Logisk Horsemanship

Idag verkar det finnas olika läger. Antingen så håller man på med NH, eller så är man dressyrryttare eller så är man travmänniska, eller så är man…. Tja ni förstår.

I mina ögon så är man dock en hästmänniska. Att vara en hästmänniska innebär att man har en extremt stor förståelse för hästens kropp, själ och hälsa. Om man inte har denna förståelse så spelar det ingen roll hur bra man rider eller hur fort ens travhäst springer. Man kommer aldrig att nå toppen utan att ha alla delarna.

Trygghet är det absolut viktigaste ordet vad gäller hästar. I en lyckad relation så är bägge parterna trygga med varandra. De söker sig till varandra för att söka trygghet, ”frågar” varandra om det är ok. Inte förrän denna trygghet finns så kan man utveckla relationen, dvs skola en häst.




I en misslyckad relation så ägnar sig bägge parterna åt att leta faror. Den ena är mer otrygg än den andra. Ingen gemenskap eller tillit finns. Då är det helt omöjligt att skola en häst.

En horsewoman/horseman tänker alltid ett steg längre. Om hästen har tex magproblem så springer man inte och köper en burk magmedicin det första man gör utan man tittar igenom hela hästens liv, kollar var den inte känner sig trygg.

Fodret? Klarar den av att äta hösilage eller borde man testa att ge den hö istället? Klarar den av att äta konstgjorda, kokta fodermedel (pellets eller musli) eller hade den mått bättre på rena råa livsmedel?

Är den lugn i stallet eller är den missnöjd där? Man ställer sig frågan om den här hästen hade mått bättre i en lösdrift?

Om hästen redan går i en lösdrift så ställer man sig frågan om den trivs i en lösdrift? Kan den koppla av där? Är flocksammansättningen bra?

Träningen då? Känner sig hästen lugn och tillfreds med träningen? Är den stolt när den går till ”jobbet”, stolt under tiden den befinner sig på jobbet och stolt när den går därifrån?

Relationen mellan hästen och människan? Är den god eller är det dagligen konflikter?




Precis allting spelar roll, alla delar måste vara perfekta för att hästen ska må bra och prestera på topp.

Mitt syfte är att skapa hästmänniskor. Som har koll på allt som rör hästen.Lära människor nya saker, få dem att tänka själv och dra egna Logiska synpunkter. Som lärare så kan jag aldrig presentera EN sanning, jag kan däremot öppna upp för nya tankar. Det svåra är att det finns inte en sanning, det finns flera och de skiljer sig mellan varje enskilt ekipage.

Det största problemet i relation häst människa tror jag beror på att vi har alldeles för höga tankar om en hästs mentala kapacitet och därmed ställer vi alldeles för höga krav på honom.

En häst fungerar bäst om man bemöter honom som att han är ett 6 årigt barn med grava koncentrationsproblem och taskig kroppsuppfattning. Då slipper man otroligt mycket konflikter.

Jag tänker faktiskt bjuda på en del av en lektion ur Horsemanshipkursen:

”En häst är ett stäppdjur. Det innebär att hästen är gjord för att ta sig fram över stora grässlätter. Där behöver man sällan gå på ett exakt spår. Där kan man vingla omkring lite som det behagar. En häst är byggd som en banan. Typ så här.(trekanterna vid stjälken är hästens öron, de tre strecken i andra änden är dess svans)

65030-banan_st
För den här hästen är det lätt att gå dit stjälken pekar. Om han äter gräs i godan ro så kommer hans betesbana att vara i stjälkens riktning. Om han måste gå åt motsatt håll så kommer han inte att ändra på stjälkens riktning utan då går han dit de ska men behåller stjälken åt andra hållet.
Vi människor har enligt hästar en irriterande ovana och det är att de inte får gå så här. Vi ska ha dem att gå på en massa olika håll och sätt och så försöker vi dessutom ändra på stjälkens riktning utan någon som helst anledning. Detta är enligt hästen TOTALT onödigt och dessutom väldigt ologiskt. De frågar oss varför och som svar får de en tillrättavisning. Då kommer hästen kanske att försöka lyda oss men det är jobbigt och vi kommer alltid att befinna oss i vägen för hästens bogar vilket innebär att hästen kommer att knocka oss med dessa igen och igen och igen.
Hästar är som sagt var stäppdjur. Där är det okey att vara en banan från det att man föds till dess att den dör.
Många människor lägger en otrolig tid på att boxa på dessa bogar. Vissa hästar tycker att det är en ganska rolig lek. Hästar lär sig snabbt att man inte bara kan boxas med bogarna när vi ska hålla på och dra ut den här bananen. Man kan även boxas med huvudet. Då backar vi människor så fint och så blir vi så frustrerade och lättflyttade eftersom vi blir stela som pinnar och därmed tappar all kontakt med marken. Detta bogboxande kan fortgå i hela hästens liv. Hästar fattar aldrig riktigt varför men de bryr sig inte så mycket. Det är lite upplyftande med dessa boxningmatcher i goda vänners lag och sen vinner ju hästen rang hela tiden. Det kunde inte varit bättre enligt hästens synvinkel.




Hästar är nämligen skapade så att den som flyttar flest fötter förlorar. Kolla in alfa stoet. Hennes framben är ofta fastklistrade i marken och det är brett mellan dem. Hon är INTE flyttbar. Hon lägger ett öra bakåt och får de andra hästarna att flyttar sig en massa steg. Hon rör sig noll steg och den andra hästen flyttar sig 5 steg per öronvift från alfan. Alfan plockar maktpoäng utan att ha flyttat en enda hov och utan att ha begått en enda våldsam handling.
Ni måste bli som hon, alfan. Ni ska INTE vara flyttbara. Ni ska vara som en permanent installation.

Eftersom ni förmodligen redan kommit i kontakt med dessa bogar och kastande hästhuvud så vore det direkt korkat att börja försöka flytta på dessa bogar. Det är symptomlösning. Vi måste vara lite smartare än så. I matchen hästens bogar-er står det förmodligen 7659-0 till er (o)favör ;-).

En sak som jag märkt är att de flesta människor vet inte hur hästen uppfattar sig själv. Vi tror att så som vi ser hästen, så ser han också sig själv. Det är inte alls så. Om ni frågar hästen så ser han ut så här.
hqdefault

Han har ett huvud och så har han två ben och sen där bak sitter det en manick som är bra på att viffta bort flugor. Thats it.
Kan ni förstå att en varelse som har en lååång hals som tillsammans med huvudet väger ca 100 kg och som enbart har vetskap om att han har två ben är en ganska obalanserad varelse? Detta funkar hur bra som helst på en stäpp dit hästen kan vingla omkring precis hur som helst men i samma stund som vi ska ha hästen att gå på ett exakt spår, eller gå in i en transport så kommer hästen helt förståeligt att drabbas av PANIK. Han kommer att känna det som att han går mot ett sånt här stup. Han kommer att ta upp sitt huvud, han kommer att få små ögon och han kommer att bli stel i sina ben. Om man är stel i sina ben så blir man väldigt obalanserad. Det är som att gå på styltor typ.

stup
Så, vi ska INTE försöka ge oss in i en boxningsmatch med hästens främre partier(bogar och hals). Det kräver alldeles för mycket våld och det ger inte sådär speciellt mycket mer än en häst som tappar allt förtroende för oss människor.

Vi ska istället berätta för hästen att han faktiskt har fyra ben och en lång kropp bakom det han känner till. Vi ska utöka hans kroppsmedvetenhet. Öka hans kroppsliga IQ.”

Ja, lite så här resonerar jag om Horsemanship. Jag har förstått att det skiljer sig ganska mycket från hur många andra ser på Horsemanship. Men vi måste förstå att Horsemanship inte är en motsättning mot att vara dressyrryttare eller travmänniska eller islandsryttare eller hoppryttare. Det är snarare en förutsättning för en god relation med hästen.

Här nedan följer lite rapporter från första omgångens Logiska Horsemansshipkurs

”Har en häst som är väldigt hög i rang, arg och sur mot andra hästar och gärna går över mig. Svårast har varit att skapa egna bubblan och lösa svåra situationer utan att bli frustrerad och återgå till gamla vanor. Vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar. Nuförtiden går hon undan då jag kommer in i boxen och då jag hämtar in henne från hagen står hon en bit bort och väntar istället för att tränga sig vid porten. Arbetet vid hand har blivit lättare och där är hon väldigt avslappnad och lugn. Nu får jag även rykta på alla ställen på kroppen. Fick i förrgår en gäspning då vi kom ner till ridhuset efter ordentlig ryktning”

”För mej har den här utbildningar varit mycket användbar. Jag har ett sto som är dramatisk i sitt sätt att uttrycka sig, men klok och trygg i sig själv. Hon är dominant och vill gärna diskutera hur saker och ting ska göras. Det är svårt det där – komplext att ha en häst som både är trygg, men dominant och otroligt energisk. Hon har ett livligt intellekt och lär sig snabbt. Denna kursen har lärt mig hur jag måste förhålla mej till henne för att hon inte ska dominera tillsammans med mej. Det är inte lätt, men väldigt effektivt. Hon är så klok så hon lär sig snabbt men provar varje dag om det gäller ”idag oxå”. Hon lär mej mycket om mej själv !!!!”

Jag kan inte praktisera alla sakerna på alla hästarna – jag måste välja var och på vem och i vilket läge jag applicerar dem. Att be stoet backa med bubblan på ett dominant sätt är ett säkert sätt att be om en kospark så att säga (Stoet ber man snällt och ödmjukt så flyttar hon sig värdigt)….

Vallacken går det utmärkt med, där ska man bara akta sig för att prata för bryskt med hans rumpa istället, när han insåg att jag hittat min bubbla så slutade han låtsas att jag inte hade någon.

Lillstoet är knepig, hon förstår nog det mesta, men hon låtsas ständigt ha ludd i båda öronen typ, och då måste man träda varligt fram – att forcera och ta till ”större bokstäver” för att förstärka det jag säger blir HELT fel och hon surar ihop och blir arg och så tar det flera dagar att återställa kommunikationen. Om man sätter in för mycket information på en gång måste hon få sova på saken i typ två-tre dagar innan hon är ok att kommunicera med, det går inte att påskynda det för då blir hon bara arg och ovillig.

Ponnyfarbrorn, han är inlärt bufflig men det reder upp sig. Han ignorerar alla försök att kontakta hans bakdel – det är jobbigt…. Jag är lite här i mitt hörn säger han… men han har också insett att det är enklare att lyssna på den jobbiga tanten direkt än att hitta på dumheter, för då får man jobba ännu längre…

Gammelshettisen är typ obildbar… han är trött och gammal och vill bara stå under sitt träd och filosofera. Han är gärna kommunikativ och social, och han kan allt redan man måste bara motivera honom att följa med och göra det. Om man lyckas väcka honom ur filosofierna så är han en himla rolig ponny, glad och trevlig  Däremot är hans rumpa okänslig och bubblor finns inte hos människor i hans värld – i alla fall inte när det handlar om att man ska flytta sig åt sidan, han har VERKLIGEN slagit rot i SIN bubbla så att säga”

”Kursen var bra, första lektionen fångade mitt intresse och de övriga lektionerna var innehållsrika och nyttiga. En bra grund att stå på. Det jag kan känna är att lektionerna inte riktigt satt i ett sammanhang tillsammans så att säga – varje lektion var bra men de var inom så olika områden att jag inte upplevde kopplingen mellan lektionerna så att säga. Jag förstår också varför – om man måste välja fyra saker att förmedla ur en väldig samling kunskap så blir det fyra bra saker, men det är inte säkert att de kopplar ihop utan att man tar med åtta andra saker – vilket inte ryms med. Jag ser det som tre olika områden vi nosat på
– flockbeteende/dynamik/naturliga roller,
– vårt eget sinne och att kontrollera det för att skapa förutsättningar att umgås med häst, och
– att hantera hästen/hästens kroppsmedvetenhet/lära hästen använda sin kropp/få hästen att sluta köra med oss.

Jag har gjort många bra kopplingar och många små ljus har gått upp i mig när jag läst lektionerna, ibland har jag också känt känslan av att få bekräftat något som jag upplevt eller känt på mig, men inte kunnat sätta ord på eller konkretisera.

Jag tänker att den här kursen, och helst ett par fortsättningar är en förutsättning för att man ska kunna skola unhghästar. Lindah talade i ett tidigare skede om en fortsättningskurs efter genomgådda grundkurser i ridning som avsågs handla om inridning av unghästar/omskolning av felinridna hästar – den här kursen borde utgöra ett av grundkraven för att få påbörja en sån utbildning (om den någonsin blir av).

Kursen ger också bra avstamp att gå vidare, efter detta är tex mental coaching inte så himla dumt. Den här kursen ger liksom en bra öppning till det logiska över huvud taget.

Vad skulle jag vilja lära mig mera då? (Förutom typ ”Allt”) Jo, jag skulle vilja lära mig att kommunicera mera med hästen, hitta kontakten så att säga – ställa in rätt kanal  Och förstås träna mig i att interagera med häst och hästar så att jag kan fungera i en flock. Vi lärde oss hur flocken fungerar lite förenklat, men också att inte ännu gå in i en grupp och påverka – det vill jag lära mig. För det inbillar jag mig att man först måste se sambanden för att sedan lära sig hur man påverkar sambanden för att slutligen uppnå önskat resultat.”

”Det här med att ha två heeeelt olika individer till hästar är en utmaning vad gäller energier och bubblor. Speciellt i hagen. Det känns som jag skiftar hej vilt då med stark bubbla, stadig position till den dominanta islandshästen och lugn energi, nästan öppen bubbla och en känsla av att jag suger hästen till mig med shettisen som haft svårt att slappna av med människor och ogärna vill umgås om man har fel energier. Det känns iallafall som jag blir bättre och bättre på att styra och skifta känslor/energier/kroppsspråk.”

”Min häst har en gång fått benämningen ”en försiktig general” och efter att gått den här kursen så inser jag att det faktiskt stämmer. Hon är ett sto med benen stadigt placerade i fyra hörn, men hon är en väldigt artig och självständig häst . Inte alls påflugen och närgången som de andra hästarna i stallet. Hon kan göra försök att flytta runt mig, men lär sig snabbt när det inte funkar. Hon har en väldigt stor integritet, vilket gör det lite svårt att få till samarbete, men när vi väl lyckas så blir det oftast bra ? Den här kursen har verkligen varit en ögonöpppnare för mig när det gäller att se vad jag har och hur långt vi faktiskt kommit sedan vi köpte henne för drygt två år sedan! Så nu ser jag fram emot vår fortsatta utveckling tillsammans ? Tack för alla insikter du ger!”

Det här har varit en väldigt nyttig kurs för mej…har ju tagit över ett alphasto med stort A så.jag måste verkligen jobba med typ allt känns det som. Hon försöker hela tiden att vara dominant så bubblan var nog ganska obefintlig i början, det är den bistra sanningen här också.
Hon är ledarstoet i hagen och försöker ju samma sak mot mej.
Men vi har kämpat ihop sen i februari(går ju bogkursen nu med) så det här skulle jag behövt tidigare också, men får jobba på att rätta till saker,men det tar tid.

I boxen har den här damen sitt territorium, där kan hon va sur när man ska byta täcke och vilja bita mot mej…. Försöker då lugnt att använda det vi lärt oss och hon undrar vad jag håller på med, lugnar sej och är alldeles stilla med huvudet sen.
Men det är svårt att vara konsekvent, att inte daska till, och att inte tänka som relationer mellan människor.
Försöker låta bli att gosa med huvudet, bara klia baken.

Vissa saker frå kursen får henne nästan att gå ner i koma, då hänger huvudet långt ner och hon tuggar och suckar.

Ja svårast är nog bubblan, att hon ska respektera mej, hur jag ska få henne att inte va en sån bitch som hon är ibland. Allt har blivit mycket bättre sen jag började med det logiska tänkandet, för det traditionella är ju fullkomligt åt hälsefyr med henne för det har vi ju prövat, så det är bara den mentala kommunikationen som får henne att inte stänga av.
Så jag behöver peppa mej själv när det vissa dagar känns som 1 steg fram o 2 bak.
Men tack och mer logisk horsemanship”

”Om jag vad ärlig så var det svåraste med denna kursen att få insikter hur illa det faktiskt var… Är kanske är rätt ord för nu startar vi VARJE dag med att bestämma positionerna. Jag insåg ganska snabbt att oj, jag kunde inte flytta min häst. Min bubbla var obefintlig. Men den insikten till den riktiga insikten… Alltså… Ja… Den gjorde ont… Och den tog ett tag. Känns som man kanske ska förberedas på den. Den riktiga insikten. Och innan man fått den kan man träna på vad som helst det hjälper inte…

Dagsläget… Tja… Det är enkelt att vackla… För enkelt. Hon kommer fram och vill lägga huvudet på axeln och bli kliad mellan frambenen. Jag undviker bråket med mig själv genom att inte klappa fram, bara klia bakdelen. Kan fortfarande inte flytta henne med hjälp av bubblan, och det gör mig frustrerad. Önskade att jag gått denna kurs innan jag började sabba så mycket. Jag började i princip sabba relationen samma dag hon kom till mig i maj 2014. Hoppas bara det inte tar lika lång tid att få en fungerande relation igen.”

Logisk Horsemanshipkursen startar varje månad. Steg 1 består av 4 lektioner, en i veckan under en månad. Du anmäler dig genom att maila mig med namn och adress på blog@lindah.se

Fler inlägg om Horsemanship hittar du nedan

I Paniksituationer ser man om det finns horsemanship

Många gånger är det smärta hos hästen som gör att den beter sig ”illa”

 

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blog.

Gilla oss gärna på Facebook

 

Please follow and like us:

Grundkursen i ridning, vad man lär sig

Jag får många frågor om vad det är man lär sig i mina kurser så jag ska ta och vara mer specifik. Först ut är första ridkursen, Grundkurs Ridning. Den korta varianten är att du lär dig kontrollera din kropp.Den långa historien är att du lär dig göra det du vill att din häst vill göra.

Shop

Men vad är det då vill vill att vår häst ska göra? Vad är målet?

Lektion 1: Vi vill ju att den ska vara lugn eftersom en icke lugn häst inte kan lära sig något. Det är ju som så att en stirrig, het och nervös häst är typ obildbar, du kan läsa om det här. Så, i första lektionen lär vi oss hur man gör för att få hästen i det bildbara tillståndet, dvs hur man får den lugn.

Lektion 2: Det pratas mycket om att hästen ska lära sig balansera sig själv, bli självbärig. Läs mer om det här. En häst har väldigt svårt att balansera sig själv när en människa sitter på den och stör dens balans. Så vi lär oss att balansera på en hästrygg. Kan låta enkelt men det går åt galet mycket muskler, magmuskler, det som många benämner som bålstyrka.

Lektion 3: Lösgjord ska en häst vara har jag hört. Det är för mig det absolut viktigaste som finns när man tränar hästar. En häst måste vara både fysiskt och psykiskt lösgjord. För mig innebär lösgjord att man inte hindrar hästens naturliga rörelser, ni kan läsa om det här. Det finns många teorier om hur man lösgör en häst, olika rörelser som sägs leda till lösgjordhet. Vi lär oss hur man får hästen lösgjord genom vår sits och vi lär oss teorteiskt om vad många begrepp innebär, t.ex att jobba med ryggen, att bära sig, att gå på bogarna etc.

Lektion 4: Vi påbörjar den långa resan mot att lära sig att sitta mitt över hästen i alla läge. Det är INTE lätt. Det handlar om att lära sig behärska hästens bålrotation. Behärskar man inte denna så blir ridning en vinglig sport 😉 . Du kan läsa lite om det här.

Lektion 5: Vi fortsätter att lära oss belasta hästens jämnt. Den jämna ryttarbelastningen är nyckeln till att hålla hästen frisk, dvs ohalt och med en frisk rygg. Hästens snedhet har grunden i dens bäcken och vad värre är, hästen härmar vårt bäcken. Så vi jobbar egentligen med att få vårt eget bäcken rakt. Läs mer om det här.  Nu tänker du kanske att om man har ett snett bäcken så kan man ju gå till kiropraktorn och göra det rakt. Men är det verkligen så? Lär mer om det här.

Lektion 6: Rakriktning är så sjukt svårt så vi kör en lektion till på temat. Läs lite mer om rakriktning här. Det är ganska enkelt att sätta sig mitt över hästen, problemet är att sitta kvar mitt på hästen. Muskler krävs, i mängd.

Lektion 7: Vi jobbar med den vikta midjan som jag förmodar inte behöver någon närmre prestation eftersom de flesta ryttare stött på den. Läs mer om den här. Så länge ryttaren viker sig i midjan så är inte hästen (och ryttaren) rak.

Lektion 8: Svanken… Vi är så vana vid att se både svankande hästar och ryttare att vi inte ens tänker på det men om vi tittar på världens bästa ryttare så ser man ingen svank hos dem (eller deras hästar). Det värsta är att hästar härmar vår svank…Så om vi vill att hästen ska sluta svanka så är det smart att föregå med gott exempel. Det roar vi oss med i denna lektion.

Lektion 9: Lodrät sits med fötterna pekandes framåt är bra, det känner de flesta till. I denna lektion jobbar vi med detta, börjar se lite prydliga ut. Den lodräta sitsen utgår i från vår rumpa, vårt bäcken och det är det vi jobbar med här.

Lektion 10. Man pratar väldigt mycket om vad hästen ska göra med sina bakben. Men kanske inte fullt lika mycket om vad ryttaren ska göra med sina egna bakben. Hästen härmar oss, även våra ben så om man vill att hästen ska ha full kontroll över sina bakben så är det logiskt att själv ta kontroll över våra egna bakben, dvs våra skänklar. Denna lektionen går ut på att ta kontroll över sina flaxande ostyriga skänklar.

Lektion 11. Att komma ner i sadeln är viktigt.För om man ska rida med sitsen så är det ju bra om sitsen liksom har kontakt med hästens rygg, gärna på bägge sidorna. Ni kan läsa om det här. Det som hindrar ryttaren från att komma ner i sadeln är spänningar runt bland annat höfterna. Den här lektionen hjälper oss att släppa lite på dessa spänningar.

Lektion 12. Att rida är sjukt svårt. Man måste kunna göra en massa olika saker samtidigt.Simultankapacitet kallas det visst. Det övar vi på i denna lektion. Hjärnkaos utlovas och träningsvärken ska vi inte prata om 😉

Lektion 13. När man rider på en volt så vill man böja hästen. När man böjer en häst så finns det en sak man inte får göra och det är att dra i innertygeln. Här lär vi oss att rida en volt utan att använda innertygeln, bara använda vår sits.

Sådärja, det var lite kort om Grundkursens alla lektioner. Jag bjuder dessutom på några gästbloggsinlägg om vår utbildning.

Janet Gästbloggar

Hanna Gästbloggar

Lite ord från elever som gått grundkursen kan ni läsa här.

Ord från elever

Ord från elever

Elever om sin snedhet efter kursen

Grundkursen startar första fredagen varje månad. Den är helt online vilket innebär att du kan göra kursen vilken tid på dygnet som helst, du kan göra den i helt egen takt, vissa gör en lektion i veckan, vissa gör en lektion på 3 veckor. Det är en perfekt kurs för dig som har svårt att lasta din häst, för dig som inte hinner åka och träna. Du får tillgång till diskussionsforum med Lindah och alla elever, ett forum med väldigt trevlig stämning där alla oavsett ålder, gren eller utbildningsnivå samsas och delar framgång som motgång. För anmälan och mer information om kurserna kan du läsa här.

Anmäla sig till Grundkursen kan du göra genom att maila mig på blog@lindah.se eller via paypal här nedan.




———————————————-

Hur man studerar online

Vill du hellre rida lektioner live så kan du kontakta några av de Logiska Instruktörerna som du hittar här.

Please follow and like us:

Vad är logisk ridning?

Nu är det så många nya läsare på bloggen så jag tänker att det är läge att ge en liten förklaring.

Logisk Ridning är en ryttarutbildning i första hand. Den är ganska unik i sitt slag på det viset.

Grunden, basen består av onlinelektioner där ryttaren tar kontakt med och lär sig styra kroppsdel för kroppsdel. När ryttaren gör detta så kommer även hästen att göra detsamma, dvs ta kontakt med och lära sig styra en kroppsdel i taget.

När hästen och ryttaren har full kontroll på sina kroppar så kan man börja träna hästen. Men det roliga i det här är att det är inte särskilt svårt att träna hästen nu, han är redan redo för finslipning inom den gren han verkar.

Kroppsmedvetenhet är inte bundet till ras eller gren, vi tränar det som kommer innan det, grunden. Det är ju grundarbete som gått förlorad i svensk ridutbildning.

Jag har märkt att det tar ca 3 år av ryttarträning innan hästen börjar se fantastiskt ut. Det är lite som Heinz ketchup, först händer inget, sen händer inget och sen händer allt. Man ser hur en lite kantig oskolad häst gradvis blir en mjuk atlet.

De som har tävling som mål eller rättare sagt om man är en tävlingsryttare som bara vill plocka lite russin i det Logiska så blir man frustrerad, man orkar liksom inte vänta så länge, man vill ju träna sin häst.

Däremot så är Logisk Ridning fantastisk för dig som inte har bråttom med att träna din häst, du kanske är en skogsmulle, eller en ridskoleelev som nyss skaffat egen häst, eller så är du vuxen som tar upp ridningen på nytt efter många år, eller så kanske du är ridrädd eller så har du en häst som du vill börja om med, rehabilitera. Är du så så är Logisk Ridning perfekt för dig.

Onlinelektionerna är bra för att ryttaren får regelbunden träning varje vecka. Det krävs oerhört mycket träning om man ska bli en bra ryttare och det är svårt att i vardagen hinna med att rida för tränare så ofta. Att träffa tränaren ett par gånger om året eller en gång i månaden är inte optimalt för inlärning, man hinner tappa så mycket mellan gångerna då, man återgår så lätt till gamla (o)vanor ;-).

Det är viktigt att man har en frisk häst när man lära sig rida. T.ex så kommer en häst med spatt  aldrig att vilja lägga vikten på sina bakben och att lära sig rida går ju ut på att lära hästen bära vikten på sina bakben. Ju lugnare häst du har ju lättare är det att lära dig rida. Dessutom så sker de flesta lektioner i skritt så hästen behöver inte vara speciellt utbildad mer än att den kan skritta lugnt.

Många av mina elever träffar mig och rider live några gånger om året, då kan jag rätta till saker som blivit missförstådda och ge mer individanpassad träning för hästen. Men att bara rida live blir inte bra, det händer liksom inte så mycket med ryttaren om hon rider 4 lektioner om året eller ens 10 lektioner om året. Så liveträningen är ett komplement till den huvudsakliga träningen som sker online.

Jag länkar till lite gamla blogginlägg i ämnet.

Vad är Logisk Ridning

Att lära sig rida är som att lägga pussel

Vad kan Logisk Ridning ge mig?

Har du koll på rotationen? (Ett utdrag ur en lektion från Grundkursen)

Information om onlinestudier

Elever om onlinestudier

Det här är en komplett utbildning som både har Arbete vid hand och Ridkurser samt avsuttna kurser där man tränar sin egen kropp från marken. Det finns även Horsemanshipkurser.

Inom Logisk Ridning så skiljer jag på ryttarutbildning och tränarutbildning. En ryttare som rider bra behöver inte nödvändigtvis vara bra på att undervisa och en bra tränare behöver inte nödvändigtvis kunna rida bra. Det är helt olika saker. Jag har även instruktörsutbildningar. 

För dig som absolut inte vill rida online så finns det numera flera Logiska tränare och det finns fler under utbildning så håll koll på listan.

Ja, det var lite om oss. Vill du hoppa på våra onlineutbildningar så kan du göra det redan i september.

Alla kurser är onlinekurser vilket innebär att du kan göra dem oavsett var du bor och du kan dessutom göra dem precis när du vill på dygnet. Alla kurser ligger kvar minst 1-2 månader efter att kursen slutar så man kan göra alla kurser i egen takt. Det krävs att du har internet så klart.

Vi startar följande grundkurserna som är öppna för nya elever.

Dessa kurser finns på svenska, engelska och norska.

Grundkurs Ridning

Arbete Vid Hand 1

Horsemanship 1

Håll hästen frisk

Lär dig se 1

Du anmäler dig genom att maila blog@lindah.se . Ange namn, adress samt vilken kurs du önskar gå.

Vill du testa på tänket först? Då kan du anmäla dig till den kostnadsfria onlinekursen Lär dig känna.

Please follow and like us:

Känner du dig osäker på hästryggen?

Många säger att man ska lösa problemen från marken först. Det håller jag med om. Men de flesta hästproblem beror ju på ryttarens okompetens. Så om du skulle lyckas lösa problemen från marken och sen hoppa upp på din häst så kommer problemen att komma tillbaka. Och sen vet jag inte riktigt vilka problem man ska lösa?

Vad beror problemen på? Vilka är problemen? En sak jag vet är att små problem så småningom blir stora problem och jag vet att man oftast inte tar tag i problemen innan det blir stora problem. Stora problem yttrar sig som att hästen behöver starkare bett bara för att man ska kunna känna sig säker, eller så vill hästen inte lämna gårdsplanen, eller så är hästen löjligt rädd för t.ex ett paddockhörn, eller brevlådan utanför stallet som stått där de sista åren, dvs helt ologiska rädslor.

Man kan inte träna en häst som är rädd. Ingen inlärning går in i en rädd hjärna. Det gäller för både människor och hästar. En rädd häst skapar lätt en rädd ryttare vilket ger två rädda varelser. Jag läser ibland på ett forum för ridrädda. Jag häpnar lite. Man verkar tro att man måste galoppera. Man tvingar sig att galoppera på en häst man inte litar på. Som om det skulle göra ryttaren mindre rädd och hästen mindre spänd. Det är liksom ologiskt. Det lär ju bara förstärka rädslan och därmed spänningen. Det finns inte mycket som hästar tycker är så obehagligt som att bära på en spänd ryttare. En låst spänd ryttare skapar en låst spänd häst. Det blir liksom inte trevligt att röra sig för varken häst eller ryttare.

Idag verkar det vara lite skamligt att erkänna att man är rädd för att rida. Är man rädd så blir man antingen handlingsförlamad eller så blir man aggressiv. Ingetdera är bra.




Egentligen är man inte rädd för att rida. Man är rädd för att ramla av eller för att inte få stopp. Att hästen bockar, kastar sig åt sidan eller sticker iväg. Man är rädd för saker som man tror kommer att hända. Då lever man inte här och nu. Om man inte är här och nu när man rider så är det väldigt svårt att rida. Ridning innebär ju att man ska påverka ett halvt ton häst att vara här och nu.

Att vara här och nu är nyckeln till bra ridning, till säker ridning, till trevlig ridning.

Jag skulle vilja säga till dig som är ridrädd att Du, det är okey att du är rädd. Det är okey att du bara skrittar och det är okey att du hoppar av hästen så fort du känner dig osäker.

Jag har märkt att ridrädda har stor behållning av mina kurser. Vi söker inte efter modet att våga göra det alla andra gör. Vi lär oss helt enkelt bli extremt medvetna om vad hästen gör. Vi bygger upp ett fokus på hästen vi har under oss. Lär oss känna olika saker, lär oss korrigera olika saker. Man har helt enkelt inte tid att vara rädd.

Mina ridkurser är unika på det viset att de baseras på skritt. De första tre månaderna så skrittar du bara i lektionerna. Dock finns det inget som säger att du inte får trava på fritiden såklart, men lektionerna i Grundkursen är helt i skritt, dvs du kan gå den fast du är ridrädd, du behöver inte tvinga dig till saker du är rädd för. På tre månader så kommer du att utveckla en imponerande sadelfasthet. Nedan kan du läsa lite om vad andra elever säger om kurserna på temat ridrädsla.

Kurser för dig som är ridrädd

Logisk Ridning är terapi för dig som är ridrädd

Vad kan logisk Ridning ge mig?

 

Kurserna startar första fredagen varje månad. Grundkursen är  perfekt för dig som har en konvalescent som behöver skrittas mycket. Horsemanshipkurserna och handkurserna är för dig som föredrar att befinna dig på marken  bredvid din häst.

Grundkurs Ridning, tre månaders studier 2000 kr, inkluderar 2 filmrådgivningar

Fascia kurs, tre månaders studier 2000 kr. Vår mest kompletta kurs som innehåller träning för ryttaren på marken, mjukgörande hästträning från marken samt ridövningar. Kursen är öppen för alla.

Arbete vid hand 1,2,3,4, 5 och 6, fyra veckors studier 800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Logisk Horsemanship 1,2,3,och 4, fyra veckors studier   800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Lär dig se 1 ,  fyra veckors studier 800 kr 

Håll hästen frisk 1, fyra veckors studier  800 kr 

Du anmäler dig genom att skicka ett mail till blog@lindah.se . Glöm inte att uppge namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till.




Please follow and like us:

Vad gör Charlotte Dujardin så överlägsen?

Idag vill jag skriva om bra ryttare. Jag utbildar ju ryttare i första hand. Det är väldigt olika mot hur man utbildar hästar. Jag anser det vara viktigare att utbilda ryttare i hur man handskas med och rider hästar generellt sett än att lära en ryttare om hur hon handskas med och rider just DEN hästen. Varför? Jo för ridkunskap som ryttaren har tar hon med sig till vilken häst hon än rider. Det ser vi ju på t.ex Charlotte Dujardin, hon rider lika bra oavsett vilken häst hon sitter på, alla hästar hon sitter på går helt fantastiskt bra. Det är fantastiskt att skåda.




Men vad är det egentligen hon gör som är så annorlunda mot vad andra gör? Varför är hon så otroligt överlägsen alla andra? För vid det här laget måste de flesta förstå att hon är bra på vilken häst hon än rider, det är inte bundet till en speciell häst.

Om vi tittar på hur hon rider, vad ser vi?

Man ser ju många saker men t.ex så använder hon inte sporrar eller hälar speciellt mycket. Benen ligger klistrade intill hästens sidor men just hälar och sporrar används synnerligen lite. Om ni inte förstår hur jag menar så studera andra ekipage, att söka på Youtube på Dressyr Sm gav fascinerande studier i sporr och häl användning.

Då kan ju säkert någon klok människa säga att det beror på att just den här hästen går av sig själv, därför behöver hon inte driva så mycket. Men.. Så är inte fallet. Det finns massa filmer när Charlotte är testryttare, där kan ni se vad jag menar. Först sitter ordinarieryttaren och gnider och vifftar med sina ben och sen hoppar Charlotte upp och sitter med helt stilla ben. Så vad är det människan gör istället? Och varför gör inte alla så?

Det är så otroligt konstigt det där. Charlotte är bäst, det skvallrar tex världsrekordet om, men ändå så fortsätter många människor att rida så som inte Charlotte rider. Varför? Vi har ett vinnande koncept här, gör som hon gör, det verkar löna sig liksom.

Om man ska lära sig något så bör man ha en målbild. Charlotte kan jag tänka mig är en bra målbild. Men ändå har många människor målbilden på något som definitivt inte sätter några världsrekord. Målbilden är både vifftig och slaffsig och tävlar ofta på lokal nivå. Kanske är hon din ridskolefröken eller din tränare.

Grejen är den att vi härmar det vi ser mycket och ofta. Både omedvetet och omedvetet. Det omedvetna kan vi inte påverka speciellt mycket, det är som det är och beror på spegelneuroner. Men det är viktigt för alla er som vill bli jäkligt bra på att rida att ni lite styr det medvetna härmandet genom att så ofta som möjligt studera riktigt bra ryttare. Studera Charlotte, fokusera på en detalj varje gång ni tittar på henne och när ni tittat på denna detalj så tittar ni på ”vanliga” ryttare och ser vad de gör istället. Vad behöver den vanliga ryttaren göra för att rida lika bra som Charlotte? För det är så, så som Charlotte rider,  det är bra. Det är viktigt att inse det om man vill bli bra.

Så om vi återgår till att studera Charlotte i filmen ovan. Hennes ben är stilla, hälarna används inte mer än vid specifika stunder. Vad ser vi mer? Benen är som klistrade i sadeln. Titta hur väl hennes knä ligger an mot sadeln. Där har ni en grej som är annorlunda mot ”vanliga” ryttare. Hon kan lägga an sina knä väldigt väl och det beror till stor del på att hon inte har så stora knästöd på sin sadel. Otroligt många ryttare har dressyrsadlar med gigantiska knästöd. Hur kan då det vara dåligt?

Jo för om ni studerar Charlotte igen så ser ni att hela hennes överliv är stabilt. Många kan tycka att hon ser stel ut. Men grejen är den att Charlotte är så otroligt stabil i sig själv att hon inte behöver ha knästöden för att sitta bra på hästen. Hon har det som kallas bålstabilitet. Om en ryttare saknar denna bålstabilitet så kommer hon att känna ett behov av stora knästöd för att hålla benen på plats. Men grejen är den att det är oftast att bära ris åt egen rygg. Varför?

Jo för om ryttaren inte är stabil så kommer hon att känna sig lite vinglig på den studsiga hästen. Vår kropp är en fantastisk manick som såklart inte vill att vi ska falla av så när vår vingliga kropp faller i lite obalans så kommer kroppens livräddningsmekanismer att träda in. Den drar upp våra knä med hjälp av av forsterställningsmekanismen. Det är kroppens förstahandsval när något är farligt, att dra ihop oss för att skydda vår känsliga mage där alla vitala organ bor utan skydd av skelett.




Detta känner ryttaren som att hon tappar stigbyglarna eller som att hon håller på att studsa av hästen, eller att hon har svårt att trampa ner hälarna. Detta problem löses med hjälp av stora stadiga knästöd som håller benen på plats.

Men löser det verkligen problemet? Nope. Magen drar ihop sig vilket leder till att benen dras upp. Det är vi med på. Men om knästöden då hindrar knäna från att dras upp, vad händer då? Jo då dras istället överkroppen ner. Magen drar i mitten, en ände påverkas av det så om ni läser fast benen så händer det i andra änden.

När det händer i andra änden, den övre så kommer er tränare att säga saker som sträck på dig, dra bak dina axlar..Tja ni vet.  Det är då många får ett enormt behov av att köpa en axelbakåtdragare. Det är en typ av sele som du sätter runt axlarna som liksom drar axlarna bakåt.

Ok, vi har nu knästöd som håller bak och ner våra ben, vi har axelhållare som håller bak våra axlar, eller så håller vi bak axlarna med ren hjärnvilja. Kan det vara lösningen på problemet?

Nope. Magen kommer fortfarande att vilja rädda oss, dra ihop oss i foderställning. Typ som i bilden nedan till vänster blir det vare sig vi vill det eller inte. Om vi envisas med att fortsätta hålla bak våra axlar trots att bäckenets översta del dras fram så kommer vi att bli väldigt svankiga.

Det är naturligt för oss kvinnor att svanka. Varför? Tja för att vi ska kunna bära ett barn i vår mage. Tyngdlagen kan vi kanske skylla på.

Ni ser ytterst sällan svankiga män. Och inte helt oväntat så har vi en hel massa män i världseliten av ryttaren. Det är så enkelt. Kan ni se storheten lättare hos Charlotte nu? Hon har en mans hållning. Ingen svank där.

Hon har helt enkelt jobbat med sig själv från mitten. Genom att be magen sluta rädda livet på henne. Genom att jobba på sin Core, sin bålstabilitet. Hästar härmar oss. Om vi är ostabila i vår core så blir hästen ostabil i sin core. Ostabilitet som vi ryttare känner som ostabil form framtill (som vi gärna försöker fixa med hjälp av våra händer). Men vad har huvudet att göra med magen? Jo ryggraden är utan muskler otroligt rörlig vad gäller att kunna skifta mellan svank och kut. Om ni ställer er på alla fyra, med knä och händer på golvet, slappnar av i nacken och låter huvudet hänga. Skifta mellan att svanka och inte svanka, låt er hals slappna av. Notera vad ert huvud gör när ni svankar respektive inte svankar.

När ni ni svankar kommer ert huvud att åka upp och när ni inte svankar så kommer ert huvud att ramla ner.

Precis så fungerar hästar också.  Så när en ryttare saknar bålstabiiltetet så kommer hon att se ut som en nickedocka när hästen rör sig, hennes svank och huvud kommer att röra sig lika mycket, jag blir yr av att titta på det. Hästen kommer att härma detta. Det är då ryttaren känner ett behov av att manuellt hålla ner hästens huvud. När man gör det så kommer hästen att uppleva det som att du bromsar den. Då kommer du att behöva driva den framåt.

Här är en gammal film på lite juckskritt respektive inte juckskritt. Och jag vet att ni tänker att Charlote juckar i skritten på filmen. Ja, sant, men om ni bad henne att skritta utan att jucka så hade hon enkelt kunnat göra det eftersom hon har muskler för att kunna sitta emot det. Kan du sitta på en häst utan att jucka? Testa genom att skritat på lång tygel och lägga en hand på din mage. Kan denna hand bli helt stilla? Kan du andas samtidigt ;-)? Eller känner du att det här är sjukt svårt? Grattis, du har just upptäckt att du är en helt vanlig kvinna som måste jobba på sin bålstabilitet.

Så, om vi återgår till Charlottes fantastiska film ovan så ser ni svaret på frågan. Varför kan hennes ben ligga helt stilla? Jo för att hon behöver inte driva mot sin broms eftersom hon inte behöver använda händerna för att behålla en stadig form. Och anledningen till det är att hon är en väldigt stadig form i sig själv. Det många kallar stel är helt enkelt en stark hållning, som inte juckar med magen och därmed inte juckar med sin nacke vilket i sin tur leder till att hästen inte juckar och nickar. Och voila, hon slipper driva hela tiden utan hon kan använda sina ben vid behov endast, för att prata med bakben.

Som en bieffekt så är hennes häst väldigt nöjd. Hur ser man det? Till exempel så viftar en häst som är irritard mycket med sin svans. Det är mer regel än undantag när nickedockor rider dressyr att hästens slår med svansen som om han gick i en hage en varm sommardag med tillhörande flugor.  Men vad gör Charlottes häst med sin svans? Ingenting, den bara hänger där.

Så med era nya ögon, ut och studera ekipage, slår de med svansen så är hästen irriterad . Ställd dig frågan VARFÖR hästen är irriterad? Är det för att han upplever ryttaren lika störig som ett gäng flugor? Vad hade hänt om ryttaren slutade irritera hästen? Hade hästen stannat då? Hade den tappat formen? Kan formen sitta i ryttarens brist på form? Kan det vara så att hela ekipaget är en hel lång kedja av fel? Kan man tänka sig att ryttaren försöker åstadkomma saker med hästen som ryttaren ännu inte är färdig för? Kan det helt enkelt vara så att ryttaren måste jobba lite mer med sitt ryttarjag innan hon jobbar på hästens dressyrjag?

Nåväl, kloka ord som ni faktiskt bör ta till er fast att det kanske svider lite. Ha en bra vecka 🙂

Vill du hoppa på och jobba på din core så titta gärna på våra ridkurser följande länk. De startar den första fredagen varje månad.

Lägger till lite länkar till gamla inlägg om svank

Svankande ryttare ger svankande häst

Men jag ÄR svankig

Det är inte så smart att svanka när man rider

 

Idag var det kursstart för både gamla och nya elever. Varmt välkomna allihop. Om det blir något fel, tex att du inte har fått en inloggningslänk till klassrummet trots att du betalat i tid så maila mig på blog@lindah.se så fixar jag det. Tekniken är inte alltid snäll så ibland så verkar inbjudningsmailen fastna någonstans i cyberspace. Gamla elever kan ha upplevt att kurser försvunnit. De har inte försvunnit, däremot så har de gått från att vara aktiva kurser till att bli Slutförda kurser. Du hittar dem igen om du klickar på fliken ”Slutförda” kurser som du hittar uppe till höger. Om du som är ny elev INTE har fått en inbjudning till den stängda Facebookgruppen för logiska ryttare så säg till, maila på blog@lindah.se




Please follow and like us:

Att lära sig rida är som att lägga ett pussel

 

Onlinekurserna upplevs som frustrationskapande i början. Men bit ihop, det går över. Skillnaden på det här och vanlig undervisning är att vi gör en enda sak. Med oss själv dessutom. Denna enda sak är inget mål, det är en pusselbit. En av 1000 typ. Idag ska jag göra ett försök att förklara hur inlärningen fungerar.

Det är oftast så att om man söker sig utanför den traditionella ridundervisningen så känner man att något saknas. Man kan ha ridit i åratal men man får ändå inte ihop det. Man känner sig förvirrad. Då kan man säga att era pusselbitar är i det här läget. De liksom ligger i en hög och man vet inte riktigt när man ska använda vilken bit.

Jag börjar med att berätta för er att ni måste organisera era pusselbitar. Ni måste vända på dem så att alla får framsidan uppåt. Ni måste lägga dem bredvid varandra istället för huller om buller.

Wow, tycker många, nu tror jag att jag förstår. Så man lägger stor möda på att sortera ut oredan, man tycker nästan att man kan skymta ett motiv däri. Man lyckas till och med fästa pusselbitarna i varandra och man känner att man kan ta en av mina pusselbitar och fästa det i det man redan vet. Voila, en krokodil har skapats.

Nästa vecka får man en ny pusselbit och frustrationsmolnen hordar upp sig framför en. Biten kan inte fästas någonstans. Pusselbiten påstås vara en sväng. Men man kan ju redan svänga för det har man lärt sig av Mr Lärare. Det är den där orange biten med som det står 10 på. Vad ska man med en pusselbit som har en del av en grankvist på och dessutom inte har ett nummer? Svänga är orange 10. Punkt. Då vill jag berätta för er att en pusselbit har fyra sidor med fästanordningar, inte två såsom Orange nummer 10. Ser ni att din svängpusselbit bara har två ställen att fästa på? Ser ni att det är ett barnpussel? Ser ni att det pusslet bara innehåller 25 bitar? Jag vill berätta för er att vuxenpussel ser helt annorlunda ut. Det ser typ ut så här.

Aha, säger du, jag måste tänka i vuxenpussel istället. Okey, här finns 975 pusselbitar mer än det finns i barnpusslet, jag är med. Fantastiskt, jag förstår det här. Jag börjar göra ramen, kanterna. Jag måste organisera det här säger man och kastar sig in i pusselbyggandets underbara värld. Man får klart ramen, man börjar jobba med att fästa bitar i kanten, bitar som ser ut att bilda ett mönster som man känner igen. Wow, man känner att man börjar ha koll, pusslet känns liksom som att det kan bli klart. Kolla bara så fint det börjar bli.

Vad bra säger jag och ger dig en grå pusselbit som på inga villkors vis enkelt kan fästas i någon annan pusselbit. Frustrationen i dig ökar. Varje vecka får du en ny grå pusselbit. Du har gett upp alla försök att pussla något mer. Men efter ett par veckor med gråa pusselbitar så ser du helt plötsligt att alla de där gråa pusselbitarna passar i varandra så du pusslar ihop dem och de bildar liksom en egen liten ö innuti det stora pusslet.

Du börjar acceptera att det innuti pusslet finns små öar. Alt eftersom tiden går så skapas det fler och fler öar. Du vet inte riktigt vad du ska ha dem till men du känner en viss form av lugn över att du iallafall kan skapa öar av dem. Du börjar fundera på om du håller på att bygga en skärgård.

Du funderar och kommer kanske fram till att förbindelsen mellan öar innebär oftast att man måste åka båt eller flyg men att man ibland kan ta sig mellan öar med hjälp av en bro. Hm…Kan det kanske vara så att avståndet från pusslets kant till en ö inte är så stort? Kan jag nå en ö från min trygga kant? Vad betyder alla öar egentligen? Kan det vara så att alla öarna symboliserar något? Funderar… Det här ser ut som en halvhalt. Den där pusselbiten ser ut som något som går åt sidan och den där, det är ju en typ av sväng. Hm, få se, vad händer om jag använder alla öarna fast att de inte sitter fast i min pusselram? Testing, testing. Men kolla, det blev en skänkelvikning!!! Så häftigt, jag kan göra en skänkelvikning. Nämen vad hände nu? Alla öarna fick en bro mellan sig. Wow, allt sitter ihop. Världens ahaupplevelse.

Nu är du mer mottaglig för lite konstigare pusselbitar så jag ger dig hela öar av pusselbitar som inte alls bildar kanter. Du börjar pussla lite och inser att pussel även kan byggas på höjden och skapa kuber. Du ser hur du kan ta flera av dina öar som ännu inte har en bro till sig och placera dem på högkant. Det här börjar kännas otroligt inspirerande.

Du börjar komma på att ditt pussel börjar bli högt, du är på väg att bygga ett torn.

Du finner lite ro i din utbildning, äntligen är du på väg, du känner att du ju faktiskt behärskar det här med ridning. Då börjar jag avancera i vad jag ger dig för pusselbitar. Du har för länge sedan gett upp försöken att hitta sambandet, du är okey med att bygga en massa småöar utan bro dit. Du vet att du kommer att finna ett samband, någongång. Du vet inte när men du vet att någon gång hittar du dit. En viss förvirring uppstår när jag ger dig runda pusselbitar, typ 3d pussel som är mjuka och runda i sin kontur. De bilar fåglar. Hm, en fågel kan ju alls inte fästas i något…

Men de flyger ju i samma luft som du andas. Alltså hör de ihop, på något sätt. Jaja säger du och fortsätter pusslandet.

Hur mitt personliga pussel ser ut? Var är jag i mitt pusslande? Jag vet inte riktigt men jag tror att jag är på väg att bygga ett pussel som ser ut som New York.

Eller kanske det är Dubai?

Vem vet, jag har slutat bry mig om vad jag bygger faktiskt. Det var ganska befriande när jag insåg hur lite jag vet. Just nu bygger jag förmodligen små städer. En stad är en liten, liten prick i ett land. Ett land är en liten, liten yta på vår planet. Så kanske jag bygger på en jordglob?

Det enda jag vet är att jag vet att ju mer jag lär mig ju mer inser jag hur lite jag egentligen vet. Vet ni hur befriande det är att nå det stadiet? När man ärligt och uppriktigt kan säga att man vet typ ingenting.

Men ni kan också förstå att jag fnissar lite åt er frustration i början, när ni sitter där med er orange 10:a. Och skäller och klagar på mig att ni inta lär er något? Jag fnissar inte elakt för jag har själv varit där. Men jag vet hur mycket ni har kvar att lära er, vilken underbar resa ni har framför er.

Och jag vet hur svårt det är för mig att förklara hur stor världen är, hur mycket det finns att lära sig. Så jag avslutar med en mästares kloka ord. Det kunde ha varit mina ord när jag funderar på hur jag ska lära er saker. För det ÄR svårt att lära ut saker. Och jag kan ännu inte så mycket. Jag sitter fortfarande och pusslar ihop New York, eller om det nu är Dubai, för sjutton, de städerna ligger inte ens i samma land ;-). Det fattas en hel del broar kan man säga 😉

Ha nu en trevlig vecka allesammans. Och bli inte frustrerad för att ni bara fick en enda pusselbit.

Fler inlägg om inlärning

Hjärnan och inlärning

Inlärning

Inlärning

Sovning.

Tänk långsiktigt

Planera

Realistiska mål

Kroppsmedvetenhet och klokhet sitter ihop

 

Please follow and like us:

Lär dig känna

Idag när jag skrittade fram ute i naturen så fick jag en fantastisk ide. En kurs , öppen för alla där man lär sig att känna. Alla lektioner kommer att ske i skritt och kunna göras när man är ute och skrittar i skogen typ och vara ungefär så som denna men eftersom denna ide föddes när jag satt här och babblade så blev ju denna lite ofokuserad från början. I fortsättningen kommer de att vara mer fokuserade på saken redan från början.

Lyssna på denna filmsnutt och se om det är något du är intresserad av. Är det något för dig så mailar du mig på blog@lindah.se anger att du vill gå Lär dig känna, ditt namn och adress. Då kommer du att få 4 onlinelektioner helt kostnadsfritt, som en prova på grej. Det kommer att ge en bra inblick i det logiska sättet att rida.

Du som redan är onlinelelev behöver inte anmäla dig, jag kommer att lägga lektionerna i gruppen.

Du kommer att få en länk till ett onlineklassrum där det varje fredag under 4 veckor släpps en lektion.  Kursen är helt online och du kan göra lektionen när du vill, om du vill 🙂

Första starten på denna kurs är den 4 augusti. Tipsa gärna någon som du tror kan vara intresserad av att få några gratislektioner.

Please follow and like us:

Skritt är den viktigaste gångarten

Varför är skritt den viktigaste gångarten? Många olika orsaker till det. Den simplaste är ju att om man inte kan göra en specifik rörelse i skritt så är det föga sannolikt att man kan göra det i trav och ännu mindre sannolikt att man kan göra det i galopp.

Funkar inte svängarna, dvs hörnpasseringarna i skritt så lär det bli svårare i trav och galopp. Den smarta ryttaren lär sig därför hörnpasseringar i skritt först.

Om man kan rida en sluta i skritt åt höger och utan större åthärvor gå direkt in i en vänstersluta så är det väldigt enkelt att göra ett galoppombyte. Om man INTE kan gå mellan skrittslutorna så är det väääldigt svårt att göra ett galoppombyte.

Av naturen är ju dock hästen skapad som så att den i ena varvet gärna går i sluta och i andra en öppna. Det är sällan öppna och sluta man måste träna på för att få rätt på det där utan det är snarare ryttarens förmåga att i alla lägen belasta sin häst jämnt och inte ramla ner på dens utsida som måste tränas upp.

Hur vet man då om man sitter jämnt på sin häst? Ett bra tips är att hålla koll på sin egen midja. Sitter man snett på hästen så viker man sig i midjan. En midja ska aldrig vika sig utan det ska vara lika många valkar (eh, förlåt, chokladvollanger ;-)) på bägge sidorna.

En annan sak är att många människor tror att det är hästen som begränsar hur långt de kan klättra i klasserna. Och ja, det är det ju till en viss del, man kan tex sällan komma till Svår klass dressyr med en travhäst, eller till Elitloppet med ett halvblod, 😉 men om man har ett helt vanligt friskt och korrekt byggt halvblod så är det liksom inget som begränsar att den kan gå msv dressyr eller hoppa 1,20. De är liksom avlade sedan många generationer tillbaka att göra det. Hindret sitter alltid på ryggen på hästen. Hindret är DU.




Det viktigaste att jobba med är ryttaren, hindret för att nå långt i ridning. Och det mina vänner gör man absolut enklast i skritt. Då hinner man liksom med i hjälpgivningen, man hinner känna, göra, tänka. Och det är sånt vi är specialiserade på att jobba med här i Logisk Ridning

Vi människor styrs till stor del av reflexer. En reflex är en sak som vi gör utan att tänka på det. Det är vår kropp som har programmerat in rörelser och tankar varje gång vi utsätts för en specifik situation. Dessa reflexer är ju dock inte alltid av godo. Speciellt inte när vi rider.

Vårt samhälle är byggt för att vara högerhänt eftersom största delen av vår befolkning är just högerhänta. Det gör att vi använder vår kropp väldigt högerhänt. Vi tänker inte ens på att vi gör det då det är reflexmässigt. Exempel på reflexer som är av ondo för ryttaren är ”ta på sig byxor” reflexen.

Man håller sina byxor framför sig och stoppar alltid i samma ben först. Gör man motsatt håller man på att ramla. Om någon sparkar en fotboll mot dig så kommer du att sparka iväg bollen med samma ben som du först sätter i byxorna. Det beror på att vi har ett ståben som är starkt och bra att stå på. Här känner vi oss balanserade. Det andra benet är bra på att viffta. Hästar har också ett ståben och ett viftaben. Så om vi sitter med ett ståben och ett vifftben på en häst som har ett ståben och ett viftben så kan ni ju gissa resultatet.

Har vi ”tur” så har vi och vår häst våra ståben på varsin sida. Då jämnas obalansen ut lite. Har vi otur så har vi ståbenen på samma sida. Då blir vi sneda. Väldigt sneda.

Alla våra rörelser utgår från bäckenet. Det är den centrala styrenheten i våra kroppar. Man måste först lära sig ta kontroll över bäckenet och därefter kan man arbeta sig utåt. Det svåraste att påverka är det som sitter längst ifrån bäckenet.

Händerna är det allra sista en människa kan kontrollera.




Hästens huvud fladdrar konstant och är det sista en häst kan kontrollera. Det beror på att han har ingen kontroll över sin hals och huvud.

Hästens hals och ryttarens armar har samma funktion. Det är hålla balansen grejor. När vi förlorar balans så kommer människans armar att åka ut och spontant röra på sig. När hästens tappar balansen så kommer hans hals att spontant röra på sig för att kompensera obalansen. Detta är reflexer som vi inte medvetet styr över.

En häst tappar balansen mest hela tiden. En häst är ett väldigt obalanserat djur. Att lära en häst bli en ridhäst innebär att hjälpa honom att bli mer balanserad. När en häst tappar balansen framåt (går på bogarna) så åker hans huvud uppåt. Det är då ryttare får ett oemotståndligt behov av att såga/lirka och hålla nere hästens huvud med hjälp av tyglarna. Efter ett tag uppstår nästa behov, byte av bett när hästen vant sig vid att bettet är störigt och som steg 3 så uppstår behovet av att spänna nosgrimman superhårt. Kvittot på var hästen har sin balans ser vi i hur han håller sin hals.

Vissa hästar med extremt mycket spänningar håller kroniskt fast sig, d.v.s. den balanserar inte utan den tar för givet att den inte kan balansera och håller därför ihop sin kropp genom att alltid spänna sig.. Han har då sitt huvud rakt fram och halsen rakt fram. Han skrittar utan att hans huvud pendlar fram och tillbaka. Vad han än gör så ser han ut så. Det är inte alls bra. Han är så rädd för att tappa sin balans att han alltid går och spänner sig. Såna hästar snubblar ofta väldigt mycket eftersom det är omöjligt att lyfta på fötterna om man har en kropp som är stel som en sågbock.

Att arbeta en häst innebär att lära den balansera sig. Vi människor måste alltså lära oss att balansera oss när vi sitter på en rygg. Oftast så ser ryttare ut som nickedockor när vi rider. Det är otroligt svårt att få hästen spänningsfri om vi sitter på den och okontrollerat vifftar åt alla håll med alla våra kroppsdelar.

En häst är ett djur som går på fyra ben. Men vi struntar i frambenen och bryr oss bara om dens bakben. Bakbenen går framåt med ett ben i taget. Om vi studerar ryttare som skrittar så ser vi dock att de juckar med sitt bäcken som om hästen hoppade som en känguru eller en kanin. Så går definitivt inte en häst. Han går precis som vi går, med ett ben i taget framåt.

 

Många ursäktar juckandet med att de är följsamma och följer med hästen. Detta är inte sant. Om ni går bredvid en häst och lägger ett finger på hans rygg så kommer ni att inse att ert finger rör sig kanske 2 millimeter framåt och bakåt. Men människan som sitter på en häst kan jucka upp mot en halv decimeter. Hm…Varför blir det så?

Hästen rör sig knappt alls men vi rör oss mycket. Det beror på att vi är för rörliga. En liten rörelse under vår rumpa fortplantar sig i vår sladdriga kropp och gör ett stort utslag upptill. Vi måste lära oss att sitta stilla på ett rörligt föremål. Min tränare sa alltid att ridning är som att sitta stilla på en jordbävning. Hästen är alltså en jordbävning.

Det förhåller sig så knäppt att i ett ekipage så kan endast en av parterna vara rörlig för att den andra ska kunna vara stilla. Vi vill ju att hästen ska kunna vara rörlig så då är det vi som måste kunna vara stilla. Om vi är rörliga så kommer hästen att bli en s.k bengångare. Där den rör benen men har kroppen stilla. Då får man aldrig swung och lösgjordhet.

Tänk på ridning som en dans. En partner är fast och ledande och den andra är rörlig och följer. Ni ska bli ledaren. Ni ska bli den stadiga danspartnern.

Sett från sidan så är ryttarens mage stilla medan höfterna är rörliga i sidled.

Det är dock sjukt svårt att lära sig sitta så här. Eller kanske inte direkt svårt men urjobbigt. Det kräver nämligen galet mycket muskler. Muskler kommer inte gratis utan det kräver blod svett och tårar. Och tid, mycket tid. Det är därför vår ryttarutbildning tar sådan tid. Vi vill bygga muskler, vi vill ge alla senor, leder och ligament möjligheten att i lugn och ro bygga om sig.

Det magiska i detta är att när vi tränar oss själv så härmar hästen oss. Han kommer alltså att träna sig ”gratis”, härma våra muskler och bygga muskler själv. Hästen är oftast en spegel av sin ryttare.

Det är viktigt att veta att man kan aldrig bara åka på en häst utan att träna den. För om vi sitter och slappnar av på en hästrygg så kommer hästen att ta efter vår hållning och en oskolad ryttares avslappnade hållning är sällan rak, den är sned. Vi föds, lever och dör sneda. Så träning sker alltid, vara sig vi vill det eller inte. Då är det ju smart att alltid träna på något när man sitter på en hästrygg. Annars är det smartare att gå bredvid hästen och låta den slippa hindret på ryggen.

I vår Grundkurs Ridning så påbörjar vi denna ryttarskolning. Hela kursen sker i skritt vilket gör den till en perfekt kurs att gå även om du ska sätta igång en häst, rehabträning, eller om du själv mest gillar att skritta eller om underlaget är sådant att det bara är möjligt att skritta. Grundkursen kombineras med fördel med härliga uteritter i fältsits i andra gångarter men själva skolningen sker alltid i skritt.

Passa på att anmäla dig till Grindkursen nu i Juli när vi erbjuder 25 % rabatt på den. Dock startar första fredagen alla månader. Maila din anmälan till blog@lindah.se




Dela gärna inläggen på den här offentliga bloggen. Gilla oss gärna på Facebook

Please follow and like us:

Kursstart 4 Augusti

I Augusti så startar följande onlinekurser.

Grundkurs ridning

Travkursen

Bogkursen

Rakriktning

Bakbenskursen

Fasciakursen

Du kan läsa om samtliga ridkurser här.

Vi startar även arbete vid hand 1,2,3,4,5 &6.

Dessa handkurser kan du läsa om här.

Nya elever anmäler sig till Grundkurs Ridning samt Arbete vid Hand 1.

Elever som redan har gått ridkurs och eller handkurs anmäler sig genom att skicka in prov på kursen du är färdig med. Information om provet hittar du i kursens sista lektion.

Anmäl via mail blog@lindah.se

Please follow and like us:

Grundkurs Trav

Denna kurs är kurssteg nummer två i ordningen. Här jobbar vi med grunderna i traven. Målet är att få igång en härligt swungig rygg, göra oss ännu lite mer oberoende av handen för simpla saker som satt stanna, bromsa, styra. Vi vill att hästen ska börja svikta i alla leder i bakbenen så att frambenen avlastas vilket såklart ger hästen hållbarare.

Vi lär oss olika lättridningstekniker, vi lär oss böja hästen utan att likt grottmänniskor slita den i munnen. Men det viktigaste i allt i denna kurs är att vi lär oss rida med hjärnan, att fokusera och att hålla fokus på det vi vill att hästen ska göra. Det är så man skapar hästar och ryttare som kan samverka med osynliga hjälper. Hjälperna är egentligen lika stora men de hjälper som vi ger med hjärnan är inte synliga. Visste ni att hästen i första hand lyssnar på våra tankar? Hjärnan är den absolut viktigaste hjälpgivningen. Det är inget magiskt eller hokuspokusartat utan en konst som alla kan lära sig.

Här ser ni ett ridprov till grundkurs trav. Ett riktigt trevligt ekipage som genomgått grundkurs trav där fokuset är att hästen ska aktivera alla lederna i bakbenen så att framdelen avlastas och ryggen börjar swunga. Hästen ska tänka framåt, framåt och framåt och ta sig igenom hörnor på ett ”fyrkantigt sätt” med bibehållen bakbensaktivitet. Ryttarens fokus ska ha blivit starkt nog för att hästen ska göra det ryttaren tänker utan att den behöver massa onödiga korrigerande hjälper. Nacken är högsta punkten precis som det ska vara.

Kursen pågår  i 3 månader. Du får en lektion i veckan via text och film. Vi fokuserar på att ta kontroll över en enda sak varje vecka. Vi letar inte fel, vi lär oss göra rätt. Du får tillgång till diskussioner med övriga deltagare och du kan fråga om råd.

Din häst behöver inte vara utbildad, den ska bara kunna trava rakt fram. Alla raser och inriktningar är välkomna oavsett vilken nivå ni är på.

Ni måste ha genomgått Grundkurs Ridning för att kunna gå detta steg. Du skickar in ett ridprov på grundkursen så ser vi om ni är redo.

För mer info och anmälan mailar du till blog@lindah.se . Mer information om ridkurserna hittar du här.

Please follow and like us: