Ger hästar dig dåligt samvete eller frihet?

Hästar är en ständig källa till dåligt samvete. Jag blev ofrivilligt hästlös i en tragiskt händelse för ett år sen. I början skaffade jag ingen häst på grund av sorgen, sen skaffade jag ingen ny häst på grund av att jag inte hittade någon jag ville ha, sen köpte jag ingen ny häst för någon annan anledning och sen kom Corona och nu ..Tja..Jag måste erkänna att det är rätt skönt att inte ha häst.
Jag vet inte hur det är för er men jag inser nu att den där enorma friheten jag känner beror på att jag inte har häst.
Yoga har jag haft som utbyteshobby sista åren, läst till Mediyogalärare. Men Yoga ger mig också dåligt samvete om jag inte gör min yogaläxa varje dag. Så jag kände faktiskt inte den där friheten av Yogan.
Nu har jag på grund av barnen snöat in på en ny hobby, det ska tas dykcert. I väntan på kursstarten så snorklar vi varje dag. Det är en helt annan värld där nere under ytan. Fascinerande.


Men jag insåg att nu känner jag frihet. En frihet jag troligtvis aldrig känt innan. Jag längtar till nästa gång vi ska åka och snorkla men jag har inget dåligt samvete om jag hoppar över en dag. Världen under ytan inte bara klarar sig bra utan mig utan den är till och med tacksam över att slippa ha mig där. 🙂
Fiskstimmet jag förföljer med stor nyfikenhet kommer inte att sakna mig, kräfftorna som förskräckt flyr för mig är gladare utan mig. Detta gör att denna hobbyn har inga måste. Den blir inte bättre för att jag tvingar mig att göra den.
Det är en för mig fascinerande känsla. Frihet. Samvetsbefriad. Men så bra man mår när man får den känslan. I ett vanligt vuxenliv så är den känslan ovanlig. Man är liksom aldrig fri utan det finns alltid saker som man borde göra. Det är jobbet, barnen, städningen, vikten, bilen…etc…
Det finns liksom ingen ände på saker som gör oss ofria och belastade med DET DÅLIGA SAMVETET.
Jag har konstaterat att jag nog ska tillåta min hästpaus att vara lite längre. Om en underbar individ som passar min och dotterns personlighet perfekt dyker upp så är jag öppen för möjligheten men jag är inte längre aktivt sökande. Bara att skriva detta är otroligt befriande.
För någonstans så har jag insett att jag känner ett krav på mig själv att jag måste ha häst. Kan jag vara utan häst? Vem är jag utan häst?
Men ärligt talat så har jag ju nog med häst i mitt liv ändå, i form av alla underbara elever <3. Just nu ska jag fortsätta att njuta av min frihet ett tag till, ansvarsbefriad, samvetsbefriad <3. Tänk att man skulle behöva 47 år för att få uppleva den här känslan 🙂
Nu är jag nyfiken på hur det är för Dig!. Känner du som jag eller känner du friheten och samvetsbefrielsen i samband med häst? Vi är ju alla unika individer som känner, tänker och upplever saker på olika vis.

Please follow and like us:

Medveten närvaro

Medveten närvaro är ett uttjatad begrepp, alla har hört det men tillämpar det sällan. Vad betyder det? För mig betyder det att man är medveten i nuet. Att ens tankar och kropp är ett, säger samma sak. Det är ett ögonblick utan lögner.


Man är inte glad i ansiktet när hjärtat gråter.

Man är inte avslappnad i ansiktet när hjärtat löper amok.

Man är här, man är nu. Man dömer inte sina tankar och känslor eftersom man bara är. Detta tillstånd kan uppnås genom meditation. Men de kan också uppstå spontant utan att du gör något aktivt för att nå det.

När man går balansgång över en bäck på hala stenar. Hela din uppmärksamhet är riktad mot att ta dig över och att inte ramla. Sinne och kropp är ett.

När man vinterbadar. Kroppen verkar få lite av en chock och för en sekund eller två så glömmer du allt och riktar bara in dig på att överleva.

När du är riktigt bottenlöst förtvivlad och storgråter.

När man får första biten av en riktigt god chokladbit.

Oftast går den medvetna närvaron snabbt över och ersätts av ett myller av tankar, chokladbiten ersätts ofta av skam eller skuld, du borde ju inte äta choklad eftersom du går på en diet. När du överlevt balansgången så kanske du tänker på att det tog för lång tid att ta sig över, nu kommer du att bli sen och fötterna blev blöta i skorna, de dyra skorna som nu kanske är förstörda. Vinterbadandets första känsla kan ersättas av att du fryser ihjäl, du vill bara upp och klä på dig.

Det är ofta så att den medvetna närvaron är läskig, skrämmande och kroppen är så ovan vid att vara i den känslan att den snabbt försöker få oss bort därifrån. Oftast lyder vi den och tar på oss den sedvanliga vardagsmasken och låter känslorna leva sitt eget lilla liv.

Hur kan det här handla om hästar tänker kanske vän av ordning? Jo…Hästen märker när du inte är medveten. När dina känslor och kropp talar olika språk. Hästen märker bägge språken, vilket ska han lyssna på? Det du säger med kroppen eller med hjärnan? Det blir dubbla budskap och såna är aldrig lättolkade. Han blir förvirrad och ”olydig”.

Det är således bra för ryttare att börja bli mer medveten i sin närvaro. Du kan öva det utan häst, om du dricker en kopp kaffe, en god sådan, drick BARA kaffe. Surfa inte på mobilen eller gå igenom dagens schema i huvudet samtidigt. Drick BARA kaffet. Ge dig en minut eller fem av total medveten närvaro. Ju fler gångar du är i det medvetna, ju bättre blir du på att vara totalt medveten.

I stallet så kan du t.ex BARA mocka, borsta etc, lägga allt dit fokus där, inte lyssna på någon podd eller babbla med någon kompis samtidigt. Gör samma sak som du tänker. Men i början kommer du bara att klara någon minut i taget. Så välj medvetet dina minuter och gör dem speciella.

Om du får en oväntad känsla, blir glad, arg, ledsen etc så erkänn din känsla och lev ut den. Försök inte att maskera dem. VAR ledsen, VAR arg, VAR glad.

Please follow and like us:

Det här gör det svårare att bli en bra hästmänniska

Jag vet att jag är tjatig med mitt skriveri om att fokusera på saker men jag är inte ensam om att tjata. Bra läsning Detta gäller oss alla, inte bara småbarn. Det gör umgänge med hästar viktigare än någonsin. Men också svårare än det någonsin varit.

Jag klipper ut några viktiga saker. från artikeln.

” Sedan mobilerna (och framförallt smartphones) kom in i våra liv har forskare märkt stor skillnad i vårt psykiska välmående. Våra relationer försämras och våra empatiska förmågor trubbas av på grund av att vi distanserar oss. Enligt amerikansk forskning har empatin minskat med 40 procent de senaste 20 åren för att vi tillbringar mindre tid med vänner och familj IRL. ”

”Vår fokustid (tiden vi klarar att fokusera på en sak) har sjunkit och det är ett problem för inlärningen, vi spenderar så kort tid på så många olika saker. Det går hand i hand med Google-effekten; när man kan Googla fram svaret på allt så anstränger man sig inte för att lära sig och komma ihåg saker. Våra hjärnor tappar strukturer för att hänga upp ny kunskap i sådant du redan kan.”

Det gör det här som jag kallar för pusselbyggande viktigare än någonsin. Vi behöver det, inte enbart för att lära oss rida utan faktiskt för att behålla både vår empati och fokus, dvs för vår egna personliga självutveckling.

Please follow and like us:

Rid som om du vore en gitarr

Inlägget kan låta helkonstigt men det är en verklig tankeväckare.

”Liksom alla andra instrument, producerar gitarren ljud från vibrationer. Blåsinstrument vibrerar från luft som blåses genom dem, gitarrer vibrerar på grund av att man spelar på dens strängar. Strängarna överför vibrationer till instrumentets trä, vilket vibrerar som ljud.

Strängarna vibrerar i hela sin längd i en viss frekvens – vibrationsmönstret vilket skapar ljud. Ljudet som produceras av strängarna är inte tillräckligt högt för att höras bland andra instrument, så gitarrkroppen, en låda byggd av trä,förstärker ljudet. De tunna bitarna plockar upp vibrationer mycket enkelt, och lådformen gör att träet överför vibrationerna till luften inuti gitarren och skapar ljud. Den vibrerande luften tvingas sedan ut ur ett hål i överdelen av kroppen, och ljudet förstärks utanför gitarren.”
(http://www.danspela.com/Article/20190521/Hur-fungerar-en-gitarr.html)

Nåväl, om du är en gitarr så kan vi säga att det som kommer ut ur din mun är vibrationer som uppkommer av att du spelar på din kropp(använder din kropp).

Eftersom alla har olika röster och dessa röster kan låta olika vid olika tillfällen helt utan att röstägaren anstränger sig nämnvärt eller ens är medveten om att rösten förändras så kan vi anta att man borde kunna medvetet påverka ljuden/musiken man producerar.

Rösten kännetecknas i själva verket av två saker: röstljud och röstklang. Röstljudet bildas i strupen, när stämläpparna (stämbanden) sätter utandningsluften i rörelse: ju större svängningar, desto högre toner. I vilopositionen ligger stämläpparna längs kanten av luftstrupen, så att det är fri passage för andningsluften, men de kan aktiveras av muskler i strupen. Längden på stämläpparna har också betydelse för bildandet av rösten. De är vanligtvis längre hos män än hos kvinnor och barn, och därför har män normalt en djupare röst än vad kvinnor har. Röstklangen uppstår vid röstljudens vidare passage genom mun, näsa och bihålor. Här uppstår den resonans som ger rösten fyllighet. Vissa frekvenser, de så kallade formanterna, förstärks och bidrar till att ge rösten dess speciella klangfärg. Röstklangen har betydelse för att vi skall kunna uttala konsonanter och vokaler exakt, precis som läppar och tunga formar ljuden. Vid en förkylning eller en bihåleinflammation är det just röstklangen som påverkas, och det ger den karakteristiska platta klangfärg som de flesta känner igen som en täppt näsa. ” 
(https://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-var-rost , 20191101)

Det här är intressant av så många orsaker, det som står ovan. Män har en djupare röst än kvinnor och barn. Det måste vara fler än jag som märkt att killar lär sig rida mycket snabbare än kvinnor. Hästar som brukar vara hetsiga när de rids av kvinnor blir ofta lugnare av att ridas av män.

Nåväl, om du är en gitarr och dina stämband är gitarrens strängar. Hur kan du spela på dessa? Kan du få en djup röst? Hur vet du vilken röst du har?

Jag har under åren funderat så otroligt mycket på varför många hästar är helt olika med olika ryttare och varför en viss ryttares hästar alltid blir svårridna och hetsiga eller rentav ovilliga och okänsliga till/för ridning. Dels handlar det så klart om huruvida vi kan slappna av psykiskt på hästen, dvs om vi är rädda eller inte. En rädd ryttare blir oftast antingen aggressiv eller handlingsförlamad, rädslans vanliga ansikte utåt. Men hur kan vi påverka detta? Jag har funderat, studerat och grubblat mig gråhårig på detta. Frågorna är många men svaren är ännu fler? Hur vet man vilket som är det rätta?

Jag tror att det finns många svar och att alla svar är rätt för någon. Därför är det så sjukt svårt att lära ryttare detta. För hur vet man vilket svar som är det rätta för just dig? Därför tror jag inte att man kan sikta in sig på symptomlösning, dvs att jag ger dig en lektion, stämmer hela gitarren, och sen ska det bara fungera. Om man stämmer alla strängar med tanken att de ska stämma ihop med de andra och spela ljuv musik NU så går det åt skogen.

Varför? För det hjälper inte med stämda strängar om du inte kan spela instrumentet så att säga. Det här kan alla som haft ett barn som lärt sig spela fiol intyga 😉 Det välstämda instrumentet låter som om man plågar en katt. Det bränner i dina öron och du vill be ditt barn skaffa sig en annan, tyst hobby ;-).

Jag tror att man måste stämma hela instrumentet utan en enda tanke på att ljuv musik ska bildas. Det räcker inte att stämma en sträng eller sex, ljudet blir inte bättre ändå om inte eleven kan spela på strängarna. Jag tror att man måste stämma en sträng i taget, låta eleven lära sig spela på den enda strängen och sen gör man likadant med alla andra strängar, en i taget , tills hon behärskar alla strängarna individuellt. Man kan ibland sätta ihop alla strängarna och testa hur det låter, men inte döma ljudet så att säga. Någon gång så kommer eleven att kunna använda alla strängar och lyckas hitta en rytm som passar in med de andra. Då kan ljuv musik uppstå. Det är dock inget som sker på en kafferast utan det tar åratal.

Nåväl, tillbaka till ditt Gitarrjag. Ditt utsprungsläge. Hur låter du nu? När du är lugn och säger bra till din häst, eller när du är rädd och spontant ger ut ett ljud när hästen skvätter iväg. Är du lugnande (djup i tonen) eller är du uppiggande (ljus i tonen)?

Du kan faktiskt testa hur du vibrerar/låter. Sätt ihop handflatorna mot varandra och placera händerna framför ditt bröst som om du vore en Lucia. Placera tummar och handleder mot ditt bröstben. Prata eller sjung och känn hur ditt bröstben vibrerar under tiden. Om du har väldigt ljus ”tjejig” röst så känner man oftast ingenting (undantag finns alltid) utan man måste oftast ner i en djup ”manlig” röst för att känna vibrationerna.

Det lättaste sättet att lugna en häst är att ha en djup vibration. Det är dock väldigt svårt att ha en djup vibration om man är rädd eller arg och upprörd och andas högt uppe i bröstet. Då blir det mer falsettljud.

Man vill således skapa en djup vibration som är där även när du blir rädd, upprörd och arg. Något som är konstant. Det är lite det jag menar med att stämma hela gitarren. Att lära sig ha en djup röst på kommando är enkelt, det är bara att stämma en sträng. Men att ha tillgång till sin djupa röst alltid, oavsett stämningsläge, det är en sak som kräver att du stämmer hela din gitarr (kropp) OCH lär dig spela på denna.

Jag tror jag är något på spåren. Jag fortsätter mina studier och hoppas att jag redan till i December ska ha en färdig kurs för dig som vill börja stämma dig med fokus på din röst och andning. Ni vet säkert att ridlärare i alla tider tjatat om att du ska andas. Men det har sällan hjälpt, eftersom det bara hjälper då du är lugn och det är i ärlighetens namn när du INTE är lugn som du behöver din andning. Jag kommer att uppdatera bloggen när jag är klar.

Tills dess så kan du titta på våra redan existerande kurser som alla innehåller verktyg för att ”stämma din gitarr och att börja spela på den” med målet att kunna behärska hela instrumentet om några år eller så 🙂 Dvs för dig som vill ta dig tiden att lära dig rida på riktigt..

Please follow and like us:

Hur håller man sinnet rent?

Jag har ju tidigare skrivit mycket om hur ens egna emotioner återspeglas i hästen. Hur kan man hindra detta från att ske kanske många av er undrar. Ni måste kunna bli lugna i sinnet, inte hetsa upp er över småsaker. Kom ihåg att precis alla tankar ni tänker har en direkt påverkan på din kropp, din andning och därmed ditt sinne. Jag ska visa en liten film som jag hittade av en slump idag. Om du är perfektionist så kommer du att vrida dig av obehag av denna film. Det vore ytterst oklokt att hoppa upp på en häst, eller ens ställa sig bredvid en häst när du är i det tillståndet.

Går du inte igång på denna film så tänk bara på alla gånger du under en helt vanlig dag hetsar upp dig. Kaffet slut. Ungarna bråkar. För sen till bussen. Chefen är orättvis. Du har glömt lunchen hemma. En kollega sviker dig, missar bussen till stallet. Hästen har grisat ner hela boxen. Hästen har blivit utsläppt med fel täcke. …

Tja, ni fattar, stress läggs på stress som läggs på stress. Hemligheten är att kunna stå över alla vanliga orosmoment, behålla ett rent sinne oavsett hur din dag ser ut. Jag sa dock aldrig att det är enkelt 😉

Please follow and like us:

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser

Please follow and like us:

Hjärnan utvecklar de egenskaperna vi tränar den att ha

Jag har i många, många år jobbat med ryttarens sits. Jag har genom empiriska undersökningar förkastat och tagit fram nya sätt att jobba med ryttarens sits. De ryttare som haft lätt för att ändra på sin sits har inte sporrat mig att utveckla nya metoder eftersom ungefär alla övningar fungerar bra för dem. De ryttarna som däremot INTE haft lätt att ändra på sin sits har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har fått vända och vrida på mina kunskaper. I ärlighetens namn har jag grubblat mig typ galen i många, många år på varför vissa elever inte verkar mottagliga i sin kropp trots att de är ytterst ambitiösa och kämpar allt de kan.

Jag tänker att många av dessa elever redan innan jag träffade dem haft svårt för att lära sig kontrollera sin kropp och om man har svårt för något så är det väldigt lätt hänt att man tappar sitt självförtroende och intalar sig själv att man inte kan, att man inte duger. Då är det vanligt att man testar nya saker, prövar nya metoder, hoppar runt och blir det som jag kallar för russinplockare vilket i princip innebär att man tar lite saker här och lite saker där och så jobbar man enligt ett hopkok av saker. Oftast väljer man de saker som fungerar bra för en, det som är enkelt.

Saker som man redan kan är enkla och känns bra, triggar hjärnans belöningssystem. Då höjs självförtroendet och man mår bra. Men frågan är ju då om man egentligen tränat sig själv på djupet då? Om man undviker det som är svårt och bara kör på det som är lätt så bygger man upp ett bra självförtroende.Det kan ju tyckas bra. Och effektivt.

Det kan förmodligen fungera bra i alla sporter som inte involverar närkontakt med en annan individ. Men i ridning så har man en direktkontakt med en annan individ, en ytterst känslig sådan som gör allt du tänker, som härmar alla dina muskler. Dina låsningar blir hästens låsningar, dina tankar blir som regler för hästen eftersom han som det flockdjur han är, för sin överlevnads skull är är helt beroende av att läsa av sin omgivning, speciellt de som varnar för faror. När hästen känner en fara så vill han fly.

Problemet med ridning och hästhantering är att hästen inte tillåts fly. Vi håller på olika vis fast honom, man kan köra den hårda metoden med skarpa bett och hårda nosgrimmor eller den mjuka metoden med mutor för att få hästen att inte fly. Men faktum kvarstår, vi hindrar honom från att göra det som vår hjärna signalerar åt honom att göra, fly.

Om någon varelse, människa eller djur, ”tvingas” stanna kvar i en situation vi vill fly ifrån så låser denna varelse sitt sinne, det känner vi ryttare som att han blir olydig för hjälperna, lat eller trög. Vi kan försöka komma runt problemet med att öka kraftfodret för mer motor, eller sätta på en extra gaspedal i form av sporrar eller så kan vi försöka muta oss ifrån problemet. Men problemets grund kvarstår ändå. Allt ovan är symptomlösningar.

Detta har varit föremål för mina tankar i åratal. Jag har nu ägnat 1,5 år av studier om detta. Dels inom medicinen för att förstå det fysiska, dels inom psykiatrin för att förstå det psykiska. Det senaste jag hoppat på är en Instruktörsutbildning i Mediyoga vilken på ett fantastiskt sätt knyter ihop det fysiska med det psykiska. Jag tror jag förstår det det nu, nästan. Eller så är jag på väg att förstå det. Tror jag 😉 Det är så otroligt komplext, nästan ogreppbart faktiskt.

Men jag tror att vårt moderna samhälle faktiskt förstör vår förmåga att utveckla vår hjärna. Tänk dig förr i tiden. Du hörde av någon om något intressant. Du tänkte att du ville ta reda på mer om detta så du sparade några nyckelord i din hjärna för att sen när du hade en ledig stund ta dig iväg till ett bibliotek och läsa mer om det hela. Kanske fick du i någon bok reda på att det fanns en bra film. Du skrev ett brev till de som säljer filmen och beställde en film. En vecka senare landar denna i din brevlåda. Du ser hela den två timmar långa filmen. Många gånger ser du den. Insuper all kunskap du kan få. Du får en ny tanke. Sparar tanken, går till biblioteket fem dagar senare och letar efter mer kunskap om denna tanke.

Samma situation idag. Du hör något intressant. Tar upp mobilen från fickan, googlar om det. Läser lite. Blir länkad till en film på Youtube som är hela 4 minuter lång. Du ser halva eftersom det kom upp en ny grej som du var tvungen att googla på. Du kommer till en Instagramsida, du klickar i följa. Du ser att de har massa korta s.k storys som du med stort intresse följer. Storysarna är typ 10 eller är det 15? sekunder långa. Nu är du nöjd. Dessa 15 sekunder känns hanterbara att titta på. Det är enkelt. Du lär dig massor. Hjärnans belöningsystem triggas igång, vilket gör så att du känner dig duktig. Du börjar följa fler människor på samma ämne och kan nu dagligen avnjuta små, goda russin i form av korta storys utan att direkt anstränga din hjärna.

Förstår ni var jag vill komma? Ser ni vad jag menar? Jag tror att vi alla måste motarbeta detta fördummande av den mänskliga rasen. Vi måste sluta leta enkla saker. Vi måste engagera oss i svåra saker. Detta är anledningen till att jag inte ger er Storys utan bara helveteslånga svårlästa och urtrista blogginlägg. Det är mitt lilla bidrag till er ryttare. Varför? För att jag tror att om man vill bli en bra ryttare så måste man träna sin hjärna i det oändliga. Det spelar egentligen ingen roll hur man tränar den, men jag tror att det måste vara jobbigt, tidskrävande och frustrerande och inte innehålla några jäkla russin 😉

Jag fortsätter därför att erbjuda alla ryttare mina oändligt tidskrävande kurser som är svåra, frustrerande och utan russin. Mina fantastiska logiska instruktörer som jag utbildat i samma anda kommer även de att fortsätta erbjuda russinfri ridlektioner.Vi vägrar modernisera oss 🙂

Please follow and like us:

Att träna upp hästens kondition hjälper inte alltid

Konditionsträning är bra, det roar sig många med. Åtminstone kallar de det för konditionsträning. Jag som kommer från travet där konditionsträning en hel vetenskap som är individuellt utformad för varje häst ser dock sällan konditionsträning. Jag ser mer ..eh, jag vet inte vad jag ska kalla det, nedbrytning av hästmuskler kanske?

Iallafall, vi lämnar den sortens konditionsträning därhän och pratar istället om konditionsträning av hjärnan. Hjärnan är kung över musklerna och det låter liksom smart att konditionsträna denna gråa tingest.

När jag får nya elever så är de oftast vad jag kallar för oskolade. Det betyder i princip att de inte har tränat upp sin hjärnkondition än. De är oftast väldigt ambitiösa och vad jag än ber dem göra så gör de MER och ännu MER av rörelsen. I pauser som jag försöker lägga in för hästens skull så deklarerar ryttaren glatt (eller frustrerat)och bestämt att de minsann ska kunna klura ut det här, vänta bara, jag ska visa dig. Under dem befinner sig oftast en häst som känner sig obekväm. Jag och hästen tittar på varandra i bästa samförstånd.

Pausen är slut och ryttaren börjar där hon slutade, oskolade ryttare gör oftast det. Hon gör mer och mer och mer av det hon tror att jag ber om, trots att jag inte ber om mer. När hästen inte utför det föväntade så kan jag nästan se hur rökmoln börjar pyra ut ur ryttarens öron.

Prestationsångesten hänger som ett stort moln över hennes huvud, nästan som en sån där pratbubbla i en serietidning. Nu kommer ryttaren att hamna i ett av två lägen. Antingen så fortsätter hon att göra det jag bett henne om, samtidigt som hon blir mer och mer frustrerad och hästen börjar göra övningen leta spöken i hörnen.

Eller så börjar hon fuska, använder en massa för mig obegripliga hjälper för att få hästen att utföra det hon tror att jag vill. Man drar lite här, skänklar lite där, tänker på hur kass man är som inte kan få hästen att göra det man vill.Man söker ofta efter att hästen hamnar i ett läge som man tidigare präntat in är det bra läget. Man söker DET läget. När hästen hamnar i det läget så är allt bra för det har någon tränare sagt en gång för några år sen.

Båda dessa sätten har det gemensamt att de INTE tränar upp hjärnans kondition. Man kan säga som så att för att träna upp denna kondition så måste du träna hjärnan att göra en sak i taget. Om du blir frustrerad, letar spöken eller börjar GÖRA en massa saker så har du tappat fokuset på den enda grejen du skulle göra. I början kan du kanske tänka på den här saken i 1 minut innan du börjar få de där dumma tankarna, prestationsångest, mindervärdeskomplex, dåligt samvete katastroftankar etc. Då finns det bara en enda sak att göra. Ta en paus, en välförtjänt sådan. Ta inte en paus där du mentalt dömer dig själv utan helt enkelt en paus där du nöjt slappnar av för att belöna en minuts hårt arbete.

1 minuts fokus är sjukt jobbigt i början. Döm dig inte. Se dig bara som en som måste konditionsträna. Kanske en soffliggare som bestämt sig för att springa ett maratonlopp. Första gången han joggar så håller han typ på att flåsa ihjäl sig efter 1 minut (om han ens klarar så länge). Skillnaden på den här typen av kroppslig konditionsträning är att han MÅSTE sluta eftersom han inte får någon luft. Mental konditionsträning är svårare eftersom man får luft hela tiden, dvs inget tvingar dig att sluta. Du måste vara smart nog att själv sluta när det kommer massa objudna tankar och knackar på. Beröm dig själv, klandra inte dig för att du inte orkar mer.

Det jag beskrivet ovan är även så man lär sig att meditera. Acceptera att det tar tid att komma till ro. Att rida, eller rättare sagt att lära sig rida på det Logiska sättet är även ett sätt att meditera. Om man slutar i tid. Och berömmer sig själv för det man lyckas med istället för att klandra sig själv för det man inte lyckas med. Då blir ridningen även en fantastisk källa till personlig utveckling.

Men vad har ridning på högre nivå för nytta av att man konditionstränar sin hjärna? ALLT!! Hästens hjärna läser av vår hjärna. ÄR du virrig och fylld av negativa tankar istället för att vara nöjd och lugn så kommer hästen att härma ditt mindset. Fokus är ryttarens viktigaste egenskap. Ett fokus och rätt fokus.

Jag tror att typ alla Logiska elever känner igen detta jag nyss skrivit, eller hur? 🙂

Hur står det till med er konditionsträning, meditationsträning? Har du inte ens börjat? Vill du börja? Ta en titt på våra ridkurser.

Fokusera mera

Konditionsträning för häst

Vi måste prata om mjölksyra i hästhalsar

Please follow and like us:

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:

Ridning är en flummig sport

Ridning är mer en känsla än en teknik. Visst, det krävs teknik också, det krävs moves men dessa moves är en väldigt luddig grej.

Man kan inte ta en ridhandbok, läsa en instruktion och sen gå ut och bara göra det och resultatet blir exakt det förväntade.

Jag garanterar att om vi tar 50 ekipage på olika nivåer och ger dem en exakt steg för steg teknik för att göra tex en skänkelvikning utan att de vet att det är just en skänkelvikning som är det förväntade resultatet så får vi 50 olika resultat.

Med steg för steg teknik/instruktion så menar jag av typen placera vänster skänkel här, ställ hästen med en vinkel av exakt X antal grader, driv med…Bla bla.

Om hästar vore robotar och datorer så hade detta kunnat funka. Men hästar är så långt ifrån detta som man överhuvudtaget kan komma.

Och för att ytterligare komplicera det hela så är förhållandet för en människa exakt likadant.

Om man följer en instruktion så beror det på 1000 tals grejor vad resultatet blir. Det beror på tex

Ålder

Utvecklingsnivå

Exteriör

Vilja

Ambition

Känslighet

Trauma från förr som spökar

Och detta gäller då både på häst och människa. Pust..Nu börjar det blir lite jobbigt eller hur.

En riktigt BRA ryttare har något unikt. Det kallas ryttarkänsla. Vissa ryttare får den aldrig , når aldrig dit. Till en viss gräns kan man med mycken möda och stort besvär lära sig hitta lite känsla men i mångt och mycket så föds man med det (eller inte)

En riktigt BRA häst har lite samma.

Men om man har en styck ryttare med känsla och en styck häst med känsla så kommer detta inte heller att garantera ett gott resultat. Det saknas en viktigt grej

Nämnligen känslans sammarbete ryttare-häst. Det är ju ryttaren som är ”ledaren” (eller bör vara). Det är ryttarens jobb att koppla ihop ekipaget, att stoppa in kontakten så att hästens nervsystem och ryttarens nervsystem blir ett. Först då kan man kalla det ridning.

Om inte denna sammankoppling sker så blir det aldrig bra oavsett hur tekniskt skicklig ryttaren är eller hur kapabel hästen är.




Jag studerar mycket. Och jag ser otroligt många ekipage som inte sitter ihop. Det ser jättekonstigt ut. Hästen springer i sin bubbla och ryttaren sitter i sin bubbla. Oftast är ryttaren frustrerad och eftersom ryttaren leder så är allt hästen har att hämta från ryttaren frustration. Självklart vill inte hästen ha frustration så han kommer antingen att stänga av (gå emot hjälper) eller roa sig på egen hand genom att leta spöken, gå i oform, busa, bråka etc. För hästen ser ingen anledning till att träna. Det känns bara fel.

Ett sånt ekipage kan träna för världens bästa tekniska tränare utan att någonsin kunna prestera på topp.

Det absolut viktigaste som måste ske först, innan det tekniska är att sammankoplla häst och ryttare. Jag kallar det att stoppa in kontakten.

Många ryttare är tyvärr inte mottagliga eftersom det kräver att man ger sig ut på okända marker, skrämmande marker. Man måste öppna upp sig för nått som inte finns. Om ryttaren har mycket känslomässiga trauman så är det en direkt traumatisk upplevelse att öppna upp sig. Vem vill väl utsätta sig för traumatiska känslor?

Att bli en RYTTARE är otroligt komplext och svåröverskådligt. Det kräver mer än teknik. Det kräver känsla. (och exterm kroppsmedvetenhet)

För att bli en bra ryttare så måste man sätta sig i kontakt med sina egna känslor. Sånt är jobbigt.

Man måste träna även när man inte rider. Meditation är bra (men svårt). Yoga är en mildare variant av meditation. Bra för känslonybörjare att börja med.

Men detta jag skriver om nu är så otroligt svårt att ta till sig, därför skriver jag sällan om det för det är konstigt, flummigt och oseriöst dravel.

Men, ridning ÄR en känsla. Känslan styr ryttarens kropp som sen går in och styr hästens kropp och hjärna. Det kräver utöver känsla en extrem kroppsmedvetenhet vilket man inte skaffar sig i en handvändning.

Ämnet är nytt och skrämmande för många. Man är van vid alla dessa tekniska ridhandböcker. Men för att bli en BRA ryttare så måste man börja känna, man måste ändra sig själv för att förändra och påverka en häst. Läskigt, läskigt.




Please follow and like us: