I helgen var det kurs i Halmstad, hos Parellitränaren Tina Kolhammar. Det var som vanligt ett blandat glatt gäng av kunskapströstande elever inom olika discipliner och på olika nivåer.
Vad en elev får ut av mina kurser är så otroligt olika och det beror bl. a på var eleven för tillfället är i sin utbildningstrappa, på hennes tidigare erfarenheter, på hennes koordination, på hästens koordination etc.
En kursbeskrivning från en elev kan därför se totalt olika ut. Det är intressant att läsa, det hjälper mig att lära mig mer om vad jag lär ut, hur jag ska kunna nå alla, hur det jag lär ut uppfattas. En sak är dock säker och det är att ingen uppfattar saker lika. Instruktioner tolkas olika, sen styr kroppens koordination det hela olika och sen svarar kroppen olika.
Det är därför det är så oerhört svårt att lära ut ridning. Det hade varit mycket lättare om alla hästar och människor var robotar eller datorer. Då hade alla tolkat och utfört allt exakt likadant. Ridning är dock känsla och känslor är individuella. Det är fascinerande det där och jag kämpar mig blå för att förstå och lära mig mer om just inlärning och utförande.
Hur kan det jag stoppar in i en ryttares öra tolkas så olika? Resultatet på hästarna blir dock ungefär detsamma. Det beror på att hjälper är individuella de med. Ett ekipage har ett sätt att utföra piaff på, ett annat ekipage har ett annat sätt. Hjälper FINNS INTE, utan de uppfinns efter behov.
Dock måste ju ryttaren ge hästen de bästa förutsättningarna för detta genom att sitta på ett sätt som inte stjälper den. Baksits, stolsits, knipsits, hård sågande hand etc är totalförbjudet tex eftersom det stjälper hästen.
Jag är för tillfället väldigt intresserad av ämnet hur vi tolkar saker, jag studerar mycket om vår hjärna. Hjärnan är otroligt fascinerande, nästan ännu roligare att studera än hästrumpor;-) (nästan )
Här kommer en beskrivning av en av deltagarna på helgens kurs.
vill du läsa andra tolkningar från tidigare elever så hittar du det här.
Som hästmänniska så utbildar man sig hela tiden. Just nu är ju mitt utbildningsområde hjärnan. Jag försöker lära mig konsstycket att lära ut känslor. Att lyckas förmedla en känsla som eleven sen kan omsätta till handling EFTER att hon förstått vad det är hon känner.
Om man ska kunna lära sig rida BRA och påverka hästen korrekt så är det ju givet att man först måste kunna känna felet. Inte felets följder. Man kan tex försöka påverka en utskjutande bog i det oändliga utan nån större förbättring. Det beror på att den utskjutande bogen är ett symptom på något annat. Det är något annat som jag vill försöka få folk att känna.
Något annat är i grova drag att ryttaren inte sitter exakt mitt över sin häst, att hon belastar den olika. Då blir det en himla massa följdproblem. Att korrigera följdproblemen är inte RIDNING. Det är symptomlösning och det är jag inte intresserad av alls.
Jag är intresserad av att skola människor så att de sen kan skola hästar. Och för att kunna detta så måste jag just nu lära mig mer om hjärnan och inlärning och sånt där superintressant som får de flesta människor att börja gäspa av tristess :-).
Det är viktigt att hela tiden vilja utveckla sig, att studera. Vad man studerar är egentligen inte så viktigt. Det viktiga är att man studerar något. Annars liksom skrumpnar hjärnan ihop av oanvändning. Det sägs av vissa att vi använder så lite som 10 % av hjärnans egentliga kapacitet. Det är ju lite synd att man har 90 % outnyttjad kapacitet att ta av liksom 🙂
Man kan studera precis vad som helst, i nödfall kan man läsa Suduko. Men studera, lär dig något. Man kan tex lära sig tre nya ord på franska varje dag? Eller studera hästbajsets inverkan på Gråsparvarnas avkommor ;-). eller yoga, det är väldigt hjärnstimulerande. Om vi inte studerar så är det lätt hänt att man blir deprimerad. Och det är inte så trevligt.
Vad behöver DU lära dig mer om?