Kategoriarkiv: Therese Gästbloggar

Therese gästbloggar: Om ridrädsla – eller att lära känna och respektera sina känslor

Therese heter jag och jag verkar som Logisk tränare, huvudsakligen i Dalarna. Till vardags arbetar jag även som kurator inom den psykiatriska vården och där stöter jag ofta på det som jag tänkte ta upp idag. Kanske inte just kopplat till hästar och ridning, men människor bär av naturen på mycket rädsla.

Så. Vad är ditt bekymmer i ridningen, vad brukar du vilja träna på eller önska få hjälp med? Är hästen spänd och nervös, svår att lasta eller livrädd för kor? Behöver din häst bli lösgjord, få mer framåtbjudning, bättre balans eller sug mot hinder? Har du svårt att sitta ner i trav, sitter snett, har svårare i ena varvet, får ont i axlar/rygg/knän? Eller så kanske ni bara behöver förbättra era volter, slutor eller galoppombyten.

Detta är inga ovanliga önskemål, men jag skulle vilja lyfta fram att det ofta handlar om något annat. Dessa vanliga problem bottnar många gånger i rädsla, ibland en liten osäkerhet och i andra fall med känslan att det är fara för livet. Man är rädd för att inte ha kontroll på hästen, rädd att ramla av, rädd att hästen ska springa för fort, skygga, bocka eller att man inte kan stanna den. Eller så är man prestationsrädd, rädd för vad andra ska tycka och att bli bedömd.

Rädslan gör att du spänner dig, håller i handbromsen och tappar fokus. I och med detta så blir hästen nervös, förvirrad och han hindras från att använda kroppen ordentligt. Det är oerhört många ryttare som är mer eller mindre rädda när de rider, men det är inte så ofta vi får höra något om det, eller hur? Ryttarvärlden är i många fall en tuff värld, fylld av prestige – och kanske är det därför det tar emot att visa sig ”svag”. Men om vi letar efter tecken på rädsla så vågar jag påstå att några av våra toppryttare också är drabbade av detta, vilket såklart även för dem påverkar prestationen och samarbetet med hästen.

Förutom att man kan skämmas för att visa sin rädsla för andra, så är det inte heller alla som ens vet om eller vågar erkänna för sig själv att man är rädd. Då blir det såklart också väldigt svårt att göra något åt det. Om du känner efter, är du rädd i vissa lägen? Om du inte tror att du är det, fundera då istället på detta: blir du ibland irriterad eller arg på din häst under ridningen? Det är här du blir lurad, för det är nämligen ofta så vi reagerar vid just ridrädsla.

En liten fördjupning kring detta berör vad som kallas primära och sekundära känslor. Den primära känslan är den biologiskt rimliga känsloreaktionen på något, i detta fall att känna rädsla när det är något som skrämmer. Den sekundära kommer när det av någon anledning är svårt att känna den primära känslan, så istället reagerar man då med att känna t.ex. irritation. Sekundärkänslan täcker alltså över den primära känslan, så du kanske inte ens vet om att du är rädd. De sekundära känslorna är ofta inlärda, baserat på hur omgivningen har reagerat på när vi uttrycker primärkänslor. Vad anses vara normalt och vad är tillåtet att visa utåt?

Våra känslor har ett syfte; de är till för att tala om för oss hur vi ska agera i olika situationer. Att agera utifrån en sekundärkänsla är oftast inte konstruktivt, eftersom du då agerar på ett sätt som inte är svar på den situation du faktiskt befinner dig i. Om du blir rädd vid ridningen, men istället känner ilska och reagerar utifrån det genom att bestraffa hästen – löser det då problemet eller förvärrar det situationen? För att lösa problemet behöver man istället känna efter och hitta primärkänslan, för att kunna bemöta den på rätt sätt.

 

Okej, då kanske vi kan konstatera att det faktiskt kan finnas lägen där du är lite rädd? Ofta uppstår situationerna som skapar rädsla när man ger sig på något som är för svårt och som man egentligen är osäker på om man kommer klara av. Det är inget fel i sig med att vara osäker eller rädd, det är många gånger helt rimligt! Men man måste vara snäll mot sig själv och inte tvinga sig att göra saker man egentligen inte vill innan man är redo. Visst behövs det utmaningar för att jobba framåt, men man måste hitta rätt nivå. Det finns så mycket idéer om att man ska ta igenom saker och klara allt, men om det leder till osäkerhet och konflikter så är det liksom inte kul längre. Och man blir väl inte mindre rädd för det? Det skapar snarare mer spänningar, hos både ryttare och häst.

Att helt bli av med en rädsla kan kräva en del jobb, men du kan redan nu börja tänka på att skapa förutsättningar för att lyckas. Tänk till och förebygg onödiga konflikter. Om du vet att du har en häst som för dagen är jättesprallig – låt den bralla av sig ensam i paddocken innan du sitter upp. Den kanske har massa överskottsenergi eller låsningar som den behöver få göra sig av med? Låt den! Om du vet att hästen alltid turbospringer på hemvägen så att du blir rädd och får lov att slita den i munnen – trava då inte hemåt, utan skritta eller led hästen. Träna på traven i början av turen istället.

Känn efter och sortera bland dina känslor. Öva på att ta djupa andetag och att tänka på söta valpar eller något annat som skapar en god känsla i din kropp och får dig att småle lite. Och du; man får ha handtag i sadeln, skyddsväst, ledare och annat som av vissa kan tyckas barnsligt – om det gör att man blir lite mer avslappnad. Om du känner dig otrygg när du rider ut, eller när ni ska rida förbi vissa ställen – rid då istället i paddocken eller där du känner dig trygg och ta en hand-promenad ute där det är läskigt tills ni båda känner er trygga där. Träna er på att vara lugna och avslappnade i läskiga (men kontrollerade) situationer, tills det känns tryggt igen, sen kan ni ge er ut i skarpt läge igen när ni är redo. Om rädslan istället bottnar i tankar om vad andra ska tycka – fråga dig själv för vems skull du egentligen rider?

Att vara medveten om, och erkänna, dina rädslor gör dig inte till en sämre ryttare. Tvärtom är det en styrka som gör att du kan vara en bra ledare – om du respekterar dina känslor och är schysst mot dig själv och din häst. Visst, man kan absolut ägna en lektion åt att öva på de svårigheter jag tog upp i början Men om jag säger att allt detta kommer att förbättras av att vi jobbar med den bakomliggande rädslan, är inte det då en mer effektiv lösning? 😉

Är du uppmärksam och modig nog att erkänna din rädsla? Eller har du svårt att förstå vad det är du känner och varför du eller hästen agerar så som ni gör? I båda fallen är du varmt välkommen att kontakta mig!

Jag finns på Facebook
Du kan även nå mig via e-post: therese.winqvist@hotmail.com

Please follow and like us: