Hur man programmerar en häst

Alla veckans kurser är uppdaterade och jag önskar alla flitiga elever ett härligt arbete med dessa. Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar er i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

 

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

 

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i arbete vid handkurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både Grundkurs ridning och arbete vid hand startar första fredagen varje månad. Det är de första kurserna i denna utbildning.

 

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Please follow and like us:

Omskolning av islandshäst – del 4

Så resultatet efter en vecka?

Jag mätte hans överlinje igen för att se hur denna förändrats. Han var ju som ni minns väldigt stram och kort.

När han kom (nedre bilden) 178cm och resultatet efter en Vecka (övre bilden) –> 181,5cm

Så vad hade vi gjort under veckan?

Vi hade tagit några få ridturer i blandad terräng som bestått av mestadels skritt men även trav och galopp i härliga backar där han kravlöst fått tänja sin kropp ordentligt.

Vi hade jobbat på att komma bort från rotation av ryggrad och bröstkorg och med olika verktyg i min kropp fått honom mer lösgjord och mindre passtaktig.

Fortsätt följa Bonus resa i våra framtida inlägg!

För kontakt eller mer information om mig så finns detta på Ekipageutveckling

Ni kan även hitta mig här –> Facebooksida

Och slutligen på instagram under namnet: ekipageutveckling

Please follow and like us:

Hur mår din hästs mage?

Vet vet ju idag att många hästar har någon form av magproblem, jag tycker att alla som har en höst bör se den här filmen, den ger fantastiskt bra information om hur hästen fungerar.

Så här tänker jag om hur man kan göra och hur man kan tänka.

Please follow and like us:

Optimera hästens inlärning

Något vi gillar är när hästarna sover och gäspar på våra träningspass och lektioner. I ärlighetens namn så består många av mina egna rid/träningspass av mer gäsp och sov än träning om jag ska vara helt ärlig.

Varför vill man då att hästen gäspar och sover när man tränar den? Jo det är så här finurligt att man ju såklart skiljer på vad man tränar den aktuella dagen. Om jag är ute efter att konditionsträna ute i naturen så kanske vi inte sover alls. Att konditionsträna är att springa, det kan hästar göra i sömnen.

Men de pass där jag vill lära hästen en ny rörelse, då är det väldigt praktiskt att låta den sova lite då och då. Det är inte så att man på något vis kan tvinga hästen till detta utan det är sådant som den gör alldeles av sig själv om vi inte hindrar den. Varför? Jo det är så här kan man säga att hästen har olika system i sin hjärna. Hjärnan styr allt hästen gör.




Vissa av de här systemen kan inte verka tillsammans utan de motarbetar faktiskt varandra. Hjärnan jobbar mot /med kroppen genom ett antal ”ledningar” som kallas för nervsystemet.  Idag ska vi prata om det Autonoma Nervsystemet. Det i sin tur består av tre olika system.

Vi har ett system som står för vår överlevnad. Vid minsta lilla fara, rädsla, oro eller smärta så kopplar kroppen in vårt överlevnadssystem. Detta system kallas för det Sympatiska Nervsystemet och det är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!!

 

När hästen (och människan) är i detta tillstånd så handlar vi rent instinktivt, på reflexer. Vi kan absolut inte lära oss något nytt. Det är detta system du aktiverar när du bråkar med din häst. Det är ganska osmart att bråka med en häst om man är ute efter att få igenom en ny rörelse.

Vi har det  Parasympatiska Nervsystemet.
Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.

Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju 🙂 Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.

Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.

Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.

Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.

Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)

Jag vet att det är svåra ord och kanske helt ointressant att läsa om på en hästblogg. Men vi gör det enkelt. Dessa tre system som ingår i det Autonoma Nervsystemet är icke viljestyrda. Vi kan alltså inte bestämma över dessa. De bara är. Eftersom de motarbetar varandra så är det så att antingen så är man stressad och i beredskap eller så är man lugn och avslappnad. Vi vill på alla vis koppla bort överleva vid fara systemet om vi är ute efter att lära oss något, det är vi överens om hoppas jag. Då kan det skapas nya minnen och tankar, dvs vi kan faktiskt lära oss (eller vår häst)något då.

Om man varje dag bråkar med sin häst om saker så är det faktiskt så att vi hindrar den från att lära sig det vi försöker banka in i honom.




Om man varje dag tillåter hästen att sova med oss så kan vi lära den något. Vi kan skapa positiva minnen tillsammans. Det är ju himla trevligt faktiskt.

Här ska ni få titta på en lång film från en lektion där vi tränar på bland annat öppna. Kan ni se att vi aldrig skäller på hästen när han gör fel utan då gör vi något som lär honom att göra rätt istället. Oftast lär vi honom att göra rätt genom att korrigera ryttaren. Men inte heller henne skäller jag på 😉 . aldrig skälla, bara lära. Andra saker vi har gjort här för att främja inlärningen är att vi rider på sidepull. Det finns ett bett i hästens mun men det sitter inga tyglar i detta bett. Det är ju tyvärr så att vi under utbildningens gång behöver ta i vår häst. Så är det. Om man tar dessa tygeltag i bettet så är det otroligt lätt att skapa smärta i hästens mun, och smärta gör ju tyvärr alltid att vi avaktiverar inlärningssystemet. Det här ser väldans trevligt ut tycker jag. Ryttaren börjar få en väldigt, väldigt fin hand. Det är vansinnigt roligt att få följa mina ryttare nu när de har kommit en bra bit på vägen. Många, många timmar har den här ryttaren tillbringar ovanpå eller bredvid sin sovande häst. Nu får hon belöningen för detta extremt tålamodsprövande arbete.

Det är lätt att tro att hästen på filmen nedan bara sover, slappar, men det gör den inte. Den sover den fullproppade hjärnans sömn. Jag brukar jämföra det med en dator. När vi har uppdaterat datorn, eller tittat på för mycket bilder/filmer så blir datorn seg och måste kanske startas om för att fungera optimalt. Hästar (och människor) fungerar likadant.  så inlärning hos hästar handlar egentligen bara om hur man ska kunna få in information i hästens hjärna utan att göra honom så upprörd att han känner sig tvungen att aktivera sitt överlevnadssystem. Så enkelt. Att ingen kommit på det innan liksom, då hade hästträningen vi ser överallt sett så otroligt mycket trevligare ut.

Relaterade inlägg

Hästarna bara sover och sover

Att påverka hästens hållning

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blogg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Please follow and like us:

Logisk Horsemanship

Idag verkar det finnas olika läger. Antingen så håller man på med NH, eller så är man dressyrryttare eller så är man travmänniska, eller så är man…. Tja ni förstår.

I mina ögon så är man dock en hästmänniska. Att vara en hästmänniska innebär att man har en extremt stor förståelse för hästens kropp, själ och hälsa. Om man inte har denna förståelse så spelar det ingen roll hur bra man rider eller hur fort ens travhäst springer. Man kommer aldrig att nå toppen utan att ha alla delarna.

Trygghet är det absolut viktigaste ordet vad gäller hästar. I en lyckad relation så är bägge parterna trygga med varandra. De söker sig till varandra för att söka trygghet, ”frågar” varandra om det är ok. Inte förrän denna trygghet finns så kan man utveckla relationen, dvs skola en häst.




I en misslyckad relation så ägnar sig bägge parterna åt att leta faror. Den ena är mer otrygg än den andra. Ingen gemenskap eller tillit finns. Då är det helt omöjligt att skola en häst.

En horsewoman/horseman tänker alltid ett steg längre. Om hästen har tex magproblem så springer man inte och köper en burk magmedicin det första man gör utan man tittar igenom hela hästens liv, kollar var den inte känner sig trygg.

Fodret? Klarar den av att äta hösilage eller borde man testa att ge den hö istället? Klarar den av att äta konstgjorda, kokta fodermedel (pellets eller musli) eller hade den mått bättre på rena råa livsmedel?

Är den lugn i stallet eller är den missnöjd där? Man ställer sig frågan om den här hästen hade mått bättre i en lösdrift?

Om hästen redan går i en lösdrift så ställer man sig frågan om den trivs i en lösdrift? Kan den koppla av där? Är flocksammansättningen bra?

Träningen då? Känner sig hästen lugn och tillfreds med träningen? Är den stolt när den går till ”jobbet”, stolt under tiden den befinner sig på jobbet och stolt när den går därifrån?

Relationen mellan hästen och människan? Är den god eller är det dagligen konflikter?




Precis allting spelar roll, alla delar måste vara perfekta för att hästen ska må bra och prestera på topp.

Mitt syfte är att skapa hästmänniskor. Som har koll på allt som rör hästen.Lära människor nya saker, få dem att tänka själv och dra egna Logiska synpunkter. Som lärare så kan jag aldrig presentera EN sanning, jag kan däremot öppna upp för nya tankar. Det svåra är att det finns inte en sanning, det finns flera och de skiljer sig mellan varje enskilt ekipage.

Det största problemet i relation häst människa tror jag beror på att vi har alldeles för höga tankar om en hästs mentala kapacitet och därmed ställer vi alldeles för höga krav på honom.

En häst fungerar bäst om man bemöter honom som att han är ett 6 årigt barn med grava koncentrationsproblem och taskig kroppsuppfattning. Då slipper man otroligt mycket konflikter.

Jag tänker faktiskt bjuda på en del av en lektion ur Horsemanshipkursen:

”En häst är ett stäppdjur. Det innebär att hästen är gjord för att ta sig fram över stora grässlätter. Där behöver man sällan gå på ett exakt spår. Där kan man vingla omkring lite som det behagar. En häst är byggd som en banan. Typ så här.(trekanterna vid stjälken är hästens öron, de tre strecken i andra änden är dess svans)

65030-banan_st
För den här hästen är det lätt att gå dit stjälken pekar. Om han äter gräs i godan ro så kommer hans betesbana att vara i stjälkens riktning. Om han måste gå åt motsatt håll så kommer han inte att ändra på stjälkens riktning utan då går han dit de ska men behåller stjälken åt andra hållet.
Vi människor har enligt hästar en irriterande ovana och det är att de inte får gå så här. Vi ska ha dem att gå på en massa olika håll och sätt och så försöker vi dessutom ändra på stjälkens riktning utan någon som helst anledning. Detta är enligt hästen TOTALT onödigt och dessutom väldigt ologiskt. De frågar oss varför och som svar får de en tillrättavisning. Då kommer hästen kanske att försöka lyda oss men det är jobbigt och vi kommer alltid att befinna oss i vägen för hästens bogar vilket innebär att hästen kommer att knocka oss med dessa igen och igen och igen.
Hästar är som sagt var stäppdjur. Där är det okey att vara en banan från det att man föds till dess att den dör.
Många människor lägger en otrolig tid på att boxa på dessa bogar. Vissa hästar tycker att det är en ganska rolig lek. Hästar lär sig snabbt att man inte bara kan boxas med bogarna när vi ska hålla på och dra ut den här bananen. Man kan även boxas med huvudet. Då backar vi människor så fint och så blir vi så frustrerade och lättflyttade eftersom vi blir stela som pinnar och därmed tappar all kontakt med marken. Detta bogboxande kan fortgå i hela hästens liv. Hästar fattar aldrig riktigt varför men de bryr sig inte så mycket. Det är lite upplyftande med dessa boxningmatcher i goda vänners lag och sen vinner ju hästen rang hela tiden. Det kunde inte varit bättre enligt hästens synvinkel.




Hästar är nämligen skapade så att den som flyttar flest fötter förlorar. Kolla in alfa stoet. Hennes framben är ofta fastklistrade i marken och det är brett mellan dem. Hon är INTE flyttbar. Hon lägger ett öra bakåt och får de andra hästarna att flyttar sig en massa steg. Hon rör sig noll steg och den andra hästen flyttar sig 5 steg per öronvift från alfan. Alfan plockar maktpoäng utan att ha flyttat en enda hov och utan att ha begått en enda våldsam handling.
Ni måste bli som hon, alfan. Ni ska INTE vara flyttbara. Ni ska vara som en permanent installation.

Eftersom ni förmodligen redan kommit i kontakt med dessa bogar och kastande hästhuvud så vore det direkt korkat att börja försöka flytta på dessa bogar. Det är symptomlösning. Vi måste vara lite smartare än så. I matchen hästens bogar-er står det förmodligen 7659-0 till er (o)favör ;-).

En sak som jag märkt är att de flesta människor vet inte hur hästen uppfattar sig själv. Vi tror att så som vi ser hästen, så ser han också sig själv. Det är inte alls så. Om ni frågar hästen så ser han ut så här.
hqdefault

Han har ett huvud och så har han två ben och sen där bak sitter det en manick som är bra på att viffta bort flugor. Thats it.
Kan ni förstå att en varelse som har en lååång hals som tillsammans med huvudet väger ca 100 kg och som enbart har vetskap om att han har två ben är en ganska obalanserad varelse? Detta funkar hur bra som helst på en stäpp dit hästen kan vingla omkring precis hur som helst men i samma stund som vi ska ha hästen att gå på ett exakt spår, eller gå in i en transport så kommer hästen helt förståeligt att drabbas av PANIK. Han kommer att känna det som att han går mot ett sånt här stup. Han kommer att ta upp sitt huvud, han kommer att få små ögon och han kommer att bli stel i sina ben. Om man är stel i sina ben så blir man väldigt obalanserad. Det är som att gå på styltor typ.

stup
Så, vi ska INTE försöka ge oss in i en boxningsmatch med hästens främre partier(bogar och hals). Det kräver alldeles för mycket våld och det ger inte sådär speciellt mycket mer än en häst som tappar allt förtroende för oss människor.

Vi ska istället berätta för hästen att han faktiskt har fyra ben och en lång kropp bakom det han känner till. Vi ska utöka hans kroppsmedvetenhet. Öka hans kroppsliga IQ.”

Ja, lite så här resonerar jag om Horsemanship. Jag har förstått att det skiljer sig ganska mycket från hur många andra ser på Horsemanship. Men vi måste förstå att Horsemanship inte är en motsättning mot att vara dressyrryttare eller travmänniska eller islandsryttare eller hoppryttare. Det är snarare en förutsättning för en god relation med hästen.

Här nedan följer lite rapporter från första omgångens Logiska Horsemansshipkurs

”Har en häst som är väldigt hög i rang, arg och sur mot andra hästar och gärna går över mig. Svårast har varit att skapa egna bubblan och lösa svåra situationer utan att bli frustrerad och återgå till gamla vanor. Vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar. Nuförtiden går hon undan då jag kommer in i boxen och då jag hämtar in henne från hagen står hon en bit bort och väntar istället för att tränga sig vid porten. Arbetet vid hand har blivit lättare och där är hon väldigt avslappnad och lugn. Nu får jag även rykta på alla ställen på kroppen. Fick i förrgår en gäspning då vi kom ner till ridhuset efter ordentlig ryktning”

”För mej har den här utbildningar varit mycket användbar. Jag har ett sto som är dramatisk i sitt sätt att uttrycka sig, men klok och trygg i sig själv. Hon är dominant och vill gärna diskutera hur saker och ting ska göras. Det är svårt det där – komplext att ha en häst som både är trygg, men dominant och otroligt energisk. Hon har ett livligt intellekt och lär sig snabbt. Denna kursen har lärt mig hur jag måste förhålla mej till henne för att hon inte ska dominera tillsammans med mej. Det är inte lätt, men väldigt effektivt. Hon är så klok så hon lär sig snabbt men provar varje dag om det gäller ”idag oxå”. Hon lär mej mycket om mej själv !!!!”

Jag kan inte praktisera alla sakerna på alla hästarna – jag måste välja var och på vem och i vilket läge jag applicerar dem. Att be stoet backa med bubblan på ett dominant sätt är ett säkert sätt att be om en kospark så att säga (Stoet ber man snällt och ödmjukt så flyttar hon sig värdigt)….

Vallacken går det utmärkt med, där ska man bara akta sig för att prata för bryskt med hans rumpa istället, när han insåg att jag hittat min bubbla så slutade han låtsas att jag inte hade någon.

Lillstoet är knepig, hon förstår nog det mesta, men hon låtsas ständigt ha ludd i båda öronen typ, och då måste man träda varligt fram – att forcera och ta till ”större bokstäver” för att förstärka det jag säger blir HELT fel och hon surar ihop och blir arg och så tar det flera dagar att återställa kommunikationen. Om man sätter in för mycket information på en gång måste hon få sova på saken i typ två-tre dagar innan hon är ok att kommunicera med, det går inte att påskynda det för då blir hon bara arg och ovillig.

Ponnyfarbrorn, han är inlärt bufflig men det reder upp sig. Han ignorerar alla försök att kontakta hans bakdel – det är jobbigt…. Jag är lite här i mitt hörn säger han… men han har också insett att det är enklare att lyssna på den jobbiga tanten direkt än att hitta på dumheter, för då får man jobba ännu längre…

Gammelshettisen är typ obildbar… han är trött och gammal och vill bara stå under sitt träd och filosofera. Han är gärna kommunikativ och social, och han kan allt redan man måste bara motivera honom att följa med och göra det. Om man lyckas väcka honom ur filosofierna så är han en himla rolig ponny, glad och trevlig  Däremot är hans rumpa okänslig och bubblor finns inte hos människor i hans värld – i alla fall inte när det handlar om att man ska flytta sig åt sidan, han har VERKLIGEN slagit rot i SIN bubbla så att säga”

”Kursen var bra, första lektionen fångade mitt intresse och de övriga lektionerna var innehållsrika och nyttiga. En bra grund att stå på. Det jag kan känna är att lektionerna inte riktigt satt i ett sammanhang tillsammans så att säga – varje lektion var bra men de var inom så olika områden att jag inte upplevde kopplingen mellan lektionerna så att säga. Jag förstår också varför – om man måste välja fyra saker att förmedla ur en väldig samling kunskap så blir det fyra bra saker, men det är inte säkert att de kopplar ihop utan att man tar med åtta andra saker – vilket inte ryms med. Jag ser det som tre olika områden vi nosat på
– flockbeteende/dynamik/naturliga roller,
– vårt eget sinne och att kontrollera det för att skapa förutsättningar att umgås med häst, och
– att hantera hästen/hästens kroppsmedvetenhet/lära hästen använda sin kropp/få hästen att sluta köra med oss.

Jag har gjort många bra kopplingar och många små ljus har gått upp i mig när jag läst lektionerna, ibland har jag också känt känslan av att få bekräftat något som jag upplevt eller känt på mig, men inte kunnat sätta ord på eller konkretisera.

Jag tänker att den här kursen, och helst ett par fortsättningar är en förutsättning för att man ska kunna skola unhghästar. Lindah talade i ett tidigare skede om en fortsättningskurs efter genomgådda grundkurser i ridning som avsågs handla om inridning av unghästar/omskolning av felinridna hästar – den här kursen borde utgöra ett av grundkraven för att få påbörja en sån utbildning (om den någonsin blir av).

Kursen ger också bra avstamp att gå vidare, efter detta är tex mental coaching inte så himla dumt. Den här kursen ger liksom en bra öppning till det logiska över huvud taget.

Vad skulle jag vilja lära mig mera då? (Förutom typ ”Allt”) Jo, jag skulle vilja lära mig att kommunicera mera med hästen, hitta kontakten så att säga – ställa in rätt kanal  Och förstås träna mig i att interagera med häst och hästar så att jag kan fungera i en flock. Vi lärde oss hur flocken fungerar lite förenklat, men också att inte ännu gå in i en grupp och påverka – det vill jag lära mig. För det inbillar jag mig att man först måste se sambanden för att sedan lära sig hur man påverkar sambanden för att slutligen uppnå önskat resultat.”

”Det här med att ha två heeeelt olika individer till hästar är en utmaning vad gäller energier och bubblor. Speciellt i hagen. Det känns som jag skiftar hej vilt då med stark bubbla, stadig position till den dominanta islandshästen och lugn energi, nästan öppen bubbla och en känsla av att jag suger hästen till mig med shettisen som haft svårt att slappna av med människor och ogärna vill umgås om man har fel energier. Det känns iallafall som jag blir bättre och bättre på att styra och skifta känslor/energier/kroppsspråk.”

”Min häst har en gång fått benämningen ”en försiktig general” och efter att gått den här kursen så inser jag att det faktiskt stämmer. Hon är ett sto med benen stadigt placerade i fyra hörn, men hon är en väldigt artig och självständig häst . Inte alls påflugen och närgången som de andra hästarna i stallet. Hon kan göra försök att flytta runt mig, men lär sig snabbt när det inte funkar. Hon har en väldigt stor integritet, vilket gör det lite svårt att få till samarbete, men när vi väl lyckas så blir det oftast bra ? Den här kursen har verkligen varit en ögonöpppnare för mig när det gäller att se vad jag har och hur långt vi faktiskt kommit sedan vi köpte henne för drygt två år sedan! Så nu ser jag fram emot vår fortsatta utveckling tillsammans ? Tack för alla insikter du ger!”

Det här har varit en väldigt nyttig kurs för mej…har ju tagit över ett alphasto med stort A så.jag måste verkligen jobba med typ allt känns det som. Hon försöker hela tiden att vara dominant så bubblan var nog ganska obefintlig i början, det är den bistra sanningen här också.
Hon är ledarstoet i hagen och försöker ju samma sak mot mej.
Men vi har kämpat ihop sen i februari(går ju bogkursen nu med) så det här skulle jag behövt tidigare också, men får jobba på att rätta till saker,men det tar tid.

I boxen har den här damen sitt territorium, där kan hon va sur när man ska byta täcke och vilja bita mot mej…. Försöker då lugnt att använda det vi lärt oss och hon undrar vad jag håller på med, lugnar sej och är alldeles stilla med huvudet sen.
Men det är svårt att vara konsekvent, att inte daska till, och att inte tänka som relationer mellan människor.
Försöker låta bli att gosa med huvudet, bara klia baken.

Vissa saker frå kursen får henne nästan att gå ner i koma, då hänger huvudet långt ner och hon tuggar och suckar.

Ja svårast är nog bubblan, att hon ska respektera mej, hur jag ska få henne att inte va en sån bitch som hon är ibland. Allt har blivit mycket bättre sen jag började med det logiska tänkandet, för det traditionella är ju fullkomligt åt hälsefyr med henne för det har vi ju prövat, så det är bara den mentala kommunikationen som får henne att inte stänga av.
Så jag behöver peppa mej själv när det vissa dagar känns som 1 steg fram o 2 bak.
Men tack och mer logisk horsemanship”

”Om jag vad ärlig så var det svåraste med denna kursen att få insikter hur illa det faktiskt var… Är kanske är rätt ord för nu startar vi VARJE dag med att bestämma positionerna. Jag insåg ganska snabbt att oj, jag kunde inte flytta min häst. Min bubbla var obefintlig. Men den insikten till den riktiga insikten… Alltså… Ja… Den gjorde ont… Och den tog ett tag. Känns som man kanske ska förberedas på den. Den riktiga insikten. Och innan man fått den kan man träna på vad som helst det hjälper inte…

Dagsläget… Tja… Det är enkelt att vackla… För enkelt. Hon kommer fram och vill lägga huvudet på axeln och bli kliad mellan frambenen. Jag undviker bråket med mig själv genom att inte klappa fram, bara klia bakdelen. Kan fortfarande inte flytta henne med hjälp av bubblan, och det gör mig frustrerad. Önskade att jag gått denna kurs innan jag började sabba så mycket. Jag började i princip sabba relationen samma dag hon kom till mig i maj 2014. Hoppas bara det inte tar lika lång tid att få en fungerande relation igen.”

Logisk Horsemanshipkursen startar varje månad. Steg 1 består av 4 lektioner, en i veckan under en månad. Du anmäler dig genom att maila mig med namn och adress på blog@lindah.se

Fler inlägg om Horsemanship hittar du nedan

I Paniksituationer ser man om det finns horsemanship

Många gånger är det smärta hos hästen som gör att den beter sig ”illa”

 

Det är alltid okey att dela inläggen på denna offentliga blog.

Gilla oss gärna på Facebook

 

Please follow and like us:

Häst med snett bäcken

Från början hade vi det här, det var i Mars 2017. Vi ser hos hästen att bäckenet är sänkt på höger sida och att hans svans inte hänger rakt ner utan pekar åt höger. Vi ser hos ryttaren olika höjd på skänklarna/fötterna, en vikt midja och en utskjuten vänster axel. Sadeln är förskjuten åt vänster. Ekipaget vinglar osammanhängade. Det här är inte hälsosamt för någon av dem, man brukar som ryttare få extremt ont i ryggen av att sitta på en sån här extremsned häst. Han var galet svår att svänga och att bromsa.


I slutet på första lektionen så såg det ut så här. Bäckenet fortfarande extremsnett men svansen har börjat slappna av och hänga rakt ner. De kan gå rakt fram och hästens bakben har en viss form av medvetenhet om sin existens. Ryttaren får en massa hemläxor att öva på tills vi ses nästa gång.

Efter 1,5 månader så såg det ut så här. I Maj 2017.  Hästens svans hänger rakt ner när de går rakt fram, när de svänger vänster så återgår den till sin sneda högerposition, bäckenet är förvisso fortfarande lite sänkt på höger sida men ni kan se att det har blivit en rörelse i det så att hästen i en viss stegfas får upp den sänkta sidan. Ryttaren sitter inte längre låst i en sned position utan hon rör sig tillsammans med sin häst på ett liksidigt sätt. Det är det här som jag kallar för att man är lösgjord. Det är ju oerhört smart om bägge parterna i ett ekipage är lösgjorda, det vore ju konstigt att kräva att hästen ska vara rörlig och lösgjord om inte ryttaren är det.

Den helgen jobbade vi mycket med att rakrikta ryttaren på olika vis, tex så här.

Juli 2017, Nu har det gått 4 månader och då tränade vi bland annat så här.

September 2017. Här har det gått 6 månader, jag tog ingen bra bakifrån film då, glömde av mig men ni ser i början av filmen när han går nedför backen att svansen är rak och bäckenet helt ok. Han kan trava och svänga :-). Jag tycker det här ser väldigt trevligt ut. Kolla hur rörlig ryttaren är när hon går med honom ner för backen. Det är väldigt svårt för en häst att gå rakt ner för en backe om ryttaren är sned och låst och styv. Där är det väldigt viktigt att vara lösgjord själv.

Dock är det så att när han står stilla så är han fortfarande sned i bäckenet men numera inte i svansen.

Har den här ryttaren tränat hjärnet tror ni? JAAA, en fantastisk insats måste jag nog säga att det är.

Hur tränar man en sån här häst? Är det ryttaren som gjort honom så här sned från början? Nej, det skulle jag vilja säga är omöjligt. När hästar är så här extremsneda så är det oftast inte ryttarens ”fel” utan det kan komma av att hästen har varit med om en skada, kanske gått omkull i hagen när den var liten. Är det möjligt att få den helt rak? Njae, kanske inte helt men det är fullt möjligt att få den att arbeta rakt om man lägger ner hela sin själ i det. Man bör aldrig sitta och skritta på lång tygel på en sån här häst. Iallafall inte när det är som mest akut. Det är bättre att leda den om man vill göra långturer i skritt. Däremot så bör man dagligen rida korta gymnastikpass i skritt, tänk er Tai Chi eller yoga eller Pilates typ av pass (fritt översatt till hästträning ;-)), kanske 15-20 minuter eller så. Övriga gångarter bör man rida rakt fram ute tills hästen är bättre, endast göra små korta övergångar på ridbana i de andra gångarterna, absolut inte göra det på en volt. Jag brukar säga att det tar minst 2-3 år att etablera rakheten.

Men, det största jobbet här är egentligen inte hästens. Det är ryttaren. När hästen var som snedast så fick ryttaren en smärtsam hälsporre som hon drogs med i månader, den försvann helt efter några månader med rakriktande träning. Det är viktigt som ryttare att jobba med sig själv. Det är sjukt lätt när man har en sned häst att överföra den snedheten till sina andra hästar. Så det är av största vikt att man rakriktar sig och tar hästen med på köpet i det arbetet. Att man blir rak tillsammans.

Det är detta som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg, Är ridning teknik eller känsla? att ridningen består av 4 punkter känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Vad tror ni detta sneda bäcken hamnar i för punkt? Teknik, dvs punkt 4 i första hand, ni vet det där om att sitta mitt över hästen. Men hon har ju behövt använda punkt 1 också, Känsla, punkt 1. Det är där tränaren kommer in i bilden, tränarens jobb är att hjälpa eleven identifiera VAD hon känner. För i det här fallet var det ju så extremt snett att man inte bara kan trycka in hästen i en rak mall utan man fick ta lite här och lite där för annars hade ju hästen upplevt extremt obehag. Lite som att med våld bända en banan rak utan att den blir mosig och brun när man öppnar den.

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhetförmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaroförmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknikförmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så nu vet ni lite mer om den svåra konsten att träna en häst. Är din häst också sned? Ja, men absolut inte så mycket säger du kanske. Men, du kanske har några av ryttarens kännetecken från översta filmen om än i mildare grad? Kolla på en film där du rider, eller bilder. Är dina fötter på samma höjd? Ligger bakvalvet mitt över hästens rygg även i svängar och i bägge galopperna? Viker du din midja? Är ni lika rörliga som det här epikaget blir i senare filmer?

Om du svarar jag på några av frågorna så är det inget fel på dig. Du är en helt normal ryttare. Jag har hittills aldrig träffat en enda rak ryttare (eller häst). Har du lite problem i din ridning? Då kan du lösa många av problemen om du arbetar med dig själv, din egen snedhet.

Dock är det bra att veta lite mer innan du springer iväg till kiropraktorn och ”bankar” dig rak. Jag vet att det är mångas första reaktion när de kommer på att de är sneda. Nu jäklar ska jag fixa det här på en gång. Problemet är att det sällan hjälper mer än för stunden.

Snett bäcken eller olika långa ben?

Nu har jag varit hos Kiropraktorn så nu är jag rak

 

Läs gärna mer om våra ridkurser som samtliga jobbar på att rakrikta ryttaren.

Vill du hellre träna live så kan du kontakta någon av de Logiska Instruktörerna.

Please follow and like us:

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra kurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan.

Ridkurser

Arbete Vid Hand Kurser

Logisk Horsemanship kurs

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:

Vad kan Logisk Ridning ge mig?

Svaret på det frågan beror vem det är som frågar tycker jag.

Logisk Ridning, skogsmulle




Om du är en skogsmulle så kommer online lektionerna som du får varje fredag att ge dig ett ett mål med din ridning. Inte samma mål som en tävlingsryttare har utan mer något som förgyller ridturen, Vad har man då för nytta av det? Jo, det är så här att hästar gillar när det händer något. Om ryttaren inte ser till att det händer något så säger hästen

Inga problem, jag fixar lite, kolla t.ex på den där livsfarliga brevlådan, jag tar tillfället i akt att hoppa jämnfota förbi den så att det händer lite saker”

Eller så säger han

”Vet du matte, jag tycker inte om när du sitter och tänker på allt annat än mig, jag vill att du ska vara hos mig mer än med din fysiska kropp. Därför tänker jag vägra gå förbi de där stenarna. Då kommer du att sluta tänka på allt annat än mig, bra va?”

Det här är saker som faktiskt inte är så där jätteroliga om vi ska vara helt ärliga. Det löser man genom att det är ryttaren som kommer på saker att göra. Men det är svårt att komma på nya saker utöver det där att snurra runt lite bland träden, byta gångart etc. Logisk Ridning fokuserar på att träna ryttare, oavsett om man är en skogsmulle eller en tävlingsryttare. Man tränar ryttare genom att bygga om ryttarens kropp, väcka liv i muskler som legat i dvala i åratal, ändra på ryttarens hållning, göra ryttaren mer tydlig i sin hjälpgivning, träna upp sitt fokus etc. Det magiska när man gör detta är att hästen härmar oss.

Hästen känner när en liten fluga promenerar på honom. Det är ju då ganska självklart att han känner vad du gör. Vi vill ju tex att hästen kommer upp med sin rygg, slutar svanka. Det gör man på enklast vis genom att själv sluta svanka. När ryttaren slutar svanka så sker magi i hästens kropp. Han kommer att börja gå långsammare, han blir väldigt fokuserad på det där gåendet. Så fokuserad att han helt enkelt inte har tid att att bry sig om hästätande brevlådor och andar livsfarliga saker.

Många är de som märkt hur snäll hästen blir av de logiska kurserna. Bara det är ju guld värt.

Och detta är ju faktiskt något som inte bara skogsmullar har glädje av. Alla ryttare oavsett ridstil eller gren uppskattar att hästen är på jobbet så att säga.

Lektionerna är inte såna som man är van vid. De är annorlunda brukar folk säga. Jag vet inte riktigt hur de är annorlunda för det är normalt för mig men jag har förstått att liknelserna man använder sig av skiljer sig från vanlig traditionell ridundervisning.  Allting handlar om ryttaren. Eftersom lektionerna är annorlunda så behöver du inte kunna en massa för att ha nytta av lektionerna.

Det är ju ganska vanligt det där att ryttare skaffar sig en ny häst och sen säger de att de måste träna för att kunna rida för tränare sen. Det är något som fascinerar mig. Du ska ju inte prestera på träningen, du ska ju lära dig något där.

Onlinekurser har den fördelen att ingen ser dig (beroende på var du rider förståss ;-)) och därmed kan ingen döma dig. Du behöver inte prestera för tränaren utan du kan i lugn och ro träna på egen hand.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, ett väldigt enkelt sådant. Ridprovet för första ridkursen grundkursen är så här enkelt. Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt.

namnlos

Kan kanske tyckas löjligt enkelt, det kan väl alla. Men nej, så är alls inte fallet. Vi fokuserar i den första kursen på att ryttaren kan sitta mitt över hästen både på rakt spår och i svängar. Det är hur konstigt det än kan låta en konst som få behärskar. Oftast så åker ryttaren och sadeln ut på utsidan i alla svängar. Det kan man se på att tex fötterna befinner sig på olika höjd eller att hon viker sig i midjan i en sväng. Att ryttaren viker sig i midjan är inte enbart ett ryttarfel utan det beror på att hästen är sned eller/och att den inte böjer sig i svängar utan istället lutar sig inåt och korsar sina bakben och därmed sänker ytter rygghalva.
Det andra vi lägger stort fokus på är att sitta stilla på vår hästs rygg. Idag verkar det helt normalt att ryttaren sitter och juckar på hästens rygg. Typ alla gör det även de som påstår att de inte gör det. Men sanningen är det där juckandet är inte hälsosamt för en hästrygg, eller för en människa för den delen. I grundkursen bygger vi upp ryttarens bålmuskler (och därmed hästens)  så att ryttaren klarar av att sitta stilla på sin häst när den skrittar. Detta inser jag ju själv låter löjligt enkelt men det är inte så. Titta er omkring, notera hur ryttaren ser ut att befinna sig i en sängkammare 😉 när hon skrittar sin häst.

Många är de som tror att de är följsamma när de juckar. Men sanningen är den att om du lägger ett finger på en skrittande hästs rygg så inser du att detta finger inte juckar. Det är förhållandevis stilla vad gäller rörelser fram/bak. Det är som så att en ryttare med för lite bålmuskler förstärker den där minimala rörelsen som finns i hästens rygg och omvandlar denna till något absurt stort. Det där vill vi inte ha eftersom vi vill störa vår häst så lite som möjligt när vi rider på den.

Så med ens så blev det där till synes enkla ridprovet väldigt svårt..Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt talar vi alltså om i grundkursen. Detta enkla ridprov kräver en hel massa muskler hos ryttaren

namnlos

Här ser vi ett bra Grundkursridprov. Det är en Islandshäst, en ras som svarar otroligt väl på den logiska ridningen. Ser ni att ryttaren sitter stilla vad gäller det så vanliga juckandet fram och tillbaka men hon rör sig lite mer i sidled istället. Hästen är avslappnad och länger ut sin hals.

Det här är det som kallas att vara följsam. När hästen rör sig så här så är den lösgjord. Detta ord innebär att hästen rör sig på ett sätt som är dens normala. Bakbenen tillåts att rör sig in under hästen medan dens bröstkorg mjukt gungar en aning sida till sida i takt med hästens bakben. Det känns lite som att man cyklar baklänges med sina höfter. Just Islandshästen har stor nytta av den Logiska skritten eftersom denna skritt är motsatsen till att vara passaktig. Så många som har problem med passtakt kan enkelt lösa detta genom att lära sig bli mer följsamma på detta vis. Det är ju dock inte bara Islandshästar som har problem med passtakt. Många dressyrhästar har detta med och orsaken är densamma. De är inte lösgjorda eftersom ryttaren hindrar dem från att vara det.

Nu tror jag dessutom att jag besvarat frågan om vad kursen kan ge dig som vill något mer än att skogsmulla. Vi vill väl alla ha en lösgjord häst. Hästarna som rids så här behöver ytterst sällan korrigeras av kiropraktorer och liknande, SI ledsproblem är ett minne blott. Veterinären brukar sällan hitta något att behandla på dessa hästar vilket ju är trevligt både för hästen och för din plånbok. Många hästar med återkommande haltproblematik blir friska efter att ha tränats så här ett tag.  Hela grundkursen sker endast i skritt vilket gör denna kurs perfekt som uppstart till en konvalescent som du ska skritta igång. Många hältor är återkommande eftersom man bara behandlar men inte jobbar med orsaken till att man behövde behandla, dvs att hästen inte belastar sig korrekt, har ett felaktigt rörelsemönster. Här i denna kurs har du verkligen chansen att komma åt problemet. Givetvis kan inte kursen skapa under. Vissa hästar är helt enkelt FÖR trasiga, har för mycket röntgenförändringar för att det ska kunna gå att få ordning på. Men för hästar som ännu inte blivit FÖR skadade så är det här perfekt träning.




Så, nu hoppas jag att ni fått lite mer insyn i vad vi håller på med här.

Vem går dessa kurser? De flesta är mellan 14-87 år gamla. Många är redan utbildade instruktörer inom olika grenar , Islandshäst, dressyr, centrerade tränare på olika nivåer. Vissa tävlar i distans, hoppning, dressyr, Western, Islandshäst, Working Equitation, Beridet bågskytte, vissa är  skogsmullar, vissa gillar helt enkelt bara att förkovra sig i ridning.

Det startar en grundkurs första fredagen i alla månader.  Då får en ny lektion varje vecka under tre månader, samt  2 filmrådgivningar om man vill det (frivilligt). Den kostar 2000 kr.

Du får även tillgång till vår slutna Facebookgrupp där du kan diskutera med alla deltagare som har gått eller går grundkursen.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, där du får råd om vad du ska öva mer på. Om ditt ridprov blir godkänt så kan du anmäla dig till nästa ridkurs om du vill. Du hittar information om alla ridkurser här.

Vill du anmäla dig så mailar du till blog@lindah.se . Ange namn och adress samt vilken kurs du önskar gå.

För dig som hellre rider lektioner live så finna det instruktörer lite varstans i vårt land som du hittar här.

Dela gärna alla inlägg på denna blogg.




Please follow and like us:

Kroppsmedveten töltsättning

Det här var en rolig upplevelse. Förra kursen hade hästen mest pass i olika tempon. Ryttaren har kämpat järnet med sig själv sen sist, bogkursen går hon nu. Vi började med att leta upp lösgjordheten. Det är ju som så att jag är allergisk mot tölt som rids med tyglarna, det gör mig galen. Så jag föredrar att hitta den via ryttarens sits och det är så enkelt som att har man ingen lösgjordhet så har man ingen tölt eller skritt. Hitta lösgjordheten och du får bägge.

Vi lärde in det på hård grusväg där man tydligt hör takten, jag ledde och ryttaren blundade för att känna maximalt, vi klättrade upp och ned för en backe för att hitta skillnaderna i tölt och travsitsen

Sen övade vi på att flytta bogar i paddocken för att snabbt kunna få tillbaka lösgjordheten när hästen låste sig




Och voila, sista passet så hade vi fyra gångarter. Sjukt bra jobbat, jag blev nästan lite rörd. Kolla galoppfattningarna, det är få femgångare som kan galoppera så. Här har ryttaren stor nytta av sin tregångsbakgrund, hon VET hur galopp känns och nöjer sig inte med mindre. Att hästen sen bara orkar några steg är klokt, försöker man galoppera mer blir det den typen av galopp som jag kallar för fallande pass.

Sånt här gör att alla timmar man står i regniga blåsiga paddockar liksom glöms bort lite, det här är en ynnest att få följa :-).




Please follow and like us: