Inlägget gjort

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Ridning är en flummig sport

Ridning är mer en känsla än en teknik. Visst, det krävs teknik också, det krävs moves men dessa moves är en väldigt luddig grej.

Man kan inte ta en ridhandbok, läsa en instruktion och sen gå ut och bara göra det och resultatet blir exakt det förväntade.

Jag garanterar att om vi tar 50 ekipage på olika nivåer och ger dem en exakt steg för steg teknik för att göra tex en skänkelvikning utan att de vet att det är just en skänkelvikning som är det förväntade resultatet så får vi 50 olika resultat.

Med steg för steg teknik/instruktion så menar jag av typen placera vänster skänkel här, ställ hästen med en vinkel av exakt X antal grader, driv med…Bla bla.

Om hästar vore robotar och datorer så hade detta kunnat funka. Men hästar är så långt ifrån detta som man överhuvudtaget kan komma.

Och för att ytterligare komplicera det hela så är förhållandet för en människa exakt likadant.

Om man följer en instruktion så beror det på 1000 tals grejor vad resultatet blir. Det beror på tex

Ålder

Utvecklingsnivå

Exteriör

Vilja

Ambition

Känslighet

Trauma från förr som spökar

Och detta gäller då både på häst och människa. Pust..Nu börjar det blir lite jobbigt eller hur.

En riktigt BRA ryttare har något unikt. Det kallas ryttarkänsla. Vissa ryttare får den aldrig , når aldrig dit. Till en viss gräns kan man med mycken möda och stort besvär lära sig hitta lite känsla men i mångt och mycket så föds man med det (eller inte)

En riktigt BRA häst har lite samma.

Men om man har en styck ryttare med känsla och en styck häst med känsla så kommer detta inte heller att garantera ett gott resultat. Det saknas en viktigt grej

Nämnligen känslans sammarbete ryttare-häst. Det är ju ryttaren som är ”ledaren” (eller bör vara). Det är ryttarens jobb att koppla ihop ekipaget, att stoppa in kontakten så att hästens nervsystem och ryttarens nervsystem blir ett. Först då kan man kalla det ridning.

Om inte denna sammankoppling sker så blir det aldrig bra oavsett hur tekniskt skicklig ryttaren är eller hur kapabel hästen är.




Jag studerar mycket. Och jag ser otroligt många ekipage som inte sitter ihop. Det ser jättekonstigt ut. Hästen springer i sin bubbla och ryttaren sitter i sin bubbla. Oftast är ryttaren frustrerad och eftersom ryttaren leder så är allt hästen har att hämta från ryttaren frustration. Självklart vill inte hästen ha frustration så han kommer antingen att stänga av (gå emot hjälper) eller roa sig på egen hand genom att leta spöken, gå i oform, busa, bråka etc. För hästen ser ingen anledning till att träna. Det känns bara fel.

Ett sånt ekipage kan träna för världens bästa tekniska tränare utan att någonsin kunna prestera på topp.

Det absolut viktigaste som måste ske först, innan det tekniska är att sammankoplla häst och ryttare. Jag kallar det att stoppa in kontakten.

Många ryttare är tyvärr inte mottagliga eftersom det kräver att man ger sig ut på okända marker, skrämmande marker. Man måste öppna upp sig för nått som inte finns. Om ryttaren har mycket känslomässiga trauman så är det en direkt traumatisk upplevelse att öppna upp sig. Vem vill väl utsätta sig för traumatiska känslor?

Att bli en RYTTARE är otroligt komplext och svåröverskådligt. Det kräver mer än teknik. Det kräver känsla. (och exterm kroppsmedvetenhet)

För att bli en bra ryttare så måste man sätta sig i kontakt med sina egna känslor. Sånt är jobbigt.

Man måste träna även när man inte rider. Meditation är bra (men svårt). Yoga är en mildare variant av meditation. Bra för känslonybörjare att börja med.

Men detta jag skriver om nu är så otroligt svårt att ta till sig, därför skriver jag sällan om det för det är konstigt, flummigt och oseriöst dravel.

Men, ridning ÄR en känsla. Känslan styr ryttarens kropp som sen går in och styr hästens kropp och hjärna. Det kräver utöver känsla en extrem kroppsmedvetenhet vilket man inte skaffar sig i en handvändning.

Ämnet är nytt och skrämmande för många. Man är van vid alla dessa tekniska ridhandböcker. Men för att bli en BRA ryttare så måste man börja känna, man måste ändra sig själv för att förändra och påverka en häst. Läskigt, läskigt.




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Rid dig frisk

PIC_0202

I vårt samhälle förväntas vi prestera typ alltid. På jobb, hemma, genom våra barn, genom vårt utseende. Alltid måste vi GÖRA saker, vara på språng. Tiden, måste passa tiden.

Det här tar vi med oss upp på hästryggen. Vi måste göra något, hästen måste göra något, vi måste vara snygga, vi måste imponera.

Mångas kommentarer om första lektionen för mig, online eller live är att man hela tiden väntade på instruktioner om vad man ska göra med hästen och det kom inga. Det här skapar frustration hos nutidsmänniskan. Man kan ju inte bara sitta där och göra ingenting. Man vill ge en hjälp, göra krumelurer etc. Frustrationen växer, man måste ju prestera. Nu men ännu hellre igår.

PIC_0211

Folk har så otroligt bråttom. Något som jag brukar fråga folk som når detta stadie av frustration är hur länge de har ridit. 10 år kan någon säga. Aha, säger jag. Du har alltså ridit i 10 år men aldrig ens ridit en piaff?! Eller ett galoppombyte? Jises, du har alltså tränat ridning i över 10 år men sitter fortfarande och gör nybörjargrejor, bråkar om skyggningar, ställning, böjning, farten, bromsen, formen etc. Man sitter alltså fortfarande efter 10 år och löser symptom på felaktig hjälpgivning…




Med detta kan vi konstatera att du GJORT SAKER med hästen/hästarna i 10 år och du har egentligen inte kommit någonvart. Då kanske man kan inse att det finns andra sätt att rida.

Tänk om ridpassen kan sluta bestå av att göra saker med sin häst, prestera och istället börja rida för att utveckla sig själv.

susanan logisk ridning

Vad vinner man på att utveckla sig själv, att sluta göra saker och att försöka prestera? Jag fick inspirationen till detta inlägg i morse när jag läste det här intressanta stycket på facebook.

Jag klipper in texten här, observera att texten nedan inte är skriven av mig utan av Sanna Ehdin.

”VÅR DOLDA KRAFT
Vad är det som gör att tibetanska munkar kan komma ur lång fångenskap där de utsatts för svält och tortyr – och ändå ha frid i sinnet, vara lyckliga och ha en vilja att göra gott för världen?

Nu har medicinen en biologisk förklaring till detta. Immunförsvaret regleras av en nerv som jag nämnt tidigare: vagusnerven. Det är en av de viktigaste nerverna som kommer från hjärnan och den går även till alla större organ och reglerar dem. Forskningen har visat att denna nerv aktiveras genom avslappning, meditation och liknande metoder.

Därmed kan du styra dina immunceller, minska inflammationer och även förebygga sjukdomar och åldrande. Inflammation är grogrund för all psykisk och fysisk ohälsa.

Genom att skapa positiva tillstånd för hjärnan och hjärtat, vilket dessa mediterande munkar har gjort i århundraden via sina traditionella meditationer, kan du stimulera vagusnerven och dämpa inflammationer i din kropp. Detta eftersom dessa positiva tillstånd aktiverar de gener som bidrar till att kontrollera inflammation.

Det är viktigt, för när vi blir äldre producerar immunförsvaret fler inflammatoriska molekyler. Vårt nervsystem påverkas vid stress och sätter igång system som leder till nedbrytning och åldrande.

Forskare har även visat hur meditation gör hjärnan större och mer effektiv. Genom att studera meditationsmästarna, det vill säga tibetanska lamor med utbildning och lång träning i koncentration och mental kontroll, fann man att de hade högre nivåer av gamma-hjärnvågor och en tjockare hjärnbark (som förknippas med högre hjärnfunktioner).

Buddha förstod för över 2 000 år sedan att människor behövde ta bort begäret för att kunna få ro, och han föreslog meditation för att stilla sinnet. Det höjer serotoninnivån och ger färre signaler i hjärnan, vilket gör det möjligt att ”tömma tankarna”. Meditation ger därför en vällustkänsla kombinerad med frid i sinnet, samt har en rad välgörande effekter på kroppen.

Sammanfattningsvis kan alla skapa positiva hjärntillstånd i kroppen genom att lära sig positiv, fokuserad och djup avslappning. Detta:
• minskar inflammationer
• stärker immunförsvaret
• aktiverar stamceller som hjälper till att förnya dina organ
och celler.
• ökar hjärtats frekvensvariation (HRV)
• balanserar ditt nervsystem
• gör hjärnan kraftigare (annars krymper den med åldrandet)
• minskar depression och stress
• förbättrar prestationsförmågan

Kort sagt så förbättrar fokuserad positiv avslappning eller meditation din livskvalitet! Det är som talesättet säger:
Alla bör meditera tio minuter om dagen, och har man inte tid med det bör man meditera i tjugo minuter!” //Sanna Edhin

————————————————————————————-

Visst låter det alldeles underbart? Vet du att man kan använda hästar och ridning till detta? Vet du att du kan få din häst att känna och uppleva samma sak? Bara genom att sluta göra och sluta prestera och bara börja vara i dig själv och i din egen kropp.

En människa har 5 sinnen som vi känner till. Låt oss titta på en bild. Den första människan använder bara sin känsel.
Den andra människan använder alla sina sinnen. Hur mycket blir kvar till känseln då?

Sinne

För om vi pratar om ridning så är det ju så att det som har direktkontakt med hästen är det vi bör använda när vi ”pratar” med honom. I de delar som har direktkontakt med hästen så existerar bara ett enda sinne, känseln. Sinnena som inte har direktkontakt med hästen bör vi inte använda när vi kommunicera med hästen när vi sitter ovanpå honom. Det är liksom ologiskt.




Hjärnan har 100 % kapacitet. Hjärnan styr alla våra sinnen. Om vi dessutom lägger till vetskapen vi fick från det här blogginlägget så inser vi ju ganska enkelt att även mun och händer tar kapacitet från vår känsel.

Om vi vill göra det alla pratar om (men i ärlighetens namn inte riktigt vet hur man gör), dvs rida på känsla så är det logiskt att man börjar utveckla just sin känsla, dvs sinnet som står för känsel.

Då måste man koppla bort många andra sinnen så att vi får mer hjärnkapacitet över till vår känsel.

Logisk Ridning barn

Superryttaren är en människa som kopplat bort de andra sinnena och därför har mer hjärnkapacitet inriktad på att känna.

Hur gör man då detta? Det går inte på en kvart kan man säga. Men det är det vi sysslar med i Logisk Ridning. Vi utvecklar vår känsel. det är en form av meditation, även om jag inte kallar den så.

Ordet Meditation skrämmer bort många. För de som inte håller på med meditation så är begreppet lummigt. Man hör kanske att man ska sitta i skräddarställning och tänka på ingenting eller säga ett ord och rätt som det är så ska man se massa ljud och paradiset ska uppenbara sig för en. Man har kanske testat och inte fan var där något paradis och vackra ljus. Det man fann var att det kliade på näsan, att det var obekvämt att sitta i skräddarställning och i huvudet finns endast räkningar, måsten och annat trist.

13062101_990651171013048_3238486726429792152_n

Japps, precis så är det de första gångerna man mediterar. Det är inget annat än jobbigt, tråkigt och stressande. Det är nämligen så att vår kropp VILL INTE vara i meditation. Den vill inte slappna av, den vill inte tänka på ingenting. Man måste aktivt LÄRA sin kropp att slappna av. Men i vårt samhälle så finns det ingen tid för sådant. Då blir man kallad lat.

Eller rättare sagt så är det troligtvis vi själva som kallar oss för lata för vi har ju viktiga saker att göra. Ju mer industrialiserade vi blir ju sämre blir vi på att slappna av. Ju sämre vi blir på att slappna av ju sjukare blir vi. Välfärdssjukdomarna ökar markant.

Meditation gör en friskare. Till exempel så gör det följande för oss:
*minskad andnings och pulsfrekvens
*minskad syreförbrukning
*minskad ämnesomsättninghastighet,
*sänkning eller stabilisering av blodtrycket
*minskad ledningsförmåga i huden
*för de olika meditationsformerna specifika lugna och jämna hjärnvågsmönster som annars är sällsynta i vaket tillstånd.

Fattar ni vilken bra grej meditation är? Om jag lite slarvigt omsätter det till att handla om hästar (människor)så tänker jag att det får följande effekter
*Bättre kondition
*Högre mjöksyretröskel
* Bättre näringsupptag
*Mindre risk för fång (diabetes)
*Mindre överkänslighet för yttre påverkan såsom flugor, vind, regn
*Ökar/ändrar hjärnans kapacitet

PIC_0177

Tänk vad bra det vore om vi fick både oss och hästarna att meditera!! Vet ni att det är EXAKT det mina lektioner gör. De som har hållit på med Logisk ridning ett tag har  kanske märkt att magra hästar börjar lägga på sig hälsosamt hull, feta hästar börjar tappa lite hull, hovarna har fått bättre kvalitet, manen växer bättre, blir tjockare, pälsen blir finare. Hästarna är inte lika brydda över flugor och väder, de fryser sällan och klarar hettan bättre. Hästen får allt lättare att koncentrera sig på sina uppgifter, det verkar nästan som om de förstår vad vi tänker och vi verkar förstå vad den tänker. Ni kanske även märker att fast ni inte konditionstränar hästen så verkar den orka mer.

PIC_0404

Det är meditationens förtjänst. Vet ni att varenda en av mina lektioner lär er och er häst att meditera. När ni mediterar så mediterar vår häst. Att meditera är en svår konst. Som man aktivt måste lära sig. Kroppen VILL INTE meditera. Den vill inte slappna av. Vi jobbar alltså mot vår egen kropp. Och mot hästens kropp.

Sakta men säkert, allt eftersom månaderna fortgår så har vi liksom gått igenom hela vår kropp och därmed hästens kropp, kroppsdel för kroppsdel. Vår medvetenhet växer. Vi börjar komma i kontakt med den där Vangusnerven som ni läste om ovan.

Från att ha varit en människa som sitter på en häst så börjar ni bli ett ekipage. Er häst går ifrån att vara en stel burdus och kantig häst och en mjuk atlet börjar kunna anas. Förändringen går inte snabbt, men den fortgår och fortgår. Ni slutar vara frustrerade och börjar njuta av att ibland göra ingenting.

PIC_0216

Det är så ridning för mig är. Det är meditation, livslust, sjukgymnastik och välmående. I love it!

Men det är svårt att ta sig tiden, man hinner ju inte lägga några år på att lära sig rida. Man vill fortsätta så som man alltid gjort för snart, snart är man där, om bara hästen kunde ge sig och börja sammarbeta lite 😉

Logisk Ridning är Mindfulness paketerade i ridlektioner.




Vi jobbar på alla plan. Vi har ridkurserna som lär oss hantar vår kropp. Det finns en del människor som säger att man först bör skapa en kommunikation med sin häst på marken. Och ja, det är rätt. Men största anledningen till dålig kommunikation är brist på kroppsmedvetenhet hos ryttaren, både när vi rider och när vi befinner oss på marken eftersom hästen läser vårt kroppspråk och våra snedheter. Det absolut snabbaste och effektivaste sättet att skaffa sig kroppsmedvetenhet är på hästryggen. Så därför börjar vi med att lära oss rida, dvs ta kontroll över vår egen kropp på hästryggen.

PIC_0431

Vissa människor har en kropp som ligger i djup dvala och som inte klarar av att väckas av ridkurserna. Därför har jag några mentala kurser där vi kombinerar Feldenkraiss inspirerade rörelser med tankenötter för hjärnan och detta blir då en otroligt djup form av meditation. Då vaknar kroppen till liv och blir styrbar och det är lättare att ta till sig ridkurserna.

Handen vill vi dessutom lära oss hantera på ett för ryttaren medvetet sätt och handen hör ju som ni vet ihop med ögat. Handen gör vad ögat ser. Om inte handen vet vad ögat ser så handlar den reflexmässigt och det är sällan bra när man rider. I handkurserna så befinner vi oss på marken bredvid vår häst, vi lär oss en hjälp i taget.

Vi får klara direktiv om vad det är vi ska titta efter på hästens ben och kropp. Då lär vi oss att veta att när det känns så här i min hand så beror det på att…… Det är nämligen så att det finns en massa olika tygeltag som säger olika saker till vår häst, som pratar med dens olika kroppsdelar. Så om man drar i en tygel och inte får respons så ska man aldrig dra mer utan då måste man byta till ett annat tygeltag eftersom du uppenbarligen pratade med fel kroppsdel med ditt nuvarande tygeltag. Lösningen är ALDRIG att dra hårdare.

Vi tränar upp en öga hand koordination som är avsedd för ridning. Det är svårt, svårt, få människor har en bra hand idag.  Det ser vi tex på att det finns en efterfrågan på såna här produkter. Jag dog lite i själen när jag läste den här annonsen… Seriöst. Ryttare, ni borde skämmas. Knäpp upp nosgrimman, läng tygeln och lär er rida. Er häst berättar för er att ni skadar hans mun och ni lyssnar inte….

galenskap

Ibland har vi extremt bråkiga och osammarbetsvilliga hästar. då kan man börja med våra Horsemanshipkurser. Detta är inte vanliga horsemanshipkurser. De lär mest människan att sluta vara oartig mot sin häst och att tolka dens signaler lite bättre. För hästar bråkar oftast för att de vill säga något till oss men vi märkte inte när den artigt försökte viska det till oss så den kände ett behov av att skrika till oss i hopp om att vi skulle börja förstå.

Som ni ser så är det en väldigt komplett utbildning för att skapa instruktörer, hästmänniskor och beridare. Men kurserna jobbar på ett sätt som vi inte är vana vid idag. Kurserna får oss att bli hästmänniskor snarare än att lära hästar att lyda. Det är en väldigt stor skillnad på dessa begrepp.

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blogg.

Följ oss gärna på Facebook.

Vill du läsa mer om Vagusnerven?

Wikipedia

Ångestproblematik

Minska smärta

Orsak till skadad vagusnerv

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Att lära sig rida är som att lägga ett pussel

 

Onlinekurserna upplevs som frustrationskapande i början. Men bit ihop, det går över. Skillnaden på det här och vanlig undervisning är att vi gör en enda sak. Med oss själv dessutom. Denna enda sak är inget mål, det är en pusselbit. En av 1000 typ. Idag ska jag göra ett försök att förklara hur inlärningen fungerar.

Det är oftast så att om man söker sig utanför den traditionella ridundervisningen så känner man att något saknas. Man kan ha ridit i åratal men man får ändå inte ihop det. Man känner sig förvirrad. Då kan man säga att era pusselbitar är i det här läget. De liksom ligger i en hög och man vet inte riktigt när man ska använda vilken bit.

Jag börjar med att berätta för er att ni måste organisera era pusselbitar. Ni måste vända på dem så att alla får framsidan uppåt. Ni måste lägga dem bredvid varandra istället för huller om buller.

Wow, tycker många, nu tror jag att jag förstår. Så man lägger stor möda på att sortera ut oredan, man tycker nästan att man kan skymta ett motiv däri. Man lyckas till och med fästa pusselbitarna i varandra och man känner att man kan ta en av mina pusselbitar och fästa det i det man redan vet. Voila, en krokodil har skapats.

Nästa vecka får man en ny pusselbit och frustrationsmolnen hordar upp sig framför en. Biten kan inte fästas någonstans. Pusselbiten påstås vara en sväng. Men man kan ju redan svänga för det har man lärt sig av Mr Lärare. Det är den där orange biten med som det står 10 på. Vad ska man med en pusselbit som har en del av en grankvist på och dessutom inte har ett nummer? Svänga är orange 10. Punkt. Då vill jag berätta för er att en pusselbit har fyra sidor med fästanordningar, inte två såsom Orange nummer 10. Ser ni att din svängpusselbit bara har två ställen att fästa på? Ser ni att det är ett barnpussel? Ser ni att det pusslet bara innehåller 25 bitar? Jag vill berätta för er att vuxenpussel ser helt annorlunda ut. Det ser typ ut så här.

Aha, säger du, jag måste tänka i vuxenpussel istället. Okey, här finns 975 pusselbitar mer än det finns i barnpusslet, jag är med. Fantastiskt, jag förstår det här. Jag börjar göra ramen, kanterna. Jag måste organisera det här säger man och kastar sig in i pusselbyggandets underbara värld. Man får klart ramen, man börjar jobba med att fästa bitar i kanten, bitar som ser ut att bilda ett mönster som man känner igen. Wow, man känner att man börjar ha koll, pusslet känns liksom som att det kan bli klart. Kolla bara så fint det börjar bli.

Vad bra säger jag och ger dig en grå pusselbit som på inga villkors vis enkelt kan fästas i någon annan pusselbit. Frustrationen i dig ökar. Varje vecka får du en ny grå pusselbit. Du har gett upp alla försök att pussla något mer. Men efter ett par veckor med gråa pusselbitar så ser du helt plötsligt att alla de där gråa pusselbitarna passar i varandra så du pusslar ihop dem och de bildar liksom en egen liten ö innuti det stora pusslet.

Du börjar acceptera att det innuti pusslet finns små öar. Alt eftersom tiden går så skapas det fler och fler öar. Du vet inte riktigt vad du ska ha dem till men du känner en viss form av lugn över att du iallafall kan skapa öar av dem. Du börjar fundera på om du håller på att bygga en skärgård.

Du funderar och kommer kanske fram till att förbindelsen mellan öar innebär oftast att man måste åka båt eller flyg men att man ibland kan ta sig mellan öar med hjälp av en bro. Hm…Kan det kanske vara så att avståndet från pusslets kant till en ö inte är så stort? Kan jag nå en ö från min trygga kant? Vad betyder alla öar egentligen? Kan det vara så att alla öarna symboliserar något? Funderar… Det här ser ut som en halvhalt. Den där pusselbiten ser ut som något som går åt sidan och den där, det är ju en typ av sväng. Hm, få se, vad händer om jag använder alla öarna fast att de inte sitter fast i min pusselram? Testing, testing. Men kolla, det blev en skänkelvikning!!! Så häftigt, jag kan göra en skänkelvikning. Nämen vad hände nu? Alla öarna fick en bro mellan sig. Wow, allt sitter ihop. Världens ahaupplevelse.

Nu är du mer mottaglig för lite konstigare pusselbitar så jag ger dig hela öar av pusselbitar som inte alls bildar kanter. Du börjar pussla lite och inser att pussel även kan byggas på höjden och skapa kuber. Du ser hur du kan ta flera av dina öar som ännu inte har en bro till sig och placera dem på högkant. Det här börjar kännas otroligt inspirerande.

Du börjar komma på att ditt pussel börjar bli högt, du är på väg att bygga ett torn.

Du finner lite ro i din utbildning, äntligen är du på väg, du känner att du ju faktiskt behärskar det här med ridning. Då börjar jag avancera i vad jag ger dig för pusselbitar. Du har för länge sedan gett upp försöken att hitta sambandet, du är okey med att bygga en massa småöar utan bro dit. Du vet att du kommer att finna ett samband, någongång. Du vet inte när men du vet att någon gång hittar du dit. En viss förvirring uppstår när jag ger dig runda pusselbitar, typ 3d pussel som är mjuka och runda i sin kontur. De bilar fåglar. Hm, en fågel kan ju alls inte fästas i något…

Men de flyger ju i samma luft som du andas. Alltså hör de ihop, på något sätt. Jaja säger du och fortsätter pusslandet.

Hur mitt personliga pussel ser ut? Var är jag i mitt pusslande? Jag vet inte riktigt men jag tror att jag är på väg att bygga ett pussel som ser ut som New York.

Eller kanske det är Dubai?

Vem vet, jag har slutat bry mig om vad jag bygger faktiskt. Det var ganska befriande när jag insåg hur lite jag vet. Just nu bygger jag förmodligen små städer. En stad är en liten, liten prick i ett land. Ett land är en liten, liten yta på vår planet. Så kanske jag bygger på en jordglob?

Det enda jag vet är att jag vet att ju mer jag lär mig ju mer inser jag hur lite jag egentligen vet. Vet ni hur befriande det är att nå det stadiet? När man ärligt och uppriktigt kan säga att man vet typ ingenting.

Men ni kan också förstå att jag fnissar lite åt er frustration i början, när ni sitter där med er orange 10:a. Och skäller och klagar på mig att ni inta lär er något? Jag fnissar inte elakt för jag har själv varit där. Men jag vet hur mycket ni har kvar att lära er, vilken underbar resa ni har framför er.

Och jag vet hur svårt det är för mig att förklara hur stor världen är, hur mycket det finns att lära sig. Så jag avslutar med en mästares kloka ord. Det kunde ha varit mina ord när jag funderar på hur jag ska lära er saker. För det ÄR svårt att lära ut saker. Och jag kan ännu inte så mycket. Jag sitter fortfarande och pusslar ihop New York, eller om det nu är Dubai, för sjutton, de städerna ligger inte ens i samma land ;-). Det fattas en hel del broar kan man säga 😉

Ha nu en trevlig vecka allesammans. Och bli inte frustrerad för att ni bara fick en enda pusselbit.

Fler inlägg om inlärning

Hjärnan och inlärning

Inlärning

Inlärning

Sovning.

Tänk långsiktigt

Planera

Realistiska mål

Kroppsmedvetenhet och klokhet sitter ihop

 

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Det där med hästträning och Mattematik

Jag funderar mycket på saker, det är lite min grej. Jag har börjat läsa Matte. Jag har i hela mitt liv hatat matte, aldrig förstått det. Matte har fått mig att känna mig dum, fast i ärlighetens namn så har jag högsta betyg i allt som inte involverar Matte. Så jag vet att jag inte är dum, även om det ibland känns så.

Jag beslöt mig för att gå till botten med det här och anmälde mig till en Mattekurs på Komvux, kurs 1a. Jag har nämligen hört att det är i grunden man ska jobba om man har problem med något.

Nu har jag gått 6 lektioner och voila, jag förstår, Matte är jätteenkelt, mycket tack vare en enormt tålmodig lärare. Nu vet jag vad jag aldrig tidigare fattat. Jag förstår. Matte kräver fullkomlig tillit till regler. Följer du reglerna så blir svaret rätt. Och det är just där jag felat i alla år.




Ingenstans i min värld kan man följa några regler, varken när man är med barnen eller hästarna eller i relation med andra människor. Livet har inga regler. Matte däremot har regler.

Mitt problem har varit att jag inte litar på reglerna. Om man som jag inte har hjärna för matte så är reglerna ologiska. Läraren kan visa 1000 gånger varför det ska vara på ett visst sätt, han gör en komplicerad uträkning för att bevisa en regel för mig. Och så säger han att det är därför det blir sådär.

Jag bara..Eh..Öh… Okey. Om inte siffrorna talar till en så är regeln faktiskt inte bevisad (för mig då). Men om man bara skiter i allt tvivel och bara gör exakt så som man ska, så som läraren och boken säger att man ska så blir talen enligt facit rätt. Så lärdom för matte, lär dig reglerna, följ dem, tänk inte utanför ramen. Bara gör.

Jag är ju vansinnigt intresserad av autism och många autister har svårt att lära sig göra saker på nya sätt. Det innebär att många räknar matte med egna regler. En utomstående har svårt att hänga med i hur dom tänker, uträkningen kan vara oerhört komplicerad sett med andras ögon men svaret blir rätt (fast ibland inte alls rätt ;-)). Det stöder lite min tes att de här oerhört logiska människorna (autister är logiska) liksom jag inte finner Mattematikens regler självklara, att de inte alltid är så där logiska och stenklara.

Men vad har det här med hästar att göra tänker du säkert. Det här är faktiskt en hästblogg. Jo, jag vet, jag kommer till det. Jag tror att många tror att det finns regler för hästträning. Om man följer reglerna så blir det rätt.

Men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Hästträning är motsatsen till Mattematik. Det finns inga regler. Jag tror att om fler människor inser detta så kommer hästträning att bli lättare. Ingenstans i hästvärlden kan man följa en regel slaviskt.




När man läser på hästforum när någon skriver om ett problem och tusen människor ger sin syn på det hela med mer eller mindre dumma svar så vill jag säga, Hej, ni, det finns inga regler. Ni kan omöjligt svara på en fråga på internet om hur en människa ska lösa ett problem med en häst, oavsett om det handlar om lastning, ridning etc.

En av de absolut största anledningarna till att man inte kan besvara såna frågor är för att vi inte kan se in i frågeställarens hjärna. För det är oftast i människans hjärna som hästens problem uppstår.

Människor, även de mest akademiska sådana sysslar egentligen med att leka siare, spåkvinnor och spåmän som försöker förutse framtiden för hästen och dem själva.

En av de bra sakerna med hästar, det som gör hästträning enkelt är att hästen gör vad vi tänker.

                                                      Men

En av de svåra sakerna med hästträning är att hästen gör som vi tänker:-)

 

Ni har säkert hört eller sett exempel på det. Ryttaren sitter stel och styv på hästryggen och glor med misstänksam blick på det uberläskiga staketet där på andra sidan paddocken. Dit kan man inte gå eftersom staketet är FARLIGT och då kommer deras häst att bli rädd och hoppa till.

Japp, du har rätt, det kommer han att göra.

Människan går och har ångest i två dagar inför att hästens ska lastas, för transporten är läskig och hästen kommer att vägra gå på den.

Japp, du har rätt, det kommer han att göra.

Helt ärligt, det svåraste med att vara tränare är inte att träna hästarna utan det är att få ryttarna att sluta vara siare.

Så om jag får ge två räd till alla världens hästmänniskor så är det:

1.Ridning och hästträning  har inga regler

2. Sluta vara Siare.

Jag lovar att så fort ni inser detta och lyder dessa två ”regler” så kommer det att vara betydligt enklare att träna häst. Hästen lever här och nu, alltid här och nu. Det måste ni också göra. Här och nu. Endast här och nu.Alltid.




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Det där med hästträning och Mattematik

Jag funderar mycket på saker, det är lite min grej. Jag har börjat läsa Matte. Jag har i hela mitt liv hatat matte, aldrig förstått det. Matte har fått mig att känna mig dum, fast i ärlighetens namn så har jag högsta betyg i allt som inte involverar Matte. Så jag vet att jag inte är dum, även om det ibland känns så.
Jag beslöt mig för att gå till botten med det här och anmälde mig till en Mattekurs på Komvux, kurs 1a. Jag har nämligen hört att det är i grunden man ska jobba om man har problem med något.
Nu har jag gått 6 lektioner och voila, jag förstår, Matte är jätteenkelt, mycket tack vare en enormt tålmodig lärare. Nu vet jag vad jag aldrig tidigare fattat. Jag förstår. Matte kräver fullkomlig tillit till regler. Följer du reglerna så blir svaret rätt. Och det är just där jag felat i alla år.




Ingenstans i min värld kan man följa några regler, varken när man är med barnen eller hästarna eller i relation med andra människor. Livet har inga regler. Matte däremot har regler.
Mitt problem har varit att jag inte litar på reglerna. Om man som jag inte har hjärna för matte så är reglerna ologiska. Läraren kan visa 1000 gånger varför det ska vara på ett visst sätt, han gör en komplicerad uträkning för att bevisa en regel för mig. Och så säger han att det är därför det blir sådär.
Jag bara..Eh..Öh… Okey. Om inte siffrorna talar till en så är regeln faktiskt inte bevisad (för mig då). Men om man bara skiter i allt tvivel och bara gör exakt så som man ska, så som läraren och boken säger att man ska så blir talen enligt facit rätt. Så lärdom för matte, lär dig reglerna, följ dem, tänk inte utanför ramen. Bara gör.
Jag är ju vansinnigt intresserad av autism och många autister har svårt att lära sig göra saker på nya sätt. Det innebär att många räknar matte med egna regler. En utomstående har svårt att hänga med i hur dom tänker, uträkningen kan vara oerhört komplicerad sett med andras ögon men svaret blir rätt (fast ibland inte alls rätt ;-)). Det stöder lite min tes att de här oerhört logiska människorna (autister är logiska) liksom jag inte finner Mattematikens regler självklara, att de inte alltid är så där logiska och stenklara.
Men vad har det här med hästar att göra tänker du säkert. Det här är faktiskt en hästblogg. Jo, jag vet, jag kommer till det. Jag tror att många tror att det finns regler för hästträning. Om man följer reglerna så blir det rätt.
Men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Hästträning är motsatsen till Mattematik. Det finns inga regler. Jag tror att om fler människor inser detta så kommer hästträning att bli lättare. Ingenstans i hästvärlden kan man följa en regel slaviskt.




När man läser på hästforum när någon skriver om ett problem och tusen människor ger sin syn på det hela med mer eller mindre dumma svar så vill jag säga, Hej, ni, det finns inga regler. Ni kan omöjligt svara på en fråga på internet om hur en människa ska lösa ett problem med en häst, oavsett om det handlar om lastning, ridning etc.
En av de absolut största anledningarna till att man inte kan besvara såna frågor är för att vi inte kan se in i frågeställarens hjärna. För det är oftast i människans hjärna som hästens problem uppstår.
Människor, även de mest akademiska sådana sysslar egentligen med att leka siare, spåkvinnor och spåmän som försöker förutse framtiden för hästen och dem själva.
En av de bra sakerna med hästar, det som gör hästträning enkelt är att hästen gör vad vi tänker.
                                                      Men
En av de svåra sakerna med hästträning är att hästen gör som vi tänker:-)
 
Ni har säkert hört eller sett exempel på det. Ryttaren sitter stel och styv på hästryggen och glor med misstänksam blick på det uberläskiga staketet där på andra sidan paddocken. Dit kan man inte gå eftersom staketet är FARLIGT och då kommer deras häst att bli rädd och hoppa till.
Japp, du har rätt, det kommer han att göra.
Människan går och har ångest i två dagar inför att hästens ska lastas, för transporten är läskig och hästen kommer att vägra gå på den.
Japp, du har rätt, det kommer han att göra.
Helt ärligt, det svåraste med att vara tränare är inte att träna hästarna utan det är att få ryttarna att sluta vara siare.
Så om jag får ge två räd till alla världens hästmänniskor så är det:
1.Ridning och hästträning  har inga regler
2. Sluta vara Siare.
Jag lovar att så fort ni inser detta och lyder dessa två ”regler” så kommer det att vara betydligt enklare att träna häst. Hästen lever här och nu, alltid här och nu. Det måste ni också göra. Här och nu. Endast här och nu.Alltid.



Please follow and like us: