Inlägget gjort

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vågar du förlita dig på hästens fantastiska minne?

Det är svårt att veta vad hästar kan, hur de fungerar, hur de lär sig etc men en sak är säker, hästar har ett enormt minne. Elefantminne typ. (Jag har hört att elefanter har superbra minnen men vet inte om det är sant :-))

Jag vet dock att det är sant att hästar har ett makalöst minne. Det gör att man oftast inte behöver tjata om saker utan man visar det en gång och litar på att de minns det. Sen kan man vänta i princip hur länge som helst utan att behöva vara rädd för att det är bortglömt. När man vill träna konster så har jag märkt att om man gör en sak och sen väntar ca ett halvt år så får man ett bra resultat 🙂 Jag förstår att inte många har tid att vänta så länge, man vill ju se resultat. Men här har jag något att visa er.

I April så visade vi Påni en fotboll. Hon var inte jätteimponerad och jag minns att det passet bestod mest av att vi stod där och glodde på den där jäkla bollen 🙂 och Pånin tyckte vi var dumma i både hela och halva huvudet. Hon är den typen som inte gillar nya saker 🙂

Så här såg det ut då, jag visar ett kort klipp på den mesta actionen som hände då :-)Klippt bort typ 30 minuter av ”stå och glo på en boll”

Vi testade idag. Och voila, nu var det mer entusiasm. Ignorera den störiga skällande lilla saken, jag ser honom som bra miljöträning 🙂
Visst är det ganska coolt hur de kan bli bättre på en sak utan att träna på den :-)? Nu ska vi bara få henne att förstå att bollen ska sparkas framåt, inte bakåt 🙂

Vissa kan fråga sig varför jag gör sånt här med hästen, varför gör jag det? Jag ska ärligt erkänna att jag gillar att rida, att göra konster så här är inte min grej. Men… min häst gillar att göra sånt här. Så om jag gör sånt här med henne så så gör hon saker för mig när jag rider henne. Hon gör det gladare, villigare och med mer stolthet. Ett ekipage består av två parter, då måste man ge och ta för att motivera varandra. Och det är ju faktiskt ganska mysigt att umgås med en häst så här 🙂

Vad motiverar din häst?

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Släpp hästarna fria, det är vår !!!

Äntligen är våren här och med den kommer ridbara vägar 🙂 Jihaaaa!!!
Årets första dopp hann vi också med 🙂
Söker du inspiration om hur man får en säker häst så ta gärna en titt på våra Horsemanshipkurser som startar första fredagen varje månad.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Släpp hästarna fria, det är vår !!!

Äntligen är våren här och med den kommer ridbara vägar 🙂 Jihaaaa!!!
Årets första dopp hann vi också med 🙂
Söker du inspiration om hur man får en säker häst så ta gärna en titt på våra Horsemanshipkurser som startar första fredagen varje månad.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Logisk Horsemanship

Idag verkar det finnas olika läger. Antingen så håller man på med NH, eller så är man dressyrryttare eller så är man travmänniska, eller så är man…. Tja ni förstår.

I mina ögon så är man dock en hästmänniska. Att vara en hästmänniska innebär att man har en extremt stor förståelse för hästens kropp, själ och hälsa. Om man inte har denna förståelse så spelar det ingen roll hur bra man rider eller hur fort ens travhäst springer. Man kommer aldrig att nå toppen utan att ha alla delarna.

Trygghet är det absolut viktigaste ordet vad gäller hästar. I en lyckad relation så är bägge parterna trygga med varandra. De söker sig till varandra för att söka trygghet, ”frågar” varandra om det är ok. Inte förrän denna trygghet finns så kan man utveckla relationen, dvs skola en häst.




I en misslyckad relation så ägnar sig bägge parterna åt att leta faror. Den ena är mer otrygg än den andra. Ingen gemenskap eller tillit finns. Då är det helt omöjligt att skola en häst.

En horsewoman/horseman tänker alltid ett steg längre. Om hästen har tex magproblem så springer man inte och köper en burk magmedicin det första man gör utan man tittar igenom hela hästens liv, kollar var den inte känner sig trygg.

Fodret? Klarar den av att äta hösilage eller borde man testa att ge den hö istället? Klarar den av att äta konstgjorda, kokta fodermedel (pellets eller musli) eller hade den mått bättre på rena råa livsmedel?

Är den lugn i stallet eller är den missnöjd där? Man ställer sig frågan om den här hästen hade mått bättre i en lösdrift?

Om hästen redan går i en lösdrift så ställer man sig frågan om den trivs i en lösdrift? Kan den koppla av där? Är flocksammansättningen bra?

Träningen då? Känner sig hästen lugn och tillfreds med träningen? Är den stolt när den går till ”jobbet”, stolt under tiden den befinner sig på jobbet och stolt när den går därifrån?

Relationen mellan hästen och människan? Är den god eller är det dagligen konflikter?




Precis allting spelar roll, alla delar måste vara perfekta för att hästen ska må bra och prestera på topp.

Mitt syfte är att skapa hästmänniskor. Som har koll på allt som rör hästen.Lära människor nya saker, få dem att tänka själv och dra egna Logiska synpunkter. Som lärare så kan jag aldrig presentera EN sanning, jag kan däremot öppna upp för nya tankar. Det svåra är att det finns inte en sanning, det finns flera och de skiljer sig mellan varje enskilt ekipage.

Det största problemet i relation häst människa tror jag beror på att vi har alldeles för höga tankar om en hästs mentala kapacitet och därmed ställer vi alldeles för höga krav på honom.

En häst fungerar bäst om man bemöter honom som att han är ett 6 årigt barn med grava koncentrationsproblem och taskig kroppsuppfattning. Då slipper man otroligt mycket konflikter.

Jag tänker faktiskt bjuda på en del av en lektion ur Horsemanshipkursen:

”En häst är ett stäppdjur. Det innebär att hästen är gjord för att ta sig fram över stora grässlätter. Där behöver man sällan gå på ett exakt spår. Där kan man vingla omkring lite som det behagar. En häst är byggd som en banan. Typ så här.(trekanterna vid stjälken är hästens öron, de tre strecken i andra änden är dess svans)

65030-banan_st
För den här hästen är det lätt att gå dit stjälken pekar. Om han äter gräs i godan ro så kommer hans betesbana att vara i stjälkens riktning. Om han måste gå åt motsatt håll så kommer han inte att ändra på stjälkens riktning utan då går han dit de ska men behåller stjälken åt andra hållet.
Vi människor har enligt hästar en irriterande ovana och det är att de inte får gå så här. Vi ska ha dem att gå på en massa olika håll och sätt och så försöker vi dessutom ändra på stjälkens riktning utan någon som helst anledning. Detta är enligt hästen TOTALT onödigt och dessutom väldigt ologiskt. De frågar oss varför och som svar får de en tillrättavisning. Då kommer hästen kanske att försöka lyda oss men det är jobbigt och vi kommer alltid att befinna oss i vägen för hästens bogar vilket innebär att hästen kommer att knocka oss med dessa igen och igen och igen.
Hästar är som sagt var stäppdjur. Där är det okey att vara en banan från det att man föds till dess att den dör.
Många människor lägger en otrolig tid på att boxa på dessa bogar. Vissa hästar tycker att det är en ganska rolig lek. Hästar lär sig snabbt att man inte bara kan boxas med bogarna när vi ska hålla på och dra ut den här bananen. Man kan även boxas med huvudet. Då backar vi människor så fint och så blir vi så frustrerade och lättflyttade eftersom vi blir stela som pinnar och därmed tappar all kontakt med marken. Detta bogboxande kan fortgå i hela hästens liv. Hästar fattar aldrig riktigt varför men de bryr sig inte så mycket. Det är lite upplyftande med dessa boxningmatcher i goda vänners lag och sen vinner ju hästen rang hela tiden. Det kunde inte varit bättre enligt hästens synvinkel.




Hästar är nämligen skapade så att den som flyttar flest fötter förlorar. Kolla in alfa stoet. Hennes framben är ofta fastklistrade i marken och det är brett mellan dem. Hon är INTE flyttbar. Hon lägger ett öra bakåt och får de andra hästarna att flyttar sig en massa steg. Hon rör sig noll steg och den andra hästen flyttar sig 5 steg per öronvift från alfan. Alfan plockar maktpoäng utan att ha flyttat en enda hov och utan att ha begått en enda våldsam handling.
Ni måste bli som hon, alfan. Ni ska INTE vara flyttbara. Ni ska vara som en permanent installation.

Eftersom ni förmodligen redan kommit i kontakt med dessa bogar och kastande hästhuvud så vore det direkt korkat att börja försöka flytta på dessa bogar. Det är symptomlösning. Vi måste vara lite smartare än så. I matchen hästens bogar-er står det förmodligen 7659-0 till er (o)favör ;-).

En sak som jag märkt är att de flesta människor vet inte hur hästen uppfattar sig själv. Vi tror att så som vi ser hästen, så ser han också sig själv. Det är inte alls så. Om ni frågar hästen så ser han ut så här.
hqdefault

Han har ett huvud och så har han två ben och sen där bak sitter det en manick som är bra på att viffta bort flugor. Thats it.
Kan ni förstå att en varelse som har en lååång hals som tillsammans med huvudet väger ca 100 kg och som enbart har vetskap om att han har två ben är en ganska obalanserad varelse? Detta funkar hur bra som helst på en stäpp dit hästen kan vingla omkring precis hur som helst men i samma stund som vi ska ha hästen att gå på ett exakt spår, eller gå in i en transport så kommer hästen helt förståeligt att drabbas av PANIK. Han kommer att känna det som att han går mot ett sånt här stup. Han kommer att ta upp sitt huvud, han kommer att få små ögon och han kommer att bli stel i sina ben. Om man är stel i sina ben så blir man väldigt obalanserad. Det är som att gå på styltor typ.

stup
Så, vi ska INTE försöka ge oss in i en boxningsmatch med hästens främre partier(bogar och hals). Det kräver alldeles för mycket våld och det ger inte sådär speciellt mycket mer än en häst som tappar allt förtroende för oss människor.

Vi ska istället berätta för hästen att han faktiskt har fyra ben och en lång kropp bakom det han känner till. Vi ska utöka hans kroppsmedvetenhet. Öka hans kroppsliga IQ.”

Ja, lite så här resonerar jag om Horsemanship. Jag har förstått att det skiljer sig ganska mycket från hur många andra ser på Horsemanship. Men vi måste förstå att Horsemanship inte är en motsättning mot att vara dressyrryttare eller travmänniska eller islandsryttare eller hoppryttare. Det är snarare en förutsättning för en god relation med hästen.

Här nedan följer lite rapporter från första omgångens Logiska Horsemansshipkurs

”Har en häst som är väldigt hög i rang, arg och sur mot andra hästar och gärna går över mig. Svårast har varit att skapa egna bubblan och lösa svåra situationer utan att bli frustrerad och återgå till gamla vanor. Vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar. Nuförtiden går hon undan då jag kommer in i boxen och då jag hämtar in henne från hagen står hon en bit bort och väntar istället för att tränga sig vid porten. Arbetet vid hand har blivit lättare och där är hon väldigt avslappnad och lugn. Nu får jag även rykta på alla ställen på kroppen. Fick i förrgår en gäspning då vi kom ner till ridhuset efter ordentlig ryktning”

”För mej har den här utbildningar varit mycket användbar. Jag har ett sto som är dramatisk i sitt sätt att uttrycka sig, men klok och trygg i sig själv. Hon är dominant och vill gärna diskutera hur saker och ting ska göras. Det är svårt det där – komplext att ha en häst som både är trygg, men dominant och otroligt energisk. Hon har ett livligt intellekt och lär sig snabbt. Denna kursen har lärt mig hur jag måste förhålla mej till henne för att hon inte ska dominera tillsammans med mej. Det är inte lätt, men väldigt effektivt. Hon är så klok så hon lär sig snabbt men provar varje dag om det gäller ”idag oxå”. Hon lär mej mycket om mej själv !!!!”

Jag kan inte praktisera alla sakerna på alla hästarna – jag måste välja var och på vem och i vilket läge jag applicerar dem. Att be stoet backa med bubblan på ett dominant sätt är ett säkert sätt att be om en kospark så att säga (Stoet ber man snällt och ödmjukt så flyttar hon sig värdigt)….

Vallacken går det utmärkt med, där ska man bara akta sig för att prata för bryskt med hans rumpa istället, när han insåg att jag hittat min bubbla så slutade han låtsas att jag inte hade någon.

Lillstoet är knepig, hon förstår nog det mesta, men hon låtsas ständigt ha ludd i båda öronen typ, och då måste man träda varligt fram – att forcera och ta till ”större bokstäver” för att förstärka det jag säger blir HELT fel och hon surar ihop och blir arg och så tar det flera dagar att återställa kommunikationen. Om man sätter in för mycket information på en gång måste hon få sova på saken i typ två-tre dagar innan hon är ok att kommunicera med, det går inte att påskynda det för då blir hon bara arg och ovillig.

Ponnyfarbrorn, han är inlärt bufflig men det reder upp sig. Han ignorerar alla försök att kontakta hans bakdel – det är jobbigt…. Jag är lite här i mitt hörn säger han… men han har också insett att det är enklare att lyssna på den jobbiga tanten direkt än att hitta på dumheter, för då får man jobba ännu längre…

Gammelshettisen är typ obildbar… han är trött och gammal och vill bara stå under sitt träd och filosofera. Han är gärna kommunikativ och social, och han kan allt redan man måste bara motivera honom att följa med och göra det. Om man lyckas väcka honom ur filosofierna så är han en himla rolig ponny, glad och trevlig  Däremot är hans rumpa okänslig och bubblor finns inte hos människor i hans värld – i alla fall inte när det handlar om att man ska flytta sig åt sidan, han har VERKLIGEN slagit rot i SIN bubbla så att säga”

”Kursen var bra, första lektionen fångade mitt intresse och de övriga lektionerna var innehållsrika och nyttiga. En bra grund att stå på. Det jag kan känna är att lektionerna inte riktigt satt i ett sammanhang tillsammans så att säga – varje lektion var bra men de var inom så olika områden att jag inte upplevde kopplingen mellan lektionerna så att säga. Jag förstår också varför – om man måste välja fyra saker att förmedla ur en väldig samling kunskap så blir det fyra bra saker, men det är inte säkert att de kopplar ihop utan att man tar med åtta andra saker – vilket inte ryms med. Jag ser det som tre olika områden vi nosat på
– flockbeteende/dynamik/naturliga roller,
– vårt eget sinne och att kontrollera det för att skapa förutsättningar att umgås med häst, och
– att hantera hästen/hästens kroppsmedvetenhet/lära hästen använda sin kropp/få hästen att sluta köra med oss.

Jag har gjort många bra kopplingar och många små ljus har gått upp i mig när jag läst lektionerna, ibland har jag också känt känslan av att få bekräftat något som jag upplevt eller känt på mig, men inte kunnat sätta ord på eller konkretisera.

Jag tänker att den här kursen, och helst ett par fortsättningar är en förutsättning för att man ska kunna skola unhghästar. Lindah talade i ett tidigare skede om en fortsättningskurs efter genomgådda grundkurser i ridning som avsågs handla om inridning av unghästar/omskolning av felinridna hästar – den här kursen borde utgöra ett av grundkraven för att få påbörja en sån utbildning (om den någonsin blir av).

Kursen ger också bra avstamp att gå vidare, efter detta är tex mental coaching inte så himla dumt. Den här kursen ger liksom en bra öppning till det logiska över huvud taget.

Vad skulle jag vilja lära mig mera då? (Förutom typ ”Allt”) Jo, jag skulle vilja lära mig att kommunicera mera med hästen, hitta kontakten så att säga – ställa in rätt kanal  Och förstås träna mig i att interagera med häst och hästar så att jag kan fungera i en flock. Vi lärde oss hur flocken fungerar lite förenklat, men också att inte ännu gå in i en grupp och påverka – det vill jag lära mig. För det inbillar jag mig att man först måste se sambanden för att sedan lära sig hur man påverkar sambanden för att slutligen uppnå önskat resultat.”

”Det här med att ha två heeeelt olika individer till hästar är en utmaning vad gäller energier och bubblor. Speciellt i hagen. Det känns som jag skiftar hej vilt då med stark bubbla, stadig position till den dominanta islandshästen och lugn energi, nästan öppen bubbla och en känsla av att jag suger hästen till mig med shettisen som haft svårt att slappna av med människor och ogärna vill umgås om man har fel energier. Det känns iallafall som jag blir bättre och bättre på att styra och skifta känslor/energier/kroppsspråk.”

”Min häst har en gång fått benämningen ”en försiktig general” och efter att gått den här kursen så inser jag att det faktiskt stämmer. Hon är ett sto med benen stadigt placerade i fyra hörn, men hon är en väldigt artig och självständig häst . Inte alls påflugen och närgången som de andra hästarna i stallet. Hon kan göra försök att flytta runt mig, men lär sig snabbt när det inte funkar. Hon har en väldigt stor integritet, vilket gör det lite svårt att få till samarbete, men när vi väl lyckas så blir det oftast bra ? Den här kursen har verkligen varit en ögonöpppnare för mig när det gäller att se vad jag har och hur långt vi faktiskt kommit sedan vi köpte henne för drygt två år sedan! Så nu ser jag fram emot vår fortsatta utveckling tillsammans ? Tack för alla insikter du ger!”

Det här har varit en väldigt nyttig kurs för mej…har ju tagit över ett alphasto med stort A så.jag måste verkligen jobba med typ allt känns det som. Hon försöker hela tiden att vara dominant så bubblan var nog ganska obefintlig i början, det är den bistra sanningen här också.
Hon är ledarstoet i hagen och försöker ju samma sak mot mej.
Men vi har kämpat ihop sen i februari(går ju bogkursen nu med) så det här skulle jag behövt tidigare också, men får jobba på att rätta till saker,men det tar tid.

I boxen har den här damen sitt territorium, där kan hon va sur när man ska byta täcke och vilja bita mot mej…. Försöker då lugnt att använda det vi lärt oss och hon undrar vad jag håller på med, lugnar sej och är alldeles stilla med huvudet sen.
Men det är svårt att vara konsekvent, att inte daska till, och att inte tänka som relationer mellan människor.
Försöker låta bli att gosa med huvudet, bara klia baken.

Vissa saker frå kursen får henne nästan att gå ner i koma, då hänger huvudet långt ner och hon tuggar och suckar.

Ja svårast är nog bubblan, att hon ska respektera mej, hur jag ska få henne att inte va en sån bitch som hon är ibland. Allt har blivit mycket bättre sen jag började med det logiska tänkandet, för det traditionella är ju fullkomligt åt hälsefyr med henne för det har vi ju prövat, så det är bara den mentala kommunikationen som får henne att inte stänga av.
Så jag behöver peppa mej själv när det vissa dagar känns som 1 steg fram o 2 bak.
Men tack och mer logisk horsemanship”

”Om jag vad ärlig så var det svåraste med denna kursen att få insikter hur illa det faktiskt var… Är kanske är rätt ord för nu startar vi VARJE dag med att bestämma positionerna. Jag insåg ganska snabbt att oj, jag kunde inte flytta min häst. Min bubbla var obefintlig. Men den insikten till den riktiga insikten… Alltså… Ja… Den gjorde ont… Och den tog ett tag. Känns som man kanske ska förberedas på den. Den riktiga insikten. Och innan man fått den kan man träna på vad som helst det hjälper inte…

Dagsläget… Tja… Det är enkelt att vackla… För enkelt. Hon kommer fram och vill lägga huvudet på axeln och bli kliad mellan frambenen. Jag undviker bråket med mig själv genom att inte klappa fram, bara klia bakdelen. Kan fortfarande inte flytta henne med hjälp av bubblan, och det gör mig frustrerad. Önskade att jag gått denna kurs innan jag började sabba så mycket. Jag började i princip sabba relationen samma dag hon kom till mig i maj 2014. Hoppas bara det inte tar lika lång tid att få en fungerande relation igen.”

Logisk Horsemanshipkursen startar varje månad. Steg 1 består av 4 lektioner, en i veckan under en månad. Du anmäler dig genom att maila mig med namn och adress på blog@lindah.se

Fler inlägg om Horsemanship hittar du nedan

I Paniksituationer ser man om det finns horsemanship

Många gånger är det smärta hos hästen som gör att den beter sig ”illa”

 

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blog.

Gilla oss gärna på Facebook

 

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra kurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan.

Ridkurser

Arbete Vid Hand Kurser

Logisk Horsemanship kurs

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Världens sötaste lilla plutt

Jag hade en väldigt söt och väldigt, väldigt busig elev förra helgen. Det var en av mina erfarna elever som pga sjuk häst fick låna en annan häst, en väldigt pirajaliknande ettrig liten sak ;-). De har alltså aldrig träffata innan. Pånin är 7 år om jag inte minns fel och har gått orörd hela livet och nu så är han under inskolning. en och annan unge har åkt av honom under inskolningen kan jag tänka mig 😉 Ingen skritt hade han vilket ju är vanligt bland dessa små, de liksom trippar fram med stela små ben. Men det gick väldigt fort att få honom att vara på jobbet istället för att bråka hela tiden. Jag var mäkta imponerad av handförandet av honom. Tänk vad roligt det är att se en elev som bara tar en okänd häst och åstadkommer det här. Alla vi som träffat en shettis vet att de inte är sådär jättesammarbetsvilliga, det är ganska svåra (o)djur 😉

Sista passet så hade han helt plötsligt fått något man kan kalla för skritt 🙂 och en helt annan attityd

Hatten av Monica, otroligt bra jobbat 🙂

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vilka krav kan jag ställa på min häst?

Återigen så finner vi svaret enklast om vi studerar hästarna i hagen. Vad ni kommer att komma fram till som jag vill belysa är främst att de inte gör saker länge. Deras huvudsyssla är alltid att äta. Finns det inte hö eller gräs så gräver de fram rötter eller så barkar de av trädgrenar eller käkar gammalt fjolårsgräs. Ca 16 timmar om dygnet så äter de i naturligt tillstånd. Men om de tex hör något intressant så slutar de äta och går iväg och kollar. De fastnar aldrig i en uppgift.

Men om vi nu rannsakar oss själva så är det ju ganska svårt att följa det när vi gör saker med våra hästar. Först kanske de ska stå stilla på gången i en timme om vi bestämmer oss för att ha en mysdag och borsta länge eller om det kanske tar sån tid att mocka boxen. Om hästen följer sin natur och gör saker så som han är byggd för att göra, äta lite på grimskaftet, gräva fram rötter ur stallgången ;-), gå iväg etc så skäller vi på honom. Efter ett tag så lär sig hästen hur han ska göra för att ni ska komma och skälla på honom, det är ju bara att skrapa så där med framhoven så kommer ni och bryter tristessen 😉 Människor är ganska lättfostrade tycker hästar.




Sen ska vi då rida, först vill människan skritta fram i 20 minuter och sen ska hon hålla på och dra sådär så att hon låser fast ens huvud ett tag och så ska man sprattla så där med benen. Hästar lär sig oftast ganska fort vad som förväntas av dem och de gör vad de kan för att tillfredsställa människans bisarra behov. Om de kan. Vissa saker gör helt enkelt för ont för ont att göra så då måste hästen försöka hitta ett sätt att komma ur det där smärtsamma. Sätten är många och bara fantasin sätter gränsen men tex

*När man har jätteont i munnen av bettet så kan man köra upp huvudet eller vägra gapa för att visa sitt missnöje.

*Låtsas att vänstra hörnan av ridbanan är livsfarlig så att man kan hoppa lite och då hamnar ryttaren ur balans och slutar göra det som gör ont.

* När det ska fattas vänster galopp så slår man en liten bakutspark så att ryttaren tappar balansen och slutar försöka fatta vänster galopp

*När ryttaren vill hoppa och man vet att ryttaren kommer att slita en i munnen i landningen så är det ju smart att antingen vägra eller att bara kliva igenom hinderna.

*Om ryttaren är riktigt trögtänkt så tar hästen till det sista vapnet den har. Stegringen. Det är det sista en häst vill göra eftersom han då blottar sin buk för rovdjur. Han är ytterst sårbar när han står på sina bakben. Bakben är enkla att fälla medan framben, de står där hästen ställt dem liksom. Så när en häst stegrar sig då är det verkligen ett rop på hjälp.

Om ni studerar ridpass med öppna ögon så inser ni att ridpass i allmänhet går ut på att på olika vis förmå eller tvinga hästar att göra saker de inte vill göra. Finns det ingen annan väg? Jo det finns massor av andra sätt.

Men hur börjar man då? Ja då återgår vi till textens första del, den där om att hästar äter 16 timmar om dygnet och att ätandet avbryts för att göra impulsiva saker. Hur lång koncentrationsförmåga har en häst? En ung häst kanske 2-3 minuter. Om ni tänker på det så är det ju så lång tid ett dressyrprogram håller på innan det blir en paus för skritt på lång tygel.

En häst oavsett hur välskolad och väldresserad han än är blir aldrig mentalt äldre eller mognare än ett 6-8 årigt barn. Studera barn  den åldern. Hur länge orkar de koncentrera sig? Hur många uppgifter i taget kan man ge dem?

Man kan ge dem en uppgift och de orkar koncentera sig på den i inte alls många minuter. Exakt så är hästar.

Så när man tränar en häst så vill man lära den att få längre koncentrationsförmåga i första hand. Det innebär att man lär dem en enda sak i varje pass. Det innebär att antingen så jobbar man med tex tempot, eller takten , eller formen, eller hörnpasseringar. Man får däremot inte i ett pass ha krav på alla dessa sakerna, dvs om man tränar hörnpasseringar så får man ge avkall på formen, tempot och takten och om man tränar på formen så får man göra avkall på hörnpasseringarnas kvalitet, och på tempot och takten.

Här ser vi ett trevligt pass för en unghäst, vi lär oss helt enkelt hur vi kan rida runt så som vi människor vill utan att störa dens balans.




Om man tränar så här så kommer hästen att sluta försöka distrahera dig att sluta. Han kommer att lägga sin själ i att göra vad du ber om. Det gör sällan ont att göra en enda sak och han förstår vad ni är ute efter. Det är när ni försöker göra en massa grejor samtidigt och dessutom hålla ner hans huvud som det gör ont på hästen och han kommer dessutom inte att fatta en enda sak av vad du gör.

 

Om vi säger att du rider hästen varannan dag i ett år. Då har du fått i honom typ 175 pass. Tänk om alla de passen lärde hästen en enda sak. Tänk vad många saker han kan efter ett år då. Det är en ganska fascinerad tanke eller hur. Han kommer då av sig själv att göra finfina hörn, han har ett bra tempo, en bra takt och han har en bra form. Du behöver som ryttare inte direkt göra något för att hjälpa honom med det där utan du kan sitta stilla och mjukt följa med din häst. Känslan är magisk. Men det mest magiska är nog den totala avsaknaden av distrationsförsök. Han letar inte spöken, han försöker inte smita ifrån jobbet utan han är där, med dig , beredd att göra sitt yttersta.

Om man inte tränar så här så har man problem med lite allt möjligt mest alltid. Man måste manuellt och ofta i varje steg påminna hästen om takten, tempot, formen och man måste manuellt rida varje hörnpassering.

Nästa ridpass, testa dig själv, hur många olika saker försöker du göra samtidigt? Kan du behålla fokuset på en enda sak hel passet?Förslagsvis en sak som inte involverar form eftersom hästar inte gillar när vi manuellt använder tygeln för att få en form på hans hals. Jag undrar så var myten om att hästen arbetar bättre när vi tvingar hans huvud att vara på ett visst sätt kommer ifrån?

Lämpliga fokus kan vara att din handled måste vara rak hela passet. Handen får alltså inte ”hälla ut kaffet” framåt genom att du vinklar handens understa del mot din armbåge. Du ska kunna dra en linje från din armbåge ändå ut till lillfingret.

Givetvis ska handen vara så även i förhållningarna. Speciellt då faktiskt eftersom det är i förhållningarna som hästen mest har behov av att få ha huvudet i fred. Om vi ridit honom för dåligt bakifrån så kommer han att vilja slänga upp huvudet varje gång vi saktar ner genom att dra i tyglarna. Händerna ska följa med hästens huvud i alla gångarter

Ett annat fokus till ett annat pass kan vara att om det sitter en padda på ditt bakvalv när du rider lätt, kan du undvika att totalmosa paddan? Dvs du får inte lov att dunka ner i sadeln eftersom det får hästen att sänka sin rygg (och därmed höja sitt huvud)

Och ett tredje pass kan vara att du vill att hästen ska vinkla in sitt bäcken mer under sig, kan du själv tänka svansen mellan benen ett helt pass i alla gångarter, UTAN att du lutar ditt överliv bakåt?

Notera vad som händer med din häst när du endast och enbart har fokus på en enda sak och inte tjatar på honom om en massa saker. Blir han nöjdare? Gladare? Lugnare? Störigare?




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vilka krav kan jag ställa på min häst?


Återigen så finner vi svaret enklast om vi studerar hästarna i hagen. Vad ni kommer att komma fram till som jag vill belysa är främst att de inte gör saker länge. Deras huvudsyssla är alltid att äta. Finns det inte hö eller gräs så gräver de fram rötter eller så barkar de av trädgrenar eller käkar gammalt fjolårsgräs. Ca 16 timmar om dygnet så äter de i naturligt tillstånd. Men om de tex hör något intressant så slutar de äta och går iväg och kollar. De fastnar aldrig i en uppgift.
Men om vi nu rannsakar oss själva så är det ju ganska svårt att följa det när vi gör saker med våra hästar. Först kanske de ska stå stilla på gången i en timme om vi bestämmer oss för att ha en mysdag och borsta länge eller om det kanske tar sån tid att mocka boxen. Om hästen följer sin natur och gör saker så som han är byggd för att göra, äta lite på grimskaftet, gräva fram rötter ur stallgången ;-), gå iväg etc så skäller vi på honom. Efter ett tag så lär sig hästen hur han ska göra för att ni ska komma och skälla på honom, det är ju bara att skrapa så där med framhoven så kommer ni och bryter tristessen 😉 Människor är ganska lättfostrade tycker hästar.




Sen ska vi då rida, först vill människan skritta fram i 20 minuter och sen ska hon hålla på och dra sådär så att hon låser fast ens huvud ett tag och så ska man sprattla så där med benen. Hästar lär sig oftast ganska fort vad som förväntas av dem och de gör vad de kan för att tillfredsställa människans bisarra behov. Om de kan. Vissa saker gör helt enkelt för ont för ont att göra så då måste hästen försöka hitta ett sätt att komma ur det där smärtsamma. Sätten är många och bara fantasin sätter gränsen men tex
*När man har jätteont i munnen av bettet så kan man köra upp huvudet eller vägra gapa för att visa sitt missnöje.
*Låtsas att vänstra hörnan av ridbanan är livsfarlig så att man kan hoppa lite och då hamnar ryttaren ur balans och slutar göra det som gör ont.
* När det ska fattas vänster galopp så slår man en liten bakutspark så att ryttaren tappar balansen och slutar försöka fatta vänster galopp
*När ryttaren vill hoppa och man vet att ryttaren kommer att slita en i munnen i landningen så är det ju smart att antingen vägra eller att bara kliva igenom hinderna.
*Om ryttaren är riktigt trögtänkt så tar hästen till det sista vapnet den har. Stegringen. Det är det sista en häst vill göra eftersom han då blottar sin buk för rovdjur. Han är ytterst sårbar när han står på sina bakben. Bakben är enkla att fälla medan framben, de står där hästen ställt dem liksom. Så när en häst stegrar sig då är det verkligen ett rop på hjälp.
Om ni studerar ridpass med öppna ögon så inser ni att ridpass i allmänhet går ut på att på olika vis förmå eller tvinga hästar att göra saker de inte vill göra. Finns det ingen annan väg? Jo det finns massor av andra sätt.
Men hur börjar man då? Ja då återgår vi till textens första del, den där om att hästar äter 16 timmar om dygnet och att ätandet avbryts för att göra impulsiva saker. Hur lång koncentrationsförmåga har en häst? En ung häst kanske 2-3 minuter. Om ni tänker på det så är det ju så lång tid ett dressyrprogram håller på innan det blir en paus för skritt på lång tygel.
En häst oavsett hur välskolad och väldresserad han än är blir aldrig mentalt äldre eller mognare än ett 6-8 årigt barn. Studera barn  den åldern. Hur länge orkar de koncentrera sig? Hur många uppgifter i taget kan man ge dem?
Man kan ge dem en uppgift och de orkar koncentera sig på den i inte alls många minuter. Exakt så är hästar.
Så när man tränar en häst så vill man lära den att få längre koncentrationsförmåga i första hand. Det innebär att man lär dem en enda sak i varje pass. Det innebär att antingen så jobbar man med tex tempot, eller takten , eller formen, eller hörnpasseringar. Man får däremot inte i ett pass ha krav på alla dessa sakerna, dvs om man tränar hörnpasseringar så får man ge avkall på formen, tempot och takten och om man tränar på formen så får man göra avkall på hörnpasseringarnas kvalitet, och på tempot och takten.
Här ser vi ett trevligt pass för en unghäst, vi lär oss helt enkelt hur vi kan rida runt så som vi människor vill utan att störa dens balans.





Om man tränar så här så kommer hästen att sluta försöka distrahera dig att sluta. Han kommer att lägga sin själ i att göra vad du ber om. Det gör sällan ont att göra en enda sak och han förstår vad ni är ute efter. Det är när ni försöker göra en massa grejor samtidigt och dessutom hålla ner hans huvud som det gör ont på hästen och han kommer dessutom inte att fatta en enda sak av vad du gör.
 
Om vi säger att du rider hästen varannan dag i ett år. Då har du fått i honom typ 175 pass. Tänk om alla de passen lärde hästen en enda sak. Tänk vad många saker han kan efter ett år då. Det är en ganska fascinerad tanke eller hur. Han kommer då av sig själv att göra finfina hörn, han har ett bra tempo, en bra takt och han har en bra form. Du behöver som ryttare inte direkt göra något för att hjälpa honom med det där utan du kan sitta stilla och mjukt följa med din häst. Känslan är magisk. Men det mest magiska är nog den totala avsaknaden av distrationsförsök. Han letar inte spöken, han försöker inte smita ifrån jobbet utan han är där, med dig , beredd att göra sitt yttersta.
Om man inte tränar så här så har man problem med lite allt möjligt mest alltid. Man måste manuellt och ofta i varje steg påminna hästen om takten, tempot, formen och man måste manuellt rida varje hörnpassering.
Nästa ridpass, testa dig själv, hur många olika saker försöker du göra samtidigt? Kan du behålla fokuset på en enda sak hel passet?Förslagsvis en sak som inte involverar form eftersom hästar inte gillar när vi manuellt använder tygeln för att få en form på hans hals. Jag undrar så var myten om att hästen arbetar bättre när vi tvingar hans huvud att vara på ett visst sätt kommer ifrån?
Lämpliga fokus kan vara att din handled måste vara rak hela passet. Handen får alltså inte ”hälla ut kaffet” framåt genom att du vinklar handens understa del mot din armbåge. Du ska kunna dra en linje från din armbåge ändå ut till lillfingret.
Givetvis ska handen vara så även i förhållningarna. Speciellt då faktiskt eftersom det är i förhållningarna som hästen mest har behov av att få ha huvudet i fred. Om vi ridit honom för dåligt bakifrån så kommer han att vilja slänga upp huvudet varje gång vi saktar ner genom att dra i tyglarna. Händerna ska följa med hästens huvud i alla gångarter
Ett annat fokus till ett annat pass kan vara att om det sitter en padda på ditt bakvalv när du rider lätt, kan du undvika att totalmosa paddan? Dvs du får inte lov att dunka ner i sadeln eftersom det får hästen att sänka sin rygg (och därmed höja sitt huvud)
Och ett tredje pass kan vara att du vill att hästen ska vinkla in sitt bäcken mer under sig, kan du själv tänka svansen mellan benen ett helt pass i alla gångarter, UTAN att du lutar ditt överliv bakåt?
Notera vad som händer med din häst när du endast och enbart har fokus på en enda sak och inte tjatar på honom om en massa saker. Blir han nöjdare? Gladare? Lugnare? Störigare?



Please follow and like us: