Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.



När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser .



Please follow and like us:

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja.  När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:

Vad är rakriktning?

Rakriktning är något av det svåraste man kan hålla på med. Det är galet många kroppsdelar man måste behärska. Jag ska försöka förklara det hela på ett enkelt vis. Det är sånt jag sysslar med. Jag förklarar svåra saker på ett väldigt enkelt vis. Hela min ridutbildning är sådan, man lär sig förstå svåra saker. einstein-simple

Här är en ypperlig häst att visa på eftersom han har en ål som går längs ryggraden. Okey, det är ju egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig för ålen sitter ju i pälsen och pälsen sitter fast i hästens hud men hästens hud sitter INTE fast i hästens ryggrad utan den kan liksom glida över och förbi ryggraden. Men vi bortser från det idag.




Vi börjar med den här bilden. Vi kollar ryggraden, dvs ålen för rakriktning handlar om att få ryggraden rak. Ryggraden ska vara rak efter spåret den går på kan man säga grovt förenklat.   På den här bilden är hästen ”ställd/böjd åt höger. Om hästen är korrekt böjd så ska den vara det från nacke till svans. Så är inte fallet här. Nacken är mer böjd än resten av hästen

efterridning

Här är hästen ”överböjdböjd/förböjd” åt vänstern rumpan pekar åt höger, dvs hästen är inte böjd genom hela sin kropp. Hästen har som ett S genom sin ryggrad.

efterridning 4

Här är hästen ”överböjd/förböjd” åt höger medan rumpa också pekar åt höger. Är då denna häst korrekt böjd? Nej, inte om man ser rakriktat på det. Då ska hästen vara jämnt böjd genom hela sin kroppen rättare sagt, formad efter spåret den går på. Det blir ju ett himla konstigt spår det här. Halsen böjd efter en typ 5 meters volt och kroppen böjd efter en 20 meters volt. Slutsats, den här hästen jobbar inte genom hela sin kropp just nu.

12931194_1369638489729099_3368904324522706368_n

Här står hästen hyffsat rakt. Men är ryggraden rak? Nope, det är den inte. Om ni kollar på hästens huvud den ställd i nacken åt höger enligt konstens alla regler. Men i mitten på ryggraden, markerat med en röd pil, precis bakom där sadeln ligger så är ryggraden faktiskt förskjuten åt höger ,dvs i en vänster”böjning”.

l

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Man kanske kan tror att det här blir helt annorlunda med en ryttare på ryggen? Njae… Så här ser de flesta hästar ut i olika varianter. Att rakrikta en häst innebär att göra den permanent rak. Permanent rak betyder egentligen att den ska vara eller göra likadant på bägge sidor vilket enligt utbildningsskalan kallas för genomsläpplig/lösgjord.

Denna rakhet är där även när hästen går omkring i hagen. Man vill alltså påverka hästens kropp att vara rak även utan ryttarpåverkan. Det är logiskt för säg att vi rider en timme om dagen och bänder hästen rak då. Det ger hästen 23 timmar per dygn att vara sitt vanliga sneda jag. Det säger sig självt att en ryttare förlorar mark för varje dag.  Vi måste rida så att hästen väljer att göra som vi visat den även när vi inte rider. Det vi ser i hagen visar vad vi åstadkommit i vår ridning.

Det som gör denna rakriktning så otroligt svår är att hästen i princip inte kan böja sin ryggrad. En hästryggrad ser ut så här sett från ovan.

rygg

På den delen av ryggraden där revbenen fäster så låses ryggraden av sidoutskott från ryggraden. Ingen böjning är alltså möjlig där.




Mellan revbenen och bäcken så har hästen långa sidoutskott. Om den skulle böja sig där så kommer dessa sidoutskott att gå ihop och skava mot varandra, typ Kissing Spines fast i sidled. Därefter följer hästens korsben som består av sammanvuxna ryggkotor, dvs de kan definitivt inte böja sig. Det finns dock vissa undersökningar som visar att en viss böjning i ryggraden är möjlig men därom tvista de lärda. Om man får tag på en urtagen ryggrad så är det väldigt intressant att försöka böja den i sidled. Det går inte. Däremot så kan man böja den upp och ner. Där är den jätteflexibel. Man kan enkelt få en ryggrad att svanka jättemycket och att skjuta rygg jättemycket.

Det enda som enkelt kan böja sig i sidled är halskotorna. Det är otroligt enkelt att böja hästens hals i sidled. Men tjänar man egentligen något på att böja hästens hals? Vi tittar på en film.

Ni ser att ryttaren liksom tippas utåt. Viker sig i midjan. Vi tittar på en film till

Man kan tänka sig att hästens mage är som en pilatesboll. Ryttaren ska i alla lägen ha denna pilatesboll rakt under sig så att hennes ben hänger likadant längs med hästens sidor. Det är det första man bör lära en ryttare. Dock verkar detta vara bortglömt idag. Nästan ingen gör det.

Jag var och tittade på en när en A tränare i dressyr höll lektioner för MSV ryttare. Man försökte få igenom hästarna med hjälp av böjande rörelser och hästarna kämpade emot allt vad de kunde vilket gjorde att ryttarna i sin tur kämpade tappert allt vad de kunde. Tyvärr så hade ryttarna under denna kamp bägge sina sittben på samma sida av ryggraden, dvs de hade inte pilatesbollen mitt under sig, de vek sig i midjan. Detta ledde till att ingenting gick igenom oavsett hur mycket man drog i de där tyglarna och tryckte med sina skänklar.  Det var inte vackert och jag fattade inte varför tränaren inte åtgärdade grundproblemet,  dvs att ryttarna hela tiden befann sig hängandes på hästens utsida. Det var ju det som var problemet, därför som inte ”böjningen” gick igenom trots att ryttaren kämpade sig blå och hästens led alla helvetes kval för att försöka göra det som begärdes av den.

För grejen med hästar är att de VILL vara till lags, de VILL göra det vi ber dem men vissa saker är omöjliga att genomföra.

Så det första jag lär ryttarna är att alltid ha sina sittben så att de är placerade på vars en sida av hästens ryggrad. Det låter enkelt men det är det inte. Börja kolla på ekipage runtomkring er. Kolla hur många bråk med våra underbara hästar som beror på att ryttaren inte sitter mitt över sin häst…

Läs mer om vikta midjor och annat skoj här.

Viker du dig i midjan?

Kotledsinflammation

Är ni nyfikna på våra onlinekurser så hittar ni dem här




Please follow and like us:

Har du påbörjat höstens restaureringsarbete än?

Nu när vi är mitt i sommaren så gör det lite ont att tänka på hösten. Men vad vi än tycker om det så kommer det att bli så. Jag föredrar att se på hösten med positiva tankar, iallafall när jag tänker på hästar.

Hösten är årstiden som påbörjar restaureringsarbetet som onekligen behövs efter en sommar.Vi människor ser ofta sommaren som en bra hästårstid, den får äta gräs, gå ute dygnet runt och liksom må gott, vara häst.

Jag har dock genom åren sett att hästen oftast går friskare in i sommaren än ifrån den. Låt mig ge er en liten lista .

*Hästen är fet pga obegränsat med gräs.

*Hästen är omusklad pga av inte tränats så mkt i sommar.

*Hästen är stel, pga av gått på stengårda grusvägar (gärna i galopp) och hårda torra ängar utan grepp för hoven vilket tvingar hästen att spänna ihop sin kropp med musklerna för att må bra.

*Hästen har ont i lederna p.g.a samma som punkten ovan, framförallt är det framknä och bakknä som tar stryk.

*Hästens hovar är torra och spruckna pga brist på regn. De blir då mindre stötdämpande vilket förvärrar punkten ovan.

*Hästen har blivit utsatt för hårda insektsangrepp och allergener i form av sol (ofta utan att kunna söka skugga)

Det är smart att redan nu börja tänka på att lindra symptomen av allt detta. Det viktigaste är

*Rid på bra underlag, dvs flexibelt och greppvänligt.

*Om hästen är väldig stel, rid inte utan lär dig jobba hästen vid hand. *Låt hästen stå i vattenbad (hästens hovar tar åt sig vatten underifrån)

*Börja ta kontroll över hästens fetma. Det är aldrig för sent. Många ger lite upp och tänker att hästen redan är fet och då kan det lika bra få vara så. Tänk inte så, börja åtgärda det IDAG. Nu, meddetbums.

Om du inte börjar åtgärda det så kan du får en ganska tråkig höst och vinter som består av fång, konstant tappade skor och en halt, stel och ovillig häst som har svårt att göra vad du ber den om.

Att förebygga är bättre än att bota. //Linda i Växjö

PS: Titta gärna in på våra onlinekurser, nu är en perfekt tid att börja på en ny kula genom att träna sig själv att bli en bättre ryttare och hästmänniska.

Please follow and like us:

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Please follow and like us:

Samvete eller inte samvete

Djurmänniskor i allmänhet ger väldigt mycket av sig själv till andra varelser och dessa varelserna ber ofta konstant om mer. Det dåliga samvetet är stort och välfyllt. Jag kan bara se till mig själv här hemma. Jag är hästlös för tillfället men runt mig finns det gott om djur ändå.Varje gång jag går förbi akvariet så trängs alla fiskarna hysterisk under matluckan som de inte har fått mat på ett år eller så. De vill ha mat, av mig.

Går förbi Chinchillaburen och fångas av ett ljud och en bedjande söt Chilla som vill ha något gott. Hon vill ha något, av mig.

En av ungarna frågar var något finns. Hen vill ha något, av mig.

Går ut i köket och med ljusets hastighet så kommer hunden farande med hopp om att jag ska öppna kylskåpet. Han vill ha något, av mig.

Klär på mig och ska ut och cykla, den andra ungen ber mig handla hem mjölk. Hen vill ha något, av mig.

Cyklar iväg. Spanar efter smaskiga grenar av Vide eftersom Chillorna älskar såna. Jag ser på dem lite som Nelson Mandela som satt fängslad, eller som folk i Corona karantän som liksom Chillorna fick komma ut ur sina bostäder en timme om dagen för att motionera. Önskar att jag kunde släppa alla djur som sitter i bur fria. Samvetet skaver när jag klipper av några extra god grenar.

Hittar en fin skogsväg som hunden hade älskat. Det dåliga samvetet skaver i mitt sinne, jag borde inte ha cyklat själv, jag borde ha tagit med hunden, han hade blivit så glad då, han måste vara sårad ända in i sin söta lilla själ av att bli lämnad ensam.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta, de flesta förstår precis vad jag menar. Vad gäller våra djur finns det knappt någon ände på saker vi kan ha dåligt samvete för.

Hästar…Behöver jag ens nämna hur många saker man kan ha dåligt samvete för när man har en häst? Foder, underlag, skor, utrustning, hage, motion…..Pust… Det är inte alls svårt att få lite ångest av allt samvete som bara väller över en.

Men, för att komma till avslut på detta inlägg, vet ni en sak. Det hjälper inte ett dugg att ha dåligt samvete. Tro mig, jag är 47 år och har testat det i ganska många år nu ;-). Jag testade det senaste för en timme sedan faktiskt ;-).

Om man ska se något positivt med det dåliga samvetet så visar det att man är en empatisk och kännande person och det är ju en bra egenskap tänker jag.

Men..Det viktiga är att man kan släppa det när man är i stallet. Hästar är oerhört sensibla djur och de känner av sånt där direkt. Något av alla de tusen sakerna jag har grubblat på genom åren är just detta dåliga samvete.

Jag uppfattar att det dåliga samvetet (och prestationsångest, men det skriver jag om en annan dag) är det som försvårar din utveckling inom ridning och hästhantering mest.

Om du ber hästen att göra en sak samtidigt som du har dåligt samvete över att du ber hästen att göra saken så…Tja….Det blir inte bra, alls.

Det är av yttersta vikt att en ryttare lär sig att koppla bort de där objudna tankarna ibland. Det krävs ju såklart att man vet att det man ber hästen göra inte plågar den på något vis.

Tex så plågar det ingen häst att flytta sig åt vänster från marken när du ber den om det. Där behöver du inte ha dåligt samvete.

Om du däremot rider ett s.k ”dressyrpass” där du konstant sitter och skumpar med spetsiga sittben i hästens rygg samtidigt som du håller ner dens huvud som givetvis är beklätt med munkorg och sparkar den i revbenen med sporrbeklädda fötter, då ska du verkligen ha dåligt samvete, det är en elak handling att göra så, en handling som skadar hästen.

Det lustiga är att enligt mina betraktelser så är det oftast tvärtom. De som rider dressyr enligt ovan har mer sällan än man kan tro dåligt samvete och de som har svårt att flytta en häst åt sidan från marken har oftast mer dåligt samvete.

Det är väldigt märkligt det här. Jag har funderat så otroligt mycket på sånt här genom åren. Jag har aldrig lyckats få ihop det helt men jag jobbar på det.

Det jag tror är att ”dressyrgruppen” är lite avstängda från sina känslor och ”svårt flytta häst åt sidan” är tvärtom, de liksom känner för mycket, analyserar för mycket.

Det jag däremot vet är att bägge grupperna har saker att jobba med. Grupp ett måste komma i kontakt med sig själv, lära sig känna av omgivningen och grupp två måste flytta in mer i sin kropp, flytta ifrån sitt huvud lite grann.

Yoga är ypperligt som redskap för bägge grupperna. Jag har studerat till Yogalärare under lång tid nu och ju mer jag lär mig ju mer inser jag att Yoga, i den meditativa stillsamma formen är ypperlig för ryttare av alla åldrar, inriktningar och grupper.

Det är ingen yoga som vrider dig runt din egen axel och viker dig dubbel utan mer av typen som jordar dig genom stillsamma meditativa pass.

Jag försöker att få ihop det här att passa ryttare, håller lite försökspass för några av mina elever. Lite strul i början men jag jobbar på att hitta en väg som funkar både för er som är stela som kylskåp och ni som redan kan vika er dubbla :-).

Jag kommer att återkomma när det är klart. Tills dess, ta hand om er, ge inte bara till alla andra utan även till dig själv. Ha inte dåligt samvete för att du gör för lite för dina medmänniskor och meddjur utan tänk på dig själv, ge dig själv något.Jag gillar att ge mig Yogapass ute i vacker natur. Det är som en vacker present som stillar både kropp och själ och tillåter mig att för en liten stund inte ha dåligt samvete.

När gav du sig senast en själslig gåva?

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ryttaryoga

Please follow and like us:

Hästar som tjaffsar

Jag hör ofta att hästar tjaffsar. Och att man söker lösningar på tjaffset.

Lösningar på såna här problem erbjudes friskt i hästforum, det låter något i stil med nedanstående.

Tjaffsar den mot bettet så byter vi bett eller nosgrimma.

Tjaffsar den mot skänkeln så sätter vi på oss sporrar, och i förlängningen kanske även sporrskydd.

Tjaffsar den mot att sadlas så kanske vi binder upp den kort så att den inte kan bita oss.

Tjaffsar den mot borstning så smäller vi till den, ryter på den. Kanske binder den kort för att slippa bli biten.

Men har ni tänkt på en sak? Tänk om tjaffset är hästens sätt att prata med oss. Hästar kan inte utala ord men de kan visa dem.

När du tror att du ger mig stöd på bettet så skadar du min mun, det gör ont, inte bara i munnen utan i nacken och jag får svårt att andas.

När du sparkar mig i sidan så vet jag inte vad det betyder. Du sparkar mig så ofta och varje gång betyder det olika saker. Hur kan jag veta vad du menar just nu?Om jag gissar fel så sparkar du mig igen.

När du kommer med sadeln så vet jag att du ska rida och då vet jag att du kommer att dra mig i munnen och sparka mig i sidorna.Det är inget som tillför något i mitt liv och jag slipper det gärna. Därför säger jag till dig att jag vill inte ha sadel på. Dessutom så sitter sadeln fel och det gör ont.

När du borstar mig så kittlas det. Du tar för hårt/löst/snabbt/långsamt.Borsten är inte skön, byt till en annan. Du borstar på ställen där jag inte gillar att du tar på mig. Om du lyssnar på mig, studerar mig så ser du att jag signalerar varje gång du gör något jag inte gillar. Lyssna på mig och följ mina tecken. Borstning är viktigt för dig men för hästar är borstning något helt överflödet och onödigt. Ge oss en lerpöl att rulla i så sköter vi vår päls själv, tack.

Jag lovar att OM ni börjar lyssna på hästen och försöka göra som han ber om så kommer han att minska sina tjaffsiga beteenden och allt blir trevligare och lättare för bägge parter.

Please follow and like us:

Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

Please follow and like us:

Victoria skriver om läskiga uteritter

Dagens inlägg kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik

Det finns något vi ryttare ofta glömmer!
Vi tränar våra muskler, vi tränar vår kondition, vi tränar vår smidighet.

Vi målar upp delar av en uteritt som för somliga till viss eller stor del kan vara sann:

– Du har borstat och gjort ordning din häst, du funderar på vart du ska rida. Kanske bestämmer du dig för en specifik skogsväg där du inte behöver möta eventuella fordon eller gå förbi den där kohagen. Du väljer en väg för att undvika obehagliga situationer, inte för att den träningsvägen du valde skulle gynna er mest i träningen.

– Du går ut med din häst och sitter upp, funderar om din häst kommer lämna gården den här gången?

– Efter lite tveksamheter kommer ni iväg. Det är en mysig tur och du pustar ut. Du kastar någon tanke på vad du ska göra när du kommer hem, du får ju inte glömma att fylla de där höpåsarna eller handla grädden på vägen hem.

– Du ser en joggare en bit fram. Du kortar tyglarna med tanken att din häst kanske blir rädd, hästen verkar ju faktiskt inte ha sett joggaren ännu. Snabbt swishar bilden och känslan av hur hästen hur det skulle vara om hästen hoppade till förbi i ditt huvud.

– Du ska nu på vägen hem rida över en väg. Redan påväg så ser du en lastbil närmar sig. Du stannar därför en bra bit ifrån vägen för att slippa stå nära när lastbilen kör förbi.

– På ett ställe blir hästen spänd. Det är där du vet att det flaxat fram en tjäder vid två tillfällen. Högst obehagligt. Du slappnar av när ni äntligen är förbi.

– Väl hemma så hoppar du av och går in, glömmer dessutom i vilket fall att köpa grädden på vägen hem trots att du tänkte på den under ridturen.

Så vad vill jag komma till?
Det de flesta glömmer att träna är sin hjärna – sin närvaro, om vi befinner oss helt och fullt i nuet, helt och fullt i vår egna kropp i varje sekund så minskar våra problem avsevärt.
Att leta faror, tänka framtid/dåtid, göra sig beredd osv är att lämna nuet. Vare sig vi vill det eller inte så är det smååå smååå impulser i musklerna som gör sig redo när vi målar upp en situation i huvudet.

Nästan alla har några orosmoln när vi rider eller något vi tycker är obehagligt.

Vi tar vår allas kära Lindah som exempel, hon är rädd för kor och gör därför alla hästar rädda för kor. Hon är väl medveten ?
Jag gillar inte att möta stora fordon efter vägen, även om jag vet att min häst är lugn så känner jag mig mentalt trängd och även om det är lite så försöker jag liksom pressa mig åt motsatt håll.

Att ta kontroll över vår hjärna är något vi jobbar med på vår ryttaryoga.

Dela gärna vad det är ni drar er för eller tycker är obehagligt under en uteritt eller berätta om ni känner igen er i något av berättelsen. Här lägger vi ingen värdering, vi lär oss av varandra och av oss själva ❤️

Tack för mig! /Victoria, Örnsköldsvik

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Medveten närvaro

Medveten närvaro är ett uttjatad begrepp, alla har hört det men tillämpar det sällan. Vad betyder det? För mig betyder det att man är medveten i nuet. Att ens tankar och kropp är ett, säger samma sak. Det är ett ögonblick utan lögner.


Man är inte glad i ansiktet när hjärtat gråter.

Man är inte avslappnad i ansiktet när hjärtat löper amok.

Man är här, man är nu. Man dömer inte sina tankar och känslor eftersom man bara är. Detta tillstånd kan uppnås genom meditation. Men de kan också uppstå spontant utan att du gör något aktivt för att nå det.

När man går balansgång över en bäck på hala stenar. Hela din uppmärksamhet är riktad mot att ta dig över och att inte ramla. Sinne och kropp är ett.

När man vinterbadar. Kroppen verkar få lite av en chock och för en sekund eller två så glömmer du allt och riktar bara in dig på att överleva.

När du är riktigt bottenlöst förtvivlad och storgråter.

När man får första biten av en riktigt god chokladbit.

Oftast går den medvetna närvaron snabbt över och ersätts av ett myller av tankar, chokladbiten ersätts ofta av skam eller skuld, du borde ju inte äta choklad eftersom du går på en diet. När du överlevt balansgången så kanske du tänker på att det tog för lång tid att ta sig över, nu kommer du att bli sen och fötterna blev blöta i skorna, de dyra skorna som nu kanske är förstörda. Vinterbadandets första känsla kan ersättas av att du fryser ihjäl, du vill bara upp och klä på dig.

Det är ofta så att den medvetna närvaron är läskig, skrämmande och kroppen är så ovan vid att vara i den känslan att den snabbt försöker få oss bort därifrån. Oftast lyder vi den och tar på oss den sedvanliga vardagsmasken och låter känslorna leva sitt eget lilla liv.

Hur kan det här handla om hästar tänker kanske vän av ordning? Jo…Hästen märker när du inte är medveten. När dina känslor och kropp talar olika språk. Hästen märker bägge språken, vilket ska han lyssna på? Det du säger med kroppen eller med hjärnan? Det blir dubbla budskap och såna är aldrig lättolkade. Han blir förvirrad och ”olydig”.

Det är således bra för ryttare att börja bli mer medveten i sin närvaro. Du kan öva det utan häst, om du dricker en kopp kaffe, en god sådan, drick BARA kaffe. Surfa inte på mobilen eller gå igenom dagens schema i huvudet samtidigt. Drick BARA kaffet. Ge dig en minut eller fem av total medveten närvaro. Ju fler gångar du är i det medvetna, ju bättre blir du på att vara totalt medveten.

I stallet så kan du t.ex BARA mocka, borsta etc, lägga allt dit fokus där, inte lyssna på någon podd eller babbla med någon kompis samtidigt. Gör samma sak som du tänker. Men i början kommer du bara att klara någon minut i taget. Så välj medvetet dina minuter och gör dem speciella.

Om du får en oväntad känsla, blir glad, arg, ledsen etc så erkänn din känsla och lev ut den. Försök inte att maskera dem. VAR ledsen, VAR arg, VAR glad.

Please follow and like us: