Hästar som tjaffsar

Jag hör ofta att hästar tjaffsar. Och att man söker lösningar på tjaffset.

Lösningar på såna här problem erbjudes friskt i hästforum, det låter något i stil med nedanstående.

Tjaffsar den mot bettet så byter vi bett eller nosgrimma.

Tjaffsar den mot skänkeln så sätter vi på oss sporrar, och i förlängningen kanske även sporrskydd.

Tjaffsar den mot att sadlas så kanske vi binder upp den kort så att den inte kan bita oss.

Tjaffsar den mot borstning så smäller vi till den, ryter på den. Kanske binder den kort för att slippa bli biten.

Men har ni tänkt på en sak? Tänk om tjaffset är hästens sätt att prata med oss. Hästar kan inte utala ord men de kan visa dem.

När du tror att du ger mig stöd på bettet så skadar du min mun, det gör ont, inte bara i munnen utan i nacken och jag får svårt att andas.

När du sparkar mig i sidan så vet jag inte vad det betyder. Du sparkar mig så ofta och varje gång betyder det olika saker. Hur kan jag veta vad du menar just nu?Om jag gissar fel så sparkar du mig igen.

När du kommer med sadeln så vet jag att du ska rida och då vet jag att du kommer att dra mig i munnen och sparka mig i sidorna.Det är inget som tillför något i mitt liv och jag slipper det gärna. Därför säger jag till dig att jag vill inte ha sadel på. Dessutom så sitter sadeln fel och det gör ont.

När du borstar mig så kittlas det. Du tar för hårt/löst/snabbt/långsamt.Borsten är inte skön, byt till en annan. Du borstar på ställen där jag inte gillar att du tar på mig. Om du lyssnar på mig, studerar mig så ser du att jag signalerar varje gång du gör något jag inte gillar. Lyssna på mig och följ mina tecken. Borstning är viktigt för dig men för hästar är borstning något helt överflödet och onödigt. Ge oss en lerpöl att rulla i så sköter vi vår päls själv, tack.

Jag lovar att OM ni börjar lyssna på hästen och försöka göra som han ber om så kommer han att minska sina tjaffsiga beteenden och allt blir trevligare och lättare för bägge parter.

Please follow and like us:

Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

Please follow and like us:

Victoria skriver om läskiga uteritter

Dagens inlägg kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik

Det finns något vi ryttare ofta glömmer!
Vi tränar våra muskler, vi tränar vår kondition, vi tränar vår smidighet.

Vi målar upp delar av en uteritt som för somliga till viss eller stor del kan vara sann:

– Du har borstat och gjort ordning din häst, du funderar på vart du ska rida. Kanske bestämmer du dig för en specifik skogsväg där du inte behöver möta eventuella fordon eller gå förbi den där kohagen. Du väljer en väg för att undvika obehagliga situationer, inte för att den träningsvägen du valde skulle gynna er mest i träningen.

– Du går ut med din häst och sitter upp, funderar om din häst kommer lämna gården den här gången?

– Efter lite tveksamheter kommer ni iväg. Det är en mysig tur och du pustar ut. Du kastar någon tanke på vad du ska göra när du kommer hem, du får ju inte glömma att fylla de där höpåsarna eller handla grädden på vägen hem.

– Du ser en joggare en bit fram. Du kortar tyglarna med tanken att din häst kanske blir rädd, hästen verkar ju faktiskt inte ha sett joggaren ännu. Snabbt swishar bilden och känslan av hur hästen hur det skulle vara om hästen hoppade till förbi i ditt huvud.

– Du ska nu på vägen hem rida över en väg. Redan påväg så ser du en lastbil närmar sig. Du stannar därför en bra bit ifrån vägen för att slippa stå nära när lastbilen kör förbi.

– På ett ställe blir hästen spänd. Det är där du vet att det flaxat fram en tjäder vid två tillfällen. Högst obehagligt. Du slappnar av när ni äntligen är förbi.

– Väl hemma så hoppar du av och går in, glömmer dessutom i vilket fall att köpa grädden på vägen hem trots att du tänkte på den under ridturen.

Så vad vill jag komma till?
Det de flesta glömmer att träna är sin hjärna – sin närvaro, om vi befinner oss helt och fullt i nuet, helt och fullt i vår egna kropp i varje sekund så minskar våra problem avsevärt.
Att leta faror, tänka framtid/dåtid, göra sig beredd osv är att lämna nuet. Vare sig vi vill det eller inte så är det smååå smååå impulser i musklerna som gör sig redo när vi målar upp en situation i huvudet.

Nästan alla har några orosmoln när vi rider eller något vi tycker är obehagligt.

Vi tar vår allas kära Lindah som exempel, hon är rädd för kor och gör därför alla hästar rädda för kor. Hon är väl medveten 😉
Jag gillar inte att möta stora fordon efter vägen, även om jag vet att min häst är lugn så känner jag mig mentalt trängd och även om det är lite så försöker jag liksom pressa mig åt motsatt håll.

Att ta kontroll över vår hjärna är något vi jobbar med på vår ryttaryoga.

Dela gärna vad det är ni drar er för eller tycker är obehagligt under en uteritt eller berätta om ni känner igen er i något av berättelsen. Här lägger vi ingen värdering, vi lär oss av varandra och av oss själva ❤️

Tack för mig! /Victoria, Örnsköldsvik

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Medveten närvaro

Medveten närvaro är ett uttjatad begrepp, alla har hört det men tillämpar det sällan. Vad betyder det? För mig betyder det att man är medveten i nuet. Att ens tankar och kropp är ett, säger samma sak. Det är ett ögonblick utan lögner.


Man är inte glad i ansiktet när hjärtat gråter.

Man är inte avslappnad i ansiktet när hjärtat löper amok.

Man är här, man är nu. Man dömer inte sina tankar och känslor eftersom man bara är. Detta tillstånd kan uppnås genom meditation. Men de kan också uppstå spontant utan att du gör något aktivt för att nå det.

När man går balansgång över en bäck på hala stenar. Hela din uppmärksamhet är riktad mot att ta dig över och att inte ramla. Sinne och kropp är ett.

När man vinterbadar. Kroppen verkar få lite av en chock och för en sekund eller två så glömmer du allt och riktar bara in dig på att överleva.

När du är riktigt bottenlöst förtvivlad och storgråter.

När man får första biten av en riktigt god chokladbit.

Oftast går den medvetna närvaron snabbt över och ersätts av ett myller av tankar, chokladbiten ersätts ofta av skam eller skuld, du borde ju inte äta choklad eftersom du går på en diet. När du överlevt balansgången så kanske du tänker på att det tog för lång tid att ta sig över, nu kommer du att bli sen och fötterna blev blöta i skorna, de dyra skorna som nu kanske är förstörda. Vinterbadandets första känsla kan ersättas av att du fryser ihjäl, du vill bara upp och klä på dig.

Det är ofta så att den medvetna närvaron är läskig, skrämmande och kroppen är så ovan vid att vara i den känslan att den snabbt försöker få oss bort därifrån. Oftast lyder vi den och tar på oss den sedvanliga vardagsmasken och låter känslorna leva sitt eget lilla liv.

Hur kan det här handla om hästar tänker kanske vän av ordning? Jo…Hästen märker när du inte är medveten. När dina känslor och kropp talar olika språk. Hästen märker bägge språken, vilket ska han lyssna på? Det du säger med kroppen eller med hjärnan? Det blir dubbla budskap och såna är aldrig lättolkade. Han blir förvirrad och ”olydig”.

Det är således bra för ryttare att börja bli mer medveten i sin närvaro. Du kan öva det utan häst, om du dricker en kopp kaffe, en god sådan, drick BARA kaffe. Surfa inte på mobilen eller gå igenom dagens schema i huvudet samtidigt. Drick BARA kaffet. Ge dig en minut eller fem av total medveten närvaro. Ju fler gångar du är i det medvetna, ju bättre blir du på att vara totalt medveten.

I stallet så kan du t.ex BARA mocka, borsta etc, lägga allt dit fokus där, inte lyssna på någon podd eller babbla med någon kompis samtidigt. Gör samma sak som du tänker. Men i början kommer du bara att klara någon minut i taget. Så välj medvetet dina minuter och gör dem speciella.

Om du får en oväntad känsla, blir glad, arg, ledsen etc så erkänn din känsla och lev ut den. Försök inte att maskera dem. VAR ledsen, VAR arg, VAR glad.

Please follow and like us:

Reflektion på att hålla sinnet rent

Bjuder på en reflektion på blogginlägget om att hålla sinnet rent. Jag älskar när ni reflekterar det jag skriver, det hjälper mig och inspirerar mig att tänka ännu mer. Jag är just nu inne i ett tänkande om det djupa i vår tillvaro, det man inte direkt kan ta på. Tack alla ni som reflekterar, ni är bäst, jag ska bli bättre på att dela era reflektioner.

”Jeg praktiserte å holde sinnet rent, eller kanskje mest å ha fokus på oppgaven, ikke alle irritasjonsmoment og svårigheter.
Gikk i front av en liten hesteflokk på 12-15 stk, som har laget svårigheter i grannbygden.
Mørkt.
Hur fasan tar man hem en flokk hester ca 8-9 km?
Kjøre med bil framfor, og hive ut godsaker?
Funkade dårlig i mørket..
Inn alle sideveier.
Denne rampegjengen har forårsaket mye vansker gjennom sommeren, så jeg var irritert i utgangspunktet.
Det ble ikke bedre av at jeg har flyttet hingster i hele dag, fordi de har hatt for lite beite.
Bekymringer..
Steinar som måtte avbryte arbeidet med MIN varmestuga ved ridbanen🙄pga telefon om denne rampegjengen.
Ok, etter en del strul, bestemde jeg meg for å ta lederskap over hele flokken.
Jeg gikk jamnsides til jeg hadde passert alle, la til side all frustrasjon, vrede, bekymringer og motløshet.
JEG er leder, jeg går HER, dere følger, det er min ENESTE tanke.
Ikke tenk at det er langt, ikke tenk på rødvinsglasset ditt🤣, ikke at du har fortjent å hvile istedet for å traske her i for store gummistøvler, tenk rett fram, ikke på sideveiene..Ingen tvekan😎
Rens huvudet for alt du egentlig er forbanna på🤭
Det funkade🤩
Og hvilken lykkekjänsla då ledarstoet i just den ger flokken gikk ved min side, og jeg klødde henne på manke og hals🥰
Om jeg hadde fortsatt å fokusere på ”alt annat”, hadde nada fungert. ”

Please follow and like us:

Hur håller man sinnet rent?

Jag har ju tidigare skrivit mycket om hur ens egna emotioner återspeglas i hästen. Hur kan man hindra detta från att ske kanske många av er undrar. Ni måste kunna bli lugna i sinnet, inte hetsa upp er över småsaker. Kom ihåg att precis alla tankar ni tänker har en direkt påverkan på din kropp, din andning och därmed ditt sinne. Jag ska visa en liten film som jag hittade av en slump idag. Om du är perfektionist så kommer du att vrida dig av obehag av denna film. Det vore ytterst oklokt att hoppa upp på en häst, eller ens ställa sig bredvid en häst när du är i det tillståndet.

Går du inte igång på denna film så tänk bara på alla gånger du under en helt vanlig dag hetsar upp dig. Kaffet slut. Ungarna bråkar. För sen till bussen. Chefen är orättvis. Du har glömt lunchen hemma. En kollega sviker dig, missar bussen till stallet. Hästen har grisat ner hela boxen. Hästen har blivit utsläppt med fel täcke. …

Tja, ni fattar, stress läggs på stress som läggs på stress. Hemligheten är att kunna stå över alla vanliga orosmoment, behålla ett rent sinne oavsett hur din dag ser ut. Jag sa dock aldrig att det är enkelt 😉

Please follow and like us:

En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Please follow and like us:

Kimberly gästbloggar om hur du kan förbättra dina skänkelvikningar via detaljerna i din sits

Idag bjuder en av de Logiska tränarna, Kimberly på lite kloka funderingar.

Varför ska man hålla på med sitsträning egentligen? Och vad är sitsträning? Är det att bli longerad utan stigbyglar eller kan det vara så mycket mer? I min värld så är så mycket av ridning just sitsträning. Och det finns så många mer spännande världar att komma till än att bli longerad utan stigbyglar, även om det också fyller sin funktion.

Jag ska berätta om ett konkret exempel som hände förra veckan. Jag studerade ett ekipage som gjorde väldigt fina skänkelvikningar åt vänster, medan de hade en tendens att få rumpan att kliva före bogen när de flyttade åt höger.

Jag bad ryttaren känna efter hur hon satt i sadeln, om det möjligtvis kunde vara så att ett av sittbenen var längre fram i sadeln än det andra, dvs närmre hästens öron. Det är inte alltid man kan känna det, men denna ryttaren kunde det, och konstaterade då det jag såg – att hennes högra sittben var längst fram.

Jag bad henne med en ganska målande instruktion justera hur hon satt i sadeln. Hon behövde skifta vilket sittben som var längst fram för att tillåta bogen att flytta lättare. Sagt och gjort – sen gjorde de väldigt fina skänkelvikningar åt höger också. 😀

Vad ville jag säga med detta då? Jo, även om det jag beskriver ovan kräver en hel del redan upparbetad kroppskontroll hos ryttaren, så är det i detaljerna i sitsen som så mycket av hemligheten med ridning sitter. Och sitsträning är inte bara ”Lär dig sitta rakt på din häst” ”Träna dig stark avsuttet”. Även om det såklart också är viktigt. Det handlar minst lika mycket om att lära sig prata med hästen via sin kropp och sitt sinne.

Sitsträning kan bli en del av det dagliga jobbet. I sitsträningens värld finns så mycket mer att hämta än man generellt tänker.

Det här är också en av anledningarna till att vi logiska tränare lägger så stor vikt vid att lära våra elever detaljer. För kan man hitta dessa nyanser blir ridningen ännu mer spännande! Och effektiv. Det finns ett rätt känt citat – <i>Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra/nya resultat.</i> Med lite fantasi kan man översätta det till skänkelvikningen ovan. Man kan traggla och traggla på samma vis, men skänkelvikningen har väldigt svårt att förbättras om man inte uppdaterar någon detalj.

Så, vad kan sitsträning, eller i mina ögon är det egentligen ren ryttarutbildning och grundridning – hjälpa dig med? 😀

Please follow and like us:

Är du en ta sig runt buggar ryttare?

Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Please follow and like us:

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.




När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser som startar första fredagen varje månad.




Please follow and like us: