När du tränar

När ni tränar på en av lektionerna, oavsett var ni är i kurserna så är det viktigt att ni inte tillåter er att känna er misslyckade före, under eller efter.

Det innebär att ni bör inte gå in i övningen med inställningen om att ni ska lyckas med en viss sak. Ni bör i ärlighetens namn inte ens bege er till stallet med den inställningen eftersom hästen plockar upp er inställning direkt.

Ni måste lämna alla såna dumma tankar hemma.

Ni är elever, ni är här för att lära er saker tillsammans med er häst. Under inlärandet så gör man fel, man misslyckas etc. Om det INTE vore så så vore ni inte elever för då kunde ni redan allt.

En bra inställning innan är att ni ska träna på den här grejen. Punkt.

Det ska bli spännande att lära sig något nytt. Lektionerna är uppbyggda så men av någon anledning så har de ibland misstolkats till att bli ett mål ni ska uppnå nu. Om ni läser lektionerna noga så inser ni att det finns inga mål, det är inga övningar som ska bli en viss rörelse eller en viss övning. Det handlar enbart om att träna din kroppskontroll.

När du tränar din kroppskontroll så tränar du även din hjärna att vara i fokus och fokus, eller bristen på fokus är ryttarens värsta fiende. Det är svårt att vara i fokus. Man måste öva. Fokuset bör vara i dig, djupt inne i dig, men absolut inte riktade mot ett mål för då tappar du fokuset.

När du tappar fokuset så kommer alla de dumma känslorna prestationsångest och mindervärdeskomplex fram. Och då är det bästa du kan göra att slappna av, ta ett djupt andetag, skratta lite åt dig själv och klappa på din häst och skritta runt lite innan du åter tar upp fokuset på övningen, gör övningen tills de dumma känslorna kommer (vilket innebär att du tappat ditt fokus.), ta en paus igen

Inlärning sker i princip endast i början och slutet av en övning. Det innebär att ju fler pauser du tar ju fler börjor och slut får du, dvs mer chanser till inlärning. Den moderna mobilhjärnan får kortare och kortare fokus för varje år. Jag vill dra det till sin spets och säga att mänskligheten i det stora hela är lite illa ute på grund av detta. Du kan motverka detta genom att öva dig. Acceptera verkligheten och skratta åt din mobilhjärna när den så fort något blir svårt, tråkigt eller jobbigt sätter på de dåliga tankarna. Klappa på dig, på din häst, ta en paus och njut lite av att du lyckades vara i fokus i hela 33 sekunder. Det är stort för en modern mobilhjärna. 🙂

Träna väl allesammans //Lindah

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Please follow and like us:

Förhoppningen om prestation lägger alltid krokben för dig

Detta året har varit ett år av lärdom för mig. Jag tog en paus från undervisandet och satte mig i skolbänken. Jag har i många år ägnat mig åt det tekniska i ridandet, att få koll på kroppen. I många år höll jag på och jag kan liksom det nu. Dessutom har det blivit fler som börjar förstå hur viktigt det är att få koll på kroppen innan man kan begära saker av hästen, det är oerhört trevligt att veta att man inte är själv längre, som en befrielse faktiskt. Även om jag inte håller med om alla sätt det lärs ut på så känner jag ändå att det är bra att uppmärksamheten flyttas till människans kropp.

Lite sorgligt är det dock att ridskolorna inte hunnit med i utvecklingen, de håller fortfarande på med innertygelridning. Jag är mellan hästar nu och lät därför min dotter börja på en ridskola här i trakten för att hon inte skulle tappa allt men det var en extremt dålig ide, det hon mest får skäll om och kommentarer om från ridläraren är att hon drar för lite och hon har lärt sig ”hur man får in hästens huvud”.

Vi pratar nu om ett barn som sedan barnsben lärt sig rida med rumpan och inte hade en aning om att hästens huvud skulle in, snarare tvärtom, jag har varit på henne med att hon INTE får dra och att hon ska driva mer. Det nyaste som jag blev helt förfärad över var att hon lärt sig att hon ska sitta ner i traven och dra i tyglarna tills det slutar skumpa… Det är typ så fel. Skumpar det så sitt inte ner och dra absolut inte. I ärlighetens namn så är det så galet plågsamt frustrerande för mig att jag får anstränga mig för att tillåta henne gå kvar terminen ut.

Det är en sorg, att ridskolorna fortfarande är kvar i det gamla. En stor sorg. Våra barn blir förstörda redan på ridskolorna. Men, nu är vi så många som vurmar för att rida på ett annat sätt så någon gång måste det väl nå ridskolorna hoppas jag. Teori har hon varit på en gång, då gick de igenom dressyrprogram, öppna sluta och lite sånt. Tja, jag förstår liksom inte nyttan av en sån teorilektion om man är på stadiet ”hur man får in hästens huvud”. Det blir ett mål som endast kommer att kunna nås med våld mot häst. Man sätter prestationsmål i ryttarnas huvud, skapar ryttare som vill tävla. Man får dem att tro att tävling är ett mått på bra ridning, tävlingsryttarna blir målbilden. Jag personligen är av den åsikten att om man letar bra ridning så ska man inte se på tävlingsbanorna eftersom domarnas bild av vad man vill uppnå inte har någonting att göra med ridning som hästen mår bra av. Även de ryttarna som rider bra måste under tävlingsmomentet ge avkall på bra ridning för att ge domarna det de vill ha.

I mina studier har jag fokuserat på det mänskliga beteendet och där är man enig om att om man förväntar sig ett specifikt mål så tappar man liksom bort sin kropp. Det kan väl gå an om det inte vore så att under utövande av ridning sitter på en varelse som lyssnar och tar in precis alla tankar och känslor du har i din hjärna plus att den även härmar alla muskler du har i din kropp. Minsta lilla feltänk och felspänning du har så smittar du alltså din häst och problemet du då har att jobba med, felen din häst anses göra, är således dina egna fel.

Mina studier har varit och är fokuserade på vad som händer i din hjärna och hur man kan stoppa de negativa tankarna och får fram bättre tankar. Jag är inte helt klar än, men jag är snart där. Många frågor har jag fått svar på, men inte alla.

Att söka lärdom är för mig ett sätt att leva, jag lever för att lära. Snart anser jag mig redo att ta mig an en ny häst och det ska bli oerhört spännande :-).Då kommer bloggen att bli mer levande igen och undervisningen kommer att ändras, både online och IR.

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Please follow and like us:

Bakom lod är ett dåligt referensmått

Överallt hör man detta tjat om bakom lod. Det finns i otaliga varianter. Jag har alltid undrat varför man inte istället pratar om bristen på att nacken inte är högsta punkten? Varför ser man det så sällan? Hur blev det en norm att nacken inte ska vara högsta punkten? Om man rider så att nacken alltid är högsta punkten så blir det sällan fel. Kan det beror på att man har svårt att kontrollera hästen när man inte rider den avknäppt? Kan det bero på att det är svårt att få nosen i lodplan när nacken är högst? Att man då känner att hästen inte ”går på tygeln”? Att grundutbildningen felar? Hur tänker ni?

Please follow and like us:

Åh, vad svårt det är att träna häst

Om du har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Om du inte har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Men hur menar du nu kanske vän av ordning undrar. Jag pratar om de där nyanserna. Ridning består av nyanser och ytterst få regler. Det är det som gör det så utmanande.. Men hur menar jag?

Om du hoppar upp på din häst med mål att göra perfekta skänkelvikningar eftersom de ni gjorde sist var skitdåliga så kommer det för de allra flesta ryttare att skapa spänningar och frustration och inga perfekta skänkelvikningar.

Varför? Jo för regeln är att om du har problem med en rörelse så bör du inte träna mer på just den rörelsen. Vad du däremot bör göra är att ta reda på vilka ingredienser som ingår i en skänkelvikning och på detaljnivå i ytterst långsam snigelskritt öva på en av dessa detaljer i taget. En del på måndagen, en del på onsdagen, en del på fredagen och en del på söndagen. Hur ska du träna hästen på tisdag och torsdag och lördag då? Inte alls, om du vill uppnå största möjliga effekt av inlärning och muskelbyggande. Behöver din häst rastas så kan man låta någon liten kamikazzepilot ut och röja järnet på någon rolig uteritt eller kanske löshoppning, det är bra med flåsträning under helt kravlösa former.

Du själv däremot kan med fördel träna något för din egen kroppskontrolls skull. Yoga, spinning, feldenkraiss etc. eftersom brister i ridningen ofta, ofta beror på brister i din egen kroppskontroll.

Om du gör så här så når du snabbast effekt med att få till de roliga rörelserna. Men ja, jag vet, de flesta ryttare vill träna mer än så. Men det är viktigt att komma ihåg att ryttaren behöver träna oftare än hästen.

Om man inte har något mål alls? Om man bara hoppar upp på sin häst och planlöst rider ut i skogen och försöker överleva när hästen spanar efter faror överallt eller kravlar omkring på ridbanan och försöker undvika de farliga drakarna i hörnen. Vad händer då? Tja, jag beskrev just det faktiskt. Har ryttaren ingen plan så kommer hästen snabbt att skaffa en plan och det är att få er hem helskinnade och undvika att bli uppätna av farliga saker. Det är faktiskt inte speciellt roligt, alls.

Sååå, det är bra att ha en plan, ett mål, men det är smartast att tänka ett litet steg längre för snabbast möjliga utveckling.

Please follow and like us:

En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Please follow and like us:

Du kan bli ditt egna Equiband om du vill

Equiband är något som är poppis inom många olika grenar och inriktningar. Har du aldrig hört talas om Equiband så kan du läsa om det i länkarna jag lägger längst ner i inlägget. Jag klipper in lite text här om det, taget från Svensk hästrehabs hemsida.

”Vad är Equiband?
Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Hur fungerar det?
Systemet bygger på hur man på humansidan länge arbetat med fysioterapi för att aktivera muskler/muskelgrupper som av någon anledning inte har full funktion. Genom viss stimulans utifrån kan man påverka receptorer i hud/fascia som skickar signaler till hjärnan som i sin tur exempelvis aktiverar muskler. Exempel – om du rör vid något hett finns receptorer som känner av och skickar signal till hjärnan som ser till att du drar bort handen innan du ens hunnit tänka. I fysioterapin vill man stimulera receptorer så att signaler skickas kontinuerligt och ger en konstant aktivitet i önskad muskel. Det är alltså angeläget att stimulin fortsätter under längre period för att bana in nya rörelsemönster som kroppen lär sig använda även när stimulin inte finns där.

Man prövade på hästar och fick samma önskvärda respons och därifrån utgick man när man skapade systemet.”

Okey, det låter ju bra verkar flertalet tycka. Jag personligen tänker att det kan vara en bra grej på hästar som man av någon anledning inte kan rida. Men visste ni att man kan lära sig rida så att man får samma effekt som av ett Equiband?

Det är det vi gör här i Logisk Ridning. Jag kallar det dock för att man skaffar sig en beridarrumpa. Det innebär grovt förklarat att man går efter tesen att om man placerar en levande varelse ovanpå en annan levande varelse så kommer den översta varelsen att påverka den undre på olika vis.

Om ryttaren är placerad lite snett över hästens rygg (tex. det ni ryttare känner som att det är svårt att få ner ett sittben, man tappar stigbygeln på ena sidan, det är svårt att svänga åt ett håll, hästens biter sig fast i en tygel etc)) så kommer den undre varelsen, hästen att behöva kompensera för det. För varje centimeters förskjutning av vikten så tvingas hästen att kompensera för 10 % av din vikt, dvs om du väger 50 kg och sitter två centimeter över på hästens ena sida så bär hästens ena sida 30 kg och den andra 20 kg. Du kan ju fundera på vad det får för effekt på hästen. Läs mer här

Om ryttaren sitter svankandes med slapp rumpmuskulatur så kommer hästen att svanka och ha slapp rumpa. Det är det ni ryttare känner som att hästen har svårt att gå i form, dvs kör upp huvudet hela tiden. Läs mer här

Om ryttaren sitter med slapp mage eller ännu värre, håller in magen och försöker se smal ut, lutar sig bakåt i äkta svensk dressyrsits så kommer hästen att bli likadan. Det är det ni ryttare känner som att hästen är springig, svår att stanna och hård i munnen, tung i handen. Läs mer här

Om ryttaren sitter exakt mitt över hästen med en rumpa som signalerar styrka och muskeltonus och en mage som är idrottsmässigt stark så kommer hästen att göra likadant. Det är lite samma sak som Equibandet gör. Skillnaden är att om du själv är Equibandet så kan du själv välja när det ska vara på och av. Du kan använda det mer eller mindre utefter vad som krävs just då och viktigast av allt, du kan ge hästen full eftergift när han gör sitt allra bästa. Hästar lär sig av att man slutar göra saker, det är belöningen för hårt arbete. De lär sig konstigt nog inte speciellt mycket av att börja göra saker eller att göra saker länge. Det är därför smart att se till att sluta göra övningar ofta, ofta ofta för att maximera inlärningen.

Hur gör man detta då? Hur blir man ett Equiband, eller beridare som jag kallar det? Man tränar, man tränar och man tränar. Titat gärna på våra onlinekurser i ämnet. Vi har en lång serie av kurser som på olika sätt bygger upp dig, muskel för muskel till en komplett ryttare.

Titta på våra kurser här

Jag måste dock klargöra lite om den inklippta texten överst, jag håller inte med om alla påståenden eftersom forskningen numera äntligen har kommit ikapp det vi vetat länge..

Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Man vill egentligen inte att hästen kliver in under sig eftersom en häst som kliver in djupt under sig blir framtung. För att få det där övertrampet så krävs det nämligen att hästens framben är djupt in under hästen, dvs hästen hänger framför sina bogar. Det är ju motsatsen till samling tänker jag. Läs mer här.

Då kommer ju hästen INTE att lyfta fronten, iallafall inte utan en ryttare som fysiskt bär hästen med tyglarna. Den kommer inte heller att flytta tyngpunkten bakåt. Läs mer här

Nåväl, det är petitesser, tanken bakom att vilja aktivera hästen mage och rumpa är bra, väldigt bra.

Vi har ett erbjudande på våra Onlinekurser nu. Om du köper en Ridkurs så får du en Arbete vid handkurs på köpet plus vår lilla kroppsmedvetenshetskurs Femminutersklubben på köpet. Du betalar alltså endast 2000 kr för dessa tre kurser som i vanliga fall kostar 3400 kr. Erbjudandet gäller året ut (2019) så passa på att börja din långa och hårda ridutbildning nu . Det är aldrig för sent att bli en mer medveten ryttare.

Du som redan gått onlinekurser hos Logisk Ridning får gå om dessa kurser kostnadsfritt. Läs mer om hur du gör här

Equiband

Equiband-frågor och svar

Please follow and like us:

Hur tänker du rehabilitera hästen efter sommarens synder?

Rehabilitera och synder?!?! tänker kanske vän av ordning. Vad menar du nu? Jo, jag tänker som så att flertalet hästar far lite illa på sommaren. Jag tänker i första hand på hull, leder och hovar.

Vi har de som blir extremt feta, inte sällan så snackar vi om en övervikt på runt 100 kilo. Problemet här är väl den att en fet häst idag ofta kallas för välmusklad. Det är alltså i många fall svårt att se om ens häst är tjock. Här kommer en lista på vad man kan titta på.

Sen har vi de hästar som kanske inte är så feta eftersom de motionerats flitigt hela sommaren. Långa härliga galopper på stenhårda grusvägar ängar. Motion är förvisso bra men att arbeta på hårt underlag är inte alltid så bra. Under kontrollerade former, på en häst i total balans så kan trav på hårt underlag vara uppbyggande, men i ärlighetens namn så är ridhästar sällan ridna i sådan balans.

När jag jobbade inom travet så hade en av de tränarna jag jobbade för en bra regel. Om vi skulle trava eller galoppera hästarna så skulle det inte låta när de rörde sig i gångarterna över skritt. Dvs underlaget skulle vara så mjukt och bra att hovslagen dämpades. Det är en regel som ridfolket definitivt borde ta till sig, speciellt när det gäller var man galopperar. Om det låter som åskan är precis över en så borde man inte galoppera. Många gånger får jag bita mig i läppen för att inte försöka rädda hästar när jag ser det. Enda gången en grusväg möjligen kan vara lämplig att galoppera på är på höst och vår när en massa regnande gjort den mjuk.

Varför är hårt underlag dåligt? Dels för att hoven glider en aning över underlaget, lite så som sker på is vilket ger en för lederna inte önskvärd belastning, jag tänker här främst på framknäna som liksom böjs åt fel håll. Hästar är dock smarta djur som vet att skydda sig så när de utsätts för sådant så låser de helt enkelt ihopa sig, tar inte ut steget ordentligt, de blir vad man kallar för icke lösgjord. En icke lösgjord häst får svårt att ”gå på tygeln” vilket sen gör att den ofta ofta straffas med massa munvåld när den ska tvingas att kröka nacke. För alla vet ju att det är munnen som gör fel när hästen inte går på tygeln 😉 *ironi*

Jag tänker också att man inte behöver vara ett geni för att inse att lederna inte mår superbra av att utsättas för hårda underlag med tanke på stötarna de utsätts för….

Detta leder oss till punkt nummer tre, hovarna. De flesta hästar har torra hovar nu, oavsett hur mycket man smörjer in dem med olja och grejor. Ni märker det på tex sprickor och tappade skor. Vad ni skulle ha gjort är att låta hästen stå i blöt med hovarna dagligen under sommaren. Har vi tur får vi en blöt höst som ger massa fukt till hovarna, botar problemet i efterhand liksom. Men… Problemets symptom kommer att kvarstå i många månader i form av tappade skor. En både dyr och tråkig historia när de stackars hovslagarna måste göra akututryckningar för att spika på tappskor. Hovarna smulas sönder och det kan bli svårt att fästa skorna.

Om vi tänker stötdämpning så kan ni ju fundera på vilken hov som ger bäst stötdämpning? En fuktig och flexibel hov eller en torr och hård hov? Inte så svårt att räkna ut eller hur?

Nedan en hästhov (inte min hästs) med alla fel man kan ha trotts att den är skodd av utbildad hovslagare för inte alls länge sen. Samma hovslagare har dessutom skott den i åratal. Kan ni se felen?

Nåväl, för många är skadan redan gjort, frågan är nu vad du tänker göra åt det och vad tänker du göra annorlunda nästa år? Här vill jag gärna utfärda en liten varning. För ditt själsliga välbefinnande så är det viktigt att inte klandra dig själv eller ha dåligt samvete för att du felat. Tvärtom, klappa på dig själv och beröm dig för att du blivit medveten om problemet och sen tar du nya tag, söker kunskap och går in i nästa sommar med helt annan kunskap och ambition. Vi kan aldrig påverka det som redan hänt, men vi kan göra bättre i framtiden om vi agerar i nuet.

Du som har gått onlinekurser hos oss på Logisk Ridning under årens lopp. Du har nu en unik möjlighet att kostnadsfritt gå om kurserna. Du får tillgång till vårt nya klassrum med diskussionsforum och annat roligt. Klicka på bilden nedan för att komma dit.

Please follow and like us:

Hur hanterar du energin hos hästen?

Om man är en tävlingsryttare eller har en önskan om att bli det så vill man oftast ha en energisk häst. Problemet ligger väl i hur man hanterar den där energin. Uppmuntrar du hästen när han får energin eller straffar du honom (medvetet eller omedvetet) för att han blir energisk.

Om man är bara en liten aning rädd för energin så bromsar man oftast bort den genom att dra hårdare vilket kan skapa ett behov av hårdare nosgrimmor eller skarpare bett. Man kan säga att man vill skapa en starkare broms (både nosgrimma och starkt bett är en broms). Att skapa en starkare broms ger ju dock en liten oönskad energin på energin, den försvinner ju. Så man skapar en ond cirkel, man måste driva MER för att uppnå önskad energinivå… Sporrar blir mer regel än undantag. Missförstå mig rätt här, sporrar är en fantastisk uppfinning eftersom man då otroligt lätt kan kittla hästen i sidan för önskad energi och engagemang från ett bakben. Problemet med sporrar ligger i när man använder dem i varje steg som om de vore en gaspedal på en formel 1 bil..

Så för att få den där höga energinivån så krävs det en massa saker av ryttaren. Mod är det första och viktigaste. Man måste vara modig nog att åka med i ”explosionen” och faktiskt berömma sin häst för att han blir pigg. Det är lättare att vara modig om man litar på sin häst, dvs att man har en fin relation och ett välutvecklat samarbete.

Den relationen skapar man enklast från marken och faktiskt ute i naturen långt borta från alla dressyrbanor. För att kunna rida fin dressyr så behöver man liksom träna mer på andra saker som inte är direkt dressyrlika.

Det kräver givetvis också en gigantisk kroppskontroll hos både ryttare och häst eftersom vi när vi blir rädda så går vårt reflexsystem igång och gör saker vi inte bett om.

Här ser vi en väldigt modig ryttare på en häst som vi tränar i att vara uppe i den där högre energinivån. Helt plötsligt så kom det ut en massa trevlig gång i honom, bara sådär liksom. Bara för att ryttaren att klappa och berömma och åka med :-). Och som synes så behövs då varken nosgrimma eller sporrar.

Att göra så här är att lära hästen att öka energin. Att sparka på en häst i varje steg är att tjata på hästen. Vad tror ni han minns bäst? Uppskattar bäst?

Jag har skrivit om det här innan, du kan läsa om du vill

Sätta tryck i hästen

Är din häst för bra för dig?

Explosiva hästar

Please follow and like us:

Att träna upp hästens kondition hjälper inte alltid

Konditionsträning är bra, det roar sig många med. Åtminstone kallar de det för konditionsträning. Jag som kommer från travet där konditionsträning en hel vetenskap som är individuellt utformad för varje häst ser dock sällan konditionsträning. Jag ser mer ..eh, jag vet inte vad jag ska kalla det, nedbrytning av hästmuskler kanske?

Iallafall, vi lämnar den sortens konditionsträning därhän och pratar istället om konditionsträning av hjärnan. Hjärnan är kung över musklerna och det låter liksom smart att konditionsträna denna gråa tingest.

När jag får nya elever så är de oftast vad jag kallar för oskolade. Det betyder i princip att de inte har tränat upp sin hjärnkondition än. De är oftast väldigt ambitiösa och vad jag än ber dem göra så gör de MER och ännu MER av rörelsen. I pauser som jag försöker lägga in för hästens skull så deklarerar ryttaren glatt (eller frustrerat)och bestämt att de minsann ska kunna klura ut det här, vänta bara, jag ska visa dig. Under dem befinner sig oftast en häst som känner sig obekväm. Jag och hästen tittar på varandra i bästa samförstånd.

Pausen är slut och ryttaren börjar där hon slutade, oskolade ryttare gör oftast det. Hon gör mer och mer och mer av det hon tror att jag ber om, trots att jag inte ber om mer. När hästen inte utför det föväntade så kan jag nästan se hur rökmoln börjar pyra ut ur ryttarens öron.

Prestationsångesten hänger som ett stort moln över hennes huvud, nästan som en sån där pratbubbla i en serietidning. Nu kommer ryttaren att hamna i ett av två lägen. Antingen så fortsätter hon att göra det jag bett henne om, samtidigt som hon blir mer och mer frustrerad och hästen börjar göra övningen leta spöken i hörnen.

Eller så börjar hon fuska, använder en massa för mig obegripliga hjälper för att få hästen att utföra det hon tror att jag vill. Man drar lite här, skänklar lite där, tänker på hur kass man är som inte kan få hästen att göra det man vill.Man söker ofta efter att hästen hamnar i ett läge som man tidigare präntat in är det bra läget. Man söker DET läget. När hästen hamnar i det läget så är allt bra för det har någon tränare sagt en gång för några år sen.

Båda dessa sätten har det gemensamt att de INTE tränar upp hjärnans kondition. Man kan säga som så att för att träna upp denna kondition så måste du träna hjärnan att göra en sak i taget. Om du blir frustrerad, letar spöken eller börjar GÖRA en massa saker så har du tappat fokuset på den enda grejen du skulle göra. I början kan du kanske tänka på den här saken i 1 minut innan du börjar få de där dumma tankarna, prestationsångest, mindervärdeskomplex, dåligt samvete katastroftankar etc. Då finns det bara en enda sak att göra. Ta en paus, en välförtjänt sådan. Ta inte en paus där du mentalt dömer dig själv utan helt enkelt en paus där du nöjt slappnar av för att belöna en minuts hårt arbete.

1 minuts fokus är sjukt jobbigt i början. Döm dig inte. Se dig bara som en som måste konditionsträna. Kanske en soffliggare som bestämt sig för att springa ett maratonlopp. Första gången han joggar så håller han typ på att flåsa ihjäl sig efter 1 minut (om han ens klarar så länge). Skillnaden på den här typen av kroppslig konditionsträning är att han MÅSTE sluta eftersom han inte får någon luft. Mental konditionsträning är svårare eftersom man får luft hela tiden, dvs inget tvingar dig att sluta. Du måste vara smart nog att själv sluta när det kommer massa objudna tankar och knackar på. Beröm dig själv, klandra inte dig för att du inte orkar mer.

Det jag beskrivet ovan är även så man lär sig att meditera. Acceptera att det tar tid att komma till ro. Att rida, eller rättare sagt att lära sig rida på det Logiska sättet är även ett sätt att meditera. Om man slutar i tid. Och berömmer sig själv för det man lyckas med istället för att klandra sig själv för det man inte lyckas med. Då blir ridningen även en fantastisk källa till personlig utveckling.

Men vad har ridning på högre nivå för nytta av att man konditionstränar sin hjärna? ALLT!! Hästens hjärna läser av vår hjärna. ÄR du virrig och fylld av negativa tankar istället för att vara nöjd och lugn så kommer hästen att härma ditt mindset. Fokus är ryttarens viktigaste egenskap. Ett fokus och rätt fokus.

Jag tror att typ alla Logiska elever känner igen detta jag nyss skrivit, eller hur? 🙂

Hur står det till med er konditionsträning, meditationsträning? Har du inte ens börjat? Vill du börja? Ta en titt på våra ridkurser.

Fokusera mera

Konditionsträning för häst

Vi måste prata om mjölksyra i hästhalsar

Please follow and like us:

Jag tappar stigbyglarna när jag försöker sitta ner i traven

Jag tänker börja skriva om de olika problemen som jag ofta läser och hör ryttare diskutera. Jag tar dem inte i någon speciell ordning utan jag tar en i högen :-). Först ut är fenomenet tappade stigbyglar i traven.

Det är lite roligt att läsa om svaren som ges om någon ställer frågan i ett hästforum. Stigbyglarna, eftersom man tappar dem så måste det ju självklart vara stigbyglarna det är fel på. Så man rekommenderas att byta stigbyglar till en med mer grepp i, eller någon som är mer ledad, eller någon som har en tåplatta som lutar åt diverse håll. Tappade stigbyglar finner man ofta hos ryttare som gärna står på tå i stigbygeln och därför är det vanligt att man då köper stigbygelplattor som lutar bakåt i tron att det ska få foten rätt. Givetvis fungerar det sällan. Jag har sett folk stå på tå även i bakåtlutade stigbyglar. Någon har tydligen även uppfunnit en vikt man kan sätta på sin häl som tynger ner hälen 🙂




Det är lite lustigt det där. Man vill liksom helst lösa ett fel eller ett problem genom att köpa något. Det är ju så enkelt. Men hjälper det egentligen? Kan göra om felet är litet. Men det är det sällan.

Om man tappar stigbygeln i trav så beror det ju på att man inte använder dem 😉 Dvs att man inte har foten stadigt placerad på stigbygelplattan. Och varför har man inte det?

Det handlar om ren och skär överlevnad. En människa som blir rädd eller spänd drar alltid ihop sig framåt, typ i fosterställning. Överlivet dras ner och benen dras upp. Om ryttaren envisas med att sitta spikrak i ryggen (som någon smart ridlärare sagt) så åker benen upp och du tappar stigbyglarna. Om du lutar dig framåt, dvs tillåter överlivet att luta sig framåt så är det större sannolikhet att benen står stadigt i stigbygeln. Detta är en ren reflex och inget vi kan styra över.

Reflexen föds vi med och den aktiveras när vi tappar balansen, när vi blir rädda och när vi spänner oss av olika anledningar. Så om du tappar stigbyglarna så är du alltså rädd, spänd eller har tappat balansen.

Jag tänker som så att om man är rädd, spänd eller tappar balansen så är inte det största problemet att man tappar stigbygeln utan det är ju just det att ryttaren är spänd, rädd eller tappar balansen. Det är ju lite dumt att sitat ner i traven då tänker jag eftersom det förmodligen är ganska obekvämt för hästen att ha en stel och spänd ryttare som studsar omkring på ryggen.

Så mitt svar på frågan; vad ska jag göra när jag tappar stigbyglarna i trav blir då alltså att du inte ska sitta ner i traven, än. Du kommer inte att bli mindre stel och spänd av det. Istället ska du givetvis öva dig på att vara orädd och avslappnad på en hästrygg.

Nu är ju tyvärr vi skapade så att det sällan hjälper att säga åt någon som är rädd att slappna av. Det är smartare att helt enkelt träna bort reflexen som gör dig stel och spänd. Då är vi inne och petar i mitt favoritämne, ryttarskolning.

Ryttare som har problem med nedsutten trav har egentligen problem med all sorts trav, man är helt enkelt inte så bra kompis med gångarten TRAV. Jag brukar alltid träna elever i fältsits först innan jag ger mig på andra sätt att ridas trav. I fältsits så måste man bli kompis med sin stigbyglar.

Du kan läsa mer om reflexer i det här inlägget som jag skrivit tidigare.

Att bli en bra ryttare innebär helt enkelt att ta kontroll över sin olydiga kropp. Då är det helt plötsligt inte längre så svårt att rida och träna hästar.

Vill du börja jobba med dig själv så titta på våra ridkurser. De är till för dig som har all tid i världen att lära dig rida. Grundkursen i ridning börjar första fredagen varje månad. Du anmäler dig på mail blog@lindah.se

Är det ens nödvändigt att sitta ner i trav? Är det möjligt att få fram bra gångarter på hästen ändå? Jag skulle vilja påstå att det är rent av onödigt att sitta ner i traven annat än för att tillfredsställa dressyrdomare. Man är smart om man undviker att sitta ner i traven tills hästen har en riktigt bra trav och ryttaren börjar få lite koll på sin kropp.

Du är väl med i vår Offentliga Facebookgrupp?

Länkar till några inlägg om ryttarens skänkel

För att aktivera hästens bakben så är det smart att aktivera sina egna bakben först

Ryttarens skänkel

Stolsits eller svanksits är samma sak

Skillnaden på innerskänkel och ytterskänkel




Please follow and like us: