Kategoriarkiv: Beridarträning

Bör en kvinnlig ryttare träna likadant som en manlig ryttare?

Idag tänkte jag skriva lite om ridutbildningar, böcker och tränare.

Det är ingen hemlighet att Sveriges utbildningssystem för ryttare fungerar dåligt. Vi får fram förhållandevis få elitryttare om man jämför med hur många ryttare som faktiskt börjar rida på en ridskola. Men få vet egentligen varför det fungerar så dåligt. Många spekulerar i om det kan beror på att vi i Sverige får tävla ponny ända tills vi är 18 medan det i många andra länder är en åldersbegränsning på 16 år. Man tror att det är stor skillnad på att rida ponny och att ta steget upp till att rida halvblod. Det finns massa olika teorier om varför det är så här.
Min åsikt är att det beror på att vi följer en gammal ridhandbok. Armens ridhandbok är ju till stor del grunden till den ridning som vi har idag.




Om vi tänker efter lite. Vem riktade sig armens ridhandbok till? Till militärer. Var militärer på den tiden män eller kvinnor? Mig veterligen så var de män.
De flesta som börjar rida på ridskola idag, är det pojkar eller flickor? Flickor.
De flesta som börjar rida på ridskola idag, är det pojkar eller flickor? Flickor.
Vi baserar alltså hela vårt ridsystem på en utbildning som syftar på att lära vuxna män rida.
Ridning handlar till stor del om Muskeltonus. Tonus är beteckningen på den muskelspänning som normalt finns i en muskel och som ger ett motstånd mot en passiv (påtvingad) flexion eller extension i en led, på så sätt är muskeltonus viktig för kroppshållningen
Män har av naturen en högre muskeltonus än kvinnor. Om vi ska sätta en siffra på detta (som är påhittad för att ni ska förstå) så kan man säga att om en normal vuxen kvinna som spänner sig allt hon kan kommer upp i en muskeltonus på minus 15. En normal vuxen man som slappnar av kommer upp i muskeltonus 0.
En avslappnad man är alltså starkare än en spänd kvinna. Dock kan vi träna upp detta.
Vad som gör detta intressant är att alla ridhandböcker säger slappna av, följ med din häst, låt benen
hänga längs hästens sidor. Detta är en helt korrekt instruktion om den ges till en man. En man som spänner sig på en hästrygg är väldigt obehaglig för hästen att bära.
Om man däremot ger samma instruktion till en kvinna så blir hon väldigt vobblig på hästryggen, ser ut som en juckande nickedocka, det ni ser på vilken dressyrtävling eller i vilket ridhus som helst.
Så med andra ord så kan en man följa ridinstruktionerna som finns i t.ex. Bo Tibllins ridlära eller militärens ridhandbok. Om en kvinna följer denna instruktion så blir det inte så bra. Det finns dock ett par ridböcker som funkar bra för kvinnor att följa, bl. a så har Mary Wanless gett ut en bra bok som riktar sig till kvinnliga ryttare.
Det finns en känd kvinnlig ryttarinna som rider som en man. Charlotte Dujardin. Henne har jag nyfiket följt i många år, långt innan hon blev känd av resten av världen. Hon har genomgått ungefär samma ridutbildning som
mina elever . Hon har genom året utvecklat en imponerande ryttarkropp. Hon kan sitta stilla på en häst och vara avslappnad. Hon kan numera rida enligt armens ridhandbok.




Jag är specialutbildad för att lära kvinnor rida. Därför riktar sig samtliga mina kurser i första hand till kvinnor. Hur en kvinna bygger upp en stark hållningsmuskulatur. Jag vet att det finns en del män som går mina kurser. Vad ni ska tänka på är att aldrig ta i, utan ni ska göra det jag skriver men väldigt försiktigt. Ni ska göra det under avslappning. Er häst kommer att berätta för er om ni är för hårdhänta.
Men ska man verkligen sitta och anstränga sig på hästryggen? Ska man behöva bli trött av att skritta? Ja, i de första ridkurserna så är det så. Ni ska bli så trötta i musklerna att ni typ får blodsmak i munnen och ber om nåd att få sluta. När ni känner så, vilket i början sker efter någon minut. Då slappnar ni av totalt och helhjärtat. Njuter av att er avslappning.
Varför? För att vi människor är sällan avslappnade. Vi har en massa små spänningar mest överallt, spänningar som vi är så vana vid att de är vår vardag. Våra kroppar VILL INTE slappna av. Det spända är det normala. Man måste faktiskt lura kroppen att slappna av och det gör man lättats genom att trötta ut den med hård statisk spänning, då slappnar den gärna av efteråt, iallafall i en minut eller två innan den återgår till det ”normala” spända. Skritt är en utmärkt gångart för detta arbete. Ärligt talat så fungerar hästen mer som en gymbänk i den första ridkursen, Grundkursen.
Hur är vi spända då? Om man ska hårddra det så är vi spända så här. Vårt bäcken är roterat så att ett så att vårt ena sittbenen befinner sig längre fram än det andra.Typ så här:
roterat-backen
Det är muskler som drar skelettet snett. Det är inte fel på själva skelettet som ju faktiskt bara är en viljelös hög av ben som står i makt under musklerna som i sin tur står under makten av hjärnan. Den här rotationen jobbar vi på, långsiktligt eftersom muskler kan man inte bara ändra på sådär utan man måste inse att denna rotation åstadkommes av att musklerna är olika starka och olika stora på de olika sidorna. Det hjälper föga att gå till kiropraktorn om man ser ut såhär. Eller, det kan hjälpa just då men så fort du rör dig så kommer det att återgå till det läget som musklerna drar det till. Jag har skrivit om det innan.
Ibland får jag frågor om den här högerbananen. vilken banan är min häst. Jag bara…Eh…öh… Om ridning vore så enkelt så hade inte jag behövts. Hästar är inte bara sneda på ett håll. De är sneda på alla håll, precis som vi människor. Här ser du några sätt hästen kan göra sig sned på. Och ja, givetvis är bilderna överdrivna för att det ska vara lätt att se men så här gör de där luriga fyrbeningarna fast så klart i mindre skala. Lägg sen till lite rotationer på det och vi har en massa problem med våra hästar.
.anledningar-till-ojamn-kontakt
En bra ryttare kan korrigera det här direkt hon sitter upp. Du ser inte vad hon gör men du ser att hästen helt plötsligt går bra.
Ryttaren måste se till att hästen bär lika mycket vikt på sina framben så att hästen inte blir så här snedmusklad i bogen .
logisk-ridning-sned-bog
Ryttaren måste balansera hästens bröstkorgsrotation i sidled, dvs sitta mitt över honom.
logisk-ridning-hasten-sparar-inte
Ryttaren måste sedan rakrikta hästen så att han befinner sig med sin kropp ovanför sina hovar så att han inte lutar så här på volten med snedbelastning och ledinflammationer som följd.
lutande-svang
Rakriktning innebär att ryttaren ska kunna be hästen vara rak innuti, dvs att ryggraden ska befinna sig mitt i hans kropp utan såna här ohälsosamma krokar som på bilden nedan.
16artandproblemstumvanstersida
Pust… Det är mycket nu eller hur? Men det svåra i kråksången är egentligen inte att göra, det är bara en teknik som alla kan lära sig. Det svåra är att känna VAD hästen gör just nu, sen och då och att just i rätt ögonblick kunna sätta in rätt hjälp. Pust… Pust igen…
Sååå, för att avsluta det här. Nästa gång ni, mina hårt arbetande elever gnäller på att det är jobbigt och att det tar tid. Det vore väl konstigt om det var lätt? Tänk vad lyxigt det vore om man kunde gå till en kiropraktor och bara pang bom vara rak. Och att man skickade hästen till en också.  Då kunde man ju gjort det typ en gång i månaden och sen var allt bra 🙂 Utupi. Drömvärld (för de lata ;-))
Låt det ta tid. Och betänk att eftersom ni tränar er själva så blir ni bättre ryttare. Det är en kunskap som ni kan ta med er till nästa häst och till nästa häst. För varje häst ni rider så blir ni lite bättre. Skillnaden är om man lägger år av träning på att korrigera hästen när han gör som er sneda kropp säger. Då får ni börja om igen med nästa häst och nästa häst. För hästen går som vi sitter, vare sig vi vill det eller inte.
Tar ni en ridpaus på några år så är det inga problem. Kunskapen sitter kvar eftersom den är inbakad i ryggraden på er. Den kan vara lite ringrostig första gången ni börjar rida efter ett långt uippehåll, men lita på att den finns där. Jag har testat det där. Efter några år i Spanien så slutade jag helt med hästar. Jag stod helt enkelt inte ut med djurhållningen där. I två-3 år så petade jag inte ens på en häst. När jag kom tillbaka till Sverige så återupptog jag hästeriet. Ok, i början var jag som blind i rumpan men det gick ganska snabbt att få tillbaka allting. Känseln återvände pö och om pö.
Det är aldrig för sent att börja träna sin ryttarkropp, det startar nya kurser första fredagen varje månad.




Please follow and like us:

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.




När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser som startar första fredagen varje månad.




Please follow and like us:

Programridningshelg

I helgen gjorde vi något roligt. Vi hade intensivträning av ryttare både på egen häst och på lånad häst. Jag saknar lite ord faktiskt. Det var så galet fint ridet. Notera speciellt ryttarens händer, de är helt stilla och hålls långt framme. Det är det som kallas att man har en hand oberoende av sitsen. Det borde vara alla ryttares mål tänker jag. Det ligger hårt jobb bakom det här och många års träning. Jag känner mig otroligt tacksam över att ha fått följa den här fantastiska ryttaren, Hanna Bergenkull,  över många år, jag blir glad i hela själen av att ha fått vara en del i den här utvecklingen. Det är liksom en ren njutning att bara sitta och titta, nästan så att jag glömmer att instruera, bara sitter och tittar. Det är behagligt att se.

Vi red Lätt C, först på hennes egen häst Lasse och sen på en lånad häst. Det är inte så lätt att sitta upp på en häst man aldrig ridit men hon gjorde det beundransvärt bra.

Här ser vi försök 1 med Lasse. Lasse är en svårriden häst,explosiv och så har han har så långa ben och så kort kropp och så mycket gång att han liksom inte riktigt får plats att ha sin gång. Ni som har följt Lasse på hans egen sida vet silket makalöst jobb som lagts på honom, genom konvalescenten (skadad menisk i bakknäet)och fram till idag.

Därefter var det dags för lillebror. Här rider de fram lite. Den här hästen har oerhört lätt för sig, en helt fantastisk häst som ägs och rids av en annan av mina elever men är lite känslig och med mycket nerv i sig.

Sen var det dags för Lätt C.

Och med känslan från Lillebror i handen så blev det ett nytt försök med Lasse. Det är alltid bra att låta en välutbildad häst ge ryttaren känslan hon söker. Det blev lite mer tryck i Lasse den här gången.Med mer tryck kommer mer rörelse och med denna stora gången är det inte helt enkelt att sitta i all rörelse. Flashiga Lasse 🙂

Vi hade en underbar helg, med massor av hästprat såklart, god mat och gott vin och trevligt sällskap. Vi tränade på lite annat också. Lätt A tror jag att det var (haha, jag är inte helt insatt i alla klasser ;-)). Här ser vi galoppdelen i det programmet, lite modifierat för att vara lite snällare mot hästen.


Hannas starkaste egenskap är hennes mod, för det är mod som krävs för att våga rida igenom eventuella explosioner utan att bli låst av dem.

Lillebrors ordinarieryttare gav lite tips

Lite ”ärevarvsridning” för att få igång flowet i hästen blev det också. Jihaaa!!

Tja, vad mer kan jag skriva? Tack för att jag får vara en del i er utveckling Hanna och tack Ulrika för lån av häst, expertisråd och för att vi fick vara hos dig och inte minst tack till ”banpersonalen” Edvard som höll banan fin mellan varje ekipage. Sån service är man då rakt inte van vid 🙂

Gående bord? Eller bänk 😉

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)


Jag måste också visa fina Svårklasshästen Lilleman och Edvard som bjöd på lite överkursridning. Ekipaget är cirka 50 år tillsammans :-), de delar åren ca 50/50. Alla ryttare borde få chansen att lära sig av en sån här guldklimp.

Please follow and like us: