Victoria och Kongur, jämförelse över tid

Hästträning tar tid. Hästträning innebär att konstant hitta utvecklingsmöjligheter. Det finns ingen röd tråd i hästträning, det är något som blir allt tydligare ju längre tiden går!
För att hästträning på en högre nivå måste vi först utbilda oss ryttare. Ryttarträning är också konstant pågående.
Jag har haft turen att rida logiskt i många år nu och ändå kommer det hela tiden in nya verktyg som ger mig en härlig rush av inspiration i hela kroppen! Logiskt är ingen egen gren, det måste vi påminna oss om. Logiskt är dressyr på ett pedagogiskt sätt med helhetstänk kring hästar och ryttares biomekanik och psyke.

Här ser vi utvecklingen av en tölt. Vi har helt ärligt lagt väldigt lite fokus på just tölten, den har fått varit det den varit och vi har fokuserat på vissa grundkärnor vi utvecklat.

Film 1 april -20

Film 2 augusti -19

Ser ni skillnaden på trycket i bakbenen, på hur mycket högre han blivit i fronten och att han fått ett kraftfullare framsteg? 😍

Mvh Victoria från Örnsköldsvik
Följer ni mig och hästarna på Instagram? Facebook?

Logisk ridningGillaKommenteraDela

Please follow and like us:

Störiga upptäckter

Man är ju lite nördig…..Sedan några, okey, ganska många månader tillbaka har jag gått all in i Mediyoga. Först läste jag steg 1 till instruktör och då jag fann det otroligt givande så hoppade jag direkt på steg 2 till Lärare. Det här är en yogaform som för mig är otroligt bra. Den stämmer så väl in i min gamla kunskap, den är inte tvingande och töjande, man fokuserar på att jobba inifrån och inte utifrån. Rörelserna är små och kan utföras av alla. Först gjorde jag detta för att få mer verktyg till mina elever, men jag studerar nu vidare av rent egoistiska skäl eftersom det gör min kropp så otroligt gott. All värk jag haft i åratal är som bortblåst.
Som med allting man är nybörjare i så kan man i början inte känna och veta så mycket men allteftersom månaderna går så börjar man känna små detaljer. Jag har nu på allvar lärt mig känna mina lårmuskler i detalj. Jag känner var de fäster och hur de drar.


Denna sista upptäckt är sjukt störig. Ni vet, när man känner var felet är men samtidigt har vetskapen om att det man fokuserar på att lossa sätter sig hårdare fast. Man måste alltså försöka lossa på trilskande kroppsdelar utan att låta dem märka det. Man måste flytta fokuset på andra delar som inte sitter fast. Och hur lätt är det när vi människor har en förmåga att fullkomligt kasta oss över problem, att älta dem, dra och vrida på dem. Det som fungerar ligger inte i vår natur att uppmärksamma. Man måste alltså gå emot sin naturliga fallenhet att jobba med problemen. Exakt samma princip som gäller när man tränar häst och träna häst kan jag ju redan.

Man VET liksom allt detta men ändå så är det så svårt. Riktigt sjukt svårt faktiskt. Just nu så vill jag förklara krig mot samtliga de där små jäklarna på insidan av låret, typ med våld dra ut dem och det VET jag som sagt var är en väldigt dålig ide. Så mina yogapass består av att jag flyttar fokuset IFRÅN dem, flyttar fokuset IFRÅN dem och flyttar fokuset IFRÅN dem…..

Har ni gjort liknande upptäckter i den träningen ni utför för att gynna er kroppsliga funktion? Vad brukar ni tänka på istället? Jag försöker vara i min panna istället, det går mer eller mindre bra. Så länge jag kommer ihåg att flytta fokuset IFRÅN låren dårå 😉
Jag kan bara konstatera att yogan var väldigt mycket lättare innan jag började upptäcka alla FEL jag gör 🙂

/Lindah i Växjö
#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Longeringsprov

Logisk Ridning har en serie av Arbete vid hand kurser där vi steg för steg jobbar mot att behärska allt man kan göra med en häst från marken. Jag slogs redan för länge sen av allt jag läste på hästforum om frågeställningar vid longering och tömkörning, tex, ”Hästen vägrar gå i ena varvet”, ”Hästen vänder varje gång jag longerar i vänster varv”, ”Volten blir stor i ena varvet och liten i andra varvet” ”Hästen vägrar gå i form” och ”Vilken inspänning ska jag använda” och liknande svårigheter.

Mina elever ställer aldrig de frågorna eftersom vi redan har löst de problemen som alla handlar om att hästen är oliksidig och obärig och att ryttaren är desamma. Händerna är det sista en människa kan koordinera och i longering och tömkörning så är det ju av största vikt att just dessa kroppsdelar är koordinerade eftersom det är med dessa vi kommunicerar med hästen. Lägger man tid på att lära sig skola sin kropp INNAN man övergår till att skola händerna och nogsamt tränar hästen vid hand med ett lätthanterbart grimskaft så är longering och tömkörning inte svårt. Då kan man fokusera på att träna sin häst istället för att lösa problem med handhavandet så att säga.

Nåväl, här ser vi en film på ekipaget uppsuttet ca 7 månader innan longeringsfilmerna. Filmerna kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik. Han var då inte mycket riden, några månader bara. Vi ser här en kort överlinje vilket syns både i att halsen är kort och att han svankar (bägge sakerna hör ihop med kort överlinje). Detta var utgångsläget.

Detta är en Islandshäst vilket innebär att det är lite svårt att behålla gångarten om man ”pratar högt”, dvs om man ger för mycket hjälper. Då tappar de ofta balansen och svarar med en annan gångart. Det är därför alltid en hårfin balansgång när man tränar dessa lurvbollar att behålla en gångart ELLER att ta igenom en hjälp. Man får mer komma med små förslag. Det är därför extremt utvecklande för människan att träna dessa små. Kräver känsla och timing och tålamod.

Nåväl, till dagens filmer då. Vad kan man titta på här då? Vi ser en lång överlinje, hästens hals har kommit ut fint och ryggen har kommit upp (hästens vankar inte). Han är spänstig och trevlig. Ni kan kanske se att volten inte är helt rund utan mer lite fyrkantig? Det är medvetet. Vi lär oss att ge hjälper inför en hörna, dvs 4 gånger på en sån här volt eftersom ingen häst kan bli sitt bästa jag om man ger en hjälp konstant, vilket i longering ofta innebär att man hänger hårt i longerlinan i ena varvet och i andra varvet får man ingen kontakt alls. Det här blir mer som att man under ett varv ger fyra små halvhalter som hjälper hästen att förbli sitt bästa jag.

Här ser vi longeringsfilmerna från vår 5:te handkurs. Nyfikna kan läsa om alla Arbete vid hand kurser här.

I filmen nedan så är igångsättningen väldigt trevlig. Det är i övergångar som man lättast ser kvaliteten på träningen. Hästens ska helst behålla balansen i dessa och det gör den här vilket ni kan se på att när den går upp i trav så söker den sig fint framåt nedåt utan att slänga med huvudet. Detta är hästens svåra varv, där många hade tyckt att volten blir stor, hästen drar mot utgången etc. Det beror på att dens naturliga snedhet är gjord för att gå i andra varvet. Den har lite svårare att få ut rumpan i svängarna. På en volt sker en sväng genom att bakdelen puttas ut snarare än att framdelen dras in. Om man inte gör så så kommer hästen att luta inåt i detta varv och då blir longeringen slitande för hästens leder, främst på inner fram, och därmed inte uppbyggande. Men som jag skrev innan så är detta en Islandshäst vilket innebär att om hon tagit igenom hjälpen så hade den förmodligen bytt gångart. Man får smyga in hjälperna och be om lite för att kanske inte få det nu, just i detta pass men kanske om en månad. Tålamod är en dygd.

Lätta varvet igen nedan, fin längning av överlinje, spänst. En grej att kolla på under longering är att om människan hänger kvar i en hjälp för länge, vilket inte sker här så kommer hästens innersta bakben att placerar snett in under hästen vilket gör att det hamnar framför hästens ytterbak vilket gör att hästen kommer att sätta fälleben på sig själv vilket gör att hästen kommer att försöka hindra detta på det enda sätt den kan, genom att göra volten större, dvs akta sig för att ramla. Då kommer den att dra ännu mer i ryttarens hand. Drar då ryttaren tillbaka så har en mycket okonstruktiv dragkamp börjat som inte leder någonstans utom möjligen till nackspärr för hästen och en låst kropp. Så är det inte här. Det här är bara supertrevligt <3

Slutsats, ett väldigt väl genomfört longeringsprov, klart godkänt. Näst härefter väntar Tömkörningskursen för detta ekipage. Det ska bli väldigt roligt att fortsätta följa dessa två <3, Victoria och Kongur

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling

Please follow and like us:

Bli en bättre ryttare genom att använda vardagens görande som träning

Här kommer ett tips som du kan använda för att träna din sits i vardagen. Det är alltid bättre att träna många korta pass än ett långt när man vill förbättra sin hållning på hästryggen. //Linda i Växjö

logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

En still hand

Vad är en stilla hand? Jag har hört ryttare skryta om sin stilla hand och den har förvisso varit stilla, typ placerad på ett ställe ovanför hästens mankam, armarna på ryttaren har varit nästan sprikraka och ådrorna på ryttarens armar utbuktade av muskelspänningen som krävs för att lyckas hålla handen stilla på en plats när hästen gör allt för att flytta handen framåt.

I andra änden av tygeln såg jag en häst som la käken på sne eftersom det var endast i sidled han kunde flytta käken på grund av en för hårt spänd nosgrimma och kämpade för att kunna andas i sitt ytterst obekväma läge bakom lod.

Vet ni, det där är inte en sån stilla hand man vill ha.
Vi måste när vi rider ta i beaktande att hästen är en dynamisk varelse och vi är en dynamisk varelse och tillsammans bildar vi således ett dubbeldynamiskt ekipage 😉

Vi måste därför tänka om vad gäller en stilla hand. En bar tanke är att trycket i hästens mun ska vara lika stort på bägge sidor avsett vad han gör med sitt huvud. Varför?

För att hästen använder sitt huvud för att hålla balansen. Det innebär att han konstant måste flytta det upp, ner, höger och vänster. Om då ryttaren inte hänger med i detta flyttande så stör hon hans balans. Tex, hästen blir tung i höger bog och flyttar därför huvudet åt vänster för att viktkompensera.

Om ryttaren har en stilla hand enligt ovan beskrivet så kommer hon då att dra honom i höger mungipa och släppa vänster mungipa när han balanserar sig vilket kommer att förstärka hästens obalans vilket får honom att flytta huvudet ännu mer åt vänster. Ni som hört talas om bitandet i en tygel har svaret här.

Ironiskt nog så använder människor sina armar för att hålla balansen. Ridning innebär således att vi tar två varelsers balansorgan och fäster ihop dessa. Logiskt, eller hur 😉

Om ryttaren har en korrekt ” stilla hand” så kommer hon som om hon höll i ett cykelstyre att följa med med handen så att trycket i hästens mungipor inte förändras. Hästen kommer då att bli hjälpt i sin balans och snabbt komma tillbaka till balans igen. Detta sker i princip varenda sekund man rider.

Så hur tror ni då att en still hand bör vara? Absolut ostilla faktiskt :-). Den måste vara extremt snabb och rörlig för att kunna hänga med i huvudets kastande. Ju snabbare hand ryttaren har ju snabbare blir hästen en balanserad ridhäst.

Därför lägger jag stor vikt vid att träna upp snabbheten i ryttarens hand, men det ironiska är att handen kommer sist i vad man kan lära sig koordinera. Bäckenet är det första i ordningen så således börjar den snabba handen i ryttarens rumpa 🙂

Bjuder på en liten film på en relativt oskolad och därmed vinglig häst vars ryttare får sin första lektion på området snabb hand, eller på ryttarspråk så heter det att man har en följsam hand. Ser ni så vingligt det blir när man inte använder tyglarna för att skapa en skenbar rakhet?

Läsvärt blogginlägg på samma tema hittar du här

Please follow and like us:

Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

Please follow and like us:

Hur ska man veta när en rörelse är rätt?

Något av det svåraste för de flesta ryttare är att lära sig känna. Vi känner olika mycket. Det verkar hänga ihop med hur känslig man är för smärta. men jag har inga bevis för det. Visste du att exakt samma smärta känns olika mycket på olika människor? Den som tycker att allt gör ont känner enligt mina teorier mer än den som inte får ont så lätt. Men hur vet man vad någon annan känner? Det vet man inte. Det är lite det som gör det svårt att träna ryttare. Jag tog från början för givet att alla känner som jag och undervisade därefter. Med åren blev jag dock klokare och mer medveten om att det är ganska få ryttare som känner exakt som mig. Och då blev det helt plötsligt svårt att undervisa 🙂

Gammal bild från Spanien med en underbar kompis

Oavsett vad och hur mycket man känner så är det viktigt att kunna veta vad man känner, att kunna specificera det och veta exakt hur man åtgärdar det man känner. Det dummaste man kan göra som ryttare är att försöka åtgärda alla fel man känner. Då blir man oftast bara frustrerad. Viktigt att vara medveten om att man oftast bara kan åtgärda ett enda fel per pass. Åtminstone om man inte vill ha samma fel kvar till nästa ridpass. Om man lagar ett litet fel permanent ett pass så försvinner det. Här på filmen nedan fokuserar vi på att lära ryttaren hur innerbak känns när man lyckas fånga upp det.

Det är dock endast ytterst små fel man kan ändra på ett pass. Det innebär att om man tänker i termer som takt, form och rakriktning så är man helt fel ute. Det är för stora saker att ändra permanent. Man kan dessutom inte ändra på både takt, form och rakriktning på samma pass. Eller jo, det finns det kanske någon som kan men vi vanliga dödliga kan det typ aldrig och denna bloggen riktar sig till helt vanliga dödliga människor, såna som du och jag.

Ju mer man lär sig känna ju mer medveten om de små felen blir man och först då har man chansen att permanent börja förändra din häst, att skola den. Här lär ryttaren sig känna takten i skritt.

När man lärt sig detta då kan man börja sätta ihop alla små detaljer till rörelser. När det gäller rörelser så tycker jag att det är lättast att lära elever dessa om jag först leder hästen genom rörelsen så att ryttaren bara kan sitta och slappna av, blunda och åka häst och känna hur det ska kännas. Det som gör det så svårt med rörelser är ju att det finns så få hästar som kan rörelserna automatiskt så det blir lite som att en blind leder en blind när en ryttare ska lära sig en ny rörelse på en häst som ska lära sig en ny rörelse. Här ser vi en ryttare få lära sig på min välutbildade skolhäst hur det känns när hästen ”går på en liten volt med bakbenen och på en stor volt med frambenen”.

Jag lägger stor vikt vid att lära främst mina instruktörer men även eleverna hur man grundligt jobbar hästen vid hand.  En annan sak som är otroligt viktigt för en instruktör att kunna är den svåra konsten att kunna SE. Där lägger jag år av träning på instruktörerna och jag vågar nog påstå att de är ganska så unika i den kunskapen. Hur ser det ut en är en häst börjar använda sina bakben korrekt? Hur känns det för ryttaren? Här är en bra film för dig som vill lära dig se. I bakgrunden kan ni höra en instruktör under upplärning, det är en väldigt viktig del i instruktörsutbildningen att gå bredvid.

Är du medveten om du känner mycket eller lite? Det svåra i den här frågeställningen är ju att man kan inte veta hur en annan känner, det är sjukt svårt att sätta sig in i. Generellt sett så känner de flesta ryttare för lite enligt min erfarenhet, alla ryttare mår bra av att lära sig känna mer. En viktigt varning vill jag dock utfärda. När man känner lite är ridning ganska enkelt…. När man lär sig känna massa saker så börjar ridning bli sjukt svårt 🙂

Please follow and like us:

Rapport från bakbenskursen

Jag har tidigare skrivit i bloggen om den fantastiskt vackra Sagohästen. De har på grund av graviditet efterföljande vård av liten människa haft liten träningspaus på några år där de bara tränat sporadiskt. Men nu är de på gång igen, denna gång med Bakbenskursen.

Jag värdesätter mina elevers personliga integritet vilket är anledningen till att jag sällan visar saker från våra onlinekurser här på bloggen men den här gången så var jag tvungen att be om tillåtelse att visa för det här är ju så galet intressant.

Jag har dock fått lite rapporter från dem genom åren. Den här är från Arbete vid Hand 1 som de gick 2017


Känner sån underbar känsla! ❤️Jag och min polle har tagit en paus i bakbenskursen pga graviditet och ist hoppat på första arbete vid hand. Så idag har vi gjort första lektionen och de va inte så lätt man kan tro med en häst som alltid har fokus på allt runtomkring och ständig är på sin vakt. Men detta är vad vi åstadkom 😃 en trött häst som inte kunde sluta gäspa, massa benkli och orkade inte gå ett steg till. Sen tog vi av tränset och ”sov” ihop. Känns som de är första gången nånsin han helt lägger sin trygghet i mina händer, han lyfte inte ens på huvudet när en helikopter flög ganska lågt precis över oss. Önskar att jag smygit in dessa kurser mellan ridkurserna lite tidigare men bättre sent än aldrig! 😍

Den här är från 2019


Hur man får min häst från 100 till 0 på en min, arbete vid hand är svaret 😄
Hoppade upp, red iväg och insåg att jag kmr inte bli långvarig på hans rygg (helt sjövild!)🙈 så bara att hoppa av och påbörja en övning från arbete vid hand och på mindre en nån minut så gäspar och gäspar han och går att sitta upp på igen, som magi el att ge han en injektion med nått lugnande 😆

Idag fick jag en liten ridfilm från en lektion i Bakbenskursen. Mina elever skickar ofta små filmer när de känner sig fundersamma över en onlinelektion och det tycker jag är så himla roligt. Jag får ju sällan se mina elever och det är så svårt att svara på frågor utan att faktiskt kunna se. Filmer gör allt så mycket lättare, och roligare dessutom.

”Han är inte helt överförtjust i att ridas på detta underlag med pölar överallt och de märks men vilket fall som i denna övning så drar han ner tempot ordentligt och jag får nästan lägga på skänkeln ibland för att han inte ska stanna. Han släpper även bettet stundtals och jag vet inte riktigt om jag ska bry mig i detta och fortsätta med min övning att tänka ytter skänkel bakåt el om jag ska justera nått? Tkr han detta är jobbigt för att jag gör rätt el fel?”Mitt svar

Ditt problem innan har varit att han går fram för mycket eller hur? Nu har du det motsatta vilket i ert fall är fantastiskt trevligt. Du gör det bara på ytterbenet? Isåfall så får du som svar en böjning av hästen. När man böjer hästen så släpper den innertygeln men kommer mer fram till yttertygeln. Det kan i början endast ses som att ytterörat är liiite längre fram än innerörat. Jag ser att du spontant använder skänkeln för att dutta vilket är superbra, småduttande. Men , all drivning ska ske på utsidan. Så dutta med ytterskänkeln. Innerskänkeln ska mer bara hänga där. Att han knäpper av kan man bota med att lika duttande som du gör med innerskänkeln så gör du ett uppresande tygeltag där du lyfter bettet en aning uppåt (hög hand) och berättar var du vill ha hans huvud. När det är där så lägger du tilbaka handen. När en häst ligger tungt på sina bogar så är den tung i handen. När en häst lägger sjukt mycket vikt bakåt så släpper den vår hand eftersom den bär sig själv, den behöver inte längre något stödhjul så att säga. Du kan se hur oerhört mycket han vinklar sina bakben, blir nästan låg i bakdelen. Det ska vara så. När man rider i andra gångarter så får man moderera farten genom att släppa benen så mycket som det behövs. Man kan lägga till spettet från travkursen. Men ditt mål är nått. I ett ekipage så vill en alltid gå snabbt och den andra blir då bromsande. Om hästen går snabbt blir ryttaren automatiskt den bromsande. Ska man rida bakifrån så måste dock hästen vara den som bromsar för då kan ryttaren driva på ett sätt som inte direkt ger fart utan bara mer energi och power. Så det här är svinbra.

” Ja han är ingen häst man brukar behöva driva och mkt fokus gå åt att sänka tempot så detta är ovant för både mig och han. Därför blir jag lite osäker och handlingsförlamad. Här gör jag övningen bara på ytterskänkeln och då inte ens fullt ut för då stånkar han som en gris. Såå glad att vi är på rätt spår och att jag får feedback så jag vet hur jag ska tänka vidare i detta.
Han har gått från att alltid försöka komma undan jobb till att göra sitt bästa och kämpa med mig vilket är så kul!
Jag ser verkligen fram emot när vi kommit ännu längre i kurserna och se hur de artar sig, han är ju sååå känslig och ger respons på minsta hjälp så lyckas jag nu bara göra allt rätt så kommer han bli en helt fantastisk dressyrhäst tror jag.
Tusen tack för hjälpen”

Jag: Om du vill kontrollera böjningen så be någon filma er bakifrån. Alla snackar ju om att ställa hästen i nacken men jag föredrar böjning där bak. Man kommer vid korrekt böjning att se att svansen är ”ställd” i rörelseriktningen.

Det ska bli verkligt spännande att följa de här två 🙂

Det är aldrig för sent att börja sin resa mot att bli en riktigt bra ryttare. Har du kollat på våra onlinekurser? Alla lektioner är helt online vilket innebär att du kan gå dem när du vill, göra lektionerna när det passar dig och det bästa av allt är att du har kvar lektionerna så länge du vill.

Om du hellre föredrar att träna ”på riktigt” så har vi numera instruktörer lite varstans i vårt avlånga land. Du hittar dem här.

Please follow and like us:

Hur håller du om din häst?

Att hålla om sin häst är det mest grundläggande i ridning. Det är också något av det svåraste. Det finns olika tolkningar. Det kan se ut på många olika vis. Det här är det vanligaste sättet man ser ute i stallarna. Detta verkar dessutom vara en universalsignal som tydligen fungerar även som drivning, sidförande skänkel, böjande skänkel etc.

När man gör så här, dvs drar upp hälen för att ”komma åt” hästen så får man en massa oönskade bieffekter i sin sits. Jag kallar sitsen för knipsits. Är du intresserad av att läsa mer om sitsen och ryttarens ben så kolla på det här gamla inlägget.

Nåväl, jag skrev ju ovan att sitsen är lite som ett alltialloverktyg som funkar till typ allt. Eller, funkar och funkar, den används iallafall till det mesta. Det lägger stort ansvar på hästen som ska kunna tolka vad du vill just nu. De flesta hästar vet att om de gör fel så blir det obehagligt så därför brukar den smarta hästen vänta in fler signaler för att kunna göra rätt. Det är då vi blir irriterade och tycker att hästen är seg för hjälperna. Botas förvisso enkelt med en sporre.

Vi som är gamla i gamet vet att man aldrig någonsin sätter en sporre på en ryttare som använder sig av knipsitsen. Det verkar dock vara omodernt att tänka så för nu verkar sporrar vara något som ingår i den normala ridutrustningen. Så sporren förstärker hjälpen, som hästen förväntas förstå. Sporren gör dock inte att hästen förstår vad du vill, han stänger bara av känseln och inväntar fortfarande fler signaler för dig. Det löser alltså inte problemen som uppstår när man använder sig av ett universalverktyg.

Det verkar vara en bortglömd detalj idag, att hela din sits säger saker till din häst. Du behöver inte göra mer och mer för att få hästens uppmärksamhet, du behöver bara sluta använda universalverktyg och istället börja använda olika verktyg för olika saker. Om du använder en specifik hjälp till en specifik sak så kommer hästen att lyssna till väldigt små signaler, han kommer att börja känna när du TÄNKER på att göra en viss sak och typ förekomma dig och då kan man få upplevelsen att hästen läser dina tankar. Känslan är underbar.

Vi måste veta att kroppen ändrar sig kännbart för hästen redan när du börjar TÄNKA på att göra en viss hjälp. Den faktiska hjälpen förstärker bara tanken.

Hur kommer man hit? Tja, rent krasst så måste du först bli stilla i din sits. Alla rörelser du gör i sadeln talar till hästen, både de omedvetna sakerna och de medvetna. Flaxande skänklar, runtglidande i sadeln, juckande, hur du tittar, huruvida du belastar honom likadant på höger och vänster sida. Först måste du alltså SLUTA göra omedvetna hjälper, bli ”tyst”. Därefter kan du börja tala till din häst.

Att bli stilla i sadeln kräver muskler, det kräver låg tyngdpunkt och det kräver tid. Inget man gör på en kvart. När du blivit stilla, byggt upp ryttarmuskler och lugnt och avslappnat kan tillåta dina ben att bara hänga längs hästens sidor, då kan ridningen bli helt annorlunda. Tänk själv, ponera att du blivit helt liksidig så att dina ben hänger exakt likadant längs hästens sidor. Dina sittben belastar honom helt jämnt. Då behöver du inte lägga till hjälper för att t.ex. be hästen gå åt sidan, göra en sidvärts rörelse, du behöver inte tillföra tryck. Du kan helt enkelt bara öppna ”dörren” på ena sidan, dvs lyfta bort benet en aning från den sidan du vill åt och hästen kommer att göra det. Då blir ridning mycket roligare eftersom vi är människor med högt medvetande och därför egentligen i grunden ogillar att sparka på hästar. Det är mycket roligare att ”öppna dörrar” än att ”slå in dörrar” så att säga.

Så, hur håller du om din häst idag? Om din sadel vore gjord av mjuk lera, hur hade avtrycket av din rumpa och dina ben sett ut efter ett ridpass?

Logiska ryttrkurser, för dig som har tid att lära dig rida på riktigt

Please follow and like us:

Rid som om du vore en gitarr

Inlägget kan låta helkonstigt men det är en verklig tankeväckare.

”Liksom alla andra instrument, producerar gitarren ljud från vibrationer. Blåsinstrument vibrerar från luft som blåses genom dem, gitarrer vibrerar på grund av att man spelar på dens strängar. Strängarna överför vibrationer till instrumentets trä, vilket vibrerar som ljud.

Strängarna vibrerar i hela sin längd i en viss frekvens – vibrationsmönstret vilket skapar ljud. Ljudet som produceras av strängarna är inte tillräckligt högt för att höras bland andra instrument, så gitarrkroppen, en låda byggd av trä,förstärker ljudet. De tunna bitarna plockar upp vibrationer mycket enkelt, och lådformen gör att träet överför vibrationerna till luften inuti gitarren och skapar ljud. Den vibrerande luften tvingas sedan ut ur ett hål i överdelen av kroppen, och ljudet förstärks utanför gitarren.”
(http://www.danspela.com/Article/20190521/Hur-fungerar-en-gitarr.html)

Nåväl, om du är en gitarr så kan vi säga att det som kommer ut ur din mun är vibrationer som uppkommer av att du spelar på din kropp(använder din kropp).

Eftersom alla har olika röster och dessa röster kan låta olika vid olika tillfällen helt utan att röstägaren anstränger sig nämnvärt eller ens är medveten om att rösten förändras så kan vi anta att man borde kunna medvetet påverka ljuden/musiken man producerar.

Rösten kännetecknas i själva verket av två saker: röstljud och röstklang. Röstljudet bildas i strupen, när stämläpparna (stämbanden) sätter utandningsluften i rörelse: ju större svängningar, desto högre toner. I vilopositionen ligger stämläpparna längs kanten av luftstrupen, så att det är fri passage för andningsluften, men de kan aktiveras av muskler i strupen. Längden på stämläpparna har också betydelse för bildandet av rösten. De är vanligtvis längre hos män än hos kvinnor och barn, och därför har män normalt en djupare röst än vad kvinnor har. Röstklangen uppstår vid röstljudens vidare passage genom mun, näsa och bihålor. Här uppstår den resonans som ger rösten fyllighet. Vissa frekvenser, de så kallade formanterna, förstärks och bidrar till att ge rösten dess speciella klangfärg. Röstklangen har betydelse för att vi skall kunna uttala konsonanter och vokaler exakt, precis som läppar och tunga formar ljuden. Vid en förkylning eller en bihåleinflammation är det just röstklangen som påverkas, och det ger den karakteristiska platta klangfärg som de flesta känner igen som en täppt näsa. ” 
(https://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-var-rost , 20191101)

Det här är intressant av så många orsaker, det som står ovan. Män har en djupare röst än kvinnor och barn. Det måste vara fler än jag som märkt att killar lär sig rida mycket snabbare än kvinnor. Hästar som brukar vara hetsiga när de rids av kvinnor blir ofta lugnare av att ridas av män.

Nåväl, om du är en gitarr och dina stämband är gitarrens strängar. Hur kan du spela på dessa? Kan du få en djup röst? Hur vet du vilken röst du har?

Jag har under åren funderat så otroligt mycket på varför många hästar är helt olika med olika ryttare och varför en viss ryttares hästar alltid blir svårridna och hetsiga eller rentav ovilliga och okänsliga till/för ridning. Dels handlar det så klart om huruvida vi kan slappna av psykiskt på hästen, dvs om vi är rädda eller inte. En rädd ryttare blir oftast antingen aggressiv eller handlingsförlamad, rädslans vanliga ansikte utåt. Men hur kan vi påverka detta? Jag har funderat, studerat och grubblat mig gråhårig på detta. Frågorna är många men svaren är ännu fler? Hur vet man vilket som är det rätta?

Jag tror att det finns många svar och att alla svar är rätt för någon. Därför är det så sjukt svårt att lära ryttare detta. För hur vet man vilket svar som är det rätta för just dig? Därför tror jag inte att man kan sikta in sig på symptomlösning, dvs att jag ger dig en lektion, stämmer hela gitarren, och sen ska det bara fungera. Om man stämmer alla strängar med tanken att de ska stämma ihop med de andra och spela ljuv musik NU så går det åt skogen.

Varför? För det hjälper inte med stämda strängar om du inte kan spela instrumentet så att säga. Det här kan alla som haft ett barn som lärt sig spela fiol intyga 😉 Det välstämda instrumentet låter som om man plågar en katt. Det bränner i dina öron och du vill be ditt barn skaffa sig en annan, tyst hobby ;-).

Jag tror att man måste stämma hela instrumentet utan en enda tanke på att ljuv musik ska bildas. Det räcker inte att stämma en sträng eller sex, ljudet blir inte bättre ändå om inte eleven kan spela på strängarna. Jag tror att man måste stämma en sträng i taget, låta eleven lära sig spela på den enda strängen och sen gör man likadant med alla andra strängar, en i taget , tills hon behärskar alla strängarna individuellt. Man kan ibland sätta ihop alla strängarna och testa hur det låter, men inte döma ljudet så att säga. Någon gång så kommer eleven att kunna använda alla strängar och lyckas hitta en rytm som passar in med de andra. Då kan ljuv musik uppstå. Det är dock inget som sker på en kafferast utan det tar åratal.

Nåväl, tillbaka till ditt Gitarrjag. Ditt utsprungsläge. Hur låter du nu? När du är lugn och säger bra till din häst, eller när du är rädd och spontant ger ut ett ljud när hästen skvätter iväg. Är du lugnande (djup i tonen) eller är du uppiggande (ljus i tonen)?

Du kan faktiskt testa hur du vibrerar/låter. Sätt ihop handflatorna mot varandra och placera händerna framför ditt bröst som om du vore en Lucia. Placera tummar och handleder mot ditt bröstben. Prata eller sjung och känn hur ditt bröstben vibrerar under tiden. Om du har väldigt ljus ”tjejig” röst så känner man oftast ingenting (undantag finns alltid) utan man måste oftast ner i en djup ”manlig” röst för att känna vibrationerna.

Det lättaste sättet att lugna en häst är att ha en djup vibration. Det är dock väldigt svårt att ha en djup vibration om man är rädd eller arg och upprörd och andas högt uppe i bröstet. Då blir det mer falsettljud.

Man vill således skapa en djup vibration som är där även när du blir rädd, upprörd och arg. Något som är konstant. Det är lite det jag menar med att stämma hela gitarren. Att lära sig ha en djup röst på kommando är enkelt, det är bara att stämma en sträng. Men att ha tillgång till sin djupa röst alltid, oavsett stämningsläge, det är en sak som kräver att du stämmer hela din gitarr (kropp) OCH lär dig spela på denna.

Jag tror jag är något på spåren. Jag fortsätter mina studier och hoppas att jag redan till i December ska ha en färdig kurs för dig som vill börja stämma dig med fokus på din röst och andning. Ni vet säkert att ridlärare i alla tider tjatat om att du ska andas. Men det har sällan hjälpt, eftersom det bara hjälper då du är lugn och det är i ärlighetens namn när du INTE är lugn som du behöver din andning. Jag kommer att uppdatera bloggen när jag är klar.

Tills dess så kan du titta på våra redan existerande kurser som alla innehåller verktyg för att ”stämma din gitarr och att börja spela på den” med målet att kunna behärska hela instrumentet om några år eller så 🙂 Dvs för dig som vill ta dig tiden att lära dig rida på riktigt..

Please follow and like us: