Kategoriarkiv: Hästproblem

Hur rehabilitera efter kissingspines operation eller ledinflammation?

Det här är ett ämne som berör mig djupt. Jag ser kloka människor lägga ner enorma summor på att rehabilitera sina hästar, man sprutar leder, man opererar ryggar, man köper dyra sadlar och anatomiska träns. Kort och gott, man gör ALLT man kan för att sin pälskling ska må bra. All heder åt er.

Problemet kommer EFTER operationen/behandlingen. Veterinärens råd är oftast leda hästen x antal minuter per dag, därefter longera eller tömkör och sen börjar du rida x antal minuter per dag innan du till sist är uppe i normal träningsdos.

För mig är denna sorts rehabilitering fullkomligt ologisk, förlåt mig alla veterinärer som tar illa upp nu, men ni är faktiskt inte jättebra på just rehab efter att ni har gjort ert jobb och det är ju inget konstigt med det, ni är veterinärer som lagar hästar , det är det ni är utbildade i att vara proffs på. Att rehabilitera en häst däremot, det ligger enligt mig på en annan yrkesgrupp, tränarna.

Även i denna grupp lämnas det en hel del att önska. Undantag finnes såklart men överlag är bra rehabtränare ett utrotningshotat folkslag.

Men vad innebär då rehabträning? För att förstå det så måste vi först veta VARFÖR hästen blev sjuk/halt/dålig från början. Så det tänkte jag skriva lite om idag. Det är nämligen min hjärtefråga.

Vi måste veta att precis allting utgår från hästens ryggrad. För att förklara detta på ett sätt som är enkelt att förstå så tycker jag att Tourning Torso är utmärkt att ha i tankarna.

What säger ni nu? Vad har en byggnad med hästens ryggrad att göra? Jo det ska jag förklara för er. Jag kommer att förklara det med en ytterlighet då det ger er en bättre bild av vad jag försöker säga. Vi ska bekanta oss med scolios. Läs det här och se filmen, kan ni se likheten med ryggraden och Tourning Torso? Notera att när ryggraden är böjd så pekar ”taggarna” åt olika håll. Precis som Torning Torso gör. Ryggraden är alltså inte bara böjd utan även skruvad. Jag klipper ut det här stycket ur artikeln för det är viktigt att förstå:

”Symtomen vid skolios beror på hur allvarligt tillståndet är. Ett sätt att bestämma det är att mäta avböjningsvinkeln från den naturliga krökningen. I lindriga fall med krökningar upp till 40 grader, kan symtomen vara fysiska missbildningar, till exempel att ena axeln eller höften sitter högre upp än den andra. I allvarliga fall, med krökningar över 40 grader, kan symtomen vara smärta, kraftlöshet, domning, gångsvårigheter och matsmältningsproblem. I de allvarligaste fallen, när krökningarna är över 60 grader, kan tillståndet påverka bröstkorgen och leda till hjärt- och andningsproblem.”

Det finns några intressanta ord i artikeln som jag fetmarkerat. Vi tar dem en i taget.

Vi tar ordet smärta och tänker på en häst. Hur visar han smärta? Han kan tex viffta på svansen när du försöker ”ta igenom saker”. Han kan slå med sitt huvud när du drar honom i munnen, han kan gapa när du tar för hårt i hans mun, ibland så mycket att man behöver sätta på en nosgrimma på honom.  Han kan bocka och sparka bakut, speciellt i galoppfattningar. Alla dessa smärtreaktioner är enkla att se eftersom de är så stora. En häst som är frisk och inte har ont och som rids med rimliga krav vifftar inte med svansen, slår med huvudet, gapar eller sparkar bakut vid galoppfattningar. Men hästar visar smärta väldigt mycket mindre än så , Han kan tex vara svårt att fånga i hagen, det är ett tecken på att han inte vill träna, han finner träningen obehaglig. Han kan vara istadig och vägra gå fram,han kan se ledsen ut i ögonen, dock krävs det ett vältränat hästöga för att uppfatta det sista.

Krafftlöshet. Hästen kanske inte orkar ett helt pass, han knäpper av och går bakom hand, han kanske har svårt att komma igång efter att han stått still i pauser mellan hoppsessioner, pulsen är hög, han svettas för mkt, han svettas så att det blir vitt lödder, han svettas inte alls…

Domning. Hästens känns stum och spänstlös, han har extremt svårt att svänga åt ett håll vilket oftast beror på att motsatta bakbenet som han vill svänga åt, har kopplats ur medvetanadet. Bakbenet finns helt enkelt inte med i hästens medvetande längre, ofta för att det gör för ont eller för att snedheten har brutit viktiga nervbanor dit. Denna brist på ett bakben gör hästen bakskygg, den blir ”dum i munnen”, gapar och slår med huvudet och går emot ryttarens hand, hänger tungt i handen. Varför? Jo för att om hästen tror att han bara har ett bakben och två framben så är det ju livsfarligt att lägga vikten bak, man kan ju ramla så han kommer att kämpa för sitt liv att slippa lägga vikten bakåt vilket föranleder till att all möjlig konstig tvångsutrustning sätts på honom.

Gångsvårigheter. Hästen snubblar ofta. Den kan snubbla med frambenen och gå ner på knäna vilket gör att ryttaren aldrig vågar länga ut tygeln utan krampaktigt sitter och bär hästen i handen. Han ”tappar bakdelen”, dvs han släpar baktårna i gruset, orkar inte lyfta upp bakbenen tillräckligt högt över marken vilket gör att han snubblar med bakbenen och ryttaren känner det som att hästen ”tappar” bakdelen. Han har svårt att gå rakt, han skjuter ut en bog och slutar spåra, han går ojämnt fram till handen.

Matsmältningsproblem. Hästen har svårt att tillgodogöra sig maten. Han kanske tappar aptiten och äter inte så mycket som han borde, eller så tappar han vikt trots att han får massor av mat, har svårt att muskla sig trots uträknad foderstat, hans mage blir stor och svullen, alternativt uppdragen som en vinthund, pälsen blir matt och glanslös. Han blöter sitt hö i vattenkoppen (vanligt vid magproblem), får svårläkta sår i karleder, blir skavkänslig för tex skänklar och tyglar och utrustning, blir lös i magen, för kolik…Tja…. Det finns otaliga problem som faktiskt kommer ifrån hästens mage.

Oj vad mycket som kan bli fel när man har scolios tänker ni. Men samtidigt så tänker ni att det här inte riktigt har att göra med hästar, speciellt inte med er häst för han har inte scolios. Sant, men alla symptom jag pratar om är såna symptom som ni kan hitta långt innan det gått så långt som till ledbehandling eller operation. Ni har alltså missat alla dessa tecken ovan…




Japp, du har rätt. Men som jag skrev från början så ville jag prata om hästens ryggrad på ett enkelt och lättförståeligt sätt och då är det alltid enklast att prata i ytterligheter. Nu förstår ni tack vare texten ovan att en skruvad ryggrad får följder i resten av kroppen. Följder som på hästar oftast ”botas” med nosgrimmor, specialsadlar, tillskottsfoder och när allt har gått för långt med veterinärer som sprutar hästen i leder eller filar lite på hästens ryggrad.

Men hur har benen att göra med ryggraden? Jo, för att ryggraden ska kunna bli sådär Torning Tourso skruvad så krävs ett snett bäcken. Typ så här.

Om ni tänker er detta bäcken på en häst, vi vänder bilden upp och ner för att lättare se det som ett hästbäcken. Då ser ni att det roterade bäckenet inte är rakt upptill medan det oroterade bäckenet är rakt upptill.

Hur tror ni det känns att sitta på en sådan häst? Tja, man kan väl säga att alla ridproblem som man försöker bota beror just på det här sned bäckenet. Alla ryttare har ingen väl utvecklad känsel men många kan känna det som att sadeln åker ut på ena sidan, speciellt galopp på volt så känns det väldigt tydligt, åtminstone åt höger ;-).

För vad händer med ryggraden när bäckenet är snett/roterat? Kolla på bilderna nedan, ser ni att ett snett bäcken påverkar precis hela kroppen? Om vi försöker tänka i hästtermer så går den ojämnt med bakbenen, den skjuter ut en bog, den går ojämnt till handen, vilket ju är lättförståeligt då huvudet inte sitter rakt framför motorn, dvs bäckenet eller bakbenen.

Men spelar det här så stor roll egentligen? Inlägget ska ju handla om ledinflammationer och kissing spines. Lugn, jag kommer dit. Bilden ovan hade ju sneda axlar. Det får hästar också. Ser ut så här.

Ser du bara en helt vanlig hästbog? Lugn, jag ska hjälpa dig. Kolla igen på bilden nedan där jag ritat lite streck.

Oh…Jises, det blir ju sned belastning på frambenen, kan det vara orsaken till tex kotledsinflammation? Japp absolut.

Men Kissing Spines då? Det finns mer ryggproblem än Kissing Spines. Låt oss kolla på ryggkotans anatomi.

Mest intressant är Facettlederna. Det är Facettledernas ”fel” att ryggraden blir Toruning Toruse vid snedbelasning. Hur? Tja, de sitter liksom som skydd mot vridning, antagligen för att vridning inte är speciellt bra för en ryggrad. Tänk er vad som hänt om facettlederna INTE hindrat att varje enskild kota hade kunnat rotera sig. Det hade inte blivit speciellt stabilt. Facettledernas uppgigt är helt enkelt att hindar en enskild kota från att rotera sig ifrån sina kamrater. Om en kota snurrar så tar den kamraterna inklusive bäckenet med sig i en enda lång rad, lite som ett pärlband, eller som…som.. Tourning Torso. Det här är en bra film att se för att förstå ryggraden. Kolla speciellt vad som händer när ryggraden vrider sig. Och fundera lite på vad som händer om hästen alltid är fast i en rotation i ryggen, dvs att facettlederna alltid har en hel häst som hänger i ena sidan…… De kommer att förbena ihop sig för att orka med att göra detta jobb. Det är ungefär samma sak med en häst som rids så att den svankar, då kommer tornutskotten att gnidas mot varandra vilket också leder till att de växer ihop för att orka göra jobbet. Mycket dålig ridning ligger bakom dessa åkommor.

Ripasso ANATOMICO VERTEBRALE

Opslået af AnatomYoga på 4. august 2015

Så… För att göra ett långt inlägg kort. Vi har nu lärt oss att en skruvad roterad ryggrad ger ett snett bäcken, eller är det ett snett bäcken som ger en skruvad ryggrad? Som en följd så blir det ojämnt belastning i frambenen vilket ger ledproblem.  Så vad händer efter att veterinären har behandlat leder och eller rygg? När du har följt rehabprogrammet till punkt och pricka? Blir det bra? Kan bli men alldeles för ofta blir det inte bra utan behandlingen och rehabiliteringen måste upprepas.

Frågan man ska ställa sig är VARFÖR hästen blev sjuk från början. Felet sitter typ aldrig i just den leden som blev behandlad. Felet sitter i hästens sätt att röra på sig. Huvudmotorn i hästen är bäcken och rygg. Det är där alla rörelser uppkommer. Om vi inte ändrar på sättet hästen rör sig så kommer den att fortsätta röra sig fel. Dom är precis som vi människor, vi har ett sätt att röra oss på som är bekvämt och så rör vi oss. Det är inte alltid vi kopplar värken i vår kropp till vårt rörelsemönster men så är det.

Börja studera er häst. Står han alltid i samma snedhet när han står stilla? Samma bakben längst fram och samma längst bak? Frambenen, hur står de? Är det så att hästen faktiskt aldrig någonsin står rakt utan alltid i exakt samma snedhet?

Just där har du felet. Vi pratar om att rakrikta när vi rider, eller kör eller arbetar vid hand. Men helt ärligt så rider vi kanske 1 timme om dagen och hästen får gå och stå som han vill 23 timmar om dagen. Vem tror ni ”vinner”?

Hästen vinner, alla dagar i veckan. Rehabträning av häst utgår därför inte om vad vi aktivt GÖR med hästen den timmen vi tränar den utan hästrehab handlar om vad vi får hästen att göra under tiden vi INTE tränar honom. Således är det av noll och inget värde att du bankar in honom i en form och går på tygeln en timme för hästen är en smart varelse. Alla rörelser som han tvingas in i är såna rörelser som han aktivt undviker på sin fritid. Så hejdå longera eller tömkör med inspänningstyglar, hejdå sågande händer och sparkande sporrar.

Man måste alltså ändra på hästens hållning. En hållning styr man inte medvetet, därför kan hästen inte undvika den. Hållningen är reflexstyrd. Den kan bara påverkas under absolut lugn och harmoni. När man jobbar med hållningen så kommer hästen att ta sovpauser i träningen, hans huvud kommer att hållas lågt, hans andetag blir lugna och mjuka. Det är just när hästen tvärsomnar mitt i en session som inlärning sker på riktigt. Då först kan man komma åt honom. Problemet, eller det svåra i detta är att hästar aldrig sover bredvid eller under någon de inte litar på. I en hästflock är det ju alltid en som håller vakt när de andra sover. När du jobbar med din häst så är flocken du och hästen. En måste hålla vakt. Om hästen har vaktpositionen så kan du glömma att någon inlärning sker. Då jobbar hästen med annat. Hästar är lite som män, de kan bara göra en enda sak i taget 😉




Det finns ett system i hästen som man använder för den här typen av inlärning, det autonoma nervsystemet. Jag ska skriva väldigt kort om det här.

Autonoma Nervsystemet styr på order av  Centrala Nervsystemet CNS de icke viljestyrda organen. Detta är dock en så krävande uppgift att det delas upp på tre.

Sympatiska Nervsystemet är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!! Kroppen eftersträvar ju alltid jämnvikt så det sympatiska nervsystemet har en antagonist (arbetar mot varandra).

Parasympatiska Nervsystemet.
Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.

Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.

Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.

Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.

Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.

Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)

Lite svårsmält jag vet. Så jag förkortar det hela till er och säger som så här. Hjärnans största fokus är att överleva. Det gör den genom att fly från faror, äta så man slipper svälta ihjäl och genom att fortplanta sig så man säkrar släktets fortlevnad. Att överleva är det viktigaste som finns och slår ut avslappningsystemet . Således så kan ingen inlärning ske om du eller hästen är rädd, hungrig eller kåt 😉

Så för att ändra på hästens hållning och rehabilitera den så behöver vi alltså använda oss av Parasympatiska nervystemet. Så enkelt.

Hur man gör det? Tja, det tar vi en annan gång men det finns massor att läsa om det i bloggen då hela den Logiska utbildning utgår från att träna detta system. Det är svårt att förstå allt det jag skriver om men enkelt förklarat så måste all form av tvång och ta igenom bort. Skarp utrustning kan synbart hindra hästen från att fly men det hindrar inte hästens hjärna från att vilja fly. Du måste alltså träna mer på hästens villkor och du bör utbilda dig i HUR man ändrar på hästens hållning. Här är ett sätt som är effektivt. Just detta sätt passar dock dåligt för mer explosiva hästar men som tur är så finns det fler sätt.

Och det är just det som är felet med de flesta rehabiliteringsprogram. Bristen på hur man ändrar en hästs felaktiga hållning. Om vi tar hästen på bilden ovan, den här, vilken snedhet har han när han rids om han alltid står som en bersget på detta vis ;-)? Och ja, det är sant, hästen stod alltid så här så mkt jobb har lagt s på hållningsarbete under hans långa rehab

Sänkt bäcken på höger sida. vilket Tourning Torsar hans ryggrad i en härlig skruv så att ryttaren sadel kommer att åka ut på höger sida och hästen kommer att köra ut höger bog och hänga mer i vänster tygel. Om man med våld hade försökt ha honom att gå på tygeln så hade han lagt huvudet på sned så att öronen hade befunnit sig till höger om hans nos. Kotledsinflammation hade han förmodligen fått i höger fram. Men denna prognos är inte allmängiltlig, hästar kan lägga in en extra skruv på rygggraden så att det blir snett på andra hållet i framdelen. Vad tror ni hade hänt om vi bara behandlade en kotledsinflammation i höger fram? Inte så mycket va;-? Nu valde jag den här hästen för att han står så illa att det är lätt att se. Men även om hästar inte står så här illa så står de snett mest alltid.

Hur den här hästen ser ut nu? Läcker skulle jag vilja säga men vägen har varit lång och krokig. Ni kan följa den här.

Såå, känner att det här blev galet långt så jag avslutar här. Hoppas ni fann inlägget givande och att ni lärde er något, kanske ni tog en liten sovpaus rent av 😉

Gilla oss gärna på Facebook. Det är alltid okey att dela inläggen från denna offentliga blogg. Detta blogginläggs adress är den här:  http://www.lindah.se/hur-rehabilitera-efter-kissingspines-operation-eller-ledinflammation/




 

Please follow and like us:

Var har alla mankar tagit vägen?

När alla pratar om blåa tungor, hårda nosgrimmor, olyckliga hästar etc så tänker jag oftast steget längre. Var gick det fel? Vad kan vi se med blotta ögat? Det jag reagerar på är ryttarnas händer och var de befinner sig i förhållande till hästens hals och mankar.

Har någon mer än jag funderat på att idag så är det ett stort hål där mankarna borde vara? Förr så kunde man ha sina händer precis vid hästens manke, men om man har det idag så måste man typ sitta i fältsits för att nå fram, alternativt skaffa armproteser :-). Studera bilderna nedan med ett öppet sinne. Dvs döm inte ekipagen utan använd dem för att lära er saker, studera enbart den här lilla detaljen händernas läge i förhållande till manken.

Ser ni att där ryttaren kan ha sina händer i normalläge och ha dem bredvid manken så är det ingen skarp gräns mellan manke och hals? Halsen ser liksom ut att växa upp ur manken i en rund fin linje.

Däremot så där ryttaren inte kan ha sina händer i normalläge vid manken så är övergången mellan manke och hals oharmonisk, kantig liksom.

Jag lägger nu ingen värdering i de enskilda ekipagens fel eller rätt så starta inte en flod av negativitism utan se bara på den detaljen. Kan det vara därför som vi ser så många ryttare i baksits och svank nuförtiden? För att de försöker lyda ridlärarens låg hand och rak rygg och ridläraren i sin tur lär ut detta för att det står i boken att ryttarens hand ska befinna sig strax ovanför hästens manke och ryttaren ska ha en rak rygg.

Det kanske inte är en utupi att rida alla hästar med samma typ av sits? De utan manke kanske man inte bör rida med rak rygg och handen strax ovanför manken? Man kanske istället borde rida dem lite mer framåtlutad. För det måste ju bli spänningar i ryttaren av att försöka sitta enligt mallen i ridhandboken och vi vet ju idag att spänningar i ryttaren fortplantar sig till hästen…

Please follow and like us:

Min häst blir för stark i galoppen

Det är supervanligt att folk har problem med galoppen.

Problemen yttrar sig ofta på tex att

*Man får fel galopp

*Hästen rusar iväg och blir stark

*Hästen går inte i form i galoppen

*Hästen slår sig fri

*Bytena fungerar dåligt

*Hästen placerar ryttaren snett i galoppen

Det finns tusentals åtgärder för att korrigera detta. Gå in i vilket dressyrforum som helst på nätet och läs (och häpna) hur du ska lösa det här.

Svaren går ut på byta bett, ställa och böja, rida övergångar. Det låter ju enkelt. Allt kan göras genom att använda de där snörena som sitter fast i hästens bett. Men hjälper det egentligen? Gör det att ekipaget blir mer harmoniskt?

Är harmoni så viktigt egentligen? Jag har märkt att folk i allmänhet inte verkar bry sig om det. Man vill liksom pressa in hästen i något som alla tjatar om, TR tror jag det kallas. Det är tydligen en mall dit hästar ska pressas in vare sig de vill det eller inte. Jag vet inte riktigt vad det där TR är, men en sak vet jag och det är att TR är inte skrivet av någon som på riktigt förstår, bryr sig om och älskar hästar. Vet ni en sak? Hästar gillar inte TR. Hästar känner sig låsta när du följer TR. Man kan säkert ha målet TR, men målet kanske man ska sätta 5-10 år efter inridningen. Man kan inte rida in och bygga upp en häst genom att följa TR, det är inte djurvänligt. Jag såg en sån trevlig artikel i morse, jag delar den här så kan ni ju läsa lite i den, ni som tränar efter den där TR;-)




Jag har inte gjort annat än att bläddra lite snabbt i TR en gång för mååånga år sen så jag kan ha fel på detaljerna men det lärs tydligen ut att man som ryttare saka sitta väldigt rak i ryggen och ha sina händer tätt ihop strax ovanför hästens manke.

Jag ska avslöja en sak för er. Den där raka ryggen tillsammans med de lågt hållna händerna är en av de sakerna som ger er problem i galoppen. Man kan inte säga så till alla ryttare på alla hästar.

Höjden på manken till exempel, om det är en sån där dåligt riden framtung häst med manken nertryckt mellan bogbladen så blir det ju helt sjukt svårt att nå ner till manken om man ska ha ryggen rak. Då blir man tvungen att ha raka armbågar och är det någonting som hästar avskyr så är det att bli hållen i sin mun med raka armbågar. De är nämligen sjukt stumma och låser hästen. Man ska ju alltid kunna dra en rak linje mellan ryttarens armbåge till hästens mun. Varför? För att en rak linje blir följsam och mjuk i hästens mun.

Om hästen däremot är välriden och har fått upp sin manke och börjat vinkla om sina bogblad, då är det ju ganska enkelt att ha händerna placerade precis ovanför manken och ändå sitta med rak rygg.

För att förstå skillnaden tydligt så titta på den här filmen. Det är Spanska ridskolan från olika år. På första korta filmen så ser ni härligt bäriga hästar med manken högt buren. Ryttarna har sina händer strax ovanför manken och linjen mellan bett och ryttarens armbåge blir så extremt tydlig. Det här är vackert och ni kan se att hästarna är stilal med sitt huvud, inte alls irriterade eller fasthållna. Sen kan ni bläddra framåt i filmen och notera hur mankarna sjunker allt eftersom åren går. I slutet av filmen är till och med bakdelarna högre än manken på vissa hästar.  Och hästarna är olyckligare och mer oroliga i sina munnar och därmed mer fast hållna.

Så vi kanske ska ta en liten funderare på om den där TR fortfarande ska gälla? Eller om vi kanske måste modifiera den en aning med tanke på att vi år 2017 inte rider hästar samlat utan på ett helt annat sätt, ett sätt där hästen är beroende av stöd i munnen för att kunna prestera. Nu rynkar du på ögonen och tänker, är det verkligen så illa?

Illa och illa, det är annorlunda men ingen verkar inse det. Förändras en del av ekipaget så måste ju ryttarna anpassa sig efter detta. Man måste lära sig sitta i hästens balans. På en bärig häst så kan ryttaren sitta med rak rygg och med händerna strax ovanför hästens manke. Men på en framtung häst så kan hon inte sitta så, det blir liksom helt galet. Det ger tex problem med hästar som rusar i galoppen.




Men vad tittar man på?

I böckerna så nämns ofta 3 olika sitsar. Vi tittar enbart på överlivet i denna lektion och struntar i ben och armar och sånt, endast överlivet.
Först har vi avlastningssitsen. Där lutar överlivet lite framåt. Används på den framtunga hästen, unghästar tex.

Vi har lodrät sits som de flesta känner till. Det är den i mitten. Den lodräta sitsen har ett överliv som är rakt uppstående. Den används på den välbalanserade hästen. Det är denna sits som man lär ut i de flesta ridgrenar. Tyvärr tar man inte hänsyn till om hästen är i denna balans (vilket hästar sällan är)

Den sista sitsen heter belastningssits. Där lutar överlivet väldigt lite bakåt. Den används på den färdigutbildade hästen.

Det här är ju inga konstigheter att förstå. Men nu kommer vi till ett av dagens ridnings största problem. De flesta hästar är lika framtunga som en unghäst så de borde ridas i avslastningsists men ändå lärs den sitsen inte ut och de flesta tränare korrigerar bort den hos sina elever. Exakt just där har ni problemet. Till och med på ridskolor lär sig elever belastningsisitsen vilket ju är ödesdigert.

Man tror att hästen blir framtung av att ridas av en ryttare i avlastningsits. Man tror att den kommer upp från bogarna om man rider den i belastningsits. Det är helt fel. Hästar fungerar inte så. Det är faktiskt tvärtom.

Om vi har en framtung häst (en sån som rusar i galoppen och blir hård i munnen då). En sån här häst kommer att rusa och/eller köra upp huvudet för att hindra sig från att ramla. Så har du problem med stadig form så är det här något du bör studera mer.

Om ni tänker lite logiskt nu så förstår ni att om vi sätter en ryttare med rak  bakåtlutad rygg på denna häst så kommer den att luta ännu mera framåt. Den blir då en s.k. bråkig häst (en sån du behöver ha nosgrimma på för att hindra den från att gapa när du drar i den). Det är exakt så här de flesta ryttare hamnar med överlivet när man drar i en hästmun.

Om hästen däremot inte är framtung utan har manken väl uppe så funkar det superbra att sitta på den med rak rygg.

Om man har en framtung häst, en sådan som inte har sin manke upp och /eller har ett stort hål framför sin manke så bör man rida den med samma vinkel på sin rygg som den balansen hästen har. Typ så här. Båda lutar liten aning framåt, du kan se att hästens framben och ryttarens rygg har samma vinkel. Det kallas att sitta i hästens balans vilket är så man BÖR rida om man vill ha en häst som bär sig själv.

 

Dock är det ju galet svårt att rida så eftersom tränaren skäller på dig när du gör rätt.  Jag måste nämna den igen, en  trevlig artikel i morse  där en fantastisk ryttare beskrivs sitta lite lätt framåtlutad. Nu förstår ni varför han gör det.

Men galoppen då, du har fortfarande problem med att hästen rusar i galoppen. Tja, jag håller på med klassisk dressyr, vi bryr oss inte så mycket om galoppen i början, vi vill rakrikta först så att vi slipper bända dit galopperna. Jag har skrivit om det innan, du hittar det här.

Men om man absolut vill jobba med det så är det smart att longera. Det är viktigt att hästen får vara fri, d.v.s du får inte ha inspänningar som låser hans huvud, du får inte ha en nosgrimma som stänger hans mun utan han måste få gå fri så att han själv kan leta upp sin balans. Men då kan jag inte longera kanske du säger. Då svarar jag att innan man longerar en häst så jobbar man den vid hand så att man får någon form av kommunikation, rakriktning och sånt där som behövs för longeringsarbetet. Sen kan man göra så här tex.

Men som jag säger i filmen så måste hästen först vara redo att galoppera på en volt. Han får inte vara så oförberedd att longeringen liknar en dragkamp för om man drar i en häst så kommer hans bakben att korsas och göra så att han måste skaffa sig spänningar för att inte ramla, dvs då är det ju helt meningslöst att longera i syfte att lära hästen finna sin balans. Hur mycket spänningar man skapar i hästens nacke av en longeringsdragkamp behöver jag knappast säga hoppas jag.

Sen är det ju som så att innan man kan träna övergångar till/från galopp så måste man först ha en galopp. Då är stutsbommar en bra grej att börja med. Så kom ihåg ordningen. Först måste man ha gångarten och SEN kan man jobba med dem. Man ”har” inte en gångart om man måste dra som sjutton när man rider, då tvingar man sig till en gångart. Stor skillnad.

För dig som på riktigt är intresserad av att lära dig saker utanför TR, saker som faktiskt är saker som fungerar för hästar och som gör tillvaron trevligare för dem så ta en titt på våra ridkurser . De startar första fredagen varje månad. Det gör även våra Arbete Vid Handkurser

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.




Please follow and like us:

Låter du hästens dagsform styra träningen?

Vi ryttare har lite för lätt att lösa alla problem med våra hästar på samma vis. Är man smart så löser man inge problem som finns just nu utan istället så lyssnar man på hästen och noterar saker som man sen funderar ut en lösning på och sen gör man detta NÄSTA pass. Om man tvunget ska ta igenom saker just i det här passet så är det lätt att det blir bråk. Här kommer lite tips på hur man kan tänka.

Hästen är lite allmänt uttråkad. Den har ingen gnista i ridningen och bjuder inte framåt. Då är det smart att inte rida nästa gång utan göra något helt annat.

Tex att ta en kravlös tur på tömmen i skogen. Inga krav på form, tempo etc utan bara gå omkring typ.

Att få en liten människa på ryggen och få hoppa omkring i vacker bokskog borde ju göra vilken häst som helst lycklig.Slipper man dessutom att ha en sadel på sig så får man igång en väldigt hälsosam blodgenomströmning i hela hästens kropp.

Miljöträning.I det här fallet så är hästen redan väl miljötränad sedan innan så vi la bara ihop olika saker som vi redan tränat på.

En av anledningarna till dålig framåtbjudning är att hästen är lite tajt i sina bogar. Då är ”spark med framben i vatten” en ypperlig grej att göra.Ni kommer att märka att hästen helst vill använda bara ett framben, försök förmå den att använda bägge. Vi har lärt in det innan i vår träning mot Spansk skritt.

Miljöträning nästa dag, vi la till tomtebloss. När man har miljötränat mycket och det inte finns så mycket kvar för hästen att reagera på så får man tänka till lite

Då kan det bli så här efter några veckor med olika former av ovannämnda grejor. Jag hade planer på att bara longera henne på fyrkantig volt i skritt och med lite framdelsflytt i hörnen. Givetvis så är hon inte inspänd och jag har bettlöst på henne. Det är inte juste att longera en häst varken inspänd eller med bett.

Hästen blir helt plötsligt oerhört energisk och bara vill springa. Den här hästen är av typen Tjuren Ferdinand så det är sällan eller aldrig man får se henne vara så här. Det var en lisa för själen att få se henne så här.

Så, våga testa att göra andra saker med din häst istället för att alltid ta igenom saker i ridningen. Jag kan nästan garantera att det kommer att ge dig en gladare och mer arbetsvillig häst.

Givetvis så börjar man med enkla grejor, miljöträning ska inte innebär att man skrämmer ihjäl hästen, det ska vara en rolig grej.

Anledningen till att de flesta inte gör så här med sin häst är att hästen inte är så samarbetsvillig. Vi har ingen kultur i Sverige av att göra så mycket arbete från marken. Men jag lovar att om man jobbar hästen mycket från marken, och då menar jag inte tömkörning eller longering utan helt andra saker så kommer även ridningen att bli bättre.

Jag anser att ridning och arbete från marken hänger ihop. Har man problem så är det lättast att lösa det från marken.

Första fredagen i varje månad så startar våra Handarbetes och Horsemanshipkurser. Det är perfekt att ta en sån kurs när marken i vårt kalla land bli lite för hård för att man ska kunna rida vettigt.

Please follow and like us:

Har din häst tappat ett bakben?

I förra blogginlägget så pratade jag om att hästen saknade ett framben, nu ska jag prata om att hästen saknar ett bakben. Saknade bakben är betydligt vanligare och det lider i princip alla hästar av i varierande grad.

Hästar som saknar ett ben i sin medvetenhet blir ofta lite bråkiga, och om man ska prata i praktiska termer så blir tex lastning väldigt stort och svårt, det blir även svängar på ridbanan, voltarbete, en galoppen, att gå på tygeln etc..

Jag låter filmen tala för sig själv. Se den med ljud.

Om man löser dessa bommar så har man sällan lastningsproblem. Om man INTE klarar dessa bommar så har man oftast lastningsproblem. Lastningsproblem är egentligen bara ett symptom på att hästen inte lyder/skiter i/inte förstår människans hjälper, dvs den lyder inte fram, bak, sida.

Och det är givetvis exakt samma sak med dressyrridning. Dvs att OM hästen förstår hjälper för fram, bak, höger och vänster så är dressyrridning svårt.

Vi jobbar med sånt här och mycket annat i våra Arbete Vid Hand kurser. Dessa startar första fredagen varje månad.

Please follow and like us:

Hur man programmerar en häst

Alla veckans kurser är uppdaterade och jag önskar alla flitiga elever ett härligt arbete med dessa. Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar er i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

 

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

 

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i arbete vid handkurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både Grundkurs ridning och arbete vid hand startar första fredagen varje månad. Det är de första kurserna i denna utbildning.

 

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Please follow and like us:

Häst med snett bäcken

Från början hade vi det här, det var i Mars 2017. Vi ser hos hästen att bäckenet är sänkt på höger sida och att hans svans inte hänger rakt ner utan pekar åt höger. Vi ser hos ryttaren olika höjd på skänklarna/fötterna, en vikt midja och en utskjuten vänster axel. Sadeln är förskjuten åt vänster. Ekipaget vinglar osammanhängade. Det här är inte hälsosamt för någon av dem, man brukar som ryttare få extremt ont i ryggen av att sitta på en sån här extremsned häst. Han var galet svår att svänga och att bromsa.


I slutet på första lektionen så såg det ut så här. Bäckenet fortfarande extremsnett men svansen har börjat slappna av och hänga rakt ner. De kan gå rakt fram och hästens bakben har en viss form av medvetenhet om sin existens. Ryttaren får en massa hemläxor att öva på tills vi ses nästa gång.

Efter 1,5 månader så såg det ut så här. I Maj 2017.  Hästens svans hänger rakt ner när de går rakt fram, när de svänger vänster så återgår den till sin sneda högerposition, bäckenet är förvisso fortfarande lite sänkt på höger sida men ni kan se att det har blivit en rörelse i det så att hästen i en viss stegfas får upp den sänkta sidan. Ryttaren sitter inte längre låst i en sned position utan hon rör sig tillsammans med sin häst på ett liksidigt sätt. Det är det här som jag kallar för att man är lösgjord. Det är ju oerhört smart om bägge parterna i ett ekipage är lösgjorda, det vore ju konstigt att kräva att hästen ska vara rörlig och lösgjord om inte ryttaren är det.

Den helgen jobbade vi mycket med att rakrikta ryttaren på olika vis, tex så här.

Juli 2017, Nu har det gått 4 månader och då tränade vi bland annat så här.

September 2017. Här har det gått 6 månader, jag tog ingen bra bakifrån film då, glömde av mig men ni ser i början av filmen när han går nedför backen att svansen är rak och bäckenet helt ok. Han kan trava och svänga :-). Jag tycker det här ser väldigt trevligt ut. Kolla hur rörlig ryttaren är när hon går med honom ner för backen. Det är väldigt svårt för en häst att gå rakt ner för en backe om ryttaren är sned och låst och styv. Där är det väldigt viktigt att vara lösgjord själv.

Dock är det så att när han står stilla så är han fortfarande sned i bäckenet men numera inte i svansen.

Har den här ryttaren tränat hjärnet tror ni? JAAA, en fantastisk insats måste jag nog säga att det är.

Hur tränar man en sån här häst? Är det ryttaren som gjort honom så här sned från början? Nej, det skulle jag vilja säga är omöjligt. När hästar är så här extremsneda så är det oftast inte ryttarens ”fel” utan det kan komma av att hästen har varit med om en skada, kanske gått omkull i hagen när den var liten. Är det möjligt att få den helt rak? Njae, kanske inte helt men det är fullt möjligt att få den att arbeta rakt om man lägger ner hela sin själ i det. Man bör aldrig sitta och skritta på lång tygel på en sån här häst. Iallafall inte när det är som mest akut. Det är bättre att leda den om man vill göra långturer i skritt. Däremot så bör man dagligen rida korta gymnastikpass i skritt, tänk er Tai Chi eller yoga eller Pilates typ av pass (fritt översatt till hästträning ;-)), kanske 15-20 minuter eller så. Övriga gångarter bör man rida rakt fram ute tills hästen är bättre, endast göra små korta övergångar på ridbana i de andra gångarterna, absolut inte göra det på en volt. Jag brukar säga att det tar minst 2-3 år att etablera rakheten.

Men, det största jobbet här är egentligen inte hästens. Det är ryttaren. När hästen var som snedast så fick ryttaren en smärtsam hälsporre som hon drogs med i månader, den försvann helt efter några månader med rakriktande träning. Det är viktigt som ryttare att jobba med sig själv. Det är sjukt lätt när man har en sned häst att överföra den snedheten till sina andra hästar. Så det är av största vikt att man rakriktar sig och tar hästen med på köpet i det arbetet. Att man blir rak tillsammans.

Det är detta som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg, Är ridning teknik eller känsla? att ridningen består av 4 punkter känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Vad tror ni detta sneda bäcken hamnar i för punkt? Teknik, dvs punkt 4 i första hand, ni vet det där om att sitta mitt över hästen. Men hon har ju behövt använda punkt 1 också, Känsla, punkt 1. Det är där tränaren kommer in i bilden, tränarens jobb är att hjälpa eleven identifiera VAD hon känner. För i det här fallet var det ju så extremt snett att man inte bara kan trycka in hästen i en rak mall utan man fick ta lite här och lite där för annars hade ju hästen upplevt extremt obehag. Lite som att med våld bända en banan rak utan att den blir mosig och brun när man öppnar den.

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhetförmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaroförmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknikförmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så nu vet ni lite mer om den svåra konsten att träna en häst. Är din häst också sned? Ja, men absolut inte så mycket säger du kanske. Men, du kanske har några av ryttarens kännetecken från översta filmen om än i mildare grad? Kolla på en film där du rider, eller bilder. Är dina fötter på samma höjd? Ligger bakvalvet mitt över hästens rygg även i svängar och i bägge galopperna? Viker du din midja? Är ni lika rörliga som det här epikaget blir i senare filmer?

Om du svarar jag på några av frågorna så är det inget fel på dig. Du är en helt normal ryttare. Jag har hittills aldrig träffat en enda rak ryttare (eller häst). Har du lite problem i din ridning? Då kan du lösa många av problemen om du arbetar med dig själv, din egen snedhet.

Dock är det bra att veta lite mer innan du springer iväg till kiropraktorn och ”bankar” dig rak. Jag vet att det är mångas första reaktion när de kommer på att de är sneda. Nu jäklar ska jag fixa det här på en gång. Problemet är att det sällan hjälper mer än för stunden.

Snett bäcken eller olika långa ben?

Nu har jag varit hos Kiropraktorn så nu är jag rak

 

Läs gärna mer om våra ridkurser som samtliga jobbar på att rakrikta ryttaren.

Vill du hellre träna live så kan du kontakta någon av de Logiska Instruktörerna.

Please follow and like us:

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra kurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan.

Ridkurser

Arbete Vid Hand Kurser

Logisk Horsemanship kurs

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:

Hur man tvingar en häst att gå ut i ridbanehörnen

Jag råkade läsa på ett hästforum… Jag blev alldeles mörkrädd… Det handlade om hur man tvingar en häst som är rädd för ett av hörnen på ridbanan att gå in i hörnen. Råden var olika men vissa involverade longerpisk till hästen gav sig om det så tog 3-4 timmar…. Kära vänner, ni måste läsa på lite om hur hästar fungerar….

För att kunna träna en häst så effektivt som möjligt så är det av största vikt att vi vet hur hästen fungerar. Ett vanligt fel man gör är att man tänker att hästen fungerar som en människa, eller så försöker man kanske träna hästen så som man lärt sig träna sin hund.Många har fastnat i träsket av att träna hästen så som han eller hon säger och får man problem så frågar man runt lite och det lustiga är att precis alla har olika svar. Vad är rätt? Vem har rätt? Det vet man inte, men man bör nog istället fråga sig NÄR det är rätt att göra si och när det är rätt att göra så.




Man bör alltid använda sig av minsta motståndets lag. Detta gäller ju inte bara vid hästträning utan det gäller ju på alla plan i livet. Det blir liksom enklast så. Så hur fungerar då vår gode vän hästen? För att få reda på detta så är det smart att ta sin kaffekopp och studera hästar när de är som naturligast, dvs i hagen. Det är inte naturligt för en häst att gå ensam i en liten frimärkshage så studier där kommer inte att göra dig klokare. Leta reda på en grupp av hästar som går tillsammans i en stor hage.

Vad gör de? När gör de?Ni kommer att komma på flera saker, t.ex att de gör sällan samma sak längre stunder. När de äter så flyttar de runt varandra  på ett för oss människor tämligen oorganiserat sätt. Många människor kan bli lite irriterade när deras egna häst konstant blir flyttad på, de tycker att det är taskigt. Men för hästarna är det här fullkomligt logiskt. Den som äter först bestämmer. Den bestämmer vilken höhög den vill äta från och när den vill flytta på någon annan häst för att kunna göra detta.

Hästar som funnit sin plats i hierarkin flyttar sig ledigt och lätt utan att direkt sura nästan innan de blir ombedda att gå medan vissa hästar blir uppenbart irriterade av att flyttas, de kan lägga bak öronen, hota lite med ett bakben eller vifta surt med svansen innan de till sist motvilligt flyttar på sig. Grejen är, det som vi människor kanske inte alltid förstår är att just den hästen som surar och inte vill flytta på sig, det är den som de högra rangade hästarna flyttar mest på. Varför? För att den ännu inte rättat in sig i ledet, den tar sig friheter som ligger över dens behörighet/grad. Hästarna fostrar varandra genom detta flyttande. Den hästen som flyttar sig redan innan en annan häst kommit dit, han vet sin plats i hierarkin och har köpt hela konceptet. Den andra däremot, den som inte vill flytta på sig, han funderar fortfarande på hur han ska kunna kringgå systemet och klättra upp i graderna/rangskalan.

Gissa vilken av hästarna som vi människor har problem med? Den oflyttbara såklart.Han har ännu inte accepterat sin plats i rangen. Man kan välja själv att bråka med hästen men det är ju så tråkigt och jobbigt och faktiskt ganska oeffektivt när vi människor gör det. I en hästflock så hjälps alla till att flytta omkring på de bråkiga. Det sker dygnet runt vilket gör att hästen snabbt tvingas inse var hans plats är. Vi människor kanske flyttar på vår häst en eller två timmar per dag, eller, i ärlighetens namn så kan det vara så att hästen flyttar på oss en till två timmar om dagen 😉 . Det hjälper inte direkt upp vår sak om jag ska vara ärlig.

Det värsta med det här är att de flesta människor har ingen aning om hur hästen bollar runt med oss. Vi är ju så otroligt lättflyttade tycker hästen. Och vi, vi protesterar inte direkt eftersom vi inte ens märker att han flyttar på oss. Men flyttar på er gör han och det leder till att hästen är den självklara ledaren i er lilla flock.

Om du då sen hoppar upp på hästens rygg och ska ha honom att lyda, göra saker då är det självklart att hästen protesterar. Många ryttare har världens problem där uppe på hästryggen, de bråkar järnet varje dag om formen, farten, hästätande brevlådor, etc och i vissa fall så kan de faktiskt med hjälp av olika redskap (hårda bett, nosgrimmor, spö, sporrar, hjälptyglar) lyckas få hästen att göra vad de vill under ridturerna. Men hur tror ni att hästen egentligen upplever det när du som enligt honom är en flyttbar lydig varelse, dvs helt klart underordnad honom i rang, sitter och leker galen varelse på hans rygg och tvingar honom att göra saker som du inte har befogenhet till?

Han kommer ju att försöka fostra dig tillbaka i ledet och bli ännu värre med sitt runtflyttande av dig.

En sak till förstärker hästarnas överlägsenhet mot oss människor, och det är utfodrandet. Vi ger ju hästarna mat, flyttar oss för dem när de får äta. I hästflocken äter de högst rangade mest och först. Så själva fodrandet förstärker faktiskt hästens ranghöghet i jämförelse med oss. Och ger man sen godis ur handen till den söta lilla hästen, tja, då ber man om att få problem..

När man ser det så här så är det inte alls konstigt att vi har problem med våra hästar eller hur?




Problemet med hästen som inte vill gå in i hörnet då? Vad gör man. Studera hästar. Om det kommer in något skrämmande i hagen så går de ifrån föremålet, tar omvägar runt det.Dessa omvägar blir med tiden mindre och mindre för att till slut tas bort helt, dvs, föremålet har bedömts osäkert. Det är alltså helt ologiskt för en häst att gå nära ett farligt föremål. Om du försöker tvinga den att göra det så sjunker du på rangskalan som en ledare med dåligt omdöme. Om du istället tar en stor omväg nästa gång du ska passera föremålet så anser din häst dig klok och föremålet kommer till slut att neutraliseras.

Hästar läser våra tankar, vårt humör, vår plan. Det innebär att i samma stund du säger: Min häst är rädd för det hörnet, så är han just det. Då försöker du vara en spåtant 🙂 Det är dumt. Hästar lever här och nu.

Jag har skrivit några inlägg om detta

Hästen är dum och går med huvudet högt

Titta dit du ska

Fokusera Mera!!!

Har du en bråkig häst?

Är din häst redo att gå på böjt spår?

Hästen är svår att rida ut med

 




Please follow and like us:

Tittig häst eller ofokucerad ryttare?

Jag blir ofta anlitad för att man har problem med sin häst. Ett av de vanligaste problemen är att man har svårt att rida ut med sin häst, den hoppar och skuttar och vänder och fryser fast och..och…. Om man nystar i det hela så gör den typ likadant i paddocken eller så är den faktiskt väldigt lat där och går knappt fram.

Allt detta är problem som faktiskt oftast sitter i ryttaren. Okey att hästen kanske inte är riktigt förberedd för att vara en ridhäst vilket tyvärr är vanligt. Vi har ju en ridkultur som går ut på att oskolad ryttare rider in och utbildar unghäst vilket sällan slutar bra. Jag brukar säga att om man är redo att utbilda sin unghäst så ställer man inga ”dumma” frågor på hästforum ;-). Det viktigaste när man rider in eller utbildar en häst är att man är 100 % säker på sig själv och att man är orädd. Om man inte är det, dvs om man är osäker på sig själv och lite rädd så får man en häst som är likadan, den lär sig liksom inte bara av det vi tror vi lär den när vi drar och sparkar på den i olika variationer utan den lär sig även att härma vår kroppshållning och vår sinnesstämning. Och ja, det här sker vare sig vi vill det eller inte. Det är lite så som vi säger om barn, de gör inte som vi säger utan som vi gör (är).

Men om vi återgår till det första, problem med att hästen tittar och hoppar och skuttar när vi rider ut (vi låtsas att hästen är inriden av en bra ryttare och egentligen kan) det sitter mycket i ryttarens fokus. Jag filmade tyvärr inte första uterittsförsöket men det ingick mycket kaos, speciellt när de skulle förbi den hästätande grävmaskinen 😉




Om ryttaren är modig som tjejen på filmen är så är det lätt fixat, det går typ på några minuter, hon behöver bara rätt instruktion. I detta fall, sluta titta på saker, ha en plan och följ den, låt dig inte gå igång på vad hästen gör. RID för tusan :-)Här använda vi det mycket trevliga fotfolksgänget som distraktioner på ridbanan. Ryttarens instruktion var att skita i allt, rida och när det känns som att hon har koll så skulle hon rida ut och behålla samma fokus.

Vanligt när man har en tittig häst är att man försöker rida på tider när det är lugnt, rida på ställen där inget finns att titta på men ärligt talat så hjälper ju inte det problemet. Man bör inte undvika det som är svårt, man måste ju igenom det. Många är de som försöker att få hästen lugn när det är lugnt. Men det har ju tyvärr ingen effekt på hästen annat än när det är lugnt, dvs man blir väldigt begränsad i sin ridning, tolerans nivån sänks istället för höjs. Lugn i lugnet har man liksom aldrig någon nytta av. Lugn i kaos däremot, det är en bra grej. Men kräver som sagt var att man är modig och säker på sin sak. Den här övningen blir inget bra om man har en häst som är dåligt inriden, dvs en som går emot skänklar och tyglar, dvs en som inte lyder. Om du måste banka fram den så har du skapat stress och ovilja hos hästen. Så först måste hästen vara väl inriden, SEN kan du göra det här. Den här hästen är en sjukt klokt arabkorsning, lyhörd som bara den och i grunden bra grundtränad vad gäller miljötränad och att lyda hjälper. Därför kunde vi göra det här.

När vi testad att rida ut , så var ju problemet löst så då övade vi lite mer fokus resten av lektionen. Fokus kan man aldrig få för mycket av tänker jag 🙂


Men innan ni testar det här, tänk på att hästen måste vara väl grundriden och du måste vara modig. Är det inte så så måste du öva ditt fokus på andar vis. Du kanske inte är redo att rida ut än och din häst är kanske inte redo att ridas ut än. Det är ingen skam i det, vi är som vi är. Att bli en bra ryttare innebär inte att tvinga sig till saker man är rädd för utan det innebär att gradvis bygga upp sitt självförtroende, sin ridteknik och sitt fokus. Fokus måste man först träna in i lugn miljö, ibland i många år. Fokusträning kan även se ut så här.

Eller så här

Så du tränar ditt (och hästens) fokus bäst genom att träna på enkla saker, som upprepas igen och igen, där du inte blandar in en massa olika saker utan låter dig själv och hästen lägga all fokus på något enkelt, där det inte ingår att du gör alla rörelserna från ridhandboken utan nöjer dig med en per pass. Då får du hästens fulla fokus, du tränar dig att vara i fokus under lugna former.

Känner du för att utveckla din ridning och ditt fokus? Titta på våra kurser i ridning och arbete vid hand. De startar första fredagen varje månad och du anmäler dig via paypal på länkarna eller genom att maila mig på blog@lindah.se

 




Please follow and like us: