Tankar på en hästrygg om att ge sin häst frihet i träningen

Sommaren har varit lång och varm och jag har knappt ridit därav att det är länge sedan jag la ut en film av stilen Tankar på en hästrygg. Men här kommer lite kort om dagens status. Enjoy. Glöm inte att prenumerera på min kanal så att du inte missar när jag lägger upp något nytt.

Please follow and like us:

Lektioner Växjö-Tingsryd-Emmaboda 21-22 Juli

21-22 Juli, dvs nästa helg kommer jag att köra den här rundan, Växjö, Tingsryd, Emmaboda, Växjö och hålla lektioner. Arbete vid hand, sitsträning, dressyr, alla raser och alla utbildningsnivåer välkomna. Kortare eller längre avstickare från rundan kan göras, anmälan och frågor via pm eller i mail blog@lindah.se

Please follow and like us:

Mekaniken i öppna

Jag gillar att fundera på saker, jag gillar att undersöka saker och jag gillar att ifrågasätta saker. Ta en sådan sak som öppna. Där tjatar alla om innerbak. Och det är ju sant att innerbak aktiveras men om en oerfaren ryttare lägger fokus på innerbak, petar det in under höften så brukar höften faktiskt mer få en (dålig) sluta form och halsen kommer att böjas inåt vilket gör att innerfram inte riktigt kommer fram.

Öppnan är en grymt avslöjande rörelse. En svår rörelse som man enligt mig bör lägga in sent i ryttarens utbildning. Hästen, han behöver en öppna ganska tidigt men han har oftast bara nytta av den om ryttaren faktiskt KAN göra en korrekt öppna. Om en ryttare som inet kan rida försöker lära en häst som inte kan så mkt om ridning en öppna så blir det mest kattskit av det.

Ni kan roa er med att studera ekipage i er omgivning. Det kan se bra ut, flashigt och fint men så fort de gör en öppna så ser hästen halt ut på inner fram. Då har man kortat insidan istället för att länga utsidan.

Enligt mina studier och empiriska erfarenheter så bör fokus ligga på att få fram ytter fram. För tänk som så att om ytter fram börjar ta längre kliv än inner fram så kommer ju hästens front att lämna spåret utan att ryttaren ens behöver nudda innertygeln och därmed låsa hästens inner fram och böja dens hals.

Det svåra för ryttaren är att motstå refelxen att dra i innertygeln och istället hålla kontakt på yttertygeln, en mkt mjuk kontakt som stegvis uppmuntrar ytter frams rörelser så att ytterbogen lossnar och bli fri. Här är fina Viktor som ska få vara demonstrationshäst idag. Det här är första gången det gör det så man kan knappt urskilja att det överhuvudtaget ska bli en öppna än men man kan roa sig med att titta på hans framben som tar långa, lätta kliv. Han rör sig lite som om han håller på med Tai Chi 🙂 Medvetet. Det är trevligt, så ser det ut när hästen lättar fram och belastar bak en liten aning mer korrekt.

När hästens front lämnat spåret en aning så kommer ju hästens inner bak att vara längre bak än ytter om man inte gör något åt det. Det enda man behöver göra för att motverka detta är att möta upp lite med innerhöft.
Då är det viktigt att man först lär ryttaren hur det känns när innerbak kommer och hälsar på längre fram. Det är något jag lägger mycket tid på, att lära ryttarna känna vad hästens olika kroppsdelar gör och hur det känns när de gör rätt och när de gör fel.

Så om jag ser på öppnan så är det att ytter fram tar långa kliv så att hästens front lämnar spåret en aning medan bakbenen helt enkelt bara fortsätter att gå parallela med tåkapporna pekandes i rörelseriktningen. Voila, en öppna har skapats.

Om man får ryttaren att tänka så så blir kvaliteten på öppnan mkt bättre än om man rider den genom innertygel och fokuserar på att få inner bak in under tyngdpunkten. Kan tyckas vara samma sak men är alls icke så.

Jag rekommenderar att man övar länge på dessa två saker, först på att länga ytterfram i några lektioner och sen på att lära sig känna och kontrollera hästens bäcken. Efter nån månad så rider man oftast sjukt snygga öppnor. Det är hemligheten med häst och framförallt ryttarträning, låt saker ta tid. Dela upp alla rörelser i små delar. Det är inte viktigt att få till en perfekt trav eller galoppöppna idag, ni måste inte flasha. Både ni och hästen lär er tusen gånger lättare om ni gör det i skritt i vad som känns som evigheter först. Filma er gärna när ni rider öppnor, kolla vad inner fram gör. Ibland kan till och med hästen se halt ut i öppnan just för att man drar i innertygeln för mkt.

Oftast är det som så att hästen bara ser framhalt ut på inner fram i ett varv. Det brukar beror på att hästen inte är så rakriktad som den borde vara innan man ger sig på öppnan. Öppnan är förvisso rakriktande men jag anser att man bör ha en viss grundläggande rakriktning i hästen och i sig själva innan man ger sig på den. Om hästen fortfarande biter sig fast i en tygel så finns det andra övningar som är mer lämpade att ägna sig åt.

Please follow and like us:

Rida fram mer gång i hästen

Det här var en rolig lektion 🙂 Det är en häst som inte är begåvad med enorma gångarter av naturen och därmed så ställer han lite större krav på sin ryttare som måste lära sig att släppa fram vartenda uns av gångarter som finns. En häst med stor gång har man mer ”råd” att låta lite av gången gå förlorad på men med en sån här häst så ställs verkligen ryttarens ridkunskap på prov.

Till råga på allt så är hästen uberkänslig och tåler inte minsta lilla spänning hos sin ryttare. Om man hade följt traditionell ridning på den här hästen, ni vet, rak rygg, hälen ner och händerna tätt ihop långt ner så hade det inte blivit så bra alls. Här sitter ryttaren i hästens balans och undviker att störa honom så mycket det bara går.

Se gärna filmen med ljud för att höra de lite annorlunda instruktionerna som ges här. Jag testar mig ständigt fram över hur jag ska kunna nå fram till alla olika ryttartyper som finns. Vissa funkar bäst på direkt vanliga instruktioner och vissa funkar bäst på lite mer flummiga instruktioner.

Ni kan tydligt se hur gången förändras i filmen, från att vara lite seg och platt i början till att bli kvick och rörlig i slutet.

Jag är hemskt förtjust i den här hästen, jag är en skröpplig tant med dålig rygg så jag är inte så hemskt förtjust i att hoppa upp och rida igenom elevers halvblod då de gärna är lite för hoppiga för att jag ska våga sitta på dem. Jag är numera en ”ridpensionär” som åker runt i de småländsla skogarna på min Påni :-). Men den här, han är precis så snäll och känslig så att jag vågar mig på att rida honom utan rädsla för att få mer ont i ryggen, man kan kalla honom för mitt favorithalvblod :-). Han största problem är hans överkänslighet vilket gör det svårt för honom att komma fram till handen. Här försöker jag känna igenom honom för att komma på i vilket ”hörn” problemet ligger. Notera att jag försöker sitta lite framåtlutad mest hela tiden, det är viktigt att göra det på hästar som är känsliga, de ogillar starkt när man hamnar bakom deras balanspunkt. Det är faktiskt en av sakerna alla ni som har en häst som är orolig i munnen bör tänka på, sträck INTE på er, sitt INTE djupt i sadeln utan tvärtom, lätta lite från hans rygg, skona honom från vassa sittben. För att få fram stor gång i en häst så måste man se till att den blir så lösgjord som det bara går. Alla spänningar som finns kommer att hindra hästens rörelser.


Det är praktiskt att jag först rider hästen för då vet jag mer på pricken vilken hans svårighet är och kan då lättare guida hans ryttare hur man gör.
Det här är övningar som är oerhört lösgörande för hästar. Det var därför han fick fram så fin gång efteråt, vilket ni kan se på travfilmen överst på sidan.  Jag vet av erfarenhet att det folk i allmänhet ställer sig frågande till är att hästen inte går stadigt på tygeln. För det måste (tydligen) hästar göra. För mig är det inte viktigt än. Stadig form är något som domare vill se, utan stadig form så har du inte så mycket att hämta på en tävling. Problemet ligger väl i att många tror att man måste träna i tävlingsformen. Det tror inte jag. Halsen är hästens balansorgan, jag anser att hästen bör få lov att använda sin hals fritt för detta ändamål ända tills han är balanserad nog att hålla sitt huvud stilla av egen kraft. Det hade varit enkelt att trycka ihop hans hals i en stadig form om vi velat det men det hade liksom inte ändrat på resten av hans kropp, det hade bara låst fast honom. Bra att tänka på alltså, stadig form är något som domare vill se, däremot är det inte något som hästen egentligen behöver eller ens mår bra av att göra. Varför? Halsen styrs i första hand av rörelsemuskler. Sådana mår dåligt av att hållas stilla, de får mjölksyra då. Har ni någon gång haft mjölksyra i en kroppsdel på grund av att ni hållt den stilla för länge? Om inte så testa, ni kan t.ex testa att hålla er ena arm rakt ut från kroppen i en kvart. Varför i en kvart? För att det är så länge som jag ser folk kräva stadig form med hjälp av tyglarna på en hästhals, ibland ännu längre… Tvinga dig att stå kvar med armen så, hur känns det? Inte så skönt va? Samma sak händer med en hästhals som tvingas hålla en statisk form länge. I ärlighetens namn så är det skitkonstigt att vi tränar så länge med stilla hals när man tex i ett dressyrprogram endast håller en stadig form i några få minuter innan det blir en paus i programmet för fri skritt. Vi borde träna så som vi tävlar tänker jag.

Hur kan man veta om en form är dålig för en häst? En bra grej är att blunda och lyssna på hur den rör sig. Det ska inte dåna när hästen sätter ner sina framben, då bär den för mycket vikt på frambenen. En häst som rör sig korrekt hör du knappt när den rör sig, du hör mer lite skrap från underlaget typ, Jag vet att det är svårt att se om en häst är bärig men att höra brukar de flesta klara av.

Please follow and like us:

Kurser och privatlektioner

Välkommen att boka kurs vilket du gör på mail blog@lindah.se eller att anmäla dig till en befintlig kurs vilket du gör till respektive arrangör.

Rosersberga, Stockholm 4-5/7, Åsa Andrae,
asa.andrae@gmail.com

14-15 Juli, Privatlektioner på Göteborgsrundan LänkKortare eller längre avstickare från rundan kan göras, kontakta mig på blog@lindah.se

17-18 Augusti, Umeå, Linda Andersson,
pajasso76@hotmail.com . Kurs.

19 Juli, Sundsvall?

Rävlanda (Göteborg) 25-26/8,  Hanna Bergenkull, hanna.bergenkull@hotmail.com

Jag håller regelbundet lektioner i Växjö med omnejd. Kontakta mig för mer information  blog@lindah.se

Please follow and like us:

Vattenträning

När man tränar hästar så är skillnader i underlag otroligt viktigt. Det är så galet hårt ute att det aldrig kan komma något gott av att röra sig i annat tempo än skritt där. Till och med i bokskogen är det nästan för hårt nu. Jag är fostrad av en av Sveriges på den tiden bästa travtränare, han hade en regel som sa att om man kan höra hästens hovslag på ett underlag så får man endast skritta där. Han var Champion typ 10 år i rad och sprutade ytterst sällan leder på hästarna trots att de tävlade på hög nivå, dvs, han var en klok snubbe.

Om jag inte hade haft en Påni av typen Tjuren Ferdinand så hade jag gärna inte ridit alls nu men se det går inte, då blir hon fetare än fetast vilket inte är att föredra.

Dessutom så har jag en teori om att alla gifter som hästarna får av alla otaliga insektsbett behöver riktigt svettigt arbete för att liksom ”tvättas bort”. Påni får tex gärna påsar mellan frambenen, ni vet i vecken där om jag inte svettrider henne. Likaså så rinner ögonen mer och det kliar mer i svansen. Alla dessa symptom minimeras och försvinner om jag ser till att träna henne ordentligt.

Problemet är ju då kombon av hårt underlag, liten Påni och tjocka jag då 😉 Därför tömkör jag henne. Jag går i 20 minuter för att komma till sjön. Joggar och tränar henne där så länge mitt samvete orkar och sen tar jag en megaomväg hem på minst en timme. Jag kommer baske mig att tapp hull av det här hårda underläget 😉 (Vi behöver regn ;-)).

Jag har gjort det här några veckor nu och hon går mer och mer villigt framåt. Hon är en lat häst, en sån som hade haft feta välgödda föl och överlevt torrkatastrofer 😉 i det vilda. För en vecka sen så gjorde jag misstaget att låta henne käka gräs på strandkanten när jag tog på mig skorna. Det kändes rätt, en belöning för hårt arbete liksom. I verkligheten så var det urkorkat av mig att bjuda på gräs på träningsbanan. Jag såg en välgärning, typ; träna lika fint som sist så får du äta gräs sen. Logisk Tänk, eller hur?

Påni däremot, hon såg det inte riktigt så. Hon såg mer, nu är vi vid stranden så jag ska få äta gräs….Det blev en konflikt kan man säga, hon ville bromsa i varje varv, helst ville hon inte ens ut i sjön och om hon kom ut i sjön så ville hon in igen….. Hon var skitstörig helt enkelt. Så vi tog en konversation om saken, jag lovade på heder och samvete att hon aldrig någonsin kommer att få äta gräs vid sjön, ever, däremot kanske efteråt på ett ställe låååångt ifrån sjön, men bara om hon fick upp flåset rejält i sjön och inte tjurstannade. Om hon tjurstannar så kommer vi att gå direkt hem utan att passera gräs och hon kommer att få gå direkt i fängelset (bantarhage).

Påni är Påni så hon trodde inte riktigt på mig, det tog säkert 5 dagar innan hon fattade allvaret i det hela.

Här ser vi henne bara tjura sporadiskt, hon stannar och kraffsar med frambenet i vattnet. Jag bryr mig faktiskt inte om ifall hon går eller gräver i vattnet, huvudsaken är att hon bränner kalorier ;-). Dessutom så aktiveras magmusklerna finfint av att gräva sådär. Man kan se runt 2 minuter in i filmen hur hon verkligen sätter sig.

När man tränar så här så ska man inte vänta sig perfektion direkt. Bara gör det typ varannan dag eller liknande (vad som passar dig) och vänta dig att det ska vara bättre om kanske 2-3 månader. Sjön gör mkt positivt för hästar, stabiliseringsträning, träning i att aktivera alla leder i bakbenen, utveckla swung och att vila i steget, komma upp från bogarna. Superbra men mycket jobbigare än man tror. Ett par minuter räcker gott och väl. Vi började i slutet av April ungefär och nu är vi uppe i 15 minuter. Så skynda långsamt och lägg bort alla tankar och krav på form på halsen. Bara låt sjön göra sitt. Dessutom så är det ju fantastiskt bra för torra sommarfötter 🙂
Följ oss gärna på Instagram, där jag försöker uppdatera lite flitigare än här.

Please follow and like us: