Kotledsinflammationer och ryggvärk

Det här med ridrelaterade skador på häst och människa är intressant, man kan rida bort de flesta (om det inte gått för långt).
Ta tex kotledsinflammation. Man kan rida dit en inflammation på 20 minuter utan problem. Och rida bort den lika snabbt om man upptäcker den i tid. En led består av två skelettdelar som möts. Om de möts exakt så som moder natur tänkt så tåler ledytorna hur mkt belastning som helst för ledytan är förstärkt och gjord för att tåla tryck och glid från sin skelettgranne.
Men om hästen belastar sig fel, dvs att kanske insidans muskler är för korta så kommer ledytornas mötesplats att förskjutas och då möts benen på ett ställe där skelettet inte är förstärkt. Då slits detta, blir inflammerat och låter man det fortgå så kommer kroppen i förstärkningssyfte att bygga på med brosk (broskutskick)för att motverka slitaget på skelettet.
Men motsatsen kan också ske, dvs att hästen har snedbelastat sig och byggt upp förstärkande brosk och om man börjar rida den eller träna den så att den belastar sig mer jämnt så kommer kroppen att sluta producera förstärkningsbrosk och om man bygger upp hästens rakhetsgrad sakta men säkert så kommer brosket den redan byggt upp att efter ett tag försvinna och man får en rak häst.

Vad man ska ha i huvudet är att skelettet i sig kan egentligen vikas åt vilket håll som helst. Det som bestämmer hur en led ska böjja sig är musklerna. Så det är alltså musklerna man måste förändra för att avlasta en led. Är en muskel på ena sidan spänd så måste muskeln på motsatta sidan också spänna sig för att hålla emot. man måste alltså få den muskeln som är för kort att länga sig så att den mothållande muskeln kan slappna av.
Ett exempel på detta är ryggsmärtor. Det kommer nästan aldrig från ryggen utan det är framsidans muskler som dragit ihop sig så att ryggmusklerna får hålla emot detta. Man kan massera dessa ryggmuskler och få dessa att slappna av men effekten blir ju då bara att framsidans muskler kan dra åt sig ytterligare. Därför är inte massage något som botar saker, men det lindrar värken som andra muskler skapat.

Pust… Det är mycket att tänka på…

Mer hästiga diskussioner på Facebook


Please follow and like us:

Inlärd hjälplöshet hos hästar

Följande text har jag snott från Djurens rätts hemsida. Jag har alltid känt så här inför ridskolor men aldrig fått det bekräftat från något håll.

Har du någonsin funderat på inlärningsprinciperna och mekanismerna bakom den lugna och snälla ridskolehästen? Forskare menar att vissa av de mest fogliga hästarna mår riktigt dåligt då de lider av så kallad inlärd hjälplöshet. Inlärd hjälplöshet är ett tillstånd då en individ ger upp och inser att de inte har makten att förändra de obehagliga betingelser som de lever under och kort och gott bara uthärdar sin tillvaro. Hästar i detta stadium låter sig ridas även om ryggen ömmar, hoppar över hinder även om knäna smärtar, låter sig tränsas även om bettet nyper och sliter i munnen, låter sig sporras/spöas utan att reagera nämnvärt. De slutar svara på något och kommunicerar väldigt lite med omgivningen. Varför skulle de, när de ändå inte kan påverka något?

En allvarlig psykisk åkomma 
Inlärd hjälplöshet är en psykisk åkomma som fascinerat forskare alltsedan det uppdagades i mitten på 1960-talet. Inom psykologin beskrivs termen inlärd hjälplöshet som ett tillstånd av apati, passivitet och nedstämdhet. Inom etologin (läran om djur beteenden) förklaras inlärd hjälplöshet som ett tillstånd som uppkommer när ett djur utsätts för stress eller obehag som det inte kan kontrollera. Tillståndet har likheter med depression och posttraumatiskt stressyndrom hos människor och det finns mycket forskning om det på andra djurslag än häst.

Aversiva metoder inom hästvärlden
Hästvärlden kan allmänt tyckas vara präglad av aversiva metoder där fokus ligger på att kontrollera hästen för att uppnå ett önskvärt resultat inom en viss disciplin. Aversiv syftar på händelser, saker och situationer som framkallar olust, obehag eller fara och som människor eller djur vill undvika. Hästar är fragila flyktdjur med en stor förmåga att dölja både rädsla och smärta. En häst som är stressad eller starkt fokuserad på någonting, till exempel på tävlingsbanan, har ofta ett adrenalinpåslag vilket gör att smärttröskeln höjs. Faktum är att en hel del inlärningsmetoder på ”marknaden” har som syfte att få hästen att stå ut med allt obehag som vi kan tänkas ge dem. Rollkur/hyperflexion är en kontroversiell metod som anses kunna orsaka inlärd hjälplöshet hos hästar. Hästen ”stänger av” och försöker inte längre göra någonting åt obehaget. Hästen ger upp och slutar att göra motstånd eftersom den inte kan undkomma obehaget och blir sedan enligt människan ”lätthanterlig”. Hästar visar sannolikt mer signaler på exempelvis missnöje och obehag än vad vi människor faktiskt ser, förstår eller respekterar. Ofta har hästen inte mycket att säga till om och står ofta utan möjlighet att hävda sin olust inför exempelvis en arbetsuppgift. Utrustning, träningsmetoder, hjälpverktyg och specifika situationer är enligt forskarna saker som kan försätta hästar i inlärd hjälplöshet. Några exempel är bremsning, vissa hjälptyglar, skarpa bett, hårt spänd nosgrimma, isolering från andra hästar samt drivning och förhållning samtidigt. Våld kan beskrivas som en handling som genom att den skrämmer, smärtar och skadar får en individ att göra något mot sin vilja. Våld kan te sig både fysiskt (spörapp, hälar/sporrar i sidorna, kraftiga tygeltag etc) och psykiskt (isolering, hot, kontroll av olika slag etc) och är något som i långa loppet kan generera inlärd hjälplöshet hos en individ.

Vissa hästar drabbas lättare än andra
Precis som oss människor är hästar individer och reagerar därmed olika på viss typ av träning. De individer av hästar som lättare accepterar situationer och blir passiva tycks lättare drabbas av inlärd hjälplöshet. Forskare spekulerar i om några av de ”trygga, säkra och stabila” hästar som vi träffar på egentligen lider av detta fenomen. Det är viktigt att vara uppmärksam på de lågmälda och tillbakadragna individernas hälsotillstånd och välbefinnande, likaväl som de som trotsar och gör motstånd. Det finns exempel på hästar som presterat hårt trots exempelvis magsår, nedsatt immunförsvar samt benbrott (!). Förutom att man inom hästaveln, beroende på ras och användningsområde, vill främja det exteriöra och andra ändamålsenliga egenskaper, avlar vi bland annat på hästar som lättare accepterar situationer och är samarbetsvilliga. Därmed är risken stor att vi avlar på just de hästar som antingen redan lider av inlärd hjälplöshet eller som lättast kan drabbas av tillståndet. Hästar som inte accepterar saker och ting och som följd blir oridbara pga oregerlighet anses inte vara lämpligt hästmaterial och avlivas vanligen. Hästaveln som sådan är oerhört selektiv i sitt urval med hästens psykiska välfärd som något bortglömt kan tyckas. Funderar vi någonsin på hälsan hos hästar som bara ”tackar och tar emot”? Är det inte ett tecken på sundhet att även djur säger ifrån när något inte känns bra, är obehagligt eller gör ont?

Forskning bistår hästarnas välfärd 
I mitten på 1900-talet när studierna på området tog fart var det inte ovanligt att djuren så småningom avled i de fysiska sviterna av inlärd hjälplöshet. Det har framkommit att om hästar ges möjlighet att kontrollera åtminstone vissa faktorer i sitt liv minskar risken för att de ska må psykiskt dåligt. Det kan handla om att hästen får en chans att själv bestämma när den ska äta, vilka hästar den ska umgås med eller när den ska gå ut i hagen. Psykiskt välmående gör det även lättare att träna och att lära sig nya saker. Att exakt mäta hästarnas välfärd i specifika situationer är inte helt enkelt. Mer studier behövs för att förstå hur och när inlärd hjälplöshet uppkommer och på så vis hitta objektiva mått. Viktigt att poängtera är att alla snälla och trygga hästar givetvisinte lider av inlärd hjälplöshet, men det är ett mycket viktigt område att fundera över. Mer forskning skapar debatt i hästvärlden och förhoppningsvis leder det till att vi lär oss mer om hur hästen reagerar på träning och hur vi kan förbättra våra träningsmetoder. För våra hästars välfärds skull.

Källhänvisning:
http://forskning.equinfo.se/#post187
http://stud.epsilon.slu.se/4697/11/eriksson_m_120821.pdf
http://www.hastsverige.se/sida253.html
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18569222
http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/10888700802101130#.UeaTv41gd34
http://horsesforlife.com/LearnedHelplessness/


För hästiga diskussioner gå med i Facebookgruppen.

Please follow and like us:

Min drömsridskola

Det största problemet en häst har i sitt liv är sin ryttare. Finns ingenting som orsakar hästen mer problem (om den lever ett normalt liv vill säga). Ryttare köper en häst för att den vill rida (eller köra) den. Hästen syfte när den lever med människan är att vara ridhäst.

Detta ger hästmänniskan ett oerhört stort ansvar att faktiskt rida sin häst så att hästen mår bra av det. Det finns ryttare som från att de satt sig på hästryggen tills de kliver ner igen konstant bråkar med sin häst. Deras hjälper säger, du går för fort, du går för långsamt, du har huvudet för högt, du går för långsamt, sväng mer, luta dig inte på bogarna, du går för långsamt, håll ner huvudet, du fattar fel galopp, du springer för fort, du jobbar inte…. Detta är vad ryttaren VILL säga till sin häst, de medvetna hjälperna. Samtidigt så skumpar hennes sittben runt i sadeln och ger hästen 7000 signaler i sekunden samtidigt som tyglarna gör samma sak och ryttarens vikt ger hästen 72 hjälper……..

Hur fan står hästar ut? De som är så känsliga att de kan känna en fluga som kryper på dem. Men de kan också klara av att lyda sin ryttare i detta myller av signaler. Vissa hästar blir galna och kända som avkastarkungar. Vissa vägrar överhuvudtaget att gå en meter, vissa börjar vägra, vissa bli…..

Men det de flesta hästar gör, de som är fungerade ridhästar, de stänger helt enkelt av, gör sig okänsliga och står ut med allt dumt som ryttaren gör. De kan också stänga av smärtan som dåliga ridning ger dem. Det finns de som gått med kissing spines i åratal utan att visa något, de som har sammanväxningar i länden, vissa som har gått i evigheter med kotledsinflammationer men då de har lika ont i bägge frambenen så ser de inte halta ut för amatörögat samt har stängt av sin känsel så jobbar de på hyffsat. Okey att de inte är atleter men de gör sitt jobb och i belöning får de en människa som pussar på dem och gullar med dem och borstar den i timmar.  Vissa lyckas till och med vara tävlingshästar trots detta. För i en vanlig hästs liv så rids de kanske en timme om dagen och slipper ridas 23 timmar om dygnet. Och belöningen innan och efter ridning är ju massa mys med ägaren så de har på det stora hela ett helt okey liv.

Det är inte så jäkla kul att vara en vildhäst heller, svält, kyla, bråk om rang etc. Och hur kul är det att vara människa? Vi jobbar 8 timmar om dagen med ett jobb som inte alltid är så där kul. Sen städar, tvättar, handlar etc vi. En häst jobbar en timme om dagen och behöver inte ens kamma sig själv, än mindre städa eller handla mat. Och förslitningsskador får ju även människor på sitt jobb. Det är en del av livet. Tyvärr.

Men jag skulle skriva om hästar, så åter till dessa. De hästarna som fogar sig och står ut. Detta är de där underbara hästarna som man egentligen inte behöver lära sig rida på nått speciellt vis eller hantera på ett speciellt vis. Allt fungerar liksom. De kan vara kvar på samma arbetsplats i åratal, ridskolor tex, eller som familjehäst, eller som tävlingshäst.

Men de där andra hästarna… De som ifrågasätter, de som inte står ut med att bli felbehandlade, felridna, de som inte kan stänga av smärta och 800 motsägande signaler. Det är de hästarna som far illa. Vi ser dem som vägrare på hopptävlingar, vi ser dem trots massa piskrapp och sparkar i sidorna gå in och ställa sig hos ridläraren i mitteln, vi ser dem kasta avmänniskor, vägra gå in i transporter, vägra låta sig skos, vägrar låta sig ledas av sin ägare utan fara för människans liv etc..

Det är när vi får kontakt med en sådan häst som vi tvingas utveckla oss som hästmänniskor, både när vi sitter på dem eller bakom dem eller går bredvid dem. Det är först då som man kan utvecklas som hästmänniska. Man kanske går en ”NH” kurs, eller söker sig till akademiskt, eller frihetsdressyr eller westernridning eller något annat alternativ. Det är först då vi börjar se att hästar är INDIVIDER med känslor och åsikter som man bör respektera.

I min drömridskola så skulle alla börjat med detta direkt.  Att se dem som individer. Att lära oss läsa av en häst. Istället för att kalla hästen för lat och ovillig och piska fram den ett helt pass så skulle hästen vid första visade oviljan lyssnas på av ridläraren och ryttaren skulle få förklarat för sig att den här hästen idag inte bör ridas på grund av att han visar obehag av något så idag får du ta med hästen ut på en promenad vid handen i skogen för det är vad han behöver och mår bra av idag.

När ridläraren säger kort trav så ska hon hjälpa ryttaren att känna vilken häst och ryttare som klarar av att sitta ner i traven och vilken som inte gör det (på grund av stötig gång hos hästen eller dålig koordination hos ryttaren).

När eleverna får sin häst tilldelad så skulle läraren förklarat att den här hästen går konstant med all vikt på tex höger bog vilket gör det svårt för honom att göra ditten och datten så när han inte kan ställa sig eller fattar fel galopp så ska du inte fortsätta att bråka med honom om detta genom tyglar och skänklar utan istället ägna dig åt att balansera upp detta fel och sen om 2 månader så KANSKE han kan fatta galopp, ställa sig etc.

Listan kan göras lång men ni förstår säkert vad jag menar. Det ridskolan lär ut idag är en slags ridning som baseras på att hästarna är robotar som ska göra det som ridläraren säger oavsett hur mkt ryttaren gör fel eller hur hästen mår. Det är dessa kunskaperna som eleverna får med sig i sitt bagage och sen applicerar på sin egna häst i framtiden.

Jag skulle egentligen vilja ha en hästskola, inte en ridskola. Men som det ser ut idag så finns det antingen NH skolor, eller  eller ridskolor eller foderskolor eller… Tja ni vet…

Hur ser DIN drömridskola ut?

Mer hästiga diskussioner på Facebook.


Please follow and like us:

Att lösgöra sin häst

Vad är lösgjordhet?  Det är en helt vetskap, men kan ge en enkel beskrivning lite hastigt.

Grunden i ridning är balans. Vissa pekar ut att här, EXAKT här har hästen sin balans. Bullshit säger jag. en häst har balansen här , där, här och där och lite där borta i hörnet också. Det är därför ridning är så svårt. Vi måste sitta på ett föremål som kroniskt är obalanserat och ovanpå denna jordbävning ska vi vara balanserade också.

Om man får hästen stilla så att den går i en bestämd hållning långa sträckor på hård tygel och med en ryttare i en lika bestämd hållning så har man låst den balans och det är då det börjar bli skadligt för ryggen på både häst och ryttare. Då den och vi får ont.

Om man betänker vad bra balans är hos levande rörliga föremål så är det inte synligt för ögat. Om man faller och rätar upp sig så har man inte balanserat utan tappat balansen. Om man däremot HAR balans så syns det inte för då rättar man till sin balans 22 gånger i sekunden i såna små rörelser att det inte är synligt för blotta ögat. Samma teknik som t. en konståkerska måste gör på isen. Hon ser stilla ut utanpå men i verkligheten balanserar hon konstant hela tiden. Om hon slutar balansera sig kommer hon att falla, dvs tappa balansen och då hon befinner sig på en hal isbana så är det SVÅRT att fånga upp balansen igen. Hon får med andra ord aldrig tappa sin balans, utan istället hålla sin balans. Förstår ni skillnaden?

Det innebär att hon utifrån sett är stilla, men inuti kämpar hennes balanssystem som en galning. Hon är med andra ord synbart stilla på utsidan men rörlig inuti men rörlig är INTE detsamma som att vara lealös utan det krävs en vältränad hållningsmuskulatur som aldrig får vara spänd utan tvärtemot superrörlig men inte rörlig ändå om ni förstår hur jag menar. Stilla på utsidan men flexibel på insidan.

En dålig balans är att tappa den så rörelserna man behöver använda blir stora. Då har man ett dåligt utvecklat balanssinne där utsidan är rörlig men insidan är orörlig=spänd och oflexibel.

Man kan dock träna upp detta sinne utan problem både hos häst och människa.

När man börjar balansera sig så kan man säga att man lär sig ”hålla fast” sin tyngdpunkt. Först när ryttaren behärskar detta så vågar hästen göra detsamma. För om ryttaren är rörlig och tappar balansen hela tiden så måste hästen låsa fast sig för att med hjälp av spänning hålla balansen åt dem bägge. Spänning är aldrig någonsin bra.

Därför det är så oerhört viktigt att ryttaren tränar upp sin hållningsmuskulatur och lär sig att sett utifrån sitta stilla på sin häst. När hon lyckas med detta kan hästen börja träna på sitt balanssinne och bli lösgjord.

En häst med en slapp ryttare som vifftar omkring kan aldrig blir lösgjord oavsett hur många lösgörande övningar ryttaren gör.

Därför är sitta stillövningen som beskrivs i detta inlägg det allra viktigaste en ryttare måste lära sig behärska och det tar månader av övning att komma dit.

Mer hästdiskussioner i Facebookgruppen


Please follow and like us:

Dubbla budskap på hästryggen

Det finns många sådana, här kommer några av de vanligaste

Om man tex rider på en volt då kommer ju hästens insida att vara kortare och dens utsida längre, dvs den är böjd. Då kommer ju logiskt sett hästens innerhöft att befinna sig lite längre fram än hästens ytterhöft. Så långt är alla med hoppas jag?

Hästen går som vi sitter så om hästen ska vara böjd och ha sin innerhöft längre fram så måste ju vår innerhöft vara längre fram. Men vad händer om man drar innertygeln bakåt? Jo då åker ju ryttarens innerhöft (ja faktiskt hela hennes insida oxå bakåt om hon inte är PROFFS på att rida) och då ber vi ju hästen med vårt bäcken att ta BAK innerhöft (vilken den kommer att göra) och då är det ju liksom helt onödigt att fortsätta dra i innertygeln eftersom vi motverkar oss själva. Ger dubbla budskap.

Detta är också anledningen till att man ska ha hästen på yttertygeln, hela hästens och ryttarens utsida ska ju tänka bakåt, bli lång så om man tvunget vill dra i något för att böja hästen så är det mer logiskt att ”dra” i ytterertygeln.

Den skickliga ryttaren som sitter som klistrad i sadeln kan givetvis dra hur mkt den vill utan att låta sig rubbas men den mindre erfarna ryttaren har ännu inte lärt sig låta bäckenet göra en sak och överkroppen en annan sak.

Om vi rider på samma volt och tar ett så kallat ledande tygeltag (utåt). Då kommer icke proffsryttare att luta sig inåt och släppa kontakten på hästens ytterrygg och hästen kommer att luta inåt istället för att böja sig. Om man däremot tar tygeln uppåt istället så kommer ryttaren att att lyckas sitta kvar även på sin yttersida och kan kanske lyckas att böja sin häst.

Om man drar bägge tyglarna bakåt och betänker det faktum att hästen är ett mottrycksdjur så kommer ju den att dra huvudet framåt om vi drar bakåt.

Sittbenen och stigbygeltramp. Om en skicklig ryttare trampar ner i en stigbygel så är det bara en förlängning av att han trycker ner samma sidas sittben i sadeln. Men om en mindre skicklig ryttare gör så så kommer hon att trycka upp sitt sittben ur sadeln när hon trampar ner i stigbygeln. Då går ju bägge hjälperna förlorade eller tar ut varandra.

Finns massa sådana. Fyll gärna på med fler.

Fler hästiga inlägg hittar du här och diskuterar hästar gör vi på Facebook.

Please follow and like us:

Lindahs häst och ryttarefilosofi

Lite om min filosofi.

Detta är mina egna uppfattningar som jag tycker och tänker. Kunskapen har jag hämtat från duktiga tränare och empiriska övningar. Man behöver INTE hålla med om någonting som man inte håller med om är min filosofi.

Kurser och Ridtravarspecial

Tömkörningens grunder

Lodrät sits är inte samma som lodrät sits

Ridtravare

Vad är samling

Samling på olika vis

Hästar som är heta och springiga

Samlingens olika steg

Välridna travare

Svankande ryttare ger svankande häst

Att inte gå på bogarna

Gå på tygeln

Framtung och baktung

Vad ryttaren måste kunna innan den kan rida en häst

Ögongodisfilm för anatomiintresserat hästfolk

Vad böjning inte är

Tydlig hjälpgivning

Ta kontroll över hästens bogar

Ha hästen på yttertygeln

Böjningens första steg

Onlinebedömning av ridekipage

Att påverka hästens hållning

 

Diskuterar hästar och ryttare gör vi på Facebook där alla är välkomna.

 

Jag kommer att regelbundet åka till Sverige och Norge och jag söker dig som vill arrangera en kurs i din trakt. Hör av dig till libecatering@gmail.com med dina förfrågningar.

 

Om mig skrivet av andra

  •  

    Lindah kommer från Malmö men har i många år rest runt och bott i olika länder. Sen några år tillbaka bor hon i Spanien, rider själv för de Spanska tränarna med PRE hästar i Doma Vaquera och klassisk dressyr, men för att nämna några andra stilar hon testat under åren är Islandhästar, Ridtravare, Western, Frihetsdressyr, Tömkörning även arbetat med TTeam. Stort intresse i rörelsemekanik och som specialitet sitsträning och följsamhet, ridning ska va lätt! Lindah kommer dessa dagar att hjälpa oss med att se vart våra ”fel och brister” grundar sig, ge oss nycklar till att komma vidare för att fortsätta utvecklas själva och tillsammans med våra hästar. Lindah kommer även hjälpa dig som känner dig ringrostig, som inte tränat för tränare sen du var ”yngre” och allt har börjat kännas avigt, för dig som mest rider i skogen och vill hitta lite” knappar” att laborera med på skogsturerna. För dig som vill förbättra din sits och förfina dina hjälper och samarbete med din häst. Oavsett ras eller inriktning kan detta va ett alternativ till de som frågat om Grundridning . Många  avstår  utländska tränare här pga språkproblem eller att man känt att man inte är så duktig. Ta tillfället att prova Lindah, jag vill tro hon kan va nyckeln för flertalet fritidsryttare.


Please follow and like us: