt, utesluta precis alla orsaker som kan finnas att just denna häst inte vill hoppa.
Det går över mitt förstånd att det är över huvudtaget är tillåtet med sporrar. Behövs överhuvudtaget inte. Och de som motsäger detta har inte förstått vad det är att vara ”ett med hästen”.
Jag håller med dig, förutom om man tex håller på och hoppar in en unghäst, då är det ju förvisso väldigt låga hinder vi pratar om, men ändå. Att en unghäst som aldrig har sett ett hinder innan stannar är ju inte jätte konstigt. Jag hade en häst som första 2 månaderna tvärnitade innan varje hinder, för att sedan direkt hoppa… Balansträning är bara förnamnet, men jag satt kvar varenda gång.
Om en erfaren häst helt plötsligt börjar stanna, ja då får man fundera över vad som kan vara fel. Den behöver inte ha ont, även om det nog är det vanligaste. Man kan lika gärna ha gjort träningen alldeles för tråkig, krävt för mkt eller liknande.
Ja såklart är det skillnad på bäbishäst och Os häst