Vilka krav kan jag ställa på min häst?

Återigen så finner vi svaret enklast om vi studerar hästarna i hagen. Vad ni kommer att komma fram till som jag vill belysa är främst att de inte gör saker länge. Deras huvudsyssla är alltid att äta. Finns det inte hö eller gräs så gräver de fram rötter eller så barkar de av trädgrenar eller käkar gammalt fjolårsgräs. Ca 16 timmar om dygnet så äter de i naturligt tillstånd. Men om de tex hör något intressant så slutar de äta och går iväg och kollar. De fastnar aldrig i en uppgift.

Men om vi nu rannsakar oss själva så är det ju ganska svårt att följa det när vi gör saker med våra hästar. Först kanske de ska stå stilla på gången i en timme om vi bestämmer oss för att ha en mysdag och borsta länge eller om det kanske tar sån tid att mocka boxen. Om hästen följer sin natur och gör saker så som han är byggd för att göra, äta lite på grimskaftet, gräva fram rötter ur stallgången ;-), gå iväg etc så skäller vi på honom. Efter ett tag så lär sig hästen hur han ska göra för att ni ska komma och skälla på honom, det är ju bara att skrapa så där med framhoven så kommer ni och bryter tristessen 😉 Människor är ganska lättfostrade tycker hästar.




Sen ska vi då rida, först vill människan skritta fram i 20 minuter och sen ska hon hålla på och dra sådär så att hon låser fast ens huvud ett tag och så ska man sprattla så där med benen. Hästar lär sig oftast ganska fort vad som förväntas av dem och de gör vad de kan för att tillfredsställa människans bisarra behov. Om de kan. Vissa saker gör helt enkelt för ont för ont att göra så då måste hästen försöka hitta ett sätt att komma ur det där smärtsamma. Sätten är många och bara fantasin sätter gränsen men tex

*När man har jätteont i munnen av bettet så kan man köra upp huvudet eller vägra gapa för att visa sitt missnöje.

*Låtsas att vänstra hörnan av ridbanan är livsfarlig så att man kan hoppa lite och då hamnar ryttaren ur balans och slutar göra det som gör ont.

* När det ska fattas vänster galopp så slår man en liten bakutspark så att ryttaren tappar balansen och slutar försöka fatta vänster galopp

*När ryttaren vill hoppa och man vet att ryttaren kommer att slita en i munnen i landningen så är det ju smart att antingen vägra eller att bara kliva igenom hinderna.

*Om ryttaren är riktigt trögtänkt så tar hästen till det sista vapnet den har. Stegringen. Det är det sista en häst vill göra eftersom han då blottar sin buk för rovdjur. Han är ytterst sårbar när han står på sina bakben. Bakben är enkla att fälla medan framben, de står där hästen ställt dem liksom. Så när en häst stegrar sig då är det verkligen ett rop på hjälp.

Om ni studerar ridpass med öppna ögon så inser ni att ridpass i allmänhet går ut på att på olika vis förmå eller tvinga hästar att göra saker de inte vill göra. Finns det ingen annan väg? Jo det finns massor av andra sätt.

Men hur börjar man då? Ja då återgår vi till textens första del, den där om att hästar äter 16 timmar om dygnet och att ätandet avbryts för att göra impulsiva saker. Hur lång koncentrationsförmåga har en häst? En ung häst kanske 2-3 minuter. Om ni tänker på det så är det ju så lång tid ett dressyrprogram håller på innan det blir en paus för skritt på lång tygel.

En häst oavsett hur välskolad och väldresserad han än är blir aldrig mentalt äldre eller mognare än ett 6-8 årigt barn. Studera barn  den åldern. Hur länge orkar de koncentrera sig? Hur många uppgifter i taget kan man ge dem?

Man kan ge dem en uppgift och de orkar koncentera sig på den i inte alls många minuter. Exakt så är hästar.

Så när man tränar en häst så vill man lära den att få längre koncentrationsförmåga i första hand. Det innebär att man lär dem en enda sak i varje pass. Det innebär att antingen så jobbar man med tex tempot, eller takten , eller formen, eller hörnpasseringar. Man får däremot inte i ett pass ha krav på alla dessa sakerna, dvs om man tränar hörnpasseringar så får man ge avkall på formen, tempot och takten och om man tränar på formen så får man göra avkall på hörnpasseringarnas kvalitet, och på tempot och takten.

Här ser vi ett trevligt pass för en unghäst, vi lär oss helt enkelt hur vi kan rida runt så som vi människor vill utan att störa dens balans.




Om man tränar så här så kommer hästen att sluta försöka distrahera dig att sluta. Han kommer att lägga sin själ i att göra vad du ber om. Det gör sällan ont att göra en enda sak och han förstår vad ni är ute efter. Det är när ni försöker göra en massa grejor samtidigt och dessutom hålla ner hans huvud som det gör ont på hästen och han kommer dessutom inte att fatta en enda sak av vad du gör.

 

Om vi säger att du rider hästen varannan dag i ett år. Då har du fått i honom typ 175 pass. Tänk om alla de passen lärde hästen en enda sak. Tänk vad många saker han kan efter ett år då. Det är en ganska fascinerad tanke eller hur. Han kommer då av sig själv att göra finfina hörn, han har ett bra tempo, en bra takt och han har en bra form. Du behöver som ryttare inte direkt göra något för att hjälpa honom med det där utan du kan sitta stilla och mjukt följa med din häst. Känslan är magisk. Men det mest magiska är nog den totala avsaknaden av distrationsförsök. Han letar inte spöken, han försöker inte smita ifrån jobbet utan han är där, med dig , beredd att göra sitt yttersta.

Om man inte tränar så här så har man problem med lite allt möjligt mest alltid. Man måste manuellt och ofta i varje steg påminna hästen om takten, tempot, formen och man måste manuellt rida varje hörnpassering.

Nästa ridpass, testa dig själv, hur många olika saker försöker du göra samtidigt? Kan du behålla fokuset på en enda sak hel passet?Förslagsvis en sak som inte involverar form eftersom hästar inte gillar när vi manuellt använder tygeln för att få en form på hans hals. Jag undrar så var myten om att hästen arbetar bättre när vi tvingar hans huvud att vara på ett visst sätt kommer ifrån?

Lämpliga fokus kan vara att din handled måste vara rak hela passet. Handen får alltså inte ”hälla ut kaffet” framåt genom att du vinklar handens understa del mot din armbåge. Du ska kunna dra en linje från din armbåge ändå ut till lillfingret.

Givetvis ska handen vara så även i förhållningarna. Speciellt då faktiskt eftersom det är i förhållningarna som hästen mest har behov av att få ha huvudet i fred. Om vi ridit honom för dåligt bakifrån så kommer han att vilja slänga upp huvudet varje gång vi saktar ner genom att dra i tyglarna. Händerna ska följa med hästens huvud i alla gångarter

Ett annat fokus till ett annat pass kan vara att om det sitter en padda på ditt bakvalv när du rider lätt, kan du undvika att totalmosa paddan? Dvs du får inte lov att dunka ner i sadeln eftersom det får hästen att sänka sin rygg (och därmed höja sitt huvud)

Och ett tredje pass kan vara att du vill att hästen ska vinkla in sitt bäcken mer under sig, kan du själv tänka svansen mellan benen ett helt pass i alla gångarter, UTAN att du lutar ditt överliv bakåt?

Notera vad som händer med din häst när du endast och enbart har fokus på en enda sak och inte tjatar på honom om en massa saker. Blir han nöjdare? Gladare? Lugnare? Störigare?




Please follow and like us:

Hur man lugnar en springig häst med sitsen

Tänk er känslan av att man rider en häst man aldrig ridit på. I en geggig lite hal hage med förädiskt underlag. Skritten gick bra, lugnt och fint och så fattar man trav och POFF så förvandlas den snälla hästen till en flygmaskin. Då är det jäkligt trevligt att vara ägare till ett styck Logisk skolat bäcken som kan lugna ner det hela. Det är fan proffsstatus på det här. Så himla bra ridet. Notera att ryttaren sitter väldigt mycket mer framåtlutad än vi är vana vid. Det är vad som krävs för att lugna en springig häst. Om ryttaren försökt rida enligt svensk ridinstruktion hade ekipaget kunnat återfinnas tre mil bort 🙂

Please follow and like us:

Hur funkar en häst?

För att kunna träna en häst så effektivt som möjligt så är det av största vikt att vi vet hur hästen fungerar. Ett vanligt fel man gör är att man tänker att hästen fungerar som en människa, eller så försöker man kanske träna hästen så som man lärt sig träna sin hund.Många har fastnat i träsket av att träna hästen så som han eller hon säger och får man problem så frågar man runt lite och det lustiga är att precis alla har olika svar. Vad är rätt? Vem har rätt? Det vet man inte, men man bör nog istället fråga sig NÄR det är rätt att göra si och när det är rätt att göra så.




Man bör alltid använda sig av minsta motståndets lag. Detta gäller ju inte bara vid hästträning utan det gäller ju på alla plan i livet. Det blir liksom enklast så. Så hur fungerar då vår gode vän hästen? För att få reda på detta så är det smart att ta sin kaffekopp och studera hästar när de är som naturligast, dvs i hagen. Det är inte naturligt för en häst att gå ensam i en liten frimärkshage så studier där kommer inte att göra dig klokare. Leta reda på en grupp av hästar som går tillsammans i en stor hage.

Vad gör de? När gör de?Ni kommer att komma på flera saker, t.ex att de gör sällan samma sak längre stunder. När de äter så flyttar de runt varandra  på ett för oss människor tämligen oorganiserat sätt. Många människor kan bli lite irriterade när deras egna häst konstant blir flyttad på, de tycker att det är taskigt. Men för hästarna är det här fullkomligt logiskt. Den som äter först bestämmer. Den bestämmer vilken höhög den vill äta från och när den vill flytta på någon annan häst för att kunna göra detta.

Hästar som funnit sin plats i hierarkin flyttar sig ledigt och lätt utan att direkt sura nästan innan de blir ombedda att gå medan vissa hästar blir uppenbart irriterade av att flyttas, de kan lägga bak öronen, hota lite med ett bakben eller vifta surt med svansen innan de till sist motvilligt flyttar på sig. Grejen är, det som vi människor kanske inte alltid förstår är att just den hästen som surar och inte vill flytta på sig, det är den som de högra rangade hästarna flyttar mest på. Varför? För att den ännu inte rättat in sig i ledet, den tar sig friheter som ligger över dens behörighet/grad. Hästarna fostrar varandra genom detta flyttande. Den hästen som flyttar sig redan innan en annan häst kommit dit, han vet sin plats i hierarkin och har köpt hela konceptet. Den andra däremot, den som inte vill flytta på sig, han funderar fortfarande på hur han ska kunna kringgå systemet och klättra upp i graderna/rangskalan.

Gissa vilken av hästarna som vi människor har problem med? Den oflyttbara såklart.Han har ännu inte accepterat sin plats i rangen. Man kan välja själv att bråka med hästen men det är ju så tråkigt och jobbigt och faktiskt ganska oeffektivt när vi människor gör det. I en hästflock så hjälps alla till att flytta omkring på de bråkiga. Det sker dygnet runt vilket gör att hästen snabbt tvingas inse var hans plats är. Vi människor kanske flyttar på vår häst en eller två timmar per dag, eller, i ärlighetens namn så kan det vara så att hästen flyttar på oss en till två timmar om dagen 😉 . Det hjälper inte direkt upp vår sak om jag ska vara ärlig.

Det värsta med det här är att de flesta människor har ingen aning om hur hästen bollar runt med oss. Vi är ju så otroligt lättflyttade tycker hästen. Och vi, vi protesterar inte direkt eftersom vi inte ens märker att han flyttar på oss. Men flyttar på er gör han och det leder till att hästen är den självklara ledaren i er lilla flock.




Om du då sen hoppar upp på hästens rygg och ska ha honom att lyda, göra saker då är det självklart att hästen protesterar. Många ryttare har världens problem där uppe på hästryggen, de bråkar järnet varje dag om formen, farten, hästätande brevlådor, etc och i vissa fall så kan de faktiskt med hjälp av olika redskap (hårda bett, nosgrimmor, spö, sporrar, hjälptyglar) lyckas få hästen att göra vad de vill under ridturerna. Men hur tror ni att hästen egentligen upplever det när du som enligt honom är en flyttbar lydig varelse, dvs helt klart underordnad honom i rang, sitter och leker galen varelse på hans rygg och tvingar honom att göra saker som du inte har befogenhet till?

Han kommer ju att försöka fostra dig tillbaka i ledet och bli ännu värre med sitt runtflyttande av dig.

En sak till förstärker hästarnas överlägsenhet mot oss människor, och det är utfodrandet. Vi ger ju hästarna mat, flyttar oss för dem när de får äta. I hästflocken äter de högst rangade mest och först. Så själva fodrandet förstärker faktiskt hästens ranghöghet i jämförelse med oss.

När man ser det så här så är det inte alls konstigt att vi har problem med våra hästar eller hur?

Hur får man slut på det där runtflyttandet av människa då? Först måste du bli medveten om det. Hästar flyttar oss mestadels med bogen. De liksom föser oss i sidled och om det inte funkar så använder de sin långa hals för att kasta sitt huvud mot oss. Oftast så är det hästen som bestämmer var man går. Vi kommer förvisso oftast til målet vi har föresatt oss men linjen är inte rak och du tar alltid fler steg än hästen.

Här ser ni en film på ett barn som leder en häst. Hon vill såklart inte bli knockad av ett stort hästhuvud så hon har tagit bägge tyglarna i handen och ser aktivt till att hålla hästens huvud borta från sig. Barnet vet inte att detta är rätt, hon bara gör så för att det känns bra. Hon är närvarande. Hästen får reda på att han ska ha sitt huvud rakt fram, inte viffta omkring med henne. Barnets hand verkar och har som utgångspunkt sitt läge mitt mellan hästens bogar. Det är där vi vill att en ridhäst alltid ska ha sitt huvud.

Det är en bra grej att börja med. Se till att hästens huvud alltid är placerad mitt på dens bog, dvs med rak hals. Om hästen knockar dig med bogen så korrigera det genom att placera tillbaka hans huvud mitt framför bogen.Om hästen försöker knocka dig med sitt huvud så korrigera tillbaka det genom att placera det mitt framför bogen.

Ni fattar konceptet? Huvudet ska befinna sig på en rak has och exakt i mitten av dens bogar. Låter ju inte så svårt säger du säkert. Och nej, det är inte speciellt svårt men sen ska ni gå på en rak linje också. Ni får inte gå som om ni är fulla. Och just där så inser du hur galet mycket din häst puttar runt på dig. Varje dag, alltid.

Så steg 1 till att ta lite kontroll över hästen är att börja leda den korrekt. Du ska kunna gå på en rak linje exakt bredvid din häst utan att bli knockad av ett hästhuvud eller av en bog.

Det låter löjligt enkelt det här men faktum är att om man är konsekvent med detta ledande så kommer på sikt era ”ledarskapsproblem” att minska.

Nu vet jag att någon kanske säger att jag håller på med Nh så min häst får inte gå bredvid mig, han ska gå bakom mig. Ja det ska hästar också kunna göra så klart. De ska kunna gå exakt där man ber dem att gå. Det lättaste sättet att inte bli knockad av bogar och huvud är att ha hästen bakom sig. Men det kommer inte direkt att göra något för er ridbarhet. I en flock så går sällan ledarhästen först. Hon skickar oftast fram en lägre rankad häst och så tar hon eftertruppen och ser till att ingen blir kvarglömd.

Det är därför som många hästar bråkar om att gå ifrån stallet när ni vill rida ut. De vill skicka fram en lägre rankad varelse först, dvs dig. Du har ju sällan några problem med att leda hästen från gården om du går först.

Hästar är ytterst kloka djur. Du kan förvisso pryla dem till att göra vad du vill. De är kloka så de inser att bättre fly än illa fäkta men för varje gång du gör så sjunker du på rangskalan. Så givetvis så prylar man aldrig en häst som inte vill gå ifrån gården. Du hoppar av, belönar han för att han är klok och så går du själv först. Det visar honom att du lyssnar på vad han försöker säga. Hästen kommer att tycka att du har bra omdöme.Men lär jag inte honom att det är han som bestämmer då? Han VET redan att han bestämmer, det är bara du som inte fattat det än. Det enda du kan göra är att rätta in dig i ledet och jobba långsiktligt på att få en bättre relation.

Har du tänkt på vad det är du gör när du försöker få din flock att gå ifrån gården, stallet, flocken? Du gör så som hästar gör när en flockmedlem beter sig extremt illa. Då jagas han ut från flockens trygghet och tvingas befinna sig i utkanten av flocken, helt oskyddad från alla rovdjur. Att bli utskickad ifrån flocken är ett hemskt straff för en häst. Och det är just det du gör när du försöker få honom att gå ifrån stallet. Om han litar på dig så kommer han att följa dig, men om han inte litar på dig så är dte no way in hell som han frivilligt lämnar gården, stallet, flocken. Men som sagt var, man kan pryla hästar till det mesta men tänk två steg längre. Hur påverkar det er relation?Dåligt, bara dåligt.

Därför gör vi aldrig så. Vi jobbar med att få hästens förtroende men utan att låta honom putta omkring på oss. Det är inte lätt men det är grunden till bra hästträning. Det är det som är viktigast för mig. Utan en bra grund blir ju allting så onödigt svårt.

Det är aldrig för sent att börja gå tillbaka till grunden. Alla våra kurser tar dig tillbaka till den viktiga grunden. De startar första fredagen varje månad. Du kan läsa lite om det på länkarna nedan.

Alla information och prov för handkurser hittar du här
All information om ridkurserna samt ridproven hittar du här.
All information om horsemansshipkurserna här.
All information om ”Lär dig se” kurserna hittar du här
All information om Kroppsmedvetenhetskurserna hittar du här.
All information om Håll hästen frisk kurserna hittar du här.

 




Please follow and like us:

Är målet i vägen för målet?

Jag tänker ofta att ni som tränar Logiskt är ni som vågar gå emot det moderna sättet att leva och verka. Idag vill vi göra allting så snabbt som möjligt, så effektivt som möjligt. Vi har MÅL som vi vill uppnå imorgon men ännu hellre ska de vara uppnådda igår. Effektivt ska det vara. I mina ögon så glömmer man lite att njuta av vägen till målet. Man vet inte riktigt varför man vill nå målet heller, vad händer då liksom?

logisk-ridning-bli-en-ryttare-mitt-ryttarjag-inre-ryttaren

Jag kan väl erkänna att även jag drabbas av det där effektiviserandet ibland. Som när dottern blev sjuk och inte kunde rida och jag kände mig lite tvungen att motionera ett styck Russ. Russ är inga väna små saker som glatt gör komplicerade saker. Det är typ tvärtom 😉 Jag har lite större krav på vettigt uppförande än dottern så jag insåg snabbt att här måste fostras lite. T.ex så skulle jag föredragit om Russet flyttade undan bogarna innan hon närmade sig en människa med dem ;-)istället för att leka hockeymålvakt. Men vet ni att Russ är förvånansvärt starka? De har förvånansvärt fastvuxna ben dessutom ;-). Jag orkar inte tjaffsa med små Pånisar så jag tog helt enkelt och bad min numera hyffsat välartade Påni om hjälp. Visste ni hur mycket enklare det är att putta undan ett Russ om man använder en Påni till hjälp? En sån där Påni som är byggd som en Bulldozer och som har en halv meter mellan frambenen? Det är liksom jätteenkelt. Faktum är att det var så enkelt så att jag som älskar att lära mig nya saker, och som älskar att få nya mål helt plötsligt fick mig ett projekt. Jag tävlar ju inte, har inga sådana ambitioner vilket ibland gör att man tappar tråden lite, det finns ju ingen tidspress eller mål när en viss sak sak vara uppnådd. Hur långt kan man komma med det här ”Häst visar en häst” projektet? Så jag har experimenterat i veckan. Vi har jobbat vid hand, vi har longerat och vi har ridit. Det är ju superroligt!!!! Nu är mitt största problem när dottern kommer att vilja börja rida igen 😉 Fast Russlingar kan säkert träna 2 gånger om dan, tror ni inte det ;-)?

Nåväl, tillbaka till det där effektiviserandet. Vi vill gärna göra det lätt för oss. Hela den moderna ridundervisningen baseras på det. Huvud och bakben, det är vad vi ser och vad vi jobbar med . Punkt. Det är målet. Hästen ska göra saker på kommando med sin hals och bakbenen ska trampa in under hästen. Då är den moderna människan nöjd, det är inspirerande och man liksom känner att man GÖR något, att man åstadkommer saker.




Sån träning är enkel, dvs att man jobbar med kroppens ändar. Man ber helt enkelt ytliga rörelsemuskler att ändra på sig. Ni som går mina ridkurserna vet allt om skillnaden på hållningsmuskler och rörelsemuskler. Jag klipper in text ifrån grundkursen angående dessa två olika typer av muskler.
”Grovt förenklat så kan man säga att det finns två typer av muskler. Dels har vi de ytliga musklerna. Dessa är snabba och kvicktänkta, lydiga. Det är de musklerna som får oss att snabbt kunna lyfta en arm, skratta, tugga, springa, göra situps. Dessa musklerna är bra på att röra sig. De är däremot urusla på att hålla fast saker. För att ge er ett exempel så håll ut er arm rakt ut från kroppen i sidled. Håll kvar den där i 20 minuter. Om ni kan. Förmodligen får ni mjölksyra långt innan dess. Dessa muskler är till endast för rörelse.
 
Vi har hållningsmusklerna. Dessa är svårstyrda och ganska trögfattade. De är inte till för rörelse utan för att hålla fast saker. Dessa är svåra att påverka eftersom de bara lyssnar på hjärnan och inte på dina medvetna order och till stor del är reflexstyrda. Dessa muskler styr inre funktioner som tarmar och andra organ. Det är även dessa som står för vår hållning. Vår hållning skapades under tidiga år. Oftast så har vi härmat våra föräldrars hållning. Ibland kan hållningen ha förändrats efter att vi t.ex har fått barn och burit barnet på vår höft i ett år. Då får vi en sned hållning, inte sällan får vi värk i kroppen.
Den djupa muskulaturen kan bara förändras med stor ansträngning. I gengäld så blir hållningen permanent. Och det är just detta som hästträning går ut på. Vi vill permanent påverka vår hästs hållning. Vi gör detta genom att permanent påverka vår egen hållning.”
Ni förstår skillnaden nu va?




 Arbete med rörelsemusklerna behövs också men grovarbetet, det viktigaste för att bli koordinerad är att vi jobbar med hållningsmusklerna. De där jobbiga, konservativa typerna. Arbete med dessa muskler gör att hela vår kropp blir sur och negativ och motvillig. Därför känns det inte så roligt. Hållningsmusklerna VILL inte förändra sig, de trivs bra att vara så som de har varit de sista 20 åren eller så ;-), tackar som frågar ;-). Dessutom så KÄNNER vi liksom inte när hållningsmusklerna förändrar sig, vi har dåligt med känsel i dem. Träningen kan kännas liksom… Meningslös och tråkig.
 När man tränar häst så är det samma sak. Rörelsemuskelarbete är enkelt. Man kan bestämma hur hästens ändar ska placeras utan större svårigheter. Man kan peta in bakben, böja på dens hals och vinkla dens huvud och det är LÄTT. Det ser bra ut liksom (eller hur man nu väljer att se det) men i längden ger det ingen som helst effekt eftersom hållningsmusklerna slipper att förändra sig.
Så när man tränar häst så är det det trista, långsamma ombyggandet av hållningsmusklerna som ska vara vardagsträningen. Det man gör dag ut och dag in. Då GÖR man något som faktiskt förbättrar hästen. Det kanske inte ser så bra ut sett utifrån, vi får inga stående ovationer av publiken, därför känns det trist? 
Men grejen är att när vi jobbat länge och väl med hållningsmusklerna så kommer vi att märka att vi inte behöver jobba med ändarna för de liksom faller på plats ändå. Helt plötsligt så blir allting så enkelt. Hästen går i form utan att vi behöver GÖRA något med ändarna. Den trampar under sig alldeles av sig själv. Det är dit alla vill nå. 
Fortsätt våga vara omodernt oeffektiv. Njut av resan, njut av den abnorma träningsvärken ni får. Vet ni att vårt effektiviserande gör att de musklerna och den rörligheten vi var tvungna att använda oss av förr bara för att överleva inte behövs idag? Vi liksom skrumpnar ihop av oanvändningen vi utsätter våra kroppar för. Utbrändheten ökar, människor går in i väggen och depressionerna bara haglar över oss.  Jag tror att vi måste tillbaka till det naturliga, det där gamla oeffektiva som våra kroppar är byggda för. Logisk Ridning kombinerar allt det där, det blir lite som en slags kombo mellan gammalt hederligt kroppsarbete och urgammal meditation i lektionerna. Sådant som den moderna nutidsmänniskan verkligen behöver. Så ni jobbar inte bara med er som ryttare utan även med er som människa.
Dock…Det är viktigt att inte fastna i det extremt noggranna. För hästarnas själs skull så är det oerhört viktigt att låta dem vara hästar. Rid ut ofta, låt dem springa av sig, låt dem bli svettiga. Ta en hopplektion eller om du är hopprädd så löshoppa hästen. Många av mina duktigaste dressyrelever tar regelbundet hopplektioner. Dels så är det oerhört nyttigt för hästen men även ryttaren utvecklar sin känsla för timing när hon hoppar. Man behöver inte hoppa högt. Det är vägen mellan hinderna som är det viktiga. Om man tränar hästen på många olika sätt så sliter man jämnt på dem, de blir helt enkelt hållbarare då och utvecklas snabbare oavsett vilken gren som är ditt mål.
Bjuder på ord från en elev. Jag älskar när jag får rapporter om hur det går för er :-). Den här ryttaren rider  Formel 1 hästar och enligt rapporten så tolkar jag det som att hon är på god väg att bli en riktigt bra Formel 1 ryttare. Det gör mig lycklig i hela själen att läsa detta.

”Fick mig en helt magisk tur idag. Efter ridturen stod jag och tittade på de där bruna ögonen och han var så med mig och jag var så med honom. Alla han små ögonrörelser och rörelser han gjorde med huvudet talade om för mig att vi var ”ihop” på nått sätt. Blev så berörd så tårarna började rinna utefter kinderna. Jag gråter ganska sällan och när jag gör det så gör jag det för att jag är ledsen. Nu grät jag av annan anledning, närhet och värme och över lyckan jag kände för att en del av det svåra vi har  haft ihop verkar ha släppt. Vilket moment vi hade där i stallgången

Ridturen bestod bara av massa små finlirsaker. De flesta skulle säga att vi inte gjord något alls men ack vad fel de skulle ha! De elektriska tyglarna börjar bli känsliga och idag bad mina händer och min kropp om små skiftningar.
”kan du böjda dig åt höger?”
”kan du böja dig åt vänster?”
”jasså, det var svårt… Kan du försöka? Tack!”
”kan du flytta bogarna hit och sedan dig?”

Magiskt, två hjärnor på samma frekvens.
Red också en stund på ett öppet fält. Han var så lugn och stilla. Vi travade lite på fältet. Helt stilla och väldigt fokuserat. Halsen helt rak mellan bogbladen. Helt lugn. Till saken kan jag säga att egentligen har han jättemycket överskottsenergi , men idag märktes inte den överskottsenergin för vi bara flöt, gjorde jobbet och hade roligt.
Jösses alltså! Vilket uppsving jag har. Mitt i kyla och mörka November. Vem kunde ana det liksom?”

Det finns en offentlig Facebookgrupp som är öppen för alla att gå med i.

Det finns även en Facebooksida som ni kan gilla för att alltid nås av uppdateringar.

Alla information och prov för handkurser hittar du här
All information om ridkurserna samt ridproven hittar du här.
All information om horsemansshipkurserna här.
All information om ”Lär dig se” kurserna hittar du här
All information om Kroppsmedvetenhetskurserna hittar du här.
All information om Håll hästen frisk kurserna hittar du här.




Please follow and like us:

Bör en kvinnlig ryttare träna likadant som en manlig ryttare?

Idag tänkte jag skriva lite om ridutbildningar, böcker och tränare.

Det är ingen hemlighet att Sveriges utbildningssystem för ryttare fungerar dåligt. Vi får fram förhållandevis få elitryttare om man jämför med hur många ryttare som faktiskt börjar rida på en ridskola. Men få vet egentligen varför det fungerar så dåligt. Många spekulerar i om det kan beror på att vi i Sverige får tävla ponny ända tills vi är 18 medan det i många andra länder är en åldersbegränsning på 16 år. Man tror att det är stor skillnad på att rida ponny och att ta steget upp till att rida halvblod. Det finns massa olika teorier om varför det är så här.
Min åsikt är att det beror på att vi följer en gammal ridhandbok. Armens ridhandbok är ju till stor del grunden till den ridning som vi har idag.




Om vi tänker efter lite. Vem riktade sig armens ridhandbok till? Till militärer. Var militärer på den tiden män eller kvinnor? Mig veterligen så var de män.
De flesta som börjar rida på ridskola idag, är det pojkar eller flickor? Flickor.
De flesta som börjar rida på ridskola idag, är det pojkar eller flickor? Flickor.
Vi baserar alltså hela vårt ridsystem på en utbildning som syftar på att lära vuxna män rida.
Ridning handlar till stor del om Muskeltonus. Tonus är beteckningen på den muskelspänning som normalt finns i en muskel och som ger ett motstånd mot en passiv (påtvingad) flexion eller extension i en led, på så sätt är muskeltonus viktig för kroppshållningen
Män har av naturen en högre muskeltonus än kvinnor. Om vi ska sätta en siffra på detta (som är påhittad för att ni ska förstå) så kan man säga att om en normal vuxen kvinna som spänner sig allt hon kan kommer upp i en muskeltonus på minus 15. En normal vuxen man som slappnar av kommer upp i muskeltonus 0.
En avslappnad man är alltså starkare än en spänd kvinna. Dock kan vi träna upp detta.
Vad som gör detta intressant är att alla ridhandböcker säger slappna av, följ med din häst, låt benen
hänga längs hästens sidor. Detta är en helt korrekt instruktion om den ges till en man. En man som spänner sig på en hästrygg är väldigt obehaglig för hästen att bära.
Om man däremot ger samma instruktion till en kvinna så blir hon väldigt vobblig på hästryggen, ser ut som en juckande nickedocka, det ni ser på vilken dressyrtävling eller i vilket ridhus som helst.
Så med andra ord så kan en man följa ridinstruktionerna som finns i t.ex. Bo Tibllins ridlära eller militärens ridhandbok. Om en kvinna följer denna instruktion så blir det inte så bra. Det finns dock ett par ridböcker som funkar bra för kvinnor att följa, bl. a så har Mary Wanless gett ut en bra bok som riktar sig till kvinnliga ryttare.
Det finns en känd kvinnlig ryttarinna som rider som en man. Charlotte Dujardin. Henne har jag nyfiket följt i många år, långt innan hon blev känd av resten av världen. Hon har genomgått ungefär samma ridutbildning som
mina elever . Hon har genom året utvecklat en imponerande ryttarkropp. Hon kan sitta stilla på en häst och vara avslappnad. Hon kan numera rida enligt armens ridhandbok.




Jag är specialutbildad för att lära kvinnor rida. Därför riktar sig samtliga mina kurser i första hand till kvinnor. Hur en kvinna bygger upp en stark hållningsmuskulatur. Jag vet att det finns en del män som går mina kurser. Vad ni ska tänka på är att aldrig ta i, utan ni ska göra det jag skriver men väldigt försiktigt. Ni ska göra det under avslappning. Er häst kommer att berätta för er om ni är för hårdhänta.
Men ska man verkligen sitta och anstränga sig på hästryggen? Ska man behöva bli trött av att skritta? Ja, i de första ridkurserna så är det så. Ni ska bli så trötta i musklerna att ni typ får blodsmak i munnen och ber om nåd att få sluta. När ni känner så, vilket i början sker efter någon minut. Då slappnar ni av totalt och helhjärtat. Njuter av att er avslappning.
Varför? För att vi människor är sällan avslappnade. Vi har en massa små spänningar mest överallt, spänningar som vi är så vana vid att de är vår vardag. Våra kroppar VILL INTE slappna av. Det spända är det normala. Man måste faktiskt lura kroppen att slappna av och det gör man lättats genom att trötta ut den med hård statisk spänning, då slappnar den gärna av efteråt, iallafall i en minut eller två innan den återgår till det ”normala” spända. Skritt är en utmärkt gångart för detta arbete. Ärligt talat så fungerar hästen mer som en gymbänk i den första ridkursen, Grundkursen.
Hur är vi spända då? Om man ska hårddra det så är vi spända så här. Vårt bäcken är roterat så att ett så att vårt ena sittbenen befinner sig längre fram än det andra.Typ så här:
roterat-backen
Det är muskler som drar skelettet snett. Det är inte fel på själva skelettet som ju faktiskt bara är en viljelös hög av ben som står i makt under musklerna som i sin tur står under makten av hjärnan. Den här rotationen jobbar vi på, långsiktligt eftersom muskler kan man inte bara ändra på sådär utan man måste inse att denna rotation åstadkommes av att musklerna är olika starka och olika stora på de olika sidorna. Det hjälper föga att gå till kiropraktorn om man ser ut såhär. Eller, det kan hjälpa just då men så fort du rör dig så kommer det att återgå till det läget som musklerna drar det till. Jag har skrivit om det innan.
Ibland får jag frågor om den här högerbananen. vilken banan är min häst. Jag bara…Eh…öh… Om ridning vore så enkelt så hade inte jag behövts. Hästar är inte bara sneda på ett håll. De är sneda på alla håll, precis som vi människor. Här ser du några sätt hästen kan göra sig sned på. Och ja, givetvis är bilderna överdrivna för att det ska vara lätt att se men så här gör de där luriga fyrbeningarna fast så klart i mindre skala. Lägg sen till lite rotationer på det och vi har en massa problem med våra hästar.
.anledningar-till-ojamn-kontakt
En bra ryttare kan korrigera det här direkt hon sitter upp. Du ser inte vad hon gör men du ser att hästen helt plötsligt går bra.
Ryttaren måste se till att hästen bär lika mycket vikt på sina framben så att hästen inte blir så här snedmusklad i bogen .
logisk-ridning-sned-bog
Ryttaren måste balansera hästens bröstkorgsrotation i sidled, dvs sitta mitt över honom.
logisk-ridning-hasten-sparar-inte
Ryttaren måste sedan rakrikta hästen så att han befinner sig med sin kropp ovanför sina hovar så att han inte lutar så här på volten med snedbelastning och ledinflammationer som följd.
lutande-svang
Rakriktning innebär att ryttaren ska kunna be hästen vara rak innuti, dvs att ryggraden ska befinna sig mitt i hans kropp utan såna här ohälsosamma krokar som på bilden nedan.
16artandproblemstumvanstersida
Pust… Det är mycket nu eller hur? Men det svåra i kråksången är egentligen inte att göra, det är bara en teknik som alla kan lära sig. Det svåra är att känna VAD hästen gör just nu, sen och då och att just i rätt ögonblick kunna sätta in rätt hjälp. Pust… Pust igen…
Sååå, för att avsluta det här. Nästa gång ni, mina hårt arbetande elever gnäller på att det är jobbigt och att det tar tid. Det vore väl konstigt om det var lätt? Tänk vad lyxigt det vore om man kunde gå till en kiropraktor och bara pang bom vara rak. Och att man skickade hästen till en också.  Då kunde man ju gjort det typ en gång i månaden och sen var allt bra 🙂 Utupi. Drömvärld (för de lata ;-))
Låt det ta tid. Och betänk att eftersom ni tränar er själva så blir ni bättre ryttare. Det är en kunskap som ni kan ta med er till nästa häst och till nästa häst. För varje häst ni rider så blir ni lite bättre. Skillnaden är om man lägger år av träning på att korrigera hästen när han gör som er sneda kropp säger. Då får ni börja om igen med nästa häst och nästa häst. För hästen går som vi sitter, vare sig vi vill det eller inte.
Tar ni en ridpaus på några år så är det inga problem. Kunskapen sitter kvar eftersom den är inbakad i ryggraden på er. Den kan vara lite ringrostig första gången ni börjar rida efter ett långt uippehåll, men lita på att den finns där. Jag har testat det där. Efter några år i Spanien så slutade jag helt med hästar. Jag stod helt enkelt inte ut med djurhållningen där. I två-3 år så petade jag inte ens på en häst. När jag kom tillbaka till Sverige så återupptog jag hästeriet. Ok, i början var jag som blind i rumpan men det gick ganska snabbt att få tillbaka allting. Känseln återvände pö och om pö.
Det är aldrig för sent att börja träna sin ryttarkropp, det startar nya kurser första fredagen varje månad.




Please follow and like us:

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.




När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser som startar första fredagen varje månad.




Please follow and like us:

Mental Coaching

Mental Coaching är en väldigt omtyckt och populär onlinekurs. Man behöver inte vara ryttare för att gå den. Du jobbar med den hemma på ditt egna golv. Faktum är att både totalt ohästiga mammor och mormödrar till mina ryttare har gått denna kurs och funnit den både trevlig och behaglig. Kroppskontroll och ett fridfullt sinne mår vi alla bra av.

Dock skapades kursen för ryttare och den var då tänkt att hjälpa dig som  vill bli en bättre och mer väkoordinerad ryttare och som även vill jobba med sitt psykiska jag.

Varje vecka får du en övning som kan göras hemma på köksgolvet. Övningarna hjälper dig att bringa klarhet i din hjärna och de kan ha god effekt på tex prestationsångest, allmän förvirring, ridrädsla etc..

Övningarna hjälper dig också att få kontroll över din olydiga kropp, ditt roterade bäcken, din olydiga skänkel, din hand. Övningarna är av ett slag som gör att även du med trasig kropp enkelt klarar av att göra dem.

Detta är en kurs som hjälper dig att koppla ihop kropp och själ och får dessa två enheter att ta  dig dit du vill. Fokus är nyckelordet.

Kursen varar i tre månader, en lektion i veckan och hela kursen ligger kvar i ca 5 månader. Alla studier sker online och du kan studera när som helst på dygnet, vilken dag som helst. Du är alltså inte bunden till att passa en tid.

Kursen startar första fredagen varje månad och du anmäler dig  genom att skicka ett mail till blog@lindah.se

Du kan läsa mer om denna samt de andra kroppsmedvetenhetskurserna.

Här kan du läsa lite tankar från elever som gått denna kurs.

Elever om Mental Coaching

Information om kursen

Varför behövs en sån här kurs?

Denna kurs är obligatorisk för alla som vill bli Logisk Instruktör så passa på alla ni som planerar att gå instruktörsutbildningen

 

Glöm inte att gilla oss på Facebook.

Please follow and like us:

Programridningshelg

I helgen gjorde vi något roligt. Vi hade intensivträning av ryttare både på egen häst och på lånad häst. Jag saknar lite ord faktiskt. Det var så galet fint ridet. Notera speciellt ryttarens händer, de är helt stilla och hålls långt framme. Det är det som kallas att man har en hand oberoende av sitsen. Det borde vara alla ryttares mål tänker jag. Det ligger hårt jobb bakom det här och många års träning. Jag känner mig otroligt tacksam över att ha fått följa den här fantastiska ryttaren, Hanna Bergenkull,  över många år, jag blir glad i hela själen av att ha fått vara en del i den här utvecklingen. Det är liksom en ren njutning att bara sitta och titta, nästan så att jag glömmer att instruera, bara sitter och tittar. Det är behagligt att se.

Vi red Lätt C, först på hennes egen häst Lasse och sen på en lånad häst. Det är inte så lätt att sitta upp på en häst man aldrig ridit men hon gjorde det beundransvärt bra.

Här ser vi försök 1 med Lasse. Lasse är en svårriden häst,explosiv och så har han har så långa ben och så kort kropp och så mycket gång att han liksom inte riktigt får plats att ha sin gång. Ni som har följt Lasse på hans egen sida vet silket makalöst jobb som lagts på honom, genom konvalescenten (skadad menisk i bakknäet)och fram till idag.

Därefter var det dags för lillebror. Här rider de fram lite. Den här hästen har oerhört lätt för sig, en helt fantastisk häst som ägs och rids av en annan av mina elever men är lite känslig och med mycket nerv i sig.

Sen var det dags för Lätt C.

Och med känslan från Lillebror i handen så blev det ett nytt försök med Lasse. Det är alltid bra att låta en välutbildad häst ge ryttaren känslan hon söker. Det blev lite mer tryck i Lasse den här gången.Med mer tryck kommer mer rörelse och med denna stora gången är det inte helt enkelt att sitta i all rörelse. Flashiga Lasse 🙂

Vi hade en underbar helg, med massor av hästprat såklart, god mat och gott vin och trevligt sällskap. Vi tränade på lite annat också. Lätt A tror jag att det var (haha, jag är inte helt insatt i alla klasser ;-)). Här ser vi galoppdelen i det programmet, lite modifierat för att vara lite snällare mot hästen.


Hannas starkaste egenskap är hennes mod, för det är mod som krävs för att våga rida igenom eventuella explosioner utan att bli låst av dem.

Lillebrors ordinarieryttare gav lite tips

Lite ”ärevarvsridning” för att få igång flowet i hästen blev det också. Jihaaa!!

Tja, vad mer kan jag skriva? Tack för att jag får vara en del i er utveckling Hanna och tack Ulrika för lån av häst, expertisråd och för att vi fick vara hos dig och inte minst tack till ”banpersonalen” Edvard som höll banan fin mellan varje ekipage. Sån service är man då rakt inte van vid 🙂

Gående bord? Eller bänk 😉

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)


Jag måste också visa fina Svårklasshästen Lilleman och Edvard som bjöd på lite överkursridning. Ekipaget är cirka 50 år tillsammans :-), de delar åren ca 50/50. Alla ryttare borde få chansen att lära sig av en sån här guldklimp.

Please follow and like us: