Inlägget gjort

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.




När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser som startar första fredagen varje månad.




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vi måste börja tala om det här med mjölksyra i hästhalsar

För ett tag sedan så bevittnade jag en träning i dressyr för en A tränare. Det var min andra sådan. Den första var för två år sedan och jag gick därifrån med tårar i ögonen och lovade mig själv att aldrig mer gå på en sådan träning igen. Men ni vet, man är en vek en och på något vis så vill man ju ändå tro att när man ser riktigt hemska saker så finns det en mening bakom, det var kanske en ögonblicksgrej och tja, ni vet. Det där ständiga hoppet som aldrig överger en är stort hos mig.

Vid bägge tillfällena så bevittnade jag hur man höll en häst i hög ”form” i över 40 minuter. Anledningen till att jag skriver form inom situationstecken är att det inte var någon form som ”nu bär sig hästen så himla fint” utan mer en form där nacken är låg men halsen är hög och lodplanet ska vi kanske inte direkt prata om.  Ni vet väl att en häst som går i form ska ha nacken som högsta punkt va? Och sen tänker jag rent spontant att det är lite bra om hästen kan andas också ;-). Givetvis pekade svansen rakt upp i himlen så som den gör på hästar som dras ihop för mycket. Svansen är väldigt avslöjande, den kan ni öva er på att titta på. Pekar svansen uppåt så är hästen ihopdragen långt över sin gräns (ja, jag vet att araber gör så även utan att dra dras ihop)

Den, eller rättare sagt de, för det var två som red var saftigt ihopdragna, ett under att de fick luft. Ryttarna satt bakåtlutade och hängde som vantar i tyglarna samtidigt som sporrarna gjorde ett gediget jobb ofta och regelbundet. Ivrigt påhejade och dirigerade av tränaren. Man tränade på att flytta in bakdelen innanför spåret. Spikraka ryggradar utan ett uns böjning, jag fattar inte riktigt vad det hade för effekt innan någon sa att det var sluta de tränade. Åh, sluta, coolt. En ny variant då eller? Helt böjningsfri och där man kan stoppa in en shettlandspåni mellan hästens bakben… Sist jag kollade så var inte slutan beskriven på det sättet men hey, jag är gammal och hänger säkert inte med i utvecklingen.

Men iallafall, det kan jag leva med, typ, jag mest undviker alla ställen där det förekommer dressyr (eftersom jag älskar hästar), men jag kan inte låta bli att upplysa er om det där med mjölksyra.

Muskler som är ytliga och till för rörelse är just till för rörelse om man säger så. En hals består av väldigt, väldigt många rörelsemuskler. Vad händer om man håller rörelsemuskler stilla i 40 minuter? De får mjölksyra. Ni kan enkelt testa det här själv, håll ut din arm rakt ut från kroppen så att handflatan är i samma höjd som din axel. Håll den kvar där i 40 minuter. Om du kan 😉 Smärtan ni känner efter bara några minuter är smärtan en rörelsemuskel får när den tvingas vara stilla i ett aktivt läge.

Om ni någon gång har tittat på ett dressyrprogram så ser ni att man först rider ett program på några minuter, sen länger man ut hästens hals och tar en skrittpaus innan man kör några minuter till med kort hals. Det är så man tävlar i grenen dressyr. Det får mig att undra varför man då tränar på att hålla hästens hals i en statisk form i 40 minuter?!?!

Det kan vara därför som ni måste kämpa så mycket med att hålla hästens nacke böjd, den försöker slippa smärtan. Så tänk vilka trevliga följder det hade blivit om ni började träna så som en tävling går till. Rid några minuter i kort hög form, läng ut någon minut och rid några minuter till i hög form. Upprepa hela passet. Då hade ni förmodligen sluppit hänga sådär i tyglarna och hade kunnat sitta mer i lodrät sits. När ska forskningen komma i fatt verkligheten föresten? Redan 2001 lärde jag mig av en fantastisk kvinna nere i Skåne, Lizette Hedman, att man inte ska luta sig bakåt när man rider dressyr. 2001!!! Dvs 17 år sen. Science of Motion pratar också om detta och jag antar att hans teser är något även akademiker kan ”köpa” eftersom de har en stark akademisk framtoning, men jag undrar liksom när det ska tas upp av Kreti och Pleti? Kan vi liksom inte uppdatera alla tränare på något vis? En stor del av anledningen till att ni måste luta er bakåt för att dra ner hästen i form är för att ni lutar er bakåt 🙂 Då knuffar ni hästens tyngdpunkt framåt vilket är en direkt order till hästen att slå upp huvudet, alternativt så kommer han att hänga sig så tungt i er hand att ni hotas med att dras fram ur sadeln. Man kan säga att ni saknar egen bärighet ni ryttare som hänger bakåtlutade i tygeln.Det är givetvis inte ert fel, ni har förmodligen betalat en massa dyra pengar till otaliga tränare för att lära er att hänga i hästmunnar. Det är ju lite det som är det sorgliga i kråksången.

Jag är ledsen för detta inlägg, jag brukar mest hålla käften men ibland så bubblar även jag över.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Hur tillfredsställer du din hästs rörelsebehov?

Den här årstiden är lite tuff för oss som inte är begåvade med ett ridhus. Varannan dag snö och minusgrader, varannan dag så töar det och tredje dagen så fryser det igen. Helt hopplöst är det och då har jag ändå bara nämnt underlagets beskaffenhet. Det sägs vara bättre uppe i norr där snön kommer för att stanna, blir tydligen jättebra att rida i. Jag vet inte, jag har aldrig varit i norr under vintern, jag är en sån som föredrar sydligare breddgrader om jag ska åka någonstans på vintern, typ palmer och salta hav är vad jag söker då.

Jag skulle helst låtit bli att rida överhuvudtaget eftersom jag numera är en enkel hobbyryttare. Annat var det när man jobbade med hästar och var tvungen att motionera hästarna i ur och skur. Men jag behöver faktiskt inte det längre eftersom jag har en helt vanlig skogsmullehäst utan några som helst mål och ambitioner.

Men…Hästen då, behöver man verkligen rida den? Kan den inte bara gå i hagen och ha det bra? Jo, kan kan den väl, men frågan är väl om den mår så bra av att göra det. En häst av naturen är van att röra sig väldigt mycket. Ju kallare det är och ju mer svårt det är att få tag på mat ju mer rör de sig eftersom de måste leta upp lättillgänglig mat. Mellan 14-18 timmar per dygn sägs den naturliga hästen röra på sig.Man kan läsa lite om hästens behov här. Det som jag uppskattade när jag läste detta var:

”Däremot finns det inget enligt den här studien som säger att skaderisken ökar genom att hästarna går fler i samma hage så länge hagen är tillräckligt stor, då studierna visar att hästarna rör sig mindre när de går i grupp till skillnad från när de går själva.”

Vi gör vanligtvis tvärtom med våra hästar. Ju kallare det är ju mer mat får de och ju mer stilla står de eftersom de ju inte behöver röra på sig för att leta föda. En häst som inte rör sig får en taskig blodcirkulation i hela kroppen. Man brukar säga att en häst har fem hjärtan som pumpar runt blodet i dens kropp. Det vanliga hjärtat så klart och sen säger man att det finns ett hjärta i varje hov, ett hjärta som endast ”pumpar” när hästen rör sig. Står den stilla så pumpas det ingenting.

Jag önskar att jag hade haft tillgång till såna här fantastiska hagar. Då hade man kunnat släppa ut hästen när kylan kom och med gott samvete låtit den gå där tills det blev bra ridväder igen. Tyvärr så ser inte min verklighet ut så i nuläget så man får vackert pina sig ut i kylan och motionera hästen.

I det fria så sägs hästen röra sig i snitt 1,2 mil per dag. Det bekräftas i den här artikeln.

Vad händer då om hästen inte får utlopp för sitt rörelsebehov? Den blir lätt i bakkärran, bockig,  eftersom det stramar i muskler och senor främst runt bakknäna. Den blir stel och styv i sina muskler. Ledvätskan tjocknar när hästen rör sig men är tunn när hästen står stilla. Det sägs ta 20 minuters konstant rörelse för ledvätskan att tjockna. Ledvätskan skyddar leden för slitage. Jag hittade ingen bra länk till det på häst men här är en ganska bra artikel om det för människa, led som led tänker jag. Hästens leder blir alltså känsligare när hästen rör sig för lite och det gör att hästen får lättare att vricka sig vid minsta lilla ojämnhet i hage eller på ridunderlaget. Det blir också lättare att få en inflammation i lederna.

Så att motionera hästen gör man dels för att den ska må bra psykiskt men även fysiskt. För att hålla den frisk, stark och haltfri och såklart hindra den från att utveckla övervikt vilket leder till en massa läskiga sjukdomar som fång, IR etc.

Dessutom så är välmotionerade hästar väldigt mycket lättare att hantera överlag, de blir trevligare att umgås med när de får utlopp för sina naturliga behov.

Så vad gör man då? Tja, man drar på sig alla kläder man hittar och sätter vid behov på hästen skor med brodd och snösulor och sen är det bara att köra på 🙂 Som tur är så kan man ju värma sig sen. Sikta på 1,2 mil per dag så är du säker på att hästen får vad den ska ha. Har man bråttom en dag så rider man fort, har man gott om tid kan man rida sakta. Tänk inte på ridning i tid utan istället på avverkad sträcka. En sak som jag vet är att de flesta galopperar sina hästar alldeles för lite. Det syns oftast inte förrän man använder en sån där app som mäter ens ridpass, man tycker att man galopperar mycket men i verkligheten så är det någon fjantig minut här och där.

Om du vet med dig att du slarvat med rörelse av hästen under en längre tid så ska du givetvis inte ge dig ut och galoppera det första du gör, använd det sunda förnuftet. I ärlighetens namn så är det ju som så att det inte bara är på vintern vi är lite dåliga på att motionera våra djur, det finns hästar som bara stått i åratal. Det är aldrig för sent att börja. Ha inte dåligt samvete för det som varit utan se varje dag som en möjlighet att göra rätt istället. Livet blir roligare då.

Men om man verkligen, verkligen inte vill rida då? Man kanske är rädd för att rida, tycker inte att det är roligt att rida eller så är man inte frisk nog att rida, vad gör man då? Är man en dålig hästägare då? Självklart inte. Hästar är väldigt bra på att motionera sig själv om de ges förutsättningarna. Här i inlägget såg vi flockar som har en bra hage som inbjuder till rejäl motion. Jihaa säger de, håll i hatten för nu kör vi omväxlande med att de lullar omkring och filosoferar. Så om du inte rider din häst så går det lika bra att släppa ut den i en gigantisk hage med en trevlig flock så som på filmerna i detta inlägg, då sköter den det där motionerandet så bra på egen hand. Problemet är väl att vi oftast föredrar att ha hästen en och en eller två och två i små hagar. Oftast så finns det dock såna här små paradis att hyra in hästen som behöver vila ett tag på. Väl värt det, du får en lycklig och friskare häst medan du slipper det där ridandet.

Hur har du lagt upp motionerandet av hästen? Är det du som gör det eller sköter Hagman det ;-)? Eller är du en sån som låter hästen sprattla av sig i longerlinan?

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vad ska jag köpa för att lösa det här problemet?

En sak som ofta slår mig när jag läser på hästforum och lyssnar på hästmänniskor så är det att om problem uppkommer så är vår första tanke, den automatiska tanken, oftast vad man kan köpa för att komma till rätta med ett problem. Vi kan ta några exempel.

Jag tappar stigbyglarna när jag försöker sitta ner i traven, vilka stigbyglar kan fungera bättre?

Min häst antingen undviker bettet eller lägger sig hårt på det, vilket bett kan fungera bättre?

Min häst har dåliga hovar, vad kan jag köpa så att hovarna blir bättre?

Min häst hostar, vad kan jag köpa som minska hostan?

Min häst har ont i ryggen, vad kan jag köpa som tar bort det onda?

Min häst är lat och trög, vad kan jag köpa som gör henne piggare (men absolut inte tjockare)?

Förstår ni hur jag menar? I min lilla värld så ligger problemets lösning sällan i det du kan köpa för pengar. Mina snabba, dvs automatiska svar på problemen ovan är:

Jag tappar stigbyglarna i traven, vilka stigbyglar kan fungera bättre?

Du tappar förmodligen stigbyglarna för att du spänner dig och drar upp benen, du lägger inte vikten i stigbyglarna. När en människa blir rädd eller spänd, dvs förlorar balansen så är det helt naturligt för kroppen att försöka rädda vårt liv genom att dra ihop oss i fosterställning. Lösning, träna din balans i fältsits och sitt inte ner i traven än eftersom du inte är redo för det än.


Min häst antingen undviker bettet eller lägger sig hårt på det, vilket bett kan fungera bättre?

Din häst ligger för hårt på sina bogar än, den använder då bettet för att försöka undvika att ramla framlänges. När den gör det får den ont i munnen och försöker därför undvika bettet. Lösningen ligger således inte i bettet utan i hästens balans. Hur kan du träna den att dra bak sin tyngdpunkt, dvs samla den utan att dra i den? Här är skritt en väldigt bra gångart.


Min häst har dåliga hovar, vad kan jag köpa så att hovarna blir bättre?

Det första du ska kolla på är hur din hästs strålar ser ut. Är det stora, tjocka och når ner till marken? Eller är de en liten förkrympt grej som sitter långt uppe i en skålformad hov? Om de är små och förkrympta vilket tyvärr alltför ofta är fallet så är det smartaste du kan göra att dra av skorna och låta hästens hovar självläka. Gärna i kombo med några månaders vila i stor lösdrift så att den får igång en riktigt bra blodcirkulation.

Felskodd häst med ministrålar

————————————————————————————-

Min häst hostar, vad kan jag köpa som minska hostan?

Det första du ska göra är att se över hästens stallmiljö. Bor den i ett stall med lågt i tak, dvs med loft över boxarna, där dörrar eller fönster är stängda när hästen vistas där så har du en del av problemet där. Hästar är väldigt känsliga för dålig luft. Ut med en på en lösdrift om det inte hjälper att öppna dörrarna. Givetvis är det en bra ide att kontakta en veterinär också om hostan är långvarig.

————————————————————————————

Min häst har ont i ryggen, vad kan jag köpa som tar bort det onda?

Låt hästen slippa belastning av ryttare ett tag. Jobba den vid hand istället. Se över hur sadeln passar och om du kan rida, dvs sitta mitt över din häst. Om problemen återkommer när du börjar rida den igen så är det en bra ide att låta en veterinär kolla igenom hästen. Lösdrift är bästa alternativet här, hästar är i behov av ständigt rörelse för att hålla sina muskler mjuka och smidiga, de mår inte bra av att stå stilla i en box.

————————————————————————————-

Min häst är lat och trög, vad kan jag köpa för foder som gör henne piggare men absolut inte tjockare?

Om hästen är tjock så har den ju all den energin den behöver. Du kan inte fodra dit pigghet utan att samtidigt fodra dit fett. Här kan man kolla över hur man tränar. I de flesta fall så beror lathet på att hästen är inte lösgjord, dvs har kort och stram fascia och stela muskler. Den kan även vara halt så en veterinärkoll är aldrig fel. Så med andra ord, se över hur du tränar, tex se till att hästen får massor av rörelse för att bli av med fetman och anpassa din träning efter hästens dagsform. Sitt inte och jaga en ”lat” häst utan gör saker som den tycker är roligt, som stärker den och bygger muskler. Det kan vara så att hästen inte har samma mål i ridningen som du har, du kanske vill tävla men din häst passar mer för att glida runt i skogen och mysa. Respektera det.


Mina lösningar är sällan populära har jag förstått. Varför? För att det tar tid och kräver att man liksom ändrar på saker. Jag vet hur det är. Jag har själv en häst som inte tåler att stå på stall, då hostar hon så jag har fått leta upp en lösdrift att stå i. Det är inte så roligt alltid att stå ute och borsta och fixa och att inte ha ridhus, jag hade helst haft häst på box med ridhus bredvid eftersom det hade underlättat för mig men det handlar ju faktiskt inte om mig här utan om hur hästen ska må så bra den kan. Hon hade extremt dåliga hovar ett tag vilket gjorde att jag var tvungen att ha henne barfota i 1,5 år. En tid då jag enbart kunde rida på gräs och i vår mjuka bokskog. När det frös till kunde jag inte rida alls. Det är inte alltid enkelt och kul att ha häst men man får helt enkelt bara bita i det sura äpplet och göra det som krävs.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Kan du diagnostisera ridproblem?

Fredagar är för mig ”uppdatera onlinekurserna dagen”. Jag brukar läsa igenom veckans lektioner när jag uppdaterar och ibland så reagerar jag lite extra på någon lektion. Det är inte alltid så att det är en avancerad lektion jag reagerar på utan det kan vara något från Grundkursen eller någon mellankurs, det är ju oftast så att fastän att man är på en viss nivå med sin häst så når man ju platåer där man lite fastnar och lösningen för att ta sig från platån är inte alltid avancerad utan kan likaväl vara extremt enkel, tex någonting från den allra första grundkursen. Just den här fredagen så fastnade jag för en lektion i den sjätte ridkursen, Samordna mina hjälper heter den.  I samordna hjälper har ryttarna kommit ganska långt i sin ryttarskolning, så långt att de faktiskt kan börja träna sin häst också istället för att bara tränas sig själv. Klipper in en del av lektionen här under.

”Förra veckan så märkte ni att hästen går på olika vis med tex bogen när han tar sig runt en volt. I ena varvet går bogen typ fram och i andra varvet går den mer i sidled. 

Man kan säga att i ett varv har hästen lätt att göra en vändning på bakdelen och i andra varvet har han lätt för att böja sig efter volten.

Här har ni den absolut viktigaste insikten ni kommer att få i er ridliv. Ni har lagt år på att lära er hur man rida rak häst rak fram. Ni har säkert lagt lika mycket energi på att själv gå rakt. Men ändå så går ni fortfarande lika snett… Hm… Ok, inte lika snett men ni känner er inte heller raka, varken du eller din häst.

Vet du, ni kommer aldrig att bli raka om ni fortsätter träna rakt. Hemligheten bakom hästträning är att aldrig träna rakt eftersom man då förstärker snedheten. Har det då varit onödigt att lära sig rakrikta? Nej, det är absolut nödvändigt att kunna det, först måste man kunna rida rakt och sen därefter kan man lära sig rida ”snett”. Varför? Om du aldrig känt hur det känns när det är rakt, om du aldrig lärt dig hur man får rakt, hur ska du då kunna känna när det blir snett, veta när det ÄR snett? De flesta ryttare rider typ alltid snett när de tror de rider rakt, omedvetet för att man inte känner till något annat

Nåväl, nu vet du att en bog vill gå åt sidan, en vill gå rakt fram. När man tvingar dessa två bogar att gå rakt fram så blir det snedheter i resten av hästens kropp. Så från och med nu och i resten av er ryttarkarriär så rider ni aldrig rakt annat än när ni slappar, rider ökningar och när ni rider dressyrvägarna rätt upp och snett igenom..

Ni har egentligen två hästar. En häst som är böjd åt höger och en häst som gör vändningar på bakdelen åt vänster (eller omvänt).

Man får dela upp träningen mellan sina två hästar. Man kan inte träna bägge samtidigt (än) så ni tränar helt enkelt en i taget.

Det här kan vara en bra bild att ha i huvudet. Detta kallas för Ungersk post. Om han försöker få sina hästar att ge honom en liksidig ståyta så blir allt fel. Han måste acceptera och följa med i hästarnas olika rörelser.

Istället gör man som så att vi tränar endast en häst i taget. Det är lättast att träna ytterhästen. Om ni tänker er som så att att dessa två hästar på en volt. Då måste innerhästen ta kortare steg och ytterhästen ta längre steg om de ska fortsätta gå bredvid varandra. Lite som en kadrilj 🙂

Det här gör hästen alldeles gratis i ena varvet. Tänk er som så att i det varvet som ni har lätt för hästen i yttertygeln så har ni ett långbent halvblod på utsidan. På insidan har ni en shetlandsponny. Perfekt. Halvblodet söker sig till yttertygeln, shettisen gör alt för att undvika innertygeln. Allt går fantastiskt i detta varv, galoppen, böjningen allt är bara så bäst.

Sen byter vi varv och får shettlandsponnyn på utsidan och halvblodet på insidan. Det blir liksom inte samma känsla…

Shettisen på utsidan fortsätter ta symaskinsshettlandsponnysteg, han hinner liksom aldrig ifatt sitt bett. Halvblodet på insidan däremot, han tycker att shettisen är alldeles för långsam så han tar hand om bettet på insidan. Självklart försöker ryttaren att bromsa och böja halvblodet. Även proffsen sitter och bromsar och böjer halvblodet. I åratal… Det hjälper liksom inte. Bromsandet av halvblodet ger kass galopp och kass böjning i detta varv. Vad hade istället hänt om man ägnade lite tid åt sin shettlandsponny? Matade den, gav den anabola steroider, tränade den som bara den. Det borde rimligtvis ge bättre effekt att träna shettisen istället för att bromsa halvblodet.”

Slut på citat 🙂 Mellan hästfolk så förekommer det massa diskussioner om vilken sida som är starkast/hårdast respektive svagast/mjukast eller vilken bakben som är starkast/svagast vilken bog som skjuts ut/in eller vilken sida hästen biter sig fast i tygeln på. Svaren på dessa frågor är många och förvånansvärt olika. Vem har rätt? Vem har fel?

Mitt mål med min utbildning är att ingen elev ska behöva ställa såna frågor för hon vet att de frågorna egentligen inte kan besvaras av en människa, hon vet att det finns bättre frågor att ställa sin häst. För i ärlighetens namn så är det ju hästen som ger bäst svar på frågor som rör hans kropp. Ryttaren ställer en fråga till hästen med en väl vald hjälp och hästen svarar/visar facit. Hon ska efter att ha genomgått min utbildning veta hur man frågar hästen saker och kunna tolka dens svar för att kunna skola den korrekt, hon har lärt sig den svåra konsten att diagnostisera svårigheterna, tolka hästens svar och därefter rida hästen så att ojämnheterna suddas bort allt mer. När detta sker så blir ridning väldigt enkelt. Då kan man rida med de där små hjälperna. Då blir hästträning lite enklare 🙂

Länkar till lite inlägg om hästskolning.

Skolad hand

Att skola en häst

Varför är det dumt att följa ett spår?

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Mekaniken i öppna

Jag gillar att fundera på saker, jag gillar att undersöka saker och jag gillar att ifrågasätta saker. Ta en sådan sak som öppna. Där tjatar alla om innerbak. Och det är ju sant att innerbak aktiveras men om en oerfaren ryttare lägger fokus på innerbak, petar det in under höften så brukar höften faktiskt mer få en (dålig) sluta form och halsen kommer att böjas inåt vilket gör att innerfram inte riktigt kommer fram.

Öppnan är en grymt avslöjande rörelse. En svår rörelse som man enligt mig bör lägga in sent i ryttarens utbildning. Hästen, han behöver en öppna ganska tidigt men han har oftast bara nytta av den om ryttaren faktiskt KAN göra en korrekt öppna. Om en ryttare som inet kan rida försöker lära en häst som inte kan så mkt om ridning en öppna så blir det mest kattskit av det.

Ni kan roa er med att studera ekipage i er omgivning. Det kan se bra ut, flashigt och fint men så fort de gör en öppna så ser hästen halt ut på inner fram. Då har man kortat insidan istället för att länga utsidan.

Enligt mina studier och empiriska erfarenheter så bör fokus ligga på att få fram ytter fram. För tänk som så att om ytter fram börjar ta längre kliv än inner fram så kommer ju hästens front att lämna spåret utan att ryttaren ens behöver nudda innertygeln och därmed låsa hästens inner fram och böja dens hals.

Det svåra för ryttaren är att motstå refelxen att dra i innertygeln och istället hålla kontakt på yttertygeln, en mkt mjuk kontakt som stegvis uppmuntrar ytter frams rörelser så att ytterbogen lossnar och bli fri. Här är fina Viktor som ska få vara demonstrationshäst idag. Det här är första gången det gör det så man kan knappt urskilja att det överhuvudtaget ska bli en öppna än men man kan roa sig med att titta på hans framben som tar långa, lätta kliv. Han rör sig lite som om han håller på med Tai Chi 🙂 Medvetet. Det är trevligt, så ser det ut när hästen lättar fram och belastar bak en liten aning mer korrekt.

När hästens front lämnat spåret en aning så kommer ju hästens inner bak att vara längre bak än ytter om man inte gör något åt det. Det enda man behöver göra för att motverka detta är att möta upp lite med innerhöft.
Då är det viktigt att man först lär ryttaren hur det känns när innerbak kommer och hälsar på längre fram. Det är något jag lägger mycket tid på, att lära ryttarna känna vad hästens olika kroppsdelar gör och hur det känns när de gör rätt och när de gör fel.

Så om jag ser på öppnan så är det att ytter fram tar långa kliv så att hästens front lämnar spåret en aning medan bakbenen helt enkelt bara fortsätter att gå parallela med tåkapporna pekandes i rörelseriktningen. Voila, en öppna har skapats.

Om man får ryttaren att tänka så så blir kvaliteten på öppnan mkt bättre än om man rider den genom innertygel och fokuserar på att få inner bak in under tyngdpunkten. Kan tyckas vara samma sak men är alls icke så.

Jag rekommenderar att man övar länge på dessa två saker, först på att länga ytterfram i några lektioner och sen på att lära sig känna och kontrollera hästens bäcken. Efter nån månad så rider man oftast sjukt snygga öppnor. Det är hemligheten med häst och framförallt ryttarträning, låt saker ta tid. Dela upp alla rörelser i små delar. Det är inte viktigt att få till en perfekt trav eller galoppöppna idag, ni måste inte flasha. Både ni och hästen lär er tusen gånger lättare om ni gör det i skritt i vad som känns som evigheter först. Filma er gärna när ni rider öppnor, kolla vad inner fram gör. Ibland kan till och med hästen se halt ut i öppnan just för att man drar i innertygeln för mkt.

Oftast är det som så att hästen bara ser framhalt ut på inner fram i ett varv. Det brukar beror på att hästen inte är så rakriktad som den borde vara innan man ger sig på öppnan. Öppnan är förvisso rakriktande men jag anser att man bör ha en viss grundläggande rakriktning i hästen och i sig själva innan man ger sig på den. Om hästen fortfarande biter sig fast i en tygel så finns det andra övningar som är mer lämpade att ägna sig åt.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Hur rehabilitera efter kissingspines operation eller ledinflammation?

Det här är ett ämne som berör mig djupt. Jag ser kloka människor lägga ner enorma summor på att rehabilitera sina hästar, man sprutar leder, man opererar ryggar, man köper dyra sadlar och anatomiska träns. Kort och gott, man gör ALLT man kan för att sin pälskling ska må bra. All heder åt er.

Problemet kommer EFTER operationen/behandlingen. Veterinärens råd är oftast leda hästen x antal minuter per dag, därefter longera eller tömkör och sen börjar du rida x antal minuter per dag innan du till sist är uppe i normal träningsdos.

För mig är denna sorts rehabilitering fullkomligt ologisk, förlåt mig alla veterinärer som tar illa upp nu, men ni är faktiskt inte jättebra på just rehab efter att ni har gjort ert jobb och det är ju inget konstigt med det, ni är veterinärer som lagar hästar , det är det ni är utbildade i att vara proffs på. Att rehabilitera en häst däremot, det ligger enligt mig på en annan yrkesgrupp, tränarna.

Även i denna grupp lämnas det en hel del att önska. Undantag finnes såklart men överlag är bra rehabtränare ett utrotningshotat folkslag.

Men vad innebär då rehabträning? För att förstå det så måste vi först veta VARFÖR hästen blev sjuk/halt/dålig från början. Så det tänkte jag skriva lite om idag. Det är nämligen min hjärtefråga.

Vi måste veta att precis allting utgår från hästens ryggrad. För att förklara detta på ett sätt som är enkelt att förstå så tycker jag att Tourning Torso är utmärkt att ha i tankarna.

What säger ni nu? Vad har en byggnad med hästens ryggrad att göra? Jo det ska jag förklara för er. Jag kommer att förklara det med en ytterlighet då det ger er en bättre bild av vad jag försöker säga. Vi ska bekanta oss med scolios. Läs det här och se filmen, kan ni se likheten med ryggraden och Tourning Torso? Notera att när ryggraden är böjd så pekar ”taggarna” åt olika håll. Precis som Torning Torso gör. Ryggraden är alltså inte bara böjd utan även skruvad. Jag klipper ut det här stycket ur artikeln för det är viktigt att förstå:

”Symtomen vid skolios beror på hur allvarligt tillståndet är. Ett sätt att bestämma det är att mäta avböjningsvinkeln från den naturliga krökningen. I lindriga fall med krökningar upp till 40 grader, kan symtomen vara fysiska missbildningar, till exempel att ena axeln eller höften sitter högre upp än den andra. I allvarliga fall, med krökningar över 40 grader, kan symtomen vara smärta, kraftlöshet, domning, gångsvårigheter och matsmältningsproblem. I de allvarligaste fallen, när krökningarna är över 60 grader, kan tillståndet påverka bröstkorgen och leda till hjärt- och andningsproblem.”

Det finns några intressanta ord i artikeln som jag fetmarkerat. Vi tar dem en i taget.

Vi tar ordet smärta och tänker på en häst. Hur visar han smärta? Han kan tex viffta på svansen när du försöker ”ta igenom saker”. Han kan slå med sitt huvud när du drar honom i munnen, han kan gapa när du tar för hårt i hans mun, ibland så mycket att man behöver sätta på en nosgrimma på honom.  Han kan bocka och sparka bakut, speciellt i galoppfattningar. Alla dessa smärtreaktioner är enkla att se eftersom de är så stora. En häst som är frisk och inte har ont och som rids med rimliga krav vifftar inte med svansen, slår med huvudet, gapar eller sparkar bakut vid galoppfattningar. Men hästar visar smärta väldigt mycket mindre än så , Han kan tex vara svårt att fånga i hagen, det är ett tecken på att han inte vill träna, han finner träningen obehaglig. Han kan vara istadig och vägra gå fram,han kan se ledsen ut i ögonen, dock krävs det ett vältränat hästöga för att uppfatta det sista.

Krafftlöshet. Hästen kanske inte orkar ett helt pass, han knäpper av och går bakom hand, han kanske har svårt att komma igång efter att han stått still i pauser mellan hoppsessioner, pulsen är hög, han svettas för mkt, han svettas så att det blir vitt lödder, han svettas inte alls…

Domning. Hästens känns stum och spänstlös, han har extremt svårt att svänga åt ett håll vilket oftast beror på att motsatta bakbenet som han vill svänga åt, har kopplats ur medvetanadet. Bakbenet finns helt enkelt inte med i hästens medvetande längre, ofta för att det gör för ont eller för att snedheten har brutit viktiga nervbanor dit. Denna brist på ett bakben gör hästen bakskygg, den blir ”dum i munnen”, gapar och slår med huvudet och går emot ryttarens hand, hänger tungt i handen. Varför? Jo för att om hästen tror att han bara har ett bakben och två framben så är det ju livsfarligt att lägga vikten bak, man kan ju ramla så han kommer att kämpa för sitt liv att slippa lägga vikten bakåt vilket föranleder till att all möjlig konstig tvångsutrustning sätts på honom.

Gångsvårigheter. Hästen snubblar ofta. Den kan snubbla med frambenen och gå ner på knäna vilket gör att ryttaren aldrig vågar länga ut tygeln utan krampaktigt sitter och bär hästen i handen. Han ”tappar bakdelen”, dvs han släpar baktårna i gruset, orkar inte lyfta upp bakbenen tillräckligt högt över marken vilket gör att han snubblar med bakbenen och ryttaren känner det som att hästen ”tappar” bakdelen. Han har svårt att gå rakt, han skjuter ut en bog och slutar spåra, han går ojämnt fram till handen.

Matsmältningsproblem. Hästen har svårt att tillgodogöra sig maten. Han kanske tappar aptiten och äter inte så mycket som han borde, eller så tappar han vikt trots att han får massor av mat, har svårt att muskla sig trots uträknad foderstat, hans mage blir stor och svullen, alternativt uppdragen som en vinthund, pälsen blir matt och glanslös. Han blöter sitt hö i vattenkoppen (vanligt vid magproblem), får svårläkta sår i karleder, blir skavkänslig för tex skänklar och tyglar och utrustning, blir lös i magen, för kolik…Tja…. Det finns otaliga problem som faktiskt kommer ifrån hästens mage.

Oj vad mycket som kan bli fel när man har scolios tänker ni. Men samtidigt så tänker ni att det här inte riktigt har att göra med hästar, speciellt inte med er häst för han har inte scolios. Sant, men alla symptom jag pratar om är såna symptom som ni kan hitta långt innan det gått så långt som till ledbehandling eller operation. Ni har alltså missat alla dessa tecken ovan…




Japp, du har rätt. Men som jag skrev från början så ville jag prata om hästens ryggrad på ett enkelt och lättförståeligt sätt och då är det alltid enklast att prata i ytterligheter. Nu förstår ni tack vare texten ovan att en skruvad ryggrad får följder i resten av kroppen. Följder som på hästar oftast ”botas” med nosgrimmor, specialsadlar, tillskottsfoder och när allt har gått för långt med veterinärer som sprutar hästen i leder eller filar lite på hästens ryggrad.

Men hur har benen att göra med ryggraden? Jo, för att ryggraden ska kunna bli sådär Torning Tourso skruvad så krävs ett snett bäcken. Typ så här.

Om ni tänker er detta bäcken på en häst, vi vänder bilden upp och ner för att lättare se det som ett hästbäcken. Då ser ni att det roterade bäckenet inte är rakt upptill medan det oroterade bäckenet är rakt upptill.

Hur tror ni det känns att sitta på en sådan häst? Tja, man kan väl säga att alla ridproblem som man försöker bota beror just på det här sned bäckenet. Alla ryttare har ingen väl utvecklad känsel men många kan känna det som att sadeln åker ut på ena sidan, speciellt galopp på volt så känns det väldigt tydligt, åtminstone åt höger ;-).

För vad händer med ryggraden när bäckenet är snett/roterat? Kolla på bilderna nedan, ser ni att ett snett bäcken påverkar precis hela kroppen? Om vi försöker tänka i hästtermer så går den ojämnt med bakbenen, den skjuter ut en bog, den går ojämnt till handen, vilket ju är lättförståeligt då huvudet inte sitter rakt framför motorn, dvs bäckenet eller bakbenen.

Men spelar det här så stor roll egentligen? Inlägget ska ju handla om ledinflammationer och kissing spines. Lugn, jag kommer dit. Bilden ovan hade ju sneda axlar. Det får hästar också. Ser ut så här.

Ser du bara en helt vanlig hästbog? Lugn, jag ska hjälpa dig. Kolla igen på bilden nedan där jag ritat lite streck.

Oh…Jises, det blir ju sned belastning på frambenen, kan det vara orsaken till tex kotledsinflammation? Japp absolut.

Men Kissing Spines då? Det finns mer ryggproblem än Kissing Spines. Låt oss kolla på ryggkotans anatomi.

Mest intressant är Facettlederna. Det är Facettledernas ”fel” att ryggraden blir Toruning Toruse vid snedbelasning. Hur? Tja, de sitter liksom som skydd mot vridning, antagligen för att vridning inte är speciellt bra för en ryggrad. Tänk er vad som hänt om facettlederna INTE hindrat att varje enskild kota hade kunnat rotera sig. Det hade inte blivit speciellt stabilt. Facettledernas uppgigt är helt enkelt att hindar en enskild kota från att rotera sig ifrån sina kamrater. Om en kota snurrar så tar den kamraterna inklusive bäckenet med sig i en enda lång rad, lite som ett pärlband, eller som…som.. Tourning Torso. Det här är en bra film att se för att förstå ryggraden. Kolla speciellt vad som händer när ryggraden vrider sig. Och fundera lite på vad som händer om hästen alltid är fast i en rotation i ryggen, dvs att facettlederna alltid har en hel häst som hänger i ena sidan…… De kommer att förbena ihop sig för att orka med att göra detta jobb. Det är ungefär samma sak med en häst som rids så att den svankar, då kommer tornutskotten att gnidas mot varandra vilket också leder till att de växer ihop för att orka göra jobbet. Mycket dålig ridning ligger bakom dessa åkommor.

Ripasso ANATOMICO VERTEBRALE

Slået op af AnatomYoga i Tirsdag den 4. august 2015

Så… För att göra ett långt inlägg kort. Vi har nu lärt oss att en skruvad roterad ryggrad ger ett snett bäcken, eller är det ett snett bäcken som ger en skruvad ryggrad? Som en följd så blir det ojämnt belastning i frambenen vilket ger ledproblem.  Så vad händer efter att veterinären har behandlat leder och eller rygg? När du har följt rehabprogrammet till punkt och pricka? Blir det bra? Kan bli men alldeles för ofta blir det inte bra utan behandlingen och rehabiliteringen måste upprepas.

Frågan man ska ställa sig är VARFÖR hästen blev sjuk från början. Felet sitter typ aldrig i just den leden som blev behandlad. Felet sitter i hästens sätt att röra på sig. Huvudmotorn i hästen är bäcken och rygg. Det är där alla rörelser uppkommer. Om vi inte ändrar på sättet hästen rör sig så kommer den att fortsätta röra sig fel. Dom är precis som vi människor, vi har ett sätt att röra oss på som är bekvämt och så rör vi oss. Det är inte alltid vi kopplar värken i vår kropp till vårt rörelsemönster men så är det.

Börja studera er häst. Står han alltid i samma snedhet när han står stilla? Samma bakben längst fram och samma längst bak? Frambenen, hur står de? Är det så att hästen faktiskt aldrig någonsin står rakt utan alltid i exakt samma snedhet?

Just där har du felet. Vi pratar om att rakrikta när vi rider, eller kör eller arbetar vid hand. Men helt ärligt så rider vi kanske 1 timme om dagen och hästen får gå och stå som han vill 23 timmar om dagen. Vem tror ni ”vinner”?

Hästen vinner, alla dagar i veckan. Rehabträning av häst utgår därför inte om vad vi aktivt GÖR med hästen den timmen vi tränar den utan hästrehab handlar om vad vi får hästen att göra under tiden vi INTE tränar honom. Således är det av noll och inget värde att du bankar in honom i en form och går på tygeln en timme för hästen är en smart varelse. Alla rörelser som han tvingas in i är såna rörelser som han aktivt undviker på sin fritid. Så hejdå longera eller tömkör med inspänningstyglar, hejdå sågande händer och sparkande sporrar.

Man måste alltså ändra på hästens hållning. En hållning styr man inte medvetet, därför kan hästen inte undvika den. Hållningen är reflexstyrd. Den kan bara påverkas under absolut lugn och harmoni. När man jobbar med hållningen så kommer hästen att ta sovpauser i träningen, hans huvud kommer att hållas lågt, hans andetag blir lugna och mjuka. Det är just när hästen tvärsomnar mitt i en session som inlärning sker på riktigt. Då först kan man komma åt honom. Problemet, eller det svåra i detta är att hästar aldrig sover bredvid eller under någon de inte litar på. I en hästflock är det ju alltid en som håller vakt när de andra sover. När du jobbar med din häst så är flocken du och hästen. En måste hålla vakt. Om hästen har vaktpositionen så kan du glömma att någon inlärning sker. Då jobbar hästen med annat. Hästar är lite som män, de kan bara göra en enda sak i taget 😉




Det finns ett system i hästen som man använder för den här typen av inlärning, det autonoma nervsystemet. Jag ska skriva väldigt kort om det här.

Autonoma Nervsystemet styr på order av  Centrala Nervsystemet CNS de icke viljestyrda organen. Detta är dock en så krävande uppgift att det delas upp på tre.

Sympatiska Nervsystemet är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!! Kroppen eftersträvar ju alltid jämnvikt så det sympatiska nervsystemet har en antagonist (arbetar mot varandra).

Parasympatiska Nervsystemet.
Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.

Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.

Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.

Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.

Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.

Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)

Lite svårsmält jag vet. Så jag förkortar det hela till er och säger som så här. Hjärnans största fokus är att överleva. Det gör den genom att fly från faror, äta så man slipper svälta ihjäl och genom att fortplanta sig så man säkrar släktets fortlevnad. Att överleva är det viktigaste som finns och slår ut avslappningsystemet . Således så kan ingen inlärning ske om du eller hästen är rädd, hungrig eller kåt 😉

Så för att ändra på hästens hållning och rehabilitera den så behöver vi alltså använda oss av Parasympatiska nervystemet. Så enkelt.

Hur man gör det? Tja, det tar vi en annan gång men det finns massor att läsa om det i bloggen då hela den Logiska utbildning utgår från att träna detta system. Det är svårt att förstå allt det jag skriver om men enkelt förklarat så måste all form av tvång och ta igenom bort. Skarp utrustning kan synbart hindra hästen från att fly men det hindrar inte hästens hjärna från att vilja fly. Du måste alltså träna mer på hästens villkor och du bör utbilda dig i HUR man ändrar på hästens hållning. Här är ett sätt som är effektivt. Just detta sätt passar dock dåligt för mer explosiva hästar men som tur är så finns det fler sätt.

Och det är just det som är felet med de flesta rehabiliteringsprogram. Bristen på hur man ändrar en hästs felaktiga hållning. Om vi tar hästen på bilden ovan, den här, vilken snedhet har han när han rids om han alltid står som en bersget på detta vis ;-)? Och ja, det är sant, hästen stod alltid så här så mkt jobb har lagt s på hållningsarbete under hans långa rehab

Sänkt bäcken på höger sida. vilket Tourning Torsar hans ryggrad i en härlig skruv så att ryttaren sadel kommer att åka ut på höger sida och hästen kommer att köra ut höger bog och hänga mer i vänster tygel. Om man med våld hade försökt ha honom att gå på tygeln så hade han lagt huvudet på sned så att öronen hade befunnit sig till höger om hans nos. Kotledsinflammation hade han förmodligen fått i höger fram. Men denna prognos är inte allmängiltlig, hästar kan lägga in en extra skruv på rygggraden så att det blir snett på andra hållet i framdelen. Vad tror ni hade hänt om vi bara behandlade en kotledsinflammation i höger fram? Inte så mycket va;-? Nu valde jag den här hästen för att han står så illa att det är lätt att se. Men även om hästar inte står så här illa så står de snett mest alltid.

Hur den här hästen ser ut nu? Läcker skulle jag vilja säga men vägen har varit lång och krokig. Ni kan följa den här.

Såå, känner att det här blev galet långt så jag avslutar här. Hoppas ni fann inlägget givande och att ni lärde er något, kanske ni tog en liten sovpaus rent av 😉

Gilla oss gärna på Facebook. Det är alltid okey att dela inläggen från denna offentliga blogg. Detta blogginläggs adress är den här:  http://www.lindah.se/hur-rehabilitera-efter-kissingspines-operation-eller-ledinflammation/




 

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Var har alla mankar tagit vägen?

När alla pratar om blåa tungor, hårda nosgrimmor, olyckliga hästar etc så tänker jag oftast steget längre. Var gick det fel? Vad kan vi se med blotta ögat? Det jag reagerar på är ryttarnas händer och var de befinner sig i förhållande till hästens hals och mankar.

Har någon mer än jag funderat på att idag så är det ett stort hål där mankarna borde vara? Förr så kunde man ha sina händer precis vid hästens manke, men om man har det idag så måste man typ sitta i fältsits för att nå fram, alternativt skaffa armproteser :-). Studera bilderna nedan med ett öppet sinne. Dvs döm inte ekipagen utan använd dem för att lära er saker, studera enbart den här lilla detaljen händernas läge i förhållande till manken.

Ser ni att där ryttaren kan ha sina händer i normalläge och ha dem bredvid manken så är det ingen skarp gräns mellan manke och hals? Halsen ser liksom ut att växa upp ur manken i en rund fin linje.

Däremot så där ryttaren inte kan ha sina händer i normalläge vid manken så är övergången mellan manke och hals oharmonisk, kantig liksom.

Jag lägger nu ingen värdering i de enskilda ekipagens fel eller rätt så starta inte en flod av negativitism utan se bara på den detaljen. Kan det vara därför som vi ser så många ryttare i baksits och svank nuförtiden? För att de försöker lyda ridlärarens låg hand och rak rygg och ridläraren i sin tur lär ut detta för att det står i boken att ryttarens hand ska befinna sig strax ovanför hästens manke och ryttaren ska ha en rak rygg.

Det kanske inte är en utupi att rida alla hästar med samma typ av sits? De utan manke kanske man inte bör rida med rak rygg och handen strax ovanför manken? Man kanske istället borde rida dem lite mer framåtlutad. För det måste ju bli spänningar i ryttaren av att försöka sitta enligt mallen i ridhandboken och vi vet ju idag att spänningar i ryttaren fortplantar sig till hästen…

Please follow and like us: