En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Please follow and like us:

Hur tänker du rehabilitera hästen efter sommarens synder?

Rehabilitera och synder?!?! tänker kanske vän av ordning. Vad menar du nu? Jo, jag tänker som så att flertalet hästar far lite illa på sommaren. Jag tänker i första hand på hull, leder och hovar.

Vi har de som blir extremt feta, inte sällan så snackar vi om en övervikt på runt 100 kilo. Problemet här är väl den att en fet häst idag ofta kallas för välmusklad. Det är alltså i många fall svårt att se om ens häst är tjock. Här kommer en lista på vad man kan titta på.

Sen har vi de hästar som kanske inte är så feta eftersom de motionerats flitigt hela sommaren. Långa härliga galopper på stenhårda grusvägar ängar. Motion är förvisso bra men att arbeta på hårt underlag är inte alltid så bra. Under kontrollerade former, på en häst i total balans så kan trav på hårt underlag vara uppbyggande, men i ärlighetens namn så är ridhästar sällan ridna i sådan balans.

När jag jobbade inom travet så hade en av de tränarna jag jobbade för en bra regel. Om vi skulle trava eller galoppera hästarna så skulle det inte låta när de rörde sig i gångarterna över skritt. Dvs underlaget skulle vara så mjukt och bra att hovslagen dämpades. Det är en regel som ridfolket definitivt borde ta till sig, speciellt när det gäller var man galopperar. Om det låter som åskan är precis över en så borde man inte galoppera. Många gånger får jag bita mig i läppen för att inte försöka rädda hästar när jag ser det. Enda gången en grusväg möjligen kan vara lämplig att galoppera på är på höst och vår när en massa regnande gjort den mjuk.

Varför är hårt underlag dåligt? Dels för att hoven glider en aning över underlaget, lite så som sker på is vilket ger en för lederna inte önskvärd belastning, jag tänker här främst på framknäna som liksom böjs åt fel håll. Hästar är dock smarta djur som vet att skydda sig så när de utsätts för sådant så låser de helt enkelt ihopa sig, tar inte ut steget ordentligt, de blir vad man kallar för icke lösgjord. En icke lösgjord häst får svårt att ”gå på tygeln” vilket sen gör att den ofta ofta straffas med massa munvåld när den ska tvingas att kröka nacke. För alla vet ju att det är munnen som gör fel när hästen inte går på tygeln 😉 *ironi*

Jag tänker också att man inte behöver vara ett geni för att inse att lederna inte mår superbra av att utsättas för hårda underlag med tanke på stötarna de utsätts för….

Detta leder oss till punkt nummer tre, hovarna. De flesta hästar har torra hovar nu, oavsett hur mycket man smörjer in dem med olja och grejor. Ni märker det på tex sprickor och tappade skor. Vad ni skulle ha gjort är att låta hästen stå i blöt med hovarna dagligen under sommaren. Har vi tur får vi en blöt höst som ger massa fukt till hovarna, botar problemet i efterhand liksom. Men… Problemets symptom kommer att kvarstå i många månader i form av tappade skor. En både dyr och tråkig historia när de stackars hovslagarna måste göra akututryckningar för att spika på tappskor. Hovarna smulas sönder och det kan bli svårt att fästa skorna.

Om vi tänker stötdämpning så kan ni ju fundera på vilken hov som ger bäst stötdämpning? En fuktig och flexibel hov eller en torr och hård hov? Inte så svårt att räkna ut eller hur?

Nedan en hästhov (inte min hästs) med alla fel man kan ha trotts att den är skodd av utbildad hovslagare för inte alls länge sen. Samma hovslagare har dessutom skott den i åratal. Kan ni se felen?

Nåväl, för många är skadan redan gjort, frågan är nu vad du tänker göra åt det och vad tänker du göra annorlunda nästa år? Här vill jag gärna utfärda en liten varning. För ditt själsliga välbefinnande så är det viktigt att inte klandra dig själv eller ha dåligt samvete för att du felat. Tvärtom, klappa på dig själv och beröm dig för att du blivit medveten om problemet och sen tar du nya tag, söker kunskap och går in i nästa sommar med helt annan kunskap och ambition. Vi kan aldrig påverka det som redan hänt, men vi kan göra bättre i framtiden om vi agerar i nuet.

Du som har gått onlinekurser hos oss på Logisk Ridning under årens lopp. Du har nu en unik möjlighet att kostnadsfritt gå om kurserna. Du får tillgång till vårt nya klassrum med diskussionsforum och annat roligt. Klicka på bilden nedan för att komma dit.

Please follow and like us:

Hur hanterar du energin hos hästen?

Om man är en tävlingsryttare eller har en önskan om att bli det så vill man oftast ha en energisk häst. Problemet ligger väl i hur man hanterar den där energin. Uppmuntrar du hästen när han får energin eller straffar du honom (medvetet eller omedvetet) för att han blir energisk.

Om man är bara en liten aning rädd för energin så bromsar man oftast bort den genom att dra hårdare vilket kan skapa ett behov av hårdare nosgrimmor eller skarpare bett. Man kan säga att man vill skapa en starkare broms (både nosgrimma och starkt bett är en broms). Att skapa en starkare broms ger ju dock en liten oönskad energin på energin, den försvinner ju. Så man skapar en ond cirkel, man måste driva MER för att uppnå önskad energinivå… Sporrar blir mer regel än undantag. Missförstå mig rätt här, sporrar är en fantastisk uppfinning eftersom man då otroligt lätt kan kittla hästen i sidan för önskad energi och engagemang från ett bakben. Problemet med sporrar ligger i när man använder dem i varje steg som om de vore en gaspedal på en formel 1 bil..

Så för att få den där höga energinivån så krävs det en massa saker av ryttaren. Mod är det första och viktigaste. Man måste vara modig nog att åka med i ”explosionen” och faktiskt berömma sin häst för att han blir pigg. Det är lättare att vara modig om man litar på sin häst, dvs att man har en fin relation och ett välutvecklat samarbete.

Den relationen skapar man enklast från marken och faktiskt ute i naturen långt borta från alla dressyrbanor. För att kunna rida fin dressyr så behöver man liksom träna mer på andra saker som inte är direkt dressyrlika.

Det kräver givetvis också en gigantisk kroppskontroll hos både ryttare och häst eftersom vi när vi blir rädda så går vårt reflexsystem igång och gör saker vi inte bett om.

Här ser vi en väldigt modig ryttare på en häst som vi tränar i att vara uppe i den där högre energinivån. Helt plötsligt så kom det ut en massa trevlig gång i honom, bara sådär liksom. Bara för att ryttaren att klappa och berömma och åka med :-). Och som synes så behövs då varken nosgrimma eller sporrar.

Att göra så här är att lära hästen att öka energin. Att sparka på en häst i varje steg är att tjata på hästen. Vad tror ni han minns bäst? Uppskattar bäst?

Jag har skrivit om det här innan, du kan läsa om du vill

Sätta tryck i hästen

Är din häst för bra för dig?

Explosiva hästar

Please follow and like us:

Horsemanship på riktigt

Jag blev så galet lycklig när jag fick de här filmerna från en elev. Hon ville bara visa mig skillnaderna i bakbenens rörelsemönster när hästen rör sig i uppförsbacke respektive nedförsbacke. Ja, sånt nördar vi om här på Logisk Ridning 😉 Jag tror inte att hon var medveten om hur fantastiskt det är att kunna ta ut sin häst i skogen på en lina och be den gå framför henne helt tryggt och med små , små ljudkommandon styra tempo, rörelseriktning och lugn. Det är ju faktiskt väldigt ovanligt att folk har det här bandet med sina hästar idag. En sann Horsewomen. Gissa om jag är glad över att hon numera är en av de Logiska instruktörerna 🙂 Monica heter hon och hon befinner sig i Göteborgstrakten, i Kärra närmare bestämt.

Kan du se vad skillnaderna är i hästens rörelsemönster? Det är bra att träna sina ögon eftersom det vi ser i bakbenen är det vi känner i vår hand och under sadeln. Det är oerhört praktiskt att kunna hitta problemen redan på marken och att kunna åtgärda dem från marken, allt för att minimera konflikter på hästryggen och därmed komma ett steg närmare att bli ett med sin häst.

Så här ser det ut i uppförsbacke

Så här ser det ut i nedförsbacke

Vill du ha hjälp av någon av de Logiska Instruktörerna så kolla gärna i listan nedan om du hittar någon i din trakt. Instruktörslista

Please follow and like us:

Hur tillfredsställer du din hästs rörelsebehov?

Den här årstiden är lite tuff för oss som inte är begåvade med ett ridhus. Varannan dag snö och minusgrader, varannan dag så töar det och tredje dagen så fryser det igen. Helt hopplöst är det och då har jag ändå bara nämnt underlagets beskaffenhet. Det sägs vara bättre uppe i norr där snön kommer för att stanna, blir tydligen jättebra att rida i. Jag vet inte, jag har aldrig varit i norr under vintern, jag är en sån som föredrar sydligare breddgrader om jag ska åka någonstans på vintern, typ palmer och salta hav är vad jag söker då.

Jag skulle helst låtit bli att rida överhuvudtaget eftersom jag numera är en enkel hobbyryttare. Annat var det när man jobbade med hästar och var tvungen att motionera hästarna i ur och skur. Men jag behöver faktiskt inte det längre eftersom jag har en helt vanlig skogsmullehäst utan några som helst mål och ambitioner.

Men…Hästen då, behöver man verkligen rida den? Kan den inte bara gå i hagen och ha det bra? Jo, kan kan den väl, men frågan är väl om den mår så bra av att göra det. En häst av naturen är van att röra sig väldigt mycket. Ju kallare det är och ju mer svårt det är att få tag på mat ju mer rör de sig eftersom de måste leta upp lättillgänglig mat. Mellan 14-18 timmar per dygn sägs den naturliga hästen röra på sig.Man kan läsa lite om hästens behov här. Det som jag uppskattade när jag läste detta var:

”Däremot finns det inget enligt den här studien som säger att skaderisken ökar genom att hästarna går fler i samma hage så länge hagen är tillräckligt stor, då studierna visar att hästarna rör sig mindre när de går i grupp till skillnad från när de går själva.”

Vi gör vanligtvis tvärtom med våra hästar. Ju kallare det är ju mer mat får de och ju mer stilla står de eftersom de ju inte behöver röra på sig för att leta föda. En häst som inte rör sig får en taskig blodcirkulation i hela kroppen. Man brukar säga att en häst har fem hjärtan som pumpar runt blodet i dens kropp. Det vanliga hjärtat så klart och sen säger man att det finns ett hjärta i varje hov, ett hjärta som endast ”pumpar” när hästen rör sig. Står den stilla så pumpas det ingenting.

Jag önskar att jag hade haft tillgång till såna här fantastiska hagar. Då hade man kunnat släppa ut hästen när kylan kom och med gott samvete låtit den gå där tills det blev bra ridväder igen. Tyvärr så ser inte min verklighet ut så i nuläget så man får vackert pina sig ut i kylan och motionera hästen.

I det fria så sägs hästen röra sig i snitt 1,2 mil per dag. Det bekräftas i den här artikeln.

Vad händer då om hästen inte får utlopp för sitt rörelsebehov? Den blir lätt i bakkärran, bockig,  eftersom det stramar i muskler och senor främst runt bakknäna. Den blir stel och styv i sina muskler. Ledvätskan tjocknar när hästen rör sig men är tunn när hästen står stilla. Det sägs ta 20 minuters konstant rörelse för ledvätskan att tjockna. Ledvätskan skyddar leden för slitage. Jag hittade ingen bra länk till det på häst men här är en ganska bra artikel om det för människa, led som led tänker jag. Hästens leder blir alltså känsligare när hästen rör sig för lite och det gör att hästen får lättare att vricka sig vid minsta lilla ojämnhet i hage eller på ridunderlaget. Det blir också lättare att få en inflammation i lederna.

Så att motionera hästen gör man dels för att den ska må bra psykiskt men även fysiskt. För att hålla den frisk, stark och haltfri och såklart hindra den från att utveckla övervikt vilket leder till en massa läskiga sjukdomar som fång, IR etc.

Dessutom så är välmotionerade hästar väldigt mycket lättare att hantera överlag, de blir trevligare att umgås med när de får utlopp för sina naturliga behov.

Så vad gör man då? Tja, man drar på sig alla kläder man hittar och sätter vid behov på hästen skor med brodd och snösulor och sen är det bara att köra på 🙂 Som tur är så kan man ju värma sig sen. Sikta på 1,2 mil per dag så är du säker på att hästen får vad den ska ha. Har man bråttom en dag så rider man fort, har man gott om tid kan man rida sakta. Tänk inte på ridning i tid utan istället på avverkad sträcka. En sak som jag vet är att de flesta galopperar sina hästar alldeles för lite. Det syns oftast inte förrän man använder en sån där app som mäter ens ridpass, man tycker att man galopperar mycket men i verkligheten så är det någon fjantig minut här och där.

Om du vet med dig att du slarvat med rörelse av hästen under en längre tid så ska du givetvis inte ge dig ut och galoppera det första du gör, använd det sunda förnuftet. I ärlighetens namn så är det ju som så att det inte bara är på vintern vi är lite dåliga på att motionera våra djur, det finns hästar som bara stått i åratal. Det är aldrig för sent att börja. Ha inte dåligt samvete för det som varit utan se varje dag som en möjlighet att göra rätt istället. Livet blir roligare då.

Men om man verkligen, verkligen inte vill rida då? Man kanske är rädd för att rida, tycker inte att det är roligt att rida eller så är man inte frisk nog att rida, vad gör man då? Är man en dålig hästägare då? Självklart inte. Hästar är väldigt bra på att motionera sig själv om de ges förutsättningarna. Här i inlägget såg vi flockar som har en bra hage som inbjuder till rejäl motion. Jihaa säger de, håll i hatten för nu kör vi omväxlande med att de lullar omkring och filosoferar. Så om du inte rider din häst så går det lika bra att släppa ut den i en gigantisk hage med en trevlig flock så som på filmerna i detta inlägg, då sköter den det där motionerandet så bra på egen hand. Problemet är väl att vi oftast föredrar att ha hästen en och en eller två och två i små hagar. Oftast så finns det dock såna här små paradis att hyra in hästen som behöver vila ett tag på. Väl värt det, du får en lycklig och friskare häst medan du slipper det där ridandet.

Hur har du lagt upp motionerandet av hästen? Är det du som gör det eller sköter Hagman det ;-)? Eller är du en sån som låter hästen sprattla av sig i longerlinan?

Please follow and like us:

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:

Vågar du förlita dig på hästens fantastiska minne?

Det är svårt att veta vad hästar kan, hur de fungerar, hur de lär sig etc men en sak är säker, hästar har ett enormt minne. Elefantminne typ. (Jag har hört att elefanter har superbra minnen men vet inte om det är sant :-))

Jag vet dock att det är sant att hästar har ett makalöst minne. Det gör att man oftast inte behöver tjata om saker utan man visar det en gång och litar på att de minns det. Sen kan man vänta i princip hur länge som helst utan att behöva vara rädd för att det är bortglömt. När man vill träna konster så har jag märkt att om man gör en sak och sen väntar ca ett halvt år så får man ett bra resultat 🙂 Jag förstår att inte många har tid att vänta så länge, man vill ju se resultat. Men här har jag något att visa er.

I April så visade vi Påni en fotboll. Hon var inte jätteimponerad och jag minns att det passet bestod mest av att vi stod där och glodde på den där jäkla bollen 🙂 och Pånin tyckte vi var dumma i både hela och halva huvudet. Hon är den typen som inte gillar nya saker 🙂

Så här såg det ut då, jag visar ett kort klipp på den mesta actionen som hände då :-)Klippt bort typ 30 minuter av ”stå och glo på en boll”

Vi testade idag. Och voila, nu var det mer entusiasm. Ignorera den störiga skällande lilla saken, jag ser honom som bra miljöträning 🙂
Visst är det ganska coolt hur de kan bli bättre på en sak utan att träna på den :-)? Nu ska vi bara få henne att förstå att bollen ska sparkas framåt, inte bakåt 🙂

Vissa kan fråga sig varför jag gör sånt här med hästen, varför gör jag det? Jag ska ärligt erkänna att jag gillar att rida, att göra konster så här är inte min grej. Men… min häst gillar att göra sånt här. Så om jag gör sånt här med henne så så gör hon saker för mig när jag rider henne. Hon gör det gladare, villigare och med mer stolthet. Ett ekipage består av två parter, då måste man ge och ta för att motivera varandra. Och det är ju faktiskt ganska mysigt att umgås med en häst så här 🙂

Vad motiverar din häst?

Please follow and like us:

Självtest, vad innebär det att gå på bogarna?

Det finns många roliga saker man kan testa själv för att förstå hästens svårigheter bättre. På köpet blir man lite mer kroppsmedveten vilket gör dig till en bättre ryttare


Roas du av att upptäcka din kropp, bli mer medveten så missa inte första starten av en riktigt nördig kurs där du varje vecka i 3 månader kommer att få kluriga, korta lektioner som gör dig mer medveten. Väldigt prisvärd kurs som kostar endast 600 kr. Missa inte första omgången. Du hittar info om kursen här.

Please follow and like us:

Hur ska man veta när en rörelse är rätt?

Något av det svåraste för de flesta ryttare är att lära sig känna. Vi känner olika mycket. Det verkar hänga ihop med hur känslig man är för smärta. men jag har inga bevis för det. Visste du att exakt samma smärta känns olika mycket på olika människor? Den som tycker att allt gör ont känner enligt mina teorier mer än den som inte får ont så lätt. Men hur vet man vad någon annan känner? Det vet man inte. Det är lite det som gör det svårt att träna ryttare. Jag tog från början för givet att alla känner som jag och undervisade därefter. Med åren blev jag dock klokare och mer medveten om att det är ganska få ryttare som känner exakt som mig. Och då blev det helt plötsligt svårt att undervisa 🙂

Gammal bild från Spanien med en underbar kompis

Oavsett vad och hur mycket man känner så är det viktigt att kunna veta vad man känner, att kunna specificera det och veta exakt hur man åtgärdar det man känner. Det dummaste man kan göra som ryttare är att försöka åtgärda alla fel man känner. Då blir man oftast bara frustrerad. Viktigt att vara medveten om att man oftast bara kan åtgärda ett enda fel per pass. Åtminstone om man inte vill ha samma fel kvar till nästa ridpass. Om man lagar ett litet fel permanent ett pass så försvinner det. Här på filmen nedan fokuserar vi på att lära ryttaren hur innerbak känns när man lyckas fånga upp det.

Det är dock endast ytterst små fel man kan ändra på ett pass. Det innebär att om man tänker i termer som takt, form och rakriktning så är man helt fel ute. Det är för stora saker att ändra permanent. Man kan dessutom inte ändra på både takt, form och rakriktning på samma pass. Eller jo, det finns det kanske någon som kan men vi vanliga dödliga kan det typ aldrig och denna bloggen riktar sig till helt vanliga dödliga människor, såna som du och jag.

Ju mer man lär sig känna ju mer medveten om de små felen blir man och först då har man chansen att permanent börja förändra din häst, att skola den. Här lär ryttaren sig känna takten i skritt.

När man lärt sig detta då kan man börja sätta ihop alla små detaljer till rörelser. När det gäller rörelser så tycker jag att det är lättast att lära elever dessa om jag först leder hästen genom rörelsen så att ryttaren bara kan sitta och slappna av, blunda och åka häst och känna hur det ska kännas. Det som gör det så svårt med rörelser är ju att det finns så få hästar som kan rörelserna automatiskt så det blir lite som att en blind leder en blind när en ryttare ska lära sig en ny rörelse på en häst som ska lära sig en ny rörelse. Här ser vi en ryttare få lära sig på min välutbildade skolhäst hur det känns när hästen ”går på en liten volt med bakbenen och på en stor volt med frambenen”.

Jag lägger stor vikt vid att lära främst mina instruktörer men även eleverna hur man grundligt jobbar hästen vid hand.  En annan sak som är otroligt viktigt för en instruktör att kunna är den svåra konsten att kunna SE. Där lägger jag år av träning på instruktörerna och jag vågar nog påstå att de är ganska så unika i den kunskapen. Hur ser det ut en är en häst börjar använda sina bakben korrekt? Hur känns det för ryttaren? Här är en bra film för dig som vill lära dig se. I bakgrunden kan ni höra en instruktör under upplärning, det är en väldigt viktig del i instruktörsutbildningen att gå bredvid.

Är du medveten om du känner mycket eller lite? Det svåra i den här frågeställningen är ju att man kan inte veta hur en annan känner, det är sjukt svårt att sätta sig in i. Generellt sett så känner de flesta ryttare för lite enligt min erfarenhet, alla ryttare mår bra av att lära sig känna mer. En viktigt varning vill jag dock utfärda. När man känner lite är ridning ganska enkelt…. När man lär sig känna massa saker så börjar ridning bli sjukt svårt 🙂

Vill du lära dig känna? Jag erbjuder dig 4 gratislektioner i konsten att lära sig känna. Lektionerna är på låg nivå, på absolut lägsta nivå så att alla kan vara med. Läs mer om det här och vill du vara med på nästa kursstart som alltid är första fredagen varje månad så maila mig på blog@lindah.se med din anmälan. Kursen är helt online så alla kan vara med.

Please follow and like us: