Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.
Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.
Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.
Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂
Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.
Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉
Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.
Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.
Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.
Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?
Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.
Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*
Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.
Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.
Forskning på osymetri hos hästen
Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.