Om att ge sig hän och lita på omgivning

Jag tänker på tok för mycket, jag vet. Ibland kan det ta både veckor, månader och år innan tankarna får en röd tråd. Jag brukar undvika att skriva om den innan jag hittat den röda tråden för annars blir det jag skriver ännu mer obegripligt än vanligt 😉 Jag var på Gröna Lund och åkte karusell med barnen för ett par dagar sen. Tog tåget till den stora staden och jag lär behöva minst en veckas terapi efter att ha åkt både metro och spårvagn. Vet ni att Stockholmare springer i rulltrappor? Det finns tydligen en fil för icke Stockholmare, typ såna som jag som ser rulltrappor som en skön andhämtningspaus , och en fil för Stockholmare som uppenbarligen inte ser på rulltrappor på samma sätt som jag. Om man står i fel fil så låter de typ som min terrier när man försöker sno ett ben ifrån honom ;-).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Iallafall, Gröna Lund var målet för vår resa. Det var ganska länge sedan jag åkte karusell och inte ont anande hoppade jag in med lyckliga ungar i den första vi stötte på. Jetline hette den. Jag bjuder med er på en åktur den för att ni ska förstå vad den här inte ont anande stackaren utsatte sig för 😉 Inte min film, hittade den på youtube.

” Du dras upp 26,5 meter och susar sedan ner, in i en tunnel och över blå tåget innan man vänder nästan ute över vattnet tillbaka in i berg- och dalbanans hjärta. Du bromsas ner en gnutta där du kan pusta ut lite och sedan utsätts du för 4,5 g-krafter i en tvär uppåtvändning efter en mycket brant backe. Efter flera kurvor och spiraler kommer du in i en varmluftstunnel och sedan är det klart. ” (Wikipedia)

Vad Wikipedia glömde nämna är 90 kilometer i timmen , OMG liksom. Nåväl, Enjoy the ride!!!

Nåväl, till saken hör att jag har en kropp full med värk vilket innebär att jag vintertid typ inte kan träna någonting mer än mjuk Yoga, Chigong och Tai Chi liknande saker. På sommaren så blir min kropp typ smärtfri (allt är relativt) och då kompenserar jag vinterns missade träning. Detta året har jag fastnat för cykling och det har blivit 10-15 mil i veckan sista tiden. Det är så skönt att vara rörlig så jag gör nog mer än jag borde vilket resulterar i att jag har kronisk träningsvärk men det är en annan smärta än värksmärta så jag nästan njuter av träningsvärken. Jag råkade dock lyfte fel för nån vecka sen och fick ett ryggskott vilket var åratal sedan. Så, jag och mitt ryggskott hoppade inte ont anande in i den här karusellen.

Jag tog ett stadig tag i ett handtag framför mig och kände mig rätt kaxig när karusellen sakta tuffade upp till högsta punkten. När jag inser att det sen stupar typ rakt ner därefter och jag anar att den inte kommer att tuffa sakta nerför så känner jag paniken komma. I mitt huvud räknar jag ut allt som kan gå fel, dödsångest de luxe. Jag var så spänd att min rumpa inte nuddade stolen utan mina fötter spjärnade mig uppåt mot en stång som skulle hålla en nere. Jag skrek, jag kände att jag verkligen inte ville mer.

Tror ni att karuselljäveln lyssnade? Nope, den sket fullständigt i mig. Efter det snabba stupet så kommer en tvär sväng. I mitt spända läge så kastades jag ut mot ena sidan och KNAK säger det i min rygg och en blixt av smärta strömmar genom mig. Jag landar med en duns på rumpan och är helt slut. Det är dock inte slut med karusellfärden så jag tänker bara att om jag blundar så behöver jag inte oroa mig för vad som komma ska. Blunda och slappna av, blunda och slappna av, och håll HÅRT i handtaget. Ibland tjuvkikar vi och tankar som ”om den här karusellen går sönder så dör jag” far genom mitt huvud. Om Karusellen vore en häst så hade den skenat all världens väg om jag spänt mig så här när jag satt på den.

Jag är dock helt maktlös, ont som fan har jag men jag fortsätter mitt fokus, slappna av och lita på att Gröna Lund inte vill ha en skandal, de har säkert kontrollerat maskinen noga. Och..Då blev det helt plötsligt inte läskigt längre. Faktum är att det var väldigt skönt att ge sig hän och lita på att saker skulle lösa sig. Det var rentav behagligt.

När vi väl stannade var jag besviken över att färden var slut. Det var ju så roligt! Och det bästa av allt. Knaket i ryggen var kiropraktiskt så min smärta försvann och jag blev mycket mindre stel än jag var innan. Fantastiskt.

Jag praktiserade liknande tankar på alla karuseller. Enda gången jag inte lyckades slappna av var i en inte alls fartfylld karusell, Kättingflygaren. Jag var spändare när jag hoppade av den än när jag hoppade på den. Kan ni gissa varför?

Känsla av att ha ingenting under fötterna gjorde mig panikslagen. Ruskigt obehagligt. Jag kan faktiskt koppla den känslan till att rida barbacka. Jag skrittar gärna utan sadel men trav och galopp var det många år sedan jag var road av att göra. Jag har trott att det beror på dålig balans, men jag har väldigt bra balans så det är ologiskt. Jag inser nu att det beror på att jag personligen behöver känna fast mark under fötterna.

Det här får mig att tänka på ridrädda människor. När man är rädd och spänd så går livräddningsreflexen in, det är den som vill sätta dig i fosterställning , vilket när man rider innebär att man lutar sig framåt och drar upp knäna. Det är denna reflex som gör att du tappar stigbyglarna, särskilt i nedsutten trav. Så jag tänker att om alla funkar som jag (vilket inte alls är säkert dock) så gör först reflexen dig räddare och spändare då följden blir ingen kontakt med marken (stigbygeln). Det blir en ond cirkel, svår att bryta.

Sen drog jag paralleller med att åka karusell och att inte våga slappna av. Då blir det ännu lättare att ramla av. Många rädda ryttare försöker kontrollera omgivningen, i sitt huvud förvandlar de allt de ser till potentiella hästskrämmarsaker. En vanlig brevlåda blir en brontosarius, en liten plastpåse blir en eldblåsande drake etc. Man försöker göra paddocken helt befriad från störande objekt och blir lite sur/arg/frustrerad/upprörd när saker rör sig eller befinner sig där saker inte ska vara. Man försöker kontrollera omgivningen istället för sig själv. Det känns fullkomligt logiskt att göra så när man är i situationen men sett utifrån så finns det ingen logik i att göra så. Rädsla är inte logisk.

Så, slutsatsen av allt det här dravlet är att om du är rädd när du rider och därför försöker kontrollera omgivningen istället för dig själv , vad händer om du gör som jag när jag åkte karusell? Blunda, åk med, slappna av och våga känna tillit. Se till att dina fötter bärs av stigbyglarna hela tiden. När de inte gör det så har du hänget dig åt rädslan och känner ingen tillit. Ta då ett djupt andetag, andas in och sen ut, långsamt, hitta stigbygelkontakten, den stabila plattformen som bär dig tryggt. Lita på omgivningen, försök inte påverka den utan lägg fokuset på att slappna av, känna tillit, allt löser sig.

Man skulle även kunna säga att du ska bete dig som en Skåning i en rulltrappa, inte som en Stockholmare 😉

”Andas ut, hitta fotfästet, känn tillit, slappna av, andas”

Please follow and like us:

Hur man vänjer en häst vid en ny miljö

Jag är en tant med skröplig rygg som absolut inte vill ramla av. Alltså lägger jag stor möda på att få en absolut stencool häst. Ni ska få ta del av när vi vänjer in Påni till nya miljön dit vi flyttade för några dagar sedan. Här tog vi en promenad i skogen.

 

Please follow and like us:

Varför kan inte alla rida Tr dressyr?

Läs först det här inlägget; Vilket bett ska jag pröva?

Egentligen VET alla detta innerst inne, det är bara så svårt att sluta dra i det där bettet. Varför är det så tror ni? Det finns massor av anledningar till att man ändå drar i bettet.

*Det står ju i Tr att man ska rida så

*Min tränare säger att jag ska rida så.

*Det är pinsamt att rida om inte hästen går på tygeln.

*Hästen springer för fort

*Hästen är sned

*Hästen går inte dit jag vill

*Hästen går ur formen

*Jag måste ha en ram

*Hästen bockar

*Jag kan inte kontrollera min häst

*Jag är rädd




Den sista punkten är viktig. Rädsla. Nästan alla ryttare är rädda. Alla visar dock inte rädsla utan de visar aggression istället. Med hjälp av aggressionen (slita, dra, sparka, skrika) hindrar man hästen för att göra saker som gör att man blir rädd. Det sista kan jag köpa. Man kan inte bara sluta vara rädd. Det är naturligt att vara rädd. För helt ärligt, hästar är stora och oberäkneliga. Hittade en sån bra film på olika saker som kan hända.

Idag räknas det som en svaghet att erkänna att man är rädd. Ingen vettig ryttare skulle erkänna att den är rädd. Det tar ofta ett bra tag innan elever i förtroende, mellan fyra ögon erkänner att de är rädda för sin häst. Och då snackar vi om ryttare som tävlar framgångsrikt och har ridit i 20 år eller så. ALLA är rädda mer eller mindre, det är helt normalt. Kallas överlevnadsinstinkt. Det är SUNT att vara rädd. Det är en livräddningsreflex som träder in och sliter hästen i munnen när den hoppar till. Reflexer ligger utom vår kontroll. Vi kan inte hjälpa att vi gör så.

Men i alla andra fall, när man drar hästen i munnen för att lyda TR eller tränare för att få form, få rakriktning, behålla tempot etc så är det ingen reflex. Det finns ingen grund att man gör det. Eller rättare sagt, de flesta är så itutade att det är så man rider så de har ju ”bevis/bekräftelse” på att det är rätt och riktigt.

Men finns det inget annat sätt att åstadkomma allt det här? Jo såklart att det finns. Det är bara otroligt mycket jobbigare och tar så otroligt mycket längre tid. De flesta ryttare måste rida sönder minst en häst innan de är redo att ge de här andra sätten en chans.

Hur gör man då istället? Det är här det blir så där jobbigt. Man måste se till att åtgärda hästens SIS (skit i sadeln).

Det första man måste göra är att se till att placera ryttaren mitt i sadeln, dvs mitt över sin häst. Alla ryttare sitter nämligen alltid lite förskjutet i sadeln och lägger mer vikt på ett av sina sittben.

Du kan enkelt testa om du är sned på detta vis. Ställ dig framför en hård stol. Håll händerna som om du håller i ett par tyglar.

Utan att titta ner, försök att sätta dig absolut rakt ner på stolen med lika mycket vikt på bägge sittbenen. När du tror du sitter rakt så kolla ner på dina knän. Är de lika långt fram eller har du roterat ditt bäcken så att ett knä befinner sig längre fram än det andra? Vad gör dina händer?

Res dig sen upp lite. Sätt dig ner, res dig upp (rid lätt). Notera hur ett av dina sittben alltid när stolen först. Bli medveten om dina fötter, läger du mest vikt på en av fötterna? Kan du behålla fötterna parallella när du ”rider lätt”? Vad gör händerna när du rider lätt? Befinner de sig på samma höjd och med samma avstånd från varandra?

Om du har möjlighet att göra den här övningen framför en spegel så kolla även på dina axlar. Befinner de sig alltid på samma höjd?

Om du är en helt normal människa så har du nu insett att du är sned. Du är sned när du befinner dig på en stillaståede stol. Hur tror du att denna snedhet förändras när du befinner dig på ett rörligt föremål som dels rör sig framåt och dels skumpar?

Du är alltså sned så här, Det sned strecket föreställer ryttarens bäcken. Den äggformade grejen är hästen sett från ovan.

roterat bäcken

Och så här. Den runda figuren är hästens bål i genomskärning. De raka linjerna är en ryttares ben, bäcken och del av ryggraden.snett bäcken

 

 

I mer anatomiska bilder så är du sned så här.

baeckenrotation_skelett  snett bäcken

 

Dessa snedheter fortplantar sig i hela din kropp. Du ser ut så här, vissa mer, vissa mindre.

ryggproblem

Så om du nu rannsakar dig själv. Vad  tror du händer med hästen när du sitter så här? Hur tror du han uppfattar din ”ram”? Hur skulle ett bett hjälpa din ram att bli bättre?

 

 

Please follow and like us:

Ögonen bor i röven

Ögon… Kan se ut så här. Vackra, djupa. Det sägs att ögonen är själens spegel.

logisk-ridning-mjuka-ogon-vid-ridning

Det är det vi ser alltså är det så. Punkt.

Dock är ju saker alltid väldigt mycket mer än vi ser. Ögonen bor i två hål i vår skalle. Den bilden är inte lika vacker för gemena man. Lite info om vad som ingår i en ögonhåla.

titta-dit-du-ska-logisk-ridning

Ser ni att ögonen styrs av muskler? Ögon kan snurra i vår skalle. Hit och dit och upp och ner.




Jag har i många år tränat något som heter FeldenkraisFeldenkrais är den absolut och totalt utan jämförelse bästa ryttarträningen som finns att uppnå. Jag använder väldigt mycket Feldenkrais övningar både när jag jobbar med ryttare men också när jag behandlar hästar.

Jag tränade detta för att lära mig rida bättre. Som en liten bieffekt så fick jag en syn som gör att jag om jag går till optikern kan se även de minsta bokstäverna utan något som helst problem. Innan jag började med Feldenkrais så såg jag ganska dåligt. Det tog ett tag innan jag kopplade ihop min förbättrade syn med min ryttarträning. Jag tränade liksom rumpan, inte ögonen.

Forskade lite i det och förstod helt plötsligt sambandet. Ögat styrs ju av muskler som ni kan se i bilden ovan. Dessa muskler slutar ju dock inte i skallen som på bilden. Där dessa musklerna slutar tar andra vid.

nackmuskler-logisk-ridning

Där ”de andra” musklerna tar vid så tar ytterligare några andra över.

ryggmuskler-ryttare

En muskel jobbar ju aldrig ensam. Muskelarbete är som ett pärlband. Som dominobrickor. Om en muskel spänns så får det följder i hela kroppen, från din tåspets upp till ditt öga, från ett finger till det andra fingret, från topp till tå.

Jag jobbar med att skola ryttare, så som jag själv en gång skolat mig och fortfarande skolar mig. Har man en gång börjat skola sig så kan man aldrig sluta, det blir som ett gift, man vill alltid utveckla sig lite mer och lite till och ännu mer. Man kan säga att vägen har blivit roligare än målet.  För vad är målet egentligen?

Innan så var målet ganska klart. Typ att man skulle få ordning på gångarterna på en Islandshäst så att man kunde tävla, att man skulle få ordning på en travares rörelsestörning så att den kunde tävla och vinna lopp, eller att förbättra galoppombytena på en PRE till att ske i varje istället för i vartannat.

Men nånstans där så slutade hästarna att vara målet. Man insåg att så fort man nått ett mål så var det roliga slut. Jag gillar att ha mål så jag började göra nya mål, omedvetna mål. Man hoppade upp på en häst och insåg att höger bak inte gick att peta in i ”hålet” det borde vara i och därför så blev galoppombytet assvårt åt ena hållet. Man släppte fokuset från galoppombytet till att få fatt i det där bakbenet. Medan man kämpade med bakbenet så kom man på att ens ena sittben var olydigt på den sidan så då satta man allt fokus på det där sittbenet. Medan man satt där och bara hade sittben i huvudet så kom man på att en axel inte alls gjorde som den skulle och att man konstant satt och glodde åt vänster av någon konstig anledning.




Vid närmare eftertanke så var ju hela ens kropp alldeles bråkig och olydig så man hoppade av hästen och gick hem och på vägen hem så körde man förbi stranden (jag bodde i Spanien vid denna tidpunkt) och det var så vackert så man stannade till och köpte sig en kopp kaffe på ett fik och så satt man där och tittade på stranden, lyssnade på vågorna som rullade och fyllde öronen med skön musik. Man blickade mot horisonten och som alltid när jag gör det så hör jag inom mig en klok kvinnas ord:

”Allting i naturen är böjt och krokigt utom horisonten för den är rak.”

Inser att horisonten inte är rak… Har min kloka kvinna fel? Eller är det jag som är snedögd? Eller vänta nu lite… Jag sitter ju som en jäkla ostbåge. Mitt ena sittben är inte ens i närheten av stolen. Hm.. Samma sittben som jag nyss bråkade med i sadeln…..

Hm..Kan det vara så att JAG, som jobbat så otroligt mycket med mitt ryttarjag inte ens kan sitta på en stol… Rättar till mig och voila. Horisonten blev rak. Mentalt gör jag ett par galoppombyte i stolen. Funkar perfekt. Får en illusion och kör tillbaka till stallet. Sadlar en något konfunderad häst igen, sitter upp och gör några perfekta galoppombyte.

Hoppar av. Åker hem. Sätter mig på balkongen. I en stol. På båda sittbenen. Tittar på en rak horisont. Känner mig ganska nöjd. Med min resa. Vad målet är? Ingen aning, det har jag glömt 😉

Vill du göra samma resa som jag gjort?

Du kanske även vill läsa Titta dit du ska

Kimberly, en av de logiska tränarna har skrivit ett läsvärt inlägg i detta ämne.




Please follow and like us:

Känner du dig osäker på hästryggen?

Många säger att man ska lösa problemen från marken först. Det håller jag med om. Men de flesta hästproblem beror ju på ryttarens okompetens. Så om du skulle lyckas lösa problemen från marken och sen hoppa upp på din häst så kommer problemen att komma tillbaka. Och sen vet jag inte riktigt vilka problem man ska lösa?

Vad beror problemen på? Vilka är problemen? En sak jag vet är att små problem så småningom blir stora problem och jag vet att man oftast inte tar tag i problemen innan det blir stora problem. Stora problem yttrar sig som att hästen behöver starkare bett bara för att man ska kunna känna sig säker, eller så vill hästen inte lämna gårdsplanen, eller så är hästen löjligt rädd för t.ex ett paddockhörn, eller brevlådan utanför stallet som stått där de sista åren, dvs helt ologiska rädslor.

Man kan inte träna en häst som är rädd. Ingen inlärning går in i en rädd hjärna. Det gäller för både människor och hästar. En rädd häst skapar lätt en rädd ryttare vilket ger två rädda varelser. Jag läser ibland på ett forum för ridrädda. Jag häpnar lite. Man verkar tro att man måste galoppera. Man tvingar sig att galoppera på en häst man inte litar på. Som om det skulle göra ryttaren mindre rädd och hästen mindre spänd. Det är liksom ologiskt. Det lär ju bara förstärka rädslan och därmed spänningen. Det finns inte mycket som hästar tycker är så obehagligt som att bära på en spänd ryttare. En låst spänd ryttare skapar en låst spänd häst. Det blir liksom inte trevligt att röra sig för varken häst eller ryttare.

Idag verkar det vara lite skamligt att erkänna att man är rädd för att rida. Är man rädd så blir man antingen handlingsförlamad eller så blir man aggressiv. Ingetdera är bra.




Egentligen är man inte rädd för att rida. Man är rädd för att ramla av eller för att inte få stopp. Att hästen bockar, kastar sig åt sidan eller sticker iväg. Man är rädd för saker som man tror kommer att hända. Då lever man inte här och nu. Om man inte är här och nu när man rider så är det väldigt svårt att rida. Ridning innebär ju att man ska påverka ett halvt ton häst att vara här och nu.

Att vara här och nu är nyckeln till bra ridning, till säker ridning, till trevlig ridning.

Jag skulle vilja säga till dig som är ridrädd att Du, det är okey att du är rädd. Det är okey att du bara skrittar och det är okey att du hoppar av hästen så fort du känner dig osäker.

Jag har märkt att ridrädda har stor behållning av mina kurser. Vi söker inte efter modet att våga göra det alla andra gör. Vi lär oss helt enkelt bli extremt medvetna om vad hästen gör. Vi bygger upp ett fokus på hästen vi har under oss. Lär oss känna olika saker, lär oss korrigera olika saker. Man har helt enkelt inte tid att vara rädd.

Mina ridkurser är unika på det viset att de baseras på skritt. De första tre månaderna så skrittar du bara i lektionerna. Dock finns det inget som säger att du inte får trava på fritiden såklart, men lektionerna i Grundkursen är helt i skritt, dvs du kan gå den fast du är ridrädd, du behöver inte tvinga dig till saker du är rädd för. På tre månader så kommer du att utveckla en imponerande sadelfasthet. Nedan kan du läsa lite om vad andra elever säger om kurserna på temat ridrädsla.

Kurser för dig som är ridrädd

Logisk Ridning är terapi för dig som är ridrädd

Vad kan logisk Ridning ge mig?

 

Kurserna startar första fredagen varje månad. Grundkursen är  perfekt för dig som har en konvalescent som behöver skrittas mycket. Horsemanshipkurserna och handkurserna är för dig som föredrar att befinna dig på marken  bredvid din häst.

Grundkurs Ridning, tre månaders studier 2000 kr, inkluderar 2 filmrådgivningar

Fascia kurs, tre månaders studier 2000 kr. Vår mest kompletta kurs som innehåller träning för ryttaren på marken, mjukgörande hästträning från marken samt ridövningar. Kursen är öppen för alla.

Arbete vid hand 1,2,3,4, 5 och 6, fyra veckors studier 800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Logisk Horsemanship 1,2,3,och 4, fyra veckors studier   800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Lär dig se 1 ,  fyra veckors studier 800 kr 

Håll hästen frisk 1, fyra veckors studier  800 kr 

Du anmäler dig genom att skicka ett mail till blog@lindah.se . Glöm inte att uppge namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till.




Please follow and like us: