Kategoriarkiv: Horsemanship

Logisk Horsemanship

Idag verkar det finnas olika läger. Antingen så håller man på med NH, eller så är man dressyrryttare eller så är man travmänniska, eller så är man…. Tja ni förstår.

I mina ögon så är man dock en hästmänniska. Att vara en hästmänniska innebär att man har en extremt stor förståelse för hästens kropp, själ och hälsa. Om man inte har denna förståelse så spelar det ingen roll hur bra man rider eller hur fort ens travhäst springer. Man kommer aldrig att nå toppen utan att ha alla delarna.

Trygghet är det absolut viktigaste ordet vad gäller hästar. I en lyckad relation så är bägge parterna trygga med varandra. De söker sig till varandra för att söka trygghet, ”frågar” varandra om det är ok. Inte förrän denna trygghet finns så kan man utveckla relationen, dvs skola en häst.




I en misslyckad relation så ägnar sig bägge parterna åt att leta faror. Den ena är mer otrygg än den andra. Ingen gemenskap eller tillit finns. Då är det helt omöjligt att skola en häst.

En horsewoman/horseman tänker alltid ett steg längre. Om hästen har tex magproblem så springer man inte och köper en burk magmedicin det första man gör utan man tittar igenom hela hästens liv, kollar var den inte känner sig trygg.

Fodret? Klarar den av att äta hösilage eller borde man testa att ge den hö istället? Klarar den av att äta konstgjorda, kokta fodermedel (pellets eller musli) eller hade den mått bättre på rena råa livsmedel?

Är den lugn i stallet eller är den missnöjd där? Man ställer sig frågan om den här hästen hade mått bättre i en lösdrift?

Om hästen redan går i en lösdrift så ställer man sig frågan om den trivs i en lösdrift? Kan den koppla av där? Är flocksammansättningen bra?

Träningen då? Känner sig hästen lugn och tillfreds med träningen? Är den stolt när den går till ”jobbet”, stolt under tiden den befinner sig på jobbet och stolt när den går därifrån?

Relationen mellan hästen och människan? Är den god eller är det dagligen konflikter?




Precis allting spelar roll, alla delar måste vara perfekta för att hästen ska må bra och prestera på topp.

Mitt syfte är att skapa hästmänniskor. Som har koll på allt som rör hästen.Lära människor nya saker, få dem att tänka själv och dra egna Logiska synpunkter. Som lärare så kan jag aldrig presentera EN sanning, jag kan däremot öppna upp för nya tankar. Det svåra är att det finns inte en sanning, det finns flera och de skiljer sig mellan varje enskilt ekipage.

Det största problemet i relation häst människa tror jag beror på att vi har alldeles för höga tankar om en hästs mentala kapacitet och därmed ställer vi alldeles för höga krav på honom.

En häst fungerar bäst om man bemöter honom som att han är ett 6 årigt barn med grava koncentrationsproblem och taskig kroppsuppfattning. Då slipper man otroligt mycket konflikter.

Jag tänker faktiskt bjuda på en del av en lektion ur Horsemanshipkursen:

”En häst är ett stäppdjur. Det innebär att hästen är gjord för att ta sig fram över stora grässlätter. Där behöver man sällan gå på ett exakt spår. Där kan man vingla omkring lite som det behagar. En häst är byggd som en banan. Typ så här.(trekanterna vid stjälken är hästens öron, de tre strecken i andra änden är dess svans)

65030-banan_st
För den här hästen är det lätt att gå dit stjälken pekar. Om han äter gräs i godan ro så kommer hans betesbana att vara i stjälkens riktning. Om han måste gå åt motsatt håll så kommer han inte att ändra på stjälkens riktning utan då går han dit de ska men behåller stjälken åt andra hållet.
Vi människor har enligt hästar en irriterande ovana och det är att de inte får gå så här. Vi ska ha dem att gå på en massa olika håll och sätt och så försöker vi dessutom ändra på stjälkens riktning utan någon som helst anledning. Detta är enligt hästen TOTALT onödigt och dessutom väldigt ologiskt. De frågar oss varför och som svar får de en tillrättavisning. Då kommer hästen kanske att försöka lyda oss men det är jobbigt och vi kommer alltid att befinna oss i vägen för hästens bogar vilket innebär att hästen kommer att knocka oss med dessa igen och igen och igen.
Hästar är som sagt var stäppdjur. Där är det okey att vara en banan från det att man föds till dess att den dör.
Många människor lägger en otrolig tid på att boxa på dessa bogar. Vissa hästar tycker att det är en ganska rolig lek. Hästar lär sig snabbt att man inte bara kan boxas med bogarna när vi ska hålla på och dra ut den här bananen. Man kan även boxas med huvudet. Då backar vi människor så fint och så blir vi så frustrerade och lättflyttade eftersom vi blir stela som pinnar och därmed tappar all kontakt med marken. Detta bogboxande kan fortgå i hela hästens liv. Hästar fattar aldrig riktigt varför men de bryr sig inte så mycket. Det är lite upplyftande med dessa boxningmatcher i goda vänners lag och sen vinner ju hästen rang hela tiden. Det kunde inte varit bättre enligt hästens synvinkel.




Hästar är nämligen skapade så att den som flyttar flest fötter förlorar. Kolla in alfa stoet. Hennes framben är ofta fastklistrade i marken och det är brett mellan dem. Hon är INTE flyttbar. Hon lägger ett öra bakåt och får de andra hästarna att flyttar sig en massa steg. Hon rör sig noll steg och den andra hästen flyttar sig 5 steg per öronvift från alfan. Alfan plockar maktpoäng utan att ha flyttat en enda hov och utan att ha begått en enda våldsam handling.
Ni måste bli som hon, alfan. Ni ska INTE vara flyttbara. Ni ska vara som en permanent installation.

Eftersom ni förmodligen redan kommit i kontakt med dessa bogar och kastande hästhuvud så vore det direkt korkat att börja försöka flytta på dessa bogar. Det är symptomlösning. Vi måste vara lite smartare än så. I matchen hästens bogar-er står det förmodligen 7659-0 till er (o)favör ;-).

En sak som jag märkt är att de flesta människor vet inte hur hästen uppfattar sig själv. Vi tror att så som vi ser hästen, så ser han också sig själv. Det är inte alls så. Om ni frågar hästen så ser han ut så här.
hqdefault

Han har ett huvud och så har han två ben och sen där bak sitter det en manick som är bra på att viffta bort flugor. Thats it.
Kan ni förstå att en varelse som har en lååång hals som tillsammans med huvudet väger ca 100 kg och som enbart har vetskap om att han har två ben är en ganska obalanserad varelse? Detta funkar hur bra som helst på en stäpp dit hästen kan vingla omkring precis hur som helst men i samma stund som vi ska ha hästen att gå på ett exakt spår, eller gå in i en transport så kommer hästen helt förståeligt att drabbas av PANIK. Han kommer att känna det som att han går mot ett sånt här stup. Han kommer att ta upp sitt huvud, han kommer att få små ögon och han kommer att bli stel i sina ben. Om man är stel i sina ben så blir man väldigt obalanserad. Det är som att gå på styltor typ.

stup
Så, vi ska INTE försöka ge oss in i en boxningsmatch med hästens främre partier(bogar och hals). Det kräver alldeles för mycket våld och det ger inte sådär speciellt mycket mer än en häst som tappar allt förtroende för oss människor.

Vi ska istället berätta för hästen att han faktiskt har fyra ben och en lång kropp bakom det han känner till. Vi ska utöka hans kroppsmedvetenhet. Öka hans kroppsliga IQ.”

Ja, lite så här resonerar jag om Horsemanship. Jag har förstått att det skiljer sig ganska mycket från hur många andra ser på Horsemanship. Men vi måste förstå att Horsemanship inte är en motsättning mot att vara dressyrryttare eller travmänniska eller islandsryttare eller hoppryttare. Det är snarare en förutsättning för en god relation med hästen.

Här nedan följer lite rapporter från första omgångens Logiska Horsemansshipkurs

”Har en häst som är väldigt hög i rang, arg och sur mot andra hästar och gärna går över mig. Svårast har varit att skapa egna bubblan och lösa svåra situationer utan att bli frustrerad och återgå till gamla vanor. Vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar. Nuförtiden går hon undan då jag kommer in i boxen och då jag hämtar in henne från hagen står hon en bit bort och väntar istället för att tränga sig vid porten. Arbetet vid hand har blivit lättare och där är hon väldigt avslappnad och lugn. Nu får jag även rykta på alla ställen på kroppen. Fick i förrgår en gäspning då vi kom ner till ridhuset efter ordentlig ryktning”

”För mej har den här utbildningar varit mycket användbar. Jag har ett sto som är dramatisk i sitt sätt att uttrycka sig, men klok och trygg i sig själv. Hon är dominant och vill gärna diskutera hur saker och ting ska göras. Det är svårt det där – komplext att ha en häst som både är trygg, men dominant och otroligt energisk. Hon har ett livligt intellekt och lär sig snabbt. Denna kursen har lärt mig hur jag måste förhålla mej till henne för att hon inte ska dominera tillsammans med mej. Det är inte lätt, men väldigt effektivt. Hon är så klok så hon lär sig snabbt men provar varje dag om det gäller ”idag oxå”. Hon lär mej mycket om mej själv !!!!”

Jag kan inte praktisera alla sakerna på alla hästarna – jag måste välja var och på vem och i vilket läge jag applicerar dem. Att be stoet backa med bubblan på ett dominant sätt är ett säkert sätt att be om en kospark så att säga (Stoet ber man snällt och ödmjukt så flyttar hon sig värdigt)….

Vallacken går det utmärkt med, där ska man bara akta sig för att prata för bryskt med hans rumpa istället, när han insåg att jag hittat min bubbla så slutade han låtsas att jag inte hade någon.

Lillstoet är knepig, hon förstår nog det mesta, men hon låtsas ständigt ha ludd i båda öronen typ, och då måste man träda varligt fram – att forcera och ta till ”större bokstäver” för att förstärka det jag säger blir HELT fel och hon surar ihop och blir arg och så tar det flera dagar att återställa kommunikationen. Om man sätter in för mycket information på en gång måste hon få sova på saken i typ två-tre dagar innan hon är ok att kommunicera med, det går inte att påskynda det för då blir hon bara arg och ovillig.

Ponnyfarbrorn, han är inlärt bufflig men det reder upp sig. Han ignorerar alla försök att kontakta hans bakdel – det är jobbigt…. Jag är lite här i mitt hörn säger han… men han har också insett att det är enklare att lyssna på den jobbiga tanten direkt än att hitta på dumheter, för då får man jobba ännu längre…

Gammelshettisen är typ obildbar… han är trött och gammal och vill bara stå under sitt träd och filosofera. Han är gärna kommunikativ och social, och han kan allt redan man måste bara motivera honom att följa med och göra det. Om man lyckas väcka honom ur filosofierna så är han en himla rolig ponny, glad och trevlig  Däremot är hans rumpa okänslig och bubblor finns inte hos människor i hans värld – i alla fall inte när det handlar om att man ska flytta sig åt sidan, han har VERKLIGEN slagit rot i SIN bubbla så att säga”

”Kursen var bra, första lektionen fångade mitt intresse och de övriga lektionerna var innehållsrika och nyttiga. En bra grund att stå på. Det jag kan känna är att lektionerna inte riktigt satt i ett sammanhang tillsammans så att säga – varje lektion var bra men de var inom så olika områden att jag inte upplevde kopplingen mellan lektionerna så att säga. Jag förstår också varför – om man måste välja fyra saker att förmedla ur en väldig samling kunskap så blir det fyra bra saker, men det är inte säkert att de kopplar ihop utan att man tar med åtta andra saker – vilket inte ryms med. Jag ser det som tre olika områden vi nosat på
– flockbeteende/dynamik/naturliga roller,
– vårt eget sinne och att kontrollera det för att skapa förutsättningar att umgås med häst, och
– att hantera hästen/hästens kroppsmedvetenhet/lära hästen använda sin kropp/få hästen att sluta köra med oss.

Jag har gjort många bra kopplingar och många små ljus har gått upp i mig när jag läst lektionerna, ibland har jag också känt känslan av att få bekräftat något som jag upplevt eller känt på mig, men inte kunnat sätta ord på eller konkretisera.

Jag tänker att den här kursen, och helst ett par fortsättningar är en förutsättning för att man ska kunna skola unhghästar. Lindah talade i ett tidigare skede om en fortsättningskurs efter genomgådda grundkurser i ridning som avsågs handla om inridning av unghästar/omskolning av felinridna hästar – den här kursen borde utgöra ett av grundkraven för att få påbörja en sån utbildning (om den någonsin blir av).

Kursen ger också bra avstamp att gå vidare, efter detta är tex mental coaching inte så himla dumt. Den här kursen ger liksom en bra öppning till det logiska över huvud taget.

Vad skulle jag vilja lära mig mera då? (Förutom typ ”Allt”) Jo, jag skulle vilja lära mig att kommunicera mera med hästen, hitta kontakten så att säga – ställa in rätt kanal  Och förstås träna mig i att interagera med häst och hästar så att jag kan fungera i en flock. Vi lärde oss hur flocken fungerar lite förenklat, men också att inte ännu gå in i en grupp och påverka – det vill jag lära mig. För det inbillar jag mig att man först måste se sambanden för att sedan lära sig hur man påverkar sambanden för att slutligen uppnå önskat resultat.”

”Det här med att ha två heeeelt olika individer till hästar är en utmaning vad gäller energier och bubblor. Speciellt i hagen. Det känns som jag skiftar hej vilt då med stark bubbla, stadig position till den dominanta islandshästen och lugn energi, nästan öppen bubbla och en känsla av att jag suger hästen till mig med shettisen som haft svårt att slappna av med människor och ogärna vill umgås om man har fel energier. Det känns iallafall som jag blir bättre och bättre på att styra och skifta känslor/energier/kroppsspråk.”

”Min häst har en gång fått benämningen ”en försiktig general” och efter att gått den här kursen så inser jag att det faktiskt stämmer. Hon är ett sto med benen stadigt placerade i fyra hörn, men hon är en väldigt artig och självständig häst . Inte alls påflugen och närgången som de andra hästarna i stallet. Hon kan göra försök att flytta runt mig, men lär sig snabbt när det inte funkar. Hon har en väldigt stor integritet, vilket gör det lite svårt att få till samarbete, men när vi väl lyckas så blir det oftast bra ? Den här kursen har verkligen varit en ögonöpppnare för mig när det gäller att se vad jag har och hur långt vi faktiskt kommit sedan vi köpte henne för drygt två år sedan! Så nu ser jag fram emot vår fortsatta utveckling tillsammans ? Tack för alla insikter du ger!”

Det här har varit en väldigt nyttig kurs för mej…har ju tagit över ett alphasto med stort A så.jag måste verkligen jobba med typ allt känns det som. Hon försöker hela tiden att vara dominant så bubblan var nog ganska obefintlig i början, det är den bistra sanningen här också.
Hon är ledarstoet i hagen och försöker ju samma sak mot mej.
Men vi har kämpat ihop sen i februari(går ju bogkursen nu med) så det här skulle jag behövt tidigare också, men får jobba på att rätta till saker,men det tar tid.

I boxen har den här damen sitt territorium, där kan hon va sur när man ska byta täcke och vilja bita mot mej…. Försöker då lugnt att använda det vi lärt oss och hon undrar vad jag håller på med, lugnar sej och är alldeles stilla med huvudet sen.
Men det är svårt att vara konsekvent, att inte daska till, och att inte tänka som relationer mellan människor.
Försöker låta bli att gosa med huvudet, bara klia baken.

Vissa saker frå kursen får henne nästan att gå ner i koma, då hänger huvudet långt ner och hon tuggar och suckar.

Ja svårast är nog bubblan, att hon ska respektera mej, hur jag ska få henne att inte va en sån bitch som hon är ibland. Allt har blivit mycket bättre sen jag började med det logiska tänkandet, för det traditionella är ju fullkomligt åt hälsefyr med henne för det har vi ju prövat, så det är bara den mentala kommunikationen som får henne att inte stänga av.
Så jag behöver peppa mej själv när det vissa dagar känns som 1 steg fram o 2 bak.
Men tack och mer logisk horsemanship”

”Om jag vad ärlig så var det svåraste med denna kursen att få insikter hur illa det faktiskt var… Är kanske är rätt ord för nu startar vi VARJE dag med att bestämma positionerna. Jag insåg ganska snabbt att oj, jag kunde inte flytta min häst. Min bubbla var obefintlig. Men den insikten till den riktiga insikten… Alltså… Ja… Den gjorde ont… Och den tog ett tag. Känns som man kanske ska förberedas på den. Den riktiga insikten. Och innan man fått den kan man träna på vad som helst det hjälper inte…

Dagsläget… Tja… Det är enkelt att vackla… För enkelt. Hon kommer fram och vill lägga huvudet på axeln och bli kliad mellan frambenen. Jag undviker bråket med mig själv genom att inte klappa fram, bara klia bakdelen. Kan fortfarande inte flytta henne med hjälp av bubblan, och det gör mig frustrerad. Önskade att jag gått denna kurs innan jag började sabba så mycket. Jag började i princip sabba relationen samma dag hon kom till mig i maj 2014. Hoppas bara det inte tar lika lång tid att få en fungerande relation igen.”

Logisk Horsemanshipkursen startar varje månad. Steg 1 består av 4 lektioner, en i veckan under en månad. Du anmäler dig genom att maila mig med namn och adress på blog@lindah.se

Fler inlägg om Horsemanship hittar du nedan

I Paniksituationer ser man om det finns horsemanship

Många gånger är det smärta hos hästen som gör att den beter sig ”illa”

 

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blog.

Gilla oss gärna på Facebook

 

Please follow and like us:

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra kurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan.

Ridkurser

Arbete Vid Hand Kurser

Logisk Horsemanship kurs

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:

Världens sötaste lilla plutt

Jag hade en väldigt söt och väldigt, väldigt busig elev förra helgen. Det var en av mina erfarna elever som pga sjuk häst fick låna en annan häst, en väldigt pirajaliknande ettrig liten sak ;-). De har alltså aldrig träffata innan. Pånin är 7 år om jag inte minns fel och har gått orörd hela livet och nu så är han under inskolning. en och annan unge har åkt av honom under inskolningen kan jag tänka mig 😉 Ingen skritt hade han vilket ju är vanligt bland dessa små, de liksom trippar fram med stela små ben. Men det gick väldigt fort att få honom att vara på jobbet istället för att bråka hela tiden. Jag var mäkta imponerad av handförandet av honom. Tänk vad roligt det är att se en elev som bara tar en okänd häst och åstadkommer det här. Alla vi som träffat en shettis vet att de inte är sådär jättesammarbetsvilliga, det är ganska svåra (o)djur 😉

Sista passet så hade han helt plötsligt fått något man kan kalla för skritt 🙂 och en helt annan attityd

Hatten av Monica, otroligt bra jobbat 🙂

Please follow and like us:

Vilka krav kan jag ställa på min häst?

Återigen så finner vi svaret enklast om vi studerar hästarna i hagen. Vad ni kommer att komma fram till som jag vill belysa är främst att de inte gör saker länge. Deras huvudsyssla är alltid att äta. Finns det inte hö eller gräs så gräver de fram rötter eller så barkar de av trädgrenar eller käkar gammalt fjolårsgräs. Ca 16 timmar om dygnet så äter de i naturligt tillstånd. Men om de tex hör något intressant så slutar de äta och går iväg och kollar. De fastnar aldrig i en uppgift.

Men om vi nu rannsakar oss själva så är det ju ganska svårt att följa det när vi gör saker med våra hästar. Först kanske de ska stå stilla på gången i en timme om vi bestämmer oss för att ha en mysdag och borsta länge eller om det kanske tar sån tid att mocka boxen. Om hästen följer sin natur och gör saker så som han är byggd för att göra, äta lite på grimskaftet, gräva fram rötter ur stallgången ;-), gå iväg etc så skäller vi på honom. Efter ett tag så lär sig hästen hur han ska göra för att ni ska komma och skälla på honom, det är ju bara att skrapa så där med framhoven så kommer ni och bryter tristessen 😉 Människor är ganska lättfostrade tycker hästar.




Sen ska vi då rida, först vill människan skritta fram i 20 minuter och sen ska hon hålla på och dra sådär så att hon låser fast ens huvud ett tag och så ska man sprattla så där med benen. Hästar lär sig oftast ganska fort vad som förväntas av dem och de gör vad de kan för att tillfredsställa människans bisarra behov. Om de kan. Vissa saker gör helt enkelt för ont för ont att göra så då måste hästen försöka hitta ett sätt att komma ur det där smärtsamma. Sätten är många och bara fantasin sätter gränsen men tex

*När man har jätteont i munnen av bettet så kan man köra upp huvudet eller vägra gapa för att visa sitt missnöje.

*Låtsas att vänstra hörnan av ridbanan är livsfarlig så att man kan hoppa lite och då hamnar ryttaren ur balans och slutar göra det som gör ont.

* När det ska fattas vänster galopp så slår man en liten bakutspark så att ryttaren tappar balansen och slutar försöka fatta vänster galopp

*När ryttaren vill hoppa och man vet att ryttaren kommer att slita en i munnen i landningen så är det ju smart att antingen vägra eller att bara kliva igenom hinderna.

*Om ryttaren är riktigt trögtänkt så tar hästen till det sista vapnet den har. Stegringen. Det är det sista en häst vill göra eftersom han då blottar sin buk för rovdjur. Han är ytterst sårbar när han står på sina bakben. Bakben är enkla att fälla medan framben, de står där hästen ställt dem liksom. Så när en häst stegrar sig då är det verkligen ett rop på hjälp.

Om ni studerar ridpass med öppna ögon så inser ni att ridpass i allmänhet går ut på att på olika vis förmå eller tvinga hästar att göra saker de inte vill göra. Finns det ingen annan väg? Jo det finns massor av andra sätt.

Men hur börjar man då? Ja då återgår vi till textens första del, den där om att hästar äter 16 timmar om dygnet och att ätandet avbryts för att göra impulsiva saker. Hur lång koncentrationsförmåga har en häst? En ung häst kanske 2-3 minuter. Om ni tänker på det så är det ju så lång tid ett dressyrprogram håller på innan det blir en paus för skritt på lång tygel.

En häst oavsett hur välskolad och väldresserad han än är blir aldrig mentalt äldre eller mognare än ett 6-8 årigt barn. Studera barn  den åldern. Hur länge orkar de koncentrera sig? Hur många uppgifter i taget kan man ge dem?

Man kan ge dem en uppgift och de orkar koncentera sig på den i inte alls många minuter. Exakt så är hästar.

Så när man tränar en häst så vill man lära den att få längre koncentrationsförmåga i första hand. Det innebär att man lär dem en enda sak i varje pass. Det innebär att antingen så jobbar man med tex tempot, eller takten , eller formen, eller hörnpasseringar. Man får däremot inte i ett pass ha krav på alla dessa sakerna, dvs om man tränar hörnpasseringar så får man ge avkall på formen, tempot och takten och om man tränar på formen så får man göra avkall på hörnpasseringarnas kvalitet, och på tempot och takten.

Här ser vi ett trevligt pass för en unghäst, vi lär oss helt enkelt hur vi kan rida runt så som vi människor vill utan att störa dens balans.




Om man tränar så här så kommer hästen att sluta försöka distrahera dig att sluta. Han kommer att lägga sin själ i att göra vad du ber om. Det gör sällan ont att göra en enda sak och han förstår vad ni är ute efter. Det är när ni försöker göra en massa grejor samtidigt och dessutom hålla ner hans huvud som det gör ont på hästen och han kommer dessutom inte att fatta en enda sak av vad du gör.

 

Om vi säger att du rider hästen varannan dag i ett år. Då har du fått i honom typ 175 pass. Tänk om alla de passen lärde hästen en enda sak. Tänk vad många saker han kan efter ett år då. Det är en ganska fascinerad tanke eller hur. Han kommer då av sig själv att göra finfina hörn, han har ett bra tempo, en bra takt och han har en bra form. Du behöver som ryttare inte direkt göra något för att hjälpa honom med det där utan du kan sitta stilla och mjukt följa med din häst. Känslan är magisk. Men det mest magiska är nog den totala avsaknaden av distrationsförsök. Han letar inte spöken, han försöker inte smita ifrån jobbet utan han är där, med dig , beredd att göra sitt yttersta.

Om man inte tränar så här så har man problem med lite allt möjligt mest alltid. Man måste manuellt och ofta i varje steg påminna hästen om takten, tempot, formen och man måste manuellt rida varje hörnpassering.

Nästa ridpass, testa dig själv, hur många olika saker försöker du göra samtidigt? Kan du behålla fokuset på en enda sak hel passet?Förslagsvis en sak som inte involverar form eftersom hästar inte gillar när vi manuellt använder tygeln för att få en form på hans hals. Jag undrar så var myten om att hästen arbetar bättre när vi tvingar hans huvud att vara på ett visst sätt kommer ifrån?

Lämpliga fokus kan vara att din handled måste vara rak hela passet. Handen får alltså inte ”hälla ut kaffet” framåt genom att du vinklar handens understa del mot din armbåge. Du ska kunna dra en linje från din armbåge ändå ut till lillfingret.

Givetvis ska handen vara så även i förhållningarna. Speciellt då faktiskt eftersom det är i förhållningarna som hästen mest har behov av att få ha huvudet i fred. Om vi ridit honom för dåligt bakifrån så kommer han att vilja slänga upp huvudet varje gång vi saktar ner genom att dra i tyglarna. Händerna ska följa med hästens huvud i alla gångarter

Ett annat fokus till ett annat pass kan vara att om det sitter en padda på ditt bakvalv när du rider lätt, kan du undvika att totalmosa paddan? Dvs du får inte lov att dunka ner i sadeln eftersom det får hästen att sänka sin rygg (och därmed höja sitt huvud)

Och ett tredje pass kan vara att du vill att hästen ska vinkla in sitt bäcken mer under sig, kan du själv tänka svansen mellan benen ett helt pass i alla gångarter, UTAN att du lutar ditt överliv bakåt?

Notera vad som händer med din häst när du endast och enbart har fokus på en enda sak och inte tjatar på honom om en massa saker. Blir han nöjdare? Gladare? Lugnare? Störigare?




Please follow and like us:

Hur funkar en häst?

För att kunna träna en häst så effektivt som möjligt så är det av största vikt att vi vet hur hästen fungerar. Ett vanligt fel man gör är att man tänker att hästen fungerar som en människa, eller så försöker man kanske träna hästen så som man lärt sig träna sin hund.Många har fastnat i träsket av att träna hästen så som han eller hon säger och får man problem så frågar man runt lite och det lustiga är att precis alla har olika svar. Vad är rätt? Vem har rätt? Det vet man inte, men man bör nog istället fråga sig NÄR det är rätt att göra si och när det är rätt att göra så.




Man bör alltid använda sig av minsta motståndets lag. Detta gäller ju inte bara vid hästträning utan det gäller ju på alla plan i livet. Det blir liksom enklast så. Så hur fungerar då vår gode vän hästen? För att få reda på detta så är det smart att ta sin kaffekopp och studera hästar när de är som naturligast, dvs i hagen. Det är inte naturligt för en häst att gå ensam i en liten frimärkshage så studier där kommer inte att göra dig klokare. Leta reda på en grupp av hästar som går tillsammans i en stor hage.

Vad gör de? När gör de?Ni kommer att komma på flera saker, t.ex att de gör sällan samma sak längre stunder. När de äter så flyttar de runt varandra  på ett för oss människor tämligen oorganiserat sätt. Många människor kan bli lite irriterade när deras egna häst konstant blir flyttad på, de tycker att det är taskigt. Men för hästarna är det här fullkomligt logiskt. Den som äter först bestämmer. Den bestämmer vilken höhög den vill äta från och när den vill flytta på någon annan häst för att kunna göra detta.

Hästar som funnit sin plats i hierarkin flyttar sig ledigt och lätt utan att direkt sura nästan innan de blir ombedda att gå medan vissa hästar blir uppenbart irriterade av att flyttas, de kan lägga bak öronen, hota lite med ett bakben eller vifta surt med svansen innan de till sist motvilligt flyttar på sig. Grejen är, det som vi människor kanske inte alltid förstår är att just den hästen som surar och inte vill flytta på sig, det är den som de högra rangade hästarna flyttar mest på. Varför? För att den ännu inte rättat in sig i ledet, den tar sig friheter som ligger över dens behörighet/grad. Hästarna fostrar varandra genom detta flyttande. Den hästen som flyttar sig redan innan en annan häst kommit dit, han vet sin plats i hierarkin och har köpt hela konceptet. Den andra däremot, den som inte vill flytta på sig, han funderar fortfarande på hur han ska kunna kringgå systemet och klättra upp i graderna/rangskalan.

Gissa vilken av hästarna som vi människor har problem med? Den oflyttbara såklart.Han har ännu inte accepterat sin plats i rangen. Man kan välja själv att bråka med hästen men det är ju så tråkigt och jobbigt och faktiskt ganska oeffektivt när vi människor gör det. I en hästflock så hjälps alla till att flytta omkring på de bråkiga. Det sker dygnet runt vilket gör att hästen snabbt tvingas inse var hans plats är. Vi människor kanske flyttar på vår häst en eller två timmar per dag, eller, i ärlighetens namn så kan det vara så att hästen flyttar på oss en till två timmar om dagen 😉 . Det hjälper inte direkt upp vår sak om jag ska vara ärlig.

Det värsta med det här är att de flesta människor har ingen aning om hur hästen bollar runt med oss. Vi är ju så otroligt lättflyttade tycker hästen. Och vi, vi protesterar inte direkt eftersom vi inte ens märker att han flyttar på oss. Men flyttar på er gör han och det leder till att hästen är den självklara ledaren i er lilla flock.




Om du då sen hoppar upp på hästens rygg och ska ha honom att lyda, göra saker då är det självklart att hästen protesterar. Många ryttare har världens problem där uppe på hästryggen, de bråkar järnet varje dag om formen, farten, hästätande brevlådor, etc och i vissa fall så kan de faktiskt med hjälp av olika redskap (hårda bett, nosgrimmor, spö, sporrar, hjälptyglar) lyckas få hästen att göra vad de vill under ridturerna. Men hur tror ni att hästen egentligen upplever det när du som enligt honom är en flyttbar lydig varelse, dvs helt klart underordnad honom i rang, sitter och leker galen varelse på hans rygg och tvingar honom att göra saker som du inte har befogenhet till?

Han kommer ju att försöka fostra dig tillbaka i ledet och bli ännu värre med sitt runtflyttande av dig.

En sak till förstärker hästarnas överlägsenhet mot oss människor, och det är utfodrandet. Vi ger ju hästarna mat, flyttar oss för dem när de får äta. I hästflocken äter de högst rangade mest och först. Så själva fodrandet förstärker faktiskt hästens ranghöghet i jämförelse med oss.

När man ser det så här så är det inte alls konstigt att vi har problem med våra hästar eller hur?

Hur får man slut på det där runtflyttandet av människa då? Först måste du bli medveten om det. Hästar flyttar oss mestadels med bogen. De liksom föser oss i sidled och om det inte funkar så använder de sin långa hals för att kasta sitt huvud mot oss. Oftast så är det hästen som bestämmer var man går. Vi kommer förvisso oftast til målet vi har föresatt oss men linjen är inte rak och du tar alltid fler steg än hästen.

Här ser ni en film på ett barn som leder en häst. Hon vill såklart inte bli knockad av ett stort hästhuvud så hon har tagit bägge tyglarna i handen och ser aktivt till att hålla hästens huvud borta från sig. Barnet vet inte att detta är rätt, hon bara gör så för att det känns bra. Hon är närvarande. Hästen får reda på att han ska ha sitt huvud rakt fram, inte viffta omkring med henne. Barnets hand verkar och har som utgångspunkt sitt läge mitt mellan hästens bogar. Det är där vi vill att en ridhäst alltid ska ha sitt huvud.

Det är en bra grej att börja med. Se till att hästens huvud alltid är placerad mitt på dens bog, dvs med rak hals. Om hästen knockar dig med bogen så korrigera det genom att placera tillbaka hans huvud mitt framför bogen.Om hästen försöker knocka dig med sitt huvud så korrigera tillbaka det genom att placera det mitt framför bogen.

Ni fattar konceptet? Huvudet ska befinna sig på en rak has och exakt i mitten av dens bogar. Låter ju inte så svårt säger du säkert. Och nej, det är inte speciellt svårt men sen ska ni gå på en rak linje också. Ni får inte gå som om ni är fulla. Och just där så inser du hur galet mycket din häst puttar runt på dig. Varje dag, alltid.

Så steg 1 till att ta lite kontroll över hästen är att börja leda den korrekt. Du ska kunna gå på en rak linje exakt bredvid din häst utan att bli knockad av ett hästhuvud eller av en bog.

Det låter löjligt enkelt det här men faktum är att om man är konsekvent med detta ledande så kommer på sikt era ”ledarskapsproblem” att minska.

Nu vet jag att någon kanske säger att jag håller på med Nh så min häst får inte gå bredvid mig, han ska gå bakom mig. Ja det ska hästar också kunna göra så klart. De ska kunna gå exakt där man ber dem att gå. Det lättaste sättet att inte bli knockad av bogar och huvud är att ha hästen bakom sig. Men det kommer inte direkt att göra något för er ridbarhet. I en flock så går sällan ledarhästen först. Hon skickar oftast fram en lägre rankad häst och så tar hon eftertruppen och ser till att ingen blir kvarglömd.

Det är därför som många hästar bråkar om att gå ifrån stallet när ni vill rida ut. De vill skicka fram en lägre rankad varelse först, dvs dig. Du har ju sällan några problem med att leda hästen från gården om du går först.

Hästar är ytterst kloka djur. Du kan förvisso pryla dem till att göra vad du vill. De är kloka så de inser att bättre fly än illa fäkta men för varje gång du gör så sjunker du på rangskalan. Så givetvis så prylar man aldrig en häst som inte vill gå ifrån gården. Du hoppar av, belönar han för att han är klok och så går du själv först. Det visar honom att du lyssnar på vad han försöker säga. Hästen kommer att tycka att du har bra omdöme.Men lär jag inte honom att det är han som bestämmer då? Han VET redan att han bestämmer, det är bara du som inte fattat det än. Det enda du kan göra är att rätta in dig i ledet och jobba långsiktligt på att få en bättre relation.

Har du tänkt på vad det är du gör när du försöker få din flock att gå ifrån gården, stallet, flocken? Du gör så som hästar gör när en flockmedlem beter sig extremt illa. Då jagas han ut från flockens trygghet och tvingas befinna sig i utkanten av flocken, helt oskyddad från alla rovdjur. Att bli utskickad ifrån flocken är ett hemskt straff för en häst. Och det är just det du gör när du försöker få honom att gå ifrån stallet. Om han litar på dig så kommer han att följa dig, men om han inte litar på dig så är dte no way in hell som han frivilligt lämnar gården, stallet, flocken. Men som sagt var, man kan pryla hästar till det mesta men tänk två steg längre. Hur påverkar det er relation?Dåligt, bara dåligt.

Därför gör vi aldrig så. Vi jobbar med att få hästens förtroende men utan att låta honom putta omkring på oss. Det är inte lätt men det är grunden till bra hästträning. Det är det som är viktigast för mig. Utan en bra grund blir ju allting så onödigt svårt.

Det är aldrig för sent att börja gå tillbaka till grunden. Alla våra kurser tar dig tillbaka till den viktiga grunden. De startar första fredagen varje månad. Du kan läsa lite om det på länkarna nedan.

Alla information och prov för handkurser hittar du här
All information om ridkurserna samt ridproven hittar du här.
All information om horsemansshipkurserna här.
All information om ”Lär dig se” kurserna hittar du här
All information om Kroppsmedvetenhetskurserna hittar du här.
All information om Håll hästen frisk kurserna hittar du här.

 




Please follow and like us:

Att lära sig rida är som att lägga ett pussel

 

Onlinekurserna upplevs som frustrationskapande i början. Men bit ihop, det går över. Skillnaden på det här och vanlig undervisning är att vi gör en enda sak. Med oss själv dessutom. Denna enda sak är inget mål, det är en pusselbit. En av 1000 typ. Idag ska jag göra ett försök att förklara hur inlärningen fungerar.

Det är oftast så att om man söker sig utanför den traditionella ridundervisningen så känner man att något saknas. Man kan ha ridit i åratal men man får ändå inte ihop det. Man känner sig förvirrad. Då kan man säga att era pusselbitar är i det här läget. De liksom ligger i en hög och man vet inte riktigt när man ska använda vilken bit.

Jag börjar med att berätta för er att ni måste organisera era pusselbitar. Ni måste vända på dem så att alla får framsidan uppåt. Ni måste lägga dem bredvid varandra istället för huller om buller.

Wow, tycker många, nu tror jag att jag förstår. Så man lägger stor möda på att sortera ut oredan, man tycker nästan att man kan skymta ett motiv däri. Man lyckas till och med fästa pusselbitarna i varandra och man känner att man kan ta en av mina pusselbitar och fästa det i det man redan vet. Voila, en krokodil har skapats.

Nästa vecka får man en ny pusselbit och frustrationsmolnen hordar upp sig framför en. Biten kan inte fästas någonstans. Pusselbiten påstås vara en sväng. Men man kan ju redan svänga för det har man lärt sig av Mr Lärare. Det är den där orange biten med som det står 10 på. Vad ska man med en pusselbit som har en del av en grankvist på och dessutom inte har ett nummer? Svänga är orange 10. Punkt. Då vill jag berätta för er att en pusselbit har fyra sidor med fästanordningar, inte två såsom Orange nummer 10. Ser ni att din svängpusselbit bara har två ställen att fästa på? Ser ni att det är ett barnpussel? Ser ni att det pusslet bara innehåller 25 bitar? Jag vill berätta för er att vuxenpussel ser helt annorlunda ut. Det ser typ ut så här.

Aha, säger du, jag måste tänka i vuxenpussel istället. Okey, här finns 975 pusselbitar mer än det finns i barnpusslet, jag är med. Fantastiskt, jag förstår det här. Jag börjar göra ramen, kanterna. Jag måste organisera det här säger man och kastar sig in i pusselbyggandets underbara värld. Man får klart ramen, man börjar jobba med att fästa bitar i kanten, bitar som ser ut att bilda ett mönster som man känner igen. Wow, man känner att man börjar ha koll, pusslet känns liksom som att det kan bli klart. Kolla bara så fint det börjar bli.

Vad bra säger jag och ger dig en grå pusselbit som på inga villkors vis enkelt kan fästas i någon annan pusselbit. Frustrationen i dig ökar. Varje vecka får du en ny grå pusselbit. Du har gett upp alla försök att pussla något mer. Men efter ett par veckor med gråa pusselbitar så ser du helt plötsligt att alla de där gråa pusselbitarna passar i varandra så du pusslar ihop dem och de bildar liksom en egen liten ö innuti det stora pusslet.

Du börjar acceptera att det innuti pusslet finns små öar. Alt eftersom tiden går så skapas det fler och fler öar. Du vet inte riktigt vad du ska ha dem till men du känner en viss form av lugn över att du iallafall kan skapa öar av dem. Du börjar fundera på om du håller på att bygga en skärgård.

Du funderar och kommer kanske fram till att förbindelsen mellan öar innebär oftast att man måste åka båt eller flyg men att man ibland kan ta sig mellan öar med hjälp av en bro. Hm…Kan det kanske vara så att avståndet från pusslets kant till en ö inte är så stort? Kan jag nå en ö från min trygga kant? Vad betyder alla öar egentligen? Kan det vara så att alla öarna symboliserar något? Funderar… Det här ser ut som en halvhalt. Den där pusselbiten ser ut som något som går åt sidan och den där, det är ju en typ av sväng. Hm, få se, vad händer om jag använder alla öarna fast att de inte sitter fast i min pusselram? Testing, testing. Men kolla, det blev en skänkelvikning!!! Så häftigt, jag kan göra en skänkelvikning. Nämen vad hände nu? Alla öarna fick en bro mellan sig. Wow, allt sitter ihop. Världens ahaupplevelse.

Nu är du mer mottaglig för lite konstigare pusselbitar så jag ger dig hela öar av pusselbitar som inte alls bildar kanter. Du börjar pussla lite och inser att pussel även kan byggas på höjden och skapa kuber. Du ser hur du kan ta flera av dina öar som ännu inte har en bro till sig och placera dem på högkant. Det här börjar kännas otroligt inspirerande.

Du börjar komma på att ditt pussel börjar bli högt, du är på väg att bygga ett torn.

Du finner lite ro i din utbildning, äntligen är du på väg, du känner att du ju faktiskt behärskar det här med ridning. Då börjar jag avancera i vad jag ger dig för pusselbitar. Du har för länge sedan gett upp försöken att hitta sambandet, du är okey med att bygga en massa småöar utan bro dit. Du vet att du kommer att finna ett samband, någongång. Du vet inte när men du vet att någon gång hittar du dit. En viss förvirring uppstår när jag ger dig runda pusselbitar, typ 3d pussel som är mjuka och runda i sin kontur. De bilar fåglar. Hm, en fågel kan ju alls inte fästas i något…

Men de flyger ju i samma luft som du andas. Alltså hör de ihop, på något sätt. Jaja säger du och fortsätter pusslandet.

Hur mitt personliga pussel ser ut? Var är jag i mitt pusslande? Jag vet inte riktigt men jag tror att jag är på väg att bygga ett pussel som ser ut som New York.

Eller kanske det är Dubai?

Vem vet, jag har slutat bry mig om vad jag bygger faktiskt. Det var ganska befriande när jag insåg hur lite jag vet. Just nu bygger jag förmodligen små städer. En stad är en liten, liten prick i ett land. Ett land är en liten, liten yta på vår planet. Så kanske jag bygger på en jordglob?

Det enda jag vet är att jag vet att ju mer jag lär mig ju mer inser jag hur lite jag egentligen vet. Vet ni hur befriande det är att nå det stadiet? När man ärligt och uppriktigt kan säga att man vet typ ingenting.

Men ni kan också förstå att jag fnissar lite åt er frustration i början, när ni sitter där med er orange 10:a. Och skäller och klagar på mig att ni inta lär er något? Jag fnissar inte elakt för jag har själv varit där. Men jag vet hur mycket ni har kvar att lära er, vilken underbar resa ni har framför er.

Och jag vet hur svårt det är för mig att förklara hur stor världen är, hur mycket det finns att lära sig. Så jag avslutar med en mästares kloka ord. Det kunde ha varit mina ord när jag funderar på hur jag ska lära er saker. För det ÄR svårt att lära ut saker. Och jag kan ännu inte så mycket. Jag sitter fortfarande och pusslar ihop New York, eller om det nu är Dubai, för sjutton, de städerna ligger inte ens i samma land ;-). Det fattas en hel del broar kan man säga 😉

Ha nu en trevlig vecka allesammans. Och bli inte frustrerad för att ni bara fick en enda pusselbit.

Fler inlägg om inlärning

Hjärnan och inlärning

Inlärning

Inlärning

Sovning.

Tänk långsiktigt

Planera

Realistiska mål

Kroppsmedvetenhet och klokhet sitter ihop

 

Please follow and like us:

Komma åt hästens ”lata” bakben

Sätten är många såklart men den här övningen är väldigt bra, dock kräver den sin ryttare. Ryttaren måste ha fullkomlig koll på både bogar och bakben, vilket kräver att ryttaren använder alla sin 4 sittben (ja, proffsryttare rider med 4 sittben). De två sittbenen alla känner till bevakar hästens bogar och de andra två som nästan ingen verkar känna till bevakar och styr hästens bakben och bäcken. Det är hemligheten med att rida med sitsen, dvs att man kan påverka hästen utan att behöva gnida med underskänklar och dra i tyglar (det som jag kallar för grottmänniskoverktyg).
Om ryttaren inte behärskar sina 4 sittben så kommer hon att skjutas åt sidan av hästen och då går meningen med övningen helt förlorad.




Viktigt att tänka på är att meningen med en övning aldrig ligger i utövandet av rörelsen utan det är det som kommer EFTER utövandet som är det väsentliga. Är hästen mindre stel, sned efter övningen samt länger ut sin hals framåt nedåt när du länger ut tygeln så var det en bra övning, om hästen fortfarande känns stel och sned och kör huvudet uppåt eller framåt när du länger ut tygeln så var övningen inte bra för er.

Ni har väl inte missat att det nu under hela Juli månad erbjuds 25 % rabatt på Grundkursen i ridning? Läs mer om det här




Please follow and like us:

Horsemanship är mer hur man är än vad man gör

För mig är det ett sätt att bygga en bra relation till hästen vilket ju såklart gör allt arbete lättare.

Hittade denna gamla film på Påni, det var när vi jobbat med henne i 5 månader. Det har hänt en del med henne sen dess. Det är väldigt roligt att ha filmat nästan alla pass så att man ibland kan gå tillbaka och minnas hur det var. Helt plötsligt så inser man att man faktiskt kommit en bra bit på väg. Just det här med presenningar och paraplyer är sådant man bör träna precis varenda häst som man ämnar rida på eller köra. Det ger en bra grund att stå på om man har en häst som redan vet att såna saker är helt ofarliga.

Jag gillar när man liksom kan göra lite alltmöjligt med sin häst. Som tex att bära bort hinderstöd och uppsittningsstolar. Oerhört praktiskt att slippa kliva av hästen för såna små bagateller.

Please follow and like us:

Horsemanship

Det är i paniksituationer som hästens och människans VERKLIGA band visas. Många anser det som ett mirakel men det är ju så här det MÅSTE vara. Kolla 4 minuter in i filmen. Det mest skrämmand ei det här är i mina ögon att vi är så otroligt vana vid dåligt horsemanship att vi bedömmer bra horsemanship som fantastiskt. Skrämmande utveckling. Det dåliga är det normala och det bra är som en ouppnåelig dröm (vilket det faktiskt inte är)

Ni hittar den full artikeln här

Please follow and like us: