Meningen med rörelser

Ofta, ofta funderar jag på varför folk i allmänhet gör vissa rörelser. Mest funderar jag på om de överhuvudtaget vet att det viktigaste med en rörelse är det man får efter att rörelsen är klar, inte under tiden man gör den. Helt ärligt så tror jag inte att så många vet det. Man ser ofta att folk bänder en obalanserad och ovillig och oförstående häst  igenom en komplicerad rörelse och efter rörelsen så händer absolut ingenting. Ofta ger inte ryttaren chansen att det ska hände något efter rörelsen och det är då jag börjar funderar i banor som att folk tror att rörelsen i sig är viktig, otroligt viktig, men ingen har upplyst dom om att rörelsen bara är en grej som ska få hästen bättre på att röra sig framåt.

Ridning är en sport som går ut på att röra sig framåt, helst i ett vackert samspel mellan häst och ryttare. Det här glömmer folk ofta. Deras mål verkar vara att hindra hästen från att röra sig framåt på olika vis. Jag förstår det helt enkelt inte.




En rörelse består av en mängd olika komponenter, tempo, takt, rytm, böjning, mönster för att nämna några. En häst är mentalt som ett 6 årigt barn. Det finns inte en chans i världen att du kan lära ett ”barn” en komplett rörelse men alla dessa komponenter på en gång. Det enda som händer då är att du hindrar den från att röra sig framåt. Du lär den typ ingenting.

Man måste tänka lite som i Karate Kid typ ;-). Först visar man hästen en rörelse som inte är något typ. Man får aldrig glömma att andas under tiden för då glömmer även hästen att andas och utan syre blir inlärningen ganska ..hm..ska vi säga meningslös?

Vi människor blir ofta frustrerade av att lära oss ”ingenting”. Därför stressar vi oss ofta förbi ingenting rörelserna och sysslar då istället med att hindra hästen från att röra sig framåt i tron att vi gör NÅGONTING. Det är viktigt att göra NÅGONTING för annars kommer man aldrig någonstans. Detta resulterar i att varken folk eller hästar faktiskt lär sig någonting. Jag är helt fascinerad över att det finns folk som tränat sin häst i över 5 år och aldrig ens ridit ett litet tramp… Däremot så har man ridit 856 kassa galopper, 342 vingklippta skänkelvikningar, 735 överböjda öppnor och 1256 fällsknivsslutor… Man kan också ha lyckas åstadkomma 1678 skitkassa övergångar och 765 halter av typen ”hästens slår sig fri”. Allt beror på den där frustrationen, att man måste GÖRA något…

 

Ja, som sagt var, jag förstår det inte. Inte alls. Mina elever tränar på typ ingenting under tiden som deras hästar rör sig framåt. Jag tycker att det börjar se himla trevligt ut, en ren fröjd att hålla lektioner för elever när de är inställda på att göra ingenting.

Här ser vi en häst som lär sig att röra ytterbak i banor där den vanligtvis inte brukar ha ytterbak. En del i rörelsen som sen kan bli tex sluta.

Här övar sig en unghäst med galopp modell fantastisk att förflytta sig genom hörn i just galopp. Det är svårt för hästar med alla dessa hörn vi människor envisas med att rida i 😉 Hästlogik vore att rida på äggformade banor 😉

Så dagens tanke kan vare, varför gör jag den här rörelsen? Hindrar jag på något vis min häst från att röra sig framåt  genom att göra den här rörelsen? Vad hopas jag få ut efter att jag gjort den här rörelsen? Vad ska förändras i min häst då? Vad LÄR jag min häst genom att göra just det här? Kan jag förenkla för min häst genom att göra något annat med samma effekt men utan att jag måste hindra honom från att röra sig framåt?

Det är alltid okey att dela inläggen från den här offentliga bloggen.




Please follow and like us:

Inlärning bogflytt

Jag fortsätter på temat pusselbygge för hästar. Det är en himla massa pusselbitar som hästar måste ha för att kunna göra hela sammanhängande dressyrrörelser. Jag upplever att man idag oftast försöker tvinga hästar att göra saker som de saknar pusselbitar för att göra. Har du t.ex någonsin funderat på vilka pusselbitar som ingår i en sån simpel sak som att ta sig igenom ett hörn?

Jag tänker att hästen först måste gå rakt innan hörnet, sen måste den börja gå i hörnet och sen måste den vara i hörnet och gå ut ur hörnet. Om man ska prata i termer som de flesta så förstår så innebär detta att först krävs

Rakriktning

Öppna

Böjning

Sluta

Det här är för mig väldigt svåra och ogreppbara ord.

Jag tänker ännu mindre än så. Vad måste alla benen göra? Alla benen på utsidan måste rimligtvis ta längre steg medan benen på insidan måste ta kortare steg. Det innebär att alla benen måste göra olika saker på kommando. Push…Nu blev det lite jobbigt eller hur 😉

 

Om vi börjar med ytter fram som ju är en viktig ingrediens i skolan Öppna. Jag ser ofta ryttare som rider fint, det ser bra ut och sen ska de göra en öppna och då drar de i innertygeln och voila, allt det fina försvinner och hästen ser ut som en kapsejsad båt, i många fall ser den ut att vara halt på inner fram.

I öppna så vill man ju i första hand att ytter fram tar längre steg. Men man vill INTE att inner fram tar kortare steg.

Så här kan man lära in ytter fram att ta längre steg. Det är en lång, seg film som nog bara nördar uppskattar. Om man inte orkar se hela så kan man börja se den efter 10 minuter där den största inlärningen är jord och vi börjar använda ytter fram i en sväng. Som synes så tar ytter fram ett längre steg här. Lesson learned 🙂

Det fina med att lära hästen att flytta sina framben så här är att hästen för att lyckas med detta måste flytta över vikten till bakbenen. Om den hänger tungt på sin bog så är det för jobbigt att flytta bogarna så då försöker den ignorera ryttarens hjälper.

Det finns även saker som gör bogarna svårflyttade, att ryttaren inte sitter mitt över sin häst skapar en obalans i hästens som gör att bakbenen inte kan komma fram liksidigt.

I filmen så ser ni att ryttaren hamnar mer och mer mitt över sin häst ju fler gånger hon får igenom bogflyttet.

Fattar ni vilket tålamod som krävs när man lär hästar saker på detta vis? Men, på pluskontot får man då en inlärning som hästen aldrig glömmer. Han kommer att minnas den här hjälpen för resten av sitt liv. Man behöver aldrig bråka om det här.

Så en lektion används för att lära hästen en enda sak är mitt koncept. Det gör hästträning så mycket enklare. Pusselbiten flytta bog är lagd. Nu fattas det bara några 100 andra pusselbitar. Men det finns ju 365 dagar på ett år. Förstår ni hur många pusselbitar man hinner ge hästen under ett år? Under två år? Ju fler pusselbitar hästen fått ju lättare kan han göra alla roliga rörelser. Och det är ju himla trevligt att slippa bråka med hästen om saker. Istället så är man bara mysig med den. I like 🙂

Please follow and like us:

Inlärning Spansk skritt

Eftersom jag bodde i Spanien i 5 år så är det ju självklart tvunget att man lär sin ponny Spansk skritt :-). Det hör liksom till. Jag minns ett av mina starkaste minnen från Spanien, långt innan jag flyttade dit så blev jag inbjuden till ett stuteri i Benidorm. Jag blev uppslängd på en hingst och innan det var jag ganska kaxig, jag red ju liksom skitbra. Efter 5 minuter insåg jag att den här välskolade tjurfäktningshästen inte alls gick dit jag ville, utan han gick runt, runt. En förnedrande upplevelse. Beridaren petar sig på sin rumpa och pekar sen uppåt?!?! Ah… Ta upp sittbenet ur hans rygg. Jag hade nämligen som alla andre snedrumpade ryttare ett snett bäcken som hela tiden ber hästen att gå runt, runt…

Beridaren tyckte väl synd om den dumma svenskan så han ställde sig på marken bredvid hästen och till saken hör att han kunde ingen engelska och jag kunde ingen spanska… Men jag fattade att han bad mig sätta hästen i piaff. Ja visst sa jag och tryckte in bäckenet under mig. Poff sa det så ställer sig hästen lydigt i Levad. Den stackars beridaren ser ut att vilja slita mig ur sadeln men ger mig ett tecken som jag tolkar som driv. Så jag driver och den lydiga hästen gör lydigt några jämfotahopp på bakbenen… Hahahaha. Oj vad jag inte kunde rida då..

 

Men, eftersom inlägget ska handla om spansk skritt så kommer jag till det nu. Efter min förnedrande upplevelse i Picaderon så rider vi ut jag och beridaren på varsin hingst. Vi rider i berg som gör att jag absolut inte vågar titta ner. Sen kommer vi till en liten bergsby där det är någon form av tillställning för det är folk överallt. Beridaren förklarar hur jag får min häst i Spansk Skritt, ber mig stå kvar i ena änden av gatan och sen rider han bort kanske 100 meter, genom alla folkmassorna. Han vänder sin häst emot mig, visslar högt och ber mig gå med min häst i Spansk skritt mot honom samtidigt som han gör det. Spansk skritt involverar ingen avancerad bäckenteknik så det gick fint även för den här dumma svensken ;-). Folket på gatan kliver upp på trottoarerna när de vackra hingstarna går mot varandra med högt slängda framben. Hingstarna verkar bli eggade av det här och de kastar med frambenen mer och mer, bakbenen stampar, nackarna kröks. När vi är jämsides så skriker hans hingst till och min svarar. Den här känslan…. Som jag fick de där 100 meterna hoppas jag att alla ryttare i hela världen någonsin får uppleva. Den var magisk 🙂

Hittade några gamla bilder från det stället. Det var på den gamla goda tiden när man kunde ta på bilder. Om jag ska gissa så är det kanske 10-15 år sen eller så. Och nej, det fanns inga hjälmar i stallet vilket tog ett tag att acceptera. De försäkrade mig att de inte hade några dumma hästar utan bara bra ridhästar så jag skulle inte ramla av. Jag var ju då snabb med att påstå att hästar kan snubbla. Nej, var svaret, vi har ju bara bra ridhästar och bra ridhästar snubblar inte 😉 Hahaha. Nåväl, i fortsättningen tog jag med mig en hjälm dit 😉

Nåväl, spansk skritt skulle ju det här inlägget handla om. Jag måste ju självklart lära Ponnyn det. Jag började förra året och sen har jag gett henne totalt 4 lektioner inom detta.

Anledningen till att jag drar ut på det så är för att det finns inget värre än hästar som man skyndar på att lära spansk skritt eller andra saker som involverar att vifta på benen. Det är viktigt att alla benvifftande tricks lärs in under absolut lugn och ro och att man lär hästen att viffta på ett ben och sen ska den slappa. Du vill aldrig ha en serievifftare kan man säga ;-).

Serievifftare kommer att praktisera detta så fort den inte vet vad som ska göras, eller så kommer den att göra det när den vet vad som ska göras men tycker att det är för jobbigt att göra just det så den vifftar lite på frambenen istället.

Mardrömmen är hästar som lärt sig trampa med bakbenen (piaff) och spansk skritt och levad. När du ställer dig bredvid dem med en pisk så får du en påse gott och blandat. Skitsvårt att reda ut. Man vill alltid bara få exakt just det man ber om. Aldrig mer.

Så, låt det ta tid för att undvika att skapa en serievifftare 😉

Uppdatering, nu

En annan sak att ta hänsyn till är att det är lätt att få hästen att sprattla med frambenen men ypperligt svårt att få den att göra det med bibehållen höjd rygg. Det kräver styrka. Stryka kommer ju med åren så även där är det bra att vänta.

Nåväl, här ser ni hur jag har tränat min Ponny. Ponnyn räknas som femåring i år, ett sto. Träningspassen var samtliga bara ett par minuter långa och här ser ni dem alla. Mars 2015, April 2015, Maj 2015 och nu det sista i Februari 2016. Hon kom ihåg allting fast det gått så långt tid. Hästar har fantastiska minnen så man behöver aldrig oroa sig för att de glömmer saker. Eller så klart, om man piskar in konster i dem så glömmer de så klart men det handlar ju inte om inlärning då. När man lär en häst saker så måste det ske i absolut lugn och ro och man måste få hästen att känna sig stolt och duktig. Då fastnar det för evigt.

Ni ser att hon alltid lyfter sitt vänstra framben högre och snyggare. Det högra lyfts ofta bakåt och inte så högt . Det är inget man bör korrigera i frambenen utan det är hur hästens balans är . Den här hästen känner sig inte så säker i sin balans när hon lyfter sitt högra framben. Så då måste man stärka balansen i bakbenen och i resten av kroppen. När balansen är rätt så blir frambenen rätt. Den här hästen går helst i vänster galopp som ni säkert kan gissa av frambensrörelserna. Det är inte heller det så mycket att bry sig om just nu. Förvisso kan man enkelt bända ditt rätt galopp om man nu skulle vilja det men det är ganska osmart att göra det eftersom galopp är en böjd rörelse så om man tvingar dit en böjning (galopp) som inte understödjs av resten av dens kropp så skapar man ju obalans i hela kroppen.

Hästträning tar tid, Ofantligt med tid. Jag ser de tv första åren man tränar hästen som ett stort pusselbygge. Man måste fylla dens ram med pusselbitar, en massa pusselbitar. Som tex då spansk skritt. Men man kan inte förvänta sig några korrekta sammanhängande rörelser innan hästen har alla pusselbitar. Och det värsta är att sen när man gett den alla pusselbitar så måste man dessutom sätta ihop alla pusselbitarna, i rätt ordning och allt.

Så i min värld så ger man hästen pusselbitar i 2 år, det tredje året sätter man ihop pusselbitarna och på det fjärde året så kan man börja att avnjuta den färdigpusslade hästen.

Dock är det så att unghästar får inte bara bygga pussel. Det viktigaste för unghästar är att de rids FRAM, FRAM och ännu mera FRAM. Jag upplever det som att det är svårt att finna bägge idag. Antingen så rider man fram eller så bygger man pussel. Men grejen är att det ena fungerar inte utan det andra. Om man bara bygger pussel så blir unghästarna bakåttänkande och energilösa vilket är en stor nackdel när man ska börja använda pusslet. Utan energi blir det bara vingligt och trist.

Om man bara rider fram så blir det oftast väldigt stelt och styvt. Man har liksom inget pussel att börja använda så det blir liksom inget bra alls.

Nä, ush vad svårt det är att träna hästar hörreni 😉 Tur att det är så roligt .

Uppdatering. Nu, nästan ett år senare så har hon börjat bjuda till lite på den spanska fronten, läs mer i detta inlägg

Please follow and like us:

Courses in English

Our courses are now available in english. This is a unique concept aiming to create horsepeople, schooled riders. The lessons are both mounted and at hand. The first course is one lesson a week for two months for the price of 200 euro. You will have access to our facebook-group where you can discuss everything with other participants and get support. More information in English will follow shortly, but you may sign up right now for our courses by sending an e-mail to blog@lindah.se

Course 1

Course 4

Course 6

Course 8

Please follow and like us:

Sommarkurser

I sommar kommer jag som vanligt att befinna mig på resande fot i vårt avlånga land och hålla lektioner.

Jag tränar ekipage från alla inriktningar och alla raser. Fokus på ryttarens rakriktning och sits.

I små grupper om 6 personer varvar vi ridning och teori med fokus på att uppnå harmoni med vår gode vän hästen. Ridning är inte så komplicerat  som man generellt sett gör det till. Det viktigaste hjälpen sitter i ryttarens egna hjärna. Den måste vara här och nu eftersom vi rider (och lever) här och nu. Det viktigaste för mig är fokus och balans.

En dag ser ut så här

Vi börjar med att alla rider ett kortare pass för att jag ska få en viss koll på var ni befinner er och vad ni behöver hjälp med.

09:00 Ekipage 1
09:30 Ekipage 2
10:00 Ekipage 3
10:30 Ekipage 4
11:00 Ekipage 5
11:30 Ekipage 6
12:00-14:00 Lunch och teori med avsuttna övningar där fokus ligger på just fokus och kroppsmedvetenhet, att få sinne i balans med kroppen så att du kan kommunicera bättre med din häst och därmed lättare kan uppnå dina mål.
14:00 Ekipage 1
14:30 Ekipage 2
15:00 Ekipage 3
15:30 Ekipage 4
16:00 Ekipage 5
16:30 Ekipage 6
17:15-18:00 Avslutande teori

Teorin kan vara av valfri art. Jag tänker som så att eftersom vi oftast är ryttare på  olika nivå så är det bäst med tema där var och en kan ta upp det man själv är redo för. Hela dagens teori och alla lektioner spelar då mot detta tema.

Mina förslag på teman är
Hur man tar fram gångarter (lösgjorhet)
Hur man blir ett med sin häst (mentalt fokus)
Hur man hittar motivationen
Hur man får hästen jämnt till handen

Jag tar gärna emot förslag på andra teman efter önskemål.

Nyhet för i år är att det är möjligt att boka en sån här dag även om man inte rider online för mig. Då blir denna dag en introduktion till Logisk Ridning. Dock måste då alla i gruppen vara icke online elever.

Priset för en sån här dag  för en grupp under sommarlovet 2016 är 6000 kr om man bokar en dag, 5000 kr om man bokar 2 dagar eller fler på samma ställe. Det går inte att bestämma exakt datum vid bokning eftersom jag måste lägga alla träningar på en rutt som är logisk att köra, dvs jag tar alla i den ordningen ni befinner er geografiskt. Om avstånden är stora så tillkommer en körersättning på 30 kr /mil.

För att anmäla er så maila mig på blog@lindah.se .Observera att jag tar emot anmälningar från dig som vill arrangera en kurs, inte enskilda anmälningar från dig som vill delta i en kurs. Ange adress och önskat datum.  Sista anmälningsdag är 30 april. Där efter återkommer jag till er med en mer exakt planering.

Observera att dessa priser endast gäller under sommarlovet månad 2016.

Här lägger jag en preliminär bokningskalender så att ni enkelt kan se var jag befinner mig vissa dagar.

Juni

26

27

28 Göteborg, Rävlanda, Anmälan till Hanna Bergenkull, hanna.bergenkull@hotmail.com

29 Göteborg

30 Göteborg

Juli

1 Mullsjö, Anmälan till Tomas Fredholm, tomas.fredholm@telia.com

2 Mullsjö,

3

4

5

6

7

8

9

10

11 Åland ,  Kontaktperson Henrietta Hellström hmlofstr@gmail.com

12 Åland

13

14 Norrtälje, kontaktperson Sara Sjöberg sara@lonnbackenutbildning.se

15 Norrtälje, kontaktperson Sara Sjöberg sara@lonnbackenutbildning.se

16 Torsåker, kontaktperson Gittan Eck birgittaeck@hotmail.com

17 Torsåker

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28 Umeå, kontaktperson Linda Andersson, pajasso76@hotmail.com

29 Umeå,

30 Umeå

 

Please follow and like us:

Att studera online

Jag gick grundkursen ”live” och tyckte det var det bästa jag gjort – ända tills jag gick fortsättningen on-line, nu funderar jag på att gå om grundkursen on-line bara för att konceptet med självständigt fungerar så fantastiskt bra  Att hitta Linda och det logiska var för mig som att komma hem, och att dessutom kunna träna precis när man vill på sin egen häst är perfekt, att dessutom kunna backa och läsa om efter ett tag ger helt nya dimensioner. Tack Linda för att du har tagit ridlektioner till en ny nivå




Jättebra med online. Har man pluggat på distans så känner man igen sig. Övningarna är lättfattliga och man lär sig att träna och reflektera över sin egen ridning. Ofta blir det att man ”rider genom sin instruktör ” på traditionella lektioner och på så vis har många ridelever svårt att åstadkomma bra ridning utan sin tränare men med dessa övningar lär man sig själv att bli självständig i sin ridning. Kurserna är inriktade på ryttarutveckling, dvs fokus ligget på att göra ryttaren kompetent för att så småningom kunna utveckla sin häst så det behövs ingen superstjärna till häst för att få resultat, däremot ska hästen vara frisk för att ha möjlighet att ge korrekt ”kvitto” på övningarna. Passar dessutom alla inriktningar. Jag är i grunden B-instruktör på islandshäst och tävlat på nationell nivå. Har fn två egna uppfödningar som jag skolar i logisk ridning och det ska bli jätteintressant att se hur vi utvecklas. Rider fn rakriktningskursen och får otrolig respons från mina hästar.

Jag har tidigare tävlat ganska mycket dressyr och upp till MSVB nivå och tyckte från början ärligt att det lät lite trist att behöva gå en skrittkurs men blev så imponerad av alla kloka pedagogiska blogginlägg att jag ändå ville prova vad detta var. Det är det absolut bästa jag gjort! Och JO,jag behövde verkligen gå en skrittkurs. Att få svar på varför man upplever vissa saker på hästryggen och dessutom verktyg för att rätta till dem. Och det i lugn och ro hemma. Man är verkligen superinspirerad och längtar till kommande kurssteg. Jag planerar att gå allihop… Och jag glömde hur mycket pengar man faktiskt sparar på att inte behöva hålla på och köra till olika ställen och olika tränare. Man blir ju sin egen tränare, det blir ju vara väldigt ekonomiskt i längden!

Jag bor i Norrbotten och det finns av naturliga skäl inte hur många tränare som helst här uppe. Då jag är noga med att den jag ska rida för känns bra i själ och hjärta innebär det att det inte finns så många att välja på. Online kurs med veckoövningar där fokus är på en sak i taget på basic nivå känns genomtänkt och är dessutom helt prestigelöst och passar alla. Man får tillfälle att själv känna, fundera och praktisera. Det enda jag önskar ä ratt jag fick tillfälle att rida för Lindah in real life!

Det viktigaste för mig är tillgängligheten och att jag kan gå tillbaka i lektionerna hur jag vill. Jag känner ett stort stöd och kompetens från Linda, att hon hjälper mig se vad som är rätt och vad som är fel.




Att få koncentrera sig på en sak i taget och göra det i sin egen takt har varit jättebra för mig. Tillgängligheten håller jag med om är viktig. Jag gillar också Lindas pedagogiska liknelser.

Helt suveränt och det roligaste jag gjort! En sak i taget och jag får träna på att själv känna efter om det blir rätt och får bra verktyg att prova att göra mer eller mindre av. Till på köpet har jag blivit starkare än nånsin! Superpedagogik så att det blir tydligt med varför och den mest hästvänliga träning jag sett o hört. Till råga på allt fungerar det

För mig fungerar de kanon att få tydliga direktiv och öva själv.
Linda förklarar så himla bra pch har en sund inställning som passar mitt sätt att tänka. Och jag kan träna när jag kan. Helt klart lärorikt.

Onlinestudierna innebär att man får koncentrera sig på en sak i taget varje vecka, och därmed lära in sig det ordentligt innan man går vidare till nästa sak. Allting förklaras tydligt och pedagogiskt så att man enkelt kan lära sig själv, och dessutom kan man diskutera veckans övning med de andra som går samma kurs. 

Man lär sig att själv känna när det blir rätt, istället för att ha en tränare som påpekar rätt och fel medan man tränar för denne och sedan när man är själv så minns man inte hur det skulle kännas. Ett bra sätt att lära sig helt enkelt

Jag gick de tre första kurserna som helgkurser men fick den tredje kursen även som online-studier. Lindahs pedagogik och engagemang är fantastisk både i verkligheten och online. Fördelen med online är att man delar upp allt i mindre delar och kan öva på en sak i taget. Man lär sig känna vad hästen gör och hur man ska rida den på ett för mig helt nytt sätt. Att få en läxa varje vecka är jättekul och håller inspirationen uppe. FB grupper för varje kurssteg där man kan diskutera/rapporter/ få stöttning, hejarop etc är toppen. Är nu på fjärde kursen(rakriktning) och vill aldrig sluta kursa. 
Märker att de som går online har en mer detaljerad kunskap än jag vad gäller de två första kurserna som jag bara gick i real life. Önskar att alla fick chansen att prova det här!

Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid och framförallt att man lär sig se och känna saker själv. Eftersom man tränar på EN sak i taget blir inlärningen väldigt effektiv. Aldrig förr har min häst varit så balanserad, stark och glad som nu, och då har vi bara hunnit till bogsteget.

Skriver under vad alla föregående har sagt. Och kostnaden? Dela upp den på vad det faktiskt är: 12 lektioner! Och känner man sig osäker på om man har förstått så kan man, mot en avgift, skicka in en film och få bedömning/hjälp.

En annan viktig sak är att man kan rida övningarna hur man vill. Jag är dödstrött på instruktörer som inte har fantasi och man ska rida likadant varje gång. Här kan man träna på banan, i skogen och använda lite variation i träningen. Ja, och sedan kan man indianrida och det är grymt kul!

Fungerar fantastiskt bra med att lära sig på distans! Ett moment i taget, successivt svårare, fokus på ryttaren och hösten mår gott dessutom! Förvånande fantastiskt! Den otålighet jag kan tänka mig att någon kan känna av att börja med så till synes enkla övningar, blir en annan sak när en tränar själv.

Gått de två första stegen live och arbete vid hand på online. Fördelen med online är att man hela tiden kan gå tillbaka, det blir inte korvstoppning och man blir verkligen motiverad mellan upgifterna. rekomoderas verkligen

Det fungerar verkligen att gå kurs online, det gör hela skillnaden att fokusera på en sak i taget. Man lär sig verkligen göra den saken och får fokus på vad jag SKA göra istället för det man missar/borde gjort/ inte kan. Jag gillar ju också att sitta själv och prova och känna vad som funkar för hästen så online-lektioner passar mig perfekt.

Jag trodde inte att det skulle funka med on-linestudier för ridning. Och då ska ni veta att jag fullt övertygad över Lindahs utbildning eftersom jag började rida privat för henne hösten 2013. 
Så fel jag hade. On-line är helt makalöst bra! Tid finns att reflektera och känna. Och läsa på igen för att sedan göra om och göra bättre.

R-E-V-O-L-U-T-I-O-N-E-R-A-N-D-E!

När man går web-kursen hinner man läsa in teorin bakom varje övning och förstå, därefter provar man på, återkommer till diskussiongruppen och Linda med frågor och funderingar, prövar igen. Och helt när det passar en själv! Det skapar en stark förståelse för vad och varför och finns gott om tid att befästa kunskapen i varje övning. Man kan skicka in extra filmsnuttar om man behöver extra feedback mot en viss avgift. Och man kan när som helst gå tillbaka i lektionerna för repetition. Denna metod ger en varaktig kunskap. Den logiska uppbyggnaden gör att en ny nivå befästs för varje kurs, och skapar en gedigen bas för nästa steg. Kurser i verkliga livet har en tendens att bli mer fragmentariska; man kommer inte ihåg allt, förstod inte allt, lyckades inte få till allt, var inte på topp hela tiden, vilket kan ge lite hål i grunden. I lugn och ro med web-kursen blir det mer hållbart, en språngbräda för mirakel! PS. Det är kul också! Nästan som en adventskalender, bara en lucka per vecka istället för per dag. Man längtar efter nästa lucka!

Jag har också gått både skritt och travkursen ”live” och går nu travkursen online. Jag märker vad mycket man har glömt från ”live kursen. Online får man utförlig teori om varje moment och detaljerad information hur man ska göra i varje lektion och som sagt man kan gå tillbaka till tidigare avsnitt för repetition. Linda är som sagt väldigt logisk och vet hur man lär sig nya saker och man får hela tiden kvitto på att det fungerar. Det är absolut det bästa jag gjort.

Jag har länge saknat en förklaring till hur man gör saker i detalj, och ihop med det VARFÖR man gör det, vad målet är och hur hästen rent biomekaniskt klarar olika rörelser – nu har jag hittat det  Pedagogiskt underbart att få fokusera på en enda sak i taget och därmed låta hästen få en chans att förstå, alltefter man som ryttare gör mer och mer rätt. Min gamla häst hade påbörjat en förvandling redan innan jag gick första kursen i oktober 2014, men OJ vad mycket snabbare och mera rätt allt blev när jag började med Logiska kurserna!! Eftersom allt är så logiskt upplever jag också att det är så mycket lättare att komma ihåg och när dessutom hästen blir rakare, mer schwungig och med mer magmuskler är det ännu lättare att se och känna att detta är rätt! Önskar att alla gick dessa kurser, då skulle alla hästar få en bättre tillvaro, och alla ryttare kunna vara sanna med sig själva ända in i hjärtat och kunna känna att de gör sitt bästa för att hjälpa hästen göra rätt.

Mycket givande. Varmt rek onlinekurser så våga alla ni som funderar!




Please follow and like us:

Instruktörsskoj

Jag håller på att utbilda några instruktörer som ska fortsätta sprida Logisk Ridning. Jag har lagt störst fokus på att lära dem att SE och FÖRSTÅ hästen som individ men även människan som individ. För det är ju det som saknas, indvidanpassade tränare. Alla hästar kan inte klämmas in i en speciell ram och alla ryttare bör inte ägna sig åt att klämma in hästar i en ram.

Hästar och människor är individer med väldigt olika behov och glädjeämne i livet.

För att på djupet kunna förstå vad man ser så är det av största vikt att förstå hjärnan,eftersom det är hjärnan som styr det mesta i vår (och hästens kropp). Så mycket timmar har lagts åt att förstå just hjärnan. Jag vet inte men jag tror minsann att vi kanske kört det lite väl hårt sista tiden 😉
En av instruktörerna gav denna morgonrapport idag 🙂 Jag höll på att skratta ihjäl mig 🙂




Bara för att det är fredag så delar jag med mig av ett litet utdrag ur den pågående konversationen i min kropp idag…
Storhjärnan?! STORHJÄRNAN!!! Du, det är reptilhjärnan här – vi behöver snacka!!
– Vadå? Vem? Jag? Njae, jag är på jobbet vet du, kan inte riktigt diskutera just nu….
– VI ska snacka! NU! Jag har ett gäng gravt autistiska muskelgrupper här, de hotar att slå in dörren och löpa amok – DU tar dig tid NU!
– Ja, alltså, berätta – du behöver liksom inte vara så upprörd Smiley smile
– Upprörd – UPPRÖRD!!! Jag är fullständigt RAASANDE!!! Jag har representanter här för nacke, axlar, skulderblad… you name it! Allt från skallbas till mitt på ryggraden. De hävdar att de går i strjek!!
– Okej, varför är de så upprörda?
– De försöker påtala att du har förbikopplat systemet för att kringgå mig! Att du har försökt lura dem att SLAPPNA AV….. Att FÖRÄNDRA sig… du vet ju att jag inte tillåter att du jävlas med de stackars autistiska sakerna – de vill inte förändras, de vill va SOM VANLIGT!!
– Nä, men nu överreagerar du väl lite, jag försökte ju bara skapa lite egentid för dig, ja, så att du får lite semester ibland, du jobbar ju alltid så hårt…
– AHA! Det var därför du skickade mig på kontroll av lungfunktionen trots att allt var helt under kontroll där, och det var därför du börjar släpa fram färgkartor på vackra, trevliga röda kulörer och undrar om vi ska måla om här inne???? DU! Jag ska berätta en sak! Om du inte omedelbart upphör med det här så kommer jag att ge dig nackspärr. NACKSPÄRR!!! Jag mobiliserar alla autisterna som står här och säger åt dem att göra dig oförmögen att vända på huvudet… i flera dagar!!! HA! Vad säger du nu då.. va, va???
– Tja, jag tycker du verkar lite upprörd, kanske du förhastar dig lite?
– Nä nä nä – här förhastas ingenting! Ge upp nu, låt mig sköta systemet och autisterna, allt blir liksom så bra då ska du se. Och jag lovar – ingen nackspärr….
– Hmm…. tja, jag har ju lite att göra här på jobbet idag… sortera lappar och papper och sånt…
– Ja. Just det. Sköt det. Så sköter jag kroppen. Klart!… Klart?
– Ja… vi säger väl så då… jag lovar, ska inte försöka påverka dig på läääänge (typ flera minuter eller så…)
– FANTASTISKT! Autister: ni kan gå hem nu – ingen strejk idag, och ingen nackspärr heller. Seså, iväg med er… jag har reflex-jobb att sköta…
…..
– Du reptilhjärnan… skulle det inte vara gott med lite fika??
– Fika?
– Ja, du kan väl ta en paus och kila ner till magen och kolla om läget är under kontroll och typ ta en liten paus – jag håller ställningarna här…
– Tja… en liten stund kan väl aldrig skada… LOVA att du inte hittar på nåt!
– Lovar! … men du innan du går kan du väl säga till benen att de kan lägga sig lite sådär snyggt i kors framför kroppen – jag skulle behöva ändra arbetsställning lite bara, en liten stund….

Det här blir bra, tror ni inte det 🙂 Nästa omgång instruktörselever håller på att sättas ihop. Har du glömt anmäla dig så är det dags nu. Du hittar info om utbildningen här




Please follow and like us:

Kurser för dig som är ridrädd

Oftast så beror ridrädsla på att man är rädd för att inte ha kontroll på hästen. Man är rädd för att ramla av. Man är rädd att den ska sticka, bocka eller att man inte kan stanna den.

Det är inte alla som ens vågar erkänna för sig själv att man är rädd. Då är det väldigt svårt att göra något åt det. För man VILL ju rimligtvis sluta vara rädd, så att ridningen kan bli rolig igen.

Jag har aldrig förstått varför man om man är ridrädd absolut måste tvinga sig att både trava och galoppera. Man blir väl inte mindre rädd för det? Snarare mer spänd. Och är ryttaren spänd så blir hästen garanterat spänd.

Det viktigaste borde vara att åtgärda punkterna som gör att man är rädd. Tex att ramla av. En stadig sits gör att man inte ramlar av så lätt. Att man får koll på sin andning innebär att man lär sig behärska sin spändhet vilket hjälper hästen att bli mindre rädd.
Att man hittar ett sätt att bromsa sin häst är också väldigt viktigt.




Jag har märkt att mina kurser gör underverk för just ridrädsla. Det var inte syftet med kurserna men det har blivit en väldigt trevlig bieffekt.  Det är otroligt trevligt att få vara en del av detta. Och då är klientelet i grupperna allt från skogsmullar till MSV dressyrryttare, distansryttare på hög nivå, Islandsryttare och framförallt många olika tränare inom olika grenar. Alla samsas här. Helt magiskt är det.

 

Jag klipper in lite ord från elever är.




Min hjärna har på ett plan förstått vad du försöker lära oss om att låta saker ta tid. Att göra en sak i taget. Men jag har ”inte varit helt mottaglig”.
Insikten om långsam, fokuserad och lugn träning har landat allra bäst i mig tack vare Handkurserna. Jag var ju nybörjare på det området kan man säga och det har varit väldigt bra för då har jag verkligen tagit ett steg i taget, och varit väldigt grundlig och gett det mycket tid.

Tack gode gud Lindah för denna kurs. I dag kom vi i frisk trav efter en väg & helt plötsligt får djuret för sig att göra en 180 graders tvärvändning för det låg en mörk snöklump i kanten. Satt kvar & tackade Lindah & kursen att jag satt kvar

Den lyckan som uppstår när jag känner ren och skär ridglädje igen?Wiiii!!Tappade den i våras efter att ha haft två hästar med låååånga skadeperioder och avslutade detta med ett misslyckat svanhopp från en häst jag blev medryttare på. Bröt armen och tappade helt självförtroendet.
Lindah frågade i gruppen tidigare om vi kände någon förändring, typ före och efter vi börjat med logisk ridning. Min stora skräck före var att hästen under mig skulle gå sönder. Behandlade dom som porslinshästar till slut…och där dog också glädjen.
Med grundkursen växte självförtroendet och därmed tryggheten. Att lära mig VARFÖR jag ska göra på ett visst sätt och inte bara ATT jag måste det. Nu har jag förmånen också att ha en instruktörselev att tillgå och fick även köpa en rutinerad häst som utmanar mig på ett sunt vis. Nu börjar jag känna under en ridtur vad som saknas och vad jag då behöver korrigera. Verktygslådan fylls på och jag plockar fram allt eftersom det verktyg jag hittils förstår behövs just där och då. Resan är påbörjad…och vi har TID.
Jag tänker numer inte enbart på att hästen går sönder och låter mig paralyseras av det utan jag tänker och försöker anamma hållbar ridning så långt jag förmår. Prestationskraven försvann och där någonstans kom glädjen tillbaka

Jag är lite kaxig ibland. Jag får nämligen aldrig träningsvärk av att rida längre så jag känner mig stark. Jag har ju tränat logiskt i ett helt år på många olika hästar. Nu går jag bakbenskursen. Men, igår kände jag att det var dags att prova något nytt (gammalt) så jag bestämde mig för att försöka sitta ner i traven på två av mina hästar. De två som för övrigt har absolut mest gång… Det gick faktiskt helt ok men kändes väldigt ovant, även om jag suttit enstaka minuter under året på en av de andra hästarna. Jag har ju bara ridit lätt och stått i fältsits i ett helt år på de här hästarna. De har utvecklat sina gångarter jättefint tycker jag och har ett rejält schwung nu. Jag satt ner totalt på båda hästarna kanske i 5 minuter. Och jag har sådan träningsvärk idag, haha!! Jag bromsar ju inte längre utan det gäller att helt enkelt sätta sig i den där fantastiska traven. Förr i tiden bromsade jag mig in i den sittande traven, precis som de flesta gör. Det här är verkligen en utmaning på en häst med stor trav och man måste blockera ett antal reflexer som slår till. Jag lyckades hyfsat tycker jag men den ena av hästarna undrar jag faktiskt om jag någonsin kommer att kunna sitta ner på igen… Jag är uppenbarligen fortfarande lite för låst i höfterna fast det är milsvid skillnad mot där jag var från början. Nu ska bakbenskursen lossa på lite mer spänningar så vi får väl se om ett par månader. Kul var det iaf att hitta en uppgift som påminde mig om hur gött det är med träningsvärk. Lite avundsjuk på er som precis börjat. Ni har mycket roligt framför er!

Jag har alltid varit rädd för att ramla, överlag. Lite jobbigt då när man hoppar eller rider annars bara och är nervös för skutt som gör att man tappar balansen och ramlar av. Jag har ramlat av rätt mycket när jag var yngre. Nu är jag mycket mer balanserad och litar helt enkelt bättre på min kropp och balans. Igår märkte jag vid uteritten att den spookiga hästen faktiskt tog stöd från min rumpspänning som kom automatiskt när han tittade på något. Det kändes riktigt bra, jag kan numera rida på långa tyglar på honom ute pga detta.

Focus! Äntligen har jag fått det o vilken skillnad det blir på ridningen,har ju en känslig häst o den förra var ändå värre så hjärtat hamnar i halsgropen ibland men nu kan jag hantera det på ett annat sätt!

Jag har alltid varit rädd att misslyckas, men har genom den logiska ridningen lärt mig att se de små detaljerna, fokusera smalare och inte kräva mer än att både jag och häst går lyckliga av banan. Det är stort!

Jag håller på att bemästra min ridrädsla. Har lagt över skulden på min häst för att hon varit tittig. Men egentligen är hon lugn bara kolla på henne när hon står i hagen. Så det är jag som gör att min häst spanar efter faror. Så mycket fokus på att andas och slappna av Balansen är väldigt viktig också och den har inte varit så bra. Men den håller på att bli bättre. Att jobba från marken ger oss ett bra självförtroende också Att se att vi klarar av att jobba i det läskiga ridhuset Vi är på åt rätt håll

Kursen har hjälpt mig mycket. Har varit rejält rädd att rida mitt sto förut. Det är en tuff o känslig dam som varje dag kollar om hon kan bestämma Eftersom jag alltid rider ensam och inte har ridbana el ridhus, så gör vi allt ute. Förut kunde vi ha diskussioner på 20-30 min om vi verkligen ska gå denna väg.. Vart ofta rädd o planerade alltid ridturen så vi inte skulle råka ut för spoky saker som triggade hennes beteende. Kursdelen andas förändrade mönstret helt, jobbar med det varje pass! Jag är nu en ryttare som ofta söker upp ”farligheterna” för att lugnt titta o rida förbi? Numera är det små små frågor om vi verkligen måste gå.. dock ibland i samband m ex brunst kan det gamla beteendet komma tillbaka. jag upplever också att min sits är mycket stadigare, sitter mkt tryggare då min häst ofta gör rejäla ”unghästskutt” då hon ser ngt . Ska gå vidare travkursen och även mentalträning nu.

Efter att ha blivit jagad av lös hund i skogen och slagit mig rejält när jag trillade av. Har kurserna gett mig massa nya del mål och ett nyttigt fokus, bl.a. inte leta efter faror. Lilla hästen har förmodligen redan gått vidare o släppt händelsen men jag har kvar en del hjärnspöken. Men det blir bara bättre tack vare kurserna både rid som hand/kurser. Och vilken balans jag fått testade att rida barbacka nu när det va kallt.

Fram till för 18 år sen var ridningen min andra kropp, funderade sällan över rädslor (ung o odödlig oxå)
Fick därefter sjukdomsbild (sängliggandes i 1.5 år o livslång värk kom) under min väg tillbaks var o är fortf rädslan att förlora kontrollen över kroppen o nervtrådar var/är borta m obalans o rädslor m spänningar o andningssvårigheter till följd.
Med logisk ridning har jag fått en karta att leta efter vägen, tillbaka till vägen som leder till kroppskontroll o kan mer o mer när jag märker att jag har dåliga dagar, gå tillbaks till kartan o leta utan att tappa mig in i rädslan som jag gjorde innan. Detta tar jag med mig i vardagen oxå.




Skillnaden för mig är som natt och dag, idag ser jag fram emot att rida. För ett år sedan hade jag ont i magen inför varje ridpass. Verktygen fokus och att andas ner bowlingklotet i marken gör underverk på både mig och mitt hetsiga fullblod. Jag har precis börjat bogkursen nu och min balans har förbättrats jättemycket. Tror att det som hjälpt min rädsla mest är vetskapen att om jag vill ha en lugn och harmonisk ridtur måste jag börja med mig själv! Min häst är verkligen en spegel av mitt mentala tillstånd här och nu. Den logiska ridningen har lärt mig det!

Jag är helt enkelt rädd för att ramla av och slå mig illa… Och det kan man ju göra om hästen skulle snubbla och gå omkull eller sticka iväg. Jag har inte ramlat av många gånger i mitt liv fast jag fräst runt i skogarna i alla år. Har haft tur många gånger…. Men jag har blivit mer rädd med åren och har alltid tagit det försiktigt med min nuvarande pålle…. Önskar mer ridglädje tillbaka!
Kurserna har gett mig fokus och lite jädrar anamma. Vi har tränat och pålle hittar sin kropp mer och mer. Och jag börjar få ihop min. Därmed är jag inte riktigt lika rädd att krascha längre, pålle snubblar mycket mindre och har styrkan att reda upp om det ändå sker. Det är inte längre framdel och bakdel med nåt fluffigt i mitten utan det börjar bli en hel häst. Och det är lättare att rida då
Jag har blivit starkare i min kropp och den sitter oxå ihop bättre nu. Det gör ju att jag klarar mer bus än jag tror!
Men det kanske viktigaste är att jag vet att det med kurserna kommer ännu fler verktyg och ännu mer ridglädje!!

Jag är tacksam för att jag kan jobba hästarna I skritt, och dessutom med gott samvete! Med förtroende, kontroll, balans och styrka I skritt blir Traven/galoppen lättare.

Jag har fått verktyg att ta till när det blir riskerar att hända något. Jag vet nu hur jag ska göra: Spänna magen, andas, nynna på en sång. Blir numera förbannad på mig själv om jag drar åt mig tyglarna och drar hästen i munnen om det skuttar till. Det ska inte behövas längre då sits och balans är bättre. Emoji wink
Men eftersom jag just nu är i mer räddläge pga att det KUNDE ha hänt något vid en uppsittning när hästen sprang iväg …vilket det nu inte gjorde eftersom balansen är bättre… så håller jag på med analys av just min rädsla: Jag har katastroftänk i alla möjliga hästsituationer. Förutom att inte kunna bemästra katastroftankarna så inser jag att jag inte kan läsa häst och har därför svårt att förute vad som kan hända och istället överdriver i min skalle.
Så jag hoppas på Mentalkursen samt Horsemanshipkurserna, i kombination av ridkurserna såklart, för att komma vidare.

Min största rädsla med hästen har varit att jag blir rädd när han går upp i energi. Vilket han är/har varit grymt bra på att göra och FORT!

Han brukade göra det av främst två orsaker, den ena för att han blev rädd eller ”rädd”. Och den andra: SIS (skit i saceln) Särskilt när SIS försökte förebygga ett, inte alls säkert inkommande, energianfall genom att medvetet och ibland omedvetet tjuvhålla honom.

Vid orsak nummer 1 försvinner hästen under mig. Jag får noll kontakt och han använder sina välbevarade galopphästmuskler därbak till att försöka fly. Det blir oftast inte mer än några stora skutt-steg, men de stegen går fort och det tar en liten stund för honom att komma ned i energi sen.

Vid orsak nummer 2 blir hästen vansinnig. (Och jag förstår honom.) Han protesterar genom att fullständigt stänga av mig och börjar studsa. Detta studsande kan pågå i upp till fyrtiofem minuter och, (jag har provat att rida mig igenom dessa anfall vid ett par tillfällen. Efter fyrtiofem minuter orkar jag helt enkelt inte längre.), i alla gångarter och jag tror att ”halt” också kan räknas som en gångart i det här fallet. Han står på samma ställe, men studsar upp och ned.

Nu, tack och lov, så fattar jag bättre och vet bättre! Jag har LÄRT MIG att slappna av. Slappnar jag av så slappnar min häst av. Jag har lärt mig att jag behöver inte tjuvhålla min häst. Han kommer aldrig att dra iväg med mig. Han har aldrig dragit, bockat, kickat eller tappat mig. Jag har insett att min rädsla har berott på att jag har varit rädd för att tappa kontroll över ekipaget, trilla av och dö, eller att min häst orsakar någon skada på andra. Och – jag har också varit rädd för vad andra ska säga. Att andra tycker att jag är en dålig ryttare … att min häst är knäpp i huvudet och – ja, ni vet hur snacket kan gå. Men – jag har genom det logiska fått lära mig verktyg och tekniker som gör mig till en bättre ryttare och hästmänniska. Verktyg och tekniker som fungerar i praktiken. Som passar mig och min häst. En träning där vi får välja bort nosgrimmor, gummisnoddar, hjälptyglar och ”visa vem som bestämmer”-attityd. Där träningen och dess resultat får ta den tid som behövs. Så skönt.

Idag är vi ett lugnt och tryggt ekipage som inte ser några begränsningar i vår utveckling, som inte oroar oss för vad som kanske kan hända eller om vad andra tycker och tror, som har en fin kommunikation både från marken och uppsuttet. När han nu någon gång varvar upp i energi så blir jag inte rädd längre. Jag andas mig igenom det och rider/tränar vidare. Jag har alltid haft roligt med mina och andras hästar, men så här roligt har jag aldrig haft tidigare

Jag har blivit säkrare i sadeln. Har varit livrädd att ramla av ifall han skyggar för något. Sist kom vi i full galopp & han tog ett skutt åt vänster & jag satt som gjuten. Eller då vi skulle över ett sankt område ( 40cm) satt fö i barbackapadd som inte har stigbyglar. han tog sats & hoppade hur långt som helst. Förväntade mig att han skulle vika vänster mot stallet, men han vek åt höger. Satt kvar men 1/2 jag var utanför honom. Hade det varit före grundkursen så hade jag med 100% säkerhet tuggat grus

 

Please follow and like us:

Elever om Mental Coaching

Det är så otroligt att få följa alla elever, höra (läsa) alla funderingar och att få följa ryttarna under lång tid. Det känns så bra när de börjar bena ut sig själv och bena ut sina hästar. Man börjar FÖRSTÅ hur saker hänger ihop och då kan man även börja förändra, både sig själv och hästen. Det är då ridning börjar bli enkelt (enklare).

Jag klipper in lite ord från elever som gått Mental Coaching. Det är en kurs som hjälper upp ryttarens kroppsuppfattning och koordination, hjälper till att skapa Målbilder och delmål. En mycket nyttig kurs som alla har glädje av, inte bara ryttare utan alla människor.

 




Den logiska ridningen är det bästa jag gjort! Idag fick jag äntligen häng på svängarna. Troligen pga veckans sittbensövning. Den logiska ridningen påminner om en julkalender. Man öppnar lucka efter lucka. Pusslet har fått en ram. Det har aldrig varit roligare att rida än sen jag började för ganska precis ett år sedan! Jag älskar min häst!

Så, nu på lektion tre av kursen…. axlar… oj oj, jag inser att jag har lite problem att ta tag i här – min högra arm är typ två cm längre än den vänstra när jag har armarna rakt upp! (Ja, alltså i verkligheten är det säkert ingen större skillnad på armarna om man mäter dem, men jag kanske borde testa bara på skoj Min högra axel är liksom ”för kort” för att det ska vara jämnt. Och eftersom jag nu gett mig katten på att jag SKA göra programmet minst en gång om dagen så kan jag säga att det känns lite överallt i kroppen, det stretar och drar och jag får alla möjliga konstiga signaler som försöker övertyga mig om att det minsann är läge att ligga stilla på soffan istället typ  Den är klurig den här fina kroppen. Jag märker också när jag gör övningarna på morgonen att ca en timme efter att jag gjort dem så är jag i stort behov av att sova lite… tyvärr sammanfaller den tidpunkten med att jag kommer till jobbet – inspirationen att ta tag i tankearbete känns inte direkt överväldigande kan jag avslöja 😉

Ända sedan första lektionen när jag ligger raklång på golvet har jag känt att höger sida varit den som är mest spänd och inte riktigt ”kommer ner” på golvet.

I morse hände det för första gången att jag, när jag låg där, kände att vänster sida var mer spänd – haleluja, jag ser ljuset – min snedhet verkar kunna skifta  Jag håller kanske på att byta bananform





Nu börjar det hända grejjer  Bytte till lektion fyra imorse – den om att gå med sittbenen… nu har jag banne mig träningsvärk i magen, högt uppe under revbenen – nytt ställe, helt jättespännande

Kom precis på mig själv att jag valde att göra läxan när det är lugnt och stillsamt runtomkring mig… Det samma när det kommer till att rida. Gör det helst när ingen ser oss eller när det är så lite ljud möjligt som stör oss… Wooops hoppsan hmmm jaaa ? Undrar vem av oss (Hästen eller jag) två som har svårt med ljud och koppla av från ljud.

Hann äntligen med senaste lektionen idag (käken). Det var verkligen en riktigt tydlig och pedagogisk eye opener! Den borde banne mig precis varenda människa som rider tvingas genomföra…

Jag funderade lite om jag skulle skriva. Jag gjorde nämligen gå-lektionen först i förrgår. Jag fick inte förväntat resultat… jag ”gick” nämligen helt rakt. Direkt. Hur är det möjligt? Jag vet ju att jag är sned… Noterade också hur bra det faktiskt gick att ”gå”. Jag har verkligen blivit rörligare. Yey!

Igår var första gången denna veckan. Gjorde övningen för att motverka ”reptilmuskler”. Kändes väldigt bra och under så här lugna former upplevde jag att jag har fullständig kontroll på min reptilhöftmuskel . Vet däremot att den helt klart slår till när jag tex skall försöka mig på sittande travökningar eller om hästen visar minsta spänning/motstånd (vilket ofta uppstår i bla dåliga ökningar)  Men jag mådde så himla bra av de mjuka axelövningarna. Jag försöker att inte forcera något men som sagt, det knakar och sprakar ändå. Bara tanken att göra sig platt mot golvet med axlarna ledde till kraftigt knak i ena axeln. Det sprakade sedan efteråt i både bröstrygg, bröstkorg och nacke, snällt och behagligt.




Please follow and like us:

Arbeta hästen från marken

När man tränar hästar måste man göra det på ett sätt som får dem att känna sig stolta och duktiga. Att samla en häst är svårare än man kan tro. Och framförallt så tar det oerhört längre tid än man tror. Visste ni att det tar ca 4 års stärkande arbete innan bakbenen är starka nog att tåla att bära vikt?

Vi pratar så mycket om att vi måste muskla vår häst men faktum är att muskler är lätta att bygga men att vänja senor, leder och ligament vid en ny sorts belastning…DÄR ligger svårigheten. Egentligen vill man inte bygga muskler, för vem vill rida på en klumpig Bodybuilder? Jag vill iallafall personligen rida på en smidig dansös. En som har muskler som den kan länga och korta efter behov. Man vill skapa muskler som är flexibla, som samarbetar ända från bakhov ut till nosspetsen. Ett under av koordination.




Man kan bara lära en häst en enda koordination i taget. I ärlighetens namn så kan äve vi människor bara lära oss en enda koordination i taget. Försöker man lära sig/hästen många saker samtidigt så blir det mest kattskit av det hela.

I träning av häst måste alltid vänlighet vara det primära. Hästar har otroliga minnen. Jag hör ofta folk säga att i början av passet så gick han emot men sen gav han upp och arbeta bra. Hör ni själv hur sjukt det låter? Han gav upp….. Tänk vad hästen minns av ett sånt pass?

Jag vill inte att hästen ska ge upp. Jag vill ha ett sammarbete. Självklart måste man ibland plocka ner kaxiga hästar på jorden. Men man kan inte kombinera ett pass eftersom de bara kan lära sig en sak i taget. en dag kanske man lär dem att det inte är ok att sticka i väg, eller att bocka eller vad det nu är för problem man har. Men man måste också rannsaka sig själv VARFÖR man fick det här problemet. Vad kan man göra för att problemet inte ska komma tillbaka?

Oftast så är det så att man har tappat den fina kommunikationen för att man inte tränar på det. Man är för fokuserad på att träna kondition, bygga muskler, träna skolor, byten etc. Hästen visar små tendenser till att gå emot och man tar i lite mer. Efter ett tag av sådant så får man stora problem. Då måste man prata med stora bokstäver. Det skadar relationen.

Bättre att mota Olle i grind. Det man gör från marken behöver inte vara så komplicerat. Det räcker att man tar sig tiden och gör något som inte innebär det minsta lilla obehag för hästen.. Bygger upp sin relation igen.

Nu på vintern med dåliga underlag är det perfekt att kunna göra saker från marken.

Här ser vi en elev som tränar på att hästen ska kunna stanna med bakbenen under sig. Massa gos och mys ingår. Hon tar på hästen, visar vad hon vill. En trevligt framåttänkande hand och en sådan har man ju alltid glädje av, främst i ridningen.

Här kan ni se att i början när man ber hästen trampa in under sig mer så kommer han att ställa sig lite triangulerat. Det innebär att bakbenen kommit in under hästen men att den ännu inte flyttat fram frambenen. Så den är både undertrampad och på bogarna här :-). Man kan aldrig få bägge. Då blir det fel. Men om man först lär hästen att den KAN ha bakbenen under sig så är det sedan enkelt att få den att flytta fram frambenen.


Så, träning av häst innebär för mig att visa hästen olika alternativ som finns. Lite som Tai Chi :-). Hästar vet nämligen inte så mycket om sin kropp av naturen. Det är därför folk tycker att de bråkar och går emot. De gör de sällan, sällan, de vet bara inte hur de ska göra med sin kropp. Sååå, börja visa din häst istället för att träna den så att den måste ge upp varje pass.




Please follow and like us: