Inlägget gjort

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Vågar du förlita dig på hästens fantastiska minne?

Det är svårt att veta vad hästar kan, hur de fungerar, hur de lär sig etc men en sak är säker, hästar har ett enormt minne. Elefantminne typ. (Jag har hört att elefanter har superbra minnen men vet inte om det är sant :-))

Jag vet dock att det är sant att hästar har ett makalöst minne. Det gör att man oftast inte behöver tjata om saker utan man visar det en gång och litar på att de minns det. Sen kan man vänta i princip hur länge som helst utan att behöva vara rädd för att det är bortglömt. När man vill träna konster så har jag märkt att om man gör en sak och sen väntar ca ett halvt år så får man ett bra resultat 🙂 Jag förstår att inte många har tid att vänta så länge, man vill ju se resultat. Men här har jag något att visa er.

I April så visade vi Påni en fotboll. Hon var inte jätteimponerad och jag minns att det passet bestod mest av att vi stod där och glodde på den där jäkla bollen 🙂 och Pånin tyckte vi var dumma i både hela och halva huvudet. Hon är den typen som inte gillar nya saker 🙂

Så här såg det ut då, jag visar ett kort klipp på den mesta actionen som hände då :-)Klippt bort typ 30 minuter av ”stå och glo på en boll”

Vi testade idag. Och voila, nu var det mer entusiasm. Ignorera den störiga skällande lilla saken, jag ser honom som bra miljöträning 🙂
Visst är det ganska coolt hur de kan bli bättre på en sak utan att träna på den :-)? Nu ska vi bara få henne att förstå att bollen ska sparkas framåt, inte bakåt 🙂

Vissa kan fråga sig varför jag gör sånt här med hästen, varför gör jag det? Jag ska ärligt erkänna att jag gillar att rida, att göra konster så här är inte min grej. Men… min häst gillar att göra sånt här. Så om jag gör sånt här med henne så så gör hon saker för mig när jag rider henne. Hon gör det gladare, villigare och med mer stolthet. Ett ekipage består av två parter, då måste man ge och ta för att motivera varandra. Och det är ju faktiskt ganska mysigt att umgås med en häst så här 🙂

Vad motiverar din häst?

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Självtest, vad innebär det att gå på bogarna?

Det finns många roliga saker man kan testa själv för att förstå hästens svårigheter bättre. På köpet blir man lite mer kroppsmedveten vilket gör dig till en bättre ryttare


Roas du av att upptäcka din kropp, bli mer medveten så missa inte första starten av en riktigt nördig kurs där du varje vecka i 3 månader kommer att få kluriga, korta lektioner som gör dig mer medveten. Väldigt prisvärd kurs som kostar endast 600 kr. Missa inte första omgången. Du hittar info om kursen här.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Hur ska man veta när en rörelse är rätt?

Något av det svåraste för de flesta ryttare är att lära sig känna. Vi känner olika mycket. Det verkar hänga ihop med hur känslig man är för smärta. men jag har inga bevis för det. Visste du att exakt samma smärta känns olika mycket på olika människor? Den som tycker att allt gör ont känner enligt mina teorier mer än den som inte får ont så lätt. Men hur vet man vad någon annan känner? Det vet man inte. Det är lite det som gör det svårt att träna ryttare. Jag tog från början för givet att alla känner som jag och undervisade därefter. Med åren blev jag dock klokare och mer medveten om att det är ganska få ryttare som känner exakt som mig. Och då blev det helt plötsligt svårt att undervisa 🙂

Gammal bild från Spanien med en underbar kompis

Oavsett vad och hur mycket man känner så är det viktigt att kunna veta vad man känner, att kunna specificera det och veta exakt hur man åtgärdar det man känner. Det dummaste man kan göra som ryttare är att försöka åtgärda alla fel man känner. Då blir man oftast bara frustrerad. Viktigt att vara medveten om att man oftast bara kan åtgärda ett enda fel per pass. Åtminstone om man inte vill ha samma fel kvar till nästa ridpass. Om man lagar ett litet fel permanent ett pass så försvinner det. Här på filmen nedan fokuserar vi på att lära ryttaren hur innerbak känns när man lyckas fånga upp det.

Det är dock endast ytterst små fel man kan ändra på ett pass. Det innebär att om man tänker i termer som takt, form och rakriktning så är man helt fel ute. Det är för stora saker att ändra permanent. Man kan dessutom inte ändra på både takt, form och rakriktning på samma pass. Eller jo, det finns det kanske någon som kan men vi vanliga dödliga kan det typ aldrig och denna bloggen riktar sig till helt vanliga dödliga människor, såna som du och jag.

Ju mer man lär sig känna ju mer medveten om de små felen blir man och först då har man chansen att permanent börja förändra din häst, att skola den. Här lär ryttaren sig känna takten i skritt.

När man lärt sig detta då kan man börja sätta ihop alla små detaljer till rörelser. När det gäller rörelser så tycker jag att det är lättast att lära elever dessa om jag först leder hästen genom rörelsen så att ryttaren bara kan sitta och slappna av, blunda och åka häst och känna hur det ska kännas. Det som gör det så svårt med rörelser är ju att det finns så få hästar som kan rörelserna automatiskt så det blir lite som att en blind leder en blind när en ryttare ska lära sig en ny rörelse på en häst som ska lära sig en ny rörelse. Här ser vi en ryttare få lära sig på min välutbildade skolhäst hur det känns när hästen ”går på en liten volt med bakbenen och på en stor volt med frambenen”.

Jag lägger stor vikt vid att lära främst mina instruktörer men även eleverna hur man grundligt jobbar hästen vid hand.  En annan sak som är otroligt viktigt för en instruktör att kunna är den svåra konsten att kunna SE. Där lägger jag år av träning på instruktörerna och jag vågar nog påstå att de är ganska så unika i den kunskapen. Hur ser det ut en är en häst börjar använda sina bakben korrekt? Hur känns det för ryttaren? Här är en bra film för dig som vill lära dig se. I bakgrunden kan ni höra en instruktör under upplärning, det är en väldigt viktig del i instruktörsutbildningen att gå bredvid.

Är du medveten om du känner mycket eller lite? Det svåra i den här frågeställningen är ju att man kan inte veta hur en annan känner, det är sjukt svårt att sätta sig in i. Generellt sett så känner de flesta ryttare för lite enligt min erfarenhet, alla ryttare mår bra av att lära sig känna mer. En viktigt varning vill jag dock utfärda. När man känner lite är ridning ganska enkelt…. När man lär sig känna massa saker så börjar ridning bli sjukt svårt 🙂

Vill du lära dig känna? Jag erbjuder dig 4 gratislektioner i konsten att lära sig känna. Lektionerna är på låg nivå, på absolut lägsta nivå så att alla kan vara med. Läs mer om det här och vill du vara med på nästa kursstart som alltid är första fredagen varje månad så maila mig på blog@lindah.se med din anmälan. Kursen är helt online så alla kan vara med.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Mekaniken i öppna

Jag gillar att fundera på saker, jag gillar att undersöka saker och jag gillar att ifrågasätta saker. Ta en sådan sak som öppna. Där tjatar alla om innerbak. Och det är ju sant att innerbak aktiveras men om en oerfaren ryttare lägger fokus på innerbak, petar det in under höften så brukar höften faktiskt mer få en (dålig) sluta form och halsen kommer att böjas inåt vilket gör att innerfram inte riktigt kommer fram.

Öppnan är en grymt avslöjande rörelse. En svår rörelse som man enligt mig bör lägga in sent i ryttarens utbildning. Hästen, han behöver en öppna ganska tidigt men han har oftast bara nytta av den om ryttaren faktiskt KAN göra en korrekt öppna. Om en ryttare som inet kan rida försöker lära en häst som inte kan så mkt om ridning en öppna så blir det mest kattskit av det.

Ni kan roa er med att studera ekipage i er omgivning. Det kan se bra ut, flashigt och fint men så fort de gör en öppna så ser hästen halt ut på inner fram. Då har man kortat insidan istället för att länga utsidan.

Enligt mina studier och empiriska erfarenheter så bör fokus ligga på att få fram ytter fram. För tänk som så att om ytter fram börjar ta längre kliv än inner fram så kommer ju hästens front att lämna spåret utan att ryttaren ens behöver nudda innertygeln och därmed låsa hästens inner fram och böja dens hals.

Det svåra för ryttaren är att motstå refelxen att dra i innertygeln och istället hålla kontakt på yttertygeln, en mkt mjuk kontakt som stegvis uppmuntrar ytter frams rörelser så att ytterbogen lossnar och bli fri. Här är fina Viktor som ska få vara demonstrationshäst idag. Det här är första gången det gör det så man kan knappt urskilja att det överhuvudtaget ska bli en öppna än men man kan roa sig med att titta på hans framben som tar långa, lätta kliv. Han rör sig lite som om han håller på med Tai Chi 🙂 Medvetet. Det är trevligt, så ser det ut när hästen lättar fram och belastar bak en liten aning mer korrekt.

När hästens front lämnat spåret en aning så kommer ju hästens inner bak att vara längre bak än ytter om man inte gör något åt det. Det enda man behöver göra för att motverka detta är att möta upp lite med innerhöft.
Då är det viktigt att man först lär ryttaren hur det känns när innerbak kommer och hälsar på längre fram. Det är något jag lägger mycket tid på, att lära ryttarna känna vad hästens olika kroppsdelar gör och hur det känns när de gör rätt och när de gör fel.

Så om jag ser på öppnan så är det att ytter fram tar långa kliv så att hästens front lämnar spåret en aning medan bakbenen helt enkelt bara fortsätter att gå parallela med tåkapporna pekandes i rörelseriktningen. Voila, en öppna har skapats.

Om man får ryttaren att tänka så så blir kvaliteten på öppnan mkt bättre än om man rider den genom innertygel och fokuserar på att få inner bak in under tyngdpunkten. Kan tyckas vara samma sak men är alls icke så.

Jag rekommenderar att man övar länge på dessa två saker, först på att länga ytterfram i några lektioner och sen på att lära sig känna och kontrollera hästens bäcken. Efter nån månad så rider man oftast sjukt snygga öppnor. Det är hemligheten med häst och framförallt ryttarträning, låt saker ta tid. Dela upp alla rörelser i små delar. Det är inte viktigt att få till en perfekt trav eller galoppöppna idag, ni måste inte flasha. Både ni och hästen lär er tusen gånger lättare om ni gör det i skritt i vad som känns som evigheter först. Filma er gärna när ni rider öppnor, kolla vad inner fram gör. Ibland kan till och med hästen se halt ut i öppnan just för att man drar i innertygeln för mkt.

Oftast är det som så att hästen bara ser framhalt ut på inner fram i ett varv. Det brukar beror på att hästen inte är så rakriktad som den borde vara innan man ger sig på öppnan. Öppnan är förvisso rakriktande men jag anser att man bör ha en viss grundläggande rakriktning i hästen och i sig själva innan man ger sig på den. Om hästen fortfarande biter sig fast i en tygel så finns det andra övningar som är mer lämpade att ägna sig åt.

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Hur hanterar du energin hos hästen?

Om man är en tävlingsryttare eller har en önskan om att bli det så vill man oftast ha en energisk häst. Problemet ligger väl i hur man hanterar den där energin. Uppmuntrar du hästen när han får energin eller straffar du honom (medvetet eller omedvetet) för att han blir energisk.

Om man är bara en liten aning rädd för energin så bromsar man oftast bort den genom att dra hårdare vilket kan skapa ett behov av hårdare nosgrimmor eller skarpare bett. Man kan säga att man vill skapa en starkare broms (både nosgrimma och starkt bett är en broms). Att skapa en starkare broms ger ju dock en liten oönskad energin på energin, den försvinner ju. Så man skapar en ond cirkel, man måste driva MER för att uppnå önskad energinivå… Sporrar blir mer regel än undantag. Missförstå mig rätt här, sporrar är en fantastisk uppfinning eftersom man då otroligt lätt kan kittla hästen i sidan för önskad energi och engagemang från ett bakben. Problemet med sporrar ligger i när man använder dem i varje steg som en slags aldrig tystnande gaspedal.

Så för att få den där höga energinivån så krävs det en massa saker av ryttaren. Mod är det första och viktigaste. Man måste vara modig nog att åka med i ”explosionen” och faktiskt berömma sin häst för att han blir pigg. Det är lättare att vara modig om man litar på sin häst, dvs att man har en fin relation och ett välutvecklat samarbete.

Den relationen skapar man enklast från marken och faktiskt ute i naturen långt borta från alla dressyrbanor. För att kunan rida fin dressyr så behöver man liksom träna mer på andra saker som inte är direkt dressyrlika.

Det kräver givetvis också en gigantisk kroppskontroll hos både ryttare och häst eftersom vi när vi blir rädda så går vårt reflexsystem igång och gör saker vi inte bett om.

Här ser vi en väldigt modig ryttare på en häst som vi tränar i att vara uppe i den där högre energinivån. Helt plötsligt så kom det ut en massa trevlig gång i honom, bara sådär liksom. Bara för att ryttaren att klappa och berömma och åka med :-). Och som synes så behövs då varken nosgrimma eller sporrar.

Att göra så här är att lära hästen att öka energin. Att sparka på en häst i varje steg är att tjata på hästen. Vad tror ni han minns bäst? Uppskattar bäst?
Jag har skrivit om det här innan, du kan läsa om du vill

Sätta tryck i hästen

Är din häst för bra för dig?

Explosiva hästar

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Hur hanterar du energin hos hästen?

Om man är en tävlingsryttare eller har en önskan om att bli det så vill man oftast ha en energisk häst. Problemet ligger väl i hur man hanterar den där energin. Uppmuntrar du hästen när han får energin eller straffar du honom (medvetet eller omedvetet) för att han blir energisk.

Om man är bara en liten aning rädd för energin så bromsar man oftast bort den genom att dra hårdare vilket kan skapa ett behov av hårdare nosgrimmor eller skarpare bett. Man kan säga att man vill skapa en starkare broms (både nosgrimma och starkt bett är en broms). Att skapa en starkare broms ger ju dock en liten oönskad energin på energin, den försvinner ju. Så man skapar en ond cirkel, man måste driva MER för att uppnå önskad energinivå… Sporrar blir mer regel än undantag. Missförstå mig rätt här, sporrar är en fantastisk uppfinning eftersom man då otroligt lätt kan kittla hästen i sidan för önskad energi och engagemang från ett bakben. Problemet med sporrar ligger i när man använder dem i varje steg som en slags aldrig tystnande gaspedal.
Så för att få den där höga energinivån så krävs det en massa saker av ryttaren. Mod är det första och viktigaste. Man måste vara modig nog att åka med i ”explosionen” och faktiskt berömma sin häst för att han blir pigg. Det är lättare att vara modig om man litar på sin häst, dvs att man har en fin relation och ett välutvecklat samarbete.
Den relationen skapar man enklast från marken och faktiskt ute i naturen långt borta från alla dressyrbanor. För att kunan rida fin dressyr så behöver man liksom träna mer på andra saker som inte är direkt dressyrlika.
Det kräver givetvis också en gigantisk kroppskontroll hos både ryttare och häst eftersom vi när vi blir rädda så går vårt reflexsystem igång och gör saker vi inte bett om.
Här ser vi en väldigt modig ryttare på en häst som vi tränar i att vara uppe i den där högre energinivån. Helt plötsligt så kom det ut en massa trevlig gång i honom, bara sådär liksom. Bara för att ryttaren att klappa och berömma och åka med :-). Och som synes så behövs då varken nosgrimma eller sporrar.
Att göra så här är att lära hästen att öka energin. Att sparka på en häst i varje steg är att tjata på hästen. Vad tror ni han minns bäst? Uppskattar bäst?
Jag har skrivit om det här innan, du kan läsa om du vill
Sätta tryck i hästen
Är din häst för bra för dig?
Explosiva hästar

Please follow and like us:
Inlägget gjort

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra kurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan.

Ridkurser

Arbete Vid Hand Kurser

Logisk Horsemanship kurs

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:
Inlägget gjort

Världens sötaste lilla plutt

Jag hade en väldigt söt och väldigt, väldigt busig elev förra helgen. Det var en av mina erfarna elever som pga sjuk häst fick låna en annan häst, en väldigt pirajaliknande ettrig liten sak ;-). De har alltså aldrig träffata innan. Pånin är 7 år om jag inte minns fel och har gått orörd hela livet och nu så är han under inskolning. en och annan unge har åkt av honom under inskolningen kan jag tänka mig 😉 Ingen skritt hade han vilket ju är vanligt bland dessa små, de liksom trippar fram med stela små ben. Men det gick väldigt fort att få honom att vara på jobbet istället för att bråka hela tiden. Jag var mäkta imponerad av handförandet av honom. Tänk vad roligt det är att se en elev som bara tar en okänd häst och åstadkommer det här. Alla vi som träffat en shettis vet att de inte är sådär jättesammarbetsvilliga, det är ganska svåra (o)djur 😉

Sista passet så hade han helt plötsligt fått något man kan kalla för skritt 🙂 och en helt annan attityd

Hatten av Monica, otroligt bra jobbat 🙂

Please follow and like us: