Det är aldrig för sent att lära sig rida på riktigt

Det är ofta väldigt stort fokus på vad hästar ska göra när vi tränar dem. De ska sätta under sig med bakbenen/t, de ska gå fram, de ska spåra, de ska rakriktas, de ska gå fram, de ska böja sig, de ska upp i formen (men ner på tygeln?!?!) de ska forma sig, de ska gå fram, de ska ha spänst, de ska ha power, de ska gå fram, de ska vara lösgjorda, de ska gå fram..

Ser ni att en sak återkommer konstant? Gå fram!!!

Varför tjatar jag om det så ofta? Tja, allt jag skrev ovan var sådant jag plockade upp från en ryttares hjälpgivning under 2 minuter!!!

Under morgoncyklingen så åkte jag förbi en paddock och beskådade fascinerat en häst, en oerhört snäll häst måste jag tillägga, som fick alla de här direktiven till sig.

Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att den här ryttaren var iförd sporrar och hästen var iklädd dubbla munkorgar. Dessa två attribut är nämligen symptom på alldeles för mycket hjälpgivning.

En bra grundregel är att om hästen/bilen, cykeln inte går fram så är det smart att ta bort bromsen, det som hindrar fart. I fallet med häst så är saker som hindrar fart en kort tygel, en icke lösgjord häst och munkorg men framförallt en ryttare som har lärt sig fel.

Det är däremot inte alls särskilt smart att gasa mer om bromsen fortfarande ligger i, (det är det man gör om man använder sporrarna som en gaspedal på en enligt ovan bromsad häst)

De flesta har säkert läst på hästforum att hästen går bra och kan ridas på mjuka hjälper ända tills man börjar ställa krav på form, då börjar hästen protestera och då behöver man tips på bett som hästen inte protesterar mot.

Jag tänker att vilket bett som helst borde gå bra så länge man inte använder det som en grej man drar i för att få hästen att jobba 😉 Men vad vet väl jag?

Uppenbarligen så ligger gamla felaktigheter kvar, i ärlighetens namn så lärs de ut redan på ridskolan…. Vilket är så oerhört sorgligt att jag blir helt ledsen bara jag tänker på det.

Det är hästen som ska komma fram till ryttarens hand, då blir det fint och bekvämt för hästen.Det är INTE ryttaren som ska dra handen bakåt tills man får en kontakt, då blir det obekvämt för hästen och den kommer att börja gapa, lägga huvudet på sned, vifta med tungan, tugga hysteriskt på bettet, dvs uppvisa det beteendet som gör att ryttaren känner ett behov av att byta bett.

Det är inte bettet som är felet, det är den som drar i bettet som är felet.Som tur är så är det ju aldrig för sent att lära sig nya saker.

De flesta av oss som pratar om och undervisar i ett snällare sätt att rida har själv genomgått ett långvarigt förändringsarbete eftersom de flesta av oss tyvärr lärt oss fel från början.

Det är svårt att lära sig göra en sak på ett annat vis men lätt att lära sig en ny sak. Invanda rörelsebanor tar tid att lära om. Men det är aldrig för sent att lära sig och det är faktiskt ganska kul att lära sig, iallafall efter att man kommit över den första tveksamheten i form av att man helt plötsligt känner sig som en nybörjare igen. Den känslan kan vara lite psykiskt jobbig.

I Logisk Ridning så utgår vi ifrån att allting börjar i ryttarens bäcken. Bäckenet styrs av hjärnan. Därför handlar Logisk Ridning i mångt och mycket om att skapa många förbindelser mellan bäcken och hjärna.

Denna förbindelse gör det sen enkelt att styra resten av kroppen, den är liksom grunden för kroppskontroll.Vi har Onlinekurser för dig som gillar att ostört träna i eget tempo på hemmaplan.

Vi börjar alla med Grundkurs ridning som är den kursen som skapar den första bäcken-hjärna förbindelsen. Läs om ridkurserna här

För dig som vill träna för instruktör så har vi ett flertal ute i vårt avlånga land. Vissa av dem kan du träna online för dessutom. Du hittar alla instruktörer här

Please follow and like us:

Bli en bättre ryttare genom att använda vardagens görande som träning

Här kommer ett tips som du kan använda för att träna din sits i vardagen. Det är alltid bättre att träna många korta pass än ett långt när man vill förbättra sin hållning på hästryggen. //Linda i Växjö

logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

En still hand

Vad är en stilla hand? Jag har hört ryttare skryta om sin stilla hand och den har förvisso varit stilla, typ placerad på ett ställe ovanför hästens mankam, armarna på ryttaren har varit nästan sprikraka och ådrorna på ryttarens armar utbuktade av muskelspänningen som krävs för att lyckas hålla handen stilla på en plats när hästen gör allt för att flytta handen framåt.

I andra änden av tygeln såg jag en häst som la käken på sne eftersom det var endast i sidled han kunde flytta käken på grund av en för hårt spänd nosgrimma och kämpade för att kunna andas i sitt ytterst obekväma läge bakom lod.

Vet ni, det där är inte en sån stilla hand man vill ha.
Vi måste när vi rider ta i beaktande att hästen är en dynamisk varelse och vi är en dynamisk varelse och tillsammans bildar vi således ett dubbeldynamiskt ekipage 😉

Vi måste därför tänka om vad gäller en stilla hand. En bar tanke är att trycket i hästens mun ska vara lika stort på bägge sidor avsett vad han gör med sitt huvud. Varför?

För att hästen använder sitt huvud för att hålla balansen. Det innebär att han konstant måste flytta det upp, ner, höger och vänster. Om då ryttaren inte hänger med i detta flyttande så stör hon hans balans. Tex, hästen blir tung i höger bog och flyttar därför huvudet åt vänster för att viktkompensera.

Om ryttaren har en stilla hand enligt ovan beskrivet så kommer hon då att dra honom i höger mungipa och släppa vänster mungipa när han balanserar sig vilket kommer att förstärka hästens obalans vilket får honom att flytta huvudet ännu mer åt vänster. Ni som hört talas om bitandet i en tygel har svaret här.

Ironiskt nog så använder människor sina armar för att hålla balansen. Ridning innebär således att vi tar två varelsers balansorgan och fäster ihop dessa. Logiskt, eller hur 😉

Om ryttaren har en korrekt ” stilla hand” så kommer hon som om hon höll i ett cykelstyre att följa med med handen så att trycket i hästens mungipor inte förändras. Hästen kommer då att bli hjälpt i sin balans och snabbt komma tillbaka till balans igen. Detta sker i princip varenda sekund man rider.

Så hur tror ni då att en still hand bör vara? Absolut ostilla faktiskt :-). Den måste vara extremt snabb och rörlig för att kunna hänga med i huvudets kastande. Ju snabbare hand ryttaren har ju snabbare blir hästen en balanserad ridhäst.

Därför lägger jag stor vikt vid att träna upp snabbheten i ryttarens hand, men det ironiska är att handen kommer sist i vad man kan lära sig koordinera. Bäckenet är det första i ordningen så således börjar den snabba handen i ryttarens rumpa 🙂

Bjuder på en liten film på en relativt oskolad och därmed vinglig häst vars ryttare får sin första lektion på området snabb hand, eller på ryttarspråk så heter det att man har en följsam hand. Ser ni så vingligt det blir när man inte använder tyglarna för att skapa en skenbar rakhet?

Läsvärt blogginlägg på samma tema hittar du här

Please follow and like us:

Är din häst din soulmate?

Idag skriver Kim ifrån Karlskoga.

Passionen hos en hästmänniska. Vi är ett starkt gäng, vi hästmänniskor. Så som vi kämpar och sliter för våra fyrbenta vänner, oavsett om vi tävlingssatsar eller rider för att det gör oss glada i själen. Det ena utesluter så klart inte det andra, tvärtom.

Men ibland är det inte alltid vi tänker på våra stallstunder med tindrande ögon. Ibland finns där obehag, ångest, rädsla eller sorg. Jag har funderat väldigt mycket på det här med relationen med hästen, och funderar då också över hur viktigt det är att kemin finns där.

Speciellt för oss med en eller ett fåtal hästar, som inte har häst som arbete. Så man kan få känna den där känslan över att själen ler när man lägger ner sin själ i sin häst.

Det finns så många olika slags relationer man kan ha, som inte utgår från prestation. Möter din häst dig i sin energi, sin kvickhet, sin nerv och sin lekfullhet? Lyckligast är man nog när man hittar den man promenerar i samma takt med, bildligt talat. Att ha självinsikt här är en av de största gåvorna man kan ge både sig själv och sin häst.
Vem har inte varit ute och gått med någon som hela tiden vill gå snabbare eller långsammare än en själv? Visst är det allra trevligast när man går i samma tempo och i samma riktning? En formel1 bil går förmodligen sönder av en söndagsbilist-förare, likväl som en racingförare förmodligen känner frustration i en traktor. Lite brutal jämförelse, men likväl sann.

Har du hittat din soul mate? 🙋‍♀️❣️Om inte, se detta som ett frikort att börja fundera över en annan matchning för både dig och din häst. Det ÄR okej, till och med BRA, att inse att kemin inte finns där.❤️
//Kim i Karlskoga
PA Häst – Logisk Ridning i Värmland och Närke

Please follow and like us:

Sofia skriver om mål

Idag kommer det några kloka ord från Sofia i Helsingborg.

Strävar du efter ett mål och misslyckas gång på gång? I så fall har du fel fokus. Ett mål är aldrig på riktigt, det är något vi har hittat på. Det kan kännas verkligt tex nästa år ska vi vara så duktiga att vi kan tävla. Men det är något som enbart finns i vår fantasi. Målet är bara på låtsas.

Istället ska vi fokusera på riktningen. Riktningen är det verkliga, det vi har här och nu. Det är riktningen som får oss att lyckas. Det är riktningen som vi kan påverka. Ju mer jag lär mig och ju bättre vi blir, desto mer inser jag att det är målet är ganska oviktigt. Däremot att riktningen, träningarna, på vägen till målet det vi kan påverka och se till att det för resan bra.

När jag var yngre hade jag massor med mål. Jag kunde inte ens gå ut och rida utan att bestämt i förväg vad jag skulle träna på. Idag är det annorlunda. När jag rider idag börjar jag med att känna av hästen, var finns snedheter, hur är stämningen, hur är energin. Sedan bestämmer jag utifrån det vad som passar att träna på vid just det tillfället. Jag gör likadant med mina elever, känner efter hur ekipaget har det idag, vad som funkar. Sedan bestämmer jag hur vi går vidare i träningen just den dagen. Detta blir naturligtvis enklare ju större kunskapsbank man har. Så min riktning, den enda viktiga, är att bygga en allt större kunskapsbank.

Fundera över vad som är ditt mål och vad som är riktningen dit. Sedan struntar du i målet och börjar istället påverka det du kan påverka i nuet. Och var inte rädd för att ändra riktning, anpassa den eller vända om. Det är riktningen som är det roliga, det enda verkliga. ❤️

Please follow and like us:

Victoria om Ryttaryogaupptäckter

EkipageUtveckling – Logisk ridning här och jag har en suuuperhäftig grej som hänt mig och jag tänker dela med er!

Jag har så länge jag kan minnas haft problem att andas när jag ligger på sidan. Bara en sån sak som min egen arm över bröstkorgen har gjort att jag inte får till Hela andetag så den stackars fästmannen blir ju såklart snabbt förvisad till sin sida i sängen om han vill skeda….lucky him som har mig 😉
Detta är ett problem som blivit värre under åren och det har inte kunnat förklaras med något medicinskt.

Nu har jag helt plötsligt börjat kunna andas bättre och hör och häpna, jag står till och med ut att skeda och har vissa nätter sovit så hela natten! Vet ni den enda förändringen jag gjort? Vår ryttaryoga med miiiniimaaaala rörelser som förutom mängder med effekter i kroppen får kroppens nervsystem att slappna av och spänningar i kroppen att släppa. Hur häftigt och motiverande?

Vi jobbar inte med någon stretching under våra pass utan enbart microrörelser som når olika delar av våra kroppar. Här är före (mörk bild) och efter ett pass (ljus bild). Riktigt cool skillnad va?

Men för att få lära känna er lite närmare, har ni några krämpor/snedheter/övriga fysiska problem ni är medvetna om tro?

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Kim om hästar som är tunga i handen

När hästen känns stark eller tung i handen.

De flesta av oss har nog suttit på en häst som lägger sin balans i ryttarens hand och liksom ramlar framåt in i den. För det är i många fall det som händer när hästen känns stark eller tung i handen, eller dyker med huvudet nedåt för djupt.

Man kan inte bromsa sig ur detta med tygeln. Det är lite som att stå vid en vägg, ca 1.5 meter från den, och luta sig mot den. En betongvägg förankrad i backen är stadig och fast och inbjuder till mer lut utan att vi behöver koppla på muskler i bålen och benen för att balansera. Bromsar vi hästen med handen ger vi den en betongvägg den kan fortsätta luta sig mot utan att balansera sig själv.

Om vi däremot byter ut väggen mot en lätt vikvägg på hjul, så kan vi knappt luta oss något alls utan att välta, eftersom väggen då flyttar på sig, eller välter. Vi måste hålla i hos med bålen och benen. Balansera oss själva. Hålla vikten över våra fötter istället för framåt.

Men visst är det lättare sagt än gjort att vara en vikvägg än en betongvägg åt hästen. Övning ger färdighet 😄 Och att kunna ge hästen en ”betongvägg” med sitsen att luta sig på underlättar ju såklart 😉

Träna fint hälsar Kim i Karlskoga, med en torsdags throwback till en mysig sommardag på betet med Lillan ❣️

PA Häst – Logisk Ridning i Värmland och Närke

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling

Please follow and like us:

Petra om lättridning

Petra på Åland här, Hejsan! 😀 

Som fortsättning på mitt inlägg förra onsdagen vill jag gräva lite i det här med trav. 🙂

Vi blir lärda att man inte kan jobba hästen i lättridning utan man MÅSTE sitta ner på hästen. Det leder många gånger till några vanliga scenarion t.ex.:

– Man skumpar runt på en kort och sänkt rygg, spänner sig för att sitta kvar och kunna reda ut hjälpgivning, kämpar med div. skolor och andra övningar för att få upp ryggen. (Känns inte som en bekväm lösning för varken häst eller ryttare)

– Man sänker farten så hästen, och därmed ryggen, inte rör sig så mycket. (Bekvämare, men det händer liksom inte så mycket…)

Nå, en bra trav rör sig. Så genom att sänka farten försämras gångarten och rörligheten i hästen men att skumpa på en rygg som inte är uppe lär inte motivera till att höja ryggen så hur ska man då göra?! Man kan ju inte ”jobba” hästen i lättridning!

Trist nog lärs det ut typ ETT sätt att rida lätt på, men vet ni det finns en uppsjö av lättridningstekniker som har olika inverkan på hästen: samlande, drivande, lösgörande, böjande… Och dessa tekniker är kanon att använda tills ryggen är uppe och ryttaren tillräckligt koordinerad för att kunna sitta ner på en härligt rörlig swungig trav.

Och för att motverka de ev. negativa effekterna av lättridning, som ojämn belastning i de olika faserna, finns det flera finjusteringar som kan göras. Lättridning är inte BARA att stå upp och sitta ner i vartannat steg, det finns så mycket mer att utforska! För att inte tala om den bortglömda fältsitsen. (Det finns en anledning till att den är bortglömd, det är nämligen JOBBIGT…! 😆) Men fältsits är liksom 1, lättridning 2 och nersuttet 3.

Totalt irrelevant bild egentligen men nyfikenhet tar oss långt, våga utforska det glömda och gömda. 😉😄

Please follow and like us:

Petra skriver om hur svårt det är att rida

Hej, hej, Petra på Åland här!

För mig har det alltid funnits en ambition att lära mig rida på riktigt. Jag insåg att jag inte kunde det jag ville kunna, jag kände inte det jag ville känna och jag förstod inte det jag ville förstå.

Jag red för tränare som gav mig instruktioner för att skola hästen. T.ex:

”I hörnet gör en volt tillbaka och rid förvänd öppna längs långsidan. Innerskänkel vid gjorden, ytterskänkel bakåt, ytterhand reglerar tvärningen och innertygeln ska kunna va lös, slappna av, sitt rakt…”

Ok, nöta med innerskänkeln för att häst skulle böja sig, ytterskänkel petade tillbaka hästen, släppte jag innerhanden böjde sig hästen åt fel håll. Ja just ja, innerskänkel, fasen tvärningen blir för liten, mindre ytterhand, slappna av, rak i ryggen..

”Gör sen samma sak i nersutten trav”

Eh, va?! Ok, hon säger nersutten trav, jag borde kunna det här, alla kan… Fasen det skumpar, sitt kvar för bövelen!

”Kom ihåg innerskänkel, ytterskänkel, ytterhand, ingen innerhand, slappna av, sitt rak…”

AAAHHH Fan jag är värdelös, nej kämpa det går! Ååå det här är svårt…

”Pröva igen nästa långsida”

Ok, på’t igen!

”Ja, där fick du till några steg!”

Hur?! Ok, låssas att du fattar bara alla andra gör det…

”Så där nu får du fortsätta öva hemma”.

Ok, det gick ju till slut, bra lektion!

Övar hemma, men inget funkar!! Varför inte?!

Nå för första fick jag fler instruktioner än vad min hjärna klarade av att koordinera. Varken hästen eller jag var redo för nersutten trav eller för den delen öppna, vilket gjorde koordinationen nära på omöjlig att få till. Och självklart fastnade ingenting i varken mig eller hästen, vi lärde oss ingenting ”på riktigt” vilket gjorde att ingenting fungerade när vi sen skulle öva själva hemma.

Jag googlade runt, försökte hitta svaren jag sökte, testade olika ”varianter” red för olika instruktörer och hittade sen Logisk ridnings blogg och var hemma! Så tydligt och logiskt saker och ting blev!

I logisk ridning kan det tyckas gå långsamt, vi gör helt enkelt inte öppnor eller nersutten trav innan de koordinationer som krävs för att det ska gå att rida öppna eller nersutten trav finns i ryggmärgen, innan häst och ryttare är redo. Hur får man då något att sitta i ryggmärgen? Man övar! På EN sak i taget! När det sitter gå vidare till nästa. Det tar tid! Men det blir så mycket lättare för både häst och ryttare när bitarna sen finns på plats.

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ridinstruktöråland

Please follow and like us:

Victoria skriver om läskiga uteritter

Dagens inlägg kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik

Det finns något vi ryttare ofta glömmer!
Vi tränar våra muskler, vi tränar vår kondition, vi tränar vår smidighet.

Vi målar upp delar av en uteritt som för somliga till viss eller stor del kan vara sann:

– Du har borstat och gjort ordning din häst, du funderar på vart du ska rida. Kanske bestämmer du dig för en specifik skogsväg där du inte behöver möta eventuella fordon eller gå förbi den där kohagen. Du väljer en väg för att undvika obehagliga situationer, inte för att den träningsvägen du valde skulle gynna er mest i träningen.

– Du går ut med din häst och sitter upp, funderar om din häst kommer lämna gården den här gången?

– Efter lite tveksamheter kommer ni iväg. Det är en mysig tur och du pustar ut. Du kastar någon tanke på vad du ska göra när du kommer hem, du får ju inte glömma att fylla de där höpåsarna eller handla grädden på vägen hem.

– Du ser en joggare en bit fram. Du kortar tyglarna med tanken att din häst kanske blir rädd, hästen verkar ju faktiskt inte ha sett joggaren ännu. Snabbt swishar bilden och känslan av hur hästen hur det skulle vara om hästen hoppade till förbi i ditt huvud.

– Du ska nu på vägen hem rida över en väg. Redan påväg så ser du en lastbil närmar sig. Du stannar därför en bra bit ifrån vägen för att slippa stå nära när lastbilen kör förbi.

– På ett ställe blir hästen spänd. Det är där du vet att det flaxat fram en tjäder vid två tillfällen. Högst obehagligt. Du slappnar av när ni äntligen är förbi.

– Väl hemma så hoppar du av och går in, glömmer dessutom i vilket fall att köpa grädden på vägen hem trots att du tänkte på den under ridturen.

Så vad vill jag komma till?
Det de flesta glömmer att träna är sin hjärna – sin närvaro, om vi befinner oss helt och fullt i nuet, helt och fullt i vår egna kropp i varje sekund så minskar våra problem avsevärt.
Att leta faror, tänka framtid/dåtid, göra sig beredd osv är att lämna nuet. Vare sig vi vill det eller inte så är det smååå smååå impulser i musklerna som gör sig redo när vi målar upp en situation i huvudet.

Nästan alla har några orosmoln när vi rider eller något vi tycker är obehagligt.

Vi tar vår allas kära Lindah som exempel, hon är rädd för kor och gör därför alla hästar rädda för kor. Hon är väl medveten 😉
Jag gillar inte att möta stora fordon efter vägen, även om jag vet att min häst är lugn så känner jag mig mentalt trängd och även om det är lite så försöker jag liksom pressa mig åt motsatt håll.

Att ta kontroll över vår hjärna är något vi jobbar med på vår ryttaryoga.

Dela gärna vad det är ni drar er för eller tycker är obehagligt under en uteritt eller berätta om ni känner igen er i något av berättelsen. Här lägger vi ingen värdering, vi lär oss av varandra och av oss själva ❤️

Tack för mig! /Victoria, Örnsköldsvik

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us: