Jaha, vad ska vi dissekera idag då:-)?

Det har ju blivit lite av denna bloggs standard att  plocka sönder många av de där sakerna som folk verkar göra för att man ”alltid” har gjort dem och för att det är så det är liksom. Många blir upprörda på det jag skriver och ska försöka ”tala mig till rätta”. 🙂

Jag tycker det är lite gulligt och roande, men jag orkar oftast inte engagera mig i att svara på dem. Jag vill inte att bloggen ska bli en pajkastningsblogg för såna finns det redan alldeles för många av. Bloggen sprider mina åsikter, mina ögonöppnare och om du inte håller med så tänker jag INTE försöka övertala dig. Oftast så går ju övertalande ut på att ”tvinga” folk att tänka som en själv. Jag har passerat det stadiet för väldigt många år sedan. Folk får tycka precis vad de vill så länge de inte försöker få mig att tycka likadant.

Jag lyssnar dock gärna på en åsikt eller en kunskap, jag är en så kallad russinplockare som plockar lite här och lite där. Jag ÄLSKAR att höra nya teorier och åsikter.

Jag protesterar sällan mot fakta som framförs mig, jag tackar för informationen och sen har jag vissa checkpunkter som jag använder för att kolla om den nya kunskapen är trovärdig.

Är detta biomekaniskt möjligt?

Är detta en av de grejor som ruskigt duktiga ryttare använder när de utbildar en häst?

Är detta en sak som ENBART ryttare med fullt utvecklad bäckenkoordination kan använda på ett uppbyggande sätt som tillför hästen något?

För grejen är att de allra flesta hjälper och ridkunskaper som lärs ut är fantastiska grejor. OM de används av en ryttare som behärskar den oerhört svåra konsten att sitta mitt över en häst, innehar lodrät sits, innehar en absolut stilla skänkel och hand…

Problemet kommer ju först när dessa fantastiska saker lärs ut till ryttare som är helt oskolade och som inte har någon som helst koll på sitt bäcken och som fortfarande flaxar omkring i sadeln.

Jag tror att det är därför folk blir så arga på mina texter. För de har fått lära sig göra sig göra så av en fantastisk ryttare. Hm…Tja, han är  fantastiskt och kan använda de där hjälperna så att det bygger en häst………

Men kan denna fantastiske ryttare själv lära ut hur man använder dessa hjälper till en helt grön ryttare som endast har kanske 8 års ridskoleridning och skogsmullande i rumpan?

Kan denna ryttare lära ut allt det där som han gör automatiskt (typ a,b,c,d,e,f….) eller lär han bara ut bokstaven Q? Och vad har bokstaven Q för nytta utan att alla bokstäverna innan sitter där?

 

Tänk på det ni och ha en superskön dag 🙂

Please follow and like us:

Skaka hand med en sladdrig fiskhand…. Blärk…

Vi har alla någon gång i livet skakat hand med någon vars hand är alldeles sladdrig och slapp. Det är alltid lika otrevligt. Det är lätt att per automatik tolka in egenskaper som vi tror att denna hands ägare innehar. Dessa egenskaper är i stil med; mesig, initiativlös, velig, svag, opålitlig…tja… Alla är egenskaper som inte är positiva. Och det är dessa egenskaper vi ger till en ”dödafiskenhand”.

Men varför i hela fridens namn skriver jag om handslag i en hästblogg undrar du säkert nu?

Jo, det gör jag för att det (tyvärr) är vår hand som står för den största delen av kommunikationen med hästen. Hur tror ni att det känns att ”skaka mungipa” med en ”kallafiskenhand”?

Tja..Det känns som…. Klipper in från beskrivningen ovan; ”mesig, initiativlös, velig, svag, opålitlig”.

En häst plus en ryttare är ett ekipage, ett par. Detta par ska vara väl sammansvetsat, de ska dansa.

När man dansar vanlig pardans människor emellan så är det en som leder/för och en som följer med. Det är logiskt eller hur? Den som för styr med bestämda händer sin partner utifrån hur de ska röra sig. Den idealiska partnern följer ledaren blint, ger ledaren total tillit och låter sin kropp vara som ett stycke lera i hans händer som han får forma efter eget behag. Den som följer känner ingen misstänksamhet utan ger honom hela sin kropp utan förbehåll. Detta är magi på hög nivå. Alla som sett en sådant par vet hur vackert detta kan vara.

Är det en dålig dansledare som inte är tydlig och tillitsfull pålitlig nog så kommer följaren inte att oförbehållslöst kunna ge honom sin  blinda tillit utan hon kommer att vara aningens på sin vakt, försöka i förväg rätta till och parera dåliga val han gör. Hon ger sig inte hän till honom. Resultatet blir ingen vacker dans. Det blir två stycken som försöker leda varandra och dessa par njuter vi sällan av blotta åsynen av. Det saknas den totala följsamheten hos följaren och den totala kontrollen hos ledaren.

Översätt detta till ridning nu. Ett ekipage ska dansa. För att dans ska kunna bli vackert så måste en leda och den andra blint följa. Vem ska vara ledaren och vem ska vara följaren tror ni?  Och vad krävs av en ledare för att den andre ska följa?

Tja, många egenskaper. Jag hoppas att alla är överens med mig om att det är ryttaren som bör leda och hästen som bör följa. De flesta ekipage man ser till vardags är tyvärr ganska halvmediokra ekipage som består av en ledare (ryttare) som med kalla fisken handslag i tyglarna och ett otydligt fokus försöker kontrollera en följare (hästen) som i brist på en tydlig ledning roar sig med att leta spöken, gå på snedden, gå emot hjälper etc…

Allt detta beror på brister hos ryttaren, inte hos hästen.

För att ryttaren ska kunna leda hästen i dansen så måste hela hennes kropp och sinne säga samma sak. Här är ju sitsen viktig, den kräver en enorm kroppskontroll hos ryttaren för att kunna vara så stilla och precis i sin hjälpgivning att precis vartenda andetag har en mening. Men sitsen tar ju åratal att utveckla och de flesta ryttare har inte tid?!? att lägga ner så mycket tid på sitsen, de vill ju faktiskt börja träna sin häst (jag skrattar alltid när jag hör detta 😉 ).

Men om man nu är en av de 1000 tals människor som inte förlitar sig på eller bryr sig så särskilt mycket om att lägga ner massa år på att skaffa sig en skolad sits så finns det iallafall en sak du kan göra som kommer att göra en milsvidd skillnad. Och det är att skaffa dig en stadig ytterhand. En som INTE känns som en kalla fisken hand. En stadig stilla ytterhand kommer att göra milsvids skillnad för din häst då den mitt i alla 1000 tals ofrivilliga rörelser du gör på en hästrygg iallafall kommer att få en tydlig och stilla punkt att lita på och följa.

Saker att tänka på är att det är bara ytterhanden som ska vara sådär FAST och stilla. Man får ju aldrig låsa fast en häst så det är en mycket dålig ide att skaffa sig TVÅ fasta händer. En sak som komplicerar det hela är dessutom att ytterhanden ALDRIG får tänka bakåt ens för en sekund. Inte en enda hjälp får ges som innebär att handen backar på något vis. Tygellinjen får dessutom aldrig brytas. Detta är en konst som jag har märkt vid mina ridlektioner är svår att lära sig. Man verkar ofta se handen som bara en hand och försöker skruva handleden på alla möjliga och omöjliga vis när man ska ge hästen en tygelhjälp.

Mest poppis verkar det vara att  vrida handen nedåt, så att lillfingret hamnar mycket längre bak än pekfingret. Ser väldigt konstigt ut men det är såvitt jag kan se det mest populära tygeltaget som finns idag.

Som klar två kommer det där man viker in handleden så att handryggen är längst fram. Vi har förvisso även andra tygeltag, de som verkar bakåt tills magen eller hakan stoppar upp (detta tygeltag är mest poopis hos de som rider med för långa tyglar.)

Sen har vi det ”ledande” tygeltaget som av någon anledning används som att det var ett trängande tygeltag (dvs man för tex vänster hand mot sin högra höft) ?!?!?

Listan hade kunnats göra lång men jag slutar där tror jag :-).

Kontentan av detta långa inlägg är att skaffa dig en stadig ytterhand med obruten tygellinje och en underarm som är rak ända ut till knogarna och där handen aldrig viks åt något håll eller backar ens en millimeter så kommer du att hjälpa din häst väldigt mycket. Och kom ihåg att det är hästen som ska gå fram till bettet, inte du som ska dra bak hans mungipa till din hand. Skillnaden är gigantisk.

Hjälp gärna till och sprid lite klokskap i hästsverige genom att dela blogginläggen.  Du kan dels kopiera länken till direktinlägget genom att kopiera texten i adressfältet ovan och sen klistra in det i forum, facebook, bloggar etc. Om du länkar till ett inlägg från din blogg så kommer det automatiskt att ge dig en s.k. pingback länk i kommentarsfältet utan att du själv behöver gå in och kommentera i min blogg.

Please follow and like us:

Vilken del av din häst går först in i en sväng?

Om en oskolad häst frivilligt får välja så kommer den att ge sig in i en sväng med bogen först. Huvud och hals håller den utåtställda för att hålla balansen. Det är hästlogik. En smart logik. Huvudet har ju liksom inga ben och det är ju benen som man kan påverka. Första benparet sitter ju liksom under bogen. Det är ju väldigt dumt att inte utnyttja hästens egna logik till sin fördel.

Då måste man alltså tänka på att det är lätt för en häst att gå dit bogen pekar och dit huvudet INTE pekar.

Så fort man försöker få hästen att gå in med huvud/hals först i en sväng så bryter man all känd hästlogik och man gör det därmed väldigt besvärligt för sig.

Dels är det som sagt var onaturligt att gå dit nosen pekar och dels så är det bogen som äger benen och hästen vill gå dit bogen ramlar.

Detta är ett problem som helt klart måste lösas. Oftast löser man det genom att dra i innertygeln för att få hästen att gå dit man vill. Det är dumt av många anledningar.

Dels pga av att om man drar huvudet åt vänster (för att man vill till vänster) så kommer hästens bog att per automatik peka åt höger och hästen vill då gå åt höger.

Dels pga av att hästens mun och huvud har inga ben så det är ganska meningslöst att försöka be frambenen gå i en viss riktning genom att dra i en helt annan kroppsdel som inte har ett enda dugg med gående att göra.

Trots detta så fortgår detta försök till svängande i åratal och det är alltid lika jobbigt för hästen att svänga på detta vis. Eller jobbigt och jobbigt. Runt kommer den men det är inte smidigt, det är inte uppbyggande och svängarna blir varken effektiva eller uppbyggande. Det blir mer bara av typen ramla runt på innerbogen. När vi drar i hästens huvud så här onaturligt så tar vi ifrån hästens dens största balansorgan (halsen) och då måste den håla balansen på andra vis vilket den gör med sin ryggrad. Den låser denna och måste göra typ ”hack” i denna. Då kan vi se att hästen gärna går in i svängen med den 3:dje halskotan före nosen in i svängen. Detta sätt är inte lösgörande alls, det är motsatsen, det är fastgörande.

Många blir lite fixerade på att få bort denna ”krok” på halsen och håller på och drar ännu mer i innertygeln vilket gör att hästen måste låsa fast sig ännu mer för att hålla balansen. Nu tar vi alltså bort hästens balansgrej nummer två…… Det här är alltså inte bra..

Istället för att sitta och dra i denna innertygel, hitta på alternativa sätt att svänga. lek med att flytta vikt mellan hästens framben, att putta bogen hit och dit. Börja rida bogen istället för huvudet. Jag garanterar er en mycket smidigare häst.




Please follow and like us:

Övergångar är något många har problem med

Man är oftast så fixerad vid att hästen ska behålla halskrullen i övergången att man liksom försöker låsa fast hästens hals även i övergången. Är vi fixerade på att behålla halskrullen så låser vi våra armar och händer vilket får hästen att låsa sin rygg och då tappar den ju givetvis sin hållning och det blir supersvårt för den att behålla halskrullen. Fixeringen vid halsen gör också att vi går in i övergången med alltför lite energi och lite energi+låst rygg =låsta haser och en övergång av mycket dålig kvalitet.

Man MÅSTE lära sig att man ALDRIG får hålla fast hästens hals, aldrig, aldrig, aldrig. Man får ju dessutom om man rider dressyr aldrig låta handen verka bakåt och speciellt aldrig innerhanden. Innerhanden sänker hästen, den ska bara vara där men hästen får liksom aldrig märka att vi är i den. Det är yttertygeln som är hästens livlina. Hästen måste veta att den ALLTID kan lita på att vi balanserar den i yttertygeln, att den vid tappad balans alltid kan finna sin balans där om den behöver. Men OM yttertygeln verkar bakåt så kan hästen inte finna någon balans där utan då måste den luta sig på den och trycka emot. Om vi inte har en stabil yttertygel samt en overkande innertygel så blir alla försök till dressyr mest kattskit.

Vi kan dock inte lära oss allt på en dag. Det sista en ryttare kan koordinera är sin hand så det enda vi vanliga ryttare kan göra med våra tyglar i början är att ge dem till hästen, tänka framåt med handen, se till att vi aldrig låser armbågen och handleden genom att rida med en låg hand. Tygellinjen måste alltid bibehållas. Det är en rak linje som går från bettet upp till ryttarens armbåge. Denna ska alltid och utan undantag vara rak. Och armbågen får aldrig någonsin tänka bakåt.

Alla tygeltag ska gå från handen och direkt ner till hästens bakhov. Detta sker endast om handen ALDRIG verkar bakåt. Detta är något man som ryttare måste aktivt träna på. Handen som håller i tygeln får aldrig vara slapp utan den ska vara fast och stadig. Detta gäller oavsett om vi rider med kontakt eller utan kontakt. Förhållningar ska vara av formen att tygeln kramas av handen, inte att man drar handen bakåt. Vid behov kan man ta en förhållning genom att krama tygeln och låta skulderbladens nedersta innersta spets närma sig varandra.

Så dagens ridpass. Bryt inte tygellinjen, vik inte handlederna, backa aldrig armbågen och dra inte tygeln bakåt enda gång.

 

Mer hästiga diskussioner på Facebook




Please follow and like us:

En sits oberoende av handen

 

I helgen var det Göteborg och det var supertrevligt. Det är ett härligt gäng här och hästarna är så där härligt väluppfostrade och vissa rids i grimmor och avsaknaden av nosgrimmor är 100 %. Ryttarna är kunskapstörstande, ambitiösa och vill verkligen utvecklas. Och utveckling var det sen sist, helt otroligt. En grej som jag inte har för avsikt att lära ut men som jag har märkt blir en bieffekt av stegen är att ridrädsla övervinns. jag har sett det så många gånger innan och fått rapporter från många håll. Det är ju en otroligt trevlig bieffekt. jag tror att det beror på att man lär sig fokusera på att RIDA istället för att leta faror. Sinnet blir så fullt av RIDNING att ingen rädsla får plats. Och när rädslan inte får någon plats i sinnet så har ju hästen ingen anledning att ”bråka” och vara ”dum”. Den gör ju som vi tänker så om vi tänker rädsla, oro, nervositet så blir ju hästen så. Men om vi istället fokuserar på ridning, utveckling, kontroll, balans etc så blir ju hästen också fokuserad på detta. Ridrädsla beror enligt mig på en rädsla att man inte kan kontrollera hästen. Stegen är avsedda för att få en sits oberoende av handen, så att tyglarna egentligen inte behövs till annat än små finjusteringar.

Många har ju som mål att kunna rida utan tyglar och träns. och jag ser att många tror att vägen dit ligger i att greja med tyglarna tills hästen släpper bettet. Men om man tänker ett steg längre så är det ju en alldeles fel väg att gå. För vad ska vi då styra med?

I min värld når man detta mål genom att kunna göra alla hjälper som behövs för att kunna styra hästen med sin kropp. Ju mer man lär sig detta ju mer överflödig blir tygeln. Det är liksom en bieffekt som bara blir.

Jag har därför medvetet valt att i steg 1 och 2 så får ryttaren inte ens ta tyglarna utan hästen leds på hängande tygel/grimskaft av en annan person. Dels gör jag så för att ryttaren ska kunna fokusera helt på sig själv, men jag vill också visa ryttarna att det går att samla en häst utan tyglar. Samlade och lösgjorde blir alla hästar som är med i stegen. Lång och låg kommer gratis, totalt utan någon påverkan i hästens mun eller på dens hals. Det är en sak att jag säger att det går men det är mycket bättre att själv få upptäcka detta vilket jag tror att alla gör. Det är en ahaupplevelse utan dess like. Ryttaren bara sitter där och hästen bär sig som aldrig förr. Inga tyglar används, inga skänklar. Ändå händer det magi i hästen.

Det är en fascinerande känsla som jag aldrig tröttnar på. En annan bieffekt av stegkurserna är hur raka alla blir, både ryttare och hästar. De står efter ett ridpass parallellt med hovar (hästarna) och fötter (ryttarna), ryttarna sitter rakare i stolarna på teorin redan efter första passet och hållningen blir bättre utan att de ens anstränger sig. Det bara blir så.  Ni ser det på bilden ovan, alla dessa parallella fötter. Det är alldeles fantastiskt att få uppleva detta. Jag tror aldrig jag tröttnar på denna känsla.

Nu väntar årets sista jobbhelg för mig i Stockholm och sen blir det ledigt fram till 18 Januari där det blir steg 2 kurs i Varberg. Det finns lite platser kvar på denna kurs och det kan även finnas plats för privatlektioner den 19 januari. Varberg, Tvååker
Kontaktperson Lotta: 0340-85122, 0733-718969 , liselotte@ridlust.se

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Please follow and like us:

Ridläger

I sommar kommer jag att i första hand fokusera på ridläger av olika slag. Detta på grund av att många frågar. Jag är ännu inte helt säker på vad som kommer att ingå men jag spånar lite här så är det upp till er om och vad och när ni vill boka. Längden på ridlägret bestämmer ni själva. Jag kommer att försöka hålla mig uppåt i landet då det är där jag fått mest förfrågningar, men troligtvis så blir det ett på Öland och ett i norra Skåne. Det är först till kvarn som gäller. Ni som bokar måste ha en stor anläggning där folk kan komma med hästar utifrån och fördel om det finns möjlighet att övernatta människor också, om inte på anläggningen så i närheten i form av Bed & Breakfast, camping eller liknande.

Lägerna kan vara rasbundna om det tex är avsedda för travare eller Islänningar eller andra raser med speciella behov. Det är bara att säga vad ni vill ha.

Företräde ges till de som gått minst steg 1-3. Det är inte så mycket mening med att ha privatlektioner innan ni behärskar denna grund. Då är det bättre att ni bokar steg kurserna vilket under sommarlovet går att boka även på veckodagarna. 1 steg motsvarar ungefär 5-10 privatlektioner så det är helt klart prisvärdare att gå stegen än att ta privatlektioner.

Men saker som kan ingå är tex

*Ryttarträning på mark. Fokusering lösgördhet, styrka, fokus, andning, smidighet etc.

*Ryttarträning med Vibrationsplattan som jag under många år använt på rehabpatienter i Spanien. Vibrosfär är det absolut ultimata redskapet för att träna sin kropp till liksidighet och smärtfrihet. Länk. Jag är återförsäljare till denna fantastiska manick så om någon är intresserad av att köpa en sådan så kontakta mig på libecatering@gmail.com

*Markarbete för hästar som saknar koordinationsförmåga eller är ”atitydproblem”.

*Tömkörning

*Privatlektioner enligt önskemål. Jag har kapacitet att träna folk ända upp till skolor ovan mark, men jag sysslar inte med sådan träning på ekipage som inte är redo för det, så det är alltså inte ryttarens önskemål som styr lektionen utan hur långt jag bedömmer att ekipaget kommit i sin utbildning.

*Doma Vaquera träning.Läs mer om vad det är här.

*Sitsträning enligt stegen beskrivet längst upp i bloggen.

*Studier i att lära sig SE när en häst jobbar och när den inte gör det.

Kom gärna med fler förslag på vad ett ridläger ska innehålla.

Som sagt var så är detta bokbart hela sommarlovet. För mer info och priser maila mig på libecatering@gmail.com

Hästiga diskussioner på Facebook.




Please follow and like us:

Ställning i nacken

Att jobba för att få ställning i nacken eller böjd hals är det absolut effektivaste sättet att förstöra sin häst på. Och ändå är det detta som i princip alla ridlektioner går ut på. jag undrar om folk har glömt att tänka? Redan på ridskolan lärs det ut att man ska se innernäsvinge och inneröga och så ska det plockas i innertygeln till detta uppnås.

Lydiga elever sitter snällt och juxar med innerhanden och håller benkoll på dessa näsor och innerögon. Följden av denna instruktion är att vi måste luta oss lite inåt för att kunna se och för att kunna dra i innertygeln på detta vis så lär vi vår innerarm att verka bakåt. Då vi ju dessutom bara kan fokusera på en enda sak och då handen är det absolut sista vi kan koordinera i vår kropp så kommer vi att på köpet att få en höft som verkar bakåt, ja faktiskt en hel insida som verkar bakåt.

För att en häst ska kunna gå böjt på en volt så måste den ha innerhöft längre fram än den yttre. Men hästen går som vi sitter så om vi har vår insidas höft längre bak så kommer hästen att få sin innerhöft längre bak och vår innerskänkel kommer så snällt och lydigt så att glida med bakåt. Så vår kropp säger alltså böjd dig inte men om du ska böja dig så böj dig utåt. Men vår hand säger ta in din hals och vinkla huvudet inåt och rotera din ryggrad så att ytter rygghalva sänks. Vår lutning säger lägg dig på innerbogen. Förmodligen så kommer vi att lägga massa tyngd i innerstigbygel vilket gör att vårt inre sittben kommer att lyftas ur sadeln vilket också är en hjälp som säger åt bogen att skjutas inåt.

Man behöver inte vara speciellt begåvad för att räkna ut att man får jobba järnet för att få hästen att ta in hals och huvud inåt. Och ju mer man jobbar med handen ju mer fel gör vår kropp och katastrofen är ett faktum. Det här är inte ridkonst, det är en kamp. Efter lång tids kamp så brukar de flesta hästar ha lyckats få ryggen så sänkt och roterad och höften så låst att de kan luta sig supermycket på innerbogen utan att falla och då lyckas det med tricket att få in huvudet och ställa i nacken. Fast om man ska vara petig så ställer de sällan i nacken utan de roterar vid tredje och/eller åttonde kotan. Rotation är aldrig nyttigt. Det tvingar hästen att låsa sig, motverkar swung och bärighet. Det ger på sikt kissing spines, kotledsinflammation, hasledsproblem, SI ledsproblem, höftproblem, ryggont etc.

Så om du har en häst där ridning är en kamp, eller som ofta har ont i ryggen, eller har sneda låsa bogar, inte går på tygeln (hatar ordet), bråkar och är olydig, har dåliga gångarter, som ofta är halt så är sannolikheten att du sitter och rider den på detta vis ganska stor.

Enda boten är att sluta rida den på detta vis. Memorera budskapet att det är ALDRIG någonsin bra att rida en häst via tyglarna. Det är aldrig bra att rida en häst ställd genom att juxa med innerhanden. Det är inte bra… Alls….  jag har tom ridit lektioner för högt ansedda tränare inom alla möjliga grenar som bett mig rida så här, det var lite chockerande faktiskt.

En volt rider man med sina höfter och med en rak hals och med lika mycket sug i bägge tyglarna. Halsen ska hela tiden befinna sig exakt mitt mellan dina händer och den ska vara rak. När böjningen går igenom så kommer dens ytteröra att vara pluttelite längre fram än det inre, thats it.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.




Please follow and like us:

Kurser och övergångar

Konstig rubrik, men fantasin flödade inte i dag kan man väl säga utan att underdriva…. Ibland är det så och då är det bara att acceptera och se glad ut. Nöjer mig med att uppdatera kurskalendern och ger er lite kursinfo.
Bjuder också på en liten film som har många år på nacken. Det är en av mina väldrillade elever på sin lika väldrillade travare som tränar lite övergångar skritt-trav-skritt. All som någon gång testat detta på en travare vet hur svårt det är. Notera hur absolut stilla ryttaren sitter och hur smidig hästen är (utöver övergångsproblematiken som kommer av att man är född för att trava fort framför en vagn då :-))

I helgen blir det Göteborg som har steg 1 och steg 2 kurs. Därefter blir det lite julledigt för mig på kursfronten. Under jullovet kommer jag att ge alla nere i Skåne chansen att rida privatlektioner. Jag ger sällan privatlektioner då det ju krävs att man rider lite regelbundet för att man ska kunna åstadkomma något men jag har beslutat att ge seriösa Skånebor en chans. Bokningar finns i nulägget i Lund, Ystad, Sölvesborg och Karlshamn. Maila libecatering@gmail.com för info och bokning. Andra orter går bra men det krävs att ni är minst 4 stycken.

Det börjar fyllas på med kursbokningar. Nyaste är att Öland, Borgholm har bokat steg 1-4 på följande datum: 29-30/3 Steg 1 &2 + helgen v.20 17-18/5. Ni hittar alla evangemang här i kalendern: Länk.

På Team Ljungagård i Munka Ljungby i Skåne kommer det också att gå att gå alla stegkurserna. De startar i April och ni hittar datum och kontaktperson i samma kalender som ovan.

Svarar igen på en fråga som är ständigt återkommande. Nej, det går inte att hoppa in senare i stegen utan man måste gå dem från början. Ordningen på steg 1 och 2 spelar ingen roll, du kan börja med 2an om du vill, men i övrigt så följer alla utan undantag stegen. Om du inte följer stegen så kommer du att sakna nödvändig koordination för att behärska de följande stegen. Så nej, det går inte att vänta med att hoppa in till det roliga börjar med mer avancerade saker.

Tipsar alla som vill ha datum att boka dessa nu. Januari- April är det ganska gott om platser kvar, men sen blir det tajtare då förtur ges till de som redan har bokat stegkurserna då jag ju vill ge dessa möjlighet

att fortsätta sin utbildning.

Fler hästiga diskussioner på Facebook.

Please follow and like us:

Är skjutkrafft dåligt?

Jag hör och ser ibland skjutkrafft nämnas som något ont. Att detta onda till varje pris måste utplånas. Skjutkraft omnäms ibland att förstöra takten, att förstöra formen etc. Ibland får jag uppfattningen om att skjutkrafft är en egen varelse som inte bör finnas i en häst. Så nu tänkte jag skriva om min uppfattning av skjutkrafft. Så som jag ser på det.

Skjutkrafft är alla ryttares bästa vän. Det är det som ger spänst, framåtbjudning, form, rakriktning, swung etc. Det är det som är, hm… Tja, hästens naturliga sätt att röra sig på.

Skjutkrafft är liksom motorn som alla hästar har i rumpan. Denna skjutkrafft ska vårdas ömt. Brist på skjutkrafft gör att hästen inte söker sig fram till handen, och när den inte söker sig fram till handen så har vi inget att rida på. Det är ungefär som att försöka få upp en bil till 110 på en motorväg på ettans växel. Det går liksom inget bra.

Grunden i alla ridning är att få hästen att vilja fram till handen. Kallas gas med ett fulare ord. Men det har blivit ett fulord det där med att söka sig fram till handen. Det är tydligen modernt att stoppa denna sökning antingen med hjälp av stångbett eller med hjälp av en sågande hand. Det blir inget bra. Vi vill att hästen ska vilja vara i handen och för att den ska vilja vara i handen måste vi erbjuda den en bekväm hand som är stilla och inte för en sekund verkar bakåt. Nästan alla händer verkar bakåt. Det är något man måste skola om sig till att inte göra. Få en framåttänkande stilla hand.

Om man har en bakåttänkande hand och har ett ostabilt överliv och en svankande rygg så kommer vi att få för mycket i handen. Hästen söker handen och möts av ett bakåttryck. Då måste hästen gå emot för så fort han släpper så kommer ryttaren att dunka ner i hans rygg. Han kommer alltså INTE att släppa bettet av ren självbevarelsedrift. Många försöker bota detta genom att såga och bända och plocka eller att sätta på ett skarpare bett. Det enda som händer är att hästen kommer att sänka sin rygg och låsa fast sig om man nu skulle lyckas med att få den att släppa bettet.

För att en häst ska kunna trycka emot bettet så måste den ha något att spjärna emot. Grovt förenklad beskrivning av detta är att den (överdriven beskrivning9 liksom gräver ner baktårna i marken för att ta spjärn.  För att kunna göra detta så måste den sänka sin rygg och vinkla bäckenet bakåt. Om vi fortsätter att hänga den i munnen kommer den att spjärna emot ännu mer.

Botemedlet är att få upp dens rygg, vinkla in bäckenet så att bakbenen kommer mer under hästen så att den inte kan gräva ner tårna i backen. Man tar alltså bort möjligheten för den att gå emot. Den blir alltså okapabel att kunna gå emot bettet.

Om man vill få hästen att sänka ryggen så ska man svanka, luta överlivet bakåt, trycka ner sittbenen i dens rygg, jucka lite i sadeln, sitta i stolsits, låsa sin fotleder med en nertrampad häl. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna vara tung i handen och hård i munnen.

Om man däremot vill ha hästen lätt i handen ska man vara spänstig i alla benens leder, man ska inte svanka, inte jucka, man ska sitta i lodrätt sits, få upp sitttbenen från dens rygg, och man ska vara stilla i sadeln och inte ha en bakåtsträvande hand. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna bära och då blir den lätt i handen.

En häst som är bärig kan INTE vara tung i handen. Det är en omöjlighet. Om man har fått hästen bärig så har man tagit skjutkrafften och omvandlat den till bärkrafft. Då kan man använda denna krafft till att rida på. Så det är det man ska sträva efter om man vill kunna rida sin häst på lätta hjälper.

Dock kan man ibland vilja använda mer skjutkrafft då man kanske vill ha hästen mer framåt, eller mindre samlad. Då är det enkelt att få fram denna enligt beskrivet ovan. En bra ryttare ska kunna använda alla hästens funktioner, som att spela på ett instrument. Ridning handlar inte om att utplåna vissa saker utan om att kunna använda dessa till sin fördel.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Please follow and like us:

Saker jag funderar på…

Det finns vissa saker som jag liksom ofta tänker på och undrar varför man gör dem..

En av dem är tempot. Varför sitta och driva och driva i varje steg? Varför måste allting gå fortare och fortare? Ofta är det till och med så att så fort hästen börjar bära (samling går sakta) så driver man bort det?!?! Why?!?!

För helt ärligt, om man har drivet på en häst varje ridpass i 4 år… Är det kanske inte dags att inse att man måste rida denna häst på ett annat vis? Försök tänka er in i situationen att ni ALLTID, ALLTID blir ombedda att gå fortare och fortare och fortare, dag ut och dag in. Om ni hade varit kapabla till att gå fortare så hade ni ju gjort det efter redan några gångers påminnelse, eller hur? Men om tjatet hade pågått i åratal, då hade ni antagligen blivit avstängda och struntat i tjatet. Precis så gör hästar också. De stänger av känseln.

Jag har sett elever som om de INTE driver så stannar hästen helt…  Jag skojar inte, det är verkligen så. jag blir helt fascinerad över fenomenet.

Hästar är ju vanedjur, så de lärs sig snabbt att sä långe något irriterar dem i sidan så ska de gå framåt. När något INTE irriterar dem i sidan så kan de stanna. Vi har alltså lärt hästen att reagera så.

Detta är ett mönster som måste brytas, helst igår.

Hästen ska gå framåt när vi ber om det och den ska gå framåt tills vi ber den stanna. Däremellan ska ingen angivelse om framåt behövas. Har man sagt trav så ska det vara trav tills vi ber om en annan gångart. Samma sak i skritt och trav. Det är typ dödsstraff på att på eget bevåg ändra gångart och tempo. En enda hjälp säger gå fram, en enda hjälp säger stanna. Thats it. Lyder inte hästen dessa enkla direktiv så är en ponnyspark eller en pisk i röven eller en smackning ett bra val. Observera EN, ponnyspark, EN pisk i röven, En smackning. Inte 433 gnugg med sporren eller 876 juckningar i sadeln. EN enda hjälp.

Däremellan ska ryttaren kunna sitta helt stilla med hela sin kropp och fokusera på tex böjningen, på takten, eller swunget.

Jag ser typ aldrig folk som behärskar detta (förutom Islandsryttare, de brukar ha koll på det där). Och ändå har tex Kyra Kyrklund tagit upp detta för typ evigheters evigheter sen. Hon kallar det sitt ABC tror jag. Det första man checkar av i början på ett pass. Funkar inte det så får man träna på det. Därefter kontrollerar man att bromsen funkar. Därefter sidförande. Det är liksom grundkontroller man gör i början av varje pass. Funkar inte detta klanderfritt så är det detta man får träna på.

Folk i allmänhet verkar inte riktigt ha koll på det där. Jag ser folk som inte har ABC klara försöka rida typ skolor, samling, piaff (jag dog en smula där måste jag erkänna, hästen behärskar inte ens vad en nyinriden 3 åring ska kunna och man tränar piaff?!?!?!)

Så dagens ridtänk blir. En enda hjälp säger framåt till din häst, en enda gång. Följs inte denna order så utdelas EN ponnyspark, EN pisk i röven eller EN smackning. Thats it.!!!! Detta är unghästridning som ALLA hästar som varit ridna mer än typ 4 gånger ska behärska.

Please follow and like us: