Medveten närvaro

Medveten närvaro är ett uttjatad begrepp, alla har hört det men tillämpar det sällan. Vad betyder det? För mig betyder det att man är medveten i nuet. Att ens tankar och kropp är ett, säger samma sak. Det är ett ögonblick utan lögner.


Man är inte glad i ansiktet när hjärtat gråter.

Man är inte avslappnad i ansiktet när hjärtat löper amok.

Man är här, man är nu. Man dömer inte sina tankar och känslor eftersom man bara är. Detta tillstånd kan uppnås genom meditation. Men de kan också uppstå spontant utan att du gör något aktivt för att nå det.

När man går balansgång över en bäck på hala stenar. Hela din uppmärksamhet är riktad mot att ta dig över och att inte ramla. Sinne och kropp är ett.

När man vinterbadar. Kroppen verkar få lite av en chock och för en sekund eller två så glömmer du allt och riktar bara in dig på att överleva.

När du är riktigt bottenlöst förtvivlad och storgråter.

När man får första biten av en riktigt god chokladbit.

Oftast går den medvetna närvaron snabbt över och ersätts av ett myller av tankar, chokladbiten ersätts ofta av skam eller skuld, du borde ju inte äta choklad eftersom du går på en diet. När du överlevt balansgången så kanske du tänker på att det tog för lång tid att ta sig över, nu kommer du att bli sen och fötterna blev blöta i skorna, de dyra skorna som nu kanske är förstörda. Vinterbadandets första känsla kan ersättas av att du fryser ihjäl, du vill bara upp och klä på dig.

Det är ofta så att den medvetna närvaron är läskig, skrämmande och kroppen är så ovan vid att vara i den känslan att den snabbt försöker få oss bort därifrån. Oftast lyder vi den och tar på oss den sedvanliga vardagsmasken och låter känslorna leva sitt eget lilla liv.

Hur kan det här handla om hästar tänker kanske vän av ordning? Jo…Hästen märker när du inte är medveten. När dina känslor och kropp talar olika språk. Hästen märker bägge språken, vilket ska han lyssna på? Det du säger med kroppen eller med hjärnan? Det blir dubbla budskap och såna är aldrig lättolkade. Han blir förvirrad och ”olydig”.

Det är således bra för ryttare att börja bli mer medveten i sin närvaro. Du kan öva det utan häst, om du dricker en kopp kaffe, en god sådan, drick BARA kaffe. Surfa inte på mobilen eller gå igenom dagens schema i huvudet samtidigt. Drick BARA kaffet. Ge dig en minut eller fem av total medveten närvaro. Ju fler gångar du är i det medvetna, ju bättre blir du på att vara totalt medveten.

I stallet så kan du t.ex BARA mocka, borsta etc, lägga allt dit fokus där, inte lyssna på någon podd eller babbla med någon kompis samtidigt. Gör samma sak som du tänker. Men i början kommer du bara att klara någon minut i taget. Så välj medvetet dina minuter och gör dem speciella.

Om du får en oväntad känsla, blir glad, arg, ledsen etc så erkänn din känsla och lev ut den. Försök inte att maskera dem. VAR ledsen, VAR arg, VAR glad.

Please follow and like us:

Reflektion på att hålla sinnet rent

Bjuder på en reflektion på blogginlägget om att hålla sinnet rent. Jag älskar när ni reflekterar det jag skriver, det hjälper mig och inspirerar mig att tänka ännu mer. Jag är just nu inne i ett tänkande om det djupa i vår tillvaro, det man inte direkt kan ta på. Tack alla ni som reflekterar, ni är bäst, jag ska bli bättre på att dela era reflektioner.

”Jeg praktiserte å holde sinnet rent, eller kanskje mest å ha fokus på oppgaven, ikke alle irritasjonsmoment og svårigheter.
Gikk i front av en liten hesteflokk på 12-15 stk, som har laget svårigheter i grannbygden.
Mørkt.
Hur fasan tar man hem en flokk hester ca 8-9 km?
Kjøre med bil framfor, og hive ut godsaker?
Funkade dårlig i mørket..
Inn alle sideveier.
Denne rampegjengen har forårsaket mye vansker gjennom sommeren, så jeg var irritert i utgangspunktet.
Det ble ikke bedre av at jeg har flyttet hingster i hele dag, fordi de har hatt for lite beite.
Bekymringer..
Steinar som måtte avbryte arbeidet med MIN varmestuga ved ridbanen🙄pga telefon om denne rampegjengen.
Ok, etter en del strul, bestemde jeg meg for å ta lederskap over hele flokken.
Jeg gikk jamnsides til jeg hadde passert alle, la til side all frustrasjon, vrede, bekymringer og motløshet.
JEG er leder, jeg går HER, dere følger, det er min ENESTE tanke.
Ikke tenk at det er langt, ikke tenk på rødvinsglasset ditt🤣, ikke at du har fortjent å hvile istedet for å traske her i for store gummistøvler, tenk rett fram, ikke på sideveiene..Ingen tvekan😎
Rens huvudet for alt du egentlig er forbanna på🤭
Det funkade🤩
Og hvilken lykkekjänsla då ledarstoet i just den ger flokken gikk ved min side, og jeg klødde henne på manke og hals🥰
Om jeg hadde fortsatt å fokusere på ”alt annat”, hadde nada fungert. ”

Please follow and like us:

Hur håller man sinnet rent?

Jag har ju tidigare skrivit mycket om hur ens egna emotioner återspeglas i hästen. Hur kan man hindra detta från att ske kanske många av er undrar. Ni måste kunna bli lugna i sinnet, inte hetsa upp er över småsaker. Kom ihåg att precis alla tankar ni tänker har en direkt påverkan på din kropp, din andning och därmed ditt sinne. Jag ska visa en liten film som jag hittade av en slump idag. Om du är perfektionist så kommer du att vrida dig av obehag av denna film. Det vore ytterst oklokt att hoppa upp på en häst, eller ens ställa sig bredvid en häst när du är i det tillståndet.

Går du inte igång på denna film så tänk bara på alla gånger du under en helt vanlig dag hetsar upp dig. Kaffet slut. Ungarna bråkar. För sen till bussen. Chefen är orättvis. Du har glömt lunchen hemma. En kollega sviker dig, missar bussen till stallet. Hästen har grisat ner hela boxen. Hästen har blivit utsläppt med fel täcke. …

Tja, ni fattar, stress läggs på stress som läggs på stress. Hemligheten är att kunna stå över alla vanliga orosmoment, behålla ett rent sinne oavsett hur din dag ser ut. Jag sa dock aldrig att det är enkelt 😉

Please follow and like us:

En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Please follow and like us:

Kimberly gästbloggar om hur du kan förbättra dina skänkelvikningar via detaljerna i din sits

Idag bjuder en av de Logiska tränarna, Kimberly på lite kloka funderingar.

Varför ska man hålla på med sitsträning egentligen? Och vad är sitsträning? Är det att bli longerad utan stigbyglar eller kan det vara så mycket mer? I min värld så är så mycket av ridning just sitsträning. Och det finns så många mer spännande världar att komma till än att bli longerad utan stigbyglar, även om det också fyller sin funktion.

Jag ska berätta om ett konkret exempel som hände förra veckan. Jag studerade ett ekipage som gjorde väldigt fina skänkelvikningar åt vänster, medan de hade en tendens att få rumpan att kliva före bogen när de flyttade åt höger.

Jag bad ryttaren känna efter hur hon satt i sadeln, om det möjligtvis kunde vara så att ett av sittbenen var längre fram i sadeln än det andra, dvs närmre hästens öron. Det är inte alltid man kan känna det, men denna ryttaren kunde det, och konstaterade då det jag såg – att hennes högra sittben var längst fram.

Jag bad henne med en ganska målande instruktion justera hur hon satt i sadeln. Hon behövde skifta vilket sittben som var längst fram för att tillåta bogen att flytta lättare. Sagt och gjort – sen gjorde de väldigt fina skänkelvikningar åt höger också. 😀

Vad ville jag säga med detta då? Jo, även om det jag beskriver ovan kräver en hel del redan upparbetad kroppskontroll hos ryttaren, så är det i detaljerna i sitsen som så mycket av hemligheten med ridning sitter. Och sitsträning är inte bara ”Lär dig sitta rakt på din häst” ”Träna dig stark avsuttet”. Även om det såklart också är viktigt. Det handlar minst lika mycket om att lära sig prata med hästen via sin kropp och sitt sinne.

Sitsträning kan bli en del av det dagliga jobbet. I sitsträningens värld finns så mycket mer att hämta än man generellt tänker.

Det här är också en av anledningarna till att vi logiska tränare lägger så stor vikt vid att lära våra elever detaljer. För kan man hitta dessa nyanser blir ridningen ännu mer spännande! Och effektiv. Det finns ett rätt känt citat – <i>Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra/nya resultat.</i> Med lite fantasi kan man översätta det till skänkelvikningen ovan. Man kan traggla och traggla på samma vis, men skänkelvikningen har väldigt svårt att förbättras om man inte uppdaterar någon detalj.

Så, vad kan sitsträning, eller i mina ögon är det egentligen ren ryttarutbildning och grundridning – hjälpa dig med? 😀

Please follow and like us:

Är du en ta sig runt buggar ryttare?

Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Please follow and like us:

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.




När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser som startar första fredagen varje månad.




Please follow and like us:

Vi måste börja tala om det här med mjölksyra i hästhalsar

För ett tag sedan så bevittnade jag en träning i dressyr för en A tränare. Det var min andra sådan. Den första var för två år sedan och jag gick därifrån med tårar i ögonen och lovade mig själv att aldrig mer gå på en sådan träning igen. Men ni vet, man är en vek en och på något vis så vill man ju ändå tro att när man ser riktigt hemska saker så finns det en mening bakom, det var kanske en ögonblicksgrej och tja, ni vet. Det där ständiga hoppet som aldrig överger en är stort hos mig.

Vid bägge tillfällena så bevittnade jag hur man höll en häst i hög ”form” i över 40 minuter. Anledningen till att jag skriver form inom situationstecken är att det inte var någon form som ”nu bär sig hästen så himla fint” utan mer en form där nacken är låg men halsen är hög och lodplanet ska vi kanske inte direkt prata om.  Ni vet väl att en häst som går i form ska ha nacken som högsta punkt va? Och sen tänker jag rent spontant att det är lite bra om hästen kan andas också ;-). Givetvis pekade svansen rakt upp i himlen så som den gör på hästar som dras ihop för mycket. Svansen är väldigt avslöjande, den kan ni öva er på att titta på. Pekar svansen uppåt så är hästen ihopdragen långt över sin gräns (ja, jag vet att araber gör så även utan att dra dras ihop)

Den, eller rättare sagt de, för det var två som red var saftigt ihopdragna, ett under att de fick luft. Ryttarna satt bakåtlutade och hängde som vantar i tyglarna samtidigt som sporrarna gjorde ett gediget jobb ofta och regelbundet. Ivrigt påhejade och dirigerade av tränaren. Man tränade på att flytta in bakdelen innanför spåret. Spikraka ryggradar utan ett uns böjning, jag fattar inte riktigt vad det hade för effekt innan någon sa att det var sluta de tränade. Åh, sluta, coolt. En ny variant då eller? Helt böjningsfri och där man kan stoppa in en shettlandspåni mellan hästens bakben… Sist jag kollade så var inte slutan beskriven på det sättet men hey, jag är gammal och hänger säkert inte med i utvecklingen.

Men iallafall, det kan jag leva med, typ, jag mest undviker alla ställen där det förekommer dressyr (eftersom jag älskar hästar), men jag kan inte låta bli att upplysa er om det där med mjölksyra.

Muskler som är ytliga och till för rörelse är just till för rörelse om man säger så. En hals består av väldigt, väldigt många rörelsemuskler. Vad händer om man håller rörelsemuskler stilla i 40 minuter? De får mjölksyra. Ni kan enkelt testa det här själv, håll ut din arm rakt ut från kroppen så att handflatan är i samma höjd som din axel. Håll den kvar där i 40 minuter. Om du kan 😉 Smärtan ni känner efter bara några minuter är smärtan en rörelsemuskel får när den tvingas vara stilla i ett aktivt läge.

Om ni någon gång har tittat på ett dressyrprogram så ser ni att man först rider ett program på några minuter, sen länger man ut hästens hals och tar en skrittpaus innan man kör några minuter till med kort hals. Det är så man tävlar i grenen dressyr. Det får mig att undra varför man då tränar på att hålla hästens hals i en statisk form i 40 minuter?!?!

Det kan vara därför som ni måste kämpa så mycket med att hålla hästens nacke böjd, den försöker slippa smärtan. Så tänk vilka trevliga följder det hade blivit om ni började träna så som en tävling går till. Rid några minuter i kort hög form, läng ut någon minut och rid några minuter till i hög form. Upprepa hela passet. Då hade ni förmodligen sluppit hänga sådär i tyglarna och hade kunnat sitta mer i lodrät sits. När ska forskningen komma i fatt verkligheten föresten? Redan 2001 lärde jag mig av en fantastisk kvinna nere i Skåne, Lizette Hedman, att man inte ska luta sig bakåt när man rider dressyr. 2001!!! Dvs 17 år sen. Science of Motion pratar också om detta och jag antar att hans teser är något även akademiker kan ”köpa” eftersom de har en stark akademisk framtoning, men jag undrar liksom när det ska tas upp av Kreti och Pleti? Kan vi liksom inte uppdatera alla tränare på något vis? En stor del av anledningen till att ni måste luta er bakåt för att dra ner hästen i form är för att ni lutar er bakåt 🙂 Då knuffar ni hästens tyngdpunkt framåt vilket är en direkt order till hästen att slå upp huvudet, alternativt så kommer han att hänga sig så tungt i er hand att ni hotas med att dras fram ur sadeln. Man kan säga att ni saknar egen bärighet ni ryttare som hänger bakåtlutade i tygeln.Det är givetvis inte ert fel, ni har förmodligen betalat en massa dyra pengar till otaliga tränare för att lära er att hänga i hästmunnar. Det är ju lite det som är det sorgliga i kråksången.

Jag är ledsen för detta inlägg, jag brukar mest hålla käften men ibland så bubblar även jag över.

Please follow and like us:

Hur tillfredsställer du din hästs rörelsebehov?

Den här årstiden är lite tuff för oss som inte är begåvade med ett ridhus. Varannan dag snö och minusgrader, varannan dag så töar det och tredje dagen så fryser det igen. Helt hopplöst är det och då har jag ändå bara nämnt underlagets beskaffenhet. Det sägs vara bättre uppe i norr där snön kommer för att stanna, blir tydligen jättebra att rida i. Jag vet inte, jag har aldrig varit i norr under vintern, jag är en sån som föredrar sydligare breddgrader om jag ska åka någonstans på vintern, typ palmer och salta hav är vad jag söker då.

Jag skulle helst låtit bli att rida överhuvudtaget eftersom jag numera är en enkel hobbyryttare. Annat var det när man jobbade med hästar och var tvungen att motionera hästarna i ur och skur. Men jag behöver faktiskt inte det längre eftersom jag har en helt vanlig skogsmullehäst utan några som helst mål och ambitioner.

Men…Hästen då, behöver man verkligen rida den? Kan den inte bara gå i hagen och ha det bra? Jo, kan kan den väl, men frågan är väl om den mår så bra av att göra det. En häst av naturen är van att röra sig väldigt mycket. Ju kallare det är och ju mer svårt det är att få tag på mat ju mer rör de sig eftersom de måste leta upp lättillgänglig mat. Mellan 14-18 timmar per dygn sägs den naturliga hästen röra på sig.Man kan läsa lite om hästens behov här. Det som jag uppskattade när jag läste detta var:

”Däremot finns det inget enligt den här studien som säger att skaderisken ökar genom att hästarna går fler i samma hage så länge hagen är tillräckligt stor, då studierna visar att hästarna rör sig mindre när de går i grupp till skillnad från när de går själva.”

Vi gör vanligtvis tvärtom med våra hästar. Ju kallare det är ju mer mat får de och ju mer stilla står de eftersom de ju inte behöver röra på sig för att leta föda. En häst som inte rör sig får en taskig blodcirkulation i hela kroppen. Man brukar säga att en häst har fem hjärtan som pumpar runt blodet i dens kropp. Det vanliga hjärtat så klart och sen säger man att det finns ett hjärta i varje hov, ett hjärta som endast ”pumpar” när hästen rör sig. Står den stilla så pumpas det ingenting.

Jag önskar att jag hade haft tillgång till såna här fantastiska hagar. Då hade man kunnat släppa ut hästen när kylan kom och med gott samvete låtit den gå där tills det blev bra ridväder igen. Tyvärr så ser inte min verklighet ut så i nuläget så man får vackert pina sig ut i kylan och motionera hästen.

I det fria så sägs hästen röra sig i snitt 1,2 mil per dag. Det bekräftas i den här artikeln.

Vad händer då om hästen inte får utlopp för sitt rörelsebehov? Den blir lätt i bakkärran, bockig,  eftersom det stramar i muskler och senor främst runt bakknäna. Den blir stel och styv i sina muskler. Ledvätskan tjocknar när hästen rör sig men är tunn när hästen står stilla. Det sägs ta 20 minuters konstant rörelse för ledvätskan att tjockna. Ledvätskan skyddar leden för slitage. Jag hittade ingen bra länk till det på häst men här är en ganska bra artikel om det för människa, led som led tänker jag. Hästens leder blir alltså känsligare när hästen rör sig för lite och det gör att hästen får lättare att vricka sig vid minsta lilla ojämnhet i hage eller på ridunderlaget. Det blir också lättare att få en inflammation i lederna.

Så att motionera hästen gör man dels för att den ska må bra psykiskt men även fysiskt. För att hålla den frisk, stark och haltfri och såklart hindra den från att utveckla övervikt vilket leder till en massa läskiga sjukdomar som fång, IR etc.

Dessutom så är välmotionerade hästar väldigt mycket lättare att hantera överlag, de blir trevligare att umgås med när de får utlopp för sina naturliga behov.

Så vad gör man då? Tja, man drar på sig alla kläder man hittar och sätter vid behov på hästen skor med brodd och snösulor och sen är det bara att köra på 🙂 Som tur är så kan man ju värma sig sen. Sikta på 1,2 mil per dag så är du säker på att hästen får vad den ska ha. Har man bråttom en dag så rider man fort, har man gott om tid kan man rida sakta. Tänk inte på ridning i tid utan istället på avverkad sträcka. En sak som jag vet är att de flesta galopperar sina hästar alldeles för lite. Det syns oftast inte förrän man använder en sån där app som mäter ens ridpass, man tycker att man galopperar mycket men i verkligheten så är det någon fjantig minut här och där.

Om du vet med dig att du slarvat med rörelse av hästen under en längre tid så ska du givetvis inte ge dig ut och galoppera det första du gör, använd det sunda förnuftet. I ärlighetens namn så är det ju som så att det inte bara är på vintern vi är lite dåliga på att motionera våra djur, det finns hästar som bara stått i åratal. Det är aldrig för sent att börja. Ha inte dåligt samvete för det som varit utan se varje dag som en möjlighet att göra rätt istället. Livet blir roligare då.

Men om man verkligen, verkligen inte vill rida då? Man kanske är rädd för att rida, tycker inte att det är roligt att rida eller så är man inte frisk nog att rida, vad gör man då? Är man en dålig hästägare då? Självklart inte. Hästar är väldigt bra på att motionera sig själv om de ges förutsättningarna. Här i inlägget såg vi flockar som har en bra hage som inbjuder till rejäl motion. Jihaa säger de, håll i hatten för nu kör vi omväxlande med att de lullar omkring och filosoferar. Så om du inte rider din häst så går det lika bra att släppa ut den i en gigantisk hage med en trevlig flock så som på filmerna i detta inlägg, då sköter den det där motionerandet så bra på egen hand. Problemet är väl att vi oftast föredrar att ha hästen en och en eller två och två i små hagar. Oftast så finns det dock såna här små paradis att hyra in hästen som behöver vila ett tag på. Väl värt det, du får en lycklig och friskare häst medan du slipper det där ridandet.

Hur har du lagt upp motionerandet av hästen? Är det du som gör det eller sköter Hagman det ;-)? Eller är du en sån som låter hästen sprattla av sig i longerlinan?

Please follow and like us:

Vad ska jag köpa för att lösa det här problemet?

En sak som ofta slår mig när jag läser på hästforum och lyssnar på hästmänniskor så är det att om problem uppkommer så är vår första tanke, den automatiska tanken, oftast vad man kan köpa för att komma till rätta med ett problem. Vi kan ta några exempel.

Jag tappar stigbyglarna när jag försöker sitta ner i traven, vilka stigbyglar kan fungera bättre?

Min häst antingen undviker bettet eller lägger sig hårt på det, vilket bett kan fungera bättre?

Min häst har dåliga hovar, vad kan jag köpa så att hovarna blir bättre?

Min häst hostar, vad kan jag köpa som minska hostan?

Min häst har ont i ryggen, vad kan jag köpa som tar bort det onda?

Min häst är lat och trög, vad kan jag köpa som gör henne piggare (men absolut inte tjockare)?

Förstår ni hur jag menar? I min lilla värld så ligger problemets lösning sällan i det du kan köpa för pengar. Mina snabba, dvs automatiska svar på problemen ovan är:

Jag tappar stigbyglarna i traven, vilka stigbyglar kan fungera bättre?

Du tappar förmodligen stigbyglarna för att du spänner dig och drar upp benen, du lägger inte vikten i stigbyglarna. När en människa blir rädd eller spänd, dvs förlorar balansen så är det helt naturligt för kroppen att försöka rädda vårt liv genom att dra ihop oss i fosterställning. Lösning, träna din balans i fältsits och sitt inte ner i traven än eftersom du inte är redo för det än.


Min häst antingen undviker bettet eller lägger sig hårt på det, vilket bett kan fungera bättre?

Din häst ligger för hårt på sina bogar än, den använder då bettet för att försöka undvika att ramla framlänges. När den gör det får den ont i munnen och försöker därför undvika bettet. Lösningen ligger således inte i bettet utan i hästens balans. Hur kan du träna den att dra bak sin tyngdpunkt, dvs samla den utan att dra i den? Här är skritt en väldigt bra gångart.


Min häst har dåliga hovar, vad kan jag köpa så att hovarna blir bättre?

Det första du ska kolla på är hur din hästs strålar ser ut. Är det stora, tjocka och når ner till marken? Eller är de en liten förkrympt grej som sitter långt uppe i en skålformad hov? Om de är små och förkrympta vilket tyvärr alltför ofta är fallet så är det smartaste du kan göra att dra av skorna och låta hästens hovar självläka. Gärna i kombo med några månaders vila i stor lösdrift så att den får igång en riktigt bra blodcirkulation.

Felskodd häst med ministrålar

————————————————————————————-

Min häst hostar, vad kan jag köpa som minska hostan?

Det första du ska göra är att se över hästens stallmiljö. Bor den i ett stall med lågt i tak, dvs med loft över boxarna, där dörrar eller fönster är stängda när hästen vistas där så har du en del av problemet där. Hästar är väldigt känsliga för dålig luft. Ut med en på en lösdrift om det inte hjälper att öppna dörrarna. Givetvis är det en bra ide att kontakta en veterinär också om hostan är långvarig.

————————————————————————————

Min häst har ont i ryggen, vad kan jag köpa som tar bort det onda?

Låt hästen slippa belastning av ryttare ett tag. Jobba den vid hand istället. Se över hur sadeln passar och om du kan rida, dvs sitta mitt över din häst. Om problemen återkommer när du börjar rida den igen så är det en bra ide att låta en veterinär kolla igenom hästen. Lösdrift är bästa alternativet här, hästar är i behov av ständigt rörelse för att hålla sina muskler mjuka och smidiga, de mår inte bra av att stå stilla i en box.

————————————————————————————-

Min häst är lat och trög, vad kan jag köpa för foder som gör henne piggare men absolut inte tjockare?

Om hästen är tjock så har den ju all den energin den behöver. Du kan inte fodra dit pigghet utan att samtidigt fodra dit fett. Här kan man kolla över hur man tränar. I de flesta fall så beror lathet på att hästen är inte lösgjord, dvs har kort och stram fascia och stela muskler. Den kan även vara halt så en veterinärkoll är aldrig fel. Så med andra ord, se över hur du tränar, tex se till att hästen får massor av rörelse för att bli av med fetman och anpassa din träning efter hästens dagsform. Sitt inte och jaga en ”lat” häst utan gör saker som den tycker är roligt, som stärker den och bygger muskler. Det kan vara så att hästen inte har samma mål i ridningen som du har, du kanske vill tävla men din häst passar mer för att glida runt i skogen och mysa. Respektera det.


Mina lösningar är sällan populära har jag förstått. Varför? För att det tar tid och kräver att man liksom ändrar på saker. Jag vet hur det är. Jag har själv en häst som inte tåler att stå på stall, då hostar hon så jag har fått leta upp en lösdrift att stå i. Det är inte så roligt alltid att stå ute och borsta och fixa och att inte ha ridhus, jag hade helst haft häst på box med ridhus bredvid eftersom det hade underlättat för mig men det handlar ju faktiskt inte om mig här utan om hur hästen ska må så bra den kan. Hon hade extremt dåliga hovar ett tag vilket gjorde att jag var tvungen att ha henne barfota i 1,5 år. En tid då jag enbart kunde rida på gräs och i vår mjuka bokskog. När det frös till kunde jag inte rida alls. Det är inte alltid enkelt och kul att ha häst men man får helt enkelt bara bita i det sura äpplet och göra det som krävs.

Please follow and like us: